All posts tagged: landsbygd

4 spontanstopp på en eftermiddag – Höga kusten

Det där enkla somriga livet kommer till ände och jag sitter och kollar på det antågande höstrusket medan jag väntar på Sofia som kommer om en timma för avfärd mot Örebro och en workation med ett gäng andra resebloggare. För att överleva, är minnena viktiga, men också att fortsätta leva, att fortsätta bada. Bekämpa vintertanken och förläng sommaren, det är precis det jag gör. Men samtidigt välkomnar jag nu hösten. Du är egentligen min favoritårstid men ”tsch, tala in om det för sommaren”. Jag har några inlägg kvar från sommaren, från vackra hav, djupa nationalparker och onda solnedgångar som kommer att komma, allt för att bekämpa känslan av att nu är det över. Först ut, en enkel eftermiddag och kväll på Höga kusten. Foto av Linda – Marie av LaLinda. Lalinda, Leya, Helena och Linda-Marie 4 stopp på Höga kusten Rotsidan Första stopp, Rotsidan, en lång kuststräcka om 4km med platta stenhällar där en kan både solbada och njuta av en ruskig höst på en picknickfilt. På grund av Helenas och min totala roadtripgalenskap sista dagarna genom …

Fyra bloggare och ett Civezza – samlade inlägg från den italienska rivieran

Språklig dekadens, med smak av citroner, oliver och pasta. En resa med tre andra bloggare och mycket, mycket material. Så mycket material att jag tänkte passa på att tipsa om all annan läsning som står att finna om Civezza. För med Fantasiresors ord om Civezza, när hon träffar den italienska drömmen och ser den i vitögat ”Efter vår resa till Italien vill jag aldrig mer förtränga den där italienska drömmen. Den finns! Den heter Civezza. Och den är skimrande rosa, ljummen, med doft av citron.” vill jag inte prata om annat. Här är ett inlägg dedikerat till alla de där inläggen, om att äta, bo och göra på den italienska rivieran och om vårt kära Civezza. Bloggare -> Fantasiresor, LaLinda, Träningsglädje och Äntligen vilse Fantasiresor plockar blommor till midsommarkransen. Äta, bo och göra på den italienska rivieran Civezza, en italiensk drömmig by, ett stenkast från havet uppe i bergen på den italienska riveran. Med en snäll, lugn och omtänksam lokalbefolkning, som älskar sin by och alltid vaknar till doften av choklad croissanter och en kopp cappuccino på …

Strutsar på Höga kusten

Jag tror jag har hittat vänner för livet. Eller är det en störtblomstrande superförälskelse kanske. Hur som så gick vårt besök till strutsarna i Örnsköldsvik rakt in i hjärtat den där fredagen när jag LaLinda, Helena och min vän Linda tog oss en tur ut i okänt turistlandskap. Jag är väl allt som oftast inte den som gillar att besöka ”turistiga saker”, som gårdar, parker eller så, men hade egentligen inget val då jag efter en liten promenad med Leya kom tillbaka till ett skrattande Kvaved där tjejerna bestämt att vi skulle till en strutsfarm. Bara sådär. Hade jag fått frågan, hade jag nog svarat tveksamt nej. Strutsar? Ska vi inte ut i naturen istället liksom? Men inte ångrar jag det besöket. Besök strutsar i Örnsköldsvik – Strutsfarmen på Höga kusten Strutsfarmen ligger i Gerdal och har strutsar att titta på och restaurang för den som vill prova köttet. Det är precis vad det låter som, en farm, där man föder upp strutsar till mat. Jag som vegetarian, kan ibland tycka det är lite konstigt att besöka …

Fotodagbok: Högbondens fyr

Enda sedan jag såg det här inlägget från Jeanette har jag inte velat göra något annat än att besöka Högbondens fyr. Så när jag besökte LaLinda (för ungefär en vecka sedan) tog jag och min andra vän Linda chansen när vi fick den och åkte ut till den lilla ön Högbonden. Jag har aldrig varit något skärgårdsbarn, men given chansen har jag upptäckt hur sällan skådat underbart det är med klippor, röda små stugor, dofter av tång, saltvattenstänk och bländande solljus. Högbonden, binder allt detta samman. Vi besöker Högbonden för en laxlunch och stannar till tidig eftermiddag. Vi är knappast ensamma och jag passar på att fråga hur det funkar att bo där, om det finns något ledigt i höst (samtidigt som jag övertalande tittar på Linda) och kanske att det blir en liten höstweekend till för mig till Örnsköldsvik. Linda bor ju numera i Umeå så uppåt landet måste en ju ändå då. Varför inte spendera den på Högbonden? Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina

