All posts tagged: USA

Är det skotthål på skyltarna, McCarthy?

21 juni Fairbanks till McCarthy Dagen vi inte sett fram emot. Den där långa dagen i bil som ingen vill minnas vid att vi planerade in längre. Den ger oss bland de vackraste utsikterna.   Servitrisen är trevlig men klumpig – Meiers Lake Roadhouse Jag minns inte när vi kommer iväg men vi stannar och äter lunch på Meiers Lake Roadhouse. Vi pratar om projektet Kvinnliga äventyrare som både jag och Sofia är med i, om jag bara skickar in min presentationstext, vilket jag fortfarande inte gjort. Vissa saker förtränger en, det här är en av dem. Servitrisen är trevlig men klumpig och vi åker vidare efter en snabb titt i museet, något många ställen verkar ha. McCarthy road börjar i Chitina och fortsätter till Kennecott river. Adjektiv i flera negativa varianter forsar ur folks mun när vi nämner McCarthy road. Vi har blivit varnade för McCarthy-road, hur sliten och dålig, hoppig och studsig den är. Adjektiv i flera negativa varianter forsar ur folks mun när vi nämner vägen. McCarthy road är i bättre skick …

Nordpolen

20 juni – North Pole och Fox – Alaska Innan jag kommit till Alaska riktigt längtar jag efter det här. Efter karamellstänger till gatlampor och tomten. Kan en längta efter tomten när man blivit vuxen? Jag kan. Tomten finns också, i Nordpolen och Nordpolen finns i Alaska, så det så. Utanför Santa Claus House i North Pole.  North Pole. Det är konstigt att komma till North Pole i värmen. Att se julsaker i mängder i kjol och bara ben. Så vi fotar oss utanför Santa Claus House, vid den fina väggen och njuter av solskenet, såklart. Butiken som varit här sen 1952 är som en stor godisbutik för alla julälskare. Och det verkar visst vara många som gillar julen för trots att det är juni är det en hel massa personer här, barn och vuxna i ett enda virrvarr. Vi vandrar en stund i butiken och åker sedan och köper en glass vid McDonalds. Tycker att McDonalds kunde shapea upp sig här och göra ett samarbete med Gränna för lite karamellsmak på sin glass. Men …

Alla tips en får av locals är inte bra tips. Fairbanks

19e juni – Denali till Fairbanks Vi packar återigen in oss i bilen (det känns som det är det en gör på en roadtrip) och kör Parks Highway mot Fairbanks. Dagen innan har vi spanat in Bears Coffee på vägen och stannar för en avokadofrukost. Finns det något bättre i livet än avokadomackor Sofia? Kanske det godaste jag åt i Alaska. Dessvärre är den amerikanska maten av allt för dålig kvalité generellt. En vill plocka ner alla skyltar och förminska dem för att ha hemma. Vi åker förbi Skinny Dicks Halfway Inn och skrattar åt namnet. En bil passerar med skylten Villain som regskylt. Visst är inte maten bra i USA, men roliga skyltar har de iaf. Checkpoint lågt blodsocker. Utsikten. Alla tips en får av locals är inte bra tips. Fairbanks (downtown) Köper en keps på Arctic Souvenir Shop och ett par coola solglajjor på en vintage shop vid namn Bad Mother. Alla Alaskas städer börjar se likadana ut och jag vet inte längre vilket som är Anchorage eller Fairbanks. På Bad Mother frågar …

Servitören säger att vi får sitta kvar hur länge vi vill så att han kan lyssna när vi pratar. Denali

18 juni – Denali Dagen efter en längre vandring är alltid lite morgontröttig. Det är synd att en glömmer bort det, från gång till gång. Nästa gång behöver vi komma ihåg det så att en planerar in vila och hör sen! Det går inte att maxa både fysisk aktivitet och sevärdheter har jag lärt mig i sommar efter att ha drabbats av något som liknar nära utmattning när jag kommit hem. Sugen på kaffe? Här hittar du Starbucks. Vi börjar även denna morgon sent och åker till Denalis Visitor Center som finns nära entrén och bestämmer oss för att gå delar av Tree Lake Trail. Leden passerar några broar och de vill vi kika på. En hängbro och en järnvägsbro besämt. Jeanette och vår bff Fjällräven. Pendling till jobbet, ja tack. Bara att just Starbucks finns här, så Amerikanskt – Denali När vi kommer tillbaka dricker vi kaffe från Starbucks i Denali. Bara att just Starbucks finns här, så Amerikanskt. Det regnar och vi klär in våra kameror med plast. Jag minns inte våra samtal, …

