Year: 2020

Stjärnorna, faller i natten nu

Apelsin, det enda jag kan tänka på är att jag vill ha apelsingula tapeter i sovrummet. Ge mig färg, ge mig ljus. Det verkar svårt för alla nu, kanske allra mest Sveriges regering som på en darrning kommer att trilla över i det nya året utan en julsång eller mellandagsrea till tröst. Med stängda bibliotek komma e-böckerna bli min räddning. Kometen kommer är mitt jultips från mig till dig. Var inte rädd, Mumintrollet har sin grotta som skyddar från naturkatastrofen men vem ska rädda dig Stefan från den i Sverige annalkande stormen? Att krypa in i en grotta kommer nog bli svårt Stefan, med ettriga medier som gräver fram minsta lilla köpcenterbesök var du än gömma dig. Stjärnorna, faller I natten nuHimlarna sänker sigNer över jorden Och när stjärnans blossTänder sitt ljus hos ossBrinner en låga klarI hela norden Jag erkänner, jag var på Sci-fi – bokhandeln dagen innan jul. Det var inte smart. Ett virusstålbad om något. Jag lever på hoppet att mina antikroppar skyddar mig, men inte ens de eller dubbla lager munskydd …

Torö

Den andra vågen sköljer över biblioteken

Virusdagboken Igår meddelade de att biblioteken ska stängas. Jag lyckas bara se glimtar av en pressträff och får förlita mig på andrahandsinformation. Panikslagen springer jag till biblioteket idag för att hämta ut en bok och ta redan på fakta. Har vanvett drabbat politikerna? De skulle inte vara där de är idag om det inte vore för böcker, det vet väl alla. Bibliotekarierna på Högdalens bibliotek är lika förvirrade som jag. De vet inte om de kommer få stänga. Personalen har inte fått någon information säger de, så de håller öppet.  Erik säger undrande ”men det är väl bara till den 24e jan?”. Bara och bara, tänk vilken kunskapsbrist vi alla hinner drabbas av. Det är minst 20 böcker vi pratar om. Ska jag läsa dem någon annan gång? Ska jag betala för dem?  ”En förmögenhet Erik! En klass fråga! ” härjar jag, när jag försöker förklara vilket vanvett politikerna drabbats av. Det enda vanvett Erik verkar se, är det som lyser i min blick när jag fräser.  Katarina

vildmarksvägen

Fricampingäventyr i Sverige. Kylig romantik och värmande utrustning i roadtriplivets spår

I reklamsamarbete med Addnature Höjden av resan för året för mig brukar vara sommarsemestern, för då vet jag, då får jag resa i Sverige! Detta år spenderat med min för året nyblivna sambo Erik. Det är ändå speciellt att planera sin första sommartältsemester med någon annan och i retrospektiv öppna minnesbanken och tänka tillbaka på de där många tältnätterna tillsammans. Jag tänker tillbaka på sommarens semester, Sverigeresan genom nio landskap med glädje och brr i själen, för kallt är det att Sverigesemestra, det måste jag ändå erkänna. Kallt och inte helt enkelt. Fricamping i Sverige Jag skriver det här inlägget under längre tid, för långa inlägg tar tid och sitter i denna menings skrivande stund på tåget på väg till Umeå för lite höstliga vandringsäventyr, lite komiskt nog troligen i varmare väder än den där dagen på väg upp för Fettjeåfallet, med vinden blåsande i håret vid Flatruet, eller för att inte tala om regnet i ansiktet i Sododalen. Äventyrliga och kalla minnen som gör vikten av god friluftsutrustning sig påmind. Det känns som ett …

