All posts tagged: dagbok

Are you 21 or older, Seattle?

12e juni, 2018. Fremont och Capitol Hill Min förkylning peekar. Jag är fruktansvärt förkyld under natten och Jeanette väcker mig två gånger och säger ”Vänd över till sidan”. Jag svarar att jag ligger redan på sidan och fortsätter sova. Min hals är så trång att den börjar vissla och backarna i Seattle är övermäktiga. Jeanette vid Seattle Space Needle. Vi vaknar av oss själva vid kl 5 och hänger på låset för frukost redan vid kl 7. Vad som visar sig vara kanske en typiskt amerikansk frukost, med mer socker än innehåll i övrigt. Men Ace Hotel vinner på instagramvänlighet, gröna växter, trädetaljer och att de älskar bokälskare och skribenter. Ett bokskåp och vackra vykort att plocka med hem lockar också till ett nytt besök. Sofia. Att resa för att resa eller resa för att fota? Vilket gör du? Seattle Space Needle lockar. Den står där som en nål med sin svamp och väntar på ett besök, men det kostar alldeles för mycket att bege sig upp i toppen så utsiktsmålet blir till ett toabesök …

Det ska visa sig att Seattle är en Bloody Mary stad.

11 juni, 2018 Efter att ha landat checkar vi in på Ace Hotel och gör sedan staden. Gata upp och gata ner, genom gränder med tuggummi och fisklukt. Min förkylda näsa skonas. Likt San Fransisco är Seattle backigt, backigare än jag förväntar mig när jag kommer ut från den smala trappuppgången vid Ace Hotel. Med rosslig hals får jag pausa i vartannat steg, men till Pike market är det nerföra och tur är väl det.   Klänningen som fick två tulltjänstemän på fall. Pike market är en traditionell hantverksmarknad med krims krams men också allt från havet och lite därtill. Jag äter fish and chips på Lowell´s, en av barerna inslängda i marknaden och dricker en Bloody Mary. Det ska visa sig att Seattle är en Bloody Mary stad och den nu första röda drycken blir sedan inte min sista. Ace Hotel, Seattle. Det blir inte så mycket mer hipsterigt än det här. Att anlända på andra sidan Atlanten mitt på dagen med känslan att det borde vara mitt i natten tvingar hem tre trötta …

Hej! från en flygresa till Seattle.

Jag kliver in på Arlanda innan morgonbruset i Stockholm. Arlanda har precis vaknat och jag dansar genom säkerhetskontrollen till gaten. Ett fåtal smörgåsshopar är öppna och vi sätter oss vid den närmast. Jag är är ganska pigg men förstår att det kommer att bli en lång longhaul då jag vaknat med mycket ont i halsen. Jeanette köper boken Sapiens. På den korta flygningen till Gatwick bryter förkylningen ut ordentligt och jag vet att det inte finns någon återvändo. Med 40 minuters försening får vi halvspringa genom flygplatsen och varför är flygplatser alltid längre än vad en förväntat? När vi landar boardar planet och det tar oss säkert 15 min genom rader av rullband och säkerhetspersonal med klapprande hjärta. Maskinen piper, det är min tur och personalen vill scanna mina skor. Säkerhetsdamen frågar om jag har något farligt vid brösten. Jag svarar ”ja, min bh”. Säkerhetsdamen skrattar och säger att jag har en vacker klänning. Jag får passera. Mönstret och klänningen, som skapar förvirring. Med ont i halsen och snuva var resan längre än längst. Jeanette …

en nationaldag på Södermalm

Dagarna går in för nedräkning till Alaska och jag försöker frenetisk att avsluta det jag har att avsluta på jobbet. För det är ingen som tar vid, ingen vikarie under semestern, inte på de senaste 10 åren, så att oroa sig för det har jag glömt bort för längesedan. Jag kommer ändå alltid tillbaka till det kaos jag lämnar. För en kontrollmänniska som jag, är det på sätt och vis bra att ingen annan mänska lägger sig i det en gör på jobbet och andra sidan är det inget bra, när resurser dras ner och vi nu står med halva den bemanning vi tidigare haft. Att ha koll då känns bortkastat och jag jag slänger mentalt mitt kontrollbehov över axeln. Vad finns det längre att kontrollera, vid kaos? Nationaldagen kommer därför välkommet mitt i veckan och lugnar ner mitt annars så rusande hjärta. Tar paus, sovmorgon och allt därtill. Lagar min mat från Årstiderna kvällen innan och tar tabelras på resterna till frukost. När jag är ledig tycker jag om att sova länge, bara dricka …

