Year: 2018

Bodil Malmstens loggböcker

Published by Katarina

Min kärlek till Bodil har inte gå någon förbi och i skrivande stund, på en terass i Fiesole har jag läst ut nr 2 av Bodils Malmstens loggböcker, hennes blogg i bokform. Jag läser dem inte i kronologisk ordning så den jag nu lästa ut är den första, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Loggböckerna är bara fantastiska. Jag skrattar på varje sida och tänker vilken skatt som går förlorad nu när hennes blogg inte längre ligger uppe. Om man klickar sig in på finistere.se kommer man inte längre till något även om adressen på sätt och vis fortfarande verkar fungera. Loggböckerna är som ett nutidsdokument (2005-2013) från ett land i fjärran, från allt vad det innebär att vara vardagsboende i Frankrike och några gånger om året pendlande till Sverige. Om Finistère, en annan fransk stad och om Stockholm. Om att vara författare, andra författare, dikter och utdrag ur böcker. Om fransk och svensk politik, om mullvadar och om familjen tejp. De två böcker jag läst och denna text baseras på; Hör bara …

Leonardo da Vincis vingård

Published by Katarina

Med den sista måltiden tvärs över gatan är Leonardo da Vincis Vingård vad det verkar en undangömd liten skatt. Med en simpel guldpeng får en tillgång till en innegård och trädgård en inte trodde låg mitt inne i en italiensk storstad. Att det var Leonardos, känns sekundärt när en kliver ut på terassen och blickar ut över vinrankor, buskar och grönska. Gräv djupt i fickan efter några överblivna slantar och bege dig hit om du har tid och energi över. Skugga finnes. Katarina

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

Published by Katarina

Det blir som jag tänkt och morgonen inleds med att vandra runt i en nyvaknad lägenhet. Takterassen väntar och badar i sol även under tidig morgon. Tre koppar kaffe följer med upp på taket och jag sträcker ut benen en stund till en kopp kaffe. Nedanför terassen skramlar spårvagnen förbi varannan minut och det känns som att Milano är en blandning av det Warszawa jag känner till, ett romantiskt turistiskt Rom med priser som ingen annanstans jag sett, men till trots med en stark italiensk själ. Sofia, Fantasiresor på takterass där vi bor, på vårt Via Broletto. En vacker vattenkran i Parco Sempione. Vårt via Broletto Ivrig att komma iväg äter vi en italiensk frukost i caféet på den gata där vi bor, Via Broletto. Vårt Via Broletto. En charmig gata på promenadavstånd från Doumo, den kända gotiska grandiosa katedral Milano använder som framsida. Det är här vi är, vi turister, resenärer och alla som vill lura på oss attiraljer en aldrig behöver, samlas. Jag vet att det inte är mitt Italien men kan ändå …

Att andas Milano

Published by Katarina

Ett första stycke luft av en stad, jag aldrig planerat att besöka. En strejk som omkullkastat alla planer och fått resväskan att packa sig själv i ett enda virrvarr av bortglömda sommarkläder. Hemma i garderoben ligger fortfarande den svarta kjolen kvar, favoriten och med är en salig blandning av sommarklänningar jag inte minns att jag köpt. Men kanske är det bra ibland att tvingas att spontant ändra sin reserutt, hamna någonstans och i annat sällskap en vad en tänkt sig från början. Tvingas ur sin trygga tillvaro, ut i det okända och med en garderob en kunnat svära på aldrig ha ägt. Att vakna upp till en italiensk storstad, i en vacker italiensk lägenhet i ett gammalt sekelskifteshus med takterass, där den ända vännen är Otis, en hiss i originalutförande, kanske ändå inte är att lämna sin trygga tillvaro. Det är att vandra rakt in i en trygg italiensk famn. Första kvällen spenderas på den lokala vinbaren, med mozzarella, ljumma grönsaker, smakliga röror, tiramisu och andra efterrätter jag inte kan stava. Jag skriver, rad för …

Jag längtar efter alla dessa vardagliga ting, som blir så mycket mer när bakgrundsdoften är pasta, solmogna tomater i ljum värme, kalla gränder och italienska bakelser.