Det går en svart katt över Skebokvarnsvägen

Hårda bud i Mellerud och nu lockdown, fast ändå inte. En andra våg av restriktioner entrar våra liv på en dreadful torsdag och ett stycke resedagbok goes virusdagbok, återigen. Det är långhelg och jag har tagit ledigt. Jag sitter vid svärföräldrarnas köksbord i norra Uppland medan de stökar i köket och Erik sitter i soffan och dricker morgonkaffet. Jag läser ifatt på mina vänners bloggar och annat jag läsecrejvar och kan konstatera att resebloggsbranschen är fortsatt haltande och om en får tro Högdalens anslagstavla på Facebook, en hel rad katter på vift och saknas sina ägare. Ett SoMe- samhälle fyllt av vilse katter, ord som lockdown med allt fler krönikor och ledarsidor som beskriver det sociala fenomen som nu följer ett år av karantän och allmänna restriktioner. Vad håller egentligen på att hända? Är det hur vi har det eller hur vi tar det? – en klyscha med toner av en rad sci-fi-filmers närvaro i accenten. Vi kryper in i familjens trygga famn och minskar våra ytliga sociala kontakter och ser på när staten styr. …

höst gullringen

Brittsommareskapader och rebellbryderier

Åh oktober, du fasansfulla och vackra. Månaden när solen skiner lika starkt som guldstatyerna i Kazakstans huvudstad och löven faller i den takt jag önskar Trumps presidentskap gjorde. När torrheten i huden gör sig påmind och stressen på jobbet är ett faktum varje morgon klockan åtta, kanske även tidigare, då vet man att oktober är här. Alla har inte ett stressigt jobb och alla kan inte relatera, men kanske minns ni ett annat tillfälle, känslan som fyller bröstet. Jag är inte så lättstressad och jag är ganska lättstressad. Den där känslan fyller mitt bröst varje dag och vi vet alla att det är vår tids folksjukdom. Varje år är vi här, på höstkanten då jobbelastningen hopar sig som resultat av sommarsemestern. Varför har semester blivit en helig guldko som vi behöver jobba igen? Varför har vi inte bara semester och sedan jobbar som vanligt tiden efter? Nu minskar vi inte ens produktionen när vi är lediga längre, utan kompenserar bara för det med alla dessa digitala hjälpmedel vi skapat åt oss själva. Håller skeppet flytande …

vandra umeå

Bland fallande löv och fräsande stormkökskok. En vandring genom Bjurholms natur och Västerbottens själ

Tiden går så fort, för oss alla. Ännu en gång börjar löven falla och senhösten göra sig påmind i ett virrvarr av värme, kyla, regn och snuviga näsor. Viruset och illavarslande nyheter ger sig till känna likt det lilla mörkermonster som klättrar in genom fönstret och kryper ner under sängen. Jag har varit på tur till Linda i Umeå i helgen och jobbat på distans två dagar i mitt niotillfem-jobb och det har varit alldeles förträffligt att vara iväg en långweekend. I Stockholm förtränger jag mörkret, men i Umeå gör det sig påmint. I Stockholm förtränger jag naturen, men i Umeå blir min längtan så stark att jag fyller mina lungor med löv och jorddoft så snart jag och Linda bestämmer oss för att vandra Öreälvsleden i Bjurholms kommun, Ångermanland. Först några ord Hösten kommer med all sin vackerhet, men också sin sorg. En fellow resebloggarkollega, Johanna Elisabeth, har under sensommar/ höst lämnat oss och resebloggsvärlden med ett stort tomrum. Jag träffade Johanna första gången tillsammans med Linda och Jeanette på en pressresa till Tallinn …

Höstcykelpromenad vid Orlången

Hej bloggen! Hur har din vecka varit? Det känns som en sådan dag idag, att fråga bloggen vad som hänt. Hos mig har veckan passerat, likt alla andra veckor, snabbt och skoningslöst. Jag arbetar, därför finns jag. Men helgerna finns ju också, för återhämtning och roligheter och tur är väl det när jag arbetar och finns. Förra helgen tog jag en höstcykeltur med Erik och Carro och en promenad vid Orlången. Stockholm södra är så vackert. Tänk vad man får veta när man flyttar runt i Sveriget. Såhär såg cykelpromenaden ut. Ha en fin söndag! Katarina

