Month: augusti 2017

Padjelanteleden. En fjällvandringstrilogi. del III.

Jag känner att fötterna inte riktigt är som igår. De är inte längre helt bekymmerslösa. Tyngden gör sig påmind och träningsvärken sätter in. Jag blir varse om att man kan få den även i fötterna. Den moler lite, men gör inte ont. Fötterna ber om att få vila, men får inte sin vilja genom. Jag stiger upp, snörar kängorna, lyfter upp packningen och börjar gå. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del III. Här hittar du del I och del II. Tidig morgon och frukost. Man lär sig snart att diska i isande kallt vatten. Vandringen, tre dagar börjar lida mot sitt slut. Vi vänder hemåt och påbörjar sista sträckan. Vi går i våra egna fotspår, i både positivt och negativ i bemärkelse. Vi vet var vi har gått och var vi måste passera för att komma tillbaka. Vi vet de fina vinklarna …

Q&A – Om fotografi, del I – Personligt

Ni kanske kommer ihåg att jag för ett tag sedan tog in ett gäng frågor, vitt och brett om fotografi att sedan svara på på bloggen i en Q&A. Det kom såklart in fler och bredare frågor än vad jag räknat med att det blir två delar. Här är del I. Varning för gamla bilder. På tisdagar då och då släpper Äntligen vilse ett nytt fototips. Syftet är att tipsa och att ge inspiration så att du som läsare skall ha möjlighet att utveckla dina kunskaper i foto på egen hand. Var därför inte rädd för att ställa en fråga i kommentarsfältet nedan. Fototipset är för dig. Du hittar föregående veckors fototips här. Följ mig på Bloglovin så att du kan spara Äntligen vilses fotoguider. När posandet går sådär. Foto: Daniela Personligt – Om fotografi jennsandstrom; Du som är så grym, har du också dippar i ditt fotograferande? Hur kändes första riktigt dyra foto-köpet och vad var det som motiverade dig att handla alla olika dyra objektiv? Känner du att du hittat din fotostil till 100%? Vad har du …

Sensommar-tankar

Sommaren går mot sitt slut, det är sista veckan i augusti och det går inte längre att ducka för känslan att nu är den över och hösten är här. Så för att grunda för ett inlägg om höstens planer senare under veckan tänkte jag att vi tittar tillbaka på min egna senaugusti förra året. Vad gjorde jag denna vecka förra året måntro? En ensam ren i ödemarken på Grönland Vid det här laget har du förmodligen gissat rätt. Jag var på en weekend på Grönland med Sofia och Helena och vi vandrade genom arktisk pil, hörde ljudet av tystnad och stormande fors vid Russel Glacier och kände den hårda isen under våra fötter på inlandsisen i Kangerlussuaq, Grönland. Alla bilder i inlägget är från sensommaren, 2016, sista veckan i augusti. Vill du läsa mer om Grönland? Läs min sammanfattande guide med länkar till andra bloggposter från Grönland ”En weekend vid världens ände”. Att vandra rakt ut i det här landskapet kan vara bland det bästa jag gjort. Ett omtalat porträtt som fick mer än 30k visningar …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del II

När jag tänker tillbaka på det är det nog min första tältnatt på åtta år. Jag har ju aldrig tältat särskilt mycket. Jag sträcker ut benen, känner efter, ser myggen hänga utanför tältet och funderar på om det var så farligt ändå. Vad var det egentligen jag hade förväntat mig? Jag öppnar dragkedjan och ser morgonljuset strila ned mellan bergen. Känslan kryper på och jag kan inte riktigt placera den. Jo, visst är det den. Kylan slår mig hårt i ansiktet och det är nu jag vet, lycka, riktig lycka sköljer över mig och jag ler stelt och fånigt medan jag går ner för sluttningen. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del II. Här hittar du del I och del III. Morgonutsikten. Arktisk fauna. När solen blir en stjärna. Fjällens vackra morgonljus och iskalla vatten skakar snart liv i mig och vi dukar upp för frukost. Till …

