All posts tagged: dagbok

Jag badar av mig jag hatar att vara kvinna ilskan i Torne älv. – Karesuando till Pajala

30e juli Karesuando – Pajala Jag vaknar och dricker kaffe på verandan ensam i min ploppmugg. Eller Jimmys mugg för att vara korrekt. Jag vill ha en, så kanske kan jag titulera det som min lånemugg. Mertajärvi, en av Norrlands vackraste små byår. Jimmy har börjat jobba efter semestern och vi ska checka ut från Airbnb Jimmy. Vi plockar ihop och det tar mycket längre tid än vad vi tänkt oss. Det gör det alltid på något vis. Hej då Mertajärvi! Tills vi syns, nästa år. Karesuando Botaniska trädgård. Kan det vara Sveriges nordligaste? Mycket av Sveriges nordligaste någonting ligger i Karesuando. Jimmy vill att vi ska säga hej då så så vi åker till Karesuando för att tanka, handla och säga just, hej då, på Jimmys jobb Eliassons. Carola är på jobbet och säger att Karesuando har en botanisk trädgård. Karesuando botaniska trädgård. Vi åker dit, på stört. Linda motvilligt, men jag bestämt. Linda pratar med sin pojkvän för att fördröja tiden men trädgården är så liten att den inte räcker till ett samtal. Strax …

Tankar om att aldrig åka tillbaka till Stockholm börjar rota sig – Karesuando

29e juli – Karesuando Vaknar utan sviter med en lång sms-historik på smaklökarna. Det känns vintage att smsa. Är först uppe och smyger ut i köket för att koka kaffe. Jimmy vaknar. Han sover i soffan och det är varmt där. Linda och jag har fått ta extrarummet och det är svalt. Vi sover bättre än tidigare natt. Här finns också min favoritutsikt, den som smyckar mitt skrivbord sommar som vinter – Mertajärvi Jimmy, jag och Linda sätter oss på min favoritplats. Trappan. Om allt jag får är ett hus med en trätrappa kommer jag att vara nöjd. Här finns också min favoritutsikt, den som smyckar mitt skrivbord sommar som vinter. Känslan av att vara tillbaka börjar sjunka in. Senare delen av dagen kretsar kring vila, marken i Karesuando och Harry Potter. Linda får se Tonys extensiva samling gubbar och tv-serietidningar och testa fyrhjuling i solnedgången medan jag och Jimmy följer henne sakta med bilen. Hon kan inte sluta le. Tankar om att aldrig åka tillbaka till Stockholm börjar rota sig. Katarina

Jag och Linda startar en costsplit och det är nu den riktiga roadtrippen börjar – från Luleå till Karesuando

28 juli – från Luleå till Karesuando – Norrlandsroadtrippen Vaknar och tar ett dopp i båthamnen i Piteå. Borde kanske inte bada med min hals, eller i en båthamn för den delen. Men hur ska man överleva i värmen om man inte gör så. Jag frågar Sofia om det är så smart att bada bland båtar. ”Äh, det kan väl inte vara så farligt” säger hon. Så nu är jag full av diesel. Nu är jag ute och reser igen och Alaska får vila en stund. Så långt jag orkar och batteriet håller kommer jag under två veckors tid att uppdatera från min och Lindas roadtrip runt Sveriges och Norges norra delar. Vad vore livet utan äggröra och juice? Vi äter frukost för 105 kr på Arctic Hotel i Luleå och pingvinen undrar vad livet vore utan äggröra och juice?  Har ingen aptit men äter ändå. Halsont gör så med en. Polcirkeln på väg 392, söder om Jokkfall. >Jokkfall, så mysigt och dyrt det kan bli på svensk semester. Äter en laxsmörgås och njuter av …

Varför står det Sundsvall i Stockholm och inte Haparanda?