Du är min tältdagbok. Fettjeåfallet

24e juli Klövsjö Vi vaknar i Klövsjö och gluttar ut genom tältduken. Bloggen har kommit att bli min tältdagbok. Vaddå blogg? Det är så kallt så att tårna krullar sig två gånger. Till skillnad från Hamra är det ännu kallare, blåsigare, råare här. Husbilen som stod bredvid när vi slog upp tältet i hård vind, borstade tänderna med sus i öronen och till slut kröp ner i smattrande tältduksregn har lämnat, kanske blev den rädd när ett tält kom och konkurrerade om ställplats. Vi möter en kvinna med ett gubbfiskeentourage som frågar förvånat ”Har ni övernattat här”. ”Jorå, här på rastplatsen, vid den fina sjön i Klövsjö gick det alldeles utmärkt”, svarar vi. Kvinnan svarar att det var ”4,9 grader när hon vaknade på morgonen på Skalet”. Vi låtsas att vi förstår och frågar sedan Dryden vad nu Skalet är. Han säger att hon måste mena ”Vemdalsskalet”. Jag tror jag måste googlofåna när jag har tid. Vi lånar toaletterna på skidhotellet och frågar om kaffe. Det enda knepiga med fricampandet är avsaknaden av toalett. Kaffe …

blombord

Jag är en pysslare

Skrivlivet som även blivit ett grönt liv har nu också blivit ett ritande liv. I veckan hade vi pysselkväll hos Eriks kompis Carro, ett smart påfund, så nu kan jag även titulera mig pysslare. Jag har många ess i rockärmen om jag själv får säga det. Nej skämt och sido. Vad är ens en pysslare? När jag var liten var jag en sån tror jag, jag skrev dikter och kladdade, samlade på saker, skrev små hästnoveller på alla block jag kom över och målade om saker. Måla om perioden resulterade bland annat i en blå pall som vi nu har i köket. Den blå färgen håller för övrigt på att falla av nu. 20 års hållbarhet hade den. Under tonårstiden var jag dock rädd för ordet pyssel, det kan jag fortfarande vara som följd. ”Ska jag måla en tomte på beställning? Det kan jag väl inte.” Idag vill jag skrika åt mitt forna jag ”Vaddå kan, du målar ju!” All denna prestationsångest som lurar under varje tonårsflickas huvudkudde, jag blir irriterad vid tanken. ”Måla tomten …

flatruet

Jag äter gröt med smörgrotta och hjortronsylt i Hamra Nationalpark och låter vinden bita mig på Flatruet

23 juli Vi vaknar i Hamra nationalpark och jag äter gröt med smörgrotta och hjortronsylt. Vi är kalla, kanske är det vara fyra grader under natten, men vi trivs bra på vår Exped madrass som tål nästan hela 17 minusgrader om en får tro tillverkaren. Maffiga Svartåslingan. Hamra nationalpark Vi vandrar Svartåslingan, kanske fyra kilometer och den är maffigare än vad man kan tro, naturmässigt men också ansträngningsmässigt, Erik är förvånad, jag likaså. Sedan går vi Myrslingan till ett vindskydd och lunchar på rester från gårdagen i våra Wildo matdosor som vi värmer på stormköket. Ta med ert skräp annars kanske skogen inte låter oss komma tillbaka Skogen förundrar och likaså skräpet folk slänger efter sig i skogen, den kvarlämnade bullen och eldstaden som fortfarande glöder. Snälla små mänskobarn och vuxenbarn, ta med ert skräp annars kanske skogen inte låter oss komma tillbaka! I Hamra möter John Bauer skog, bruksskog. Hård blockmark med spikraka tallar samsas med dalgångar med porlande vatten, skönsjungande nordiskt och lite amerikanskt vildmark tillsammans. Jag tycker om den amerikanska naturen, den …

