All posts tagged: roadtrip

Dagar vi minns

Sammanfattning med mobilbilder av roadtrip genom norra Sverige -> Stockholm – Karesuando – Haparanda – Luleå – Nikkalouka – Lycksele och åter Stockholm. 27e juli till 8 aug. Den där känslan, när en landar hemma i soffan efter hundratals mil i bagaget. När foten är stel av gaspedalen och hjärnan alldeles fartblind. Det är en särskilt känsla. After frihets – känslan. Just den känslan fyller nu mitt hjärta, omhuldar det och får mig att småle när jag sakta bläddrar genom alla de där mobilbilderna som blivit tradition efter en semester, som sammanfattar den så bra. Stockholm är inte längre varmt, idag är det 16 grader och regn, men väderprognosen visar värme till veckan. Det känns som att den meningen aldrig slutar att skrivas och till sällskap av väderprognosen är nu mitt hjärta varmt av dagar i Karesuando, Tornedalen, Haparanda Skärgård och ansträngande stunder uppe på det där berget. Det där berget som tog mitt hjärta och överansträngde det. Dagar jag minns. Dagar att ta fram när hösten pockar på och nu vädret sakta vänder. Här …

Hälsa på mig nu eller om tusen år i Haparanda

1 aug – Kattila – Haparanda (Seskarö) Vi vaknar i Kattila som kokta fiskar och Linda jämför tältet med en slow cooker. ”Man märker ju inte ens att en dör. En gör ju det så gradvis”. Övertorneå kyrka. Övertorneå. Vandringsbloggen skojar om sitt frissiga hår och jag ser ut som Jesus. Bra start på en morgon, men vi stannar här. Äter frukost och pratar dagar och tid. Jag börjar tappa uppfattningen om just det och det blir allt svårare att veta hur och var en befinner sig. Jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år på klipporna i Kattila Jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år av Bodil. Några rader triggar alltid min skrivlusta. På klipporna i Kattila blir det jobbigt för jag har inget att skriva på. Min dator har konstant slut på batteri och det finns ingenstans att ladda den. Mycket i Tornedalen är stängt, så och den restaurang som med sin skylt lurar med sina öppettider här i Kattila eller skylten för soluret i Pajala. Skylten finns, …

Vi gör Pajala

31 juli Pajala – Juoksengi Vi vaknar upp mitt i Pajala. Känslan av  otrygghet har tagit oss hit. Ett skönt bad i Torne älv får oss att stanna kvar. Morgonbadet i Torne älv det bästa är. Jag har i år badat fler gånger i Torne älv än vad jag ibland badar på en hel sommar. Såhär glad är Linda efter att hittat en bra tältplats och gröt till frukost i solsken. Efterlängtade prinsessbakelser och en skylt till Kina – Pajala Vi gör Pajala. Besöker centrum och kikar på soluret som inte längre finns. Men en skylt till Kina gör. Kul när man samtidigt läser Populärmusik till Vittula, för då vet man, det där med Kina menar jag. Vi kollar in Pajalas cafe-utbud och får tips om två från kassörskan på den lokala klädbutiken. Vi väljer Cafe Valvet och äter bakelsen Änkan. Som sockerkaka blandad med prinsess skapar den den efterlängtade sockerkick en sockerberoende som jag letar efter. Bakelsen kostar 45 kr och kaffet 15, som sig bör på ett konditori med stil. Pajala visar sig …

Jag badar av mig jag hatar att vara kvinna ilskan i Torne älv. – Karesuando till Pajala

30e juli Karesuando – Pajala Jag vaknar och dricker kaffe på verandan ensam i min ploppmugg. Eller Jimmys mugg för att vara korrekt. Jag vill ha en, så kanske kan jag titulera det som min lånemugg. Mertajärvi, en av Norrlands vackraste små byår. Jimmy har börjat jobba efter semestern och vi ska checka ut från Airbnb Jimmy. Vi plockar ihop och det tar mycket längre tid än vad vi tänkt oss. Det gör det alltid på något vis. Hej då Mertajärvi! Tills vi syns, nästa år. Karesuando Botaniska trädgård. Kan det vara Sveriges nordligaste? Mycket av Sveriges nordligaste någonting ligger i Karesuando. Jimmy vill att vi ska säga hej då så så vi åker till Karesuando för att tanka, handla och säga just, hej då, på Jimmys jobb Eliassons. Carola är på jobbet och säger att Karesuando har en botanisk trädgård. Karesuando botaniska trädgård. Vi åker dit, på stört. Linda motvilligt, men jag bestämt. Linda pratar med sin pojkvän för att fördröja tiden men trädgården är så liten att den inte räcker till ett samtal. Strax …