När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar

Jag klipper med ögonen och har svårt att ta mig upp ur sängen. Vet inte riktigt om det är trötthet eller om det är känslan att nu är den över. I år slår den extra hårt, smärtan, rakt över bröstet, en illavarslande kollapsande smärta. Jag tänker att det går att ta sig genom dagen med ytlig andning, ett andetag i taget. Jag är säker på att det går för jag har gjort det förut. För precis som en separation lamslår min första arbetsdag mig. Vetskapen om att svensk sommar som jag känner den, bland oändliga bergsvidder med kallt forsvatten rinnande längs låren, de envisa myggen jag sprayar bort med den där blåa allt för giftiga sprayen, den ont i ögonen jobbiga soluppgången i norr som lämnar prickar i ögonen och det envisa fnitter som kommer från min mun när jag möter strutsar för första gången i livet, är över. Och det känns som att livet tar stopp. En sommar, genom min engångskamera (app). Pauspromenad på väg till Dalarna. Min vackra vän Josefin. Josefins kompis på Dansbandsveckan …

Dagboksnotering från ett sommarlappligt Mertajärvi

”Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar.” Hej hej utsikt! Närvä/ Mertajärvi med utsikt över sjön Idijärvi. Det är svårt att förstå den där morgonsolen förens man sett den med egna ögon tror jag. Kanske är det bara jag, eller kanske är sommarsolen i Norrland bara lite MER. Men vad vet jag egentligen, hur ofta är jag uppe klockan 4 på natten? Och hur ofta är jag det i norr? Att lämna den norrländska dimman och även folket är vemodigt på något sätt. Bastuglädje Jag har spenderat helgen med Helena hos hennes bröder och familj i Mertajärvi söder om Karesuando. Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar. Nu sitter jag vid Lindas köksbord i Örnsköldsvik, medan Linda poddar och Helena mornar, och dricker mitt morgonkaffe ur en Prunus Gustavsbergskopp jag hittade på köksbänken. Lindas loppisfynd. Den svenska sommaren kan inte göra sig mer påmind  här och heller inte känslan av torp …

Längs lappländska vägar

När jag först tänkte tanken om en roadtrip genom Sverige med övernattningar hos andra bloggvänner tänkte jag mest att det här blir busenkelt. Jag känner ju folk i vareviga landskap nästan, fördelen med bloggeriet. Då hade jag inte riktigt räknat med Lappland och dess evigt långa vidder, skumpiga vägar och brist på befolkning. Hallå, vart gömmer ni er norrlänningar? Men nu vet jag. För varje minus i befolkning finns en ren eller två och 40 mil, det är ju bara ikea-avstånd. Har hamnat lite efter i bloggandet pga för mycket roligheter i Karesuando. Här kommer (äntligen) resan upp, över de lappländska vidderna genom mobilens engångskamera-app, Gudak. Otaliga lappländska vägmil förbi Dorotea, Vilhelmina, övernattning i Sorsele centrum (as-stort för den som undrar), frukost i Arvidsjaur och lunch i Jokkmokk innan nedstigning i Stora Sjöfallets nationalpark. Och filmen därifrån, ja den finns ju redan på bloggen. Katarina

Att hyra en egen ö – Lökskär på Åland

Att hyra en egen ö, är det ändå inte drömmen? När Sofia ställde frågan om vi ändå inte skulle åka till Åland, då hon visste att man kunde hyra sin egen ö, fick hon ett rungande ja. Så några månader och en till bloggare senare så hoppade vi på färjan vid Stadsgårdskajen, med solglasögonen i högsta hugg och ett tjockt lager solskydd, redo för två dagar på en alldeles egen ö. Att hyra en egen ö Det är inte många som hört talas om möjligheten att hyra en egen ö. Så heller ej jag. Men självklart är det inte så krångligt som det låter, åtminstone inte på Åland. På Åland äger ålänningarna själva öarna och det finns gott om dem. Enligt Tom vår värd för tre dagar på vår egen ö Lökskär, säkert minst 6000 st av dem. Tom berättar om Åland, ålänningar och hur det går till att äga en egen ö. Man måste vara född på Åland, eller vara medborgare för att få köpa en, lär vi oss. Förr var det storbönder som var …

