Latest Posts

Med kärlek till Nisse

Ett kaninmat- reklamsamarbete med Vita Kraft

Nisse börjar snart närma sig sin första årsring, tänka sig! Tiden går, den burriga pälsen består och upptågen blir med åldern äventyrligare.

Nisse föddes en solig höstdag, vill jag tro, eftersom han är solbränd året om, någon gång när november närmar sig december. Till mig kom han i mitten av januari, prick, och var då en liten boll som sov i toalådan och allra helst på hallmattan under en stövel. Hallmattan fick vi senare kassera för Nisse tyckte även den var utmärkt som toalåda och en rottingmatta går tyvärr inte att tvätta särskilt bra, det har jag lärt mig nu.

1-0 Nisse vs Rottingmattan.


Passa på att besöka Vita krafts Sverige nya hemsida och signa upp dig på deras nyhetsbrev så har du chans att vinna lite mat till ditt djur du med. Följ gärna även Vitakraft på Facebook för att inte missa nya produkter och spännande tävlingar till ditt hudsjur.


nisse kanin äntligen vilse
Jag är alltid redo, särskilt för hibiskus och havregryn men även allt däremellan.

Vitakraft Sverige. Med kärlek till din gnagare, till Nisse

Foder till din kanin

I juni fick Nisse en ladd foder att testa från Vitakraft, Nisses första och bloggens enda kaninsamarbete. Nisse trodde inte sina kaninögon när de gröna foderpåsarna vällde ut över kartongkanten, för att inte tala om kartongen de kom i, Nisses favoritmagutfyllnad.

Vitakraft är ett tyskt företag med anor från 1800 – talet och för de flesta känt idag då deras foderprodukter finns på många butikshyllor. Jag köper mina Vitakraftprodukter på Nisses favoritbutik Djurmagazinet i Högdalen där Nisse även varit på sommarsemester på butikens smådjurspensionat.

foder från vita kraft sverige till kanin
Jag har fått post! Ser du! Jag tar en smak, det här bådar gott!
Foder till din kanin och gnagare från vitakraft
Jag kan inte tro mina ögon. Vad är nu allt detta?

Med i paketet följde följande produkter att testa för Nisse

På paketen framgår hur mycket du kan ge i matsked/gram eller antal. Längre ned i inlägget kommer en utvärdering om vad Nisse tycker om de olika produkterna.

Meny For a vital Life: Vitakrafts huvudfoder med lusern, äpple och pumpa anpassat för dvärgkaniner.

Party Rollis: Små råfiber bitar som lite ser ut som Frolic om någon minns dem? Som tillskott i matskålen eller som godis mellan måltider. För gnagare.

Fitbits: Tandvårdssnacks med syfte att hålla bett och tänder friska. En luserntärning med majs och morötter. Ser lite ut som en hoppressad mini-höbal.

Pop & Corn Light Snack: Vete och dinkelpopcorn med lusern och tranbär.

Muffins: Godiskex som ser ut som muffins med topping.

Carroties: Hårda morotsstänger. Passar som godis vid lek.

Majskolvar: Torkade majskolvar man hänger upp i buren.

Raviolos: Ravioloskex fyllda med grönsaker. Funkar också som lekgodis.

Rollinis: Fröbollar

Kräcker Mix: Fröstänger med olika smak att hänga upp i buren. Med syfte att stimulera naturligt beteende då kaniner ofta gnager och sliter i den vinkeln.

Här hittar du Vitakrafts produkter och lite kort inspoinformation om våra gnagarvänner.

kanin utsikt sitta på en pall eller något högt
En omfattande flytt fick jag vara med om. Det är extra spännande, så länge som jag får ett utkikstorn eller två att spana ut ifrån och får bita lite i plastpåsarna. Vi kaniner gillar små utsiktsplatser som låga pallar där vi kan sitta och kika ut.
kanin utsiktsplats
Här sitter jag på mitt lilla extrahus. Det tycker jag mycket om att sitta på. Just nu är det under köksbordet så att jag kan sitta vid fötterna hos matte och husse.
Vad gillar en kanin att göra vila
Om jag själv får välja och det får jag ju mest, så ligger jag gärna platt mitt i vägen där matte och husse går eller vid husses fötter hela dagen.
Kanin som tigger sitter på bakbenen
Alla mina kaninvänner är så långa, men det löser jag genom att stå på bakbenen. Såhär gör jag då.

Nisse. Ett Högdalsbarn

När vi skulle döpa Nisse

Ganska snart efter Nisse flyttat hem började vi prata om namn och visst är det ändå lite svårt att döpa en ny familjemedlem? Så vi tog hjälp. Hej och hå vad namnförslag det kom in, det ena mer oseriöst än det andra. Jag sparade namnen i anteckningar för jag tänkte att det nog minsann kunde vara bra att ha någon gång. Mycket riktigt, här är de, förslagen. Vad tycker du vi skulle ha döpt Nisse till?

Namn utan inbördes ordning

Pointy, Brandklipparen, Arrak, Pepsi, Fnurre, Treo, Woffe, Hoppe, Henke (eftersom Henrik har namnsdag idag), Primus, Optimus, Hastur, Gargamel, Knyttet, Totte, Shubbe (Shubb-Niggurath), Tasse, Killer, Megatron, Skeletor, Bursum (Bubbe), Yxan, Håkan Juholt, Kraken, Död, Skutt, Lill Maja, Nyarlathotep, Hubbe (Hubert), Ketchup, HP, Findus, Pet, Pretto, Peps, Strejf, Erik den Fjortonde, Tolvan och Bertil.

Det blev Nisse för att jag valde det och ibland heter han Råttraketen eller Shubbe, kort för Shubb- Nissurath, då Erik så gärna ville att H.P Lovecraft skulle ha ett finger med i spelet. För vem vill inte döpa en kanin efter något en skräckförfattare skapat?

De flesta kaninnamn kom till där och då över en burgare och fries på Babas and Burgers i Högdalen, det lilla hamburgerhaket i närheten, strax innan vi flyttade hit där vi nu bor på Skebokvarnsvägen. Lägenheten kom till i samma sväng och det mesta i en rasslande fart från att köpa kaninpalats till bostad, till att säga upp bostad och sedan flytta in i vår folkis-funkistrea född 1956 där tapeterna är av papper och smakar alldeles fantastiskt om man frågar Nisse. Alla svenska barn i min generation har bott i en folkhemslägga någon gång och jag gör det fortfarande, numera tillsammans med folkhemskaninen Nisse och Nisses folkhemshusse Erik.

kaninbur tvåvåning
Här är min trapp. Den springer jag snabbt upp för om fötter kommer nära buren, för då vet jag, då vankas det Vita kraft- godis och min lyxblandning från Djurmagazinet i Högdalen. Där till vänster hänger bara pinnen kvar av min Kräcker Mix fröstav. Jag är så snabb att matte inte ens hinner fota innan det är slut. Tur att matte är snabb med att hänga upp en ny på våningen ovan.
Hur vill kaninen bo och sova
Alla bara jobbar och jobbar och jobbar. Pew. Jag och andra sidan får minsann sova när jag vill så det gör jag, precis när jag vill. Sluta jobba, jag blir trött. Sover gör jag helst lite undangömt i buren, under något som det lilla huset på övervåningen eller vid husses fötter under skrivbordet.
kaninbur lugn och ro för din kanin
Jag gillar extra mycket att ligga under det lilla huset. Här får jag vara i fred och här är det tryggt. Dessutom har jag full uppsikt över matskålen.

Vad äter en kanin och Nisse?

Vanlig föda för en kanin är hö och pellets. Så gott som allt annat är (i min värld) godis eller komplement. Nisse får på rekommendation en halv deciliter pellets (ca 20 g), obegränsat med hö och vatten i skål, som grund.

Viktigt att veta för kaninälskare och villvetare, är att kaniner är mycket små varelser. Kaniner ska därför ha mycket begränsat med godis (om alls). Om ni frågar mig är livet för tråkigt utan godis så Nisse får precis som jag godis regelbundet och precis som jag älskar han det, go figure, men precis som hos mig blir det lätt för mycket godis, en rund mage och slarv med maten till följd. För mycket av det goda kan (precis som hos människor) skapa ohälsa hos kaninen på sikt, till exempel problem med tänderna och är därför viktigt att ha i åtanke när du planerar din kanins kost.

Rådfråga din veterinär eller personal på djurbutik om du är osäker på vad för foder och godis du kan ge och hur mycket. Den här broschyren från Länsstyrelsen innehåller annars kort och enkel information kring vad din kanin ska äta och hur du ska sköta den.

Vitakraft återförsäljare drjumagazinet
Oklart vart jag ska börja.
kaninfoder vad äter din kanin
Okej, börjar med den här kartongbotten.
kaningodis

Vad tycke Nisse om Vita Krafts produkter?

Ja hur ska man på ett säkert sätt återge vad en kanin tycker? Det kan man ju fundera på. Nisse har som tur är en säker tell och det är ”risken att bli av med fingrarna när man ger godis” – tellet.

Så kort och gott har jag gjort en egen skala med 1-5 där siffrorna står för

1 Undviker

2 Äter men inte direkt eller tar lite av

3 Äter ganska omgående med god aptit

4 Sliter ur fingrarna och äter omgående upp

5 Sliter och biter hej vilt och riskerar att äta upp förpackning och fingrar på vägen

Det intressanta med flera produkter är att Nisse från början varit tveksam till dem och istället undrat var hans vanliga godis varit (Vitakrafts Raviolos och Kräcker Mix och Djurmagazinets lyxblandning) men det har med tiden utvecklas till att han äter vissa av produkterna, även med god aptit. Ett exempel är Rollisarna som han först åt maten runt i matkålen till att nu tugga i sig med ganska god aptit och även som godis. Rollisarna har gått från en 1 till en 3. En observation jag gjort denna tiden är att om jag ger Nisse för mycket godis tappar han aptiten till följd och under mycket lång tid. Till exempel tappade han aptiten innan sommarsemestern och åt bara sin pellets om ens det och knappt något hö för att komma tillbaka från kaninpensionatet i Högdalen som en helt annan kanin. Misstänker att det beror på att han här bara levt på bröd och vatten, så att säga.

Men produkterna från Vitakraft då? Vad tyckte Nisse?

Meny For a vital Life: Vitakrafts huvudfoder.

En solklar 3a. Denna verkar han gilla bättre än vanlig pellets. Äter denna med god aptit och drar inte ut på det.

Party Rollis: Kanin-Frolicen.

