All posts tagged: Småland

höst gullringen

Brittsommareskapader och rebellbryderier

Åh oktober, du fasansfulla och vackra. Månaden när solen skiner lika starkt som guldstatyerna i Kazakstans huvudstad och löven faller i den takt jag önskar Trumps presidentskap gjorde. När torrheten i huden gör sig påmind och stressen på jobbet är ett faktum varje morgon klockan åtta, kanske även tidigare, då vet man att oktober är här. Alla har inte ett stressigt jobb och alla kan inte relatera, men kanske minns ni ett annat tillfälle, känslan som fyller bröstet. Jag är inte så lättstressad och jag är ganska lättstressad. Den där känslan fyller mitt bröst varje dag och vi vet alla att det är vår tids folksjukdom. Varje år är vi här, på höstkanten då jobbelastningen hopar sig som resultat av sommarsemestern. Varför har semester blivit en helig guldko som vi behöver jobba igen? Varför har vi inte bara semester och sedan jobbar som vanligt tiden efter? Nu minskar vi inte ens produktionen när vi är lediga längre, utan kompenserar bara för det med alla dessa digitala hjälpmedel vi skapat åt oss själva. Håller skeppet flytande …

Inte min kopp te. Glasriket

15e juli Glasriket är kanske inte min kopp te så jag köper snapsglas, jag kompletterar de jag redan har köpt på loppis och som Erik slog sönder ett på en fest. Då visste jag inte att det var ett snapsglas, jag trodde det var ett litet cocktailglas, men nu vet jag bättre. Serien är snö från Orrefors och det visar sig att de har stora fina Martini-glas i samma serie, som jag efter en bättre diskussion med Erik inte köper för ”Vad ska vi med mer glas till?” och det har han ju rätt i. Kanske är besöksversionen av Glasriket med Kosta Boda Outletområde inte min kopp te, men glas har sannerligen kommit att bli och just nu stretar och letar jag efter den perfekta vasen (erna, både stor och till stickling såklart). Folklandet Värend med sin historia är däremot min kopp te. På väg till Kosta Boda Art Hotell och deras sommarlunch för 245 kronor (snål Smålänning kollar upp innan då man inte vill drabbas av en pengachock när man väl ska betala) lär …

Det regnar på Småländska höglandet så att det kan förbli soligt på Öland

14e juli Det känns som att det första av semestern verkligen börjar nu. Nu när vi packat ihop bilen, stuvar in det vi redan packat i Stockholm och när vetskapen om att vi ska spendera en dag eller två i tält infinner sig. Tält är nog trots allt semester för mig. Vi är olika där, jag och Erik, ska det visa sig även om han håller på att förvandlas till en tältråtta, det är jag säker på. Höglandet samlar regnet från Norge så att Öland kan förbli soligt. Bilen tar oss genom småländska höglandet, att vi har ett högland i Småland, det glömmer man lätt bort. Det är höglandet som samlar regnet från Norge och tar emot det så att Öland kan förbli soligt. Här ligger bebyggelsen längs med järnvägsspåret och trollskogar kännetecknar omgivningen. Min alldeles egna Norra Kvills nationalpark finns här och påminner om John Bauers Tuvstarr. På Småländska höglandet är tågstationsskötare = rockstjärna. Trädstaden Eksjö och Albert Engströms Hult På Småländska höglandet finner du trädstaden Eksjö med sina svalgångar. Här fyndar jag ett …

24h i mitt (och Astrids) Vimmerby

En hemesterguide till ett sånär som turisttomt Vimmerby Jag tror att jag sett fler röda stugor idag (13e juli 2020) än vad jag gjorde under hela min uppväxt i Småland! Nej, skämt och sido, så är det förstås inte, men samtidigt kan man undra, var var alla röda stugor när jag växte upp och varför är Vimmerby plötsligt fullt av dem och tomt på turister? Upptäck Vimmerby med omnejd med mig på 24h! Astrid Lindgrens Värld och Näs är stängt för sommaren och på min lista att upptäcka i min hembygd är just dessa två. Vad finns då kvar kan man undra? Mycket att göra under en dag, ska det visa sig. Jag packar in Erik, mamma och pappa i bilen för en dagstur. Pappa kör och jag får mest gorma sväng höger, sväng vänster, då han mest har ett mål i sikte, Bryggmästarns öl på Brygghuset i Vimmerby. Häng med! Vi spanar och spanar efter Grönsveds utsiktstorn och kommer till sommarstugan Först tar bilen oss till Kvilleken. Den gamla eken som alla känner till. …