Tankar om att aldrig åka tillbaka till Stockholm börjar rota sig – Karesuando

29e juli – Karesuando Vaknar utan sviter med en lång sms-historik på smaklökarna. Det känns vintage att smsa. Är först uppe och smyger ut i köket för att koka kaffe. Jimmy vaknar. Han sover i soffan och det är varmt där. Linda och jag har fått ta extrarummet och det är svalt. Vi sover bättre än tidigare natt. Här finns också min favoritutsikt, den som smyckar mitt skrivbord sommar som vinter – Mertajärvi Jimmy, jag och Linda sätter oss på min favoritplats. Trappan. Om allt jag får är ett hus med en trätrappa kommer jag att vara nöjd. Här finns också min favoritutsikt, den som smyckar mitt skrivbord sommar som vinter. Känslan av att vara tillbaka börjar sjunka in. Senare delen av dagen kretsar kring vila, marken i Karesuando och Harry Potter. Linda får se Tonys extensiva samling gubbar och tv-serietidningar och testa fyrhjuling i solnedgången medan jag och Jimmy följer henne sakta med bilen. Hon kan inte sluta le. Tankar om att aldrig åka tillbaka till Stockholm börjar rota sig. Katarina

Jag och Linda startar en costsplit och det är nu den riktiga roadtrippen börjar – från Luleå till Karesuando

28 juli – från Luleå till Karesuando – Norrlandsroadtrippen Vaknar och tar ett dopp i båthamnen i Piteå. Borde kanske inte bada med min hals, eller i en båthamn för den delen. Men hur ska man överleva i värmen om man inte gör så. Jag frågar Sofia om det är så smart att bada bland båtar. ”Äh, det kan väl inte vara så farligt” säger hon. Så nu är jag full av diesel. Nu är jag ute och reser igen och Alaska får vila en stund. Så långt jag orkar och batteriet håller kommer jag under två veckors tid att uppdatera från min och Lindas roadtrip runt Sveriges och Norges norra delar. Vad vore livet utan äggröra och juice? Vi äter frukost för 105 kr på Arctic Hotel i Luleå och pingvinen undrar vad livet vore utan äggröra och juice?  Har ingen aptit men äter ändå. Halsont gör så med en. Polcirkeln på väg 392, söder om Jokkfall. >Jokkfall, så mysigt och dyrt det kan bli på svensk semester. Äter en laxsmörgås och njuter av …

Varför står det Sundsvall i Stockholm och inte Haparanda?

27e juli – Från Stockholm till Luleå, Norrlandsroadtrip Vaknar med ont i halsen och ringer 1177, Vårdguiden. Min hals från Alaska kommit tillbaka. En Alaskisk hals? Svetten rinner på morgonen i ett 34a gradigt Stockholm. Det är så varmt att glasögonen inte längre stannar kvar i ansiktet utan åker rutschkana på näsan och tillsist hjälplöst dinglar med ett lillfinger om öronkanten. Vårdguiden kan på sätt och vis vara den bästa uppfinningen. Ge mig en sjuksköterskas lugna röst och vi slipper vårdköer i vårt värmeböljande land. Utsikt över E4an i Gävle Bro. Jag är så pepp. Resepepp. Några timmars jobb så. Nu bär det snart av. Bubblar. Sofias syster Martina rattar pärlan, like a boss. Hej Högakusten! Som jag har saknat dig Högakustenbron. Varför står det Sundsvall i Stockholm och inte Haparanda? Packar in det sista i bilen och hämtar Sofia och Martina i Axelsberg. Packar in Sofia och Martina vid lunch och beger oss. Vi kommer 100 m på Selmedalsvägen innan vi stannar för fika. Prioriteringarna med Fantasiresor alltså. Om Sofia skulle kunna en fras …