Published by Katarina

Det har känts alldeles förfasligt längtigt alldeles förfasande länge. Men idag gäller det. Idag gäller Italien och min första resa på mycket, mycket länge. Idag är jag på sakta mak påväg till flygplatsen för att borda Norwegian tillsammans med Sara mot Pisa och sedan Fiesole. Till Sofias Fiesole! Vid min första Italien-resa, med min vän Caroline och min mamma. Charter med Fritidsresor såklart! Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida. Men näe. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. För jag är redan i Italien, i Milano för att vara exakt. Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida. Hur kommer det sig, kan man undra? Jo häromdagen fick Sara ett textmeddelande om eventuell kommande strejk i Italien exakt den tiden vi ska flyga. Vad är oddsen? Nåväl, om en ska till Italien är oddsen ganska goda att så blir fallet, för de strejkar mest hela tiden, italienarna. Vad har man att …

Lilla smycket

Published by Katarina

Bok – Lilla smycket, Patrick Modiano Jag känner doften av Paris, av parisiskor med alldeles för mycket Paris över sig. Ljudet är svagt stadsligt, bilarna i alla kulörer och människorna mörkhåriga med skarpa ansiktsdrag. Gruset knastrar under fötterna när jag vandrar genom parken och känner doften först svagt. Det går inte att missta sig. Crepes och cider. Jag är i Paris, men hur kom jag egentligen hit? Lilla Smycket av Patrick Modiano En bok på bara 128 sidor? Jag suckar av lättnad när det visar sig att bokvalet är en kort bok. Efter den långdragna I love Dick känns det skönt att få läsa en lite kortare en stund. Men den här boken med sina alldeles lagom många tecken visar att det inte är omöjligt att få nobellpriset utan att vara långrandig, för det är precis det Modiano har fått, 2014. Och jag kan vänligt, objektivt, med mycket hjärta säga att det är han värd. Lilla smycket visar sig vara som en påse Mariannelundskarameller. Gammeldags vackra, fantastiskt söta och bara sådär bra som Småländskt marknadsgodis …

Min röda ullskjorta

Published by Katarina

Längtar du som jag efter den perfekta resegarderoben? Någonstans stavas det praktiska plagg som klarar mycket och passar i olika väder och sammanhang. Min röda ullskjorta är ett sådant plagg jag riktigt älskar. Som ett varmt och mysigt pricken över i:et plagg, för både skog och fest. På plaskigt äventyr i Njupeskär. Foto: Katta Bucketlife. Min röda flanellskjorta är mer berest än många människor jag känner. Bara på det senaste året har hen varit både i Yosemite, Fulufjället och Skuluskogen för att nämna några nationalparker och en hel massa i Stockholm och andra städer. Hen gillar blåjeans, men är också kompis med en svart kjol i garderoben. Sedan 2016 har hen heller inte duschat alls. Min röda flanellskjorta är av 100% ull och behöver därför inte tvättas, om man inte vill det. Jag fick den av en vän hösten 2016 efter jag varit på Grönland när hon läst det här inlägget. Vännen är amerikan och beskrev med stolthet att de här cowboyskjortorna de har man för livet i USA. Man ärver dem av föräldrarna och …

Sommarkläderna på vinden

Published by Katarina

Ljudet är tillbaka och jag rycks åter ur bokens värld. Det en kopp kaffe räddade är nu oräddat och jag förbannar allt vad sport heter. Men jag har inte hämtat mina semesterkläder. De är där, där uppe och väntar på mig. Jag vet inte vad som tar emot, eller jag vet ju vad som tar emot, det är det omständiga med det som tar emot och som gör att jag inte hämtar mina banankartonger med sommarkläder, med sköna svalliga Medelhavskläder för dagar i Toscana, fräcka t-shirtar för dagar i Alaska och mina borttappade solglasögon med plastblommor. Det omständiga i att jag alltid på ett oorganiserat sätt slänger i det jag känner för i en banankartong och bär den till vinden på hösten för att förbryllat inte orka hämta dem på våren. Sommarkläderna på vinden. Jag vet att jag kommer att plocka ner dem de sista dagarna. Att frenetiskt leta genom låda efter låda och lämna dem öppna vid fotänden när jag kliver på planet till Toscana. För jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om …

Och andra sidan upphör tid och rum att vara tid och rum och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, bokstavligt

