Latest Posts

Naturdikter – för barn och vuxna med ett ungt hjärta

Jag har ersatt mitt sockerberoende med diktböcker. Jag tänker att det är ett okej beroende. Plockade upp de här två diktböckerna på biblioteket när jag lånade alla Astridar, då det var någon form av poesidag. Och vem gillar inte barnpoesi så säg?

Under ett rabarberblad – Verser för människor och djur av Lena Sjöberg

Rassel Prassel Promenad – poesi bland barr och blad av Hanna Lundström (text) och Maija Hurme (bild)

Att läsa poesi

Okej jag erkänner. Det är inte särskilt lätt att läsa poesi. Jag har under många år som liten försökt att hitta min inre poet, visste du föresten att jag skrev dikter som barn?, men oftast misslyckats både med läsningen och skrivandet.

Nu på senare år, har jag förstått att jag bara läst fel poeter. Jag har läst poeter som jag inte delar referensramar med. För att förstå poesi behöver en nog ha någorlunda samma referensramar eller i alla fall förstå poetens sådana. Med referensramar menar jag kultur, etnicitet, bakgrund, kön, historia och tidsålder osv i all oändlighet. Jag menar det kanske inte är det lättaste att ge sig på en 1600- tals poet om en inte själv kan något om den tiden? Och visst är det svårare att förstå en man än en kvinna om man är kvinna, det behöver en ju inte vara stor tänkare för att ha lagt märke till.

Så med det ha sagt har jag insett att det finns några vägar att gå för att nå målet att bli poesiälskare och det är att 1. Läsa Bodil Malmstens dikter 2. Läsa barnpoesi och 3. Skaffa sig de där referensramarna man saknar. Skaffa referensramar är något man kan göra när man läser barn och ungdomsböcker eller barnpoesi. I mitt fall är det Astrid som är min barnboksreferensram, så att förstå svensk barnboks-kultur, är inte särskilt svårt för mig. Att förstå poesi däremot var fortfarande lite klurigt, tills jag mötte Bodil så sent som i år.

ur dikten Gå ut och kolla in

Klä på dig tunna jackan
Gå ut och kolla in
Har ljuset redan kommit?
Har våren blivit din?

Håll handflatan mot stenen
Låt stenen nudda lätt
Nudda dig och hälsa
på sitt eget sätt

..

Rassel prassel promenad –
poesi bland barr och blad av Hanna Lundström och Maija Hurme

Rassel Prassel Promenad..

.. är Hanna Lundströms dikter för små barn med gulliga rim, fylld med sånt där man kommer ihåg från när man är liten. Som den smältande snögubben och hur ledsen en var när den smälte bort eller hur ljuvt och gott ett sommarregn doftar. Extra mycket gillar jag dikten Samla sekunder som har två mycket vuxenkloka verser.

Samla på grodor
Samla på bär
Samla på stunder av nu-är-jag-här

Samla på vågor
Samla på sand
Samla på stunder av hand-i-hand

Verserna må vara för barn men jag vill ändå påstå att just de här verserna är ändå inget en tar till sig förens som vuxen. Tid är inte ett begrepp jag minns att jag reflekterade över som liten, men de här dikterna, efter de här få verserna börjar jag genast reflektera över tid, rum och relationer.

Under ett rabarberblad

Lena Sjöberg är illustratör men även författare och har släppt flera barnböcker varav två har augustunominerats. Det säger väl ändå lite om hur skarp kvinna det här är. Under ett rabarberblad är ett till stycke klokhet. Whitty verser som är så pass långa att det blir lite av en lång berättelse. Älskar dikten Vintertid som får mitt hjärta att krampa med orden.

ur dikten Vintertid

..
Vart flyttade din pappa? vad är det nu han gör?
undrar hon med katterna, en våning ovanför.

Jag svarar som man brukar, när man är den som blivit kvar,
att jag inte kan förklara vad du sysslar med, och var.

..

Utan dig här hemma blir vintern kall och lång,
för sommaren försvann för gott, i en sliten flyttkartong.

Rassel Prassel Promenad och Under ett rabarberblad passar både dig och dina barn. Böckerna får en att reflektera över tid och rum, livet och naturen. De ger inspiration och skapar glädje och en gör när en läser böckerna en själslig resa ut i naturen.

Katarina

Kungens hjorthage och Grevens jaktstuga – två naturreservat i Södermanland

Vi anländer till slottet i gryningen, just i tid för soluppgång. Solen lyser skimrande rosa på slottets torn när vi klättrar upp för höjden i Gripsholms hjorthage och börjar formulera den första morgonens stavelse.

dagsutflykt från stockholm gripsholms slott

Vackra Gripsholms slott i snöig rosa soluppgång.

Jag blickar ut över balkongen och ser solljuset sakta be Stockholmarna vakna till liv. Det är tidig lördagmorgon när jag skriver de första raderna av det här inlägget. Våren börjar ta fart på riktigt och har för mig kantats av långa dagar med Rachel Carsons tyst vår, naturdikter för barn, visor av Astrid Lindgren och Bodil Malmstens rakt in i hjärtat dikter. Men den har också kantats av nya bekantskaper och dagsutflykter ute i naturen. En av dessa gick till Gripsholms slott.

södra station

Södra station.

Dagsutflykt från Stockholm

Jag är av naturen inte den bästa lokalupptäckaren då jag har fullt sjå att drömma om resor till de mest avlägsna platser. Jag vet inte varför det är så, jag antar att jag bara är sådan av naturen. Men under våren, likt jag läst mycket böcker har jag även pausat bloggen till fördel för instagram. Jag har således, genom instagram stories och olika hashtaggar om naturen i Sverige, hittat nya fotovänner. En har jag träffat och gjort utflykt med vid två tillfällen. Dagsutflykten från Stockholm i Södermanland är den första av de två.

För jag som inte har bil året runt i Stockholm är det alltid lite meckigare att ta sig ur staden. Till Gripsholm tog jag bussen till Södra Station och pendeln till Södertälje för att bli upphämtad av min vän. Med bil hela vägen tar resan 45 min. Med buss, pendel och sedan bil, kanske dubbelt så lång tid.

De dagar en har ork och energi att komma upp tidigt är ofta mödan värt. Ljuset i arla morgonstund möjliggör konst även om du fotograferar med mobilen.

Vackra slätter i Södermanland.

Naturreservat i Södermanland

Södermanland har 157 naturreservat med blandad natur, allt från barrskog till ängar och skärgård. På en dagsutflykt från Stockholm blir det för mig och min vän lagom att besöka två, Gripsholms hjorthage för dovhjortarna och Jaktstuguskogen för den vackra, fornnordiska jaktstugan.

slott sverige gripsholm

Gripsholm slott ligger vackert vid Mälaren i Mariefred.

slott sverige gripsholm gripsholm hjorthage

Gripsholms hjorthage

Vi anländer till slottet i gryningen. Gripsholms hjorthage ligger enkelt tillgänglig precis i anslutning till Mariefred, någon km från staden vid Gripsholms slott och tillhör Kungahuset. Man parkerar vid Gripsholms slott och fortsätter sin färd till fots. Hjorthagen med anor från 1600 – talet är över 60ha och huserar ett 100-tal dovhjortar. Hela parken är fylld till bredden med ek, lind och en del fornlämningar och det är ren njutning att vandra runt hagen även utan spår av hjort, särskilt då den badar i sol nu på vårvintern. Vägarna är promenadvänliga och för alla.

Jag och Magnus vandrar runt hagen en lång stund innan vi lyckas hitta dovhjortarna. Till sist frågar vi ett par motionärer som går förbi oss vid frukost om råd och får tips vart de brukar husera.

 

Magnus, Grovetwig.

gripsholm hjorthage naturreservat blå band turmat

Har du testat torrmat? Dyrt men praktiskt och mättande.

magnus grovetwig

Torrmat från Blåband och Real Turmat – praktiskt men sparsmakat urval för vegetarianer

Eftersom vi är ute hela dagen har jag valt att ta med torrmat, då det är praktiskt när det är kallt och en blir mätt. Magnus har med sig stormkök på gas och jag har med mig frukost från Blåband och middag från Real Turmat. Jag köper min mat på en av Naturkompaniets butiker på Kungsgatan som har ett sparsmakat utbud av torrmat, särskilt för vegetarianer. Att beställa online innebär ett mycket större urval och bättre priser.