katarina wohlfart

Nu drar hon norrut

Del två av Äntligen vilses sommar är här och innebär vad en kan tro vara en klimatflykt norrut (alla som känner mig vet att Stockholm just nu inte är rätt element för mig), men med väderleksrapporten i hand, verkar det inte mycket bättre i Norrbotten. Med eldningsförbud och nära 30 grader i Karesuando, där vi förra året konstaterade värmebölja och playa-time vid 21 heta grader så verkar ju ändå svenska klimatet fått spunk. Packningsstress och klimatstress varvas nu hemma i Stockholmslägenheten med resorb, en ond hals och tankar om tänk om det aldrig slutar? Stressen till trots så ämnar jag vara en klimatflykting i kropp och själ och sluta bländas av den jordsliga problematiken och acceptera att det är nu jag lever även om meningen ”Vad fan har vi gjort?” hänger tungt över axlarna. Jag behöver ett break, för ett 34 graders Sthlm lämnar ingen oberörd, så länge en inte stoppar huvudet i sanden och det är väl kanske ändå inte min melodi. Men hur som haver, nu drar hon norrut. Rutten då? Idag styr …

17 sistaminuten tips till Sommarsverige

Har du ännu inte planerat sommarsemestern eller bara håller den öppen? Lucky you! Jag är redan fullsmäckad. Men om jag inte var det? Här är alla de saker jag skulle göra på min sommarsemester om jag hade några dagar över. En sommar i Sverige såklart! Frösön Östersund. Foto: Dryden. # Ta en morgonpromenad på Frösön – Östersund Ta en morgonpromenad i vajande fält på Frösön. Bada och grilla hela eftermiddagen vid Forsaleden och avsluta med att svänga mina lurviga på Storsjöyran. Vackra Lökskär på Åland där vi (Sofia, Jeanette och jag) spenderade tre dagar bland klippor och bastubadande förra sommaren. Om du hyr en egen ö, snåla inte när du handlar. En vill ju inte få slut på mat. # Hyra en egen ö – Åland Jaga fatt på alla väninnor, packa väskan full med pasta och zucchini och hyra en egen ö på Åland. Vad finns det som inte är fantastiskt med att hyra en egen ö? Inget. Tänk dig att vakna tidigt, hoppa i tofflorna och gå ut på klippan utanför. Livet blir …

Det är vid det här laget så kallt att Sofia skakar tänderna när hon sätter sig i bilen – norrut mot Denali genom Whittier och Talkeetna

16e juni, från Kenai till Denali, Parks Hwy 3, Alaska Vi lämnar vad som kommer att bli vårt favoritboende under vår tid i Alaska och kör norröver för att under dagen ta oss till Denali. Vi ser en björn på vägen och Sofia fotar. Glada morgonchaufförer de bästa är. Bensinen är dyrare än på andra ställen i Alaska, men inte kaffet – Whittier Påvägen stannar vi i en liten stad som heter Whittier som en endast kan ta sig sjö eller flygvägen till eller genom en tunnel där en kör över tågspår och betalar 13 dollar i tunnelavgift. Eftersom vi varken har båt eller ett plan, tar vi tunneln, tidigt på morgonen. Whittier är litet och har ett hus där alla i staden en gång bodde, som är övergivet. Det finns nu ett nybyggt hus. Det gamla står kvar som ett ödsligt skal från något som var förr och sätter en prägel på orten som är svår att förklara. Är det det enkla övergivna Buckner building, att en bara kan åka genom tunneln en gång …

Det regnar och parkeringen kostar 5 dollar, men här finns örnar – Kenai, Alaska

15 e juni, Kenai, Sterling Hwy, Alaska Vaknar tidigt och får blogga själv i grått väder. Känslan när en är uppe i arla morgonstund i ett hus en själv inte bor i medan de andra sover. Vid kl 7 ringer våra larm simultant. Bagelfrukost Under frukosten pratar vi om varför vi bloggar. Ja varför bloggar en? Om att vara inspiration till någon annan, att vara underhållande och om läsa andras texter innan en skriver sin egen. Frågan hänger i luften om en inspireras för mycket om en gör det. För vems idé är det om idén föds av att läsa en annan text eller ur ett samtal? Samtalsämnena är många under en roadtrip och det är skönt att prata om sin bäbis bloggen med andra mammor och pappor över en bagelfrukost. Veronicas Coffehouse, Kenai Alaska. ”Ryssarna kom, dödade urinvånarna och av någon anledning som är oförklarlig valde en att behålla rysk arkitektur” – Kenai Old Town Kenai visar sig ha en gammal del med det enkla namnet Kenai Old Town. Såklart inte jämförbart med Gamla …