När sommaren kom till Stockholm och Snösätra graffitifestival

En envis fågel sitter utanför min balkong. Kanske är han som alla Stockholmare, helt begistrade i sommaren som tågat in i maj och allt annat har därav upphört att existera. Det är bara fågeln och hans värld och just nu känner hen för att kraxa. Ursäkta kvalle, glömde kameran hemma. Snösätra gränd ligger 10 minuters promenad från Rågsveds tunnelbanestation. Gå vänster när du kommer ut från tunnelbanan och fortsätt rakt framåt.  Jag har varit vid Snösätra gränd tidigare. Här kan du läsa om det besöket. Amanda och Jeanette pratar graffiti. Sommaren har kommit till Stockholm med besked och Stockholmare likt min fågel kryper ur sina bon och kraxar alldeles överlyckliga i parkerna. Jag själv känner bara för att sitta vid min dator och blicka ut över min prunkande lilla skogsinnergård till en kopp kaffe, eller att ligga där nere på en filt och läsa mina böcker. Jag läser två böcker, När djävulen kom till Bagarmossen av Anita Santesson och Jaga Vatten av Ellen Strömberg (debutroman). När djävulen kom till Bagarmossen är Anitas andra bok och handlar …

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

Det blir som jag tänkt och morgonen inleds med att vandra runt i en nyvaknad lägenhet. Takterassen väntar och badar i sol även under tidig morgon. Tre koppar kaffe följer med upp på taket och jag sträcker ut benen en stund till en kopp kaffe. Nedanför terassen skramlar spårvagnen förbi varannan minut och det känns som att Milano är en blandning av det Warszawa jag känner till, ett romantiskt turistiskt Rom med priser som ingen annanstans jag sett, men till trots med en stark italiensk själ. Sofia, Fantasiresor på takterass där vi bor, på vårt Via Broletto. En vacker vattenkran i Parco Sempione. Vårt via Broletto Ivrig att komma iväg äter vi en italiensk frukost i caféet på den gata där vi bor, Via Broletto. Vårt Via Broletto. En charmig gata på promenadavstånd från Doumo, den kända gotiska grandiosa katedral Milano använder som framsida. Det är här vi är, vi turister, resenärer och alla som vill lura på oss attiraljer en aldrig behöver, samlas. Jag vet att det inte är mitt Italien men kan ändå …

Att andas Milano

Ett första stycke luft av en stad, jag aldrig planerat att besöka. En strejk som omkullkastat alla planer och fått resväskan att packa sig själv i ett enda virrvarr av bortglömda sommarkläder. Hemma i garderoben ligger fortfarande den svarta kjolen kvar, favoriten och med är en salig blandning av sommarklänningar jag inte minns att jag köpt. Men kanske är det bra ibland att tvingas att spontant ändra sin reserutt, hamna någonstans och i annat sällskap en vad en tänkt sig från början. Tvingas ur sin trygga tillvaro, ut i det okända och med en garderob en kunnat svära på aldrig ha ägt. Att vakna upp till en italiensk storstad, i en vacker italiensk lägenhet i ett gammalt sekelskifteshus med takterass, där den ända vännen är Otis, en hiss i originalutförande, kanske ändå inte är att lämna sin trygga tillvaro. Det är att vandra rakt in i en trygg italiensk famn. Första kvällen spenderas på den lokala vinbaren, med mozzarella, ljumma grönsaker, smakliga röror, tiramisu och andra efterrätter jag inte kan stava. Jag skriver, rad för …

Jag längtar efter alla dessa vardagliga ting, som blir så mycket mer när bakgrundsdoften är pasta, solmogna tomater i ljum värme, kalla gränder och italienska bakelser.

