Month: april 2018

I love Dick och andra godnattsagor för rebelltjejer – resumé om mars och april – 2018

Ytterligare två månader har passerat där vintern sakta släppt sitt grepp om Stockholm och pollensäsongen har anlänt. Jag har således legat sjuk hela helgen, med oklar pollenblandadförkylning. De senaste månaderna har jag läst, bokat flyg och boende i ett enda virrvarr och nu i helgen också deklarerat. Det har varit två månader med några naturguldkorn men utöver det ganska tråkiga månader som jag är glad är över. Senasta månderna är en salig blandning av hudvård och sorg Vintern har hållt ett hårt grepp om Stockholm och sakta sakta nu på slutet har det släppt. Tyvärr har de senaste två månaderna inte varit särskilt positiva, men jag antar att så är fallet ibland. Jag har sysslat mycket med träning och har kommit igång igen. Känner mig definitivt i bättre form nu. Går en till två gånger i veckan till Sats, vissa veckor tre gånger och promenerar resten. Älskar frisk luft och en jämn puls! Jag har blivit besatt av hudvård (igen) och det började egentligen med Towes inlägg om hudvård och syror. Towe tipsar här om Micellärt …

I vilket Christoffer Robin leder en expotition till Nordpolen

Nalle Puh av A.A Milne med teckningar av E-H Shepard Jag har precis läst ut Nalle Puh som för mig verkat som en enda lång godnattsaga. Parallellt bland andra böcker och hemskheter, actionfyllda serier och ett stressat Stockholmsliv har Nalle Puh fungerat som ett ankare, en värld fylld av lugn och harmoni som vaggat mig till sömns den senaste månaden. Jag funderar nu varför jag förut inte läst mer barn och ungdomsböcker egentligen? Kanske har jag bara inte tänkt på att det funkar minst lika bra som vuxen. Jag läser med öppen balkongdörr till ljudet av vårregn, kaffe med Oatley och Kung Markattas färskpressade ingefärsjuice med is.  Men vad är det som är så speciellt med just Nalle Puh egentligen att han skapat äventyrslusta och harmoni bland generationer? Christoffer Robin håller kalas. Alan Alexander Milne föddes i London och levde mellan 1882-1956. Milne skrev en hel rad komedier, romaner och essäer, mest kända är kanske historierna om Nalle Puh där sonen Christopher Robin var hans inspiration. Nalle Puh utkom första gången 1926. För mig är …

När alla guldtior och dagar med ledighet är slut innan april är det

Häromdagen räknade jag över mina semesterdagar för året. Det behövs ingen längre betänktetid för att inse att jag är körd. Man kan väl så gott som säga att om jag ska ha all min semester jag planerat, sinar de strax innan hösten tågar in. Men lite så är det väl antar jag, att vara resebloggare. Ett ständig räknande och en ständig brist på semester. Novembriga dagar i ett soldimmigt San Francisco. Även reskassan börjar sina innan semestern har börjat varför i år kanske blir första gången jag behöver ta av mitt långsiktiga sparande för att kunna fortsätta. Det verkar som att Alaska och ett okynnigt Stockholmsleverne, har slagit mig, en gång för alla. Så likabra då att semesterdagarna är slut. När varma sommarstrålar och pastakyssar väntar bara någon vecka bort. Jag måste erkänna att jag gillar att budgetera litegrann. Det är som en drog för hjärnan att ha något att räkna på. Att se dem sina är däremot inte lika roligt. Vad gör man när de tar slut? På något vis har jag klarat det …

Bilder från San Francisco

En stad kom, såg och segrade på mindre än en dag. En stad jag inte har skrivit så mycket om. San Francisco. Kort tid kan en tycka, för att falla för en stad, men San Fransisco är lite av ”You had me at hello” – typen. Så därför tänkte jag att staden skulle få blomma ut och visa sin vackerhet. Det och på vad jag gjorde på mindre än en dag när jag var där i november. I bild. Golden Gate Foto. Rania. Lombard street. Alcatraz. Lombard street. Fisherman´s Wharf Rania på Fisherman´s Wharf.     Clam Chowder i bröd. Friterad bläckfisk och fisk i ett enda virrvarr. Pier 39. Alcatraz, min ungdoms besatthet. Painted ladies.    Katarina  

Naturdikter – för barn och vuxna med ett ungt hjärta

Jag har ersatt mitt sockerberoende med diktböcker. Jag tänker att det är ett okej beroende. Plockade upp de här två diktböckerna på biblioteket när jag lånade alla Astridar, då det var någon form av poesidag. Och vem gillar inte barnpoesi så säg? Under ett rabarberblad – Verser för människor och djur av Lena Sjöberg Rassel Prassel Promenad – poesi bland barr och blad av Hanna Lundström (text) och Maija Hurme (bild) Att läsa poesi Okej jag erkänner. Det är inte särskilt lätt att läsa poesi. Jag har under många år som liten försökt att hitta min inre poet, visste du föresten att jag skrev dikter som barn?, men oftast misslyckats både med läsningen och skrivandet. Nu på senare år, har jag förstått att jag bara läst fel poeter. Jag har läst poeter som jag inte delar referensramar med. För att förstå poesi behöver en nog ha någorlunda samma referensramar eller i alla fall förstå poetens sådana. Med referensramar menar jag kultur, etnicitet, bakgrund, kön, historia och tidsålder osv i all oändlighet. Jag menar det kanske …