Kommer det vara störtförälskelse eller bara en flirt? – Alaska

14e juni, Anchorage till Kenai, Alaska När jag skriver det här är vi precis på väg att lämna Alaska. Meningen plitas ner när jag hör kaptenen prata om att vi ska starta flighten till Island. Kaptenen är tydligt isländsk och brytningen mot engelska är så himla härlig. En kan tydligt höra de nordiska språken bryta genom i engelskan. Jeanette och Lena, två av bandmedlemmarna i vårt hittepåband Herring – döpt efter den hyrbil vi strax införskaffar. Jag vaknar tidigt på Arctic Adventure Hostel där vi möter upp Lena som kommit med ett tidigare flyg direkt från Stockholm med mellanlandning på Island.Vi ska inte träffas i receptionen före kl 8 varför jag också har tid att blogga en stund. Svetten dryper och jag får kämpa med att få upp fönstret för att råda bot. Det är någon särskild anordning med både en hake för öppning och en vev. Att lära sig öppna fönster på andra platser i världen är lite som att försöka att gå på toa. Halvt omöjligt, men nödvändigt varför en också lär sig det, …

Romantiska countryside boenden i norra Lettland

Alla hjärtans dag har bara börjat och romantiken sprudlar, eller? Även om man inte är den romantiska typen vanligtvis, faller en ju då och då för lockelsen. När jag roadtrippade Lettland förra året, njöt av Östersjö-kusten, sol och vackra herrgårdar i Lettlands norra nejder, insåg jag snabbt att alla de här boendena, är perfekta små romantiska get aways med fantastisk service och ett lugn man bara hittar långt utanför staden. För är det något Lettland kan är det att leverera en lugn, rustik, romantisk och lättsam miljö som passar både paret och vännerna. Varför inte ta en långweekend till Riga, ta en natt eller två på landsbygden och njuta för en billig (romantisk) peng? Vare sig du är i förhållande eller inte. Innan jag släpper mina tips till boende i Lettland vill jag återberätta en historia jag har läst. Det finns alltid en romantisk sägen eller två om ett land om en letar tillräckligt djupt. En del mystiska, en del mot det mer romantiska hållet. På min senaste resa till Lettland stötte jag på en berättelse …

5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud

Det är spännande hur olika en och samma årstid kan se ut. Hur olika snö och ett landskap i vinterskrud kan se ut. Tusen nyanser av vitt och blått skimrar tillsammans och skapar detta alldeles vita landskap. Så svårt att ta ögonen ifrån. Fem gånger har jag besökt norrlandet under vinter, från januari förra året till januari i år. Många kyrkor har passerat framför mina ögon. Här är fem av dem. 5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud För den som inte vet så kommer jag från nordöstra Småland, ganska nära det i folkmun kallade bibelbältet. Här är tätheten mellan kyrkor sällan ett problem. Varenda liten by har minst en stor vit kyrka. Jag trodde nog som liten att alla svenska kyrkor såg ut så, vita stora sockerbitar med ett enda ändamål, skolavslutning. Även om jag inte är särskilt religiös av mig har jag ändå spenderat mycket tid i de där byggnaderna. Som lite äldre har jag kommit att bli fascinerad av byggnaderna själva och det här inlägget, om fem kyrkor i norr, har legat och lurat …

Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm

Tre bloggare mot snön med en gnistrande soluppgång över Lapporten, händer mot släta pelare på ishotellet och en krispig kyrka i Karesuando. Polarcirkelexpessen mot Sveriges norra nejder har bara börjat. Sofia, i en isande kall Abiskojåkka, Abiskos ravin. Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm Förra vintern packade jag och Sofia väskan och gjorde en tågluff norr ut för att hälsa på Helena som säsongade i Kiruna med bröder i Karesuando. Vi bestämde oss tidigt för att ta tåget och boka egen kupé på SJs Arctic Circle train från Stockholm till Kiruna. Tågluffa till norra Sverige Arctic Circle Train Bara namnet på Arctic Circle train är halva resan värd. Tåget som går till polcirkeln. Inte direkt lika magiskt är tåget som jag och Sofia kliver på på Stockholms central, en mörk eftermiddag i februari förra året men visst väger namnet upp, ändå. Vi har bokat en egen kupé, betalat barnpris för det tredje sätet. Att få plats tre personer i en sådan kupé är kanske inte det enklaste utan två personer visar sig alldeles lagom. En får ett litet handfat …