Vad jag köpt på min sommarresa – hjortron, woolpower och fjällräven

Höstvindarna börjar svalka ner även Stockholm och jag tänkte det var dags att titta på vad jag köpt under sommarens roadtrip runt Sverige innan sommaren är över. Jag älskar att läsa shoppinglistor hos andra bloggare och inspireras av deras stil och jag älskar att handla kläder och prylar jag faktiskt behöver istället som souvenir när jag är ute och reser. Så sommarens lista är lite win win. Ögongodis och hjärtegodis, på samma gång. Shoppar du också hos bloggare? Nu har jag samlat mina inlägg om mina kläder och prylar under taggen stil. Följ Äntligen vilse på bloglovin så kan du spara inläggen till senare. # Underställ m.m från Woolpower Östersund Vackra Östersund har en butik som jag kände att jag inte får missa när jag ändå är på förbifart, Woolpowers fabriksbutik. Och om jag shoppade där. Jag köpte ett underställ, ett tygstycke som man kan ha i sovsäcken och göra den extra varm (en likadan till min guddotter Nour att mysa med), halsvärmare, handledsvärmare perfekta för fotografering i höst, balaklava och ett pannband. Älskar ull, det finns liksom inget …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del I

Känslan av att vandra. Jag lutar mig kvar. Känner. Tänker. Nu vet jag vad alla pratar om. Den där känslan av absolut frihet och ett otåligt upptäckarsinne som skriker, ”ge dig ut, ge dig ut”. Jag vet nu vad de menar när de säger att ”mat smakar alltid bättre ute”. Jag trodde för mitt liv aldrig att jag skulle göra det ändå. Jag, vandra? Jag, bära all packning helt själv? Jag? Men nu är det gjort. Nu är det gjort och jag står här på andra sidan, lite starkare, lite stoltare och lite förvånad. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del I. Här hittar du del II och del III. På väg mot STF Ritsem och Stora Sjöfallets nationalpark. Det är svårt att inte stanna i varje krök av en lappländsk väg när roliga renar pockar på. Vägen mot Ritsem ger en försmak …

Svängiga tjejer på Workation i Örebro, Clarion Borgen och OpenArt – veckoresumé, v.32-33 – 2017

Ytterligare två veckor har passerat och jag har gått tillbaka till jobbet. Jag ska inte skryta, det har gått sådär. Vart är de långa sommarloven när en behöver det? Varför är de förbehållet barn i åldrarna 6 till 16? Varför inte en trött, sliten gammal dam som faktiskt behöver det? Jag ska inte överdriva men låt oss säga att vecka ett tillbaka till arbetet var minst sagt seg. Daniela, Discovering the Planet. inlägg från veckorna – minnen, sommar och höga kusten Inläggen från de senaste två veckorna har varit en salig blandning av minnen, höga kusten, Civezza, Dalarna, reflektioner och en uppmaning till att följa mina resebloggande vänner. v 31 När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar Fotodagbok: Högbondens fyr Strutsar på Höga kusten Fyra bloggare och ett Civezza – samlade inlägg från den italienska rivieran v 32 En sjungande sommarsemester, land och rike runt och om att vara här och nu – veckoresumé, v.28 till 31, 2017 Som en bergsget över Fulufjällets nationalpark När skogsrået med …

6 rese- powertjejer du måste följa

Befinner mig i skrivande stund på workation i Örebro med sex andra girls i sina bästa år. Sitter på balkongen och mornar, njuter av utsikten och ser Örebro vakna. Vi har haft en fantastisk kväll, blivit guidade runt Clarion Hotel Borgen där vi bor och ätit kvällsmat, ett koncept hotellet har där kvällsmat ingår och catchat upp. Vill passa på att hylla mina bloggvänner som är här och tipsa dig om att följa dem. Alla sex har sin coola nisch och högkvalitativt innehåll och här finns nog något för alla. Utan inbördes ordning. Sofia, Fantasiresor – inspirerande guider och vass lyrik med drömmiga foton från Italien. Helena, Ohdarling – chockande stort instagramkonto, landskapsfotoexpert och usa- älskare. Sanna, Sanna Rosell – Härligt språk, intelligent och lite edgy med retstickevackra bilder från Sydamerikat. Cathinka – Cathinka Ingman – Proffsigt linjärt instagramkonto och Afrika- know-it-all. Daniela – Discovering the Planet – Matiga guider till världens alla hörn och färger. Linda – Resamedvetet – Kort, koncis och rakt på sak. Debatterande inlägg om vad det egentligen innebär att resa. …