Septemberskrivlivet och pysslarnas årstid

Livet susar förbi för mig just nu. Arbetet har börjat för hösten och möten pockar på. Jag har börjat min ”Skriva och illustrera en barnboks” – kurs, där slutmålet kanske inte är att skriva en barnbok men kanske ändå och jag har äntligen fått min elcykel! Min kära elcykel som förgyller mitt liv, men som jag redan ständigt oroar mig kommer att bli tagen ifrån mig. Den är redan som en nära vän och det gör ont vid tanken att den står ensam där nere i cykelgaraget utan mitt vakande öga. Cykelgaraget, vilket ocharmigt ställe förresten. Det är morgon och den andra hälften dricker sitt kaffe på sängen. Det är alldeles, alldeles tyst, en skön stund på morgonen ensam vid köksbordet med Nisse jagandes vid raggsockorna. Jag tar den här tiden att skriva, innan jobbet börjar, dagen rusar vidare och kvällen händer. Jag har spelat squash hela veckan, tack gode gud (!) efter en vecka med förkylning och ska ikväll vila från träning med en nyfunnen pysslarkompis. Jag har så mycket projekt jag vill göra …

Med kärlek till Nisse

Ett kaninmat- reklamsamarbete med Vita Kraft Nisse börjar snart närma sig sin första årsring, tänka sig! Tiden går, den burriga pälsen består och upptågen blir med åldern äventyrligare. Nisse föddes en solig höstdag, vill jag tro, eftersom han är solbränd året om, någon gång när november närmar sig december. Till mig kom han i mitten av januari, prick, och var då en liten boll som sov i toalådan och allra helst på hallmattan under en stövel. Hallmattan fick vi senare kassera för Nisse tyckte även den var utmärkt som toalåda och en rottingmatta går tyvärr inte att tvätta särskilt bra, det har jag lärt mig nu. 1-0 Nisse vs Rottingmattan. Passa på att besöka Vita krafts Sverige nya hemsida och signa upp dig på deras nyhetsbrev så har du chans att vinna lite mat till ditt djur du med. Följ gärna även Vitakraft på Facebook för att inte missa nya produkter och spännande tävlingar till ditt hudsjur. Vitakraft Sverige. Med kärlek till din gnagare, till Nisse Foder till din kanin I juni fick Nisse en …

solrosor högdalen stockholm

Hösten är här, den kom igår.

Hösten är här, den kom igår. Den riktiga hösten med vind och oljud. Någon snarkar så högt att Nisse börjar stampa mitt i natten. Vinden viner så att slemhinnorna blir torra, halsen kliar och rösten är svag. Jag har fått skadedjur på mina växter, ett fasanfullt djur som likt ”du vet vem” inte får nämnas vid namn. Bara namnet gör att världen faller i mörker. Så jag kollar växterna hela tiden, blir arg på dem när det kryllar djur och väser ”sluta, bara sluta”. Jag har börjat en kurs i att skriva (och illustrera) en barnbok. Pew, det satt långt inne att berätta. Jag har därmed börjat teckna, för det ska man göra och kan absolut ingenting men gud vad kul det är! Tänker tankar som ”Vad ska jag köpa för papper och vilken penna ska jag ha?” mest hela tiden. Kreativ höst here I come! Paddan har åkt fram och jag har snabbt insett att den är för gammal. Adobes nya ritapp funkar inte till min padda, då jag har den gamla. Det går …