Från en 1 till en 3a. Dessa har Nisse helt ändrat åsikt om och de går nu att ge som godis.

Fitbits: Mini-höbalen.

Någonstans en 1-2-3. Nisse undviker, men tillräckligt utsvulten verkar de gå ner. Jag hittar rester lite varstans i buren och då har jag kanske gett tre stycken på en vecka, så någon favorit är det inte. Testade att ge igår och då kastade han sig på den, för att lämna lite på slutet. Han verkar inte kunna bestämma sig kring vad han tycker om denna.

Pop & Corn Light Snack: Godis- popcorn.

Från en 2a till en 4a. Testgav denna i skrivande stund och här har Nisse helt ändrat åsikt från att ha kanske ätit dem efter en tid när inget annat serveras till jag sväljer de hela helst.

Muffins: Godiskex.

En 4a. Denna misstänker jag innehåller socker eller något så här är jag försiktig med att inte ge så många. Denna ser för god ut, helt enkelt.

Carroties: Morotsstänger.

En 4a. Nisse loves. Denna leker vi med. Tyckte inte alls särskilt mycket om från början men nu är det annat ljud i skällan.

Majskolvar: Som torkade majskolvar man hänger upp i buren.

1a. Nisse äter inte dessa alls faktiskt, trots att de hängt i buren i veckor. Dock var det under Nisses ”jag har ingen aptit”-period, så kanske har det ändrats. Denna slängde jag dock av det skälet. Kommer nog dock köpa igen då den verkar bra på grund av stenhård karaktär vilket jag tänker är bra för en gnagare som behöver slita på tänderna och då helst inte på min inredning samtidigt.

Raviolos: Ravioloskex.

4a till den 5a. Här får man passa fingrarna.

Rollinis: Fröbollar

5a. Här får man passa fingrarna.

Kräcker Mix: Fröstänger att hänga i buren.

5a. Absolut favorit. Här behöver man nästan hänga upp stången innan Nisse hinner att se annars kommer han slita den ur handen och gå till attack på det som håller i stången mot hans vilja.

Här hittar du Vitakrafts produkter.

godis till kanin från vitakraft rollinis
Fröbollar/ Rollinis. Bästa att passa fingrarna matte.
godis vitakraft kanin gnagare kräcker mix
Mumma. Kräcker fröstång.
aktivera din kanin
I köket är det alltid ett säkert kort att ställa sig bakom dessa fötter för då trillar det så småningom ner något framför och då gäller det att vara snabb och snabb är jag. Dom kallar mig Råttraketen därför.
kanin matskål pellets
Det bästa är om jag får ha tre matskålar. En i palatset på våning två, en där jag ligger och slappar och en i köket i hörnet om husse tappar något på golvet, då kan jag snabbt ta det till min skål i hörnet och får behålla det.
Vad äter en kanin hibiskus
Det bästa är att matte och husse älskar krukväxter, så ibland när jag varit riktigt snäll länge får jag en hög såhär. Det är det bästa.
kanin som äter äpple nisse
Äpple är också en favorit men det snålar matte på, jag vet inte varför. Jag kan ju äta hur mycket som helst! Matte: Jo Nisse förstår du, äpplen innehåller en del socker och det är inte bra för kroppen har jag läst, eller för kanintänderna.
kanin som äter gröna blad
Oj, det var nära. Inte när jag äter tack. Det är inte min bästa look.

Nisse är mest som oss, tar dagen som den kommer och äter det han blir serverad. Pellets och hö från Djurmagazinet i Högdalen och helst en liten godisbit eller två som Vita Krafts Raviolos, fröstänger och fröbollar och Eriks hibiskus.

Så det var enkelt att tacka ja till Vitakrafts fråga om reklamsamarbete att låta Nisse prova deras produkter. Ett hushållsexperiment som visar att Nisse har föränderlig smak, kanske är han sugen på olika saker olika tider på året, men är precis som matte och husse, trogen sina favoritgodisar. Kräcker och lyxblandning, om Nisse själv får välja.

Nisse & Katarina

kanin vitakraft foder
Tack Vitakraft. Ger mig gärna fler kartonger att prova, det tycker jag om!
kanin som putsar pälsen
Dags för tvätt och en tugga på tapeten.
kanin som vilar på golvet
Äh, nu ligger jag här på köksgolvet tills nått trillar ner på mattan, tror jag. Hej då! Kul att du velat läsa lite om mig.
solrosor högdalen stockholm

Hösten är här, den kom igår.

Hösten är här, den kom igår. Den riktiga hösten med vind och oljud.

nisse kanin
hsb högdalen
När ”du vet vem” entrar hemmet då går man såhär.

Någon snarkar så högt att Nisse börjar stampa mitt i natten. Vinden viner så att slemhinnorna blir torra, halsen kliar och rösten är svag.

solnedgång högdalen
höst högdalen

Jag har fått skadedjur på mina växter, ett fasanfullt djur som likt ”du vet vem” inte får nämnas vid namn. Bara namnet gör att världen faller i mörker. Så jag kollar växterna hela tiden, blir arg på dem när det kryllar djur och väser ”sluta, bara sluta”.

Jag har börjat en kurs i att skriva (och illustrera) en barnbok. Pew, det satt långt inne att berätta. Jag har därmed börjat teckna, för det ska man göra och kan absolut ingenting men gud vad kul det är! Tänker tankar som ”Vad ska jag köpa för papper och vilken penna ska jag ha?” mest hela tiden. Kreativ höst here I come! Paddan har åkt fram och jag har snabbt insett att den är för gammal. Adobes nya ritapp funkar inte till min padda, då jag har den gamla. Det går och andra sidan det med.

All min elektronik är för gammal. Du hör hur dyr den meningen är.

Erik och tavlan.
höst högdalen

Det är tur att Nisse har ett samarbete med Vitakraft på gång. Det har varit på gång länge men jag lyckas inte med slutklämmen. Jag vill att den ska vara bra och då tar det aldrig slut. Efter det kommer ett annat samarbete. Det är kul när man blir uppskattad för det man gör, men betalda uppdrag är inte min starka sida. Det tar stopp i knoppen och då tar det lite stopp generellt här på bloggen.

Så jag tillåter mig att dagboka istället för att jobba med uppdragen och då går det plötsligt bra. Det är konstigt hur handlingsförlamande betalda uppdrag är.

Vantörs kyrka.

Igår var jag ute och promenerade genom Högdalen, här där jag bor. Jag har knappt sett det här här där jag bor, inte denna sida. Tänk att det finns fyra väderstreck att upptäcka, jag har nog bara sett ett, eller ett och ett halvt.

Vi promenerade förbi Högdalens centrum, förbi Bandängen och vidare till Anjas, vår kvarterskrog för en pasta.

Katarina

höst högdalen
högdalen centrum
solrosor högdalen stockholm
high valley bro under tunnelbanespår högdalen
trälekpark högdalen bandängen
nypon höst högdalen stockholm
höst högdalen stockholm
nypon höst högdalen stockholm

Det melankoliska höstregnets vals

Tvättmaskinen surrar. Tankarna snurrar. Jag får inget gjort. Inget ovanligt kanske, om man frågar folk i min närhet. När jag har för mycket på mitt skärbräde blir jag prokrastinerarnas köksmästare. Det är tur att köksmästare inte jobbar på akuten, trots allt.

Kanske är det den överfulla bloggen jag inte kan hantera. Kanske är det den överfulla mentala jobbkalendern, där man förstår om man har hela bilden, att om jag ska till att hinna det som är på mitt höj- och sänkbara skrivbord, behöver jag nog tre Outlook- kalendrar och lika många skärmar, minst. Har det redan blivit kutym att delta i två skypemöten samtidigt?

Jag orkar inte grotta ner mig utan tänker ännu en gång, att jag gör så gott jag kan och inte det minsta mer och när jag andas ut undrar jag, varför vi har så bråttom hela tiden, klockan snurrar alldeles så fort utan vår rörelseenergi till assist.

Höstregnet påminner om vad som komma skall. Löven på bladen hos mina krukväxter också. Starkt gröna och lite fläckigt torra här och var påminner de om mörkret som sakta kryper sig på. Vi har varit skonade viruset under sommaren och jag undrar i mitt stilla sinne om höstregnets vals är lugnet före discodans- stormen.

Jag har 39 krukväxter säger min Planta-app, men det stämmer nog inte riktigt, jag har ju fler av samma sort så då är det nog åtminstone 45 stycken och en Humle. Humle är visst inte en krukväxt säger Planta, säg det till humlen på min balkong, säger jag.

Jag fotade bilderna till blogginlägget innan sommarsemester och mycket har hänt sedan dess. Men här är de några av mina plantor, i skirt solljus höstregnet till trots.

Katarina

Spjutbräken, Hibiskus, Alocasia Zebrina och Stingray, Murgröna och en palettbladsstickling jag fått av Johnny som nu är stor och växter ur huset!
spjutbärken krukväxt
Spjutbräken eller Ormbunke. Absolut en favorit. Måste ha fler fler fler!
Fredskalla från mamma.
Pinnlilja från Grönväxtriket.
En Sanseveria av något slag (Svärmorstungefamiljen).
Monstrera som jag inte riktigt får ordning på och Nisse tagit en tugga eller två på. Ser ut som sju svåra år men har nu fått en mosspinne och är generellt nöjdare.
Stringhylla med diverse växter sin mormors gamla Svärmorstunga, en Monstrera- stickling som Nisse slukade hel i ett obevakat ögonblick, några blad från en gullranka, en Pepermonia och sist men inte minst, Elefantöra.
Ett svinöra jag fick som stickling från Johnny. Några år senare så noppade jag min första stickling från denna idag! Halleluja. Min stolthet.
Ännu en svärmorstunga från mormor som mamma tagit sticklingar från sedan 80-talet, tänka sig. Tänk att det liksom går att göra för evigt!
PLanerar mina små palettsbladssticklingar. Tror jag har en China Rose och en Main street La Rambla. Men när det kommer till palettblad, så finns det nog hundratusen sorter, så är inte säker, precis.
En liten chilistickling från en granne.

Alla turister är i Järvsö trots allt, men ingen på Karlsgården

22 juli

Vi vaknar i Järvsö och morgonbadar i Ljusnan. Det är så kallt att tårna krullar sig. Ljusnan följer oss genom Hälsingland och det känns som att den är överallt vi vänder oss.

stenegården
Stenegården Järvsö

Efter en omsvirning återvänder vi till Myrängen och äter frukost i raststugan. Tak och el känns som en lyx efter flera dagar ute i det fria.