4 spontanstopp på en eftermiddag – Höga kusten

Det där enkla somriga livet kommer till ände och jag sitter och kollar på det antågande höstrusket medan jag väntar på Sofia som kommer om en timma för avfärd mot Örebro och en workation med ett gäng andra resebloggare. För att överleva, är minnena viktiga, men också att fortsätta leva, att fortsätta bada. Bekämpa vintertanken och förläng sommaren, det är precis det jag gör. Men samtidigt välkomnar jag nu hösten. Du är egentligen min favoritårstid men ”tsch, tala in om det för sommaren”. Jag har några inlägg kvar från sommaren, från vackra hav, djupa nationalparker och onda solnedgångar som kommer att komma, allt för att bekämpa känslan av att nu är det över. Först ut, en enkel eftermiddag och kväll på Höga kusten. Foto av Linda – Marie av LaLinda. Lalinda, Leya, Helena och Linda-Marie 4 stopp på Höga kusten Rotsidan Första stopp, Rotsidan, en lång kuststräcka om 4km med platta stenhällar där en kan både solbada och njuta av en ruskig höst på en picknickfilt. På grund av Helenas och min totala roadtripgalenskap sista dagarna genom …

Fotodagbok: Porträtt vid Brahehus

16e maj, 2017. Är det någon mer än jag som mest bara swooooshar förbi längs med E4an, med den virtuella vinden i håret men mest för att den är ju så tråkig att det förslår? Men en som i smyg slänger ett längtigt öga åt sidorna, då och då, med tankar om hur kan en komma av den här oändliga vägen och möta äventyret istället? Jag är nog inte ensam om att många gånger ha åkt fram och tillbaka längs E4an, från Stockholm till Malmö och Malmö till Stockholm. På vägen passerat det där Brahehus (slottsruin). För det gör man ju när man åker från Stockholm till Skånelandet, och hit åker väl alla Stockholmare på sommaren? Som tänker ”att man kanske ska ta ett stopp”, men som inte riktigt har tid, för det är ju allt bra brottom när man är på väg hem och även om äventyrsgenen vill, är man ju allt som oftast lite lat. Men den där dagen i maj, när jag och Malin, Ellen och Jenny var påväg hem från fotokollot Share tog …

När skogsrået med stoltet och styrka dansar ensam genom sommaren

Jag mötte den där magisk dimman än en gång, i den lilla byn Idbyn, och fick det där magiska avslutet på en sommar jag nog aldrig kommer att glömma. Min första sommar som singel på så många år. Min första sommar som ensam. En ganska surrealistisk känsla av att inte riktigt veta hur en ska bete sig då, allena, men i slutändan klarar det galant, precis som att cykla utan stödhjul första gången när föräldrarna skruvat av dem. Så många tillfällen till äventyr har dykt upp denna sommar och hjärtat har gjort ett dansigt steg varje gång. Hej Italien! Hej Laponia! Hej Karesuando! Jag har tagit chansen denna sommar och låtit mig själv blomma ut. Livet har visat att det alltid belönar en ja till äventyr- sägare. Jag har tagit semestern i egna händer och jag har inte brytt mig om andra. Känslan av styrka och att jag gjort precis det jag vill har ständigt varit närvarande. För det är precis det här jag vill. Vill vara stark och oberoende och inte bara på papper. …

Som en bergsget över Fulufjällets nationalpark

Tystnaden. Den där absoluta tystnaden en inte finner på många platser. Jag ser så mycket fram emot att möta den igen. Det var många år sedan jag var i de här trakterna, senast när jag säsongande som 19 åring i Grövelsjön, som ligger ganska nära, beroende på vem man frågar och låt oss säga att fjällen då, trots vitpudertäcke etsat sig fast i hjärtat och skapat storslagna drömmar. Alla foton på migi inlägget är fotograferade av Katta med bloggen Bucketlife. Eller så mycket tystnad behöver jag kanske inte, då skulle jag väl ha åkt själv, hinner jag tänka när bilen rullar ner för backen mot Fulufjällets nationalpark, allt medan Katta pladdrar på. För precis som jag, så prata kan hon, den där Katta. Fulufjällets nationalpark Orörd platt fjällnatur med tjocka lavamattor, limegröna och fläckiga stenar ligger Fulufjället hissnade vackert beläget i Sveriges södra fjällkedja. Parken invigdes så sent som 2002 och består till största delen av kalfjäll, fjällhed och fjällkärlek. Katta är en sann bergsget och jag får hålla tempo för att hinna med. Jag kommer hem …

