Year: 2018

Fotodagbok: Med helikopter från Kebnekaise till Nikkaluokta

6e aug – från Kebnekaise fjällstation till Nikkaluokta Dagen efter vår topptur upp på Sveriges högsta berg, Kebnekaise för den som inte kan sina berg, det jobbigaste äventyret i mannaminne är mina fötter trötta, kroppen bruten och jag minst sagt sugen på att komma hem. Det är nog svårt att förstå hur dagen efter en massiv ansträngning känns men just här och nu så känns helikopterturen från Kebnekaise fjällstation tillbaka till Nikkaluokta, om än förbestämd av min kompis Linda som så gärna velat flyga helikopter, lite som en skänk från ovan. Det visar sig också vara utöver vila för ett par trötta vandrarfötter ett kuligt äventyr i sig att se allt från luften, se lanskapet en nyligen kämpat sig genom till fots och känna lite il i magen på köpet när piloten skojar med pojken som får äran att sitta fram med inget annat än en panoramavy över Sveriges vackra sjöar och berg framför sig. I foton. Katarina Flygturen på sträckan Kebnekaise till Nikkaluokta flygs av Kallax flyg och går dagligen för att hämta trötta vandrare och …

Projekt Rosie

Bokrecension Projekt Rosie av Graeme Simsion Kärlek vid första ögonkastet, var både boken och kanske lite det som händer paret det handlar om, Don och Rosie, även om det tar Don ganska länge att fatta det. Don, autistisk professor i Melbourne Australien spelar den underhållande huvudrollen. Rosie, det omedvetna objektet för Dons omedvetna förtjusning. Projekt Rosie av Graeme Simsion Jag kommer inte riktigt överens med namnet Don Tillman även om jag är förälskad i karaktären. Namnet känns macho. I vilket fall är Don professor och han har ett väldigt inrutat schema. Han har effektiviserat sin dag och ser ner på folk som slösar bort sin tid. Han kommer alltid i precis lagom tid, aldrig försent men ej heller aldrig för tidigt. Båda delarna är att slösa bort sin tid, enligt Don. Don vill träffa någon, av den enkla anledningen att statistiskt så är gifta män lyckligare och lever längre, men det går inte så bra att dejta, det har han redan försökt den traditionella vägen. Så Don kommer på den briljanta iden att göra en …

Vart går nästa resa? – om att gå i reseide

Jag förstår plötsligt björnar. Det här med ide är en bra grej, faktiskt. Att landa, bokstavligt och mentalt sätter perspektiv. Att stanna upp på hösten, efter sommaren när semestern är över och jobbet pockar på är min chans. Då likt björnen sänker jag hjärtfrekvensen, minskar ämnesomsättningen och kroppstemperaturen och går in i min vintervila, där en kopp kaffe, raggsockar, böcker och text blir min grotta. Den här tiden på året är min chans att i ett lugnare tempo ha tid att reflektera och se vart kompassen pekar framåt. Så rynkar jag på näsan när du frågar mig om vi ska ut och fara tillsammans, så är det enbart för att kompassnålen fortfarande vibrerar och väntar på att finna sin riktning. När semester inte längre handlar om att varva ner De flesta av oss har kommit till den punkt då vi anser att jorden snurrar på i en takt vi inte är bekväma med, varken för oss själva eller framtida generationer. Vi kan ta weekendresemålen som exempel, som boven i resedramat som utspelar sig på flera …

Att leka med kärleken är ett brott. En stund i Nice och en stund av Åtrå.

15 sep – lördag – Nice, på väg hem från den italienska rivieran och novellen Åtrå av Bodil Malmsten Jag får äntligen sovmorgon! Hjärnan börjar sakta återhämta sig från en social vecka och idag är det dags för Nice, det ser jag fram emot. Yokos dikter. Åtrå, av Bodil, en del av en samling noveller om kvinlig sexualitet från svenska kvinnliga författare.  Jag har varit i Nice förut. Ungefär 6h, med Sofia och det är väl vad jag kommer att spendera här nu också. Det är varmt i Nice och Jag, Els och Charles flyr värmen till moderna museets AC. Det är förvånansvärt bra och modernt här. Jag plockar med mig några visa dikter från Yoko Ono, för hon delar med sig. Jag brukar älska installationer och det gör jag men vissa är på gränsen till störande. Jag får ståpäls men jag vet inte varför, är det av välbehag eller obehag? Vem vill ha ett rosa nattlinne med ett konstigt monsteransikte på t ex. Ett gulligt monster, ja, men ett konstigt? Det där nattlinnet återkommer …

