All posts tagged: uteinaturen

Mitt Alaskiska jag

Kommer ni ihåg de bilderna på mig jag visade för ett tag sedan, de som Sofia fotograferat av mig i Italien? Sofia tyckte det var en så bra idé att vi bestämde oss för att göra en swap av Alaska. Så idag kan du se bilder av oss på våra bloggar, fotograferade genom en annan resebloggares lins. Kul va? Det tyckte vi iaf. Alla bilder i detta inlägg är fotograferade av Sofia, med bloggen Fantasiresor. Texten är skriven av mig. Lenas bilder av Sofia – Ladies Abroad gästar Fantasiresor. Mina bilder av Lena – Äntligen vilse gästar Ladies Abroad. Börjar med en powerbild. Känner mig så powergirl här. Var är capen? Location: Random ställe längs vägen från Anchorage till Kenai. Kläder: Min röda flanellskjorta från Pemberton och jeans-braxor från H&M. Tungan rätt i munnen koncentration. Här är en som gillar att köra bil (Äntligen vilse pga kontrollbehov och slipper bli åksjuk) och en som gillar att åka i baksätet (Fantasiresor pga kan sova och smygfota hela tiden). Kallare än förväntat. Här i Kenai Old Town, försöker bemästra dimman …

17 sistaminuten tips till Sommarsverige

Har du ännu inte planerat sommarsemestern eller bara håller den öppen? Lucky you! Jag är redan fullsmäckad. Men om jag inte var det? Här är alla de saker jag skulle göra på min sommarsemester om jag hade några dagar över. En sommar i Sverige såklart! Frösön Östersund. Foto: Dryden. # Ta en morgonpromenad på Frösön – Östersund Ta en morgonpromenad i vajande fält på Frösön. Bada och grilla hela eftermiddagen vid Forsaleden och avsluta med att svänga mina lurviga på Storsjöyran. Vackra Lökskär på Åland där vi (Sofia, Jeanette och jag) spenderade tre dagar bland klippor och bastubadande förra sommaren. Om du hyr en egen ö, snåla inte när du handlar. En vill ju inte få slut på mat. # Hyra en egen ö – Åland Jaga fatt på alla väninnor, packa väskan full med pasta och zucchini och hyra en egen ö på Åland. Vad finns det som inte är fantastiskt med att hyra en egen ö? Inget. Tänk dig att vakna tidigt, hoppa i tofflorna och gå ut på klippan utanför. Livet blir …

Det är vid det här laget så kallt att Sofia skakar tänderna när hon sätter sig i bilen – norrut mot Denali genom Whittier och Talkeetna

16e juni, från Kenai till Denali, Parks Hwy 3, Alaska Vi lämnar vad som kommer att bli vårt favoritboende under vår tid i Alaska och kör norröver för att under dagen ta oss till Denali. Vi ser en björn på vägen och Sofia fotar. Glada morgonchaufförer de bästa är. Bensinen är dyrare än på andra ställen i Alaska, men inte kaffet – Whittier Påvägen stannar vi i en liten stad som heter Whittier som en endast kan ta sig sjö eller flygvägen till eller genom en tunnel där en kör över tågspår och betalar 13 dollar i tunnelavgift. Eftersom vi varken har båt eller ett plan, tar vi tunneln, tidigt på morgonen. Whittier är litet och har ett hus där alla i staden en gång bodde, som är övergivet. Det finns nu ett nybyggt hus. Det gamla står kvar som ett ödsligt skal från något som var förr och sätter en prägel på orten som är svår att förklara. Är det det enkla övergivna Buckner building, att en bara kan åka genom tunneln en gång …