Fotodagbok: julafton + juldagen

Ja jag vet bloggen, jag är långsamt och så för tillfället. Men här kommer jul, efter alla andra, för vem vill vara före i bloggvärlden? Inte jag. Räcker väl att man hänger med i den vanliga, tänker jag. Firade jul, som sig bör, i Smålandet. För det gör jag alltid, nästan. Varannat år blir det nu. Varannat blir det något annat. Undrar vad jag ska göra nästa jul? Det vet jag inte ännu, men det var det här jag gjorde denna jul iaf. julafton När man ber pappa ta en bild.  När man ber pappa göra ett nytt försök. Pappa – ”Den här blev bra.” Jag ”Absolut, förutom att jag blundar då.” Men kolla, vad långt hår jag fått. Det växer så det knakar! Vad ska jag ha för mål tycker du? + bra tips för att rädda topparna mottages tacksamt! Helst eko/reko. Pappa, klär bäst i svartvitt. Mamma fixar sillen till flera familjer. Old habits, die hard. Kusinbarnen – Ludvig och Elise. Glögg för hela slanten. Familjen kusin m barn och fru. ”Say cheese” …

Oktober är snart slut

Oktober är snart slut, hösten lunkar på och jag vaknar alldeles för otroligt trött nu när vi har flyttat fram klockan en extra timma. Jag tror det är mörkret. Jag fick plötsligt extra timme att sova men jag vaknar i mörker. I natt hörde jag regnet smattra på rutorna, i alla fall registrerade min mosiga hjärna det när jag vaknade till klockan halv sex. Eftersom jag i normalfallet brukar vakna halv sju, vaknar jag nu halv sex eller 5.20 någonting. Ja du hör ju hur tidigt det är, så det kan lika gärna ha snöat.   Oktober är snart slut och jag läser Inlandet av Elin Willows. Den handlar om en tjej som flyttar till Norrlands inland eftersom hon har en kille där. Början på slutet sker i bilen påväg upp och när hon landar i inlandet är det ”typ som slut”, som man skulle sagt här. Men hon stannar kvar. Tjejen jag inte vet något namn på stannar kvar och resan att flytta till ett ställe där alla känner alla, där alla undrar varför …

Höst i mobilen

Vi får alla dåligt samvete över något och jag är en sån som får det när jag inte är ute och fotar, när jag liksom inte tar till vara på det fina där ute och upplever det jag kan. Stockholm, mitt Stockholm, som bara står där och väntar. Hösten har aldrig varit vackrare och ändå kryper jag djupare och djupare ner i soffan och trillar djupare och djupare in i böcker och tv-serier. Men, mobilen har en ju alltid med sig, som tur är, och känner att det är tur att jag iaf då och då tar upp den och tar chansen att föreviga det där ute, när jag har vägarna förbi påväg till jobbet och vänner. Så hösten i Stockholm och Småland, från mobilen. Södra teatern. Brunch med Dryden och Maria. Södra teatern. Påvift i Stockholms tunnelbana. Älskar all konst, installationer och budskap som finns där nere. Som en enda stor konstskatt, gratis för allmänheten och för oss tunnelbaneåkare att njuta av. När jag skulle till Hallonbergen härom veckan klev jag av vid fel …

När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. Gullringen.

