Month: februari 2016

På äventyr i Stockholms södra förorter

Luften är isande kall när vi kliver utanför lägenhetsdörren och beger oss mot tunnelbanan. Solen skiner vackert över hustaket och mellan byggnaderna. Det knastrar under skorna där vi går på stigen. Vi är på väg mot vår första hemester i Stockholm och mot sevärdheter i dess södra förorter. ”Vi möts av en färgsprakande vägg med regnbågens alla nyanser, guld, silver och stordåd” Sevärdheter i Stockholms södra förorter För två helger sen hade jag och Martin lite tid över på helgen och jag sa ”snälla, kan jag äntligen få se Snösätra gränd”. Visst svarade han, ”det kan bli roligt”. Så med ett fåtal enkla fraser uttalade, laddat kamerabatteri och tömt minneskort begav vi oss så mot tunnelbanans gröna linje mot Hagsätra. Det är alltid kul att upptäcka tunnelbanestationerna och linjerna, visste du t ex att de flesta stationer har sin egen konst som finns lite varstans på stationerna, både skulpturer, målningar och installationer? Det visste jag själv inte innan jag flyttade till Stockholm. En öde skatepark i Högdalen Första stoppet längs med gröna linjen blev Högdalen. Skateparken där …

Afrikansk mat under jord

Tunnelbanevagnen bromsar hastigt in och vi gör oss redo för att gå av vagnen. Magen knorrar, jag är rätt hungrig hinner jag tänka snabbt, innan dörrarna slås upp och vi kliver av tunnelbanevagnen vid Rådhuset i Stockholm. Utsidan på restaurangen vi är på väg till gör inte alls maten rättvisa. Innanför dörrarna döljer sig nämligen en riktigt liten pärla. Jébena – afrikansk mat under jord Att ha flyttat till Stockholm är lite av en dröm som går i uppfyllelse för en svensk foodie som jag. Stockholm är lite av ett matmecka här i norra Europa, fyllt med allt från svenska klassiker till mat från andra sidan jorden. Efter flytten från Grythyttan har jag skaffat ett litet sidointresse och det är att leta restauranger och mattips i bloggar, spara dem på en lista att plocka fram när det finns tid och pengar över för att äta ute. De bästa tipsen får man från bloggar eller matintresserade kollegor. Men innan jag flyttade till Stockholm, när jag fortfarande bodde i Grythyttan var jag här då och då på kurs …

Bland fiskhandlare i Billingsgate

Morgonljuset har precis börjat strila in mellan byggnaderna Canary Wharf när vi hoppar av tunnelbane- vagnen och tar oss ut i friska luften. Himlen är blå och reflektionerna i skyskraporna är blanka. Vi går de knappa 10 minuterna från tunnelbanan ner mot hamnområdet medan solen sakta stiger över horisonten och Billingsgates fiskmarknad. Billingsgate fiskmarknad, en lång historia Billingsgate fiskmarknad var en gång i världen, världens största fiskmarknad. I Storbritannien på den tiden levde mångt fler personer inkluderat Indien och diverse andra kolonier. Även om man idag ser spåren av Storbritanniens storhetstid, är det svårt att förstå hur mäktigt det ändå var. Billingsgate härstammar från medeltiden, eller beroende på vad man menar med Billingsgates fiskmarknad. Från början såldes här diverseprodukter som majs, kol, vin och fisk och det var inte förens på 1500 – talet Billingsgate kom att förknippas med enbart fisk. 1699 noterade riksdagen Billingsgate som ”a free and open market for all sorts of fish whatsoever”.        Fiskhandlare i Billingsgate London När vi närmar oss Billingsgate möter vi människor med kassar fyllda med fisk till bredden. De går …