Published by Katarina

Söndagar är som andra söndagar är, dvs när jag skriver det här är det söndag och jag lyssnar på helikopterljudet som tvingar mig att kika över bokkanten Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Bodils loggbok som fullkomligt trollbinder mig. Att läsa mycket har sina för och nackdelar, helt plötsligt har jag förmågan att helt träda in i bokens värld. En klar fördel, jag har fokus. Och andra sidan upphör tid och rum att vara tid och rum och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, bokstavligt. Att läsa mycket böcker är också förenat med mycket känslor, hjärtat klapprar på i klappertakt, jag blir beroende, vill ha mer, vill ha lidande, kärlek, lycka, sorg och ensamhet. Jag vill inte ha helikopterljud. Men av någon anledning anses det acceptabelt att förorena Stockholm med helikopterljud om anledningen stavas sport. Jag räknar ett, två, tre, fem, tio och ljudet är borta, på riktigt borta. Var det kanske inte en sådan viktig match ändå? Kanske finns tid för en kaffepaus. Helikopterkaffepaus. Jag funderar ett slag på hur …

Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar

Published by Katarina

Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar. Förra året var jag på Åre Sessions på Valborgshelgen. Året innan det minns jag inte. Men jag vet att jag sällan är hemma på långhelger. 1a maj är arbetares svar på långweekend och hade jag några hundralappar över skulle jag ta mig med tåg till Sundsvall för en stund utanför Stockholm, bortom livet här. Jag funderar på om jag tillhör arbetarrörelsen? Jag är ju tjänsteman? Hur vet man om man tillhör arbetarrörelsen? När jag tänker på arbetarrörelsen tänker jag på åtta timmars arbetsdag. Men jag är ju för sex timmars eller helt flexibel arbetstid faktiskt. Att jobba lite som en vill. Det passar mig. Ett fyrkantigt tillsammans-system är inte egentligen något som gynnar mig. Men jag är ändå för arbetarrörelsen. För det är ju inte bara det där med tiden utan också miljön på arbetet, framförallt den där psykosociala arbetsmiljön. Årets gemensamma tema för sossarna är ”Tillsammans för trygghet” och det skriver jag under på, även om tillsammans kanske inte alltid är till mitt …

I love Dick och andra godnattsagor för rebelltjejer – resumé om mars och april – 2018

Published by Katarina

Ytterligare två månader har passerat där vintern sakta släppt sitt grepp om Stockholm och pollensäsongen har anlänt. Jag har således legat sjuk hela helgen, med oklar pollenblandadförkylning. De senaste månaderna har jag läst, bokat flyg och boende i ett enda virrvarr och nu i helgen också deklarerat. Det har varit två månader med några naturguldkorn men utöver det ganska tråkiga månader som jag är glad är över. Senasta månderna är en salig blandning av hudvård och sorg Vintern har hållt ett hårt grepp om Stockholm och sakta sakta nu på slutet har det släppt. Tyvärr har de senaste två månaderna inte varit särskilt positiva, men jag antar att så är fallet ibland. Jag har sysslat mycket med träning och har kommit igång igen. Känner mig definitivt i bättre form nu. Går en till två gånger i veckan till Sats, vissa veckor tre gånger och promenerar resten. Älskar frisk luft och en jämn puls! Jag har blivit besatt av hudvård (igen) och det började egentligen med Towes inlägg om hudvård och syror. Towe tipsar här om Micellärt …

I vilket Christoffer Robin leder en expotition till Nordpolen

Published by Katarina

Nalle Puh av A.A Milne med teckningar av E-H Shepard Jag har precis läst ut Nalle Puh som för mig verkat som en enda lång godnattsaga. Parallellt bland andra böcker och hemskheter, actionfyllda serier och ett stressat Stockholmsliv har Nalle Puh fungerat som ett ankare, en värld fylld av lugn och harmoni som vaggat mig till sömns den senaste månaden. Jag funderar nu varför jag förut inte läst mer barn och ungdomsböcker egentligen? Kanske har jag bara inte tänkt på att det funkar minst lika bra som vuxen. Jag läser med öppen balkongdörr till ljudet av vårregn, kaffe med Oatley och Kung Markattas färskpressade ingefärsjuice med is.  Men vad är det som är så speciellt med just Nalle Puh egentligen att han skapat äventyrslusta och harmoni bland generationer? Christoffer Robin håller kalas. Alan Alexander Milne föddes i London och levde mellan 1882-1956. Milne skrev en hel rad komedier, romaner och essäer, mest kända är kanske historierna om Nalle Puh där sonen Christopher Robin var hans inspiration. Nalle Puh utkom första gången 1926. För mig är …