Karlsgården är kanske vackrast och jag hade gett en guldpeng eller två för att besök trots allt

Vi kikar förbi Stenegården och konstaterar att alla turister är i Järvsö trots allt, men ingen på Karlsgården, den Hälsingegård jag härstammar ifrån bortåt 1600 – talet sedan på min farmors farfars farfars mormors mormors farmors sida. Karlsgården är kanske vackrast och jag hade gett en guldpeng eller två för ett besök.

Tur att man har en faster som släktforskar som har koll på allt sånt här.

karls i bondarv
Karlsgården
Karlsgården
Karlsgården Järvsö
karlsgården

Erik vill gå på Jakt och Fiske-butiken i Järvsö och lika glad för det är jag för här gör jag semesterns fynd. En fodrad flanellskjorta från Pinewood och en 40 liters ryggsäck från de samma. Äntligen en varm snygg skjorta och en dagryggsäck!

roadtrip sverige hälsingland rastplats
Roadtriplivet som det är. En rad rastplatser och kånkande på kastruller och stormkök.
Svergieboken den bästa är.

En lakritspuck i Los

Färden går vidare mot Hamra nationalpark och vi svänger förbi Järvsö creperi för det är the it place to be. Har alla orter ett creperi? Ger upp vid kön för köat har vi ju gjort klart redan i Stockholm och äter istället en nudellunch längs ett vatten och en vattendepås lakritspuck i Los på väg mot Hamra nationalpark.

Stjärnan

Vi åker genom Orsa Finnmark och lyssnar på p4 där folk får ringa in och ge sina bästa tips. En gullig tjej tipsar om hur man ska styra vädret. Radioprataren frågar henne om hon testat. Minst 200 gånger säger hon och det funkar minsann. För att få bra väder dagen efter ska man säga ”Åh jag tror det regnar imorgon”, bara meningen garanterar sol.

Jag – tror – jag -dör – gulligt.

hamra nationalpark
Hamra nationalpark

Bilen rullar in vid Hamra nationalpark och och vi slår oss ner vid den tredje entrén, Svartåentrén, vid ett bortglömt fiskecamp vid namn Kanallugnet. Mobilteckningen försvinner här i Hamra och det känns som mer vildmark när det gör det.

Katarina

fricampa hamra nationalpark
Fricamping vid Hamra nationalpark
mat ute i det fria

Järvsö hälsar oss välkomna med en amerikansk alpin småstadskänsla

Vi vaknar vid Sandbankarna och tar oss upp fulla av sand. Det romantiska med sand försvinner med en natt och svalare väder.

Laga mat på campingkök nudlar
Nudlar for the win!
Retro biosalong
Biografen i Kilafors
Laga mat på Trangiakök

Det har regnat slut på regnbyxor i Sverige

Vi åker längs Jungfrukusten en bit, men sen blir det kris och panik när Erik ska ha en non-stick kastrull till gasplattan. Så vi besöker alla de butiker man måste besöka för att hitta en kastrull och hittar en till slut på det oväntade Dollarstore. Bra är den också, ska det visa sig. Vi överväger att köpa ett par regnbyxor, men hittar inga. Det har regnat slut på regnbyxor i Sverige.

Nudlar i kåsa
Träslottet i Hälsingland Hälsingegård
Träslottet
Träslottet i Hälsingland Hälsingegård
För att se insidan av en Hälsingegård behöver en gå på guidad visning, vilket är varken för Erik eller mig.

Bilen tar oss längs Bergsvikens västra strand och Tidernas väg. Vi lagar nudlar vid Norrlandsporten och när vi passerar Kilafors fotograferar jag biografen. Vi hälsar på den första Hälsingegården längs vår väg, Träslottet och den andra, Gästgivars.

Träslottet i Hälsingland Hälsingegård
Träslottet har en fotoutställning under sommaren.
Träslottet i Hälsingland Hälsingegård
Sverigeboken Träslott

Känslan av alpin småort i USA in da making. Järvsö

Bilen rullar in i Järvsö och det som möter är känslan av en alpin småort i USA in da making. Här bikar man upp och ner medan vi hasar upp längs Trappstigen och äter på Kick Saloon Two samt besöker mina anfädrar vid kyrkan. Kyrkan är vacker Medeltid, finns på S:t Olavsleden och här kan man få sitt Pilgrimspass stämplat.

Gästgivars Hälsingegård Hälsingland Världsarv
Gästvivars.
Gästgivars Hälsingegård Hälsingland Världsarv

Rödmyra och Åsbo får sig en svängom, för här kommer min farmor ifrån. Det är gårdar i sluttning, som pappa hälsar att det ska vara, men jag vet inte vilken.

Hälsingeostkaka
Hälsingeostkaka.
Roadtrip längs Ljusnan
Med bilen längs Ljungan. Ljungan följer oss sedan genom Sverige, ska det kännas som.
Roadtrip längs Ljusnan
Järvsö
Järvsö
Järvsö glasdörr
Järvsö.

Vi tältar vid Myrängen, ett iordninggjort träsk. Mer lockande än det låter ska det visa sig. Det finns en fin badplats inne i Järvsö men där är alla andra, så där vill vi inte vara och tävla med vårt stormkök. Här finns en liten raststuga så vi kan sitta inne när temperaturen droppar.

Roadtrip längs Ljusnan
Jävsö turisbyrå
Järvsö pride
Jävsö Pride.
Glashuset.
Trappstigen Järvsö
Trappstigen Järvsö.

Vi rundar av kvällen med en finrom som Erik kallar ful. Men har man bara druckit Bacardi innan, är detta definitivt ingen fulrom. Tältlivet tär på mig och samtidigt vänjer jag mig fort.

Katarina

Trappstigen Järvsö
Utsikt Järvsö
Utsikt Järvsö
Campa i Järvsö
Campa i Järvsö solnedgång Myrängen
Torp på Väddö

Det känns i hjärtat ordentligt när jag mot hans vilja öser in han i reseburen och bär ner honom till kaninpensionatet i Högdalen. Mot äventyret dårå.

20 juli

Vi packar in bilen och lämnar Nisse på kaninpensionatet. Det känns i hjärtat ordentligt när jag mot hans vilja öser in han i reseburen och bär ner honom till Djurmagazinet i Högdalen, det riktiga djurpensionatet denna gång. Jag köar efter en dam som får hjälp att klippa klorna på sin hund och före en man som ska lämna in sina två marsvin. Här står vi måndag morgon och köar med våra djur.

Torp på Väddö
Torpdrömmar
grilla

Bilen tar oss till Norsborg, att lämna nycklarna till Johnny för att få lite vattningshjälp. Vi skördar rädisorna kvällen innan och tar med, det blir mycket rädisor av några skruttiga frön i en pallkrage. Vem visste när vi bara slängde i några frön då när vi var sjuka i juni att pallkragen skulle svämma över, lagom till nu.

fötter
Torp på Väddö Stockholm
Vill ha trasmattan!

Johnny frågar vart vi ska härnäst och härnäst ska vi till Rosa, Eriks barndomskompis, som hyr stuga på Väddö. Väddö visar sig från sitt soliga jag, det är värmebölja när vi lämnar Stockholm och det är kanske den sista värmen vi ska få på ett tag, i alla fall om man får tro väderappen och mycket riktigt, vi får regn och blåst redan på kvällen.

roadtrip utsikt
roadtrip väg
Solnedgången hälsar oss välkomna till nästa tältnatt

Vi grillar halloumi och pratar semester och kanske mest torp. Rosa är i köpartagen och det är svårt att inte bli inspirerad. Torpsparandet börjar här och nu!

Äter chips på strand i solnedgång
Chips smakar bäst i det fria!

Vi tältar på Sandbankarna i Skutskär och det blåser. Jag får sand i tofflorna och ett regnigt humör, men det hindrar inte från att testa habanero- chilichips med fötterna vid vattenkanten. Solnedgång över Östersjön är alltid en solnedgång över Östersjön och jag börjar redan bli expert på vilken färg en solnedgång ska ha sommaren 2020.

Katarina

Sandbankarna Skutskär i solnedgång
Sandbankarna Skutskär i solnedgång

Räddaren i vandringsnöden. Boken Vandra i Stockholm

Vandra i Stockholm. 62 naturskön dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder.

Strax innan sommaren hade sitt intåg jobbade vi hemma i Högdalen. Gud ska veta att jag inte gillar att jobba hemifrån. Jag gillar att komma ut och träffa människor, se folk i ögonen och känna vinden i håret. I all min leda skaffade jag mig två vandringsböcker om Stockholm (recensionsexemplar) och det var nog det bästa jag gjort när virustiden även enterat mitt hem. På eftermiddagarna efter jobbet började jag och Erik ganska snart pipa ut på lite turer och med i fickan var boken Vandra i Stockholm – räddaren i vandringnöden, som klippt och skuren för hemmaarbetaren.

Titel: Vandra i Stockholm. 62 naturskön dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder.
Författare: Fredrik Hjelmstedt & Jonas Sundvall m.fl.
Utgiven: 2020 (andra utgåvan)
Förlag: Calazo
Köpa: Calazo

Vandra i Stockholm

Vandra i Stockholm är en liten turbibel för den vandringslystne Stockholmaren eller för den delen, den som har vägarna förbi Stockholm i arbetet och vill ta en tur efter jobbet för precis som förorden säger är 62 turer mer än en vandring i veckan ett helt år.

Jag måste erkänna att jag varit skeptisk till just dessa typer av böcker. Guideböcker där man misstänker någon ha kopierat innehållet rakt upp och ner från olika faktaböcker. För hur mycket kan man egentligen ha upptäckt Stockholm som privatperson? Som författare? Är det verkligen någon som har gått 62 natursköna vandringar? Ännu mer misstänksam blir jag över den något plastiga looken på boken som ligger i min hand. Varför dessa glansiga tidningssidor?

Men ibland är misstankar och skeptisism fel. Den plastiga looken är inte av ondo utan visar sig snarare vara ett ordentligt praktisk material att ha med ut i naturen då fukten i luften förstör dem annars och ja vad faktabok anbekommer, så är det ju precis det en söker ska det visa sig när en ska ut och vandra och står vilse på parkeringen vid naturreservatet. Vandra i Stockholm är en sida upp och sida ner guide med riktig bra kartor man faktiskt förstår och vet du, någon har faktiskt varit ute på alla turerna och testat dem, tagit sig till platsen med kollektivtrafik och skrivit en egen tipsruta hur en tar sig hit. Det ligger således ett ofantligt jobb bakom boken, ska det visa sig.