När jag väl står där med min Blåband frukost ångrar jag mig inte. Jag får en stor portion som är otroligt mättande, även för mig som är stor i maten. Real Turmat har jag ätit tidigare och vet att den är dyr, men god.

katarina wohlfart katarina wohlfart gripsholm dovhjort sverige dovhjort  gripsholm hjorthage kungahuset dagsutflykt från stockholm dovhjort gripsholm dovhjort gripsholm gripsholm slott gripsholm slott

Dovhjortarna i Gripsholms slotthage

Hjortarna, guldigt lysande med vippiga vita stjärtar dyker plötsligt upp. Vi går på dem helt vid ett stenröse och skrämmer dem till språng. Vid en matningsplats står en hjord hjortar och äter ensilage. Vackra och välnärda är hjortarna i Gripsholms hjorthage av förklarliga skäl, de sköts ju ändå av Kungahuset. Vi smyger oss på sakta, står alldeles stilla och fotar på håll. Hjortarna är vaksamma och ser ut att undra vad vi sysslar med där i dungen alldeles ovanför dem. Sakta springer de ut på fältet och vi smyger efter.

jaktstuguskogen

Jaktstuguskogens naturreservat ligger i söder om Sparreholm.

grovetwig kottar södermanland södermanlands län ute i naturen södermanland

Jaktstuguskogens naturreservat

I närheten av den för mig okända orten Sparreholm (måste älska namnet!) ligger det lilla naturreservatet Jaktstuguskogen. Hit finns ingen naturlig parkeringsplats så vi parkerar i en parkeringsficka längs vägen, söder om Sparreholm längs väg 53. Här finns en gångstig och skylt vart naturreservatet börjar. Det vi mest är intresserade av är den djupa barrskogen och den lilla jaktstugan i fornnordisk stil som återfinns djupt inne i Jaktstuguskogen.

Om du navigerar med koordinater är detta följande till parkeringsfickan (WGS84): 59.05624, 16.82726.

Eric von Rosens jaktstuga ritades av Ivar Tengbom i fornnordisk stil och byggdes mellan åren 1909-1910 med syfte att likna ett vikingahus. Stugan pryds av vackra sniderier, jaktscener, krokodiler, Fenrisulven och inuti ska det även finnas en och annan svastika. Stugan är sedan 91 byggnadsminne, men privatägt och stängd för allmänheten.

Fullt påpackade med kläder pulsar vi in genom snön. Även om det är mycket snö så är det inte så lång vandring till stugan och det funkar därför att besöka Jaktstuguskogen på vintern.

jaktstuguskogen naturreservat jaktstuguskogen dagsutflykt från Stockholm jaktstuguskogendagsutflykt från Stockholm

Fler natursevärdheter i Södermanland

Letar du fler sevärdheter i Södermanland så finns den här fina guiden till 21 olika utflyktsmål i naturen i Södermanland.

När dagen är slut står stegräknaren på nästan två mil. Två mils pulsande i snö och bland hjortar gör hjärtat lycklig, men är ganska fysiskt ansträngande. Bra träning för hjärtat i dubbel bemärkelse.

Katarina

 

Det här är hjärtat

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Dagarna går så fort, lite som den här diktsamlingen. Man liksom bara tuggar i sig dess innehåll, vänder och vrider på orden och tänker. På två dagar läser jag den två gånger, känner,  och jag tycker du ska göra likadant.

Det är väl ingen hemlighet att jag är Bodil Malmsten fan. Så när jag säger läs Bodil, så ligger det också en hel massa subjektivitet bakom. Men jag är ändå övertygad om att du inte kan bli besviken, diktälskare eller inte. Det här är hjärtat, gör ingen besviken.

Det här är hjärtat – Bodil Malmsten

Det här är hjärtat handlar om det oundvikliga. Om döden. Om sorgen. Och om allt däremellan. Det som drabbar oss alla, oavsett börd. Om att förlora en nära anhörig och om att förlora sig själv, på sätt och vis. För vem är det som dör egentligen?

Denna Bodils diktsamling går rakt in i hjärtat och uppmanar, som Bodil säger ” Under en livstid kan hjärtat slå 2,5 miljarder gånger. Men så slå då! Slå Slå Slå. Jag gråter, tår efter tår, som om det är nu det drabbade mig. Jag inser när jag läser att kärleken är det största, det största att ha och det största att förlora. ”Kärlek är att jag vill att du finns”.

Det här är hjärtat är för den som är diktovan som jag, som är kär i kärleken, i livet och att fundera och reflektera över det.

Katarina

 

Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill

Vädret, som Astrid själv skulle säga, var hujedamej- grått över påsken men plötsligt på måndagen spricker det upp, likt ett påskäggsskal som bara trillar av. Våren väntar på gryning och det knakar och brakar både i stammar och hjärtats inre. Jag sträcker ut benen i sängen och minns Ronjas vårskrik när Mattisskogen spricker upp och våren klampar in. Det finns bara en Mattisskog för mig och det är Norra Kvills nationalpark. Så vad bättre än att ta en tur dit tänker jag. Tur att det är precis det jag har planerat.

Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill

Min kärlek till Norra Kvills nationalpark är stor. Det är den nationalpark jag vuxit upp med. Jag delar inte min skogspassion med så många jag känner varför det ofta slutar med att jag får ge mig ut i skogen själv. Men det finns instagramvänner där ute som delar kärleken till mossig skog, lika mycket som jag. Vid påsk slog jag mig därför samman med en och åkte en vända till Norra Kvill.

Skägglaven den bästa är.

Jag har tidigare skrivit om Norra Kvills nationalpark många gånger. Visste du att jag som projekt har att besöka alla nationalparker i Sverige? Du kan läsa om de jag redan har besökt här, om Norra Kvill här och om mitt besök till parken under stormen Urd här.

Vädret under påsk var som Astrid själv skulle ha sagt, hujedamig grått mest hela tiden, men på måndagen, var det som att skalet på ägget äntligen trillade av och jag vaknade till en fantastisk blå himmel och en skön känsla av frihet i bröstet. Ofta ett gott tecken när en ska ut i skogen.

Foto ovan och nedan: Grovetwig

Norra Kvill = Mattisskogen

Norra Kvill, Ronjas skog

Att en vecka tidigare ha läst Ronja Rövardotter gör sitt till och längtan till skogen blir tillsist tokstor. Och om någon skog är Ronjaskogen för mig så är det Norra Kvills nationalpark, med alla dess vackra stenar, mossor, lavar, förföriska tjärnar och vänliga granar. En väntar sig nästan en liten Rumpnisse kika ut ur en ihålig stubbe, när en går förbi.

Idhöjden, 45 m över Stora Idgölens yta, ganska högt för att vara Småland då dess högsta berg når knappa 377 m.

Vandringskaffet det bästa är.

Norra Kvills nationalpark har två vandringsleder att välja mellan, Stora Idgölenrundan och Lilla Idgölenrundan. Parken, som är mycket liten, är välskyltad och svår att gå vilse i. Lederna är korta, men delvis ganska backiga. Vägen upp på Idhöjden är tom mycket brant men har ett rep att hålla i.

Vintern hänger kvar i parken när vi kommer hit och med förvåning inser att hela skogen är full av snö, så pass mycket att vi är tvungna att parkera bilen nere vid vägen innan vi sakta tar oss in med vedträn och kokkaffe in till entrén.

När en går ensam i Smålandskogen känns den ofta djup, lite otäck och ensam. Skogen lockar mig alltid men så snart jag kommer längre in i den gör sig knakande träd och vildsvinsspår sig påminda. Men nu när jag inte längre är ensam känns den alldeles alldeles lugn och harmonisk. Inte ens färska hår och bökspår stressar upp mig.

Trädkramardikten

Samlar barr och bär på blad
Följer myrans promenad
Tappar stöveln, hittar den
Fiskar upp den, går igen
Vandrar, vandrar ända fram
Slår armarna om randig stam

Älsklingsträdet, det står kvar
Viskar frågor, viskar svar
En gammal vän att prata med
En stadig vän, mitt älsklingsträd

Rassel, prassel, promenad. Poesi bland barr och blad. Hanna Lundström och Maija Hurme.

Idhöjden

Vandringen in till parken är inte särskilt lång. Den börjar uppför en stund, för att plana ut vid Stora Idgölen och strax därefter fortsätter den uppåt upp på Idhöjden. Trots att jag varit här många gånger tidigare har jag inte varit uppe på höjden. Väl uppe slår jag mig ner en stund, tar en kopp hemkoktkaffe och njuter av utsikten. Solen värmer även om det fortfarande är kallt ute. Det är svårt att motstå ett vårskrik, likt Ronjas, rakt ut över det öppna landskapet, men jag håller mig i skinnet, jag vill väl inte skrämma min bekantskap heller. Visst är det som de säger, kaffet smakar extra bra utomhus.

Det känns som Idhöjden, med sin ringa 45ms höjd är en milstolpe på sätt och vis. Denna nationalpark, blott en mil från där jag växt upp och sen har jag inte ens varit uppe på höjden. Men nu har jag det. Det kan ingen ta ifrån mig.

lilla idgölen

Lilla Idgölen i vinterskrud

På vägen tillbaka möter vi motljuset och min vän Magnus säger skrattande att det är min favoritgrej att fotografera. Kanske är det det? Har aldrig tänkt mig att jag bryr mig särskilt mycket om ljuset. Men vid betänketid så är det nog solnedgången som är min favorit. Detta kraftiga apelsingula solljus som på sätt och vis gör att landskapet badar i sol och pockande gör en uppmärksam på att nu är ljuset för dagen slut och det är dags att gå hem.

Fototips: Vill du att solen ska bli till en stjärna? Använd en mycket liten bländare (dvs ett högt f-värde). Testa att använda ett värde mellan 18-22.