Det har känts alldeles förfasligt längtigt alldeles förfasande länge. Men idag gäller det. Idag gäller Italien och min första resa på mycket, mycket länge. Idag är jag på sakta mak påväg till flygplatsen för att borda Norwegian tillsammans med Sara mot Pisa och sedan Fiesole. Till Sofias Fiesole! Vid min första Italien-resa, med min vän Caroline och min mamma. Charter med Fritidsresor såklart! Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida. Men näe. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. För jag är redan i Italien, i Milano för att vara exakt. Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida. Hur kommer det sig, kan man undra? Jo häromdagen fick Sara ett textmeddelande om eventuell kommande strejk i Italien exakt den tiden vi ska flyga. Vad är oddsen? Nåväl, om en ska till Italien är oddsen ganska goda att så blir fallet, för de strejkar mest hela tiden, italienarna. Vad har man att …

Sommarkläderna på vinden

Ljudet är tillbaka och jag rycks åter ur bokens värld. Det en kopp kaffe räddade är nu oräddat och jag förbannar allt vad sport heter. Men jag har inte hämtat mina semesterkläder. De är där, där uppe och väntar på mig. Jag vet inte vad som tar emot, eller jag vet ju vad som tar emot, det är det omständiga med det som tar emot och som gör att jag inte hämtar mina banankartonger med sommarkläder, med sköna svalliga Medelhavskläder för dagar i Toscana, fräcka t-shirtar för dagar i Alaska och mina borttappade solglasögon med plastblommor. Det omständiga i att jag alltid på ett oorganiserat sätt slänger i det jag känner för i en banankartong och bär den till vinden på hösten för att förbryllat inte orka hämta dem på våren. Sommarkläderna på vinden. Jag vet att jag kommer att plocka ner dem de sista dagarna. Att frenetiskt leta genom låda efter låda och lämna dem öppna vid fotänden när jag kliver på planet till Toscana. För jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om …

Och andra sidan upphör tid och rum att vara tid och rum och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, bokstavligt

Söndagar är som andra söndagar är, dvs när jag skriver det här är det söndag och jag lyssnar på helikopterljudet som tvingar mig att kika över bokkanten Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Bodils loggbok som fullkomligt trollbinder mig. Att läsa mycket har sina för och nackdelar, helt plötsligt har jag förmågan att helt träda in i bokens värld. En klar fördel, jag har fokus. Och andra sidan upphör tid och rum att vara tid och rum och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, bokstavligt. Att läsa mycket böcker är också förenat med mycket känslor, hjärtat klapprar på i klappertakt, jag blir beroende, vill ha mer, vill ha lidande, kärlek, lycka, sorg och ensamhet. Jag vill inte ha helikopterljud. Men av någon anledning anses det acceptabelt att förorena Stockholm med helikopterljud om anledningen stavas sport. Jag räknar ett, två, tre, fem, tio och ljudet är borta, på riktigt borta. Var det kanske inte en sådan viktig match ändå? Kanske finns tid för en kaffepaus. Helikopterkaffepaus. Jag funderar ett slag på hur …

Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar

Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar. Förra året var jag på Åre Sessions på Valborgshelgen. Året innan det minns jag inte. Men jag vet att jag sällan är hemma på långhelger. 1a maj är arbetares svar på långweekend och hade jag några hundralappar över skulle jag ta mig med tåg till Sundsvall för en stund utanför Stockholm, bortom livet här. Jag funderar på om jag tillhör arbetarrörelsen? Jag är ju tjänsteman? Hur vet man om man tillhör arbetarrörelsen? När jag tänker på arbetarrörelsen tänker jag på åtta timmars arbetsdag. Men jag är ju för sex timmars eller helt flexibel arbetstid faktiskt. Att jobba lite som en vill. Det passar mig. Ett fyrkantigt tillsammans-system är inte egentligen något som gynnar mig. Men jag är ändå för arbetarrörelsen. För det är ju inte bara det där med tiden utan också miljön på arbetet, framförallt den där psykosociala arbetsmiljön. Årets gemensamma tema för sossarna är ”Tillsammans för trygghet” och det skriver jag under på, även om tillsammans kanske inte alltid är till mitt …