Men ibland är det bra att vara skeptisk. För om något granskar man det man har i sin hand hårdare och det är allt bra om man ska till att recensera en bok.

Ibland glömmer man bort det enkla. Att promenera runt Drottningholm är ett sådant. Med buss från Brommaplan tar du dig enkelt till Drottningholm och kan kombinera sprätten i benen med lusten att lära mer om Sveriges historia.

Vandra i Stockholm är enkelt uppbyggd med innehållsförteckning och en karta över områden. Det finns enkla symboler med förklaringar som guidar och ”en led för varje humör”, det vill säga en gradering på lätt, medel och svår vilket ska visa sig fantastiskt när man precis blivit sjuk i virustiden och orkar knappa två och en halv kilometer på en eftermiddag. De olika områdena innehåller sedan ett antal leder eller förslag till leder och slingor, t ex området Mälaröarna (5) med sex stycken turförslag bland annat Drottningholm och Eldgarnsö. Går man sedan till sidan 70 där information om Mälaröarna börjar får man först en kort introduktion till området ”De stora ekarnas hemvist” (Erik är förtjust) och på nästa sida turförslaget till Drottningholm med en bra och tydlig karta över turförslaget, symboler som skvallrar om att här kan du fika, äta och dricka drinkar samt följande kärninformation:

Längd: 2,5 km
Svårghetsgrad: Lätt
Utgångspunkt: Drottningholms slott
Missa inte: Utsikten från kärleksstigen

Sedan följer en text som beskriver vandringen och avslutas med informationrutor om hur du tar dig till Drottningholm kollektivt, med bil och med båt.

Boken avslutas sedan på traditionellt vis med ett register.

Testa vandringskängor och rasta magväska i Paradiset efter jobbet.

Bäst med boken är kartorna och det tydliga fokuset på turerna och innehållet. Inget tjafs liksom. Den är verkligen skriven med en passion för att få Stockholmare, stora som små, vana som ovana att komma ut i naturen.

Tyresta har sitt egna kapitel med början på sidan 248. Du hittar Urskogsstigen på sidan 266 och kan läsa mer om mitt äventyr längs slingan här.

Jag och Erik vandrar runt Urskogsstigen i Tyresta, Drottningholm, Eldgarnsö på tillfrisknandets stig och sedan i Paradiset för att testa Eriks nya kängor och låta min magväska få glänsa. Min absoluta favorit av dessa fyra ska visa sig vara Eldgarnsö som jag nog aldrig hittat om det inte vore för boken.

Om en tidigare inte har vandrat eller är rostig är boken en mycket bra start för att komma igång. Erik har inte vandrat så mycket eller på mycket länge och kom ganska snart igång genom sträckorna i boken. Lederna är ett utmärkt sätt att testa utrustning och hur långt en tycker det är bekvämt att vandra i en otillgänglig miljö. Även om det inte direkt finns några steniga fjäll, finns det åtminstone stigar med mycket rötter, det har vi gott om i Stockholm, som tur är.

Jag kan inte annat än att hylla boken som levererar exakt det den beskriver och vad man behöver. På mitt bord ligger ytterligare en lockande pärla från Calazo förlag, nämligen Vandra i Stockholm skärgård. 33 dagsturer och weekendvandringar från Arholma i norr till Landsort i söder att bita tag i höst. Calazo har otroligt mycket inspirerande böcker och kartor att ladda upp med inför hösten. Till mitt Stockholmsbibliotek önskar jag mig även boken om Kulturvandringar kring Stockholm men nöjer mig så länge med tipsen som finns här.

Si så, ut och vandra med dig nu. Det är ju lördag och värmebölja för tusan!

Katarina

Vi får en bit hav med hjälp av allemansrätten bland Södra Öland odlingslandskap

15-16 juli

Efter två dagar i regn crejvas sol och Erik säger gladlynt ”nu åker vi tycker jag”. Jag börjar låta som på spåret men vi lämnar Glasrike och åker mot solig ö.

Södra ölands odlingslandskap
Södra ölands odlingslandskap

Ölandsbron möter i all sin majestät över Kalmarsund. Erik har inte varit på Öland sedan han var barn och han minns inte mycket. Det är alltid lite roligare att visa runt någon som aldrig varit någonstans, att låta världsvan i varje andetag ”titta där, där är havet på höger sida”, ”titta där, en väderkvarn” och så vidare.

kossor på öland

Vi tältar i allemansrättens tecken. Öland

Att bo över en natt i allemansrättens tecken ska visa sig enklare än vad jag först befarar. Utsidans friluftsforum talar om att det inte ska vara så enkelt, att det mest är kohagar överallt och jag är villig att hålla med, ackompanjerat av husbilar. Vad som varit ett lugnt Småland blir ett lite mer fyllt Öland, men vi lyckas hitta vår bit hav med lite ihärdighet och några turer på skumpiga vägar på Ölands västra sida och stolta är vi när vi slår i tältpinnarna och lyckas använda oss av allas vår allemansrätt på denna välbesökta plats.

vackert odlingslandskap på öland
Vägen ut till havet där vi tältade
fricampa på öland
Att fricampa på södra Öland till denna utsikt.

Bilen rastas i solnedgång och vi pratar om allemansrätten och att den inte nyttjas, förutom de som nyttjar den och att den är svår att nyttja. Förbud efter förbud möter oss och det är ju också ett sätt att se till att en sedvanerätt inte kommer till bruk. Funderar ett slag på att sätta upp en skylt hemmavid med ”tillåtet att tälta”, men vill inte reta upp grannarna, för vem vet, människor är ju rätt galna nu förtin och kanske fotar selfies i grödorna, sådär oprovocerat. som man hört att de gör i Skåne.

Det regnar hela natten och på morgonen smäller något som låter som kanoner. Känslan av väta och vind och kanonsmällar ger en dystopisk känsla i morgonsolen, som gränslandet mellan tiden före och nu händer det. Annars en mycket mindre dramatisk natt än i Småland.

solnedgång över öland kalmarsund
Solnedgång över Kalmarsund
Den här nyckelpigan lyckades vi få med hem.
koka ägg på stormkök
Koka ägg på stormkök
katarina äntligen vilse
Dagens outfit händer inte allt för ofta, men för ändamålet ganska rolig outfit. Keps från min toppbestigning på Kebnekaise, second-hand skjorta från Myrorna i Umeå, mugg från workation i Åre, magväska köpt på Naturkompaniet i Uppsala, hängselbraxor från H&M long time ago och sist men inte minst Birkenstock i plast.
Svanfamilj på tur
Alvaret, tillsammans med södra ölands odlingslandskap är ett av Sveriges få föremål på världsarvslistan.

”Det är lite afrikansk stäpp över det”. Alvaret

”Det är lite afrikansk stäpp över det” säger Erik när Alvaret öppnar upp sig framför rutan och det går inte annat att njuta i detta landskap.

Södra Ölands odlingslandskap med Alvaret är ett av Sveriges femton världsarv, med all rätt. Här har ölänningarna nyttjat jorden under flera tusen år vilket skapat dess unika karaktär. Vid Ölands södra Udde tar Alvaret slut och Långe Jan varnar att går du längre trillar du minsann av vår lilla ö och det vill en ju inte. Det är då tur att här finns ett Naturrum och en Naturbokhandel att stoppa mig annars kanske det nu varit en skribent från Småland mindre och på hennes gravsten stod skrivet ”tagen av Kalmarsund”.

Sverigeboken Motormännens riksförbund
Stora Alvaret i Sverigeboken
Vi promenerar en stund över spänger och spanar karg växtligthet och jag njuter av tillvaron tills att en man med sin son flyger drönare från parkeringen där vi först är själva rakt över mitt huvud, medan frun sitter i familjens lyxiga Range Rover och kollar sin padda (eller vad hon nu gör). Jag vill skrika, ”varför har ni en såndär bil om ni sitter på parkeringen!” Fördomar och irritation kokar i mitt huvud och hade jag varit lagstiftare där och då hade det varit bye bye drönare. Men inget händer, jag är tyst och fördomarna rinner av med kvällens after squash-dusch.
ottenby
Vägen till Ottenby
ottenby fågelstation
långe jan södra öland fyr
Långe Jan

Innan vi vänder norr över slåss vi med några skåningar om pizza vid Grönhögen Väderkvarn och konstaterar att jag inte fotat en enda av Ölands säkert mer än 350 väderkvarnar. Next time Öland.
 
Katarina

campervan öland retro
kossor på öland
Roadtrip längs Ljusnan

Resande är en mycket liten del av mitt liv, men det färgar hela min tillvaro

Jag är åter på balkongen och hör Nisses tassande i bakgrunden. Tiden på kaninpensionat gjorde Nisse blygare än vad han redan är men han blommar sakta ut. Han är en harig hare men har trots det ett samarbetsinlägg på gång med Vita Kraft där han testat Vita Krafts mat, eller i hans fall, mer godis. Att få honom att äta någon mat under sommaren, verkar lönlöst. Ungefär som matmor då.

Roadtrip längs Ljusnan

Det är söndag och klockan åtta, temperaturen på balkongen skvallrar om att det kommer att bli en varm dag i Högdalen, i Stockholm, kanske i svensk historia, vi har ju inte så många av dem, de varma dagarna. Precis som jag inte har så många resdagar.

Jag är precis tillbaka från en, en weekend i Norpan med Sofia, vi kallade det så, min gamla studentstad Norrköping, där jag spenderade tre underbara år som student när jag var sådär nitton, tjugo och tjugoett oerfarna år gammal. Så mycket minnen, så mycket jag lärde mig, så mycket jag inte lärde mig och så mycket som jag önskade att jag lärde mig har sköljt över mig de senast två dagarna. Sofia har fått erfara, min ringa erfarenhet, av Norpan, med enkla fraser och pekande finger ”Där Sofia, där bodde jag, i rummet ovanför dörröppningen i det inte så fina huset” och ”Där, där, fikade jag. Kaffe och bakelse kostade 36 kronor! Kan du fatta!?”.

Nej, ingen fattar nog, mer än vi som bodde där just då.

Jag skickar en bild till min studiekompis som i eld och lågor utropar ”Jag blir nostalgisk bara jag tänker på det!”.

Campa i Järvsö solnedgång Myrängen

Jag dricker mitt kaffe ur min nya kopp från Frostviken. Den är blå för jag gillar blått porslin. För den som inte vet vart Frostviken är, får gissa. Det låter som en del av en fornnordisk saga och det är det kanske, för Jormvattnet ligger alldeles där bredvid.