Topp 5 resebloggare – EFs lista

Det känns så roligt att meddela att lilla jag lyckats att hamna på en liten lista över Topp 5 bästa resebloggare. Det är Education First som kontaktade mig för någon vecka sedan och talade om att de villa ha med mig på deras lista. Man får tacka och bocka EF! Topp 5 resebloggare Jag har varit lite anonym i alla tävlingar och nomineringar om bästa resebloggare, det har inte känts relevant för mig, kanske för att jag inte orkat fiska röster eller kanske för att jag trott att jag inte hade en vildaste chans. Det känns skönt att bli motbevisad, iaf på mitt sista argument. Egentligen borde jag ändra mig för ingen borde tacka nej till en kvalitetsstämpel från både jury och läsare när man kämpar så hårt med något som en bloggare gör med sin blogg. Fler bloggare på listan På listan återfinns flera av mina favoritbloggar, däribland Helena och ohdarling.org och Annika med resfredag.se, båda två nära vänner. Helena är den som fotat många av de porträtt på mig som jag använder till bloggen. Education …

En kärlek för manicker och komposition

Foton på mig av Helena Gunnare. Jag packar upp kartongen och känner pulsen öka till den grad att jag nästan hör mina egna hjärtslag. Den är tung och sval. Jag lyfter upp den för att kolla närmare, slår på den genom att låta on/off knappen glida ett steg åt höger och trycker den nära mitt ansikte. När jag pressar ned höger pekfinger försiktigt kan jag höra klicket. Känslan är obeskrivbar. Om du hade frågat mig för så sent som fem år sedan vad jag skulle höra med all min lediga tid så hade jag aldrig svarat ”fotograferat” och ännu mindre ”fotograferat ute i skogen”. Frågar du mig idag är det just det jag skulle svara. Även om all tid  spenderas med kameran i högsta hugg, så spenderas varje vaken timme med att fundera på hur jag kan utveckla min fotografering, vad som ger absolut skärpa, hur jag utvecklar min känsla för komposition och vad som får bilden mer tilltalande i redigeringsprocessen. Kanske är det det jobb jag har idag, som bitvis är tungt, som driver mig att bli mer …

En fika med George Orwell och Hugh Grant på Portobello Road

Rustikt, stelt och förödande brittiskt. Det är svårt att ge en rättvis beskrivning av ett område i London, känt av alla från en av de mest välsedda filmerna på 90 talet. Notting Hill och Portobello Road blev för allmänheten pånytt-född i och med filmen med samma namn från – 99. I huvudrollerna, Hugh Grant och Julia Roberts, två stora namn i ett Notting Hill vi kom att älska för lång tid framöver.  Under vår vistelse i London i slutet av januari i år bor vi i Sussex Garden och nära bredvid precis som i filmen hade vi en community garden nästgårds. Det är svårt att inte le och minnas filmreplikerna så familjära när vi passerar den lilla trädgården. William: Whoopsidaisies! Anna Scott: What did you say? William: Nothing. Anna Scott: Yes you did. William: No I didn’t. Anna Scott: You said ”whoopsidaisies”. William: I don’t think so. No one says ”whoopsidaisies” do they? Unless they’re… Anna Scott: There *is* no ”unless.” No one has said ”whoopsidaisies” for fifty years and even then it was only …

Lillehammer- en bortglömd by får nytt liv

Det kan inte vara lätt att ha huserat ett mycket känt vinter OS för att sedan hamna i boxen total glömska. Den lilla byn Lillehammer kammade på 90 talet inte hem bara ett OS de levererade det också på topp. Men vad hände sen då? Lillehammer – en bortglömd olympisk by De flesta har nog listat ut vilket OS jag pratar om. Ja, byn är i Norge och det är vinter OS 1994 som tog plats här till alla norrmäns och även svenskars glädje. Jag var där förra året och glömde liksom bort att jag varit där så snart jag lämnat byn, dvs tills att jag hittade och publicerade fotona på Lysgårdsbakken förra veckan. Innan vår fantastiska tur i en fortfarande snöig backe tog mamma och jag oss en kvällstur runt Lillehammers stadskärna. Vi kollade in husen, paradgatan och tog en selfie i OS ringarna. Stämningen var lugn och när vi var där var det svårt att föreställa sig myllret på gatorna som varit. När jag kom hem efter turen pratade jag med en kollega som var …