Det regnar och parkeringen kostar 5 dollar, men här finns örnar – Kenai, Alaska

15 e juni, Kenai, Sterling Hwy, Alaska Vaknar tidigt och får blogga själv i grått väder. Känslan när en är uppe i arla morgonstund i ett hus en själv inte bor i medan de andra sover. Vid kl 7 ringer våra larm simultant. Bagelfrukost Under frukosten pratar vi om varför vi bloggar. Ja varför bloggar en? Om att vara inspiration till någon annan, att vara underhållande och om läsa andras texter innan en skriver sin egen. Frågan hänger i luften om en inspireras för mycket om en gör det. För vems idé är det om idén föds av att läsa en annan text eller ur ett samtal? Samtalsämnena är många under en roadtrip och det är skönt att prata om sin bäbis bloggen med andra mammor och pappor över en bagelfrukost. Veronicas Coffehouse, Kenai Alaska. ”Ryssarna kom, dödade urinvånarna och av någon anledning som är oförklarlig valde en att behålla rysk arkitektur” – Kenai Old Town Kenai visar sig ha en gammal del med det enkla namnet Kenai Old Town. Såklart inte jämförbart med Gamla …

Tioga Road och ett smäktande Sierra Nevada

Snart ett halvår har passerat sedan jag var i Yosemite. Alla vackra foton och upplevelser pockar på min uppmärksamhet och precis innan Italien tog jag fram alla foton från ena dagen längs Tioga Road och började frenetiskt att redigera. Yosemite är så mycket större en vad en kan tro. Så och min bildsamling från parken. Jämfört med de svenska nationalparkerna är Yosemite mer som ett landskap, med många timmar i bilen från ena sidan till den andra och en oändlig rad av utsiktspunkter och markerade sevärdheter. Tioga Road, som bara är öppen sommarhalvåret fram till november är ungefärliga 12 mil lång, beroende på vart en räknar ifrån och hela sträckan känns som en amerikansk tonårsfilm med hikingturer runt vareviga hörn, stor massiv natur med en björn eller två i dikeskanten. Tioga Road En liten historielektion genom Sierra Nevada bergen Tioga road har kommit till från vad som från början var djurstigar, senare blev handelsleder för ursprungsbefolkningen och nu en allmän väg som tar dig genom Sierra Nevada bergen från öst till väst. Historiska ”the Donner Party” fastnade …

Kungens hjorthage och Grevens jaktstuga – två naturreservat i Södermanland

Vi anländer till slottet i gryningen, just i tid för soluppgång. Solen lyser skimrande rosa på slottets torn när vi klättrar upp för höjden i Gripsholms hjorthage och börjar formulera den första morgonens stavelse. Vackra Gripsholms slott i snöig rosa soluppgång. Jag blickar ut över balkongen och ser solljuset sakta be Stockholmarna vakna till liv. Det är tidig lördagmorgon när jag skriver de första raderna av det här inlägget. Våren börjar ta fart på riktigt och har för mig kantats av långa dagar med Rachel Carsons tyst vår, naturdikter för barn, visor av Astrid Lindgren och Bodil Malmstens rakt in i hjärtat dikter. Men den har också kantats av nya bekantskaper och dagsutflykter ute i naturen. En av dessa gick till Gripsholms slott. Södra station. Dagsutflykt från Stockholm Jag är av naturen inte den bästa lokalupptäckaren då jag har fullt sjå att drömma om resor till de mest avlägsna platser. Jag vet inte varför det är så, jag antar att jag bara är sådan av naturen. Men under våren, likt jag läst mycket böcker har …

Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill

Vädret, som Astrid själv skulle säga, var hujedamej- grått över påsken men plötsligt på måndagen spricker det upp, likt ett påskäggsskal som bara trillar av. Våren väntar på gryning och det knakar och brakar både i stammar och hjärtats inre. Jag sträcker ut benen i sängen och minns Ronjas vårskrik när Mattisskogen spricker upp och våren klampar in. Det finns bara en Mattisskog för mig och det är Norra Kvills nationalpark. Så vad bättre än att ta en tur dit tänker jag. Tur att det är precis det jag har planerat. Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill Min kärlek till Norra Kvills nationalpark är stor. Det är den nationalpark jag vuxit upp med. Jag delar inte min skogspassion med så många jag känner varför det ofta slutar med att jag får ge mig ut i skogen själv. Men det finns instagramvänner där ute som delar kärleken till mossig skog, lika mycket som jag. Vid påsk slog jag mig därför samman med en och åkte en vända till Norra Kvill. Skägglaven den bästa är. Jag har …

