All posts tagged: landsbygd

En muslåda, en kåtöl och att göra en Sally. Hotell Lappland i Lycksele.

7aug – Jokkmokk – Lycksele till Hotell Lappland på en pressinbjudan Jag vaknar och sträcker ut fötterna ur tältet. Det är varmt. Vi är mitt på en öppen gräsyta vid en parkering, en rastplats vid polcirkeln utanför Jokkmokk. Har du varit där, så långt norr ut menar jag? Rastplatser har kommit att bli vår bästa vän under vår roadtrip runt Norrland. Här träffar vi Berit och Ove Bylund från Härnösand, i alla fall minns jag deras namn som så, som sitter och dricker sitt stormkökkokade kokkaffe på bänken bredvid tältet. Jag går fram till dem i pyjamasen. Strax nedanför Hotell Lappland vid parkeringen. En selfie i spegeln av en slagen hjälte. Lobbyn på Hotell Lappland. Ett samtal om allt mellan himmel och vandring. Jokkmokk. Det är märkligt det där när en möter människor och samtalet börjar två steg in. Vi, jag och Linda, Berit och Ove, vi pratar om allt mellan himmel och vandring. Ove har gått leden som börjar någonstans runt Kilpisjärvi till Abisko. Jag vet inte riktigt vilken led det är men den …

Det är vid det här laget så kallt att Sofia skakar tänderna när hon sätter sig i bilen – norrut mot Denali genom Whittier och Talkeetna

16e juni, från Kenai till Denali, Parks Hwy 3, Alaska Vi lämnar vad som kommer att bli vårt favoritboende under vår tid i Alaska och kör norröver för att under dagen ta oss till Denali. Vi ser en björn på vägen och Sofia fotar. Glada morgonchaufförer de bästa är. Bensinen är dyrare än på andra ställen i Alaska, men inte kaffet – Whittier Påvägen stannar vi i en liten stad som heter Whittier som en endast kan ta sig sjö eller flygvägen till eller genom en tunnel där en kör över tågspår och betalar 13 dollar i tunnelavgift. Eftersom vi varken har båt eller ett plan, tar vi tunneln, tidigt på morgonen. Whittier är litet och har ett hus där alla i staden en gång bodde, som är övergivet. Det finns nu ett nybyggt hus. Det gamla står kvar som ett ödsligt skal från något som var förr och sätter en prägel på orten som är svår att förklara. Är det det enkla övergivna Buckner building, att en bara kan åka genom tunneln en gång …

Björnö naturreservat

Förra helgen var mamma och hälsade på i Stockholm och vad bättre än en stund i skogen? Tidigare under veckan hämtade jag in en massa tips om vad en kan göra i Stockholms närhet på instagram, av vänner och kollegor och valet föll på kollegans tips, Björnö naturreservat ute på Värmdö för en stunds naturterapi. Så tidigt söndag morgon, packade vi vårt pick och pack och begav oss mot slussen. Busslinje 428x  har även en egen hållplats som heter Björnö naturreservat, ett stopp innan Björkviks brygga där du kan kliva av om du är påväg till naturreservatet. Upptäck Stockholms skärgård Tidig morgon tar buss 428x från Slussen oss mot Björkviks brygga och vi lämnar ett gråvitt Stockholm bakom oss. En ungefärlig 45 mins resa senare landar vi vid Björkviks brygga där Björnö naturreservat väntar. Min kunskap om Stockholms skärgård är begränsad och en stund med skärgårdsskogen känns privilegierad. Att växa upp utan skärgård skapar ett form av habegär och det är fortfarande på listan att båtluffa Stockholms skärgård mera, där det som ofta hindrar är …