När alla guldtior och dagar med ledighet är slut innan april är det

Published by Katarina

Häromdagen räknade jag över mina semesterdagar för året. Det behövs ingen längre betänktetid för att inse att jag är körd. Man kan väl så gott som säga att om jag ska ha all min semester jag planerat, sinar de strax innan hösten tågar in. Men lite så är det väl antar jag, att vara resebloggare. Ett ständig räknande och en ständig brist på semester. Novembriga dagar i ett soldimmigt San Francisco. Även reskassan börjar sina innan semestern har börjat varför i år kanske blir första gången jag behöver ta av mitt långsiktiga sparande för att kunna fortsätta. Det verkar som att Alaska och ett okynnigt Stockholmsleverne, har slagit mig, en gång för alla. Så likabra då att semesterdagarna är slut. När varma sommarstrålar och pastakyssar väntar bara någon vecka bort. Jag måste erkänna att jag gillar att budgetera litegrann. Det är som en drog för hjärnan att ha något att räkna på. Att se dem sina är däremot inte lika roligt. Vad gör man när de tar slut? På något vis har jag klarat det …

Bilder från San Francisco

Published by Katarina

En stad kom, såg och segrade på mindre än en dag. En stad jag inte har skrivit så mycket om. San Francisco. Kort tid kan en tycka, för att falla för en stad, men San Fransisco är lite av ”You had me at hello” – typen. Så därför tänkte jag att staden skulle få blomma ut och visa sin vackerhet. Det och på vad jag gjorde på mindre än en dag när jag var där i november. I bild. Golden Gate Foto. Rania. Lombard street. Alcatraz. Lombard street. Fisherman´s Wharf Rania på Fisherman´s Wharf.     Clam Chowder i bröd. Friterad bläckfisk och fisk i ett enda virrvarr. Pier 39. Alcatraz, min ungdoms besatthet. Painted ladies.    Katarina  

Naturdikter – för barn och vuxna med ett ungt hjärta

Published by Katarina

Jag har ersatt mitt sockerberoende med diktböcker. Jag tänker att det är ett okej beroende. Plockade upp de här två diktböckerna på biblioteket när jag lånade alla Astridar, då det var någon form av poesidag. Och vem gillar inte barnpoesi så säg? Under ett rabarberblad – Verser för människor och djur av Lena Sjöberg Rassel Prassel Promenad – poesi bland barr och blad av Hanna Lundström (text) och Maija Hurme (bild) Att läsa poesi Okej jag erkänner. Det är inte särskilt lätt att läsa poesi. Jag har under många år som liten försökt att hitta min inre poet, visste du föresten att jag skrev dikter som barn?, men oftast misslyckats både med läsningen och skrivandet. Nu på senare år, har jag förstått att jag bara läst fel poeter. Jag har läst poeter som jag inte delar referensramar med. För att förstå poesi behöver en nog ha någorlunda samma referensramar eller i alla fall förstå poetens sådana. Med referensramar menar jag kultur, etnicitet, bakgrund, kön, historia och tidsålder osv i all oändlighet. Jag menar det kanske …

Kungens hjorthage och Grevens jaktstuga – två naturreservat i Södermanland

Published by Katarina

Vi anländer till slottet i gryningen, just i tid för soluppgång. Solen lyser skimrande rosa på slottets torn när vi klättrar upp för höjden i Gripsholms hjorthage och börjar formulera den första morgonens stavelse. Vackra Gripsholms slott i snöig rosa soluppgång. Jag blickar ut över balkongen och ser solljuset sakta be Stockholmarna vakna till liv. Det är tidig lördagmorgon när jag skriver de första raderna av det här inlägget. Våren börjar ta fart på riktigt och har för mig kantats av långa dagar med Rachel Carsons tyst vår, naturdikter för barn, visor av Astrid Lindgren och Bodil Malmstens rakt in i hjärtat dikter. Men den har också kantats av nya bekantskaper och dagsutflykter ute i naturen. En av dessa gick till Gripsholms slott. Södra station. Dagsutflykt från Stockholm Jag är av naturen inte den bästa lokalupptäckaren då jag har fullt sjå att drömma om resor till de mest avlägsna platser. Jag vet inte varför det är så, jag antar att jag bara är sådan av naturen. Men under våren, likt jag läst mycket böcker har …