6 oktober – Gullringen Småland Åker hem från Stockholm. På vägen hem fotar jag kor. Älskar kor. Det är äpplen överallt. Det är visst ett äppelår ska det visa sig på nyheterna och på grannens trädgård. På kvällen går mamma och jag runt dammen i solnedgång. Först äter vi potatismos. Det är inte skälet till att jag är hemma, men sätter knorr på tillvaron, det här att man tömt Kvarndammen, den lilla sjön på baksidan där jag vuxit upp. Den har inte varit tömd sedan 60 – talet enligt mamma. Anledningen är att de ska byta dammluckan för att den återigen ska fungera för kraftverket nerströms som renoveras. Ett roligt projekt att följa även från Stockholm där jag måste erkänna att en sjöbotten är ju minst sagt intressantare en vad en först kan tro. Här hittar vi rostiga hinkar, kvarnstenar, stora musslor, avhuggna alar, golfbollar och oljigt vatten. Alla fiskar har dött och den som renoverar kvarnen ska plantera nya. När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. En ögonöppnande mordor-sanning. Jag följer spåren av vad som …

Fotopromenad: Morgon runt Kvarndammen

Det är alltid så skönt att komma hem, om så bara för en stund. Så fort jag närmar mig och bilen rullar de sista milen mot mitt barndomshem infinner sig lugnet. Så idag, när en sparade en timma klev jag upp vid klockan 7 för att ta en morgonpromenad runt Kvarndammen, där mina föräldrar bor. En stund, jag och solen, jag och kylan och jag och min kamera. Lugnet runt Kvarndammen möter mig där jag möter några lokalbor som plockar upp bryggorna ur sjön för hösten. En sista bit höst. En sista bit sol. Katarina

Låt själen läka i Store Mosse nationalpark

Naturen, det som ger ro och låter själen läka när själen gör ont. Jag har alldeles för lite tid att besöka dig, kära natur men när jag får tid, är du det det bästa för mig. För mig finns inget bättre än en lång stund ute i naturen. En promenad längs en enslig stig, knakande grenar och krasande grus. Ljuden, så full av känslor och minnen. Att komma ut i naturen är frihet. Ett inlägg delat av Katarina Wohlfart (@antligenvilse) Maj 14, 2017 kl. 11:59 PDT Sveriges vackraste natur finns på sätt och vis i nationalparkerna, några jag gillar att besöka när jag får tid. Förhoppningsvis har jag möjlighet att besöka fler under min semester i sommar. Förra året hade jag tid att besöka hela sex nationalparker i Sverige, stora som små och i år har jag ännu bara hunnit med en (eller två om en räknar besöket i Abisko) och andra sidan ny för mig, Store Mosse Nationalpark i Småland. Jag besökte Store Mosse på väg mot fotokollo i Vejbystrand tillsammans med tre andra …

Ekorren i trädgården hemma hos päronen

Den här lilla rackaren bor i mammas och pappas trädgård. Jag har träffat lillen förut, men aldrig riktigt pratat med den. Så vid jul, hemma hos föräldrarna mötta jag ekorren igen. Den har nog bott i mina pärons trädgård rätt länge, men det var längesedan jag sa hej. Men denna gång tänkte jag att nu är det dags att jag och korren blir bästisar. På ledigheterna har man ju en massa tid, liksom. Så med kameran i högst högg, en drös med mariekex och vid gott mod sprintar jag ut i trädgården för att möta min nya bästa vän. Dessvärre har min nya bästa vän ännu inte förstått att vi ska bli just bästa vänner. Så hen tittar varsamt på mig, fortsätter äta sin torra fågelmat och när jag tycker att vi hittat varandra, vänder på rumpan och springer sin väg och lämnar mig med ett krossat hjärta. Jag kommer igen till våren korren, då ska vi bli bästa vänner. Katarina

Fotodagbok: Urd

27e December 2016 Igår kväll efter en hel dags vila har min energi åter kommit varpå jag bestämmer mig för en sen kvällspromenad längs Gullringens gator. Stormen Urd sveper över Småland och om jag får säga det själv, så är det blåsigt. Men vad är väl lite vind om man har rätt kläder på sig? Under natten ökar stormen och jag lyssnar på vinden, hur det knakar i träden och viner runt husknuten. Jag vaknar på morgonen och det gör också solen. Vinden är bara ett minne blott. När jag är hemma brukar jag bege mig ut mycket i skogen varpå jag bestämmer mig för att ta en tur till min favoritplats, Norra Kvills nationalpark. Jag har fortfarande inte gått upp på idhöjden inne i parken och tänker att nu är det dags. Mamma oroar sig och säger ”akta så att inget träd faller ner på dig” men jag lyssnar bara på ett halvt öra. Jag packar kaffetermos, äggmacka och en flaska vatten tillsammans med stativ och självutlösare med tanken om att fota självporträtt uppe på …