Från Stockholm till Dansbandsveckan – Malung

Kikar in och säger hej mitt i frukost (försöker få i mig med gud vad tidigt) innan jag snart ska bege mig till Katta i Särna för en hel dags roligheter på Fulufjället. Så pepp! Men gårdagen då? I bilder. Onsdagen kantades av timmar i bilen mellan Stockholm och Malung. De första 35 milen av roadtripens oklara totalantal avverkades. Med några stopp på vägen. Ett vackert stopp i Dalarna. Blir så pepp när jag ser alla hediga sommarblomster. Vill bara plocka hela bilen full av buketter. En vacker övergiven båt. I Malung mötte jag min vackra kompis Josefine (tävlingscyklist och miljökämpe, om någon undrar) för en kväll på Dansbandsveckan i Malung. Alla var dansbandssugna och sommarklädda. Och lite festivalklädda. Vild – Hasses var där. Och Bengt – Arvids, såklart. Kvällen rundades av inne på tältet i Grönlandsparken och på Sandbäcks uteservering, Malungs kanske enda. Hoppas ni får en fin torsdag och har tid och kika in med en kommentar. Katarina

Ålandsmagi

Har precis kommit hem från Åland. Pluggat in datorn, slagit upp en glas iste och och satt bilder på överföring. Redigerade den här ensekundsfilmen på vägen på hem på båten och vill dela den med er idag. Ålandsmagi. Egen ö magi. Köpte en ny udda app som jag testar som funkar som en engångskamera. Har fotat en rulle på båten hem och väntar på framkallningen (i mobilen alltså) som tar tre dagar (ler lite inombords då appen tom räknar ner). Lovar att visa så snart de framkallats såklart. Ha en fortsatt fin måndag. Katarina Boendet var sponsrat av Visit Åland. Text, bild och åsikt är som vanligt min egen.

Från Stockholm till Lökskär – Åland

Åland välkomnar oss med sol, skimrande vatten, ett blomstrigt Mariehamn och en ensam ö vid namn Lökskär. Gårdagen, från Stockholm till Lökskär. Några timmar, några klockslag. Kl 6. Första dagen på semestern och jag vaknar tidigt. När en vaknar tidigt och ger sig av belönas man med den bästa fotopresenten. Morgonljuset. Morgonljuset över ett nyvaket Stockholm är som två presenter i en. Kl 8 i Stockholms skärgård. Stockholma skärgård är flera båttimmar lång och vi äter båtfrukost och tittar på vackra fyrar. Vi får vänta på frukost då vi, som inte är båtrookies tänker att men frukostplats får man väl, för att inse till vårt förtret att på Viking line bokar visst alla frukost. Obviously. Att boka en hytt är nödvändigt enligt Sofia och jag är beredd att hålla med. Resan till Åland tar ca 4-5 h och spenderas bäst i gott sällskap, med en skirande skärgård och lite slösurf. Kl 14 finsk tid anländer båten i Mariehamn där vi tar en taxi för 100 kr till centrum. Vi ser framför oss en lugn lunch på ett …

Uppkommande roadtripäventyr – en tur till Åland och sedan solo genom Sverige

Ni som följer mig på instagram stories, har nog undrat vad tusan jag håller på med. Vad ska all den där utrustningen vara bra för? Och jag måste erkänna. Att kanske gick det lite överstyr den där sena kvällen när jag knappade mig in på frilufsvaror.se och klickade hem typ allt jag behöver till en vandring och lite därtill. Men, ja, den ska komma till bruk också. Och mer om packningen sen. Ni har ju inte ens hört vart jag ska! Men det får ni nu. För till helgen smiter jag iväg tidigt på morgonen och hoppar på båten tillsammans med Sofia och Jeanette, för vi ska minsann till Åland som start på mina tre veckors sommarsemester. En tre veckors sommarsemester som till fullo spenderas i Norden. Foto av Anette. Jag har länge drömt om att upptäcka Norrland och nu blir det av, bitvis solo (med er på släptåg såklart) och bitvis tillsammans med andra bloggare och resebloggare. Innan de här tre veckorna är över misstänker jag att jag stött på och hängt med nära tio …