En sjungande sommarsemester, land och rike runt och om att vara här och nu – veckoresumé, v.28 till 31, 2017

Från en veckosammanfattning till fyra veckor i ett. Ibland är det svårt att få till just veckosammanfattningarna. Dels tar de en del tid att skriva och dels behöver man läsa mycket andra bloggar för att ha någonting att sammanfatta. De här veckosammanfattningarna handlar ju som du kanske märkt, inte bara om den här bloggen, utan även vad andra bloggare och instagrammare gör och inspirerande material de tar fram. De senaste tre veckorna har jag haft semester och då blev det så att jag inte har haft tid att främst läsa och hålla mig uppdaterad. Så en veckosammanfattning blir nu fyra och jag hoppas att det är okej för dig som läsare! Vecka 28 började med en resa till Åland med Sofia och Jeanette och resulterade i ett av bloggens mest lästa inlägg Att hyra en egen ö – Lökskär på Åland. Om att vara här och nu Precis innan jag skulle till att börja skriva den här veckosammanfattningen läste jag Sanna Rosells inlägg (återigen) ”Om att vara här och nu på resan – eller ständigt någon annanstans” och har …

Fyra bloggare och ett Civezza – samlade inlägg från den italienska rivieran

Språklig dekadens, med smak av citroner, oliver och pasta. En resa med tre andra bloggare och mycket, mycket material. Så mycket material att jag tänkte passa på att tipsa om all annan läsning som står att finna om Civezza. För med Fantasiresors ord om Civezza, när hon träffar den italienska drömmen och ser den i vitögat ”Efter vår resa till Italien vill jag aldrig mer förtränga den där italienska drömmen. Den finns! Den heter Civezza. Och den är skimrande rosa, ljummen, med doft av citron.” vill jag inte prata om annat. Här är ett inlägg dedikerat till alla de där inläggen, om att äta, bo och göra på den italienska rivieran och om vårt kära Civezza. Bloggare -> Fantasiresor, LaLinda, Träningsglädje och Äntligen vilse Fantasiresor plockar blommor till midsommarkransen. Äta, bo och göra på den italienska rivieran Civezza, en italiensk drömmig by, ett stenkast från havet uppe i bergen på den italienska riveran. Med en snäll, lugn och omtänksam lokalbefolkning, som älskar sin by och alltid vaknar till doften av choklad croissanter och en kopp cappuccino på …

Strutsar på Höga kusten

Jag tror jag har hittat vänner för livet. Eller är det en störtblomstrande superförälskelse kanske. Hur som så gick vårt besök till strutsarna i Örnsköldsvik rakt in i hjärtat den där fredagen när jag LaLinda, Helena och min vän Linda tog oss en tur ut i okänt turistlandskap. Jag är väl allt som oftast inte den som gillar att besöka ”turistiga saker”, som gårdar, parker eller så, men hade egentligen inget val då jag efter en liten promenad med Leya kom tillbaka till ett skrattande Kvaved där tjejerna bestämt att vi skulle till en strutsfarm. Bara sådär. Hade jag fått frågan, hade jag nog svarat tveksamt nej. Strutsar? Ska vi inte ut i naturen istället liksom? Men inte ångrar jag det besöket. Besök strutsar i Örnsköldsvik – Strutsfarmen på Höga kusten Strutsfarmen ligger i Gerdal och har strutsar att titta på och restaurang för den som vill prova köttet. Det är precis vad det låter som, en farm, där man föder upp strutsar till mat. Jag som vegetarian, kan ibland tycka det är lite konstigt att besöka …