Kungens hjorthage och Grevens jaktstuga – två naturreservat i Södermanland

Vi anländer till slottet i gryningen, just i tid för soluppgång. Solen lyser skimrande rosa på slottets torn när vi klättrar upp för höjden i Gripsholms hjorthage och börjar formulera den första morgonens stavelse. Vackra Gripsholms slott i snöig rosa soluppgång. Jag blickar ut över balkongen och ser solljuset sakta be Stockholmarna vakna till liv. Det är tidig lördagmorgon när jag skriver de första raderna av det här inlägget. Våren börjar ta fart på riktigt och har för mig kantats av långa dagar med Rachel Carsons tyst vår, naturdikter för barn, visor av Astrid Lindgren och Bodil Malmstens rakt in i hjärtat dikter. Men den har också kantats av nya bekantskaper och dagsutflykter ute i naturen. En av dessa gick till Gripsholms slott. Södra station. Dagsutflykt från Stockholm Jag är av naturen inte den bästa lokalupptäckaren då jag har fullt sjå att drömma om resor till de mest avlägsna platser. Jag vet inte varför det är så, jag antar att jag bara är sådan av naturen. Men under våren, likt jag läst mycket böcker har …

Det här är hjärtat

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten Dagarna går så fort, lite som den här diktsamlingen. Man liksom bara tuggar i sig dess innehåll, vänder och vrider på orden och tänker. På två dagar läser jag den två gånger, känner,  och jag tycker du ska göra likadant. Det är väl ingen hemlighet att jag är Bodil Malmsten fan. Så när jag säger läs Bodil, så ligger det också en hel massa subjektivitet bakom. Men jag är ändå övertygad om att du inte kan bli besviken, diktälskare eller inte. Det här är hjärtat, gör ingen besviken. Det här är hjärtat – Bodil Malmsten Det här är hjärtat handlar om det oundvikliga. Om döden. Om sorgen. Och om allt däremellan. Det som drabbar oss alla, oavsett börd. Om att förlora en nära anhörig och om att förlora sig själv, på sätt och vis. För vem är det som dör egentligen? Denna Bodils diktsamling går rakt in i hjärtat och uppmanar, som Bodil säger ” Under en livstid kan hjärtat slå 2,5 miljarder gånger. Men så slå då! Slå …

Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill

Vädret, som Astrid själv skulle säga, var hujedamej- grått över påsken men plötsligt på måndagen spricker det upp, likt ett påskäggsskal som bara trillar av. Våren väntar på gryning och det knakar och brakar både i stammar och hjärtats inre. Jag sträcker ut benen i sängen och minns Ronjas vårskrik när Mattisskogen spricker upp och våren klampar in. Det finns bara en Mattisskog för mig och det är Norra Kvills nationalpark. Så vad bättre än att ta en tur dit tänker jag. Tur att det är precis det jag har planerat. Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill Min kärlek till Norra Kvills nationalpark är stor. Det är den nationalpark jag vuxit upp med. Jag delar inte min skogspassion med så många jag känner varför det ofta slutar med att jag får ge mig ut i skogen själv. Men det finns instagramvänner där ute som delar kärleken till mossig skog, lika mycket som jag. Vid påsk slog jag mig därför samman med en och åkte en vända till Norra Kvill. Skägglaven den bästa är. Jag har …

Dagboksnotering från en vårvinterpromenad till Skomakargrottan

Jag spenderade påskhelgen som många andra hemma hos päronen och passade på att göra sådant jag gjorde som liten, svänga mina lurviga i Vimmerby, äta Småländsk ostkaka och gå långa skogspromenader med min gamla barndomsvän Linda. Det finns mycket att säga om gammal vänskap, men den rostar sällan. Linda som numera bor i Umeå hämtade mig på vägen hem och gav oss ett långfredags- äventyr vi sent ska glömma med en trasig kylare på Lindas sambos bil. Natten och morgonen spenderades med att laga en trasig kylare med riviera omvägar över Jönköping till följd. Allt för att plocka upp en ny bil för påsklovsnöjen i Småland, till Linda som är lärare. Men långfredagen var också den dag som gav oss vackrast vårväder. Ett minne med bitter smak då dagarna som följde var gråa och trista och hemma väntade en familj med influensa.   Men vad gör väl två barndomsvänner om inte trotsa bisterheten och bege sig ut i skogen ändå?   Jag tror ofta själen behöver skogsturen lika mycket som benen. Det är i hemtrakterna …

Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova

Ronja Rövardotter – Astrid Lindgren Jag sitter på tåget på väg hem från min favoriturskog- Norra Kvills nationalpark. Den yttersta tystnaden ekar i öronen när jag tänker tillbaka på en dag med skägglavsfrisk luft, sotig eldstad och den sista snön som envist hänger kvar mellan mossiga stenar. Ronja Rövardotter en svensk Romeo och Julia, bland rövare och sagoväsen Ronja, min Ronja, som precis som för många andra färgat min uppväxt med kärleken till Sveriges mossiga skogar, kärleken till Birk och kärleken till Vargsången. Jag hör Lovis röst i varje not eller i varje fall Lenas Nymans som spelade Lovis i filmen om Ronja. För någon vecka sedan bestämde jag mig en tidig lördagmorgon för att börja läsa Ronja Rövardotter. Jag hade tidigare under veckan lånat lite nya böcker på biblioteket och av en slump såg jag Ronja när jag ivrigt letade efter andra Astrid böcker jag inte läst som ung. Och inte heller hade jag läst Ronja varpå den följde med på trekvart. Att läsa Ronja kom att bli det sista jag bestämde mig för …