Oktober är snart slut

Oktober är snart slut, hösten lunkar på och jag vaknar alldeles för otroligt trött nu när vi har flyttat fram klockan en extra timma. Jag tror det är mörkret. Jag fick plötsligt extra timme att sova men jag vaknar i mörker. I natt hörde jag regnet smattra på rutorna, i alla fall registrerade min mosiga hjärna det när jag vaknade till klockan halv sex. Eftersom jag i normalfallet brukar vakna halv sju, vaknar jag nu halv sex eller 5.20 någonting. Ja du hör ju hur tidigt det är, så det kan lika gärna ha snöat.   Oktober är snart slut och jag läser Inlandet av Elin Willows. Den handlar om en tjej som flyttar till Norrlands inland eftersom hon har en kille där. Början på slutet sker i bilen påväg upp och när hon landar i inlandet är det ”typ som slut”, som man skulle sagt här. Men hon stannar kvar. Tjejen jag inte vet något namn på stannar kvar och resan att flytta till ett ställe där alla känner alla, där alla undrar varför …

En muslåda, en kåtöl och att göra en Sally. Hotell Lappland i Lycksele.

7aug – Jokkmokk – Lycksele till Hotell Lappland på en pressinbjudan Jag vaknar och sträcker ut fötterna ur tältet. Det är varmt. Vi är mitt på en öppen gräsyta vid en parkering, en rastplats vid polcirkeln utanför Jokkmokk. Har du varit där, så långt norr ut menar jag? Rastplatser har kommit att bli vår bästa vän under vår roadtrip runt Norrland. Här träffar vi Berit och Ove Bylund från Härnösand, i alla fall minns jag deras namn som så, som sitter och dricker sitt stormkökkokade kokkaffe på bänken bredvid tältet. Jag går fram till dem i pyjamasen. Strax nedanför Hotell Lappland vid parkeringen. En selfie i spegeln av en slagen hjälte. Lobbyn på Hotell Lappland. Ett samtal om allt mellan himmel och vandring. Jokkmokk. Det är märkligt det där när en möter människor och samtalet börjar två steg in. Vi, jag och Linda, Berit och Ove, vi pratar om allt mellan himmel och vandring. Ove har gått leden som börjar någonstans runt Kilpisjärvi till Abisko. Jag vet inte riktigt vilken led det är men den …

Höst i mobilen

Vi får alla dåligt samvete över något och jag är en sån som får det när jag inte är ute och fotar, när jag liksom inte tar till vara på det fina där ute och upplever det jag kan. Stockholm, mitt Stockholm, som bara står där och väntar. Hösten har aldrig varit vackrare och ändå kryper jag djupare och djupare ner i soffan och trillar djupare och djupare in i böcker och tv-serier. Men, mobilen har en ju alltid med sig, som tur är, och känner att det är tur att jag iaf då och då tar upp den och tar chansen att föreviga det där ute, när jag har vägarna förbi påväg till jobbet och vänner. Så hösten i Stockholm och Småland, från mobilen. Södra teatern. Brunch med Dryden och Maria. Södra teatern. Påvift i Stockholms tunnelbana. Älskar all konst, installationer och budskap som finns där nere. Som en enda stor konstskatt, gratis för allmänheten och för oss tunnelbaneåkare att njuta av. När jag skulle till Hallonbergen härom veckan klev jag av vid fel …

Budgetsaker att njuta av vecka 43

Hösten flyger förbi och jag spenderar den i Stockholm. Tänkte därför ge er några tips till veckan som kommer. Sånt jag sysslar med här och som piggar till min vardag. Har haft kort om cash på sistone och då blir en ju plötsligt kreativ med det en har och letar budgettips också så löfte om en del sånt med. Och visst finns det en massa budget att göra, bara fantasin som sätter gränser, som det så klyschigt heter. Här kommer det. En sak att göra veckans alla dagar. Häng med mig i mitt fiktiva vecka 43. Måndag. Sträckläser Projekt Rosie. Om en autistisk professor som bestämmer sig för att skaffa en fru. Lånar den här. Tisdag. Slänger på en blodmask från The Ordinary, för renare hud kan ingen få! Perfekt för att få lite höstig sammetshy med glow. Kostar ca 72 kr hos Beautybay och finns annars överallt. En flaska räcker ungefär 3 mån om man använder regelbundet. Onsdag. Äter lösgodis från Jam Jam. Lösgodis är livet när en äter det sällan. Då blir det …