Romantiska countryside boenden i norra Lettland

Alla hjärtans dag har bara börjat och romantiken sprudlar, eller? Även om man inte är den romantiska typen vanligtvis, faller en ju då och då för lockelsen. När jag roadtrippade Lettland förra året, njöt av Östersjö-kusten, sol och vackra herrgårdar i Lettlands norra nejder, insåg jag snabbt att alla de här boendena, är perfekta små romantiska get aways med fantastisk service och ett lugn man bara hittar långt utanför staden. För är det något Lettland kan är det att leverera en lugn, rustik, romantisk och lättsam miljö som passar både paret och vännerna. Varför inte ta en långweekend till Riga, ta en natt eller två på landsbygden och njuta för en billig (romantisk) peng? Vare sig du är i förhållande eller inte. Innan jag släpper mina tips till boende i Lettland vill jag återberätta en historia jag har läst. Det finns alltid en romantisk sägen eller två om ett land om en letar tillräckligt djupt. En del mystiska, en del mot det mer romantiska hållet. På min senaste resa till Lettland stötte jag på en berättelse …

Dagboksnotering från en workation i Åre

Ännu en resa barkar mot sitt slut och jag sitter på SJs tåg tillbaka mot Stockholm. Åre har visat sig från sin vackraste och stormigaste sida under tre dagar när jag varit åter på workation med ett gäng andra bloggare från land och rike runt. Evelina Åre kyrka i vinterskrud. Jag undrar hur den ser ut i sommaroutfit? Holiday Club, brevid Åre station. Dagarna har flutit runt, varit intensiva, gått så otroligt fort och varit fyllda med intryck. Känslan och minnet etsar sig fast av en kortvecka med snö, is och kyliga vindar. Men veckan har inte bara varit fylld med väder utan människor, bloggkollegor, med leenden, livshistorier och kunskap. Något många generöst delat med sig av i små sjok av tid fyllda med matnyttigheter när en satsar på bloggandet seriöst. Holiday Club, har återigen bjudit in och värmt oss med sina rum, sitt spa med Jämtbastu och restaurangen Grow med blomkål, fänkål, hjortron, tomater och ett enda virrvarr av svensk och osvenskt vegetarisk. Sofia och jag har bott tillsammans i tre långa dagar, till sist lite trötta, som slagna hjältar …

Fotopromenad: Morgon runt Kvarndammen

Det är alltid så skönt att komma hem, om så bara för en stund. Så fort jag närmar mig och bilen rullar de sista milen mot mitt barndomshem infinner sig lugnet. Så idag, när en sparade en timma klev jag upp vid klockan 7 för att ta en morgonpromenad runt Kvarndammen, där mina föräldrar bor. En stund, jag och solen, jag och kylan och jag och min kamera. Lugnet runt Kvarndammen möter mig där jag möter några lokalbor som plockar upp bryggorna ur sjön för hösten. En sista bit höst. En sista bit sol. Katarina

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud. Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i ån …

4 spontanstopp på en eftermiddag – Höga kusten

Det där enkla somriga livet kommer till ände och jag sitter och kollar på det antågande höstrusket medan jag väntar på Sofia som kommer om en timma för avfärd mot Örebro och en workation med ett gäng andra resebloggare. För att överleva, är minnena viktiga, men också att fortsätta leva, att fortsätta bada. Bekämpa vintertanken och förläng sommaren, det är precis det jag gör. Men samtidigt välkomnar jag nu hösten. Du är egentligen min favoritårstid men ”tsch, tala in om det för sommaren”. Jag har några inlägg kvar från sommaren, från vackra hav, djupa nationalparker och onda solnedgångar som kommer att komma, allt för att bekämpa känslan av att nu är det över. Först ut, en enkel eftermiddag och kväll på Höga kusten. Foto av Linda – Marie av LaLinda. Lalinda, Leya, Helena och Linda-Marie 4 stopp på Höga kusten Rotsidan Första stopp, Rotsidan, en lång kuststräcka om 4km med platta stenhällar där en kan både solbada och njuta av en ruskig höst på en picknickfilt. På grund av Helenas och min totala roadtripgalenskap sista dagarna genom …