De två dagarna i Norrköping inspirerar lyfter min inspiration. Det är egentligen också därför jag reser, för minnen, kultur, historia och samtalen som sker med resesällskapet och med lokalbefolkningen. Resorna tar mig framåt även om de först mest håller mig sysselsatt och bollar mig runt likt jag bollar runt en squashboll på squashbanan. Trots att resande är en mycket liten (tidsmässig)del av mitt liv, kolorerar det hela min tillvaro. Därför krävs det mer än ett virus att få mig att sluta.

Katarina

Inte min kopp te. Glasriket


15e juli

Glasriket är kanske inte min kopp te så jag köper snapsglas, jag kompletterar de jag redan har köpt på loppis och som Erik slog sönder ett på en fest. Då visste jag inte att det var ett snapsglas, jag trodde det var ett litet cocktailglas, men nu vet jag bättre. Serien är snö från Orrefors och det visar sig att de har stora fina Martini-glas i samma serie, som jag efter en bättre diskussion med Erik inte köper för ”Vad ska vi med mer glas till?” och det har han ju rätt i. Kanske är besöksversionen av Glasriket med Kosta Boda Outletområde inte min kopp te, men glas har sannerligen kommit att bli och just nu stretar och letar jag efter den perfekta vasen (erna, både stor och till stickling såklart).

Vill du bo lite lyxigt i sommar för en bra peng? Du kan bo på Kosta Boda Art Hotell för 1695 kr som del i dubbelrum och då ingår frukost, lunchbuffé, supé och inträde till SPAet. Hotellet har en mycket vacker foajé med glaskonst och passar den shoppingsugna. I Kosta finns Kosta Outlet som har allt mellan himmel och jord och även den stor glasoutleten med bland annat andrahandssortering från Kosta Boda och Orrefors.

Folklandet Värend med sin historia är däremot min kopp te. På väg till Kosta Boda Art Hotell och deras sommarlunch för 245 kronor (snål Smålänning kollar upp innan då man inte vill drabbas av en pengachock när man väl ska betala) lär vi oss mer om Virdarna och Blendasägnen. En intressant historia om Virdarna (folk från Värend) och hur kvinnorna ska ha fått lika arvsrätt bland Virdarna efter att på ett listigt sätt ha mördat danskarna i sina mäns frånmäle. Det är alltid kul att lära sig något litet om stället en besöker, även om det bara är för en sommarbuffé och några glas.

Senare hemmavid har mamma ett par vaser från Alsterfors. Det ska visa sig att den trähusindustri jag vuxit upp med, Gullringshus, på 40 -talet någon gång ägde ett glasbruk vid namn Alsterfors. Min morfar som jobbade som lastbilschaufför för Gullringshus körde lastbil dit och så kom det sig att mormor fick några vaser. Vaserna flyttar nu hem till mig.

Katarina

”Glasbruksgatan” i Kosta.
Semesterns underligaste bild. Vill du kan du hyra en lägenhet här inredd med dockor.

Hemma från semestern

Jag sitter i bilen och är på väg hem efter tre veckor, nästan fyra, på resande fot. Bilen har blivit vår hemvist för denna tid, skruttiga lilla spättan. Hon har servat oss med det mesta som behövts under en längre roadtrip, huserat kök och tält och gett oss en pyspunka därtill. Någonstans efter Hamra nationalpark körde vi på en skruv och väl i Östersund, gick den sista luften ur däcket under natten.

Under de sista dagarna har jag haft en otrolig hemlängtan och på sätt och vis har det varit skönt. Erik har till och med frågat ”Brukar du ha såhär mycket hemlängtan?”. Ja jag vet inte, kanske var det mer denna gång. Jag antar att det skiljer sig. Men jag minns också hemlängtan jag hade när jag var i Peru, den kom med full kraft på slutet och det var nästan så att väskan packade sig själv och hoppade in i bilen några dagar innan den så snällt skulle skjutsa mig till flygplatsen. .

Kanske är jag väderkänslig trots allt, efter flera veckors semester i tält med låga temperaturer kör bilen själv hem. Eller kanske är det för att jag känner en otroligt längtan efter augusti, efter att skriva. Kanske är det lite både och.

I augusti vill jag blogga så att fingrarna brinner, jag vill skriva, jag vill krumelura och jag vill lära mig något nytt. Jag är så redo att det är risk att det inte blir något av något alls. Så jag har bokat en bloggdag med Sofia.

E4an mot Stockholm, den sista halvtimmen är den längsta sträckan. Den tar aldrig slut och den ser lika dan ut. Den tär och jag blir snurrig av de vita linjerna. Det har börjat bli mörkt, klockan är 22 när vi nattsuddare kör den sista sträckan hem efter ett squashpass i Sandviken där den finaste skylten dyker upp ”Café och Squash”. Vilken kombination, först raketbränsle, mitt är chokladboll, vad är ditt?, och sedan en timma hårt viftande med en racket.

E4an avtar och vi rullar in i Stockholm. Det är nog den bästa känsla med en hel resa. Hemma! Om jag skulle skriva en sång om känslan kanske? Jag sjunger den ju ändå, precis just nu, den där sången.

Jag har skrivit dagbok under hela semestern och jag kommer publicera hela eller delar av mina inlägg här. Det kommer efter, det får bli så i år. Året när jag köpte en elcykel istället för en ny MacBook.

Nähe, nu ska här hämtas kanin på kaninpensionatet. Nisse, nu kommer jag!

Katarina

Bland bokskogar och sjöodjur i Åsnens nationalpark

En dröm går i uppfyllelse, precis i denna sekund när jag ser nationalparksskylten och bilen rullar in på en parkering med stjärnor överallt, ett bevis på att det är en svensk nationalpark som uppenbarar sig framför mina ögon. Åsnens nationalpark, den trettionde svenska nationalparken och i skrivande stund sista i ordningen, bildades 2018 och bjuder på ett speciellt sjö och ö- landskap mitt i Smålands inland. Här är jag nu.

En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer från mina äventyr i Sveriges nationalparker.

roadtrip runt åsnen nationalpark
Roadtrip runt Åsnens nationalpark
parkering åsnen nationalpark
näckrosdamm åsnen
Näckrosdamm vid Åsnen

Åsnens nationalpark. En småländsk nyponros

Bilen rullar in i området vid Trollberget på västra sidan av Åsnen efter en sen lunch kombo middag på PM & Vänner i Växjö. Pepp till tänderna rör jag mig ner till den officiella tältplatsen, längs smalspåret som inte finns kvar och bredvid kanotleden Värendsleden.

Åsnens nationalpark känns ung och frisk som en nyponros och som gjord att upptäcka med cykel eller kanot. Smalspåret är idag en cykelled genom Åsnenområdet. Cykelställ, plats för kanot och träbryggor är en del av nationalparken och jag avundas stilkänslan hos nationalparksdesignern. I Åsnen har hen gjort ett extra bra jobb med vindskydd byggda i trä med glas med tryckta motiv och naturliga moss-tak, likt en oas ute i den naturliga svenska skog-oasen där en blickar ut över obebyggda öar som flyter omkring på håll.

Hitta hit – > Åsnen nationalpark ligger i de två kommunerna Alvesta och Tingsryd och har två (bil) entréer, Trollberget och Sunnabro. Här finns information om parken och rastplatser. Du når även Åsnen med cykel via cykelleden Åsnen runt eller via kanot på Värendsleden.

Paddla kanot i Åsnen värendsleden
Paddla kanot i Åsnen på Värendsleden. Värendsleden är 12 mil lång och eventuellt det bästa sättet av upptäcka Åsnens nationalpark.
Åsnen nationalpark
Nationalparksinformation Åsnen

Tanken är att vi ska övernatta i Åsnens nationalpark, men tyvärr är svenska nationalparker ofta begränsade också i fallet med Åsnen och just idag får vi därför inte övernatta här.

Under vårt besök promenerar vi vid båda entréerna och njuter av naturen och hur välordnat det är med informativa och underhållande skyltar, ett roligt inslag i den sköna naturbilden.

entré trollberget åsnen
Vid alla entréer finns dessa vecka bryggor ut i Åsnen för utsikens skull. Just vid denna passerar även Värendsleden.
åsnen
Åsnen har flera delar nationalpark där mycket är vatten (75%) och även några öar. Den är spridd över sjön Åsnen, men inte hela sjön är nationalpark.

Söker du inspiration till Sveriges nationalparker? Det finns en uppsjö böcker om Sveriges nationalparker, bland annat Sydsvenska nationalparker – åtta skyddade naturpärlor där Åsnens nationalpark är en. Ett rykande färskt exemplar ligger hemma i min kammare, bara väntar på att bli uppätet i en stor efter semestern – tugga.

att göra vid åsnen entré trollberget

Naturen i Åsnen

På min väg genom Småländska höglandet loppisfyndar jag en bok ”Värt att se i Sveriges natur – En reseguide” och vid Åsnen skvallrar boken om vackra Sirkön. Erik styr bilen mot ön på Åsnens östra sida. Ön är bebyggd även om lite och är belägen strax utanför nationalparken och på väg till den norra entrén och Åsnens djupa bokskog.

Vid en första anblick är Åsnen ett majestätiskt ö och sjölandskap som vid en närmare koll huserar vackra bokskogar och näckrosdammar värda Monet. Men Monet kom aldrig hit, vad jag vet, däremot var Linné från krokarna och har säkert upptäckt Åsnen som en del av sina barndoms skogar (säger jag utan att veta, egentligen). Nu har jag upptäckt det också! Och det som möter mig gör mig inte besviken. Jag hade glömt bort det majestätiska med bokskogar, de är ju inte så vanliga trots allt men min barndoms upplevelse av det praktfulla lövverkets känsla kommer tillbaka med full kraft.

Åsnens insjöskärgård har mer än 1000 öar och 70 mil kustlinje och har en tur kan en skymta både Kungsörn, Lokatt och höra lommen över sjön.

skogsslingan åsnen
Skogsslingan Åsnen
vandra i åsnens nationalpark
Sugen på att vandra i Åsnens nationalpark? Det finns flera stigar och leder och även stig ute på öarna som tillhör nationalparken.
åsnens nationalpark
upptäck bokskogen i åsnen
Välkommen till bokskogens drottningdöme! Det är här vi huserar, vi drottningar. Män är välkomna på nåder.