Det melankoliska höstregnets vals

Tvättmaskinen surrar. Tankarna snurrar. Jag får inget gjort. Inget ovanligt kanske, om man frågar folk i min närhet. När jag har för mycket på mitt skärbräde blir jag prokrastinerarnas köksmästare. Det är tur att köksmästare inte jobbar på akuten, trots allt. Kanske är det den överfulla bloggen jag inte kan hantera. Kanske är det den överfulla mentala jobbkalendern, där man förstår om man har hela bilden, att om jag ska till att hinna det som är på mitt höj- och sänkbara skrivbord, behöver jag nog tre Outlook- kalendrar och lika många skärmar, minst. Har det redan blivit kutym att delta i två skypemöten samtidigt? Jag orkar inte grotta ner mig utan tänker ännu en gång, att jag gör så gott jag kan och inte det minsta mer och när jag andas ut undrar jag, varför vi har så bråttom hela tiden, klockan snurrar alldeles så fort utan vår rörelseenergi till assist. Höstregnet påminner om vad som komma skall. Löven på bladen hos mina krukväxter också. Starkt gröna och lite fläckigt torra här och var påminner …

Alla turister är i Järvsö trots allt, men ingen på Karlsgården

22 juli Vi vaknar i Järvsö och morgonbadar i Ljusnan. Det är så kallt att tårna krullar sig. Ljusnan följer oss genom Hälsingland och det känns som att den är överallt vi vänder oss. Efter en omsvirning återvänder vi till Myrängen och äter frukost i raststugan. Tak och el känns som en lyx efter flera dagar ute i det fria. Karlsgården är kanske vackrast och jag hade gett en guldpeng eller två för att besök trots allt Vi kikar förbi Stenegården och konstaterar att alla turister är i Järvsö trots allt, men ingen på Karlsgården, den Hälsingegård jag härstammar ifrån bortåt 1600 – talet sedan på min farmors farfars farfars mormors mormors farmors sida. Karlsgården är kanske vackrast och jag hade gett en guldpeng eller två för ett besök. Tur att man har en faster som släktforskar som har koll på allt sånt här. Erik vill gå på Jakt och Fiske-butiken i Järvsö och lika glad för det är jag för här gör jag semesterns fynd. En fodrad flanellskjorta från Pinewood och en 40 liters …

Järvsö hälsar oss välkomna med en amerikansk alpin småstadskänsla

Vi vaknar vid Sandbankarna och tar oss upp fulla av sand. Det romantiska med sand försvinner med en natt och svalare väder. Det har regnat slut på regnbyxor i Sverige Vi åker längs Jungfrukusten en bit, men sen blir det kris och panik när Erik ska ha en non-stick kastrull till gasplattan. Så vi besöker alla de butiker man måste besöka för att hitta en kastrull och hittar en till slut på det oväntade Dollarstore. Bra är den också, ska det visa sig. Vi överväger att köpa ett par regnbyxor, men hittar inga. Det har regnat slut på regnbyxor i Sverige. Bilen tar oss längs Bergsvikens västra strand och Tidernas väg. Vi lagar nudlar vid Norrlandsporten och när vi passerar Kilafors fotograferar jag biografen. Vi hälsar på den första Hälsingegården längs vår väg, Träslottet och den andra, Gästgivars. Känslan av alpin småort i USA in da making. Järvsö Bilen rullar in i Järvsö och det som möter är känslan av en alpin småort i USA in da making. Här bikar man upp och ner medan …

Torp på Väddö

Det känns i hjärtat ordentligt när jag mot hans vilja öser in han i reseburen och bär ner honom till kaninpensionatet i Högdalen. Mot äventyret dårå.

20 juli Vi packar in bilen och lämnar Nisse på kaninpensionatet. Det känns i hjärtat ordentligt när jag mot hans vilja öser in han i reseburen och bär ner honom till Djurmagazinet i Högdalen, det riktiga djurpensionatet denna gång. Jag köar efter en dam som får hjälp att klippa klorna på sin hund och före en man som ska lämna in sina två marsvin. Här står vi måndag morgon och köar med våra djur. Bilen tar oss till Norsborg, att lämna nycklarna till Johnny för att få lite vattningshjälp. Vi skördar rädisorna kvällen innan och tar med, det blir mycket rädisor av några skruttiga frön i en pallkrage. Vem visste när vi bara slängde i några frön då när vi var sjuka i juni att pallkragen skulle svämma över, lagom till nu. Johnny frågar vart vi ska härnäst och härnäst ska vi till Rosa, Eriks barndomskompis, som hyr stuga på Väddö. Väddö visar sig från sitt soliga jag, det är värmebölja när vi lämnar Stockholm och det är kanske den sista värmen vi ska få …