Vi vandrar Savage Alpine Trail och den är hård, hård som sten – Denali Nationalpark

17e juni, Denali Nationalpark, Alaska Morgonen börjar med kaffe på balkongen, som alla mornar borde börja. Jeanette visar bild på David och vi pratar utseende på grund av att Jeanettes David har klippt av sig skägget. Har du någonsin fått kommentaren ”Det var inte dig jag blev ihop med?” efter en stiländring. Jag klippte håret och fick det en gång. David är fortfarande David, men ändå inte. Varning för farligt söt jordekorre längre ner i inlägget. En frukosttacos, tack. Född med ett ofördelaktigt utseende. Vi kan kalla hen ”sur-tanten”. Jag vill också ha en dricksburk hemma. Undrar vem som kommer dricksa? Kanske kan bli en story i sig. Morgonpigga som aldrig förr. Frukost vi 11 (host). Savage Alpine Trail Vi åker till Denalis Visitor Center och bestämmer oss för att gå Savage Alpine Trail. Allt i USA är så uppstyrt = de har en liten Starbucks-filial här. Tar bilen upp till Savage River och pratar om norrmäns otrevliga bemötande. Och om hur det har förändrats sen svenskar kommit. Ställer oss frågan om hur amerikaner skulle uppfatta …

Mitt Alaskiska jag

Kommer ni ihåg de bilderna på mig jag visade för ett tag sedan, de som Sofia fotograferat av mig i Italien? Sofia tyckte det var en så bra idé att vi bestämde oss för att göra en swap av Alaska. Så idag kan du se bilder av oss på våra bloggar, fotograferade genom en annan resebloggares lins. Kul va? Det tyckte vi iaf. Alla bilder i detta inlägg är fotograferade av Sofia, med bloggen Fantasiresor. Texten är skriven av mig. Lenas bilder av Sofia – Ladies Abroad gästar Fantasiresor. Mina bilder av Lena – Äntligen vilse gästar Ladies Abroad. Börjar med en powerbild. Känner mig så powergirl här. Var är capen? Location: Random ställe längs vägen från Anchorage till Kenai. Kläder: Min röda flanellskjorta från Pemberton och jeans-braxor från H&M. Tungan rätt i munnen koncentration. Här är en som gillar att köra bil (Äntligen vilse pga kontrollbehov och slipper bli åksjuk) och en som gillar att åka i baksätet (Fantasiresor pga kan sova och smygfota hela tiden). Kallare än förväntat. Här i Kenai Old Town, försöker bemästra dimman …

Det är vid det här laget så kallt att Sofia skakar tänderna när hon sätter sig i bilen – norrut mot Denali genom Whittier och Talkeetna

16e juni, från Kenai till Denali, Parks Hwy 3, Alaska Vi lämnar vad som kommer att bli vårt favoritboende under vår tid i Alaska och kör norröver för att under dagen ta oss till Denali. Vi ser en björn på vägen och Sofia fotar. Glada morgonchaufförer de bästa är. Bensinen är dyrare än på andra ställen i Alaska, men inte kaffet – Whittier Påvägen stannar vi i en liten stad som heter Whittier som en endast kan ta sig sjö eller flygvägen till eller genom en tunnel där en kör över tågspår och betalar 13 dollar i tunnelavgift. Eftersom vi varken har båt eller ett plan, tar vi tunneln, tidigt på morgonen. Whittier är litet och har ett hus där alla i staden en gång bodde, som är övergivet. Det finns nu ett nybyggt hus. Det gamla står kvar som ett ödsligt skal från något som var förr och sätter en prägel på orten som är svår att förklara. Är det det enkla övergivna Buckner building, att en bara kan åka genom tunneln en gång …