Dagboksnotering från en vårvinterpromenad till Skomakargrottan

Jag spenderade påskhelgen som många andra hemma hos päronen och passade på att göra sådant jag gjorde som liten, svänga mina lurviga i Vimmerby, äta Småländsk ostkaka och gå långa skogspromenader med min gamla barndomsvän Linda. Det finns mycket att säga om gammal vänskap, men den rostar sällan. Linda som numera bor i Umeå hämtade mig på vägen hem och gav oss ett långfredags- äventyr vi sent ska glömma med en trasig kylare på Lindas sambos bil. Natten och morgonen spenderades med att laga en trasig kylare med riviera omvägar över Jönköping till följd. Allt för att plocka upp en ny bil för påsklovsnöjen i Småland, till Linda som är lärare. Men långfredagen var också den dag som gav oss vackrast vårväder. Ett minne med bitter smak då dagarna som följde var gråa och trista och hemma väntade en familj med influensa.   Men vad gör väl två barndomsvänner om inte trotsa bisterheten och bege sig ut i skogen ändå?   Jag tror ofta själen behöver skogsturen lika mycket som benen. Det är i hemtrakterna …

Björnö naturreservat

Förra helgen var mamma och hälsade på i Stockholm och vad bättre än en stund i skogen? Tidigare under veckan hämtade jag in en massa tips om vad en kan göra i Stockholms närhet på instagram, av vänner och kollegor och valet föll på kollegans tips, Björnö naturreservat ute på Värmdö för en stunds naturterapi. Så tidigt söndag morgon, packade vi vårt pick och pack och begav oss mot slussen. Busslinje 428x  har även en egen hållplats som heter Björnö naturreservat, ett stopp innan Björkviks brygga där du kan kliva av om du är påväg till naturreservatet. Upptäck Stockholms skärgård Tidig morgon tar buss 428x från Slussen oss mot Björkviks brygga och vi lämnar ett gråvitt Stockholm bakom oss. En ungefärlig 45 mins resa senare landar vi vid Björkviks brygga där Björnö naturreservat väntar. Min kunskap om Stockholms skärgård är begränsad och en stund med skärgårdsskogen känns privilegierad. Att växa upp utan skärgård skapar ett form av habegär och det är fortfarande på listan att båtluffa Stockholms skärgård mera, där det som ofta hindrar är …

Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm

Tre bloggare mot snön med en gnistrande soluppgång över Lapporten, händer mot släta pelare på ishotellet och en krispig kyrka i Karesuando. Polarcirkelexpessen mot Sveriges norra nejder har bara börjat. Sofia, i en isande kall Abiskojåkka, Abiskos ravin. Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm Förra vintern packade jag och Sofia väskan och gjorde en tågluff norr ut för att hälsa på Helena som säsongade i Kiruna med bröder i Karesuando. Vi bestämde oss tidigt för att ta tåget och boka egen kupé på SJs Arctic Circle train från Stockholm till Kiruna. Tågluffa till norra Sverige Arctic Circle Train Bara namnet på Arctic Circle train är halva resan värd. Tåget som går till polcirkeln. Inte direkt lika magiskt är tåget som jag och Sofia kliver på på Stockholms central, en mörk eftermiddag i februari förra året men visst väger namnet upp, ändå. Vi har bokat en egen kupé, betalat barnpris för det tredje sätet. Att få plats tre personer i en sådan kupé är kanske inte det enklaste utan två personer visar sig alldeles lagom. En får ett litet handfat …