27e juli – Från Stockholm till Luleå, Norrlandsroadtrip Vaknar med ont i halsen och ringer 1177, Vårdguiden. Min hals från Alaska kommit tillbaka. En Alaskisk hals? Svetten rinner på morgonen i ett 34a gradigt Stockholm. Det är så varmt att glasögonen inte längre stannar kvar i ansiktet utan åker rutschkana på näsan och tillsist hjälplöst dinglar med ett lillfinger om öronkanten. Vårdguiden kan på sätt och vis vara den bästa uppfinningen. Ge mig en sjuksköterskas lugna röst och vi slipper vårdköer i vårt värmeböljande land. Utsikt över E4an i Gävle Bro. Jag är så pepp. Resepepp. Några timmars jobb så. Nu bär det snart av. Bubblar. Sofias syster Martina rattar pärlan, like a boss. Hej Högakusten! Som jag har saknat dig Högakustenbron. Varför står det Sundsvall i Stockholm och inte Haparanda? Packar in det sista i bilen och hämtar Sofia och Martina i Axelsberg. Packar in Sofia och Martina vid lunch och beger oss. Vi kommer 100 m på Selmedalsvägen innan vi stannar för fika. Prioriteringarna med Fantasiresor alltså. Om Sofia skulle kunna en fras …

Det är vid det här laget så kallt att Sofia skakar tänderna när hon sätter sig i bilen – norrut mot Denali genom Whittier och Talkeetna

16e juni, från Kenai till Denali, Parks Hwy 3, Alaska Vi lämnar vad som kommer att bli vårt favoritboende under vår tid i Alaska och kör norröver för att under dagen ta oss till Denali. Vi ser en björn på vägen och Sofia fotar. Glada morgonchaufförer de bästa är. Bensinen är dyrare än på andra ställen i Alaska, men inte kaffet – Whittier Påvägen stannar vi i en liten stad som heter Whittier som en endast kan ta sig sjö eller flygvägen till eller genom en tunnel där en kör över tågspår och betalar 13 dollar i tunnelavgift. Eftersom vi varken har båt eller ett plan, tar vi tunneln, tidigt på morgonen. Whittier är litet och har ett hus där alla i staden en gång bodde, som är övergivet. Det finns nu ett nybyggt hus. Det gamla står kvar som ett ödsligt skal från något som var förr och sätter en prägel på orten som är svår att förklara. Är det det enkla övergivna Buckner building, att en bara kan åka genom tunneln en gång …

Det regnar och parkeringen kostar 5 dollar, men här finns örnar – Kenai, Alaska

15 e juni, Kenai, Sterling Hwy, Alaska Vaknar tidigt och får blogga själv i grått väder. Känslan när en är uppe i arla morgonstund i ett hus en själv inte bor i medan de andra sover. Vid kl 7 ringer våra larm simultant. Bagelfrukost Under frukosten pratar vi om varför vi bloggar. Ja varför bloggar en? Om att vara inspiration till någon annan, att vara underhållande och om läsa andras texter innan en skriver sin egen. Frågan hänger i luften om en inspireras för mycket om en gör det. För vems idé är det om idén föds av att läsa en annan text eller ur ett samtal? Samtalsämnena är många under en roadtrip och det är skönt att prata om sin bäbis bloggen med andra mammor och pappor över en bagelfrukost. Veronicas Coffehouse, Kenai Alaska. ”Ryssarna kom, dödade urinvånarna och av någon anledning som är oförklarlig valde en att behålla rysk arkitektur” – Kenai Old Town Kenai visar sig ha en gammal del med det enkla namnet Kenai Old Town. Såklart inte jämförbart med Gamla …

