Author: Katarina

Snölandskapet utanför mitt fönster

När livet tär kommer snön och äter upp känslan med sitt vita täcke. Lägger ett tungt dun över det hela och låter solen skina. Jag har varit vaken sedan klockan fem men mest stirrat framför mig, blickat ut från mitt fönster över snölandskapet där utanför. Jag hyllar den som lyckas vara produktiv vid denna timme. Klockan är 09.22 och jag ämnar ta en nap när jag skrivit klart om jag nu lyckas skriva klart. Varje morgon packar jag ned munskyddet och går med snöknarriga steg till tunnelbanan i Högdalen. Jag bemästrar snart konsten att inte få glasögonen att imma igen, munskydd-style. Jag hade tänkt cykla hela vintern, min elcykel har till och med dubbdäck, men sen kom den sibiriska kylan, snöspåren från bilarna och mina drömmar gick i kras. Funderar nu på att skaffa mig ett par längdskidor fast först ska jag och Erik kolla på en elbil. Det är dags att byta ut lilla spättet. Katarina

Nu prövar jag lyckan med vanligt grönt te

Hjärnan yr runt likt snö och regnblandningen som drabbade Högdalen igår natt. Jag försöker planera studier och arbete för våren och det är som att lägga ett pussel med många bitar, kanske för många nu när antagningsbeskeden till vårens kurser helt plötsligt börjar snöa in. Först var jag reserv på allt jag sökt, nu är jag plötsligt antagen till en hel radda kurser, så många att jag måste tacka nej till fler än en. Nu gäller det bara att välja och jag har valt att studera två litteraturkurser, en för att det är den jag tänkt från början och en annan för att jag inte kan låta bli. Den första om Ungdomslitteratur och den andra om Astrid Lindgren. Sitter och skriver på Espresso House i Globen, blicken riktat i i Globens vita och runda vägg med en grönt te i handen. Vad är det med vintern och tedrickarlustan? Sist drack jag deras chailatte och kan starkt rekommendera att inte ta den. Hujedamej för sött te! Nu prövar jag lyckan med vanligt grönt te med en …

Böcker att drunkna i tills att översvämningen dragit sig tillbaka

Jag gömmer mig allt mer i böckernas värld, särskilt bildböckerna och har turen att ha sparat hela muminsviten alldeles lägligt till vintern. För visst läser vi alldeles mycket mer nu allesammans? Lite okonventionella tips följer, där jag ger spelutrymme åt den barnbokstokige vuxna med upptäckarlusta till litteratur att förkovra sig i. Kanske böcker att läsa eller böcker att njutningsfullt bläddra genom, som väl illustrerade barnboken Vilse som knappt har någon text eller för ett djupdyk, den textmassiva boken Frihetslif! om Selma Lagerlöf och Sophie Elkan på resa med en kamera. Boktips till vintern Småtrollen och den stora översvämningen. Tove Jansson Jag har nio böcker framför mig där Småtrollen och den stora översvämningen är den första i Muminsviten. Och låt mig säga att en riktigt bra barnbok har även vuxna behållning av. Detta är mer än en barnbok, detta är en alla åldrars bok. Kanske är det också så att extra bra litteratur funkar för alla åldrar och är egentligen inte en barnbok, eller en bok skriven av en vuxen för vuxna barn, utan är bara …

Natten har inte passerat obemärkt förbi

Den första arbetsveckan har passerat och jag vet inte riktigt om jag förstod att jag jobbade. Jag skriver mer än någonsin och med det menar jag inte att jag skriver effektivt, eller på något särskilt projekt utan skrivandet pågår konstant, i mitt huvud och i mina fingrar. Jag började läsa Gun- Britt Sundströms Skrivliv under veckan och böcker om skrivande inspirerar. Natten har inte passerat obemärkt förbi. Trump har som alltid varit i sitt esse och har nu vänt helt, men det verkar ha spelat föga roll för Twitter har kort och gott tagit bort Donalds konto. Så kan det gå när inte haspen är på och äntligen gjorde ett socialt medium slag i saken, Donalds största kommunikationskanal dessutom. Är världen äntligen Trumpfri? Idag ska jag ta en sväng in till den stora staden, rasta munskyddet och träffa Sofia och den där andra resebloggaren jag känner, Johnny. Vår konstellation var i Uzbekistan för snart två år sedan, något jag fortfarande inte bloggat om. Jag gör sannerligen lite som jag vill jag, resebloggaren som resebloggar lite …

I Jack the Rippers fotspår

Funfacts -> Jag skrev det här inlägget för prick fem år sedan när jag varit en långweekend i London. Sen glömde jag bort det och hittade det nu när jag virusstädade min utkastkorg. Vill du läsa mer från London passar jag på att tipsa om det här inlägget – En vilsen lönnmördare i St Pancras tågstation.