Vackra bilder från en inte så vacker stad – Whittier Alaska

Whittier, Alaska Mer eller mindre alla ställen en besöker på jorden är unika. Men vissa mer än andra. Whittier, staden på andra sidan tunneln, är en av dessa. Så udda att om en har vägarna förbi, bara måste fara in genom tunneln. Den vy vi möts av på andra sidan tunneln. Inget är som tunnelväntandets tider. Ta med pizza! Whittier, Alaska Vi kommer till Anton Anderson Memorial Tunnel, porten till Whittier, tidigt på morgonen. Vi vill ha gott om tid eftersom det bara går att köra genom tunneln en gång i timmen. Jämna halvtimmar från Whittier och ojämna halvtimmar till. Vi har gammal pizza med oss i bilen och vid det här laget glada över att det. Blodsockret är alltid det viktigaste, även i Whittier. Sugen på en natt på Anchor Inn? Det hus en gång i tiden alla invånare (ett hundratal eller två) i Whittier bodde i. Whittiers tunnel För att ta sig till Whittier behöver en åka genom en enfilig tunnel, Anton Anderson Memorial tunnel, över tågspår eller ta sig med båt eller …

Det regnar och parkeringen kostar 5 dollar, men här finns örnar – Kenai, Alaska

15 e juni, Kenai, Sterling Hwy, Alaska Vaknar tidigt och får blogga själv i grått väder. Känslan när en är uppe i arla morgonstund i ett hus en själv inte bor i medan de andra sover. Vid kl 7 ringer våra larm simultant. Bagelfrukost Under frukosten pratar vi om varför vi bloggar. Ja varför bloggar en? Om att vara inspiration till någon annan, att vara underhållande och om läsa andras texter innan en skriver sin egen. Frågan hänger i luften om en inspireras för mycket om en gör det. För vems idé är det om idén föds av att läsa en annan text eller ur ett samtal? Samtalsämnena är många under en roadtrip och det är skönt att prata om sin bäbis bloggen med andra mammor och pappor över en bagelfrukost. Veronicas Coffehouse, Kenai Alaska. ”Ryssarna kom, dödade urinvånarna och av någon anledning som är oförklarlig valde en att behålla rysk arkitektur” – Kenai Old Town Kenai visar sig ha en gammal del med det enkla namnet Kenai Old Town. Såklart inte jämförbart med Gamla …

Att lämna bandet efter turnén – känslan av gemenskap och att komma hem

Det är med tunga fötter jag kliver ur flygbussen vid S:t Eriksplan. Inte bara på grund av att jag sovit från hostelet i Reykjavik, via transfers till flygplats och vidare till Sverige. Utan även på grund av alla intryck. Tre veckor, tre livsförändrande veckor som gör att jag med tungt hjärta nu ser tillbaka på semestern. Kanske är det bara jag som känner så, men denna gång, är en av få gånger det känns tungt att komma hem. Tungt i varje fiber av min kropp. Att komma hem. Den meningen kan inte användas för många gånger. Det är trots allt något särskilt att göra det, efter en resa. Att kliva av planet i Arlanda förändrar något, varje gång. Någon skojar om att vi är ett band. Plötsligt har vi en turnébuss (aka bilen Hering -> pga fiske är stort här) varpå Lena exalterat droppar på plats i Northpole. ”Vi kan ta en bandbild med tomten!”. Så såklart tar vi en bandbild, med tomten. Här är vi, bandet Herring. På turné, runt Alaska. Hedersmedlemmen Chippy. Skill: …

Kommer det vara störtförälskelse eller bara en flirt? – Alaska

14e juni, Anchorage till Kenai, Alaska När jag skriver det här är vi precis på väg att lämna Alaska. Meningen plitas ner när jag hör kaptenen prata om att vi ska starta flighten till Island. Kaptenen är tydligt isländsk och brytningen mot engelska är så himla härlig. En kan tydligt höra de nordiska språken bryta genom i engelskan. Jeanette och Lena, två av bandmedlemmarna i vårt hittepåband Herring – döpt efter den hyrbil vi strax införskaffar. Jag vaknar tidigt på Arctic Adventure Hostel där vi möter upp Lena som kommit med ett tidigare flyg direkt från Stockholm med mellanlandning på Island.Vi ska inte träffas i receptionen före kl 8 varför jag också har tid att blogga en stund. Svetten dryper och jag får kämpa med att få upp fönstret för att råda bot. Det är någon särskild anordning med både en hake för öppning och en vev. Att lära sig öppna fönster på andra platser i världen är lite som att försöka att gå på toa. Halvt omöjligt, men nödvändigt varför en också lär sig det, …

Någonstans mellan en kaffe och en kö på en flygplats, föds en dröm om ett område som heter Ballard – Seattle