Sjöodjur och andra mysterier vid Åsnen

Smålands egna storsjöodjur

Vi åker vidare mot nord-östra sidan av Åsnen och med målet Bjurkärr. Bjurkärr ska vara känt för Smålands egna Storsjöodjur, malen, skvallrar Sverigeboken om. Det ska tydligen ha funnits en i Sverige som varit 3.6 meter lång till och med men vanligtvis blir de inte längre än metern. Längre än, känns i sammanhanget mer än tillräckligt då denna fisk till och med krubbar sjöfågel när den känner fört.

Kanske pratar man inte högt om detta för då skulle väl inte många våga bada med sina barn i Bjurkärr, precis.

Historien om Alvar

På väg mot Sirkön högläser jag historen om Alvar. Ingen läsning jag rekommenderar innan en ska tälta ute i mörkret!

HIstorien handlar om Alvar som en dag gick ut genom dörren i stugan för att hämta ved och försvann. En vet inte vad som hände Alvar, kanske var det Smålands egna storsjöodjur som var trött på sjöfågel? Läs historien på länken ovan och skriv vad du tror i kommentarsfältet här i inlägget.

övernatta vid åsnens nationalpark
Vi övernattar utanför nationalparken då det endast finns tre tältplatser vid entré Trollberget.
fricamping i värende vid åsnens nationalpark
Tacka vet jag rastplatser med tak.

Med skogens skatt utanför tältdörren. Övernatta vid Åsnen

Vi kommer inte så långt som till Sirkön, bara en liten snudd och bestämmer oss för att tälta i Urshult, vid Åsnens södra strand. Gulligt ortnamn kan man ju tycka.

Erik dricker folköl och bjuder en skvätt och rattar en nudelsoppa på stormköket. Efteråt töms en dyr rom med en vacker flaska upp i kåsan och jag tänker att det är så man ska göra. Dyr rom ska vara i kåsa.

Jag är tältrostig, det är min första tältnatt för säsongen och jag sover inte allt för bra trots att jag har skogens skatter utanför tältdörren. Några ungdomar använder rastplatsen som nattligt häng och sitter och pratar utanför tältet på den arla morgontimmen och en sak är säker, man hör minsann allt i ett tält. Har jag blivit bekväm eller bara gammal hinner jag tänka och svaret uppenbara sig med besked. ”Katarina, du har bara blivit gammal. ” ” Sen när är 35 år gammalt?” vill jag skrika till mig själv. När en tältar vid en rastplats och plågas över tonåringars inte fullt så sammanhängande dialog, då är 35 urgammalt.

Jag drömmer mardrömmar om Alvar under natten, att jag blir kidnappad eller bortrövad eller något annat kanske det är. Varför har jag blivit så harig helt plötsligt? Jag är en hare och Erik en badkruka. Jag hade tänkt att min rädsla för mörkret skulle ha gått över på äldre dar men det visar sig vid Åsnen, att det har den inte. Att vara rädd för mörkret och ändå tälta är ett besynnerligt val men ett val jag är glad att jag gör, om och om igen.

Jag tar mig genom natten trots en redan bortglömd tonårsdialog, en skräckhistoria och ett skyfallsregn. För tältisar som oss troligen bra, för även om de flesta Svenska nationalparker fylls upp med besökare är vi här vid Åsnen allena på blöt mark. Allt som allt passerar några barnfamiljer, med barnen på släp och med ett omfattande verbalt motstånd ”måste vi leka här igen” och en fransyska i röd basker, men inte så många andra.

När jag vaknar så regnar det och både jag och Erik är glada att vi är på en rastplats där vi kan torka tältet under frukost.

Tips – > I Småland går det bra att fricampa lite varstans. Det är inte så turisttätt och det finns mycket skog och mark här. Packa gärna ner en handduk att torka tältet med och en rom för att värma själen.

tält taurus från vaude 3p
Vi lyckas inte riktigt slå upp tältet, men kommer plötsligt på hur man gör för att inte baken ska bli såhär ”slapp” som på bilden. Man ska kort och gott bara peka in rumpen. Bra att tänka på även i verkliga livet. Hållningen är a och o!

Tälplats, kanotled och rastplatser

Tältplats – > Åsnen har tre-fyra anvisade tältplatser på Utsiktens övernattningsplats, en del av Värendsleden till en kostnad av 40 kronor natten.

Kanotled – > Värendsleden, en 12 mil lång led passerar Åsnens västra sida och verkar vara ett utmärkt sätt att upptäcka Åsnenområdet.

Rastplatser – >Åsnen har sparsmakat med tältplatser, men briljerar med sina många och fina rastplatser (lokaliserade främst vid entréer) och vandringsstigar. Parken har åtta kortare vandringsstigar som finns utmärkta vid entréer och det finns en led för alla, förutom för den långknatande vandraren.

gårdsbutik på sirkön i värende vid åsnens nationalpark
gårdsbutik med självservice sirkön
Gårdsbutik med självservice på Sirkön.
Sirkön
Sirkön. Precis nedanför denna bro till höger där fotot är taget finns vad som ser ut att vara en lämplig plats för fricamping vid Åsnen.

På vägen ut på Sirkön möter vi en självservice-gårdsbutik, njuter av allt vackert grönt och köper deras äppelmust. Äppelmusten intas på parkeringen vid Bjurkärr för att ha händerna fria under promenaden.

I Bjurkärr möter jag de vackra bokskogarna. Man glömmer bort hur fina de är. Om du inte har sett en, åk till närmsta bokskog, bums!

Vi strövar längs skogens stigar innan Erik säger lunch och jag ”Kosta Boda Art Hotel”. Kombinationen av ord får oss att öka takten och bokskogen virvlar runt omkring oss när vi fräser genom lövverken med kurrande magar. Lunchen i Glasrike får bli en annan historia.

Katarina

sjön Åsnen
Sjön Åsnen nära entré Sunnabro
Entré Sunnabro vid Åsnens nationalpark
Entré Sunnabro vid Åsnens nationalpark
Bokskog Åsnen
Vildhallon
Torparstuga vid Åsnen i Småland
En vacker torparstuga vid Åsnen nationalpark
vindskydd vid Åsnen nationalpark
Vindskydd vid Åsnen Nationalpark, entré Sunnabro.
åsnen
Vid ett återbesök vill jag upptäcka kanotleden och öarna som ingår i nationalparken.
Vandra i bokskogen i Åsnen nationalpark
Bokskogen vid Åsnens nationalpark.

Det regnar på Småländska höglandet så att det kan förbli soligt på Öland

14e juli

Det känns som att det första av semestern verkligen börjar nu. Nu när vi packat ihop bilen, stuvar in det vi redan packat i Stockholm och när vetskapen om att vi ska spendera en dag eller två i tält infinner sig. Tält är nog trots allt semester för mig. Vi är olika där, jag och Erik, ska det visa sig även om han håller på att förvandlas till en tältråtta, det är jag säker på.

Dags för en miniroadtrip, men först ett dopp i hemmasjön.
Ingatorp.

Höglandet samlar regnet från Norge så att Öland kan förbli soligt.

Bilen tar oss genom småländska höglandet, att vi har ett högland i Småland, det glömmer man lätt bort. Det är höglandet som samlar regnet från Norge och tar emot det så att Öland kan förbli soligt. Här ligger bebyggelsen längs med järnvägsspåret och trollskogar kännetecknar omgivningen. Min alldeles egna Norra Kvills nationalpark finns här och påminner om John Bauers Tuvstarr.

Hos Albert Engström i Hult.
Eksjö.

På Småländska höglandet är tågstationsskötare = rockstjärna. Trädstaden Eksjö och Albert Engströms Hult

På Småländska höglandet finner du trädstaden Eksjö med sina svalgångar. Här fyndar jag ett nytt exemplar av Sverigeboken för bara 30 kronor i Krusagårdens bokrum, och i Hult, ganska nära här, är Albert Engström född och begravd. Tillsammans med sin Sigrid finns hand vid den lilla kyrkan i Hult. Alberts pappa var tågstationsskötare, säkert nära rockstjärna på den tiden då tågspåret var det som styrde.

bokrummet eksjö
Bokrummet på Krusagården. Krusagården har fina svalgångar man kan sitta å fika på.
eksjö trästaden
Eksjö museum.

Utsikten går inte av för Småländska hackor och vi planerar redan vårt återbesök. PM & Vänner i Växjö

Vid Växjö lämnar vi Småländska höglandet men tar med oss regnet och rundar av det med ett högre besök på PM & Vänner där vi äter en burgare på deras takbar och begrundar vårt nästa steg för kvällen.

Katarina

pm & vänner växjö takterass
PM&Vänner har flera restauranger, hotell och även en liten blomstershop, Flora. Utsikten från takterassen går inte av för hackor och vi pratar om ett återbesök för att bo på PM & Vänner Hotell och äta en avsmak i deras berömda Matsal. Semestern är till för att drömma, så nu drömmer vi.
äta på PM & Vänner
småland
En vill ha bok för oss från Smålandet.

24h i mitt (och Astrids) Vimmerby

En hemesterguide till ett sånär som turisttomt Vimmerby

Jag tror att jag sett fler röda stugor idag (13e juli 2020) än vad jag gjorde under hela min uppväxt i Småland! Nej, skämt och sido, så är det förstås inte, men samtidigt kan man undra, var var alla röda stugor när jag växte upp och varför är Vimmerby plötsligt fullt av dem och tomt på turister?

Upptäck Vimmerby med omnejd med mig på 24h!

Astrid Lindgrens Värld och Näs är stängt för sommaren och på min lista att upptäcka i min hembygd är just dessa två. Vad finns då kvar kan man undra? Mycket att göra under en dag, ska det visa sig.

Jag packar in Erik, mamma och pappa i bilen för en dagstur. Pappa kör och jag får mest gorma sväng höger, sväng vänster, då han mest har ett mål i sikte, Bryggmästarns öl på Brygghuset i Vimmerby.

Häng med!

en dagstur runt vimmerby
Roadtrip genom ett grönskande Vimmerby.
upptäcka vimmerby med omnejd
Härliga bondska bygder i Smålandet.
sommarstugan sjösbo

Vi spanar och spanar efter Grönsveds utsiktstorn och kommer till sommarstugan

Först tar bilen oss till Kvilleken. Den gamla eken som alla känner till. Inte? Här hittar du mer information, men ja eken är gammal.

