Author: Katarina

We were strangers once, too. Ace Hotel Seattle.

Visste du att Jeanette är en riktig liten reserachräv som gillar hipsterigt och udda? Nåväl, det är hon i vilket fall och innan vi åkte till Alaska förra året, mellanlandade vi i vad som kanske kommit att bli en ny favoritstad, ett ställe man vill besöka igen, för den svenska lagom känslan på staden och fantastiska naturen man sett så mycket på film lately. Ja du har gissat rätt, Seattle. Men det här inlägget ska inte handla om naturen, knappt heller om Seattle utan hotellet vi bodde på här, Ace Hotel. Boka ett rum på Ace Hotel Seattle – hotellet är del av en kedja andra Ace Hotels i USA och finns bland annat i New York, Chicago och New Orleans. Pris runt 1500 kr/natt, tre personer. Jag i klänningen till vänster som gjorde någon slags flygplats-succé.  Allt man vill ha och lite till. Ace Hotel Seattle. Säga vad man vill om just Ace Hotel, men det är allt man tänker sig ett hipstermecka till hotell bör ha. Snygga skyltar, gröna växter, hippa vägmålningar, snyggt och unikt …

När vi hikade vilse i Alaska.

24e juni, 2018. Eureka Roadhouse, Alaska. Vi äter pannkakor och det regnar. Eureka Roadhouse. Vi vaknar i  Eureka Roadhouse på Eureka lodge. Vad är vad kan man undra. Men här bor vi i alla fall. Sista dagarna i Alaska börjar nu och ett gäng slitna svenska själar äter amerikanska pannkakor och det regnar ute. Men med fomo i Lena-kroppen får vi ju inte missa något så vi trotsar det föränderliga vädret och ger oss ut, ut bland barriga svarta träd och trygga Alaskabor. Amerikanska pannkakor i går inte av för hackor, särskilt inte i Alaska. De smakar vanilj-gummi, ungefär.  De svarta barr-spröt-träden. Svarta barrträd jag inte riktigt minns vad de heter. Jag tror faktiskt de bara kallas sprouts. Eureka Summit. Vi har spanat in Eureka summit på kartan och där stannar vi och fotar. Jag tror ingen av oss minns Eureka summit för här var det plant. Funderar fortfarande på varför den heter summit? Här är massa av svarta barriga träd som ser ut som de brunnit, men den trädsorten är visst vanlig här. ”Hej …

Fotodagbok. Björnspray och schimpanser, från McCarthy till Eureka Roadhouse.

23 e juni 2018 från McCarthy by till Eureka Roadhouse. Så kom vi då till Alaska igen. Dagen efter ett lite för festligt midsommarfirande vaknar vi upp till ett lördagstrött McCarthy. Vi önskar allesammans att vi hade stannat en extra dag, för så bra var det ändå här. Men det har vi inte bokat och då har man inte så mycket annat val än att ta sig vidare för här är det fullt, så vi kör mot Glacier View. Namnet lockar, må du tro. Vi har innan vi åkt till Alaska bestämt oss för att åtminstone bo på ett Motel vid vägen en gång och nu är det dags. Ögonen bländad av vit dimma faller på Eureka Roadhouse ganska nära Glacier Point. Här bor vi och här äter vi på Eureka Lodge. Jag säger fel när jag ska beställa och beställer friterad Chimp istället för Shrimp. Servitrisen skrattar. Jag rodar. De andra är underhållna för en stund. Kaffet kostar 25 cent och de marknadsför sig på menyn att vara de enda i USA som har det. …

Sommarpepp.