Att resa i färg: en hampafarm i Adzelviesi – Lettland

Sitter här innan jobbet, dricker min kaffe och filosoferar om livet. Bästa tiden på morgonen. Det är ju ingen hemlighet att jag älskar färgfotografier så har därför bestämt mig för att släppa en alldeles egen inläggstyp, ”Att resa i färg”, där alla de där färgfotografierna som blev över från en resa får plats. Det känns alltid så bra att låta fotografier ta plats. Som bloggare och fotograf, fotograferar en ju som att livet hängde på det och med hem följer alltid ett knökfullt minneskort med bilder som sedan bara hamnar på en hårdisk. Den här serien syftar till att lyfta fram just de fotona. Först ut, hampafarmen i Lettland, färgfulla, lekfulla, bondigt rustika Lettland. Den där farmen som charmade oss, lärde oss om hampa och gav härliga soliga minnen. Läs mer om den färgstarka hampafarmen i Adzelviese här. Katarina Besöket till Adzelviese var en del av en bloggresa i samarbete mellan Latvia Tourism, Nordic TB och Storytravelers under kampanjnamnet #LatviaRoadTrip – Explore Latvia slowly Text, bild och åsikter är som vanligt mina egna. #LatviaRoadtrip #EnjoyLatvia

11 underbara roadtrip äventyr i norra Lettland

Reklamsamarbete mellan Latvia Tourism, Nordic TB och Storytravelers under kampanjnamnet #LatviaRoadTrip Den virtuella känslan av vinden i håret och inget mer än de öppna vidderna, solnedgången och du. Man behöver inte åka långt för att uppnå den känslan, i verkliga livet. Varför inte en roadtrip till ett av våra grannländer? Fördelen – fantastiska landskap och mycket mer för pengarna. Roadtrip äventyr i Lettland till en billig peng Lettland, min tredje roadtrip för året efter ett härligt vintrigt besök i Karesuando och Schweiziska svindlande alplandskap. Fördelen – nära och mycket mer för pengarna jämfört med Sverige och Schweiz. Resesällskapet – 4 bloggare och 2 filmare. Anette, Ann-Mari, Helena, Caspar och David. Denna gång, två glömda körkort som resulterade i få chaufförer. Så, bara jag bakom ratten och ett aldrig sinande lettiskt landskap. Fotona i inlägget är fotograferade av mig. Fotona på mig är fotograferade med självutlösare och stativ och Helena, David och Anette. Helena har fotograferat bilderna i Cesis, David när jag vandrar över dimhöljda fält och Anette foto av mig i motljus i gul regnjacka. Roadtrip tips …

Bland midsommarblomster i doktorns hus

Midsommarafton 2017 Planet har precis landat, jag tagit mig genom Stockholmstrafiken och slagit mig ner framför skrivbordet hemma. Fötterna börjar stillas och semesterkänslan lägga sig. Denna gång får jag en olustig känsla av att komma hem. Jag som reser så mycket, kan en tänka, vill väl aldrig vara hemma? Men faktiskt är hemma, den bästa platsen på jorden. Skrivbordet, en kopp rykande hett kaffe med veganmjölk och vindens sus utanför balkongen. I vanliga fall himmelriket, denna gång olustigt. Jag tänker tillbaka på gårdagens midsommarfirande och känslan av att fira utomlands. När jag kommer hem till Stockholm ser jag lämningar av helgen i tunnelbanan och i parken utanför mitt hus. Jag firar midsommar i Civezza, i doktorns hus. Det är en underbar känsla att bara vara tre tjejer, att få plocka blommor i tryckande hetta på midsommarens morgon, för att sedan slänga sig i poolen en stund. Att som enda bryderi fundera på när en ska hinna vila en stund, knyta kransen och baka jordgubbstårtan. Läs mer om Civezza på ViviCivezza. På midsommarkvällen är Lorenzo tillbaka i …

Midsommarhälsning från Civezza

Midsommar i Civezza. Jag smakar på ordet. Helt ofattbart att jag är här och slipper allt vad sillunch och vodkarus heter. Bara värme, torra fötter, sönderbländade ögon och timmar vid poolen tillsammans med Sofia och Linda. På midsommarblomster-jakt i ett smäktande hett och disigt Civezza. Vi pratade tidigare idag om ångesten förknippad med midsommar. Om att alla är uppe så tidigt och om att allas midsommar är så fina. Om att alla lyckas knyppla ihop en krans innan klockan är nio i sin finaste sommarklänning när en själv fortfarande klipper med ögonen i morgonsolljuset. Men så finns en annan sida av Sverige, ett regnigt abbabord med alldeles för mycket onyktra föräldrar. En sida en inte saknar eller avundas. Här är det så vackert att jag avundas mig själv. Kanske är det skönt att ibland ha det så bra, så att en slipper tänka på allt där hemma, om det en missar och på nära håll säkerligen hade avundas. Så en hälsing till er där hemma, med alla fina midsommarbord, med silliga förrätter, vodkarus och fantastiska …