Det snöar

Det har snöat och skräckinjagande scener för alla nutidsmänniskor har ägt rum i USA under kväll och natt. Tar han knäcken på demokratin till sist, den där Trump? Idag är första dagen med munskydd i kollektivtrafiken och jag köpte alldeles lägligt ett varsitt (Mumin)munskydd till mig och Erik på Ica Bea i tisdags efter träningen. Jag cyklar ju i normalfallet till jobbet så ett borde väl räcka men med snön och kylan vore det kanske skönt att kunna åka sin tunnelbana till jobbet under den värsta sibiriska vintern i alla fall. För lite hopp i dessa mörka tider, här återfinns årets streetart. Jag vet att jag vill se Banksys konst i framtiden och ungefär alla andra väggmålningar i det här inlägget också. Min favorit är den nysande kvinnan i Bristol. Vilken är din? Lite bilder från trettondagsfirande med promenad på Södermalm och en skogstur i helgen till Tyresta pryder inlägget. Katarina

solnedgång i skogen

Frösön med en lokalbo och den oändliga saknaden av de där vännerna

Alltså börjar inte vänsaknaden bli lite allt för stor nu? Jag slukar bloggar igen, börjar misstänka att det är för att jag saknar mina vänner så mycket. All denna tid till förfogande och ingen social kontakt. Att läsa folks tankar dövar. Djupdök i alla mina utkast och hittade en hel hoper opostade inlägg från sommarsemestern, fastnade för ett inlägg som kanske mer handlar om social gemenskap än sommar. Hörde på radion att vi ska få sibirisk vinter, eller om det var av en kollega. Brr säger jag bara! Vi tittar på sommarbilder istället, från när jag gjorde Frösön på en dag med Dryden, det blir bra va? Kan man göra Frösön på en dag? Det kan man. Detta är om ni frågar mig ett Up´n coming hipstermecka, med en enda brist, avsaknaden av hipsters. För här bor bara Frösöbror och min vän Dryden med familj. Han och sin sida bor i en bostadsrätt, likt de flesta boende på söder men med en för året nybyggd pensionärskuvös och två stycke tonåringar som inte riktigt gör som …

Saker man hittar i böcker man köpt secondhand och drömmen om ett eget bibliotek

Erik sa att han hört när han var ung att när du har över tusen böcker kan din samling klassas som ett bibliotek. Ett svar på att jag berättade för Erik att Astrid bibliotek finns någonstans bland de hundrafyrtio hyllmeter som huserar Astrids samlingar på Kungliga biblioteket. Hon ska ha haft åtminstone fyratusen tvåhundra böcker i sitt hembibliotek på Dalagatan 46. Det kan man kalla bokmal! Jag är långt ifrån denna samling, har faktiskt tro det eller ej, en ganska liten samling av det enkla skälet att jag flyttat runt mest hela tiden och mest skaffar böcker jag faktiskt vill bläddra i åter igen. På senare tid ofta böcker med illustrationer. Särskilt mycket skönlitteratur huserar således inte på mina hyllor då de inte blivit kvar vid alla mina flytter. I flytten från Vimmerby till Grythyttan ställde jag två kassar i källaren och knackade på grannens dörr. Där inne bodde nämligen en nionde- klassare med sci-fi lustar och i mina samlingar fanns både Sagan om Ringen och Stephanie Meyers debutserie, Twilight Saga på engelska. Det som …