Fyra bloggare och ett Civezza – samlade inlägg från den italienska rivieran

Språklig dekadens, med smak av citroner, oliver och pasta. En resa med tre andra bloggare och mycket, mycket material. Så mycket material att jag tänkte passa på att tipsa om all annan läsning som står att finna om Civezza. För med Fantasiresors ord om Civezza, när hon träffar den italienska drömmen och ser den i vitögat ”Efter vår resa till Italien vill jag aldrig mer förtränga den där italienska drömmen. Den finns! Den heter Civezza. Och den är skimrande rosa, ljummen, med doft av citron.” vill jag inte prata om annat. Här är ett inlägg dedikerat till alla de där inläggen, om att äta, bo och göra på den italienska rivieran och om vårt kära Civezza. Bloggare -> Fantasiresor, LaLinda, Träningsglädje och Äntligen vilse Fantasiresor plockar blommor till midsommarkransen. Äta, bo och göra på den italienska rivieran Civezza, en italiensk drömmig by, ett stenkast från havet uppe i bergen på den italienska riveran. Med en snäll, lugn och omtänksam lokalbefolkning, som älskar sin by och alltid vaknar till doften av choklad croissanter och en kopp cappuccino på …

Strutsar på Höga kusten

Jag tror jag har hittat vänner för livet. Eller är det en störtblomstrande superförälskelse kanske. Hur som så gick vårt besök till strutsarna i Örnsköldsvik rakt in i hjärtat den där fredagen när jag LaLinda, Helena och min vän Linda tog oss en tur ut i okänt turistlandskap. Jag är väl allt som oftast inte den som gillar att besöka ”turistiga saker”, som gårdar, parker eller så, men hade egentligen inget val då jag efter en liten promenad med Leya kom tillbaka till ett skrattande Kvaved där tjejerna bestämt att vi skulle till en strutsfarm. Bara sådär. Hade jag fått frågan, hade jag nog svarat tveksamt nej. Strutsar? Ska vi inte ut i naturen istället liksom? Men inte ångrar jag det besöket. Besök strutsar i Örnsköldsvik – Strutsfarmen på Höga kusten Strutsfarmen ligger i Gerdal och har strutsar att titta på och restaurang för den som vill prova köttet. Det är precis vad det låter som, en farm, där man föder upp strutsar till mat. Jag som vegetarian, kan ibland tycka det är lite konstigt att besöka …

Fotodagbok: Högbondens fyr

Enda sedan jag såg det här inlägget från Jeanette har jag inte velat göra något annat än att besöka Högbondens fyr. Så när jag besökte LaLinda (för ungefär en vecka sedan) tog jag och min andra vän Linda chansen när vi fick den och åkte ut till den lilla ön Högbonden. Jag har aldrig varit något skärgårdsbarn, men given chansen har jag upptäckt hur sällan skådat underbart det är med klippor, röda små stugor, dofter av tång, saltvattenstänk och bländande solljus. Högbonden, binder allt detta samman. Vi besöker Högbonden för en laxlunch och stannar till tidig eftermiddag. Vi är knappast ensamma och jag passar på att fråga hur det funkar att bo där, om det finns något ledigt i höst (samtidigt som jag övertalande tittar på Linda) och kanske att det blir en liten höstweekend till för mig till Örnsköldsvik. Linda bor ju numera i Umeå så uppåt landet måste en ju ändå då. Varför inte spendera den på Högbonden? Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina

När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar

Jag klipper med ögonen och har svårt att ta mig upp ur sängen. Vet inte riktigt om det är trötthet eller om det är känslan att nu är den över. I år slår den extra hårt, smärtan, rakt över bröstet, en illavarslande kollapsande smärta. Jag tänker att det går att ta sig genom dagen med ytlig andning, ett andetag i taget. Jag är säker på att det går för jag har gjort det förut. För precis som en separation lamslår min första arbetsdag mig. Vetskapen om att svensk sommar som jag känner den, bland oändliga bergsvidder med kallt forsvatten rinnande längs låren, de envisa myggen jag sprayar bort med den där blåa allt för giftiga sprayen, den ont i ögonen jobbiga soluppgången i norr som lämnar prickar i ögonen och det envisa fnitter som kommer från min mun när jag möter strutsar för första gången i livet, är över. Och det känns som att livet tar stopp. En sommar, genom min engångskamera (app). Pauspromenad på väg till Dalarna. Min vackra vän Josefin. Josefins kompis på Dansbandsveckan …