Jag sitter i min fåtölj med fötterna på min fotpall med balkongdörren på glänt. Fåglarna sjunger och man kan riktigt känna hur de tar i från botten av sina små fågeltassar. Är inte det sommarpepp så säg! Jimmy hälsade på i Stockholm förra helgen och påminde mig som den trogna bloggläsare han är att jag inte har bloggat på väldigt länge. Så det här inlägget är till dig Jimmy. Gillar man skoter och vintersport kan man följa Jimmy på instagram om man vill. Till vintern blir det mycket snö, norrsken och skotrar. Sommarpepp är så mycket för mig. Det är ljuset, värmen och energin som kommer tillbaka. Det är människornas pigga ansikten omkring mig. Fräknarna på kinderna och klirrandet i ölglaset på Blecks trädäck i Blecktornsparken. Men det är också all reseplanering. Reseplanering = sommarpepp för mig eller sommarpepp = reseplanering. Sommarpeppen tar med sig suget efter att boka resor hej vilt! Så det är det jag gör, mentalt i alla fall, planerar för resor överallt. Om jag hade oändligt med pengar skulle jag nog …

Vykort från Samarkand

Hej läsare! Jag har varit off the grid lite länge. Ber om ursäkt för det, men har behövt ett break. Tänkte ta upp en gammal tradition och skicka er ett vykort. Ser ni vem som är med på vykortet? Skickar det express nu när vi lämnar Samarkand så jag hoppas det når er innan jag anländer i Nukus, där vi ska hoppa in en bil och fara ut till Aralsjön. Väderleksrapporten är av föga betydelse här. Det är i svenska mått mätt lagom varmt. Det är också lagom billigt och finns lagom många sidenkimonos, typ så lagom långt ögat kan nå, från Bukhara till Samarkand och tillbaka igen. Det är inte för inte som det heter Sidenvägen minsann. Men men, jag ska inte bli långrandig. Time is off essence, även här. Varje snicksnackad minut är en slösad minut jag behöver för att pruta på nästa vintage-sidenkimono. Katarina

Tankar om neddragningar och en skrivutmaning. Mot Umeå och årets Littfest.

Torsdag den 14e mars, 2019. Från Stockholm till Umeå. Jag klappar ihop datorn och springer mer eller mindre ut från jobbet. Varför blir det såhär varje gång jag ska resa någonstans? Nåväl, kanske är det inte mitt fel, jag är ju ganska planerad och organiserad ändå trots en översvämmad outlook och människor som drar i mig till höger och vänster. Mitt jobb, denna myndighet i fritt fall, börjar allt mer likna en upp och nervänd verksamhet där man jobbar på taket i stället för i grunden. Bilderna är fotograferade och redigerade i mobilappen VSCO. Det är konstigt hur fort det går, hur snabbt man raserar något som byggts upp under så lång tid. Denna vecka, kom uppsägningen av alla provanställda i Stockholm. De slutar den 31a mars. Vi andra får vänta på besked till slutet av april. 4500 personer ska ju sägas upp. Jag antar att det är tiden nu, två år innan nytt decennium, vi kommer se tillbaka på är tiden då vi raserade. Raserade välfärd, klimat och demokrati. Hur vi skar sönder en myndighet …

Rödbetspasta och amerikansk brännboll under en midsommarkväll i McCarthy. Alaska.

22a juni, midsommarafton i McCarthy Alaska Efter sett oss mätta på Kennicott och vandrat oss trötta när vi finurligt letat blommor i Amerikas största nationalpark åker vi hem till vårt McCarthy till middag. Redan innan har vi listat ut att de har en restaurang som tidigare varit rekommenderad i guide Michelin, något jag efter att ha ätit kan känna mig tveksam till om det stämmer, men målet är således restaurangen. Vi har också hört att det vankas softboll-match, den amerikanska versionen av brännboll, ännu en av dessa kontraster med resan. Här är invånarna lite annorlunda sägs det. Kanske är det Edge of Alaskas förtjänst, eller kanske är det faktiskt så. McCarthy. Den lilla byn McCarthy är ett unikum. Här är invånarna lite annorlunda sägs det. Kanske är det tv- serien Edge of Alaskas förtjänst (<- går att se under denna länk), eller kanske är det faktiskt så. Innan vi åker till Alaska pratar vi en del om Alaskaborna och Jeanette har läst varningar om att hit flyr de amerikaner som är lite annorlunda och de har minsann vapen i …

Jag vågade inte plocka blommor för vi var mitt i Amerikas största nationalpark. Vandra i Wrangell – St Elias, Alaska.