Riktiga drömmar

Mornar är ofta intressanta när man sover lite längre, ni vet när man sovit så länge att man börjar drömma på riktigt och vaknar i ett hopkok av förvrängd verklighet. I natt var en sådan natt (säkerligen till följd av min långa ledighet med allt längre sovmorgnar), när jag var inblandad i en fullständig jakt, så hemskt att jag knappt kan sätta ord på hur stressad jag var när jag vaknade. I drömmen kör jag bil snabbare än jag någonsin kört och pratar i telefon samtidigt. Ett hopkok av tankar kring framtida vaccinering, eventuella följdsjukdomar, andra rädslor och actionfilm. Men vi går inte händelserna i förväg, jag backar bandet och berättar om drömmen istället. En tidigt morgon är jag på sjukhuset och träffar min husläkare, en snygg dam i sina bästa år, och får en spruta. Precis som vanligt efter min spruta går jag ut på parkeringen och blir plötsligt kidnappad av tre män i mörka kläder och insläpad i en mörk stadsjeep. Sen minns jag bara vagt något om en rondell och att jag …

Det är de enskilda människorna som avgör världens öden. Nyår

Kaffe är livet! Det är nyårsafton morgon. Jag importerar bilder till iPaden och dricker mitt morgonkaffe. Bandhagengänget är planerat att komma över och vi har handlat till en matvetesallad i Stockholmskaos. Man ska aldrig slarva med bildöverföring för då får man sitta och hålla på. Nyår är till för att drömma och blicka framåt tänker till och med melankolins moster jag, så jag dagdrömmer bort halva aftonen. Sen går dagen i en rasande fart och matvetesalladen tar nästan slut, raketerna skjuts och tro det eller ej, men Nisse är inte rädd utan istället vill han vara med på balkongen i mörket, liksom undrar vad vi gör när vi står där och klingar i glasen och smackar med munnarna. Smack smack låter det på balkongen. Nyårsdagens morgon följer med nyheter från aftonen och det har varit stökigt, fast inte krogstökigt. Folk har inte krogstökat på länge så de behöver väl utlopp för sina känslor skulle jag tro! Nyårsdagen är årets pizzadag och jag och Erik äter majssoppa och diskar och diskar. Jag läser ut Astrid i …

Jag har börjat skriva pappdagbok igen

Det sista jag skrev var den 30 december 2018 och den 20 december 2020 började jag igen. Det krävs en jul, en två veckors semester av långa sovmornar för att börja. Kanske är jul dagbokstider, trots allt. Det känns i fingrarna hur längesedan det var jag skrev en riktig pappdagbok. Hur länge sedan det var jag skrev för hand. Märklig känsla. Testa så får du se vad jag menar! Jag och Linda började prata om det häromdagen på telefon, om att dagens barn inte direkt kan skriva förhand. En konst som hålla på att gå förlorad? Tror den var förlorad ungefär när jag var 14 år efter alla de där timmarna på ICQ. Sedan den 20e december har jag nog skrivit ett tjugotal sidor och jag öser ur mig text. Utan krav på prestation presterar jag en oändlig mängd. Kanske ska jag börja eller bara fortsätta dagboksblogga här igen också, utan bild om ja inte har något, bara ett aldrig sinande flöde av tankar och text, här och nu. Det är nog trots allt så …

Stjärnorna, faller i natten nu

Apelsin, det enda jag kan tänka på är att jag vill ha apelsingula tapeter i sovrummet. Ge mig färg, ge mig ljus. Det verkar svårt för alla nu, kanske allra mest Sveriges regering som på en darrning kommer att trilla över i det nya året utan en julsång eller mellandagsrea till tröst. Med stängda bibliotek komma e-böckerna bli min räddning. Kometen kommer är mitt jultips från mig till dig. Var inte rädd, Mumintrollet har sin grotta som skyddar från naturkatastrofen men vem ska rädda dig Stefan från den i Sverige annalkande stormen? Att krypa in i en grotta kommer nog bli svårt Stefan, med ettriga medier som gräver fram minsta lilla köpcenterbesök var du än gömma dig. Stjärnorna, faller I natten nuHimlarna sänker sigNer över jorden Och när stjärnans blossTänder sitt ljus hos ossBrinner en låga klarI hela norden Jag erkänner, jag var på Sci-fi – bokhandeln dagen innan jul. Det var inte smart. Ett virusstålbad om något. Jag lever på hoppet att mina antikroppar skyddar mig, men inte ens de eller dubbla lager munskydd …

