All posts filed under: Läs mer om

Kungens hjorthage och Grevens jaktstuga – två naturreservat i Södermanland

Vi anländer till slottet i gryningen, just i tid för soluppgång. Solen lyser skimrande rosa på slottets torn när vi klättrar upp för höjden i Gripsholms hjorthage och börjar formulera den första morgonens stavelse. Vackra Gripsholms slott i snöig rosa soluppgång. Jag blickar ut över balkongen och ser solljuset sakta be Stockholmarna vakna till liv. Det är tidig lördagmorgon när jag skriver de första raderna av det här inlägget. Våren börjar ta fart på riktigt och har för mig kantats av långa dagar med Rachel Carsons tyst vår, naturdikter för barn, visor av Astrid Lindgren och Bodil Malmstens rakt in i hjärtat dikter. Men den har också kantats av nya bekantskaper och dagsutflykter ute i naturen. En av dessa gick till Gripsholms slott. Södra station. Dagsutflykt från Stockholm Jag är av naturen inte den bästa lokalupptäckaren då jag har fullt sjå att drömma om resor till de mest avlägsna platser. Jag vet inte varför det är så, jag antar att jag bara är sådan av naturen. Men under våren, likt jag läst mycket böcker har …

Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm

Tre bloggare mot snön med en gnistrande soluppgång över Lapporten, händer mot släta pelare på ishotellet och en krispig kyrka i Karesuando. Polarcirkelexpessen mot Sveriges norra nejder har bara börjat. Sofia, i en isande kall Abiskojåkka, Abiskos ravin. Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm Förra vintern packade jag och Sofia väskan och gjorde en tågluff norr ut för att hälsa på Helena som säsongade i Kiruna med bröder i Karesuando. Vi bestämde oss tidigt för att ta tåget och boka egen kupé på SJs Arctic Circle train från Stockholm till Kiruna. Tågluffa till norra Sverige Arctic Circle Train Bara namnet på Arctic Circle train är halva resan värd. Tåget som går till polcirkeln. Inte direkt lika magiskt är tåget som jag och Sofia kliver på på Stockholms central, en mörk eftermiddag i februari förra året men visst väger namnet upp, ändå. Vi har bokat en egen kupé, betalat barnpris för det tredje sätet. Att få plats tre personer i en sådan kupé är kanske inte det enklaste utan två personer visar sig alldeles lagom. En får ett litet handfat …

Yrande snö och ohämmad sol på Ishotellet i Jukkasjärvi

The finns magiska platser och så finns det ställen som är unika. Ishotellet, med sina 27 år på nacken är ett sådant ställe. Böljande blå is från Torne älv, karvad till det mest fascinerande av konststycke, ligger det där i norra Sverige och väntar på besök från världen över. Vädret under vår norrlandsvistelse var minst föränderligt. Det började med yrande blöt snö och slutade med 20 minusgrader och krispig vinter. Fantastisk om du frågar mig. Lite besvärligt, om du frågar min kamera. Sikten, när vi parkerar bilen vid ishotellet är ogenomtränglig. De där fantastiska instagrambilderna en i bland kan fåfängt drömma om förvinner ur tanken och en hoppas istället på det bästa. Vädret, hur omständigt det än är, får en ändå att le. För hur vackert är det inte med stora vita svallande snöflingor. Helena och Sofia, dryper av snö. ”För oss är den naturliga skönheten och den unika historien som finns i varje enskilt isblock en inspiration som aldrig går att hitta i konstgjord is”, Petra W Lindh, ishotellet. Den vilda Torne älv och …

Fotodagbok: Snöglädje med vänner på fjället

18 februari, Mertajärvi, Karesuando Alltså det har varit svårt för mig att redigera de här bilderna. Det har blivit så grymt uppenbart vad som saknas i mitt liv den här helgen när jag redigerat bilder från Norrland. Den där naturen. Vänner. Vänner i naturen. Sån där natur som bara finns när man kommer långt bort från staden, långt utanför och långt in bland trädgrenarna. Men, bilderna i sig är långt ifrån deprimerande. De påminner om vinter, vänskap och pirrande hastighetsglädje. De börjar en morgon, när jag vaknar med knastriga ögon efter en sen kväll på den finska sidan och tittar ut genom fönstret på Helenas brors hus och ser solen gå upp. Den slutar på fjället, med sol som går ned över vidsträckta vindiga vyer och några renar som enda sällskap. Att vara ute på vidderna är som balsam för själen. Vi stannar en stund på varje utsiktsplats vi hittar och tar oss vidare mot en liten samestuga. Där grillar vi och njuter en stund i solen. Mina kläder luktar fortfarande eld såhär långt efter, …

Genom dimmornas slöja i Tyresta Nationalpark

Att naturen ger kärlek, det är ingen hemlighet. Inte heller att man saknar det man förlorat. Att inte längre bo på landet skär lite i mig när jag passerar betongbyggnad på betongbyggnad på min väg mot jobbet varje dag i centrala Stockholm. Så när helgen närmar sig ökar också frihetskänslan och känslan av att återigen få vandra ut i öppet landskap och in i tjocka murriga skogar lockar. Dimman ligger tät när bilen rullar in över gruset på parkeringen vid Nationalparkernas hus i Tyresta by, och startpunkten för många av de vandringsleder som finns i området. Jag och Helena kliver ur bilen, lite lätt trötta efter den korta tur som tagit oss  hit. Lite förvånad kliver jag ur bilen och ser landskapet breda ut sig. Vem visste att det fanns en sådan stor nationalpark mitt i Stockholm bara en busstur  bort?   Nationalparkerna i Sverige och Nationalparkernas hus i Tyresta Sverige har 29 nationalparker, från Sveriges södra lövskogar till fjällnatur. Jag har besökt hela tre stycken, varav två var första besök det senaste halvåret och en har jag vuxit upp …