Pappa tycker vi ska ta en tur upp i Grönsveds utsiktstorn och vi spanar och spanar, kanske fanns ett utsiktstorn här 1982, men nu fanns det inte något i alla fall pappa. Så det blir inget utsiktstorn, men vackra bygder och allmänbildande historia av den samme som glatt informerar ”bonden i den där gården han hängde sig”. ”Jaha, tack för informationen, den var nyttig”.

Så vi drar till sommarstugan. Visste du förresten att jag både är född och uppvuxen i Vimmerby och att familjen har en sommarstuga bredvid Katthult? Nähe, jag glömmer själv bort det ibland. Så hit far vi. Och badar och äter bullar med faster och man. Mest äter bullar, flera stycken.

sjöfors
Sommarstugan.
fika i sommarstugan svenska fika
Fika med kanelbulle. Ladda inför katthult.
20 grader skvallrar ankan om.
bada i naturen i småland
Sommardoppet, det obligatoriska. 20 grader känns i ryggraden, litegrann i alla fall.
katthult

Vi kör så gruset ryker till Katthult

Sen kör vi så gruset ryker på grusvägen till Katthult. Med 60 kronor i inträde snålar päronen ur, men både jag och Erik biter i det sura betal-äpplet, pyntar, köper pippi-glass, provar myssen, kollar in Alfreds lya och klappar nästan getter, om det inte vore för att en liten onge eller två står i vägen. Snickarboden står kvar i sin nya form, den ursprungliga eldade en pyroman ner när jag var ung, den och Ösjöfors handpappersbruk bland annat. Kanske nått mer. Mamma säger att han tänkte elda ner Pelarne kyrka, en konstig kulturell eldsvådeparad kan man säga.

pippi glass
Testar Pippi-glass i Katthult.
emils mysse
Emil-myssen på Erik.
Den får en stark 3a.
snickarboa emil i katthult

Du käre lille snickerbo’
här kommer jag igen. 

Nu är det bråttom, kan du tro,
nu är det klippt igen. 

Snickerboa hopp fallera,
å snickerboa hopp fallerej,
är bra att ha hopp fallera,
för stackars mig,
hopp fallerej.

Till snickerboa ränner jag,
när det är nåt jag gjort.
Men farsan löper också bra
fast inte lika fort. 

Snickerboa hopp fallera,
å snickerboa hopp fallerej,
är bra att ha hopp fallera,
för stackars mig,
hopp fallerej 

Text: Astrid Lindgren
Musik: Georg Riedel
© Gazell Music

katthult
Alfreds hus.

Vi köper kokta karameller i Mariannelund och kikar in och ut i Bulllerbyn snabbt som attsingen

Bullerbyn står kvar. Eller Sevedestorp, som det heter. Här hade jag nog inte varit, tror jag inte eller i alla fall minns jag det inte. Innan vi far hit och kollar på Norrgården, Mellangården och Sörgården som även har ett café far vi till Mariannelunds karamellkokeri och köper karameller. Erik planerar att krossa dem, smälta glass, vispa och frysa om tillsammans med nån göttig likör som limoncello. Så nu måste vi bara köpa lite limoncello.

Vid Mariannelund ligger också Filmbyn som har en rad fågelholkar i träden runt om. Filmbyn är allt för turistigt för oss locals så vi sprintar in, lånar toan och sprintar ut. Vi gör ungefär detsamma i Bullerbyn.

mariannelunds karamellkokeri
Äta karameller i Mariannelund, Mariannelunds Karamellkokeri
Filmbyn i Mariannelund.
bullerbyn besöka
mellangården bullerbyn
bullerbyn norgården mellangården och sörgården
Bullerbyn med Norrgården, Mellangården och Sörgården
Bullerbyns kaniner

”Det är en såndär dillkvisträtt”. Brygghuset i Vimmerby

Sena och hungriga drar vi till en klockan sjutton lunch på Brygghuset, Åbro Bryggeri. I bilen på vägen dit läser jag menyn och pappa livekommenterar allt ”Det är en såndär dillkvisträtt”. Ja, en sån vill man ju inte ha. Jag ska berätta en hemlis pappa. I Stockholm har jag lärt mig att det bara är att plocka bort dillkvisten, så det så.

Jag äter min dillkvisträtt med rökt kål, pumpapuré och burrata, innan det en skagentoast och en nougatterreine till efterätt. Nom nom. Maten är bättre än jag minns den, kanske för att det var flera kockar sedan jag åt där.

Skagentoast på Brygghuset.
Friterad Brie.
Sotad kål och burrata.
Nougatterrine
En promenad bland Vimmerbys gator.

Pittoreskt som det ska vara. Mitt Vimmerby!

Vi rundar av kvällen med en promenad längs Storgatan, Båtsmansbacken och förbi Rådhuset och jag får fotografera mitt Vimmerby i fred. Det är en surrealistisk känsla som möter när jag möter mitt sommar-Vimmerby turistfritt. Pittoreskt som det ska vara utan åtta tusen turister.

Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag föredrar nog mitt Vimmerby med ett öppet Astrid Lindgrens Värld och åttatusen turister trots allt.

Tack för att du följa med på en snabb-hemester i Vimmerby!

Next stop – Småländska höglandet.

Katarina

Storgatan, Vimmerby
Båtmansbacken
Rådhuset, Vimmerby torg
Längs sjön Krön hemåt.
Hej Nisse, du var saknad hela dagen.

Första dagen efter första dagen på semestern. Mot Smålandet!

Fotodagbok, 12 juli

Första dagen efter första dagen på semester, mot Smålandet.

Det är svårt att beskriva hur skön känslan är när bilen rullar in på min favoritväg mellan Kisa och Gullringen, förbi Björkhult och in bland trädgårdarna i min lilla hemby. Ett varv runt Kvarndammen sätter pricken över i:et en sånhär första semesterdag.

Katarina

Favoritvägen
Badplatsen vid huset

Vi alla gillar whisky men efter provning här inte alls samma sort. Mackmyra

3-5e juli

Helgen tar oss till Mackmyra för Eriks födelsedag. Vi landar i Tierp på fredagkvällen efter jobbet, helgen innan semester. Semesterbehovet känns i varje blodådra och vi gör det vi ska likt förprogrammerade ”veckan innan semester- robotar”.

norra uppland
I norra Uppland mot Gävle

På morgonen får Erik en squashboll där jag knögglat in ett meddelande i. Det var allt annat än enkelt så man kan säga att jag har födelsedagsansträngt mig. En ansträngd present som innehåller något så enkelt som ett sms, som kommer med ett presentkort till Naturkompaniet på födelsedagen.

Erik behöver kängor. Erik tycker det är mycket. Jag fick en cykel. Det är inte mycket.

dragongate
Detta märkliga Dragongate

Jag upptäcker en turistväg på väg mot Mackmyra, Jungfrukustvägen. En turistväg som har mycket att erbjuda. Jag har fortfarande inte sett havtornen men de finns nog inte nu ändå. Kanske blir det till hösten. Men jag får se Laxön och äta laxökakan på café Furiren. Jag köper en rund liten trasmattebit på Hantverkshuset till en krukväxt och den står nu under Fredskallan på golvet i vardagsrummet. Utanför Hantverkshuset finns fotokonst som står stadigt trots översköljt av regn och jag ögnar särskilt på Jesus på korset flygande i skyn, vad den nu heter.

Jesus på korset flygande i skyn, konst på Laxön. Kanske borde den heta Kristi himmelsfärd, förstås.

Café Furiren inspirar med sin inredning och jag blir inspirerad att fynda en tekanna second hand och stoppa blommor i. En sån där gammal i metall. Eller varför inte bara plantera blommor i ett par skor? Jag tror Erik snart inte får plats med alla mina loppisfynd, jag måste sluta så jag inte blir den där crazy old catlady ingen vill bli.

laxönkaka
Laxökaka eller laxönkaka
Om man söker användningsområde till kängorna när de har gjort sitt.
mackmyra whiskyby
Mackmyra whiskyby

Mackmyra

Vi alla gillar whisky men efter provning här inte alls samma sort. De andra gillar 1an och jag 4an. Erik säger att jag gillar rökig whisky så jag gör väl det även om jag är tveksam. Rökigt känns rökigt.

Man kan tro att jag är inredningsbloggare när jag hos Mackmyra finner en griffeltavlevägg och genast blir inspirerad att skapa en egen hemma att skriva middagar och kvällens drink på, när vi får besök eller bara till mig själv. Jag tycker det är fint med menyer, det måste jag säga. Det och att göra en tavelvägg med Eriks konst från när han gick i skolan. Min konst är om jag ska vara ärlig, inte så mycket att ha, men så känner man kanske alltid. Någon annans är alltid bättre.

INFO: Vår heldag på Mackmyra börjar kl 13 och avslutas någon gång efter 19. Vi betalar när vi anländer, 975 kr per person (ca) och då ingår en lättare lunch (med provning av Mackmyras Gin), guidad visning, whiskyprovning av 6 whiskysorter och en trerätters middag som final. Väl värt ett besök! Du hittar mer info och länk till bokning här. Jag ringde och gjorde bokningen och frågade vilka alternativ som fanns nu i särskilda pandemitider.

kreatör tonic mackmyra
Kreatör tonic.

Blir helt plötsligt sugen på att göra egen havremjöl i mina gamla mjölkflaskor från Vimmerby mjölkbar som jag har hemma. Jag köper whiskykorkar som jag tänker att jag kan ha till ändamålet, men som sen inte passar och nu ligger och väntar i lådan på nästa äventyr, som kanske aldrig kommer. Havremjölken väntar också på att bli gjord. Jag köper tonic. Mackmyra gör tonic! Visste du det? God är den också, särskilt med en massa is i. Jag som kör får dricka den på whiskybesöket men jag är inte så stor på starkspriten, blir lätt hängig av det så är glad i hemlighet att jag slipper för mycket hård alkohol. Det är tur att det inte är jag som är guide, jag hade fått ta en lur bakom whiskeyfaten mellan visningarna.

Vi vandrar genom Mackmyras höghöjds destilleri tillsammans med vår guide Dennis, en intressant skapelse där de använder höjden i processen, destilleriet alltså, inte Dennis. Restprodukter blir biogas och Mackmyra gör även handsprit nu under pandemin och var tvungen att starta ett nytt bolag för ändamålet. Det gick kanske inte så bra att sälja en medicinsk produkt med ett whiskybolag, men vad vet jag, jag har inte grävt något djupare i det. Mer intressant är att Mackmyra har ett pågående mål i Patent och marknadsöverdomstolen för sin reklam, som jag vill kalla romantiserande av alkohol och som Mackmyra säkert titulerar rättvis konkurrens eller nått sånt. Frågan om alkohol i reklam och särskilt i bild är intressant och jag har en ståndpunkt, men orkar inte brodera ut den nu. Jag är emot, kan vi väl säga men förstår konkurrensnackdelen det innebär för ett svenskt företag att husera på en marknad där man knappt får göra reklam för drycken en försöker sälja. Knepigt är förnamnet.