13e juni, 2018 Ballard, Seattle På flygplatsen i Seattle möter vi en kille som säger att han är svenskättling och att han precis varit i Stockholm. Sedan visar han en tatuering på benet, som han gjort på Söder och säger att han bor i Ballard. Det är första gången vi hör namnet. Det rullar över tungan. Smakar oklart område. Lite senare i Seattle är vi på en kaffekiosk vid Fremont och frågar kaffemakaren om Seattle-tips. Mannen i kiosken säger. ”Har ni varit i Ballard?”. Någonstans mellan en kaffe och en kö på en flygplats, föds en dröm om ett område som heter Ballard. Seattles områden Ballard och Capitol Hill visar sig vara en blandning mellan ett busigt USA och ett yngre Södermalm, en perfekt mix som stavas cool design och gott kaffe. Är du i Seattle? Spiken i kistan blir när en bekant från ett tidigare liv skriver ”Är du i Seattle?” ”Jag är här och hälsar på familjen”och jag återigen frågar om tips. Hon svarar ”Ballard”. Där bor en massa skandinaver och nu har …

Are you 21 or older, Seattle?

12e juni, 2018. Fremont och Capitol Hill Min förkylning peekar. Jag är fruktansvärt förkyld under natten och Jeanette väcker mig två gånger och säger ”Vänd över till sidan”. Jag svarar att jag ligger redan på sidan och fortsätter sova. Min hals är så trång att den börjar vissla och backarna i Seattle är övermäktiga. Jeanette vid Seattle Space Needle. Vi vaknar av oss själva vid kl 5 och hänger på låset för frukost redan vid kl 7. Vad som visar sig vara kanske en typiskt amerikansk frukost, med mer socker än innehåll i övrigt. Men Ace Hotel vinner på instagramvänlighet, gröna växter, trädetaljer och att de älskar bokälskare och skribenter. Ett bokskåp och vackra vykort att plocka med hem lockar också till ett nytt besök. Sofia. Att resa för att resa eller resa för att fota? Vilket gör du? Seattle Space Needle lockar. Den står där som en nål med sin svamp och väntar på ett besök, men det kostar alldeles för mycket att bege sig upp i toppen så utsiktsmålet blir till ett toabesök …

Det ska visa sig att Seattle är en Bloody Mary stad.

11 juni, 2018 Efter att ha landat checkar vi in på Ace Hotel och gör sedan staden. Gata upp och gata ner, genom gränder med tuggummi och fisklukt. Min förkylda näsa skonas. Likt San Fransisco är Seattle backigt, backigare än jag förväntar mig när jag kommer ut från den smala trappuppgången vid Ace Hotel. Med rosslig hals får jag pausa i vartannat steg, men till Pike market är det nerföra och tur är väl det.   Klänningen som fick två tulltjänstemän på fall. Pike market är en traditionell hantverksmarknad med krims krams men också allt från havet och lite därtill. Jag äter fish and chips på Lowell´s, en av barerna inslängda i marknaden och dricker en Bloody Mary. Det ska visa sig att Seattle är en Bloody Mary stad och den nu första röda drycken blir sedan inte min sista. Ace Hotel, Seattle. Det blir inte så mycket mer hipsterigt än det här. Att anlända på andra sidan Atlanten mitt på dagen med känslan att det borde vara mitt i natten tvingar hem tre trötta …

Hej! från en flygresa till Seattle.

Jag kliver in på Arlanda innan morgonbruset i Stockholm. Arlanda har precis vaknat och jag dansar genom säkerhetskontrollen till gaten. Ett fåtal smörgåsshopar är öppna och vi sätter oss vid den närmast. Jag är är ganska pigg men förstår att det kommer att bli en lång longhaul då jag vaknat med mycket ont i halsen. Jeanette köper boken Sapiens. På den korta flygningen till Gatwick bryter förkylningen ut ordentligt och jag vet att det inte finns någon återvändo. Med 40 minuters försening får vi halvspringa genom flygplatsen och varför är flygplatser alltid längre än vad en förväntat? När vi landar boardar planet och det tar oss säkert 15 min genom rader av rullband och säkerhetspersonal med klapprande hjärta. Maskinen piper, det är min tur och personalen vill scanna mina skor. Säkerhetsdamen frågar om jag har något farligt vid brösten. Jag svarar ”ja, min bh”. Säkerhetsdamen skrattar och säger att jag har en vacker klänning. Jag får passera. Mönstret och klänningen, som skapar förvirring. Med ont i halsen och snuva var resan längre än längst. Jeanette …