Torö

Den andra vågen sköljer över biblioteken

Virusdagboken Igår meddelade de att biblioteken ska stängas. Jag lyckas bara se glimtar av en pressträff och får förlita mig på andrahandsinformation. Panikslagen springer jag till biblioteket idag för att hämta ut en bok och ta redan på fakta. Har vanvett drabbat politikerna? De skulle inte vara där de är idag om det inte vore för böcker, det vet väl alla. Bibliotekarierna på Högdalens bibliotek är lika förvirrade som jag. De vet inte om de kommer få stänga. Personalen har inte fått någon information säger de, så de håller öppet.  Erik säger undrande ”men det är väl bara till den 24e jan?”. Bara och bara, tänk vilken kunskapsbrist vi alla hinner drabbas av. Det är minst 20 böcker vi pratar om. Ska jag läsa dem någon annan gång? Ska jag betala för dem?  ”En förmögenhet Erik! En klass fråga! ” härjar jag, när jag försöker förklara vilket vanvett politikerna drabbats av. Det enda vanvett Erik verkar se, är det som lyser i min blick när jag fräser.  Katarina

vildmarksvägen

Fricampingäventyr i Sverige. Kylig romantik och värmande utrustning i roadtriplivets spår

I reklamsamarbete med Addnature Höjden av resan för året för mig brukar vara sommarsemestern, för då vet jag, då får jag resa i Sverige! Detta år spenderat med min för året nyblivna sambo Erik. Det är ändå speciellt att planera sin första sommartältsemester med någon annan och i retrospektiv öppna minnesbanken och tänka tillbaka på de där många tältnätterna tillsammans. Jag tänker tillbaka på sommarens semester, Sverigeresan genom nio landskap med glädje och brr i själen, för kallt är det att Sverigesemestra, det måste jag ändå erkänna. Kallt och inte helt enkelt. Fricamping i Sverige Jag skriver det här inlägget under längre tid, för långa inlägg tar tid och sitter i denna menings skrivande stund på tåget på väg till Umeå för lite höstliga vandringsäventyr, lite komiskt nog troligen i varmare väder än den där dagen på väg upp för Fettjeåfallet, med vinden blåsande i håret vid Flatruet, eller för att inte tala om regnet i ansiktet i Sododalen. Äventyrliga och kalla minnen som gör vikten av god friluftsutrustning sig påmind. Det känns som ett …

Det går en svart katt över Skebokvarnsvägen

Hårda bud i Mellerud och nu lockdown, fast ändå inte. En andra våg av restriktioner entrar våra liv på en dreadful torsdag och ett stycke resedagbok goes virusdagbok, återigen. Det är långhelg och jag har tagit ledigt. Jag sitter vid svärföräldrarnas köksbord i norra Uppland medan de stökar i köket och Erik sitter i soffan och dricker morgonkaffet. Jag läser ifatt på mina vänners bloggar och annat jag läsecrejvar och kan konstatera att resebloggsbranschen är fortsatt haltande och om en får tro Högdalens anslagstavla på Facebook, en hel rad katter på vift och saknas sina ägare. Ett SoMe- samhälle fyllt av vilse katter, ord som lockdown med allt fler krönikor och ledarsidor som beskriver det sociala fenomen som nu följer ett år av karantän och allmänna restriktioner. Vad håller egentligen på att hända? Är det hur vi har det eller hur vi tar det? – en klyscha med toner av en rad sci-fi-filmers närvaro i accenten. Vi kryper in i familjens trygga famn och minskar våra ytliga sociala kontakter och ser på när staten styr. …

höst gullringen

Brittsommareskapader och rebellbryderier

Åh oktober, du fasansfulla och vackra. Månaden när solen skiner lika starkt som guldstatyerna i Kazakstans huvudstad och löven faller i den takt jag önskar Trumps presidentskap gjorde. När torrheten i huden gör sig påmind och stressen på jobbet är ett faktum varje morgon klockan åtta, kanske även tidigare, då vet man att oktober är här. Alla har inte ett stressigt jobb och alla kan inte relatera, men kanske minns ni ett annat tillfälle, känslan som fyller bröstet. Jag är inte så lättstressad och jag är ganska lättstressad. Den där känslan fyller mitt bröst varje dag och vi vet alla att det är vår tids folksjukdom. Varje år är vi här, på höstkanten då jobbelastningen hopar sig som resultat av sommarsemestern. Varför har semester blivit en helig guldko som vi behöver jobba igen? Varför har vi inte bara semester och sedan jobbar som vanligt tiden efter? Nu minskar vi inte ens produktionen när vi är lediga längre, utan kompenserar bara för det med alla dessa digitala hjälpmedel vi skapat åt oss själva. Håller skeppet flytande …

vandra umeå

Bland fallande löv och fräsande stormkökskok. En vandring genom Bjurholms natur och Västerbottens själ