Näckön – Norra Kvills rastplats

På vägen tillbaka spanar vi tickor. Norra Kvill är full av både tickor och skägglav. Skägglaven sägs vara ett tecken på bra luft och det känns så i lungorna, alldeles rent och kraftigt.

På Näckön, Norra Kvills rastplats belägen vid entrén, gör vi kokkaffe med enkel pasta och tomatsås över öppen eld a´la Grovetwig. En så enkel pasta som hade varit klippt tråkig hemma, smakar himmelsk av den enkla anledningen att den är kokad över öppen eld. Även om en vet att det är sant är det svårt att svara på varför det är så. Men det som är särskilt ute i skogen, sprakande elddoft, kan vara mindre särskilt i stadsmiljö. Jag luktar som ett stormande eldhav när jag kliver på tåget i Norrköping för hemfärd, till de andra passagerarnas uppenbara rynkinäsan förtret. Påsken slutar således med ett elddoftande lyckligt skogshjärta som fått krama stock och sten både fysiskt och mentalt.

Katarina

En del kommer förberedda. På Näckön finns grillplats och ved, men yxa får du ha med själv. Dock stjäl många ved så för att vara på den säkra sidan är det bra att ta med själv.

 

 

Dagboksnotering från en vårvinterpromenad till Skomakargrottan

Jag spenderade påskhelgen som många andra hemma hos päronen och passade på att göra sådant jag gjorde som liten, svänga mina lurviga i Vimmerby, äta Småländsk ostkaka och gå långa skogspromenader med min gamla barndomsvän Linda.

Det finns mycket att säga om gammal vänskap, men den rostar sällan. Linda som numera bor i Umeå hämtade mig på vägen hem och gav oss ett långfredags- äventyr vi sent ska glömma med en trasig kylare på Lindas sambos bil. Natten och morgonen spenderades med att laga en trasig kylare med riviera omvägar över Jönköping till följd. Allt för att plocka upp en ny bil för påsklovsnöjen i Småland, till Linda som är lärare. Men långfredagen var också den dag som gav oss vackrast vårväder. Ett minne med bitter smak då dagarna som följde var gråa och trista och hemma väntade en familj med influensa.

 

Men vad gör väl två barndomsvänner om inte trotsa bisterheten och bege sig ut i skogen ändå?

 

Jag tror ofta själen behöver skogsturen lika mycket som benen. Det är i hemtrakterna jag riktigt kan landa, andas ut och återhämta mig för en ny arbetsvecka eller månad. I Stockholm är snön borta men i Småland ligger den kvar och avvaktar i skog, tung och blöt. Här och var är det barmark men i skogen mest snö och is. Tallar och gran står kämpande och väntar på våren, lite mossa tittar fram på stenarna längs bergen och samsas med istappar och kalla skuggor. Det kalla, bittra, gråa är en del av processen innan våren blommar ut och något en lär sig acceptera efter trettiotalet årstidsväxlingar.

Vårkänslorna kommer sakta, sakta fram när jag går där längs stigen och jag kommer mig för att tänka; Om det bara var barmark.

Katarina

 

Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova

Ronja Rövardotter – Astrid Lindgren

Jag sitter på tåget på väg hem från min favoriturskog- Norra Kvills nationalpark. Den yttersta tystnaden ekar i öronen när jag tänker tillbaka på en dag med skägglavsfrisk luft, sotig eldstad och den sista snön som envist hänger kvar mellan mossiga stenar.

Ronja Rövardotter en svensk Romeo och Julia, bland rövare och sagoväsen

Ronja, min Ronja, som precis som för många andra färgat min uppväxt med kärleken till Sveriges mossiga skogar, kärleken till Birk och kärleken till Vargsången. Jag hör Lovis röst i varje not eller i varje fall Lenas Nymans som spelade Lovis i filmen om Ronja.

För någon vecka sedan bestämde jag mig en tidig lördagmorgon för att börja läsa Ronja Rövardotter. Jag hade tidigare under veckan lånat lite nya böcker på biblioteket och av en slump såg jag Ronja när jag ivrigt letade efter andra Astrid böcker jag inte läst som ung. Och inte heller hade jag läst Ronja varpå den följde med på trekvart. Att läsa Ronja kom att bli det sista jag bestämde mig för denna lördag för från första sidan till sista var jag som fastklistrad. Jag gick bara för att laga mat emellan och för mina vanliga helgpromenader, som inte blev så fasligt långa när jag bara ville hem och läsa.

Minns ni rumpnissarna med sin favoritfras ”Voffor gör ho på detta viset?”

Ronja är en ungdomsbok skriven till oss alla, till alla barn med ungdomshjärta eller alla vuxna med tonårsminnen. För vem minns inte den första trevande kärleken? Den bångstyriga känslan av att vara ung tonåring och bara vilja vara ifred? Känslan av att föräldrarnas skallar är som tomma bollar? Alla känslor av passion och irritation infrias i Ronja, blandat med en lagom portion svensk fantasy och enkelt drömmigt Astridspråk, en av Sveriges bästa författare, som jag nu, och kanske för alltid är besatt av.

Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova. 
Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova.

Du varg,
du varg,
kom inte hit,
ungen min får du aldrig.
– Vargsången – Hujedamej och andra visor av Astrid Lindgren

Ronja, som är vild som vildvitttorna i Mattisskogen är en egensinnig tjej som älskar skog, djur, natur och senare Birk. Ronja, född i Mattisrövarsläktet en åsknatt i Mattisborgen möter senare Birk Borkasson, av Borkarövarsläktet och äventyret börjar.

För dagdrömmaren, skogsdrömmaren, Sverigedrömmaren och den som minns första kärleken. Som njuter av Astrids språk, inspireras av saga och gillar lagom spännande rövarhistorier till toner av en Vargsång.

Tips! Önskar du ett eget äventyr? Besök inspelningsplatserna för Ronja. Bland annat spelas vissa delar in vid Ristafallet i Åre där jag varit.

Katarina

Weekend i Sveriges vinterpärla Åre

Sverige, detta avlånga land har otroligt många fina pärlor. Något jag själv på senare år har upptäckt är glädjen över vintersemestrar. Och finns det något bättre ställe än vintriga, alpmysiga svenska Åre med sin lyxiga touch passande för en pärlig äventyrare?

En vinterweekend i Åre

Snön krasar under skorna när jag kliver in på Åre torg. Jag blickar upp och solen lyser ner över berget. Jag hör barn skratta och människor prata med varandra runt mig när mina fötter trampar lätt över torget. Folket, endera på väg till Bergbanan, andra till iften längre väster ut medan några få stannar kvar nere i byn, för en långlunch.

En förstår plötsligt varför det är så många Stockholmare i Åre. De två verkar som gjorda för varandra. Som en vintrig avknoppning till ett Stockholm, som sällan har så mycket snö och bara en skidbacke, på ett nattågs avstånd. Ett tåg som landar strax nedanför skidbacken och öppnar upp för besök på svenska restauranger, nöjen och skidåkning, som för de är vana håller världsklass.

Men även för det oinvigda skidåkarbarnet som jag så har Åre allt en kan behöva under en långweekend. Efter mina tre besök, kommer här en guide till äta, sova och göra i Åre, om du vill åka skidor och upptäcka byar som Äntligen vilse. Och ganska så roligt att tala om så är det i Åre jag har lärt mig att åka skidor, 33 år gammal och visst passar då uttrycket, ”bättre sent än aldrig” i sådana sammanhang.

att göra i åre ristafallet

Ristafallet i Undersåker, på armslängds avstånd från Åre by.

Att göra i Åre på vintern

I Åre kan du göra lite av allt som att; åka skidor, vandra med snöskor, åka skoter, åka på vattenfallsutflykter, äta crêpes eller testa Åres egna kaffe, spana hållbart mode, luncha Fävikens pop – up och testa kroglivet. I Åre kryllar det av uppträdanden och byn har tom en egen festival på vårkanten, Åre Sessions, som jag besökte förra året.

En kan tro att jag är redo att flytta hit och visst ligger det nog en viss sanning i det, längtan är ibland stor att komma utanför Stockholms väggar. Men även om flyttlasset inte bär hit är jag ganska övertygad om att Åre har något för alla.

att göra i åre

Sofia, Fantasiresor på workshop med Hanna Wendelbo i Åre.

Skidor i Åre

Vem drömmer inte om att swischa ner för svarta backar, få se tuff ut med vinden i hårtestarna under hjälm och fart i blick. Det gör jag. Det har jag gjort sedan jag var barn och min granne ivrigt åkte till Sälenfjällen varje vinter och kom hem överlycklig, som ett nytt barn. Jag älskade fart och fläkt som liten, att sätta högsta fart med hästen och i rasande tempo galoppera över vidderna var mitt liv.

Efter tre besök i Åres backar kan jag knappt klara att ta mig ner för röd backe, eller ens åka skidor för att vara ärlig och har mest hyperventilerat varje gång jag ska upp i liften. Farten är inte längre min vän, utan något som känns nödvändigt ont för att få flyt och den där härliga känslan av absolut frihet. Tur då att det som botar sånt är att aldrig ge upp. Och gott tålamod har jag, precis som att det finns gott om tålmodig personal och vänner i Åre.