Dagboksnotering från ett sommarlappligt Mertajärvi

”Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar.” Hej hej utsikt! Närvä/ Mertajärvi med utsikt över sjön Idijärvi. Det är svårt att förstå den där morgonsolen förens man sett den med egna ögon tror jag. Kanske är det bara jag, eller kanske är sommarsolen i Norrland bara lite MER. Men vad vet jag egentligen, hur ofta är jag uppe klockan 4 på natten? Och hur ofta är jag det i norr? Att lämna den norrländska dimman och även folket är vemodigt på något sätt. Bastuglädje Jag har spenderat helgen med Helena hos hennes bröder och familj i Mertajärvi söder om Karesuando. Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar. Nu sitter jag vid Lindas köksbord i Örnsköldsvik, medan Linda poddar och Helena mornar, och dricker mitt morgonkaffe ur en Prunus Gustavsbergskopp jag hittade på köksbänken. Lindas loppisfynd. Den svenska sommaren kan inte göra sig mer påmind  här och heller inte känslan av torp …

Längs lappländska vägar

När jag först tänkte tanken om en roadtrip genom Sverige med övernattningar hos andra bloggvänner tänkte jag mest att det här blir busenkelt. Jag känner ju folk i vareviga landskap nästan, fördelen med bloggeriet. Då hade jag inte riktigt räknat med Lappland och dess evigt långa vidder, skumpiga vägar och brist på befolkning. Hallå, vart gömmer ni er norrlänningar? Men nu vet jag. För varje minus i befolkning finns en ren eller två och 40 mil, det är ju bara ikea-avstånd. Har hamnat lite efter i bloggandet pga för mycket roligheter i Karesuando. Här kommer (äntligen) resan upp, över de lappländska vidderna genom mobilens engångskamera-app, Gudak. Otaliga lappländska vägmil förbi Dorotea, Vilhelmina, övernattning i Sorsele centrum (as-stort för den som undrar), frukost i Arvidsjaur och lunch i Jokkmokk innan nedstigning i Stora Sjöfallets nationalpark. Och filmen därifrån, ja den finns ju redan på bloggen. Katarina

Den sägenomspunna Forsaleden

”Huamej” kunde han ha utropat om jämten vore Smålänning, istället, en liten seg svamlande protest som sig bör i de bittra trakterna kring Östersund. ”Varför vill du så gärna till Forsaleden?” följer. ”Jo” svarar jag, ”för att jag så gärna vill”. Så, skam den som ger sig, min vilja vann, åter igen. Vackra Forsaleden som jag längtat att se dig igen. Långt ut i skogen i Bräcke kommun i Jämtland gömmer sig den lilla pärlan Forsaleden, en vandringsled och fors med laxtrappor. Vacker så det förslår. För 10 talet år sedan var jag här en gång en sommar och badade. Ända sedan dess har jag alltid velat åka tillbaka. Så med lite tjat på bloggen fick jag med mig Dryden och familj. Jämtland, lite som Sveriges Colorado. Foton av mig: Dryden Mr Dryden himself. Drydens bror Robert. Maria och Dryden. Forsaleden Trolsk och sägenomspunnen skog och mark omsluter Forsaleden nära Östersund. Här kan du vandra, fiska och bada i naturliga bassänger. Värt all omväg och möda du kan tänka dig. Vägbeskrivning hittar du här. Obs! Parkeringsavgift …

Att hyra en egen ö – Lökskär på Åland

Att hyra en egen ö, är det ändå inte drömmen? När Sofia ställde frågan om vi ändå inte skulle åka till Åland, då hon visste att man kunde hyra sin egen ö, fick hon ett rungande ja. Så några månader och en till bloggare senare så hoppade vi på färjan vid Stadsgårdskajen, med solglasögonen i högsta hugg och ett tjockt lager solskydd, redo för två dagar på en alldeles egen ö. Att hyra en egen ö Det är inte många som hört talas om möjligheten att hyra en egen ö. Så heller ej jag. Men självklart är det inte så krångligt som det låter, åtminstone inte på Åland. På Åland äger ålänningarna själva öarna och det finns gott om dem. Enligt Tom vår värd för tre dagar på vår egen ö Lökskär, säkert minst 6000 st av dem. Tom berättar om Åland, ålänningar och hur det går till att äga en egen ö. Man måste vara född på Åland, eller vara medborgare för att få köpa en, lär vi oss. Förr var det storbönder som var …