Vykort från San Lorenzo

18 juni, 2017 Hej läsare! Civezza har visat sig från sin bästa sida i två dagar. Idag tog vi oss upp för vad som för mig nästan är ottan för att ge oss ut och cykla i San Lorenzo. Just cykla under semestern är en aktivitet en gör för lite av. Så mer cykelsemester tack. I skrivande stund sitter jag och Sara på altanen, skriver och pratar fotografering. Värmen på dagarna har gjort mig piggare. Trodde aldrig att jag skulle erkänna det här men efter alla vintersemestrar kanske det var värme jag behövde ändå? Imorgon spenderar vi morgonen på stranden för att sedan ta oss vidare till en eftermiddag i San Remo, där vår värd Lorenzo vuxit upp. Katarina Resan till Civezza är en bloggresa anordnad av ViviCivezza. Text, bild och åsikt, är som vanligt mina egna.

Civezza möter mig med citroner och kyssande italienskor

17 juni, 2017 Jag landar i ett soligt Nice för knappa dagen sedan och mina jeanshängselbyxor blir plötsligt överflödiga. Värmekavalkad. Att köra längs italienska rivieran med en kvinna bredvid mig och två därbak, ylandes av lycka bortom varje tunnel får längtan att stegra. Rivieran, nu vet jag vad alla menar. Civezza möter oss med citroner, en motljusig solnedgång, en skojande italienare och en kyssande italienska. Som en italiensk välkomstserenad ämnad för bara oss. Jag får min första skaldjurspasta av Le Cinque Torri och jag är så mätt att jag inte kan sova. Civezza, en pitoresk medeltidsby i Imperia, här möter lugnet utsikten och känslan av att ha en alldeles egen by på en bergstopp infinner sig. Civezza, jag väntar på vad du har att erbjuda mig mer idag. Katarina Foton på mig av Sofia, Fantasiresor. Resan till Civezza är en pressresa anordnad av Civezza. Text, bild och åsikt, är som vanligt mina egna.

Vykort från Lantus country house – Lettland

21a maj, 2017 Hej läsare! Återigen har Lettland levererat strålande solnedgångar, djupa skogar och mat i all sin färgfulla prakt. Gänget stretar vidare, att bloggjobba är hårt arbete även om en inte kan tro det. Ett privilegium, men hårt. Möttes av den här strålande solnedgången vid Lantus country house i norra Lettland där vi stannade natten och njöt av lettiskt bastubad där en blir piskad med björkris till tonerna av sjungande grodor. Vilken upplevelse! Katarina Stoppet på Lantus Country house var en del av en kampanjen#LatviaRoadTrip – Explore Latvia slowly av NordicTB i samarbete med Latvia Tourism och Storytravelers. Text, bild och åsikter är som vanligt mina egna. #LatviaRoadtrip #EnjoyLatvia

Bondlandskapsvackra Mårbacka i Värmland

Sponsrat av Visit Värmland Selma till Sophie 22/2 1894 ”Det förefaller mig som en riktig synd, då jag sätter mig att skrifva till dig, men nu ger jag samvetskvalen på båten och gör det iaf..” Det är få förunnat att kunna skriva som Selma Lagerlöf gjorde. Med sådan passion, ärlighet och råhet, till en annan kvinna, 1894. Kanske anade de inte då att eftervärlden skulle läsa deras kärleksbrev. Kanske visste de men brydde sig inte. Kärleken gör det med en ibland antar jag. Jag har alltid varit nyfiken att få läsa Selmas kärleksbrev till Sophie. Enda sedan den där dagen i juni 2014. Doften av gräs är överhängande. Lysande knallgrön slår den emot mig när jag kliver ut ur bilen. En ljummen vind möter mig och fläktar i håret när jag går över gräsmattan upp mot gården. ” Jag ville bara säga, att därinne fann jag en människa med en antydan till ögon. Det vill säga, att det var något i dem, som påminte om dig. Det kokade upp i mig af sjudande längtan, då …