Ekologiska semlor för sötsugna resenärer

Blir man inte lite extra glad när man hittar ekologiska semlor? En sprudlande känsla av nöjdhet kommer över mig när jag går i gången vid gaten på Arlanda. Jag ser den, den alldeles perfekta varianten av mitt favorit bakverk, semlan. Vem gillar inte semlor förresten? En rund bakelse fylld med smarrig mandelmassa och grädde. En hetvägg. En bakelse för en kung. Ekologiska semlor på Arlanda På väg till London resulterade lite trötthet i att vi gick fel och att vi hamnade vid en helt annan gate än den där vårt plan skulle flyga ifrån. Ni vet när man väntar på ett plan, då tenderar tiden att kännas utdragen som att man har all tid i världen. Så, i tron om att vi hade all tid i världen, slö-promenerade vi längs gången vid gaten. Min blick letade förmodligen efter godis, högst troligen var jag sötsugen som alltid annars och plötsligt var de där, de magiska små bakverken i en monter för ett konditori vid namn RC Chocolat. RC Chocolat är ett konditori på Arlanda med ekologisk och närproducerad profil. Det kändes …

7 steg till bättre resebilder

Det finns inget bättre tillfälle att förbättra fotograferande än när ute på resande fot. När ute på vift har man ofta tiden, lusten och rätt motiv för att ta fotograferandet till en ny nivå. Jag älskar att läsa andras fotoguider och har därför skapat serien ”Lär dig fota bättre resbilder” och här kommer det nyaste tillskottet till serien, ”7 steg till bättre resebilder”. Här har jag samlat några gamla tips i kortare version med tillskott av några nya tips. Ett fotostilleben från Island på härliga fotografen Annelies utrustning, vid lunchtid 7 steg till bättre resebilder Steg 1 – Lär dig hantera din kamera Det första steget i 7 steg till bättre resebilder blir också det viktigaste. Lär dig hantera din kamera. Det finns egentligen inget som jag får så mycket frågor om när jag är ute i olika sammanhang som kamerateknik. Frågor som ”Vad ska jag göra för att ta nästa steg” är vardagsmat numera. Framför allt är det vänner som hör av sig men även andra bloggare och personer som läser bloggen. Ett fokus många har …

På hög höjd i Lysgårdsbakken

Detta är ett fotoinlägg om Lysgårdsbakken i Lillehammer. Andäktigt vackert, hurtigt, soligt och historisk är ord som slår mig när jag kliver ur bilen vid Lysgårdsbakken på min och mammas roadtrip genom södra Norge. Överväldigande mycket längre än på tv, där allt ser så litet ut, är hoppbacken känd från OS i Lillehammer 94. Lysgårdsbakken – Lillehammers stolthet Egentligen är jag ju inte särskilt mycket för sport. Eller det var en stor underdrift, jag mer eller mindre avskyr de flesta sporter. Men vem minns inte OS i Lillehammer 1994? Jag var 10 år och kommer i vilket fall ihåg det som igår. Lysgårdsbakken – Lillehammers stolthet, Sissel kyrkjebøs klara stämma och förväntningen att ha ett OS så nära hemma. Lysgårdsbakken, hoppbacken och Lillehammers stolthet är nog det de flesta förknippar med OS – 94. Här hade man öppning och avslutnings- cermonin under evenemanget och här finns hållaren för den olympiska elden. När mamma och jag var här i april förra året lös solen och det var sista helgen för skidåkare att ge sig ut i spåren. …

Skridskor i Kungsträdgården

Stockholm är allt bra vackert på vintern. Tanken slår mig varje morgon på väg till jobbet när solen går upp och skimrar över Edsviken. Den slår mig på eftermiddagen när jag lyfter blicken från datorn och blir bländad av en gyllene guldglimrande sol på väg ner över Globen-området där jag jobbar. Den slår mig på kvällen när stjärnorna kikar fram på himlen, nyfikna på den stundande natten. En kylig dag i början av januari tog jag, min väninna Caroline och hennes sambo Marcus med barn en lång promenad i kylan. Vi passerade Kungsträdgården och det var första gången jag såg skridskobanan som finns där. Uppenbarligen är den där varje år, bara att jag inte har bott i Stockholm innan. Det är så himla härligt att upptäcka små godbitar i sin hemstad. Jag tog några snaps av skridskoåkarna när de åkte varv efter varv i kylan och log lite för mig själv när jag tänkte på min barndoms skridskoåkande på den lilla parkeringen vid fotbollsplanen i min hemby, Tänk att något så lite kan väcka så härliga …