En bokhandlares dagbok och det dåliga samvetet av att inte köpa pappersböcker.

En bokhandlares dagbok – Shaun Bythell Varning att läsa om man älskar böcker. En vill liksom bara säga upp sig, flytta till Skottland och öppna en bokbutik. Efter att ha läst denna förstår en att turismen ökat i detta hörn av Skottland, till Skottlands numera bokstad Wigtown. Men en bok kommer med både en framsida som en baksida. Jag vill vara den som handlar böcker på en bokhandel. Jag vill vara den, men varje gång jag står där är det i slutändan alldeles för dyrt för mig så jag går till biblioteket och lånar samma bok. Men jag är ändå den som går in, som klämmer och känner och längtar och tillsist möjligtvis köper en bok för att spara eller som present. Min favoritbokhandel just nu är Söderbokhandeln på Götgatan, där i backen och sist jag var där köpte jag en diktbok till Sofia av Werner Aspenström. Ungefär det här handlar En bokhandlares dagbok om, knäppa kunder som kommer in, ibland gnäller om det ena och andra, säger konstiga saker, prutar på redan billiga priser …

När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. Gullringen.

6 oktober – Gullringen Småland Åker hem från Stockholm. På vägen hem fotar jag kor. Älskar kor. Det är äpplen överallt. Det är visst ett äppelår ska det visa sig på nyheterna och på grannens trädgård. På kvällen går mamma och jag runt dammen i solnedgång. Först äter vi potatismos. Det är inte skälet till att jag är hemma, men sätter knorr på tillvaron, det här att man tömt Kvarndammen, den lilla sjön på baksidan där jag vuxit upp. Den har inte varit tömd sedan 60 – talet enligt mamma. Anledningen är att de ska byta dammluckan för att den återigen ska fungera för kraftverket nerströms som renoveras. Ett roligt projekt att följa även från Stockholm där jag måste erkänna att en sjöbotten är ju minst sagt intressantare en vad en först kan tro. Här hittar vi rostiga hinkar, kvarnstenar, stora musslor, avhuggna alar, golfbollar och oljigt vatten. Alla fiskar har dött och den som renoverar kvarnen ska plantera nya. När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. En ögonöppnande mordor-sanning. Jag följer spåren av vad som …

ett koligt välkomnande

Jag åker inte hem till Smålandet så ofta. Av det enkla skälet trafiken, trängsel och priser. Det tragiska i att det kostar mer att ta tåget från Småland än att ta flyget till Mallorca, i alla fall om man hakat på förra veckans Norwegianerbjudande. SJ – varför har ni inte sånna kampanjer för mig? Jag äger också en bil och i helgen var det dags att lämna hem den för hösten (så jag tog inte tåget ner),  Jag brukar skippa att han den i Stockholm pga trängsel, kostnad och att jag inte behöver den. Jag funderar också på om jag överhuvudtaget ska ha den kvar, men det beror ju också mycket på om jag stannar kvar här och det är en annan fråga. Men när jag väl landade i Smålandet, möttes jag av de här. Är inte kor för underbara? Vid tillfället pratade jag med Linda men jag bromsade in och hoppade ur bilen och sprang fram till dem med Linda kvar i handsfreen i bilen. ”Linda, Linda, jag måste fota korna! De ser ju …

Resebloggevent och min födelsedag!