Fotodagbok: Julaftons morgon

Julaftonsmorgon, 2016 Kikar in för att jag vill säga god jul till alla mina läsare! Det har varit ett fantastiskt år. En summering av årets resor får vänta men Grönland, Island och Färöarna må varit mina drömmars resa. Under morgonen tog jag och mamma en julpromenad. Jag satte klockan tidigt, runt åtta, för att fota soluppgång och döm om min besvikelse när jag vaknade och det stormade och regnade i mitt kära Småland. Så, jag slog mig ner i tv-soffan och gjorde som alla andra envisa, väntade ut det. Efter någon timma lättade det upp och solen kikade fram. Efter regn kommer solsken! Mamma och jag snörade på oss bootsen och vandrade runt byn och förbi barnvaktsstugan. Naturen bjuder inte på någon snö här nere men bjöd på två härliga timmar med sol och grönskande skog! Så god jul alla läsare. Nu bär det av till faster och julaftonsfirande. Katarina  

Fotodagbok: Solnedgång över Sjösbosjön

25e juni 2016 Gruset knastrar när bilen rullar upp på den lilla gräsplätten med stenen mitt i. Jag kliver ur och värmen slår mot ansiktet. Detta årets värmebölja har nått oss och jag sträcker på mig efter bilfärden. På gräsmattan nere vid stugan sitter mina kusiner. De har firat midsommar i trakterna som jag. För första gången har jag lust att bada, jag som inte ens badade i Peru trots mina tre månader där. Jag traskar ner till sjön och ser smultron och midsommarblommor, ljummet vatten och knott i tusentals. Det hindrar, varken mig, Daniel eller Martin och vi tar ett midsommardopp. Vi äter grillchips i solnedgången och Martin fiskar. Några timmar passerar och det är en sådandär ljuvlig kväll. Katarina

På promenad med Carl von Linné – Blå Jungfrun

Dramatiska klipphällar, en rödfotad fågel, häxor med hatt, små söta dass med blå dörr, svajiga vågor och havsdoft. Blå Jungfrun, en oupptäckt exotisk pärla i Kalmarsund. Klockan ringer och ögon klipper. ”Vi måste gå upp”, ”e-hmm”. Martin skruvar på sig och fortsätter sova. Klockan ringer igen, situationen upprepar sig ännu en gång. Klockan ringer gång nummer tre, ”Martin, vi måste gå upp, du måste också väcka Daniel”. Molnen ligger tjocka i Hultsfred när vi hoppar i bilen och kör mot Oskarshamn och turen som ska ta oss till Blå Jungfrun. Vi kommer sist till hamnen, med med tio minuters marginal. Kaptenen för Solturer ropar ut i högtalarna om hur vackert väder vi har och ”nu kan vi åka, för nu har alla kommit, nu får ni hela tio minuter extra på ön”. Tio minuter som ska visa sig väl behövda. Mytomspunna Blå Jungfrun Blå Jungfrun eller Blåkulla är en liten ö i Misterhults socken, belägen mitt i Kalmar sund. Ön är en av Sveriges 29 nationalparker och grundades redan 1926. Man når ön endast på …