Kommer det vara störtförälskelse eller bara en flirt? – Alaska

14e juni, Anchorage till Kenai, Alaska När jag skriver det här är vi precis på väg att lämna Alaska. Meningen plitas ner när jag hör kaptenen prata om att vi ska starta flighten till Island. Kaptenen är tydligt isländsk och brytningen mot engelska är så himla härlig. En kan tydligt höra de nordiska språken bryta genom i engelskan. Jeanette och Lena, två av bandmedlemmarna i vårt hittepåband Herring – döpt efter den hyrbil vi strax införskaffar. Jag vaknar tidigt på Arctic Adventure Hostel där vi möter upp Lena som kommit med ett tidigare flyg direkt från Stockholm med mellanlandning på Island.Vi ska inte träffas i receptionen före kl 8 varför jag också har tid att blogga en stund. Svetten dryper och jag får kämpa med att få upp fönstret för att råda bot. Det är någon särskild anordning med både en hake för öppning och en vev. Att lära sig öppna fönster på andra platser i världen är lite som att försöka att gå på toa. Halvt omöjligt, men nödvändigt varför en också lär sig det, …

Någonstans mellan en kaffe och en kö på en flygplats, föds en dröm om ett område som heter Ballard – Seattle

13e juni, 2018 Ballard, Seattle På flygplatsen i Seattle möter vi en kille som säger att han är svenskättling och att han precis varit i Stockholm. Sedan visar han en tatuering på benet, som han gjort på Söder och säger att han bor i Ballard. Det är första gången vi hör namnet. Det rullar över tungan. Smakar oklart område. Lite senare i Seattle är vi på en kaffekiosk vid Fremont och frågar kaffemakaren om Seattle-tips. Mannen i kiosken säger. ”Har ni varit i Ballard?”. Någonstans mellan en kaffe och en kö på en flygplats, föds en dröm om ett område som heter Ballard. Seattles områden Ballard och Capitol Hill visar sig vara en blandning mellan ett busigt USA och ett yngre Södermalm, en perfekt mix som stavas cool design och gott kaffe. Är du i Seattle? Spiken i kistan blir när en bekant från ett tidigare liv skriver ”Är du i Seattle?” ”Jag är här och hälsar på familjen”och jag återigen frågar om tips. Hon svarar ”Ballard”. Där bor en massa skandinaver och nu har …

Are you 21 or older, Seattle?

12e juni, 2018. Fremont och Capitol Hill Min förkylning peekar. Jag är fruktansvärt förkyld under natten och Jeanette väcker mig två gånger och säger ”Vänd över till sidan”. Jag svarar att jag ligger redan på sidan och fortsätter sova. Min hals är så trång att den börjar vissla och backarna i Seattle är övermäktiga. Jeanette vid Seattle Space Needle. Vi vaknar av oss själva vid kl 5 och hänger på låset för frukost redan vid kl 7. Vad som visar sig vara kanske en typiskt amerikansk frukost, med mer socker än innehåll i övrigt. Men Ace Hotel vinner på instagramvänlighet, gröna växter, trädetaljer och att de älskar bokälskare och skribenter. Ett bokskåp och vackra vykort att plocka med hem lockar också till ett nytt besök. Sofia. Att resa för att resa eller resa för att fota? Vilket gör du? Seattle Space Needle lockar. Den står där som en nål med sin svamp och väntar på ett besök, men det kostar alldeles för mycket att bege sig upp i toppen så utsiktsmålet blir till ett toabesök …

Det ska visa sig att Seattle är en Bloody Mary stad.

11 juni, 2018 Efter att ha landat checkar vi in på Ace Hotel och gör sedan staden. Gata upp och gata ner, genom gränder med tuggummi och fisklukt. Min förkylda näsa skonas. Likt San Fransisco är Seattle backigt, backigare än jag förväntar mig när jag kommer ut från den smala trappuppgången vid Ace Hotel. Med rosslig hals får jag pausa i vartannat steg, men till Pike market är det nerföra och tur är väl det.   Klänningen som fick två tulltjänstemän på fall. Pike market är en traditionell hantverksmarknad med krims krams men också allt från havet och lite därtill. Jag äter fish and chips på Lowell´s, en av barerna inslängda i marknaden och dricker en Bloody Mary. Det ska visa sig att Seattle är en Bloody Mary stad och den nu första röda drycken blir sedan inte min sista. Ace Hotel, Seattle. Det blir inte så mycket mer hipsterigt än det här. Att anlända på andra sidan Atlanten mitt på dagen med känslan att det borde vara mitt i natten tvingar hem tre trötta …

Hej! från en flygresa till Seattle.