Även om jag inte är en skidåkare av världsklass bemästrar jag i vilket fall konsten att hyra skidor. Varje gång jag lånat skidor har jag lånat från Skistar vid Holiday Club eller vid shoppen på torget i Åre by. Personalen hjälper alltid till och förklarar tålmodigt hur och vart man ska åka, vad som är bra för nybörjare och så vidare och personal i backen är otroligt hjälpsamma och saktar ner liften när en ser rädd ut. Lyckades vid mitt första besök lura en lärare i backen att lära mig hur man svänger genom att stå ensam i barnbacken och se ynklig ut, tills någon gick förbi. Tro mig, ynklighet funkar i läskiga- back- sammanhang, för vem har hjärta att passera en förvirrad 33 åring?

Så om du inte åkt skidor innan, bege dig genast till Åre och ut i backarna. Det är så otroligt roligt, kanske särskilt när en är nybörjare. Och jag tänker inte ge upp. Jag tänker fortsätta åka till Åre och lära mig att åka skidor. Dricka öl i backen, se tuff och ruffsig ut i håret och bara vara sådär cool, trots att jag missade chansen med 10 år, men vem bryr sig, egentligen?

skidor i åre

Swischa ner från toppen rakt in i  Åre by, ta en burgare på Max och och njut av vintern på Åre torg.

Skoter i Åre

En annan rolig aktivitet med fart och fläkt är skoteråkning. När jag var i Åre förra året hade jag inte åkt skoter på mycket länge, sen jag var runt 19 år för att vara exakt. Det blev en fartfylld upplevelse med en massa andra kvinnor, lika galet skrattande som jag av hastigheten. Vi packade på oss, två och två på skoter och tog en tur upp på fjället över Åre sjön, stannade för en kopp kaffe och vände sedan åter med utgångspunkt vid Holiday Club och Åreguidernas näste.

Läs mer om att åka skoter med Åre guiderna.

skoter med åreguiderna skoter i åre att göra i åre skoteråk skoter på fjället i åre åreguiderna

Lisa och Annika med Att resa podden.

winterworkation i årevinter i åreatt göra i åre åka skoter på fjället skoter på åre sjönskoter på åre sjön att göra i åre

Glädjen vid min första skotertur på väldigt många år, med solsken i blick. Foto: Helena Gunnare.

Åres vattenfall

Under vintern fryser vattenfallen runt Åre och förvandlas till perfekta halvdags utflyktsmål där en får chansen att gå, stå och fota i ett vattenfall. Och vem vill inte fotografera skirande vitblåa vattenfall med ett lätt brus under snötäcket? Packa på dig täckisar och ner varm choklad och kanelsnäckor från Åre bageri för bästa upplevelse vid fallen.

tännforsen åre vattenfall

Tännforsen

Tännforsen

Tännforsen är Sveriges största vattenfall och ligger på kort avstånd från Åre. Enligt Tännforsens turiststation, 22km och 22 kurvor väster om Åre by. Vid vattenfallet ligger turiststationen som är öppet under sommartid med logi för pilgrimer och mat för alla. Under vintern får en klara sig själv. Tännforsen är en utmärkt halvdagsutflykt från Åre.

Till Tännforsen far jag och Annika en dag när vi inte åker skidor och fotograferar tills slutaren fryser.

tännforsen turiststation

Tännforsen turiststation i vacker röd mundering med ett tjockt vintertäcke.

besök tännforsen åre

Annika, Resfredag, får vänta på fotografen i backen upp från fallet.

att göra i åre tännforsenatt göra i åre tännforsen

Tännforsen är allt bra mäktig.

tännforsen vattenfallvinter fruset vattenfall åre  vinter åre

Ristafallet

Även om Tännforsen är Sveriges största vattenfall är Ristafallet min favorit för att det känns, trots mindre, som att det finns mer att upptäcka här. Och kanske finns det någon koppling till mig ändå för här spelades delar av Ronja Rövardotter in. Ristafallet hittar du längs E14 i Undersåker och passar precis som Tännforsen som halvdagsutflykt från Åre. Fallet ligger lättillgängligt från parkering bredvid E14.

att göra i åre

Foto: Clara Löfvenhamn, Bossbloggen

ristafallet

Ristafallet.

ristafallet isgrotta

På vänstra sidan av fallet hittar du denna lilla isgrotta. Foto: Jeanette, Jeanette Seflin.

ristafallet

Vintern skapar det vackraste blå ljuset.

vinter vattenfallristafallet att göra i åre fika med vänner

Fika med vänner är pricken över i:et vid ett besök till Ristafallet. Foto: Jeanette Seflin

Snöskovandring

För alla som bor i snöiga nejder kan ett par snöskor förändra livet. Men för oss som bor i Stockholm, kanske inte så mycket. Bor en här har en troligen aldrig ens sett ett par. Därför var det också första gången jag testade snöskor när jag var i Åre. Och om jag ska vara ärlig, något som känns underbart smart för att komma ut i skogen när det är fullskalig vinter, för en kort promenad eller bara lite luft. Jag vandrade från Holiday Club över Åre sjön till andra sidan, testade och vandra i backe och värmde mig över en öppen eld.

vandra med snöskor

Sofia, Hildas snörar på sig snöskor utanför Holiday Club.

snöskor i åre

Det tar en stund innan en får in tekniken med snökor. Rania, Northboundjourneys.

Katta, Bucketlife, är inte kallad Braskatta för inte.

att göra i åre snöskor

Johanna, Vandraren, övar att fotografera och jag övar att gå.

Äta och fika i Åre

Åre har ett stort utbud av restauranger, för en så liten by, inklusive Max och Espressohouse. Lite som ett snöigare och mer skidvänligt Stockholm med andra ord. Men för er som inte bryr er om kedjorna finns en hel radda restauranger och mysiga kaféer där jag besökt, ÅreCrêperie & Logi, Åre Bageri, Åre Kafferosteri och Grow bland många andra.

äta i åre

Det finns inte så mycket saker som är bättre för själen en en god vegetarisk måltid och ett gäng vänner.

Åre kafferosteri

Åre Kafferosteris kaffebar, lätttillgängligt på Åre torg är nyöppnat när  jag Sofia och Jeanette glider in, för en stund i värmen och för att testa Åres berömda kaffe. Eftersom det inte finns så mycket bättre än kaffe går det ju inte att motstå dessa lokala små ställen. Vi möter en snäll kvinna som serverar oss både soppa och kaffe med efterrätt och på väggen hänger mysig lokal konst en kan köpa om en vill.

fika i åre

Jeanette, JeanetteSeflin och Sofia, Fantasiresor, reseskvallrar. 

åre kafferosteri kaffebar åre torg kafé åre torg

Lokal konst och mysig stämning på Åre Kafferosteris kaffebar på Åre torg.

fika åre torg

Krus och Svartklubben – pop up by fäviken

Pop up måste vara 2010 – talets hippaste koncept? Det känns som att det är det en gör nuförtiden. Och någonstans hänger det väl ihop med vår längtan över att vara unika. Det gör Åre bra med Krus och Svartklubben – pop up by Fäviken. Om man är matintresserad och har längtat till ett bord på Fäviken Magasinet, konstaterar att en varken har råd, eller tid att ta sig dit endast för ett mål mat så är ett lunchbesök på Fävikens pop-up Krus ultimat. Har man några extra slantar finns Svartklubbens avsmak Uvisan, för att komma lite närmare Fäviken konceptet.

fäviken pop-up krus svartklubben åre

Kokboken Nordisk Kokbok av Magnus Nilsson skapar ett starkt habegär.

äta i åre fäviken pop-up

Krus.

äta i åre äta i åre äta i åre krus i åre

Åre bageri

När nattåget landar runt kl 9.00 på morgonen i Åre så kliver jag direkt ur tågsängen i mitt underställ, lämnar väskorna på Holiday Club och gör ordning mig för morgonen i SPAet för att direkt bege mig för frukost på Åre bageri. Jag ser till att vara riktigt hungrig för en brunch. Här finns frukost till alla, inklusive intoleranta och veganer. Lite som en hotellfrukost i mysig bagerimiljö.

brunch på åre bageri

Åre Crêperie & Logi

Särskilt varmt om hjärtat ligger Åre Crêperie & Logi. Från första dagen när jag testade Crêperie & Logi i Visby, Åres systerrestaurang, så har jag drömt matiga drömmar om pannkakor i alla dess former. Sista gången jag var hos Crêperie & Logi, var i Åre och då passade jag på att äta både mat-crepes och efterrätts-crepes med grädde och hjortonsylt till, kanske det godaste man kan äta en vanlig dag.

Åre Crêperie & Logi äta i Åre Crêperie & Logi Åre Crêperie & Logi

Crêperie & Logi med sin mörka och murriga inredning.

äta i åre mat i åre

Grow

Som uttryckt av mig tidigare är Grow ren och skär matglädje, särskilt för en vegetarian. Med små pytsar och lite av varje som blomkål, körsbärstomater, grönkål och polenta, röror och frästa rotfrukter behöver en inte gå till så många andra restauranger vid en weekend i Åre. Grow, som ligger i Holiday Club, har gjort mig och alla mina vänner mätta, varje gång.

grow holiday club vegetarisk mat

Matglädje efter en hel dags rörelseglädje.

vegetarisk mat i åre grow

Allt det godaste jag kan tänka mig på samma tallrik.