Vet ni! Idag är min 34 års dag. Det känns allt konstigare att bli gammal på något vis. De flesta firar knappt sina födelsedagar men jag har tagit upp firandet igen från förra året. Det har varit lite svajigt andra år. I helgen firade jag med mina föräldrar och fick en stickad tröja. I måndags firade jag med faster på Clarion Hotell i Skanstull och åt middag. Igår firade jag med en hel lass böcker, där jag äntligen fick tag i Godnattsagor för Rebelltjejer på biblioteket och mumsade på den tillsammans med godis från Jam Jam. Ikväll ska jag träffa den där Dryden, om han kommer ihåg, och prova hans brusreducerande lurar, vilka jag ska skaffa mig ett par för ett ljudfritt liv (ser så mycket fram mot det) och sen ska jag fira med tjejerna (Sofia, Linda, Katarina och Caroline) på söndag på Södra teatern. Så det så. Det blir helt plötsligt mycket firande och flera av dem är resebloggare. Men nog om mitt firande. Förra veckan var jag på resebloggevent med Wowanders app. …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

I Italiensk media.

Det finns många länder som gillar traditionell media. Italien verkar vara ett av dem. I september när jag var där kändes det som att det var foto, video och intervjuer mest hela tiden. I vilket fall som helst resulterade det i att jag dök upp i en artikel och en fototävling. 5 resebloggare går från Ventimiglia till Cervo Resan till Italien i början av september var anordnat ett non-profitprojekt under arbetsnamnet Timon Lepidus Trip. Timon Lepidus är artnamnet för den ödla som på svenska heter Pärlödla. Denna ödla finns i Ligurien, uppe i bergen där vi fem vandrade, därav namnet. Tanken med projektet var och är fortfarande att utvärdera om regionen passar för en Camino och långsamt resande till fots. Innan hemfärd på fredagen lämnade vi våra åsikter under en halv dags intervjuer och de förbättringspunkterna finns nu kortfattat presenterade i den här artikeln. ps. det är inte helt lätt att läsa italienska, men allt går om en vill.  Här är jag i det vinnande fotot. Vinner en fototävling – som modell Under min vecka …

På eftermiddagen tar jag tunnelbanan till Hallonbergen.

1e okt – Stockholm Till frukost så pratat vi arv och miljö. Vad är genetiskt och vad är miljö? Den ständiga frågan. I DN Kultur står skrivet att hämndfantasikulturen bland kvinnor är på frammarsch, ett år efter MeToo och allt. Väl tajmat. Lika tajmat som vårt nya jobbsystem, tajma som lanseras idag. Ett system som mäter arbetstid eller vad vi faktiskt gör med den. Något jag funderar mycket på. Vad gör vi egentligen med vår arbetstid. Ofta känns det som att jag svarar på mail och det är det jag gör. Kommer skriva det i tajma. 8-16.30 – svarar på mail (för att inse att det gick inte). Någon säger att tajma är direkt kopplad till lönen och att en kommer få löneavdrag om man inte gör den. Funderar om det gör någon skillnad för mig. Jobbet gav ändå hela min lön till SATS denna månad så vad spelar det för roll om de tar mer? Sofia är hemma från Grönland. Jippie! På eftermiddagen tar jag tunnelbanan till Hallonbergen. Jag älskar den tunnelbanan, så himla …

just nu är jag här.

Böcker – Just nu är jag här – Isabelle Ståhl Jag slukade den här boken på några dagar. Det är lite som att läsa en bilolycka. Kanske den sämsta jämförelsen men lite så känns den. Den är mörk och tung, den är Stockholm och den är verklighet. Du kan köpa en pocket/e-bok här eller låna bok/e-bok här. För att låna på Stockholm Stadsbibliotek behöver du ett lånekort. Du reggar dig och hämtar ut med leg inom två veckor på ett bibliotek i Stockholm. Läs mer här. Just nu är jag här handlar om människan Elise och Elise är så skör. Hon irriterar mig med sin skörhet och negativa tankar. Jag hatar att folk är såhär sköra, att folk har sådana här tankar, att en själv har sådana tankar. Hur kan man falla så långt ner funder jag sida för sida. Allt eftersom klarnar det. Man kan falla såhär långt, det är inte ens långt. Skälet är kärleken, livet, den och det får oss att falla långt ner, får oss att bli sköra människor och att inte …

Om man inte har fotograferat några höstbilder kan en ju iaf äta höstligt, tänker jag.