När alla guldtior och dagar med ledighet är slut innan april är det

Häromdagen räknade jag över mina semesterdagar för året. Det behövs ingen längre betänktetid för att inse att jag är körd. Man kan väl så gott som säga att om jag ska ha all min semester jag planerat, sinar de strax innan hösten tågar in. Men lite så är det väl antar jag, att vara resebloggare. Ett ständig räknande och en ständig brist på semester. Novembriga dagar i ett soldimmigt San Francisco. Även reskassan börjar sina innan semestern har börjat varför i år kanske blir första gången jag behöver ta av mitt långsiktiga sparande för att kunna fortsätta. Det verkar som att Alaska och ett okynnigt Stockholmsleverne, har slagit mig, en gång för alla. Så likabra då att semesterdagarna är slut. När varma sommarstrålar och pastakyssar väntar bara någon vecka bort. Jag måste erkänna att jag gillar att budgetera litegrann. Det är som en drog för hjärnan att ha något att räkna på. Att se dem sina är däremot inte lika roligt. Vad gör man när de tar slut? På något vis har jag klarat det …

Dagboksnotering från en vårvinterpromenad till Skomakargrottan

Jag spenderade påskhelgen som många andra hemma hos päronen och passade på att göra sådant jag gjorde som liten, svänga mina lurviga i Vimmerby, äta Småländsk ostkaka och gå långa skogspromenader med min gamla barndomsvän Linda. Det finns mycket att säga om gammal vänskap, men den rostar sällan. Linda som numera bor i Umeå hämtade mig på vägen hem och gav oss ett långfredags- äventyr vi sent ska glömma med en trasig kylare på Lindas sambos bil. Natten och morgonen spenderades med att laga en trasig kylare med riviera omvägar över Jönköping till följd. Allt för att plocka upp en ny bil för påsklovsnöjen i Småland, till Linda som är lärare. Men långfredagen var också den dag som gav oss vackrast vårväder. Ett minne med bitter smak då dagarna som följde var gråa och trista och hemma väntade en familj med influensa.   Men vad gör väl två barndomsvänner om inte trotsa bisterheten och bege sig ut i skogen ändå?   Jag tror ofta själen behöver skogsturen lika mycket som benen. Det är i hemtrakterna …

Dagboksnotering från en workation i Åre

Ännu en resa barkar mot sitt slut och jag sitter på SJs tåg tillbaka mot Stockholm. Åre har visat sig från sin vackraste och stormigaste sida under tre dagar när jag varit åter på workation med ett gäng andra bloggare från land och rike runt. Evelina Åre kyrka i vinterskrud. Jag undrar hur den ser ut i sommaroutfit? Holiday Club, brevid Åre station. Dagarna har flutit runt, varit intensiva, gått så otroligt fort och varit fyllda med intryck. Känslan och minnet etsar sig fast av en kortvecka med snö, is och kyliga vindar. Men veckan har inte bara varit fylld med väder utan människor, bloggkollegor, med leenden, livshistorier och kunskap. Något många generöst delat med sig av i små sjok av tid fyllda med matnyttigheter när en satsar på bloggandet seriöst. Holiday Club, har återigen bjudit in och värmt oss med sina rum, sitt spa med Jämtbastu och restaurangen Grow med blomkål, fänkål, hjortron, tomater och ett enda virrvarr av svensk och osvenskt vegetarisk. Sofia och jag har bott tillsammans i tre långa dagar, till sist lite trötta, som slagna hjältar …