Från Stockholm till Dansbandsveckan – Malung

Kikar in och säger hej mitt i frukost (försöker få i mig med gud vad tidigt) innan jag snart ska bege mig till Katta i Särna för en hel dags roligheter på Fulufjället. Så pepp! Men gårdagen då? I bilder. Onsdagen kantades av timmar i bilen mellan Stockholm och Malung. De första 35 milen av roadtripens oklara totalantal avverkades. Med några stopp på vägen. Ett vackert stopp i Dalarna. Blir så pepp när jag ser alla hediga sommarblomster. Vill bara plocka hela bilen full av buketter. En vacker övergiven båt. I Malung mötte jag min vackra kompis Josefine (tävlingscyklist och miljökämpe, om någon undrar) för en kväll på Dansbandsveckan i Malung. Alla var dansbandssugna och sommarklädda. Och lite festivalklädda. Vild – Hasses var där. Och Bengt – Arvids, såklart. Kvällen rundades av inne på tältet i Grönlandsparken och på Sandbäcks uteservering, Malungs kanske enda. Hoppas ni får en fin torsdag och har tid och kika in med en kommentar. Katarina

Ålandsmagi

Har precis kommit hem från Åland. Pluggat in datorn, slagit upp en glas iste och och satt bilder på överföring. Redigerade den här ensekundsfilmen på vägen på hem på båten och vill dela den med er idag. Ålandsmagi. Egen ö magi. Köpte en ny udda app som jag testar som funkar som en engångskamera. Har fotat en rulle på båten hem och väntar på framkallningen (i mobilen alltså) som tar tre dagar (ler lite inombords då appen tom räknar ner). Lovar att visa så snart de framkallats såklart. Ha en fortsatt fin måndag. Katarina Boendet var sponsrat av Visit Åland. Text, bild och åsikt är som vanligt min egen.

Från Stockholm till Lökskär – Åland

Åland välkomnar oss med sol, skimrande vatten, ett blomstrigt Mariehamn och en ensam ö vid namn Lökskär. Gårdagen, från Stockholm till Lökskär. Några timmar, några klockslag. Kl 6. Första dagen på semestern och jag vaknar tidigt. När en vaknar tidigt och ger sig av belönas man med den bästa fotopresenten. Morgonljuset. Morgonljuset över ett nyvaket Stockholm är som två presenter i en. Kl 8 i Stockholms skärgård. Stockholma skärgård är flera båttimmar lång och vi äter båtfrukost och tittar på vackra fyrar. Vi får vänta på frukost då vi, som inte är båtrookies tänker att men frukostplats får man väl, för att inse till vårt förtret att på Viking line bokar visst alla frukost. Obviously. Att boka en hytt är nödvändigt enligt Sofia och jag är beredd att hålla med. Resan till Åland tar ca 4-5 h och spenderas bäst i gott sällskap, med en skirande skärgård och lite slösurf. Kl 14 finsk tid anländer båten i Mariehamn där vi tar en taxi för 100 kr till centrum. Vi ser framför oss en lugn lunch på ett …

Uppkommande roadtripäventyr – en tur till Åland och sedan solo genom Sverige

Ni som följer mig på instagram stories, har nog undrat vad tusan jag håller på med. Vad ska all den där utrustningen vara bra för? Och jag måste erkänna. Att kanske gick det lite överstyr den där sena kvällen när jag knappade mig in på frilufsvaror.se och klickade hem typ allt jag behöver till en vandring och lite därtill. Men, ja, den ska komma till bruk också. Och mer om packningen sen. Ni har ju inte ens hört vart jag ska! Men det får ni nu. För till helgen smiter jag iväg tidigt på morgonen och hoppar på båten tillsammans med Sofia och Jeanette, för vi ska minsann till Åland som start på mina tre veckors sommarsemester. En tre veckors sommarsemester som till fullo spenderas i Norden. Foto av Anette. Jag har länge drömt om att upptäcka Norrland och nu blir det av, bitvis solo (med er på släptåg såklart) och bitvis tillsammans med andra bloggare och resebloggare. Innan de här tre veckorna är över misstänker jag att jag stött på och hängt med nära tio …