Räddaren i vandringsnöden. Boken Vandra i Stockholm

Vandra i Stockholm. 62 naturskön dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder. Strax innan sommaren hade sitt intåg jobbade vi hemma i Högdalen. Gud ska veta att jag inte gillar att jobba hemifrån. Jag gillar att komma ut och träffa människor, se folk i ögonen och känna vinden i håret. I all min leda skaffade jag mig två vandringsböcker om Stockholm (recensionsexemplar) och det var nog det bästa jag gjort när virustiden även enterat mitt hem. På eftermiddagarna efter jobbet började jag och Erik ganska snart pipa ut på lite turer och med i fickan var boken Vandra i Stockholm – räddaren i vandringnöden, som klippt och skuren för hemmaarbetaren. Titel: Vandra i Stockholm. 62 naturskön dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder. Författare: Fredrik Hjelmstedt & Jonas Sundvall m.fl. Utgiven: 2020 (andra utgåvan) Förlag: Calazo Köpa: Calazo Vandra i Stockholm Vandra i Stockholm är en liten turbibel för den vandringslystne Stockholmaren eller för den delen, den som har vägarna förbi Stockholm i arbetet och vill ta en tur efter jobbet …

Vi får en bit hav med hjälp av allemansrätten bland Södra Öland odlingslandskap

15-16 juli Efter två dagar i regn crejvas sol och Erik säger gladlynt ”nu åker vi tycker jag”. Jag börjar låta som på spåret men vi lämnar Glasrike och åker mot solig ö. Ölandsbron möter i all sin majestät över Kalmarsund. Erik har inte varit på Öland sedan han var barn och han minns inte mycket. Det är alltid lite roligare att visa runt någon som aldrig varit någonstans, att låta världsvan i varje andetag ”titta där, där är havet på höger sida”, ”titta där, en väderkvarn” och så vidare. Vi tältar i allemansrättens tecken. Öland Att bo över en natt i allemansrättens tecken ska visa sig enklare än vad jag först befarar. Utsidans friluftsforum talar om att det inte ska vara så enkelt, att det mest är kohagar överallt och jag är villig att hålla med, ackompanjerat av husbilar. Vad som varit ett lugnt Småland blir ett lite mer fyllt Öland, men vi lyckas hitta vår bit hav med lite ihärdighet och några turer på skumpiga vägar på Ölands västra sida och stolta är …

Roadtrip längs Ljusnan

Resande är en mycket liten del av mitt liv, men det färgar hela min tillvaro

Jag är åter på balkongen och hör Nisses tassande i bakgrunden. Tiden på kaninpensionat gjorde Nisse blygare än vad han redan är men han blommar sakta ut. Han är en harig hare men har trots det ett samarbetsinlägg på gång med Vita Kraft där han testat Vita Krafts mat, eller i hans fall, mer godis. Att få honom att äta någon mat under sommaren, verkar lönlöst. Ungefär som matmor då. Det är söndag och klockan åtta, temperaturen på balkongen skvallrar om att det kommer att bli en varm dag i Högdalen, i Stockholm, kanske i svensk historia, vi har ju inte så många av dem, de varma dagarna. Precis som jag inte har så många resdagar. Jag är precis tillbaka från en, en weekend i Norpan med Sofia, vi kallade det så, min gamla studentstad Norrköping, där jag spenderade tre underbara år som student när jag var sådär nitton, tjugo och tjugoett oerfarna år gammal. Så mycket minnen, så mycket jag lärde mig, så mycket jag inte lärde mig och så mycket som jag önskade …