Fotodagbok: Högbondens fyr

Enda sedan jag såg det här inlägget från Jeanette har jag inte velat göra något annat än att besöka Högbondens fyr. Så när jag besökte LaLinda (för ungefär en vecka sedan) tog jag och min andra vän Linda chansen när vi fick den och åkte ut till den lilla ön Högbonden. Jag har aldrig varit något skärgårdsbarn, men given chansen har jag upptäckt hur sällan skådat underbart det är med klippor, röda små stugor, dofter av tång, saltvattenstänk och bländande solljus. Högbonden, binder allt detta samman. Vi besöker Högbonden för en laxlunch och stannar till tidig eftermiddag. Vi är knappast ensamma och jag passar på att fråga hur det funkar att bo där, om det finns något ledigt i höst (samtidigt som jag övertalande tittar på Linda) och kanske att det blir en liten höstweekend till för mig till Örnsköldsvik. Linda bor ju numera i Umeå så uppåt landet måste en ju ändå då. Varför inte spendera den på Högbonden? Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina

När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar

Jag klipper med ögonen och har svårt att ta mig upp ur sängen. Vet inte riktigt om det är trötthet eller om det är känslan att nu är den över. I år slår den extra hårt, smärtan, rakt över bröstet, en illavarslande kollapsande smärta. Jag tänker att det går att ta sig genom dagen med ytlig andning, ett andetag i taget. Jag är säker på att det går för jag har gjort det förut. För precis som en separation lamslår min första arbetsdag mig. Vetskapen om att svensk sommar som jag känner den, bland oändliga bergsvidder med kallt forsvatten rinnande längs låren, de envisa myggen jag sprayar bort med den där blåa allt för giftiga sprayen, den ont i ögonen jobbiga soluppgången i norr som lämnar prickar i ögonen och det envisa fnitter som kommer från min mun när jag möter strutsar för första gången i livet, är över. Och det känns som att livet tar stopp. En sommar, genom min engångskamera (app). Pauspromenad på väg till Dalarna. Min vackra vän Josefin. Josefins kompis på Dansbandsveckan …

Två bloggare kom till stan – en första doft av Kvaved

Söta små zucchinisar, ett gult hus och en strålande LaLinda. Kvaved bjuder på en ljuvlig första kväll, när två bloggare kommer till stan. En har ju hört talas om Örnsköldsvik och Höga kusten förut men aldrig besökt. Iaf inte jag som ej har Sverige – husvagnssemestrande – föräldrar. När det väl var dags för semester, styrde allt som oftast kosan söderut mot ett skirande Medelhav, eller några mil väster ut till vår sommarstuga djupt inne i de småländska skogarna. Men nu var det äntligen dags att upptäcka världsarvet Höga kusten. Modig kvinna reder sig själv och roadtrippar man med egen bil då får man åka precis dit man vill. Så jag styrde kosan till Linda i Öviket. Efter Östersund kom så Örnsköldsvik upp på en sen tisdageftermiddag på kartan i GPSn och specifikt Lindas stuga i Kvaved strax utanför stan för en hel veckas fun i Höga kusten – området. Tidigare under dagen stannar jag och Helena vid Döda fallet då jag ser skylten när vi passerar och tänker att det här låter ju coolt, i sann roadtripanda. Och det …

Dagboksnotering från ett sommarlappligt Mertajärvi

”Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar.” Hej hej utsikt! Närvä/ Mertajärvi med utsikt över sjön Idijärvi. Det är svårt att förstå den där morgonsolen förens man sett den med egna ögon tror jag. Kanske är det bara jag, eller kanske är sommarsolen i Norrland bara lite MER. Men vad vet jag egentligen, hur ofta är jag uppe klockan 4 på natten? Och hur ofta är jag det i norr? Att lämna den norrländska dimman och även folket är vemodigt på något sätt. Bastuglädje Jag har spenderat helgen med Helena hos hennes bröder och familj i Mertajärvi söder om Karesuando. Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar. Nu sitter jag vid Lindas köksbord i Örnsköldsvik, medan Linda poddar och Helena mornar, och dricker mitt morgonkaffe ur en Prunus Gustavsbergskopp jag hittade på köksbänken. Lindas loppisfynd. Den svenska sommaren kan inte göra sig mer påmind  här och heller inte känslan av torp …