Dagboksnotering från ett vintrigt Västerbotten

Jag har nu äntligen, äntligen fått en överdos av vinter. Allt det där vita i ett enda famntag, blandat med förkylning och förlamande pigghet där en vill mer än vad en slutligen gör. Jag vill vinter, men jag gör Harry Potter och Sagan om Ringen. Jag vill pulsa i djupa snöhögar, men vandrar mellan mellandagsrea- fynd. Vackra Umeå stad från en av broarna över älven. Det har varit skönt att besöka bästa väninnan, en hel vecka. Vem får någonsin så mycket gemensam tid? När tiden blir så mycket att man med gott samvete kan scrolla mobilen planlöst, ta tabberas på godisskålen och hoppa duschen mer än en dag. Vid det här laget är håret så mössplatt att jag  avstår från att kolla mig i spegeln. Tidningen Kupé och min blank. Men en vecka går fort och jag finner mig liggandes på nattåget på väg hem. Det där nattåget mellan Umeå och Stockholm, som kostade mig nästan dubbelt så mycket som flygplansbiljetten för samma sträcka och som tar mer än tio gånger så lång tid. Har …

Fotodagbok: En kort vandring vid Olmsted point

7e november 2017 Värmen slår mot ansiktet när jag kliver ut ur bilen. Det är tidigt på morgonen i november, men solen lyckas ändå värma bergshällen så omgivningen förvandlas till nära öken. Stenarna ligger i kaskader och klipporna lyser starkt vita. Det är nästan så en förväntar sig en grekisk semesterstad torna upp bland klipporna. Långt uppe i bergen, på 2500 meters höjd, bland USAs vildaste natur hittar en Olmsted point. Olmsted point = majestätisk utsikt, vita klippor och ett perfekt ställe att fritt vandra över klippor i alla väderstreck. Medan Helena och Ida stannar kvar och fotograferar utsikten från vägen vandrar jag och Rania zick zack över klipporna. Vi stannar för en enkel lunch med tonfisksmörgås och nötter, kisar mot solen, kramar träden och Rania övar på att kula i den perfekta akustisk som blir i ett öppet klipplandskap. 2 timmar i mitt liv spenderas här. 2 timmar som skapar utmattning och formar drömmar om en stark och vältränad kropp. 2 timmar innan vi slänger in kameran i bilen och beger oss vidare över Tioga Roads karga …

Yosemite Village

Yosemite Village är hjärtat av hjärtat i Yosemite, Yosemite Valley, och här finns allt en äkta resenär behöver, ljudet av andra resande, souvenirer med sprakande Yosemite-tryck och Ansel Adams Gallery. I Yosemite Village spenderar vi våra dagar på Degnans, den lokala pizzeria och ”vi har lite av allt – stället”, med ung personal och personal från Yosemites tidiga dagar. Vår första dag i Yosemite kör vi runt i dalen och dra fötterna bakom oss i byn. För att låta resan sjunka in, få fäste och låta planerna måla sig själva. Jag hade nog inte förväntat mig att Yosemite Village, har lite av allt. Så här kommer mina tips, till lite av just det.   Yosemite Village Visitors centre, Wilderness centre & Village Store De tre V:na har allt du behöver, trevlig personal, information, ekollon-örhängen och mat. I Vistors centre hittar du info om vilka vägar som är öppna och om någon är vinteravstängd, vägbeskrivningar och kartor och annat du tänkas vilja fråga finns också här. Mellan november och april kan du också hämta dina Wilderness Permits om du ska övernatta i naturen och göra särskilda …

Lyssna på rådjuren och ekorrarnas skvaller vid Mirror Lake

Har du någonsin hört rådjuren och ekorrarna skvallra med varandra? Det har jag. Om en kunde förstå vad de sa tror jag samtalet handlar om ekollon, om solen och om skogen. Vad tror du? I Yosemite tog jag och Rania några egna korthiker medan de andra gjorde annat. Helena åkte runt med bilen och fotade, promenade i Yosemite Village och Ida jobbade på Degnans, det enda ställe som var öppet under november, utöver matbutik och souvenirshoppar. Vår första lilla hike gick till Mirror Lake.   Vandring till Mirror Lake – Yosemite Då Helena besökt Yosemite tidigare tipsade hon oss om vart vi kunde börja vandringen och släppte av oss med bilen vid Majestic Yosemite Hotel, för övrigt ett hotell jag önskar att jag någon gång har möjligheten att bo på. Från Majestic vandrar vi rakt genom loungen och ut på andra sidan, för att mötas av ett varmt och starkt solsken. Vi vandrar mitt på dagen, kanske inte den bästa tidpunkten för fotografi, men definitivt bra tidpunkt för motion. På andra sidan hotellet möter vi vår första …