Vi avrundar promenaden med en tur till Mackmyras ena lager där man förvarar alla fat. Man kan köpa ett eget fat om 30 liter för cirka 30 tusen. Inte är det värt det för mej, nej, men det är 60% av hela Mackmyras produktion, tänka sig, så någon annan håller inte med mig.

Whiskytipspromenad.

Efteråt äter vi trerätters middag och pratar mer whisky. Det är ju trots allt därför vi är här. En glad födelsedag senare kör jag hem till Tierp med ett volvoskepp laddat med whiskyrund pojkvän med päron.

Katarina

Grundarna av Mackmyra whisky var här av en slump. Så jag slumpfotade dem.
Torv inte korv.
Whiskyprovning.
Snygg etikett. Frågade guiden vem som gör logor, konsten osv då den är mycket snygg varpå jag öppnade upp för hela målet i patent och marknadsöverdomstolen.
42 åringen, fortfarande 41.
Kan vara det godaste jag ätit i år, nästan.
Kung – Nisse.
Ladan med solpaneler.

Fotodagbok: En crulle, en tax och en jägare

14e juni.

En tur till Aspudden, Nykvarn, Taxinge slott och Jägarskogen.

En liten tur med bilen en vacker eftermiddag strax innan midsommar
Njuteriet och Mångfaldens Hus i Nykvarn
En jag vill ha allt butik
Njuteriet och Mångfaldens Hus i Nykvarn
Mina nya skor från Docksta. Värd varje dyr krona i sitt hantverk. Hittade dem hos BffEllen.
Taxinge slott
Taxinge slott som för dagen huserar Hela Sverige – bakar.
En fika i trädgården. En fantastisk sak med alla våra slott, de är ofta öppna för besökare att bara vara vid.
kniv och kavel aspudden bulle crulle
Årets godaste bulle går till Kniv och Kavel i Aspudden med dessa Crullar (en Crulle). En blandning mellan en croissant och en kanelbulle. När franskt möter svenskt!
På Taxinge finns det här lilla huset. Här hyrde man tydligen in en eremit att bo så när man hade fest kunde man gå ner och hälsa på eremiten. Överklassen har alltid gjort konstiga saker. Här är en av alla.
Jägarskogens naturreservat
Efter en crulle vid Taxinge, rastar vi benen vid Jägarskogens naturreservat, liksom skakar ut varje liten kilokalorie ut i fötterna.
Naturens vackra stilleben gör en sällan besviken.
Kolla, kolla, kolla. Jag tror det är någon insekt han pekar på.
Squash-spelare är vi allihopa. Någon gång borde jag fotografera och skriva om squash, jag vet (det är tyvärr inte så vackert på bild *host*).
Nu fick han fart. Det gäller att vara snabb med kamerainställningarna.
Vill plocka och ha i den här vasen Ekollon från Svenskt tenn.
Hej lilla korren!
Älskar dessa stigar som löper precis längs med vattnet.
Ser du fisken?
Stretching för squashknäna.
Ett av Sverige alla vackra naturreservat. Mer än värt en tur om du har vägarna förbi Nykvarn.
Mitten av juni är här och lupinerna börjar blomma över. De må vara invasiva, men vackra ändå. Hej då!

Katarina

Småland, Hälsingland, Dalarna, Jämtland, Lappland och kanske Medelpad. 7 myror är fler än 6 landskap.

Det blir en roadtrip. Nähe! Säger du det. Vad kan en annars göra på sommarsemstern?

Jag sitter i framsätet när Erik kör. Roadtripen har redan börjat och jag är glad att jag slipper att köra. Vi har precis duschat efter ett svettigt squashpass i Linköping, på någon obemannad bana inklämd bakom Saab arena, ett område i Linköping jag aldrig tidigare varit i. Spartanskt och jämfört med Stockholm, luftigt.

Tänk att vi får semester även detta år. Semestern hängde löst ett tag, men har nu börjat. Det finns en risk att bli inkallad, men jag måste säga att jag inte funderar mycket på det, så stor är den risken.

Semstern började formas längs med tillfrisknandets stig och innehåller nu fullt av äventyr vi bara vågade drömma om tidigare. Vi har tur att vi har en bil, en skruttigare sådan som vi hoppas håller runt landet för vi ska ut på roadtrip. Det blir en ganska lång sådan till sist, genom mer än fem landskap. Vi hoppas i alla fall det och det är annat än viruset som kan stoppa oss, till exempel vädret. Blir det för kallt blir det extra kallt i Lappland och efter att ha sovit ute i fem grader under vår resa runt nord Norges kust, är jag kanske inte lika pepp att göra det igen, även om den kärlek jag då drömde om nu ligger bredvid mig i tältet.

Så vart ska vi då?

Just nu sitter vi i bilen på väg hem till mina föräldrar. Guldgräset längs vägkanten är alldeles gyllene i solnedgången. Vi tänker oss att vi ska stanna i en vecka och upptäcka hemorten och Småland, ett eller två hörn, innan vi åker vidare tillbaka till Stockholm för att packa om bilen. Sedan, ompackade och med nyvattnade växter, beger vi oss norröver, med löst målade planer om ett Hälsingland, norra Dalarna, Jämtland och Lappland och kanske Medelpad. Främst stanna hos vänner, mysa i nationalparker och njuta på alla bra restauranger vi trillar över. Jag har längtat efter att se Järvsö och Hälsingegårdar och Erik vill se fjällen, de riktiga oändliga uppe i norra delarna av landet.

Det är tur att det är semester när jag skriver det här annars hade jag längtat ihjäl mig av min egen text. Jag ska försöka skriva när jag hinner och har lust, men dessvärre har min Macbook blivit för skruttig att redigera bilder på vilket gör att jag inte kan redigera bilder på min resa, vilket i sin tur kommer innebära en fördröjning av mina inlägg. Kanske får jag nalla dator av mina vänner längs vägen, de med lightroom det vill säga, kanske får ni läsare bara vänta, helt enkelt. Jag skriver de texter jag har, så länge, för text kan jag skriva.

Vad ska du göra på din semester?

Vi ses på andra sidan!

Katarina

Smaken är till baken och en antikroppkaka

Smaken är som baken, delad; ett uttryck jag ofta hörde som barn. Men det är inte det här jag vill säga med det här inlägget. Däremot att smaken är tillbaka! Wow inte fake news men good news (!) och vi har också testat positivt för antikroppar. Allt bra på en gång! Hade gärna firat med kroppkakor bums, men då jag är vegetarian är de så svåra att komma över, även om Pelikan minst sagt har fantastiska sådana. Så vi firar med mat, mat och rökta räkor med aioli från fiskhandlaren nere på byn.

Kimchinudlar med gröna ärtor och ägg

Egentligen är jag lite sent ute med det här inlägget. Smaken kom faktiskt tillbaka redan efter tio dagar, i alla fall lite sakta. Det var lite svajigt där i början, så ville inte jinxa och berätta, lite som när en träffat en ny. Tänk att man kan sakna något så himla mycket som man kan sakna smaken. Den var saknad mer än en förlorad barndomskärlek, vill jag lova.

Svarta bön wraps.

Jag fortsatte att fotografera maten under tiden smaken var förlorad men sakta kom tillbaka. Vi fortsatta smycka maten, för att göra den åtminstone lite mer lockande och lite mer lockande blev den.

Ja du ser. Makaroner, vegobullar och smör.

Ibland inbillade vi oss att vi kände smak och lukt och jag kunde hojta till Erik ”nu, nu, nu känner jag det” för att i nästa stund känna absolut ingenting. Viljan är stark ibland, eller inbillningen, som Erik trodde det var.

Keldas sparrissoppa och varma mackor, Eriks favorit.

Det finns i alla fall något att prata om när en förlorat smaken, nämligen hur mycket smak en känner. ”Hur luktade duschcremen idag, för mig luktande den nog ändå lite?”, ”Ingenting!”, ”Nähe, ingenting.”

Ovan synes min så kallade bakfyllemat, pastagratäng med zucchini, som Erik kommit på alldeles själv Man kan laga den när man vill men den är extra god när en är vrålhungrig.

Och så plötsligt en dag började duschcremen lukta igen. Förvåningen! Där var det, luktsinnet. Det hade inte helt nysts ur näsan och försvunnit med vinden i alla fall.

Rökta räkor, aioli och avokado med ett glas cremant upptäckt på en resa till Normandie, för att fira smakens återkomst, för det måste man fira. Cremant de Bourgogne Nr 70451 är min favorit.

Med luktsinnet började livet på något vis återkomma. Visste du att en del av livsglädjen sitter i lukt och smaksinnet? Du hittar varken svaret, lukt eller smak på wikipedia, men däremot hos mig i mitt skafferi.

Den bästa frukosten. Pocherade ägg, avokado och en liten fräst svampröra.

Efter en stund, ganska precis strax efter vi blivit friska släpptes antikroppstesterna fria i Stockholm och efter några dagar bokade jag och Erik tid på Stockholm Waterfront för ett antikroppstest.

Chilistekta räkor, avokado och lite annat gott. Vi fick lite över från midsommartårtan.

En futuristisk sci-fi känsla infann sig i kön, på några minuter invallade i små bås som de tamdjur vi är, stuckna med en nål av någon i full skyddsmundering och sedan utsläppta i frihet.

Surdegsbröd och olivolja nom nom.

En arbetsdag senare kom provsvaret, vi var inte antikroppslösa utan båda två hade minsann antikroppar! Så inte hade vi haft inbillningssjuka heller.

Smörgåstårta med asiatisk touch.

Livet efter viruset och med antikroppar känns lite bättre. Det känns friare och en känner sig inte lika rodnande skyldig när man hostar i armvecket eller tilltalar en pensionär.

Dagen efter smörgåstårta.

Så nu får sommaren komma med allt vad den har att erbjuda, kroppkakor, fjällmark och gärna lite frihet efter att ha varit instängd inom ramen för lägenhetens fyra väggar en vecka för länge, tack.

Välkommen virusfri sommar, vi har väntat på dig.

Katarina

En till gratäng med allt som fanns i kylen.