Dagboksnotering från ett vintrigt Västerbotten

Jag har nu äntligen, äntligen fått en överdos av vinter. Allt det där vita i ett enda famntag, blandat med förkylning och förlamande pigghet där en vill mer än vad en slutligen gör. Jag vill vinter, men jag gör Harry Potter och Sagan om Ringen. Jag vill pulsa i djupa snöhögar, men vandrar mellan mellandagsrea- fynd. Vackra Umeå stad från en av broarna över älven. Det har varit skönt att besöka bästa väninnan, en hel vecka. Vem får någonsin så mycket gemensam tid? När tiden blir så mycket att man med gott samvete kan scrolla mobilen planlöst, ta tabberas på godisskålen och hoppa duschen mer än en dag. Vid det här laget är håret så mössplatt att jag  avstår från att kolla mig i spegeln. Tidningen Kupé och min blank. Men en vecka går fort och jag finner mig liggandes på nattåget på väg hem. Det där nattåget mellan Umeå och Stockholm, som kostade mig nästan dubbelt så mycket som flygplansbiljetten för samma sträcka och som tar mer än tio gånger så lång tid. Har …

Dagboksnotering från ett höstigt Yosemite

Jag har så mycket att berätta, att jag inte vet vart jag ska börja. Jag förstod redan när jag kom hit, att det skulle bli så. Att Yosemite skulle vara överväldigande, det har en ju förstått, men när det drabbar en själv, så går det in, på ett annat sätt. ”Yo – se – mighty”, som Gunnar Widforss sa när han träffade Yosemite. El Capitan Meadow Här är träden gyllene och bergen likaså. Allt är förvandlas till guld i solnedgång. Det är en sista touch höst som ligger kvar över dalen när vi vandrar här. Imorgon är sista dagen för vår vistelse. Det känns som att allt varit för kort, men kanske känns det alltid så? Kanske är det bara mer påtagligt här för att det är i hjärtat av mitt element, naturen, och den storslagna Amerikanska naturen är nog naturens natur, den vi alla strävar efter och vill vara mitt i. Folket här, skvallrar om att jag har rätt då det även fast att det är november verkar vara fullbokat. Det är dessvärre lågsäsong och vi har …

Dagboksnotering från ett höstregnigt Tyresta

Ormbunken lyser omåttligt grön där rönnbären ligger avhuggna i vägdiket. Gruset mosas under mina fötter och jag andas in och fyller lungorna med en fuktig sensomrig höstluft som inte riktigt kan bestämma sig, är det kallt eller varmt, torrt eller fuktigt, och lämnar löven kvar friska och avvaktande på grenarna. 9 september, 2017 Jag vet inte vad jag hade räknat med, men inte hade jag räknat med att det skulle vara så mycket folk i ett regnoväder. Höstrusket har dragit in över Stockholm med sin oberäknelighet och vi får en ordentlig dos nu under helgen, min en av två lediga helger i September. Jag har nog först tänkt att sitta inne, men vad gott gör väl det för själen så efter efter lite snabb beslutsamhet  packar jag väskan och åker till Tyresta nationalpark med Nour (guddotter), Carro och Marcus. Jag har varit i Tyresta en gång tidigare med Helena och du kan läsa om det här. Jag älskar egentligen skogen, oavsett årstid, men kanske är den lite bättre på just hösten. Den antar en djup grön …

Dagboksnotering från ett sommarlappligt Mertajärvi

”Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar.” Hej hej utsikt! Närvä/ Mertajärvi med utsikt över sjön Idijärvi. Det är svårt att förstå den där morgonsolen förens man sett den med egna ögon tror jag. Kanske är det bara jag, eller kanske är sommarsolen i Norrland bara lite MER. Men vad vet jag egentligen, hur ofta är jag uppe klockan 4 på natten? Och hur ofta är jag det i norr? Att lämna den norrländska dimman och även folket är vemodigt på något sätt. Bastuglädje Jag har spenderat helgen med Helena hos hennes bröder och familj i Mertajärvi söder om Karesuando. Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar. Nu sitter jag vid Lindas köksbord i Örnsköldsvik, medan Linda poddar och Helena mornar, och dricker mitt morgonkaffe ur en Prunus Gustavsbergskopp jag hittade på köksbänken. Lindas loppisfynd. Den svenska sommaren kan inte göra sig mer påmind  här och heller inte känslan av torp …