Det här är hjärtat

Published by Katarina

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten Dagarna går så fort, lite som den här diktsamlingen. Man liksom bara tuggar i sig dess innehåll, vänder och vrider på orden och tänker. På två dagar läser jag den två gånger, känner,  och jag tycker du ska göra likadant. Det är väl ingen hemlighet att jag är Bodil Malmsten fan. Så när jag säger läs Bodil, så ligger det också en hel massa subjektivitet bakom. Men jag är ändå övertygad om att du inte kan bli besviken, diktälskare eller inte. Det här är hjärtat, gör ingen besviken. Det här är hjärtat – Bodil Malmsten Det här är hjärtat handlar om det oundvikliga. Om döden. Om sorgen. Och om allt däremellan. Det som drabbar oss alla, oavsett börd. Om att förlora en nära anhörig och om att förlora sig själv, på sätt och vis. För vem är det som dör egentligen? Denna Bodils diktsamling går rakt in i hjärtat och uppmanar, som Bodil säger ” Under en livstid kan hjärtat slå 2,5 miljarder gånger. Men så slå då! Slå …

Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill

Published by Katarina

Vädret, som Astrid själv skulle säga, var hujedamej- grått över påsken men plötsligt på måndagen spricker det upp, likt ett påskäggsskal som bara trillar av. Våren väntar på gryning och det knakar och brakar både i stammar och hjärtats inre. Jag sträcker ut benen i sängen och minns Ronjas vårskrik när Mattisskogen spricker upp och våren klampar in. Det finns bara en Mattisskog för mig och det är Norra Kvills nationalpark. Så vad bättre än att ta en tur dit tänker jag. Tur att det är precis det jag har planerat. Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill Min kärlek till Norra Kvills nationalpark är stor. Det är den nationalpark jag vuxit upp med. Jag delar inte min skogspassion med så många jag känner varför det ofta slutar med att jag får ge mig ut i skogen själv. Men det finns instagramvänner där ute som delar kärleken till mossig skog, lika mycket som jag. Vid påsk slog jag mig därför samman med en och åkte en vända till Norra Kvill. Skägglaven den bästa är. Jag har …

Dagboksnotering från en vårvinterpromenad till Skomakargrottan

Published by Katarina

Jag spenderade påskhelgen som många andra hemma hos päronen och passade på att göra sådant jag gjorde som liten, svänga mina lurviga i Vimmerby, äta Småländsk ostkaka och gå långa skogspromenader med min gamla barndomsvän Linda. Det finns mycket att säga om gammal vänskap, men den rostar sällan. Linda som numera bor i Umeå hämtade mig på vägen hem och gav oss ett långfredags- äventyr vi sent ska glömma med en trasig kylare på Lindas sambos bil. Natten och morgonen spenderades med att laga en trasig kylare med riviera omvägar över Jönköping till följd. Allt för att plocka upp en ny bil för påsklovsnöjen i Småland, till Linda som är lärare. Men långfredagen var också den dag som gav oss vackrast vårväder. Ett minne med bitter smak då dagarna som följde var gråa och trista och hemma väntade en familj med influensa.   Men vad gör väl två barndomsvänner om inte trotsa bisterheten och bege sig ut i skogen ändå?   Jag tror ofta själen behöver skogsturen lika mycket som benen. Det är i hemtrakterna …

Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova

Published by Katarina

Ronja Rövardotter – Astrid Lindgren Jag sitter på tåget på väg hem från min favoriturskog- Norra Kvills nationalpark. Den yttersta tystnaden ekar i öronen när jag tänker tillbaka på en dag med skägglavsfrisk luft, sotig eldstad och den sista snön som envist hänger kvar mellan mossiga stenar. Ronja Rövardotter en svensk Romeo och Julia, bland rövare och sagoväsen Ronja, min Ronja, som precis som för många andra färgat min uppväxt med kärleken till Sveriges mossiga skogar, kärleken till Birk och kärleken till Vargsången. Jag hör Lovis röst i varje not eller i varje fall Lenas Nymans som spelade Lovis i filmen om Ronja. För någon vecka sedan bestämde jag mig en tidig lördagmorgon för att börja läsa Ronja Rövardotter. Jag hade tidigare under veckan lånat lite nya böcker på biblioteket och av en slump såg jag Ronja när jag ivrigt letade efter andra Astrid böcker jag inte läst som ung. Och inte heller hade jag läst Ronja varpå den följde med på trekvart. Att läsa Ronja kom att bli det sista jag bestämde mig för …