Tioga Road och ett smäktande Sierra Nevada

Snart ett halvår har passerat sedan jag var i Yosemite. Alla vackra foton och upplevelser pockar på min uppmärksamhet och precis innan Italien tog jag fram alla foton från ena dagen längs Tioga Road och började frenetiskt att redigera. Yosemite är så mycket större en vad en kan tro. Så och min bildsamling från parken. Jämfört med de svenska nationalparkerna är Yosemite mer som ett landskap, med många timmar i bilen från ena sidan till den andra och en oändlig rad av utsiktspunkter och markerade sevärdheter. Tioga Road, som bara är öppen sommarhalvåret fram till november är ungefärliga 12 mil lång, beroende på vart en räknar ifrån och hela sträckan känns som en amerikansk tonårsfilm med hikingturer runt vareviga hörn, stor massiv natur med en björn eller två i dikeskanten. Tioga Road En liten historielektion genom Sierra Nevada bergen Tioga road har kommit till från vad som från början var djurstigar, senare blev handelsleder för ursprungsbefolkningen och nu en allmän väg som tar dig genom Sierra Nevada bergen från öst till väst. Historiska ”the Donner Party” fastnade …

Bilder från San Francisco

En stad kom, såg och segrade på mindre än en dag. En stad jag inte har skrivit så mycket om. San Francisco. Kort tid kan en tycka, för att falla för en stad, men San Fransisco är lite av ”You had me at hello” – typen. Så därför tänkte jag att staden skulle få blomma ut och visa sin vackerhet. Det och på vad jag gjorde på mindre än en dag när jag var där i november. I bild. Golden Gate Foto. Rania. Lombard street. Alcatraz. Lombard street. Fisherman´s Wharf Rania på Fisherman´s Wharf.     Clam Chowder i bröd. Friterad bläckfisk och fisk i ett enda virrvarr. Pier 39. Alcatraz, min ungdoms besatthet. Painted ladies.    Katarina  

Fotodagbok: En kort vandring vid Olmsted point

7e november 2017 Värmen slår mot ansiktet när jag kliver ut ur bilen. Det är tidigt på morgonen i november, men solen lyckas ändå värma bergshällen så omgivningen förvandlas till nära öken. Stenarna ligger i kaskader och klipporna lyser starkt vita. Det är nästan så en förväntar sig en grekisk semesterstad torna upp bland klipporna. Långt uppe i bergen, på 2500 meters höjd, bland USAs vildaste natur hittar en Olmsted point. Olmsted point = majestätisk utsikt, vita klippor och ett perfekt ställe att fritt vandra över klippor i alla väderstreck. Medan Helena och Ida stannar kvar och fotograferar utsikten från vägen vandrar jag och Rania zick zack över klipporna. Vi stannar för en enkel lunch med tonfisksmörgås och nötter, kisar mot solen, kramar träden och Rania övar på att kula i den perfekta akustisk som blir i ett öppet klipplandskap. 2 timmar i mitt liv spenderas här. 2 timmar som skapar utmattning och formar drömmar om en stark och vältränad kropp. 2 timmar innan vi slänger in kameran i bilen och beger oss vidare över Tioga Roads karga …

Ett USA genom en iPhone

Ett USA, genom engångskamera-appen. Jag och Rania, i bilen, när vi väntar på de andra. Tenaya lake, Tioga Road, Yosemite. Tioga Road, Yosemite. Enda matöppna stället i november var en liten matbutik i Lee Vining.  En stillsam sjö längs Tioga Road. En tager vad en haver. Nutella + Fjällräven = Sant Baksäteschauffören Rania, vågar sig ut i dagsljus. Ida älskar Amerikanskt ökenlandskap, precis som jag. Mono lake, South Tufa. Som Gotländska små raukar, mitt i ödemarken. Varning, akta dig för granriset. Eller kanske den ögondödande utsikten.  Halfdome från Glaciar point i solnedgång. Rania, mitt emellan solnedgång och stjärnhimmel. Tenaya lake i solnedgång. När bergen fattar eld. En kan inte trot, men det blir trafikstockning i nationalparker i USA. Här under vägarbete på Glaciar point road. Ida målar naglarna inför en helkväll vid Taft Point.  Yosemites djupa gran och tallskogar med mossklädsel. När Taft Point blir lila. Rania, ett gott, humoristiskt och kaffedrickande sällskap, som gärna baksäteskör och med helt oklara anledningar, saknar körkort. Tro mig körskolelärare, Rania kan hela regelboken utantill, ni kan bara skänka …