Tiden går så fort, för oss alla. Ännu en gång börjar löven falla och senhösten göra sig påmind i ett virrvarr av värme, kyla, regn och snuviga näsor. Viruset och illavarslande nyheter ger sig till känna likt det lilla mörkermonster som klättrar in genom fönstret och kryper ner under sängen. Jag har varit på tur till Linda i Umeå i helgen och jobbat på distans två dagar i mitt niotillfem-jobb och det har varit alldeles förträffligt att vara iväg en långweekend. I Stockholm förtränger jag mörkret, men i Umeå gör det sig påmint. I Stockholm förtränger jag naturen, men i Umeå blir min längtan så stark att jag fyller mina lungor med löv och jorddoft så snart jag och Linda bestämmer oss för att vandra Öreälvsleden i Bjurholms kommun, Ångermanland. Först några ord Hösten kommer med all sin vackerhet, men också sin sorg. En fellow resebloggarkollega, Johanna Elisabeth, har under sensommar/ höst lämnat oss och resebloggsvärlden med ett stort tomrum. Jag träffade Johanna första gången tillsammans med Linda och Jeanette på en pressresa till Tallinn …

Höstcykelpromenad vid Orlången

Hej bloggen! Hur har din vecka varit? Det känns som en sådan dag idag, att fråga bloggen vad som hänt. Hos mig har veckan passerat, likt alla andra veckor, snabbt och skoningslöst. Jag arbetar, därför finns jag. Men helgerna finns ju också, för återhämtning och roligheter och tur är väl det när jag arbetar och finns. Förra helgen tog jag en höstcykeltur med Erik och Carro och en promenad vid Orlången. Stockholm södra är så vackert. Tänk vad man får veta när man flyttar runt i Sveriget. Såhär såg cykelpromenaden ut. Ha en fin söndag! Katarina

Du är min tältdagbok. Fettjeåfallet

24e juli Klövsjö Vi vaknar i Klövsjö och gluttar ut genom tältduken. Bloggen har kommit att bli min tältdagbok. Vaddå blogg? Det är så kallt så att tårna krullar sig två gånger. Till skillnad från Hamra är det ännu kallare, blåsigare, råare här. Husbilen som stod bredvid när vi slog upp tältet i hård vind, borstade tänderna med sus i öronen och till slut kröp ner i smattrande tältduksregn har lämnat, kanske blev den rädd när ett tält kom och konkurrerade om ställplats. Vi möter en kvinna med ett gubbfiskeentourage som frågar förvånat ”Har ni övernattat här”. ”Jorå, här på rastplatsen, vid den fina sjön i Klövsjö gick det alldeles utmärkt”, svarar vi. Kvinnan svarar att det var ”4,9 grader när hon vaknade på morgonen på Skalet”. Vi låtsas att vi förstår och frågar sedan Dryden vad nu Skalet är. Han säger att hon måste mena ”Vemdalsskalet”. Jag tror jag måste googlofåna när jag har tid. Vi lånar toaletterna på skidhotellet och frågar om kaffe. Det enda knepiga med fricampandet är avsaknaden av toalett. Kaffe …

blombord

Jag är en pysslare

Skrivlivet som även blivit ett grönt liv har nu också blivit ett ritande liv. I veckan hade vi pysselkväll hos Eriks kompis Carro, ett smart påfund, så nu kan jag även titulera mig pysslare. Jag har många ess i rockärmen om jag själv får säga det. Nej skämt och sido. Vad är ens en pysslare? När jag var liten var jag en sån tror jag, jag skrev dikter och kladdade, samlade på saker, skrev små hästnoveller på alla block jag kom över och målade om saker. Måla om perioden resulterade bland annat i en blå pall som vi nu har i köket. Den blå färgen håller för övrigt på att falla av nu. 20 års hållbarhet hade den. Under tonårstiden var jag dock rädd för ordet pyssel, det kan jag fortfarande vara som följd. ”Ska jag måla en tomte på beställning? Det kan jag väl inte.” Idag vill jag skrika åt mitt forna jag ”Vaddå kan, du målar ju!” All denna prestationsångest som lurar under varje tonårsflickas huvudkudde, jag blir irriterad vid tanken. ”Måla tomten …