Vad gjorde du på midsommar? Jeanette – Äh, var i en övergiven gruvby i Alaska, jag vågade inte plocka blommor för vi var mitt i Amerikas största nationalpark. Sofia skrattar. Det var längesedan nu, då jag firade en klassisk midsommar. Jag minns faktiskt knappt när det var men de senaste två åren har jag bara varit på resande fot, för två år sedan i Civezza och nu senast i Alaska. Midsommar är på sätt och vis en klassisk parhelg, så det är kanske inte så konstigt att helgen tappat betydelse för mig och att det snarare blivit fokus på en till gratis semesterdag och det finurliga i att lägga sin semester i anslutning till midsommar. Så så blir det kanske även i år. Sofia. Jeanette photo-style. En midsommarvandring i Alaska. Vandra vid McCarthy i Wrangell St Elias nationalpark. Alaska. Att vara ute i naturen lockar. Att vandra, det är något jag vill göra i varje hörn av världen! Jag vill kunna skriva på bloggen, den dag jag bestämmer mig för att sluta skriva, om ”I …

Mitt fiktiva tågluffargäng

Häng med oss på tågluff! Jag väljer rutt och vi ska ta Transsibiriska vi, från Moskva och så långt vi orkar. Kanske hoppar vi på en anslutande linje, t ex Transmongoliska för att åka till Ulan Bator, om vi nu kommer så långt. Hur som haver, på Transsibiriska är det mycket dötid har jag hört så därför viktigt med sällskapet. Jag har därför noga valt ut mitt tågluffarcrew. Med mig österut följer Rektor Hamid , för att prata politik och spela tv spel med vid stoppen. Tror han är grym på tv spel. Han är ju dessutom årets svensk och årets svensk vill man ju resa med. Nackdel är att han älskar tjock-tv- och hans tv spels – tv väger 180 kg. Vi får se Hamid om vi kan hyra en i Ryssland, delningsekonomin borde väl kommit hit kan man tycka också. Du hittar rektor Hamid på Twitter. Han är väldans rolig att följa emellanåt. Hamid -> Jag räknar med att du har spelat Metro 2033. Jag läser boken. I Moskva ska du och jag …

Glitter och glamour med 10 år i statens tjänst, prinsesstårta och semlor. En februarivecka i bilder.

En vecka till har gått. Visst känns tiden lite så? Som att den går fast att man själv står still på något vis. Har fotograferat sporadiskt under veckan och här kommer lite bilder som jag fick ihop, från systemkameran och mobilen, i ett enda virrvarr. Okej. Fredag den 22e februari kom med också. Firade 10 år i staten. Hade glitter på mig och bjöd kompisar på jobbet på prinsesstårta. För den som missat var jag jobbar, då jobbar jag där det nu varslats 4000 personer. Vem som får sluta, kommer dock inte före april så jag vet inget mer än det som skrivs i nyheterna. Mer varsel eller inte varsel, här är jag och jag har jobbat 10 år på samma arbetsplats! Hur tokigt är inte det? Foto av min kollega Linn. Köpte de här tre på bokrean. Margerite Duras, Älskaren. John Bauers förtrollade sagovärld och Liv Strömquists Kunskapens frukt. Stureplan. Börjar faktiskt hitta i krokarna nu, isch. I tisdags var jag på Sturebadet med Sofia. Har inget foto från själva badet pga fotoförbud, men …