30 sep – Stockholm Sista dagen i månaden och jag bara bloggar. Jag dricker mitt kaffe och jag bloggar. Det har varit tufft på jobbet så när jag inte jobbar då är jag mest bara hemma och bloggar, eller läser. Mest läser jag för att vara ärlig och jag önskade att jag bloggat mer men om jag skriver det här kanske jag gör det. Insikten kommer att jag läst för mycket och jag blir tvungen att åka till Stadsbiblioteket för mitt lager av böcker är snart slut. Och jag kan inte läsa det jag inte är sugen på. Måste ha nya höstiga böcker att läsa. Så jag lånar en hel radda. Låt oss fingra på Virginia Woolf. Tar med mig systemkameran för första gången i september och tar ett par bilder i biblioteket. Ljuset är vackert och bibliotekarierna hjälpsamma. En man i sina bästa år springer till magasinet och hämtar två exemplar av Vagabondliv av Ivar-Lo så att jag ska få välja vilken jag vill ha. Jag väljer originalutgåvan från 1927 såklart. Carro ska komma …

Riviera dei Fiori

Hösten är här men jag har inte fotograferat något i september i Sverige. Jag har inte fotograferat något utöver min Italien-resa, för att vara exakt. Jag funderar på om det kommer bli några höstfoton i år? Men till Stockholm har ändå inte hösten kommit riktigt, så ännu finns det tid, tid att visa er Italien, tid att fotografera hösten. Det är längesedan jag lät foton ta plats i ett eget inlägg. Jag tänkte därför låta dem göra det idag. Med svartvita bilder från italienska rivieran som beskriver stämningen och livet där, utan ord. Tänk att det här var en fotoblogg från början! Bloggen firar faktiskt 5 år nu i september, talade WordPress om för mig, mitt Facebook-konto firar 10 år och själv fyller jag alldeles alldeles strax 34 år. Jag ska försöka påminna mig om att skriva lite mer om det på min födelsedag, som jag ytterst sällan nämner eller direkt firar, för den delen. Jag har så mycket bilder kvar från mina resor i sommar samtidigt som jag drabbas lite av fomo-höstångest – min …

Vi besöker kyrkan i byn och här är målningarna mycket ilsknare än annars. Pieve di Teco.

14 sep – Pieve di Teco och Imperia Dagen börjar med feedback och intervjuer i Pieve di Teco i borgmästarens rum. Så coolt och riktigt italienskt. Vi fyller i feedback från resan och det tar minst en timma, sedan blir vi intervjuade. Lunch i borgmästarbyggnaden avbyter intervjuer. Vem vet vem som lagar all denna mat som dyker upp under resans gång? Samtalet rör våra bloggar. Det är alltid intressant att prata med andra bloggare om just det, sin baby och varför en gör just det en gör. Varför och vad som går hem hos läsarna. För vad är det som går hem hos läsaren? Vi besöker kyrkan i byn och här är målningarna mycket ilsknare än annars. Jesus blir piskad och blöder och Sista måltiden har en spricka rakt genom sig. Foto: Charles På kvällen bloggar jag och skriver tre inlägg när de andra sover. Efteråt så äter vi middag. Andrea och hans vän har lagat maten och vi dricker spumante och limoncello som kallas limomcino i Ligurien. Vi pratar om livet och jag visar …

När mitt liv består av böcker och film. Det och mitt treboks-beroende.

23e september 2018 – Stockholm Jag är förkyld och precis som när en man är förkyld så känns det som att livet håller på att ta slut. Jag har inte lämnat lägenheten sedan i tisdags. Jag tror aldrig det har hänt tidigare. Har du någonsin stannat inomhus i fem dagar utan att gå ut? Först idag vaknade jag med inga symptom kvar än bara hosta som och andra sidan inte går av för hackor. Jag funderar på om inte grannarna snart kommer och knackar på. Men kära grannar, innan ni gör det, kan ni inte hämta ut ett recept på lite Cocillana? Mitt liv har därför, de senaste dagarna, bestått av böcker och film och telefonsamtal med vänner. Jag tror alla mina vänner i min telefonbok har tagit slut, likaså alla nya filmer på Netflix och Viaplay. Tacka vet jag e-böcker på Stockholm stadsbibliotek, men även där slår jag snart i taket för man får bara låna fem böcker på sju dagar och jag har lånat fyra. Jag har sett ett enda virrvarr av filmer …