Jag kliver in på Arlanda innan morgonbruset i Stockholm. Arlanda har precis vaknat och jag dansar genom säkerhetskontrollen till gaten. Ett fåtal smörgåsshopar är öppna och vi sätter oss vid den närmast. Jag är är ganska pigg men förstår att det kommer att bli en lång longhaul då jag vaknat med mycket ont i halsen. Jeanette köper boken Sapiens. På den korta flygningen till Gatwick bryter förkylningen ut ordentligt och jag vet att det inte finns någon återvändo. Med 40 minuters försening får vi halvspringa genom flygplatsen och varför är flygplatser alltid längre än vad en förväntat? När vi landar boardar planet och det tar oss säkert 15 min genom rader av rullband och säkerhetspersonal med klapprande hjärta. Maskinen piper, det är min tur och personalen vill scanna mina skor. Säkerhetsdamen frågar om jag har något farligt vid brösten. Jag svarar ”ja, min bh”. Säkerhetsdamen skrattar och säger att jag har en vacker klänning. Jag får passera. Mönstret och klänningen, som skapar förvirring. Med ont i halsen och snuva var resan längre än längst. Jeanette …

en nationaldag på Södermalm

Dagarna går in för nedräkning till Alaska och jag försöker frenetisk att avsluta det jag har att avsluta på jobbet. För det är ingen som tar vid, ingen vikarie under semestern, inte på de senaste 10 åren, så att oroa sig för det har jag glömt bort för längesedan. Jag kommer ändå alltid tillbaka till det kaos jag lämnar. För en kontrollmänniska som jag, är det på sätt och vis bra att ingen annan mänska lägger sig i det en gör på jobbet och andra sidan är det inget bra, när resurser dras ner och vi nu står med halva den bemanning vi tidigare haft. Att ha koll då känns bortkastat och jag jag slänger mentalt mitt kontrollbehov över axeln. Vad finns det längre att kontrollera, vid kaos? Nationaldagen kommer därför välkommet mitt i veckan och lugnar ner mitt annars så rusande hjärta. Tar paus, sovmorgon och allt därtill. Lagar min mat från Årstiderna kvällen innan och tar tabelras på resterna till frukost. När jag är ledig tycker jag om att sova länge, bara dricka …

När sommaren kom till Stockholm och Snösätra graffitifestival

En envis fågel sitter utanför min balkong. Kanske är han som alla Stockholmare, helt begistrade i sommaren som tågat in i maj och allt annat har därav upphört att existera. Det är bara fågeln och hans värld och just nu känner hen för att kraxa. Ursäkta kvalle, glömde kameran hemma. Snösätra gränd ligger 10 minuters promenad från Rågsveds tunnelbanestation. Gå vänster när du kommer ut från tunnelbanan och fortsätt rakt framåt.  Jag har varit vid Snösätra gränd tidigare. Här kan du läsa om det besöket. Amanda och Jeanette pratar graffiti. Sommaren har kommit till Stockholm med besked och Stockholmare likt min fågel kryper ur sina bon och kraxar alldeles överlyckliga i parkerna. Jag själv känner bara för att sitta vid min dator och blicka ut över min prunkande lilla skogsinnergård till en kopp kaffe, eller att ligga där nere på en filt och läsa mina böcker. Jag läser två böcker, När djävulen kom till Bagarmossen av Anita Santesson och Jaga Vatten av Ellen Strömberg (debutroman). När djävulen kom till Bagarmossen är Anitas andra bok och handlar …