På jakt efter rikedom i en övergiven koppargruva. Kennicott Alaska

22 juni Midsommarafton i Kennicott – Alaska Små röda stugor likt hemma i Småland, röda kinder från värmande sol och branta backar och små röda skyddshättor på fyra kvinnor ute i den amerikanska vildmarken. Vi har kommit till Kennicott gruvby i St Elias National park. Frukost för en äventyrare, Sofia, på McCarthy Lodge Bistro. Texter om Alaska Det har snart gått ett år sedan jag var i Alaska tillsammans med Sofia, Lena och Jeanette och jag tänkte därför att det är dags att ta upp inläggen härifrån! Det finns så mycket att säga som jag ännu inte har berättat och så mycket att visa. En av höjdpunkterna är det vi kommer till nu, våra dagar vid byarna McCarthy och Kennicott. Vill du läsa tidigare inlägg från Alaska? De hittar du under taggen Alaska och sista inlägget jag skrivit härifrån är resan till McCarthy, Kennicotts systerby. De andra har redan skrivit om upplevelsen vid Kennicott här; Sofia. Övergiven koppargruva och glittrande glaciärer Lena. Kennicott – En övergiven koppargruva – dag 10 av #4WomeninAlaska Roadtrip Jeanette. 3 övergivna hus i …

13 bokrea tips för en vilsen boksjäl

Bokrean är här och det finns så mycket fantastiskt att fynda. Här kommer en lista med 13 böcker om Äntligen vilse själv får välja, böcker som lästs, som jag är sugen på och tre böcker jag faktiskt köpte. Bokreans första anhalt, Aspuddens bokhandel. Bokrean 2019 Blir helt lyrisk när jag ser vilka skatter som finns på bokrean i år. Flera har jag läst så när jag går där och kikar på borden är det mycket igenkänning, men också en massa, den här vill jag läsa och kanske även ett litet, den här borde jag läsa, för vissa böcker borde man kanske läsa, som t ex Feministfällan av Nina Åkestam. Jag, Sofia och Johnny var ute på tur igår. När tre resebloggare är ute på tur så spanas det såklart på reseböcker. I årets bokrea finns faktiskt en hel radda reselektyr och böcker som inspirerar. Sofia plockade t ex med sig en bok om Sidenvägen hem i fickan. Flera av böckerna på min lista inspirerar också såklart till re områden de handlar om som Aednan och …

Fotodagbok. Salvador Dalí i Stockholm och den fasta utställningen på Moderna museet

17e februari – Stockholm Salvador Dalí är i Stockholm, tänka sig. I alla fall tre av hans statyer som går att finna vid Brunkebergs torg, i Kungsträdgården och vid Norrmalmstorg. Sen finns en hel radda till på Antikmässan. Statyernas samlade värde är 80 millar står det att läsa så känner du att du behöver lite extra pengar finns det att hämta på ovan nämnda platser, lite svårt bara att ta med hem i fickan då statyerna väger några ton pga helt gjorda i brons. Men men, skam den som ger sig. Gustaf och jag tog en tur förra söndagen och kikade på två av dem, den vid Persistence of Memory vid Brunkebergs torg och The Nobility of Time i Kunsgträdgården innan vi vandrade vidare till den fast utställningen på Moderna. Det var länge sedan jag var på Moderna, konstaterar jag, men den fasta utställningen är fortfarande gratis, så tips till när slantarna tryter i vår. Katarina  

Frukost på norska ambassaden, längtan över Atlanten och ett stycke alla hjärtans biljard på Ugglan