äta i åre

Rania och Dryden.

grow holiday club grow holiday club

Sova och jobba

Två gånger har jag bott en långweekend på Holiday Club och upptäckt hotellets vrår. Jag har haft rum åt båda håll och bott i sviten i den nyrenoverade delen Lake side. Holiday Club är verkligen ett fullservice hotell med restaurangen Grow, ett SATS-gym, ett stort SPA med mängder av bastualternativ och en egen Skistar-shop. Och för den som känner mig väl, vet att jag bastar flera gånger i veckan nu under vintern och att jag har en favorit på Holiday Club, nämligen jämtbastun med sin låga temperatur, stenhällar och aromatiska doft.

På Holiday Club blir det snart rutin att sitta en stund i lobbyn, skriva och prata, kanske mer prata än skriva, njuta av brasan och se rörelsen i hotellet. När Sara nämner att vi ska bli uppgraderade till lake-side är jag snabbt på bollen och ber om ett rum för mig och Sofia och drar turligt vinstlotten till oss båda. Vi får testa sviten som ligger längs Åresjön. Det är svårt att inte ge av ett litet glädjeskrik när vi öppnar dörren. En vacker liten tvårummare breder ut sig framför ögonen, en två jag gärna skulle vilja ha som lägenhet, med tv-spel och bastu inkluderad. Det är som att sviten skapades för mig. Vi bjuder snabbt över resebloggsvännerna och har en bastukväll och reseprat i vår ganska stora bastu, en kväll som stannar kvar i minnet länge.

När det sedan lider mot middag kilar vi ner till Grow och äter vegetariskt och dricker god öl för hela slanten.

holiday club åre

Holiday Clubs vackra lobby.

katarina wohlfart holiday clubholiday club åreholiday club åre sofia zetterqvist

Rum med utsikt mot Åre by.

holiday club åre katarina wohlfart

Svit, med sjöutsikt. Foto: Sofia Zetterqvist

holiday club åre svit

Vårt vackra rum, utsmyckat med en smedkyl.

katarina wohlfart äntligen vilseholiday club åre holiday club

Möjligheten att sitta och mysa i lobbyn, småjobba eller ta en lång frukost kanske är det mysigaste med Holiday Club i Åre.

Shopping i Åre

På den sista workationen är Johanna från JohannaN med och hon passar på att tipsa om lite bra ställen för shopping i Åre.

Studion. Butik med lokal design, hantverk, stickat, fotokonst med mera.

Tegel. Blandade märken. Har bland annat JohannaNs hållbart producerade smycken.

Läs om fler ställen för shopping här.

att göra i årestudion i åre

Ta tåget till Åre

Till Åre går flera tåg om dagen och en favorit har kommit att bli att ta Snälltåget upp till Åre på natten för att landa på morgonen och så snart som fötterna vant sig vid det snöiga underlaget vandra bort till Åre bageri för frukost. Tåget anländer mitt i Åre by precis vid Holiday Club och Ica och i Åre är allt nära.

Eftersom det finns nattåg till en billig peng behöver heller inte den annars ganska dyra destinationen bli så dyr. Med nattåget kan man enkelt bara stanna en weekend, åka skidor en dag eller två och njuta av Åres alla lyxiga restauranger och mysiga endagsutflykter.

Katarina

Workation

Jag har inte skrivit så mycket om konceptet Workation tidigare men vill slå ett slag för det eftersom Åre som destination passar för ändamålet. Workation är kort och gått semester blandat med jobb, passande för bloggare eller de som har företaget på fickan. De två gångerna jag varit på Workation i Åre har det varit i form av UnConference ordnad av Influencers of Sweden där vi blandat föreläsningar som deltagarna själva hållit, med aktiviteter, inspirationssnack och häng. Varje gång har jag kommit hem upplyft och förändringspepp och har nyttjat känslan att göra nödvändiga justeringar inför det kommande året.

Mina tre besök i Åre har varit två workation ordnade av Influencers of Sweden där jag är betalande medlem och en gång privat.  Text bild och åsikt är precis som vanligt mina egna.

Rösta på mig, NordicTB och Lettland i World Travel Award

NordicTBs kampanj #LatviaRoadtrip – Explore Latvia slowly” har blivit nominerad till World Travel Award i kategorin ”Europe´s Leading Tourism Development Project!”. Jag känner mig oerhörd stolt och ärad att varit delaktig i ett projekt, våra bloggkampnjer mot Lettland, som nu har nått sådan framgång och gett ett land så unik marknadsföring som #LatviaRoadtrip.


Rösta på oss

Om du gillar det jag gör och skriver rösta på NordicTB i World Travel Awards. Att vara nominerad och ha en chans till vinst känns som en stor extra boost.

Obs! Jag upplevde det lite trixigt att rösta – Man får registrera sig och verifiera mailen för att kunna rösta, när det är gjort så funkar det när du trycker vote. Eftersom det är många kategorier och priser förstår jag att de måste ha det så för att inte drabbas av spam.


 

Förkovra dig mer i mitt Lettland.

Katarina

Video: #NordicTBSummit

Nu har det kommit en film från mitt senaste äventyr till Riga, #NordicTBSummit, NordicTBs första bloggkonferens som hölls 7-9 februari ombord på Tallink Silja M/S Romantika.

18 bloggare klev ombord en vintrig onsdag-eftermiddag i Stockholm. Ombord fick vi chans att se kaptenens brygga, göra lettiska kronor och diskutera reseindustri, bloggande och allt mellan himmel och jord. I Riga gick vi i land och fick guidade turer i härlig LIVE Riga anda. Var och en av oss filmade några klipp här och var, CineTravel redigerade och ut kom också en film,

Läs mer om mina äventyr från resan.

Katarina

 

Konferensen gjorde NordicTB i samarbete med LIAA, Tallink Sverige och LIVE Riga.

Att lära sig språk och upptäcka världen samtidigt

Inlägget är sponsrat av EF Språkresor

Berlin, Nice, London, Paris, Madrid och San Francisco. En kan lätt tro att ovan är någon form av modevecka, men så är inte fallet. Vad städerna har gemensamt är att jag har besökt dem alla, en eller flera gånger, på långa semestrar och mikrokorta sex timmars-äventyr. Det och att EF Språkresor erbjuder språkutbildning på alla de här platserna. Är du sugen på att åka på en språkresa, varför inte passa på att läsa tyska, franska, spanska eller engelska på någon av de här platserna samtidigt som du upptäcker stadens klassiska pärlor.

språkresa vad är det

Serpentine, London.

Åka på språkresa

Min första språkresa

Åka på språkresa har alltid varit på min lista trots alla mina andra resor. Missförstå mig rätt, jag har varit på många resor som innehåller språk, eller där en ska lära sig språket. Som när jag var liten och var i Tyskland med min bästa kompis i utbyte. Vi fick skriva brev på tyska till resan och bo hemma hos en familj under en veckas tid. Det är en ganska underhållande tanke såhär i efterhand att jag någon gång i livet har klarat att skriva ett brev på tyska. Det och att jag överlevde matkulturen med söt yoghurt och mackor till lunch. Det var under den resan som jag också för första gången besökte Berlin.

varför språkresa

När jag var 13 år åkte jag till London med mina kusiner, fastrar och mamma. Det var troligen också första gången jag kunde konversera med någon annan än bara mitt resesällskap. Jag minns glädjen när man vågade fråga en enkel fråga och få svar på egen hand. Den glädjen är skäl nog till varför en ska åka på språkresa. 

Konsten att lära sig språk

Efter mitt äventyr till Tyskland som 16 åring har jag läst spanska på egen hand hemma, med appar och boken Caminando. För att sedan både fara till Madrid i ett par veckor och bo hos en spansktalande familj där. Sedan kommit hem, läst mer spanska, tagit mig över Atlanten till Peru och bott tre månader i Lima hos en annan avknoppning av samma spansktalande familj. Det samtidigt som jag skrev min masteruppsats på engelska (som däremot aldrig blev riktigt klar, men det är en annan historia).

Läs mer om att läsa spanska i Spanien.

Det jag tar med mig från resorna är ödmjukheten och vetskapen om att det tar tid att lära sig nya språk. Jag tar också med mig fascinationen över att ens försöka. Den som nu gör att jag ständigt är på jakt och ivrig att lära mig; svensk grammatik och italienska kärleksförklaringar, engelska synonymer till snö och spanska ord för mat. För allt kan vara användbart vid konsten som kallas skriva.