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

Det blir som jag tänkt och morgonen inleds med att vandra runt i en nyvaknad lägenhet. Takterassen väntar och badar i sol även under tidig morgon. Tre koppar kaffe följer med upp på taket och jag sträcker ut benen en stund till en kopp kaffe. Nedanför terassen skramlar spårvagnen förbi varannan minut och det känns som att Milano är en blandning av det Warszawa jag känner till, ett romantiskt turistiskt Rom med priser som ingen annanstans jag sett, men till trots med en stark italiensk själ. Sofia, Fantasiresor på takterass där vi bor, på vårt Via Broletto. En vacker vattenkran i Parco Sempione. Vårt via Broletto Ivrig att komma iväg äter vi en italiensk frukost i caféet på den gata där vi bor, Via Broletto. Vårt Via Broletto. En charmig gata på promenadavstånd från Doumo, den kända gotiska grandiosa katedral Milano använder som framsida. Det är här vi är, vi turister, resenärer och alla som vill lura på oss attiraljer en aldrig behöver, samlas. Jag vet att det inte är mitt Italien men kan ändå …

Att andas Milano

Ett första stycke luft av en stad, jag aldrig planerat att besöka. En strejk som omkullkastat alla planer och fått resväskan att packa sig själv i ett enda virrvarr av bortglömda sommarkläder. Hemma i garderoben ligger fortfarande den svarta kjolen kvar, favoriten och med är en salig blandning av sommarklänningar jag inte minns att jag köpt. Men kanske är det bra ibland att tvingas att spontant ändra sin reserutt, hamna någonstans och i annat sällskap en vad en tänkt sig från början. Tvingas ur sin trygga tillvaro, ut i det okända och med en garderob en kunnat svära på aldrig ha ägt. Att vakna upp till en italiensk storstad, i en vacker italiensk lägenhet i ett gammalt sekelskifteshus med takterass, där den ända vännen är Otis, en hiss i originalutförande, kanske ändå inte är att lämna sin trygga tillvaro. Det är att vandra rakt in i en trygg italiensk famn. Första kvällen spenderas på den lokala vinbaren, med mozzarella, ljumma grönsaker, smakliga röror, tiramisu och andra efterrätter jag inte kan stava. Jag skriver, rad för …

Jag längtar efter alla dessa vardagliga ting, som blir så mycket mer när bakgrundsdoften är pasta, solmogna tomater i ljum värme, kalla gränder och italienska bakelser.

Det har känts alldeles förfasligt längtigt alldeles förfasande länge. Men idag gäller det. Idag gäller Italien och min första resa på mycket, mycket länge. Idag är jag på sakta mak påväg till flygplatsen för att borda Norwegian tillsammans med Sara mot Pisa och sedan Fiesole. Till Sofias Fiesole! Vid min första Italien-resa, med min vän Caroline och min mamma. Charter med Fritidsresor såklart! Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida. Men näe. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. För jag är redan i Italien, i Milano för att vara exakt. Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida. Hur kommer det sig, kan man undra? Jo häromdagen fick Sara ett textmeddelande om eventuell kommande strejk i Italien exakt den tiden vi ska flyga. Vad är oddsen? Nåväl, om en ska till Italien är oddsen ganska goda att så blir fallet, för de strejkar mest hela tiden, italienarna. Vad har man att …