Fotodagbok: Midsommarafton i Småland

Midsommarafton, 24 juni 2016 Midsommar passerade i all hast. Jag spenderade dagen med att åka ut i skogen och bada och för en gångs skull njuta av vädret. Det var pangvarmt! Lite utanför Vimmerby ligger ett mysigt tillhåll längs med Stångån vid ett gammalt pappersbruk vi brukar stanna vid till och bada när det finns tid över. Otillgänglig, inget baddjup på vattnet och kallt vatten gör att man oftast får ha platsen för sig själv. Utmärkt för badkrukor som jag! Men igår hände något och jag som inte ens badade i Stilla havet under tre månader i Peru tog mod till mig och tog mig ett dopp. Kvällen spenderade vi med klassisk midsommar hos Martins mormor. En sjungande stilla och vacker sjö, jordgubbstårta och lite prosecco rundade av midsommarafton. Hoppas ni har haft en god midsommar! Vad har ni haft för er? Katarina

Jaga solens strålar i Norra Kvills Nationalpark

Gyllene strålar skiner in mellan grenarna, jag tar några tappra steg uppför backen, som är mer brant än jag minns den. Brant och stenig. Väl uppe breder sig den lilla tjärnen ut och stigarna viker av åt olika håll. Jag har kommit till mitten av Norra Kvills nationalpark, en urskogspark i norra Kalmar län. En promenad i Norra Kvills nationalpark Vid påsk gjorde jag en rad äventyr i skogen och har fortfarande några på lager i min lilla skattkammare. Min största skatt är nog ändå den lilla mini hajken jag och mamma gjorde i Norra Kvills nationalpark. Här mötte vi en förtrollande skog, med vackert gyllene solstrålar och en fortfarande isbeklädd skogsjö. Vi var ute på en större rutt runt Södra Vi socken som också kartan i slutet av denna historie förtäljer när vi stannade för en dags vandring i Norra Kvill. Norra Kvills nationalpark ligger i Vimmerby kommun, ute i skogarna norr om kommunen. Man når dit endast med bil eller med en längre cykeltur. Här frodas trollskog sedan 1927 då nationalparken kom till, skogen …

Modernatur och naturstigen vid Sme Åna

Det gröna börjar sakta leta sig ut ur alla springor i marken det hittar. Mossan kämpar förgäves, även om det är det enda som har överlevt vintern hotar nu sommaren med all sin prakt. Blått, lila och rött,  vårens färger sprakar och naturen återhämtar sig, kliver ur sitt ide och sträcker sakta på sig. Naturstigen vid Sme Åna En vecka har passerat sedan påsk och jag är åter hemma i Stockholm. Under påsk passade jag på att vara ute så mycket som möjligt i naturen och besökte både Norra Kvills nationalpark och vandrade i naturen där jag är född och uppvuxen. Precis där jag bor ligger Kvarndammen och i anslutning till den Sme Åna, en naturstig i Vimmerby kommun och en av sevärdheterna i Gullringen, min hemby. Man tar sig enkelt ner till Sme Åna från Kvarnen och den gamla bensinmacken som ligger vid höger sida och man kommer till Gullringen från riksvägen från Vimmerby. Vid Kvarnen börjar naturstigen och den lilla vandringsled som tar vandraren förbi vacker natur, ett vattenfall på 18 meter, det …

Svenska pärlor – gästblogg med mina tre guldklimpar

Idag blir det inget längre inlägg från resevärlden för idag vill jag bara tipsa er om en sak, mitt gästinlägg hos mina kära bloggkollega Daniela. I en gästpost hos henne som publicerades i fredag visar jag er mina tre svenska pärlor, Gullringen, Gotland och Grythyttan i Bergslagen, kanske sommarens nästa resmål för dig som läsare? Ett utdrag – Doften av sommar är intensiv i näsan när jag går barfota över mina föräldrars bakgård. Känslan av mjukt kraftigt gräs mellan tårna får mig att le när jag blickar ut över sjön nedanför trädgården. Det är alltid speciellt att komma tillbaka år efter år för att återuppleva barndomsminnen på nytt vid den lilla damm där jag brukade bada fyra gånger om dagen hela skolloven. Känslan stannar kvar mellan besöken men är som starkast när jag återvänder till min egen pärla, min hembygd. Svenska pärlor – läs mer Klicka här och läsa vidare och se fler foton från dessa trakter. Passa på att läsa om Danielas resor till Japan eller Kuba. Fantastiska foton utlovas! Ha en god söndag! Katarina …