11-17 februari, Stockholm för hela slanten I år fyller jag 35 år. Jag var tvungen att skriva det för att det känns nästan svårt att ta in, för mig som ändå är den som fyller det. Vissa veckor känns åldern mer, som veckan efter en tung förkylning. Kroppen är stel och motivationen att börja träna igen inte särskilt hög. Så jag och Sofia har duckat för det i veckan och det kan man ju göra om det finns andra nöjen att sysselsätta sig med, som resefrukost på norska ambassaden t ex. Drömres med Vagabond på Norska ambassaden. Diplomatstaden Stockholm. Norska ambassaden bjöd i onsdags in till frukost och en liten kort peppig föreläsning av Vagabond-readaktören, Per J Andersson om bästa resorna 2019. När Diplomatstaden kallar, då åker jag gärna av ren nyfikenhet. Som liten har jag liksom alltid undrat hur ambassaderna ser ut på insidan och nu har jag helt plötsligt varit på både norska ambassaden, turkiska och grekiska i loppet av ett år. Men så är det väl i livet, ett val ger alltid …

Ödet har bestämt, jag ska gifta mig med Olle. En weekend på Thorskogs slott.

Vad har Bush den äldre, Benazir Bhutto och Tommy Körberg gemensamt?  Strax ovanför Göta älv på en egen kulle ligger Thorskogs slott, ett renässansslott i tegel och en jugend oas som samlat fler stjärnor än de som var på slottet 2009-2010 då tv-serien Stjärnorna på slottet spelades in här. Välkomnande, romantiskt och exklusivt på samma gång, har Thorskogs nu även haft äran att husera mig, Sofia, Lena och Jeanette, på en slotts-vinterweekend. Tre nya stjärnor på slottet blickar ut över Göta älv-dal. Bo på ett slott. En weekend på Thorskogs slott. Vi kliver innanför dörrarna på Thorskogs slott en sen fredagkväll i början av februari och det känns som att kliva innanför dörrarna till ett privat hem och en mycket stor villa. Slottet, som på ett historiskt foto på väggen vittnar om, är en jugend oas med utsikt över Göta älvdal. Här vill jag, Lena, Sofia och Jeanette genast flytta in, bland murriga röda mattor, tjocka mörka tyger och mysiga genomtänkta hörnor. Slottet andas livsverk och har en gedigen historia som den anställde Anders, en av …

Aspuddens bokhandel och röda linjen mot Norsborg

4-10 februari, 2019 Det har varit en lång vecka hemma vid Globen. Jag har varit sjuk och jag utvecklade en riktigt mansförkylning denna gång. Vi kvinnor kan visst få dem också, ska det visa sig. Jag gick hem från jobbet i måndags och gick aldrig tillbaka, jag lämnade helt enkelt inte soffan fören i fredags när jag på stapplande kalvlika ben tog mig ner för trappen och ut i solskenet i Enskede. Alldeles nyss fick jag ett sms om att läkarintyg behövs dag 8. Ja, tack för påminnelsen Previa, men jag tänker gå tillbaka till jobbet imorgon. Att vara sjuk tär på mig och på mitt hemmabibliotek. Med svag darrig ursäktande röst lyckas jag övertala bibliotekets kundtjänst på telefon att flytta fram mitt tvåveckors-lån till söndag. Eller egentligen, kvinnan på linjen hör min misär och erbjuder sig att flytta fram lånet till söndag när jag som en mycket lite människa frågar ”vad kostar det att lämna tillbaka en bok en dag för sent?”. Man vill ju som bibliotekskund inte ha en anmärkning och det är …

Ett år i böcker – 2018s lista

Listor, listor, listor. Jag har en hel radda listor i min mobil. En av dem är på alla böcker jag läste 2018. Det är alltid så skönt att radera listorna, vilket jag gör när jag publicerat blogginlägget, för då finns ju listan här. Skönt på så vis med en blogg, ett ställe att samla allt. Här kommer just den listan, böckerna jag läste 2018. För mig ett riktigt bokläsarår, där jag hittat tillbaka till lusten att riktigt konsumera litteratur. Har du läst någon av böckerna jag läste? Vad tyckte du i så fall om dem? I listan som kommer har jag länkat till boken på bokbörsen (secondhand) ifall du blir sugen att klicka hem och läsa någon av dem, vilket du såklart blir. # Han Kang- Vegetarianen # Tove Folkesson – Sund (min recension) # Tales and parables of Riga # Ernest Hemingway – och solen har sin gång (min recension) # Lina Wolff – De Polyglotta älskarna # Chris Kraus – I love Dick # Bodil Malmsten – Så gör jag # Astrid Lindgren- …

12 korta fun facts om mig – vem är människan bakom resebloggen?