Sommarkläderna på vinden

Ljudet är tillbaka och jag rycks åter ur bokens värld. Det en kopp kaffe räddade är nu oräddat och jag förbannar allt vad sport heter. Men jag har inte hämtat mina semesterkläder. De är där, där uppe och väntar på mig. Jag vet inte vad som tar emot, eller jag vet ju vad som tar emot, det är det omständiga med det som tar emot och som gör att jag inte hämtar mina banankartonger med sommarkläder, med sköna svalliga Medelhavskläder för dagar i Toscana, fräcka t-shirtar för dagar i Alaska och mina borttappade solglasögon med plastblommor. Det omständiga i att jag alltid på ett oorganiserat sätt slänger i det jag känner för i en banankartong och bär den till vinden på hösten för att förbryllat inte orka hämta dem på våren. Sommarkläderna på vinden. Jag vet att jag kommer att plocka ner dem de sista dagarna. Att frenetiskt leta genom låda efter låda och lämna dem öppna vid fotänden när jag kliver på planet till Toscana. För jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om …

Och andra sidan upphör tid och rum att vara tid och rum och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, bokstavligt

Söndagar är som andra söndagar är, dvs när jag skriver det här är det söndag och jag lyssnar på helikopterljudet som tvingar mig att kika över bokkanten Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Bodils loggbok som fullkomligt trollbinder mig. Att läsa mycket har sina för och nackdelar, helt plötsligt har jag förmågan att helt träda in i bokens värld. En klar fördel, jag har fokus. Och andra sidan upphör tid och rum att vara tid och rum och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, bokstavligt. Att läsa mycket böcker är också förenat med mycket känslor, hjärtat klapprar på i klappertakt, jag blir beroende, vill ha mer, vill ha lidande, kärlek, lycka, sorg och ensamhet. Jag vill inte ha helikopterljud. Men av någon anledning anses det acceptabelt att förorena Stockholm med helikopterljud om anledningen stavas sport. Jag räknar ett, två, tre, fem, tio och ljudet är borta, på riktigt borta. Var det kanske inte en sådan viktig match ändå? Kanske finns tid för en kaffepaus. Helikopterkaffepaus. Jag funderar ett slag på hur …

Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar

Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar. Förra året var jag på Åre Sessions på Valborgshelgen. Året innan det minns jag inte. Men jag vet att jag sällan är hemma på långhelger. 1a maj är arbetares svar på långweekend och hade jag några hundralappar över skulle jag ta mig med tåg till Sundsvall för en stund utanför Stockholm, bortom livet här. Jag funderar på om jag tillhör arbetarrörelsen? Jag är ju tjänsteman? Hur vet man om man tillhör arbetarrörelsen? När jag tänker på arbetarrörelsen tänker jag på åtta timmars arbetsdag. Men jag är ju för sex timmars eller helt flexibel arbetstid faktiskt. Att jobba lite som en vill. Det passar mig. Ett fyrkantigt tillsammans-system är inte egentligen något som gynnar mig. Men jag är ändå för arbetarrörelsen. För det är ju inte bara det där med tiden utan också miljön på arbetet, framförallt den där psykosociala arbetsmiljön. Årets gemensamma tema för sossarna är ”Tillsammans för trygghet” och det skriver jag under på, även om tillsammans kanske inte alltid är till mitt …

När alla guldtior och dagar med ledighet är slut innan april är det

Häromdagen räknade jag över mina semesterdagar för året. Det behövs ingen längre betänktetid för att inse att jag är körd. Man kan väl så gott som säga att om jag ska ha all min semester jag planerat, sinar de strax innan hösten tågar in. Men lite så är det väl antar jag, att vara resebloggare. Ett ständig räknande och en ständig brist på semester. Novembriga dagar i ett soldimmigt San Francisco. Även reskassan börjar sina innan semestern har börjat varför i år kanske blir första gången jag behöver ta av mitt långsiktiga sparande för att kunna fortsätta. Det verkar som att Alaska och ett okynnigt Stockholmsleverne, har slagit mig, en gång för alla. Så likabra då att semesterdagarna är slut. När varma sommarstrålar och pastakyssar väntar bara någon vecka bort. Jag måste erkänna att jag gillar att budgetera litegrann. Det är som en drog för hjärnan att ha något att räkna på. Att se dem sina är däremot inte lika roligt. Vad gör man när de tar slut? På något vis har jag klarat det …