När jag är ute och luftar mina skor hittar jag ofta reseguider på hotellen, undanstoppade i en bokhylla någonstans och jag drömmer alltid om att ta upp dem och kunna läsa dem. För vem vill inte ha en fransmans åsikt om Paris eller veta en Italienares djupaste Rom- hemligheter? I Venedig hittade jag kanske den bästa resguiden, uppbyggd utan bilder med djupa och genuina beskrivningar om staden. Boken var på engelska, 80-tals engelska, och än idag ler jag åt uttrycken boken använder. Bland annat beskriver den stranden på ön Lido som så smutsig att den är hälsovådlig att ens besöka, en ganska skarp kontrast till den strand jag sedan fann vid mitt besök.

språkresa ef

Har du som jag alltid varit vetgirig efter kunskap om landet på andra sidan Atlanten så kan du studera Engelska genom EF Språkresor på många håll i USA. Bland annat har San Francisco en skola. Passa på att kombinera en språkresa med att upptäcka staden med Golden Gate, Lombard Street, Fisherman´s Wharf, sälarna vid Pier 39 och Painted Ladies som gäckande turistattraktioner.

Vad är en språkresa

Har du någon gång varit nyfiken på en klassisk språkresa vet du säkert att den kommer i många varianter och för alla åldrar.

En språkresa kan vara en vecka eller ett år, det är du som väljer form. Tanken är att kombinera språk och ett nytt land – för mig chansen och drömmen om att få djupa i ett lands litteratur och på samma gång upptäcka platsens gränder, konst, folk och mat. Passa på att kombinera med något av dina intressen. Varför inte åka på en språkresa och rida till exempel?

För precis som jag med min resa till Berlin under skoltiden kan du åka på språkresa redan när du går på mellan, högstadie eller gymnasiet. När du inte längre går i skolan finns också två val, språkresor för åldrarna 18-25 eller min box, vuxna 25+.

språkresa med csn

Londons China Town.

Vad kostar en språkresa?

Kostnaden för en språkresa varierar utifrån destination, längd och boende och du kan enkelt och snabbt få hjälp med ett kostnadsförslag från EF Språkresor.

Om du är över 20 år och reser iväg mer än tre veckor inom Europa och 13 veckor utanför Europa har du möjlighet att söka CSN (bidrag, lån och merkostnadslån). I de flesta fall täcker studiemedlet kostnaderna för kursavgiften, boende, flyg, reseförsäkring och fickpengar. EF hjälper till med hela processen om du vill och planerar dina betalningar tillsammans med utbetalningen från CSN.

Alla EFs skolor (utom Tokyo) och språk är CSN berättigade i det land där språket har officiell status. T ex kan du studera Engelska i USA, Australien, Kanada, Sydafrika, Malta eller Singapore med CSN.

Så passa på att åka på en språkresa på sommarlovet vid universitet eller under semestern på jobbet, det är ju nu vi lever.

vad kostar språkresa med ef

Mata ekorrar med chips i Hyde Park

Jag drömmer fortsatt om att åka på en riktigt språkresa och skulle vilja studera både spanska och italienska men även åka till engelskspråkiga länder och jobba på min engelska. För någonstans är drömmen att fara till ännu ett annat land och bli kvar igen. Och även om jag är bra på engelska så är det en konst att bemästra ett språk så därför vill jag aldrig sluta lära mig.

Har du varit på en klassisk språkresa eller som jag satt ihop en egna? Vad är dina erfarenheter?

Katarina

Inlägget är sponsrat av EF Språkresor. Text bild och åsikt är precis som vanligt mina egna.

sund. som du och jag är.

Bokrecension; Tove Folkessson – Sund

Jag är för tillfället med i ett virrvarr av bokgrupps- konstellationer. En kan kalla dem bokcirklar, bokklubbar eller bara vänner som pratar böcker. I början av året var alla i min arbetsgrupp på jobbet sugen på att läsa en bok och en i gruppen valde en bok, en annan bok, som vi sedan inte lyckades att köpa eller låna på biblioteket varför vi fick välja en ny. Eftersom jag gillar att läsa bokrecensioner lästa jag några utdrag jag sparat i telefonen, varav denna var en på listan. De andra nappade på denna, varför vi kom att läsa Sund av Tove Folkesson.

sund. tove folkesson

Sund är den fristående andra boken i serien om Kalmars Jägarinnor och Eva Zackrisson, som i denna hoppar av arkitekthögskolan för att göra något annat kreativt. Titeln, som syftar på Kalmarsund kan lätt få en tro att boken handlar om hälsa och kanske gör den det, på sätt och vis. Boken radar upp livet som en allmänt känner sig som tidig millennial. Den handlar om att göra duktiga flickan grejen men vilja något annat. Om att varken lyckas med det ena eller andra. Som livet är i det mesta. Valen Eva gör är allt annat än självklara och ju mer man läser, ju mer osäker på blir jag om jag gillar boken eller inte. Även när jag läst klart tvivlar jag fortfarande. Boken har något, men de detta något verkar inte vara för mig.

Till bokens försvar skriver Folkesson mycket bra. Hon har ett annorlunda språk som utmanar, får en att bli amazed över hur många tvära kast det kan vara i en mening. Det och om kasten mellan land och stad där det finns mycket Stockholms-igenkänning, skildringar om förorter och Slussen som mötes och skiljeplats, samtidigt som boken andas Öland och Kalmar län, där jag själv kommer ifrån.

Boken har starkt melankoliska känslor över vad som borde vara ett bra och fritt liv, får en att fundera, men handlingen griper inte tag. Däremot skapar tidsmarkörerna och beskrivningar av Åre, Stockholm och Öland härliga igenkännings-känslor från tidigt 200-tal och får en att vilja bo en stund på landet på Öland och en stund i Stockholms förort, bara för att kunna säga ”det gjorde jag när jag var ung”.

Passar litteratur och Sverigeälskande millennial som drömmer om landet och staden samtidigt och vill upptäcka Sverige och sitt innersta mera.

Katarina

Med en matklocka som Nalle Puh

Tiden går och en kommer sig för att tänka tillbaka på tider innan man reste. Hur var det då att vandra denna jord? Vad tänkte jag på när jag vaknade på morgonen? Vad var viktigt? Så länge jag hade häst, var det den förstås. Nu, allt som oftast, reser jag med likasinnade, dvs de som gillar foto, äventyr och de där lite mindre bekväma resorna som är utmanande för själen och inte minst planeringen. För även om vi är likasinnade är vi lika mycket olika när det kommer till mat och sömn. Vad som är viktigt, varierar med andra ord.

Foto: Adaras, Eastern Sierra vid Monolake

Häromdagen var jag ute och fotade med en ny person och jag kom mig för att säga som det är direkt, att jag äter ganska ofta. För det är ju synd om det blir missförstånd, tänkte jag. Är du också sån, som äter ofta? För så är det nog. Antingen är man så eller kan man gå en hel dag utan att äta, klara sig på några nötter och en liten bar.

Sån är inte jag.

Blir jag hungrig får jag nästan panik och likaså nästan panik bara av tanken på ovanstående människor. Till mina medresenärers förtret. För är en mitt ute i vildmarken, vill en inte ha lågt blodsocker.

Utomhusfika vid Ristafallen

Foto: Jeanette Selflin

Du Puh, vad är det första du tänker när du vaknar på morgonen?” frågade Nasse
”Jag undrar vad jag får till frukost”, sa Puh. – Nalle Puh

Nötter i Yosemite

Jag vet inte om det är såhär för att jag har ett jobb där jag alltid tar samma raster. Vid nio, vid tolv, vid tre och sen hem för middag. Kan det påverka och göra att jag inte efter det kan ställa om till något annat? Högst troligen är det så. Det och att jag varit mycket fysisk aktiv som liten. Man blir hungrig om man har häst, särskilt på vintern när man spenderar dagen frysandes i ett nollgradigt stall. En ska väl egentligen äta var tredje timma så min kropp är nog inte fel ute. Men i kombination med att resa som vegetarian så blir det allt bra lurigt ibland.

Vad har jag då lärt mig av min matklocka?

Jo, jag har lärt mig att packa med mig mat i stora mängder med det påföljande problemet om tung väska.

Brunch på Åre bageri

Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre. – Nalle Puh

Kaffe på Åre kafferosteri

Så ska du någon gång ut och resa med mig (ja, låt oss genast resa tillsammans!), kan det vara bra att veta att det behövs en massa matpauser, några minuters vila innan jag får tillbaka krafterna. Och efterrätt precis som Nalle Puh vill jag ha i stora mängder, för det är ju det som gör livet värt att leva.

Lite honing liksom.

När du hälsar på hos en vän och känner för en liten smakbit av något, försök att titta lite längtansfullt i riktning mot skafferiet. – Nalle Puh

Soppa och semla i Vinterviken

Hur gör du med mat när du reser? Är du som jag eller klarar du svältmode?

Katarina

och solen har sin gång

Nytt på bloggen -> bokrecension-> först ut

Och solen har sin gång – Ernst Hemingway

Hittade den här boken hos Sandra Beijer. Efter att nyligen ha läst Vegetarianen och Sund, tilltalade orden ”självklara dialoger” och tanken om enkelhet mig och den enda tanke jag fick där valet uppfyllde mitt hjärtans önskan var Hemingway. Så det blev så och jag blev heller inte besviken.