Jag är säker på att många av er där ute känner mig väl. Men visste du det här? 12 korta facts som bara mina närmsta vänner känner till. Pinsamheter om livet och lite därtill. Foto: Jeanette Seflin, Seattle. # Hade egen häst under många år i min ungdom. En stor murrig mörkt brun sak. Hennes man matchade min hårfärg som handen i handsken. Hon hette Flying och var mitt allt från 13 års ålder. Vi erövrade skog och mark och det är från den tiden min kärleken till skogen föddes. # Är överlag dålig på att äta upp maten på tallriken. Sparar liksom en liten bit. Spelar inte riktigt ngn roll mängden på tallriken även om mindre portioner gör det bättre. Något jag aktivt behöver tänka på varje gång jag äter. # Har börjat bli gråhårig vid tinningar och lugg. Kul grej att ställas inför. Känner mig vis och irriterad på samma gång. # Brukade älska romance – genrén. Läste alla cheesy och dåliga böcker jag kom över och tyckte det var livet. Tänk dig …

Med tåg till Göteborg och Thorskogs slott

1 februari, 2019. Stockholm till Göteborg. Vi har sett fram emot det så länge, att ta Blå tåget till Göteborg. Restaurangvagnen! Den där restaurangvagnen. Men Blå tåget ställer in så vi får åka SJ. Första klass är det åtminstone, för att Lena tycker det är viktigt att vi slipper fotbollslagen. Första klass är inte fy skam det heller även om vi tror vi ska få bullar men får clementiner. Så vi kompenserar det snabbt med en IPA och chips. Skam den som svälter sig på en tågresa, liksom. När fyra kvinnor ses pratas d om livet. Vi pratar ideér till en workshop. Vi pratar romantik, hopplös romantik. Sofia är hopplös romantiker, men det vet vi ju redan. Det där att vara hopplöst något, ställer verkligen till det men ger intressanta perspektiv på kompromisslöshet. Är vi kompromisslösa eller kommer vi att nöja oss med mindre till slut? Res med SJ från Stockholm till Göteborg. Tågvärden verkar älska att ge information och vi vill att han ska vara tyst. Vi är försenad och ju mer försenade vi blir …

Är det alltid bara kvinnor i bokcirklar? Min bokcirkel i Söderhallarna och Mitt namn är Lucy Barton

Jag hör sorlet i bakgrunden, skratten efter en lång arbetsdag. Dofterna. Kaffedoften. Det finns för mig sällan något bättre än kaffedoft. Kanske den gnissliga torra doften av en välläst biblioteksbok kan fungera som en kaka bredvid, men annars är det inte mycket som slår kaffetåren. Jag slår mig ner bredvid min bokcirkelvän på caféet i Söderhallarna. Det är där vi träffas någon gång runt var sjätte vecka för att prata om den bok vi läst, en udda skara vänner, kollegor och så. Kvinnor såklart. Är det alltid bara kvinnor i bokcirklar? Kanske är det mest vi som läser tänker jag ett slag när min vän säger att de andra står i kassan. En flyktig tanke som inte får fäste, ej heller idag. Söderhallarnas café visar sig vara den perfekta mötesplatsen. Vi träffas där tunnelbanan möter pendeln, där myllret av människor möter myllret av fåglar och här finns Tranströmer biblioteket, ett bibliotek rikt på ungdomsböcker. Jag hinner tänka att det är så vackert här, nästa gång ska jag ta med mig kameran, så det gör jag. …