Fotodagbok: En kort vandring vid Olmsted point

7e november 2017 Värmen slår mot ansiktet när jag kliver ut ur bilen. Det är tidigt på morgonen i november, men solen lyckas ändå värma bergshällen så omgivningen förvandlas till nära öken. Stenarna ligger i kaskader och klipporna lyser starkt vita. Det är nästan så en förväntar sig en grekisk semesterstad torna upp bland klipporna. Långt uppe i bergen, på 2500 meters höjd, bland USAs vildaste natur hittar en Olmsted point. Olmsted point = majestätisk utsikt, vita klippor och ett perfekt ställe att fritt vandra över klippor i alla väderstreck. Medan Helena och Ida stannar kvar och fotograferar utsikten från vägen vandrar jag och Rania zick zack över klipporna. Vi stannar för en enkel lunch med tonfisksmörgås och nötter, kisar mot solen, kramar träden och Rania övar på att kula i den perfekta akustisk som blir i ett öppet klipplandskap. 2 timmar i mitt liv spenderas här. 2 timmar som skapar utmattning och formar drömmar om en stark och vältränad kropp. 2 timmar innan vi slänger in kameran i bilen och beger oss vidare över Tioga Roads karga …

Dagboksnotering från ett höstigt Yosemite

Jag har så mycket att berätta, att jag inte vet vart jag ska börja. Jag förstod redan när jag kom hit, att det skulle bli så. Att Yosemite skulle vara överväldigande, det har en ju förstått, men när det drabbar en själv, så går det in, på ett annat sätt. ”Yo – se – mighty”, som Gunnar Widforss sa när han träffade Yosemite. El Capitan Meadow Här är träden gyllene och bergen likaså. Allt är förvandlas till guld i solnedgång. Det är en sista touch höst som ligger kvar över dalen när vi vandrar här. Imorgon är sista dagen för vår vistelse. Det känns som att allt varit för kort, men kanske känns det alltid så? Kanske är det bara mer påtagligt här för att det är i hjärtat av mitt element, naturen, och den storslagna Amerikanska naturen är nog naturens natur, den vi alla strävar efter och vill vara mitt i. Folket här, skvallrar om att jag har rätt då det även fast att det är november verkar vara fullbokat. Det är dessvärre lågsäsong och vi har …

Golden Gate i soluppgång – en fotohistoria

Vad händer normalt när man plussar ihop fyra fotografer och en fotogenisk stad? Jo, fyra personer gäspar i takt när de under tvång måste kliva upp kl 5 för att hinna till en så kallad soluppgång. Men vad gör väl det när en möts av en vy, sänd från skyarna? Jag har en blandad förtjusning till städer. Tycker ofta de är vackra, men svårfotade. Så att komma till San Fransisco var en glad överraskning. För kan det bli mycket snyggare än såhär? Vi var såklart inte ensamma då en radda fotografer och turister joinade oss, bakom stängslet. För den här vyn, den har du aldrig sett förut va? Men som den rebell en är, klättrade jag såklart över staketet. För det här. Och det här. Och snart följde fler med mig ner för backen. Den är allt bra majestätisk, den där bron. Men vyerna runt omkring, är minst lika bra. Och den vita staden, där bakom. Och det turkosblå vattnet med sin Kaliforniska ton. Tjejerna skruvade stativ som pros. Och modellade, lika självklart. Rania vet hur …

Det snöar på Fulufjället

Nationalpark + 4 vänner = sant.   Katta, som bor i Särna har skrivit så fint om vår dag vid Njupeskär här. Katta skriver alltid så vackert fina dags-skildringar på sin blogg, reflektioner om livet och vackra bilder från stunden så om du inte redan följer, följ. Precis när vi hälsade på hade hon också fått besök av Dalademokraten som sen skrev en hel artikel om Katta och hennes lugna, men inte tomma liv i Särna. För mig finns det nästan inget bättre än nationalparkshäng med vänner. Att promenera runt i skogen och fotografera naturen är så otroligt rogivande. När jag, Helena och Rania var uppe hos Katta i Särna ville alla åka till Fulufjällets nationalpark, eftersom de tidigare inte varit där och vad är jag att säga nej? Vill du läsa mer om Fulufjällets nationalpark och mitt besök dit tidigare i somras, kika här. Vackra Rania med bloggen Northboundjourneys som jag och Helena snart åker till Yosemite med. Det blev en dag med många väderlekar, från tidig djup morgondimma, till förmiddagssol, till snö och fjället med …

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud.   Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i …