Och solen har sin gång, som på engelska heter ”the Sun Also Rises” ger en tydlig  bild av vad Hemingway är bra på, raka meningar och dialog. Boken kretsar kring tre män och en kvinna, som är vänner, med komplicerade relationer ganska tydligt kopplade till Hemingways egna liv, och karaktärernas liv när de drar runt på barer i Paris, i Pamplona, mellan raderna i samtalen över telefon, i tankarna vid ensamma dagar i San Sebastian och allt däremellan. Ganska likt Hemingways egna liv.

Jag gillar det Hemingwayska sättet att skriva (har tidigare endast läst Farväl till vapnen) och för mig blir Och solen har sin gång många gånger en bladvändare där det är enkelt att följa storyn och fantasin får en massa hjälp på traven. Det är som Sandra säger i sin topplista för 2017, ”Sättet Heminway skriver på är så självklart, dialogerna så realistiska och gör att man flyger fram över sidorna, sitter där bredvid dem på baren.”, en dras enkelt in i historien, även om jag inte gör det fullt ut förens på slutet, där på tjurfäktningsarean. När Hemingway allt mer ingående beskriver tjurfäktning, dödandet av en tjur, reaktionerna hos människorna är jag fast och då är boken slut. Jag antar att det är så med allt i livet, att en fastnar i sådant en avskyr, i Hemingways fall fascination för tjurfäktning och hans eviga alkoholromantiserande (om karaktärerna varit levande hade de dött i alkoholism långt innan sista kapitlet).

Boken, en bra bok för semesterhjärnan, en bladvändare, dialogälskande bok, lite likt en enkelt tv-serie som inte är en kriminalare. För rese och romantikälskaren så väcks hungern efter Paris och Spanien och känslan av att det är allt en någonsin velat ha i livet.

Katarina

Bodil, Björnö och Bucketlife – resumé om jan och feb – 2018

Två månader, snö, Åre, Lettland och en salig blandning av resor och andra äventyr. Jag blickar tillbaka och förundras över hur mycket som hinner hända på två månader, som jag har att berätta. Häng med.

Jag stannar på marken

Två månader är i backspegeln och jag har stannat i Sverige varje dag. Året började med kampanjen #jagstannarpåmarken, och allt fler ger nu löftet om sluta flyga. T ex har resebloggaren Evelina avlagt löftet, Malena Ernman och en rad klimatengagerade samt journalister. Eftersom jag känner mig själv har jag inte lovat att sluta flyga men blir inspirerad till förändring. När en tid gott och tanken fått sjunka lite tänker jag främst ta ett annat grepp på debatten än att helt avstå. Tid och pengar får inte längre stå först utan jag vill att fokus ska vara på medvetna val, medvetna resor. Jag har därför valt att lägga till ett miljömål på bloggen där jag bestämt mig för att främst utvärdera bokning och resor, att göra medvetna val där fokus inte kommer vara på att avstå utan se hur jag kan ändra mitt beteende och minska på ett naturligt vis samt bidra till resandet med tåg eller annan trafik som buss. Det är ett tufft mål i vilket fall, eftersom jag har ett heltidsjobb och tid är min största utgiftpost i livet samt att klimatfrågan är mer diversifierad än det svartvita påstående ”flyg är dåligt för miljön”.

Två frågor jag ställer efter en stund med Jag stannar på marken.

Kommer debatten fortsatt bara vara svartvit?

Håller debatten redan på att ebba av? Blev det inte mer än såhär?

Månaderna som har gått

Månaderna har bjudit på vintersemesterar med Åre och Riga i spetsen följt av en dag ute på Värmdö med mamma. Björnö naturreservat har gett mig en stund naturkärlek och avslappning och föregående helg har bjudit på, enligt Sofia, nyttiga semlor i Vinterviken.

Två workation har hunnits med. Känns som ett perfekt koncept när en är bloggare och heltidsarbetande, som medelavslappning och personlig utveckling i ett där vi. I Åre fick vi varsitt exemplar av boken Yrke: Influencer – Så gör du karriär på nätet. Jag har läst bits and pieces och kan inte redogöra för hela ännu. Om du är nyfiken på boken kan du läsa mer om vad Jonna Jinton har skrivit om den och sina personliga reflektioner om yrket – Jonna Jinton – Influencer som yrke.

Läst, läser och på min lista att läsa – Allt om böcker

De två fibriga vintermånaderna har fått mig att läsa mer. Det känns som jag är fullkomligt besatt. Jag slutar inte läsa. Läser i sängen på morgonen, när jag fönar håret, samtidigt som jag tittar på tv, på rasterna på jobbet och allt däremellan och har senaste veckan läst två böcker parallellt.

Läsande är så starkt kopplat till både bloggande och resor. Böckerna utspelas någonstans, beskriver en kultur och gör mig nyfiken. Jag funderar nu på ett nytt grepp här på bloggen. Jag själv hittar en del av de böcker jag läser hos andra bloggare som Sandra Beijer, Erik Smedlund och Frida Svensson och fullkomligt älskar deras bokrecensioner varför jag också bestämt mig för att börja dela det jag läser. För böcker är ju livet, eller hur?

 

Läst

Vegetarianen. Han Kang. Utspelar sig i Sydkorea.
Sund. Tove Folkesson. Utspelar sig i Sverige, Stockholm, Kalmar, Öland, Åre och Kuba.
Och solen har sin gång. Ernst Hemingway. Utspelar sig i Paris och Pamplona.

Läser

Så gör jag. Bodil Malmsten
De polyglotta älskarna. Lina Wolff. Augustprisvinnare.
Det här är hjärtat. Bodil Malmsten. Diktsamling.

På min lista att läsa

Det man inte vet har man ingen aning om. Josephine Almanakis. Boken jag fick av Sara, på posten, spontant mitt i veckan.

Behöver fler böcker till min lista att läsa. Några tips?

Äntligen vilse hos andra

Äntligen vilse har lyfts fram i andra bloggar, säkert flera gånger, men extra nämnvärt är Annikas fina delning på Facebook.

Annika skriver en så fin facebook ”Jag drömmer om att en dag kunna ta riktigt bra foton. Mina främsta inspiratörer i fotosvängen: Elin Kero (blogg här: http://nevnarien.se- missa inte hennes senaste ”John Bauer”-print!) Jonna Jinton (bloggar på http://jonnajinton.se och är ett skapande geni i största allmänhet), Katarina Wohlfart (lyckas alltid fånga magi med kameralinsen) bloggar på http://www.antligenvilse.se), Lola Akinmade Åkerström (fotar för National Geographic, behöver jag säga mer?? https://www.lolaakinmade.com), Karin Enge Vivar (anlita henne om ni bor i Karlskrona med omnejd! http://karinvivar.se), Jeanette Seflin (bloggar på http://www.jeanetteseflin.com och har ett bildspråk som gör mig glad) och Helena Gunnare (hennes norrskensfoto, gah! http://ohdarling.org).

Tack för ständig inspo, grymma är ni allihopa! <3″

Att resa med ovanstående värmer ett resebloggarhjärta.

Utöver detta så tipsar Resia om mitt inlägg om min och hur en kan köpa en islandströja i 15 saker att se och göra på Island.

Reflekterande/läsvärt

Jag stannar på marken – kampanjen har huserat i varje hem snart och hur många har slutat eller dragit ner på sitt flygande? Utvecklingen kommer vara spännande att göra och hashtaggen på twitter är ett enkelt sätt att följa utvecklingen.

Resa medvetet skriver om Kolonialismen – Att möta sina egna förfäder i vitögat och om postkolonialism. Hon vrider och vänder på begreppet tills det värker. Intressant. Ge dig in och diskutera med mig.

Bucketlife skriver om närheten till skogen som rikedom, utan att fakturera, i inlägget Naturligt rik. Och visst är det tänkvärd och viktigt att titta runt omkring sig, ställa sig frågan var en har idag och vara nöjd över det. Och om en inte är nöjd ställa sig frågan vad en kan förändra?

Som ett brev på posten när en börjar prata lifedesign kommer Travelettes guide – A beginners guide to welcoming the unexpeted into life. Välbeprövade klyschor som att utmana sig själv och göra sig av med prylar, som dock troligen fungerar.

På resande fot

Under januari har jag och andra bloggare i Nordic TB varit på #NordicTBSummit (konferens) i Riga. Lettland växer sig allt starkare i mitt hjärta och jag räknar komma tillbaka flera gånger. Jag har också blivit lite intressead av Litauen och funderar om det inte skulle vara dags för Vilnius ganska snart.

Sofia rymmer till Florens i april, till en villa likt något vackert näste i Hemingsways böcker. Kanske kommer resan handla om just det Hemingway håller högt; vin och vänner. Till det en skrivarvilla för likasinnade att besöka. Kanske får du en fläkt av Florens här på bloggen också.

Vandringsbloggen har varit på tågspårsvandring i Hälsingland. Det vill jag med. Framförallt vill jag åka till Hälsingland. Min farmor kom från Järvsö och sedan liten har jag hört historier från landskapet, så kanske inte så konstigt att en vill åka dit då.

Inspirerande

Bucketlifes När forkörarna kom till byn – vackra porträtt på forkörare och nordsvenskar. Har man aldrig innan hört talas om forkörare, som jag, är inlägget väl värt ett besök.

