Eminem
I måndagskväll hände något fantastiskt. Något så nostalgiskt, så att hälften vore nog. Som att färdas 20 år tillbaka i tiden, till CK one, grillchips, cola och MTV. Jag var på Eminemkonsert för första gången. Min stora barndomsidol. Japp, jag är en hip-hop tjej. Varning, släpp aldrig lös de här två ensamma i tunnelbanan. Eminem strösslar inte med konserter precis och för att vara ärlig var jag en av de som trodde att jag aldrig någonsin skulle gå på någon. Men tji fick jag när Linda hörde av sig i våras och undrade om hon skulle köpa biljetter, ståplats såklart (!), för det vill man ju ha så att man kan dansa. Först verkade det inte ljust då alla platser såldes, såklart till folk som snabbt sålde dem vidare för en dyrare peng på blocket. Vi la ner drömmen, grät några tårar, förbannade att fenomenet är tillåtet och gick sakta vidare. Men sen en dag, hör Linda av sig igen och då har det släppts fler platser. Kolla på personens hals i bakgrunden. Om jag …