Fotopromenad: Morgon runt Kvarndammen

Det är alltid så skönt att komma hem, om så bara för en stund. Så fort jag närmar mig och bilen rullar de sista milen mot mitt barndomshem infinner sig lugnet. Så idag, när en sparade en timma klev jag upp vid klockan 7 för att ta en morgonpromenad runt Kvarndammen, där mina föräldrar bor. En stund, jag och solen, jag och kylan och jag och min kamera. Lugnet runt Kvarndammen möter mig där jag möter några lokalbor som plockar upp bryggorna ur sjön för hösten. En sista bit höst. En sista bit sol. Katarina

Mata en fågel ur handen – Lavskrikan

Jag håller upp handen och tänker att här får jag nog stå nu och blicka på en tom hand och smulor av kexchoklad. Men så säger det swoooosh och helt plötsligt sitter det en fågel i handen och blickar upp på mig samtidigt som den mumsar kexchoklad. Den sitter alldeles stilla och balanserar innan den flyger iväg och kvar bara är gunget i handen från när den lyfter. Snart följer nästa, och nästa, vem vet hur många lavskrikor jag lyckas attrahera med bara kexchoklad?En sak är säker, jag är med min kexchoklad snart populärast bland fåglarna i nationalparken. Lavskrikan Har du matat en fågel direkt ur handen någon gång? Jag trodde aldrig jag skulle finna det så fascinerande. Lavskrikan (Siberian Jay) är en relativt stor, liten fågel med brun och roströd fjäderdräkt, intelligent blick och ett nyfiket sinne. Att de så enkelt blir så tama, hade jag aldrig kunnat ana. Men med kexchoklad går det mesta, antar jag, och arten är känd för att söka sig till människor för föda. Det var en stunds skratt …

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud.   Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i …

Svartvitt tidvatten vid Saksun på Färöarna

”En av dagarna tyckte mamma och pappa att vi skulle gå längre bort för att ligga på stranden en dag, för det var det en gjorde på 90-talet, så det gjorde vi. Det var då jag mötte tidvatten, för första gången. ” Det är få platser i världen som är överväldigande vackra, där allt är så snyggt att klockorna nästan stannar. Saksun, är nog en sådan plats, sådär att hälften är mer än nog. För ungefär ett år sedan rullade min och Helenas hyrbil nerför vägen vid Saksuns fot, parkerade nästinstill sig själv och två lite för exalterade tjejer, hoppade ut, sprang till närmsta vattenfall för att fotografera ett vattenfall i tio vinklar. Nåväl, inte riktigt så gick det till. När vi anlände vid Saksun den där dagen i september var det två rätt mosiga och fikasugna tjejer som klev ur bilen, efter att ha fastnat allt för många gånger på den lilla turistvägen som sträcker sig till änden av Saksun, på ön Streymoy på Färöarna. Målet med dagsturen var just Saksun såhär slog vi oss ner …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del II

När jag tänker tillbaka på det är det nog min första tältnatt på åtta år. Jag har ju aldrig tältat särskilt mycket. Jag sträcker ut benen, känner efter, ser myggen hänga utanför tältet och funderar på om det var så farligt ändå. Vad var det egentligen jag hade förväntat mig? Jag öppnar dragkedjan och ser morgonljuset strila ned mellan bergen. Känslan kryper på och jag kan inte riktigt placera den. Jo, visst är det den. Kylan slår mig hårt i ansiktet och det är nu jag vet, lycka, riktig lycka sköljer över mig och jag ler stelt och fånigt medan jag går ner för sluttningen. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del II. Här hittar du del I och del III. Morgonutsikten. Arktisk fauna. När solen blir en stjärna. Fjällens vackra morgonljus och iskalla vatten skakar snart liv i mig och vi dukar upp för frukost. Till …