Hand luggage Onlys – 16 Places To Enjoy The Best Seaside Holidays in the UK skapar ett Engelskt kust – ha -begär.

Sandra Beijers inlägg om presenter till sina bloggvänner. Undrar fortfarande om det inte var äkta ändå. Läs och avgör du ”en gång när jag köpte presenter till alla mina favoritbloggare”.

Lolas foton är alltid så grymma – in Photos: Mount Pilatus, Switzerland.

Johnnys 10 bilder och berättelser serie gillar jag skarpt – läs t ex 10 bilder och berättelser från Azerbajdzjan – som innehåller en liten utstickare med Loreen och en hälsning till Azerbajdzjans hbtq-aktivister.

Drömmer om

En resa till London via tåg med Sofia. Att hälsa på Otto som jag träffade i Lettland och gå Lady´s Self-Guided London Literary Walk som börjar på kanske den vackraste bokshop jag har sett i mitt liv på bild, Daunt Books i Marylebone.

*

Nu var det ett tag sedan jag skrev en sammanfattning, men har avsiktligt väntat för att det ska hända lite saker. Hoppas du fortfarande gillar sammanfattningarna och att du inte väntat för länge. Men på grund av tiden de tar och skriva och att jag inte vill att bloggen ska vara en enda lång sammanfattning kan varannan månad bli det intervall jag väljer. Kanske har du märkt att jag bloggar lite mer sällan och kanske är du bara glad för det.

Är det något du saknar i sammanfattningen du önskar att jag har med framöver?

Ha en fortsatt fin vecka och helg allesammans. Vi får se om jag tar mig ut i den snöiga skogen.

Katarina

 

Björnö naturreservat

Förra helgen var mamma och hälsade på i Stockholm och vad bättre än en stund i skogen? Tidigare under veckan hämtade jag in en massa tips om vad en kan göra i Stockholms närhet på instagram, av vänner och kollegor och valet föll på kollegans tips, Björnö naturreservat ute på Värmdö för en stunds naturterapi. Så tidigt söndag morgon, packade vi vårt pick och pack och begav oss mot slussen.

Busslinje 428x  har även en egen hållplats som heter Björnö naturreservat, ett stopp innan Björkviks brygga där du kan kliva av om du är påväg till naturreservatet.

Upptäck Stockholms skärgård

Tidig morgon tar buss 428x från Slussen oss mot Björkviks brygga och vi lämnar ett gråvitt Stockholm bakom oss. En ungefärlig 45 mins resa senare landar vi vid Björkviks brygga där Björnö naturreservat väntar.

Min kunskap om Stockholms skärgård är begränsad och en stund med skärgårdsskogen känns privilegierad. Att växa upp utan skärgård skapar ett form av habegär och det är fortfarande på listan att båtluffa Stockholms skärgård mera, där det som ofta hindrar är priserna i skärgården och att andra resor kommer i vägen.

Lite av båda.

 

Björnö naturreservat

Strax efter  landning vid Björkvik sätter vi den första foten på Björnö för att möta skärgårdsnaturen.

Reservatet består av typisk skärgårdsnatur med ett öppet småskaligt odlingslandskap insprängt i dalar mellan skogar och klippor. – Länsstyrelsen

Den lilla googling som äventyret föregås av får mig sugen på att stanna över natten. Jag dagdrömmer om sommar och Björnös perfekta sommarskogsstigar. Det märks att det kommer många människor till Björnö. Stigarna är väl trampade och lätta att följa. På vägen in följer en matig broschyr från Skärgårdsstifelsen med, som guidar till Stockholms skärgård, från Örnskär i norr till Landsort i söder. Perfekt som inspiration för dagen och framtida utflykter.

Kartan över Björnö visar Torpesand, Småängen med utsiktsplats, Ramsviken, Norrvik, Ebbalund och Näset. Hjärtat vill överallt men vi sätter färd mot södra sidan med Torpesand och en liten snorkelvik för barnsliga äventyr till sommaren.

Trots att jag är född och uppvuxen i vatten är jag ganska novis på just snorkling, något jag gärna skulle prova för att kunna upptäcka Kosterhavet på bästa vis när jag fortsätter mitt nationalparksäventyr i Sverige.

Vandra runt Björnö naturreservat

Genom krasig snö når vi utsiktstornet vid Småängen och osmidigt, med ryggsäck full av stormkök, mat och kamera, lyckas jag ta mig upp för att se hur Stockholms skärgård ser ut på håll. En vacker oändlig utsikt över kobbar och skär breder ut sig. Vädret, lite mjölkigt gråvitt visar inte Sverige från sin bästa sida men allt har sin charm och uppe på toppen ev en bergstopp börjar det snöa. Mitt hjärta reagerar alltid med någon form av glädje, det hoppar ett litet skutt, ilar till och jag småler när jag ser snön ringla ner. Det är som tiden stannar och inte spelar det någon roll hur kallt det är. Det bara är.

Mina Meindl, min nya ryggsäck från Millican och min islandströja håller mig varm. Kommer du ihåg att jag sa att jag önskade mig en Millican i julas? I slutändan fick jag pengar i klapp och använde dem för att köpa mig en väska på mellandagarna när jag och Sofia bloggjobbade. När jag har testat den lite mer på mina äventyr kommer det säkert ett helt eget inlägg om den men än så länge är jag är nöjd. Hållbart producerad, vattentät Canvas och fint mattblå gör den mitt naturhjärta lyckligt. Jag får i allt jag behöver och hade den som weekendryggsäck till Åre.

   

Även fast att det snöar är det ganska varmt. Isen och grönskan frodas sida vid sida. Mamma upptäcker knoppar på syrenhäcken där vi stannar och lagar lite mat i Ramsviken och jag finner senare på väg tillbaka is och grönska i ett virrvarr längs stenhällarna, som en bekräftelse på mammas fynd. Det härliga kvällsljuset kommer på plats när vi kliver på bussen som tar oss tillbaka till Stockholm från Ingarö.

Har du mycket erfarenhet av Stockholms skärgård eller är det precis som för mig, på din lista?

Katarina

Riga Stories

Reklamsamarbete med NordicTB, Tallink Silja, Latvia Tourism och Riga Tourism.

Stockholm glider snabbt förbi och vi får skjuts ända fram, till båten som ska ta oss till Riga. Det var längesedan jag var till sjös och det kliar lite i fingrarna vid vetskapen att jag ska få kolla på kaptenens brygga, vandra Rigas isiga gator och upptäcka mer av Lettland åter igen.

att göra i riga, riga hamn

Båtkonferens till Riga

För två veckor var det dags för en båttur till Riga tillsammans med andra medlemmar av NordicTB, det resebloggnätverk jag deltar i och aktivt samarbetar med på olika kampanjer. Det vankades bloggkonferens, något jag sett fram emot sedan i höstas och laddad för med Sofia, redan vid trippen till Åre.

tillverka en krona, stroda

Har du någonsin varit på kaptenens brygga?

Vi kliver på båten runt kl 14, efter att ha jobbat ikapp på jobbet, ätit en snabb lunch och tagit t-banan till t-centralen där Tallink Siljas buss väntar på avfärd. Med oss på bussen är Janis, kommunikationsdirektör på Tallink Silja och berättar lite mer om företaget på vägen.

Tallink Silja flyttar 3 gothia towers per dag mellan Sverige och Baltstaterna. Likvärdigt med 125 boings. – Janis

Stockholm glider förbi och bussen ger oss skjuts ända fram till dörren. Det känns skönt, det har plötsligt blivit kallare i Stockholm och för den som varit i Värtahamnen vet att det är en lång bit att gå om en tar vanliga kommunikationsmedel. Lite så att man önskar ett långt rullband installerades likt på de stora internationella flygplatserna.

krontillverkning, stroda

Towe, krontillverkning.

katarina wohlfart äntligen vilse

Foto: Annika, Resfredag.

#NordicTBsummit

Med på resan är resebloggare från Nordens alla hörn. Andy, Anette och Helena som jag varit i Lettland med tidigare. Sofia, Annika och Towe som jag har en tjejweekend i Warszawa gemensamt med. Daniela, som jag lärde känna i Prag. Jeanette och Johanna som jag delat äventyr med i Tallinn. Ida som skådat fantastiska utsikter i Yosemite med och såklart Lola och Janicke som driver kollektivet.

Gemensamma nämnaren för oss är NordicTB som för oss samman och får oss jobba som ett team. Sedan förra veckan bidrar jag lite extra till kollektivet genom att ratta NordicTB´s instagram. Om du vill veta mer om vårt kollektiv kan du läsa Danielas inspirerande berättelse här eller följa vårt kollektiv på instagram.

is tallink siljaedvards riga tourism

Tallink Silja – En fot på kaptenens brygga

Jag bor i 8519, en vanlig hytt på M/S Romantika, en båt ganska välkänd bland de som ofta reser till sjöss.

På bryggan får vi äntligen se hur det ser ut när en kör ett stort skepp. Bryggan är stor, ganska mycket större än vad jag förväntar mig och det finns tre styrpunkter, två på sidorna och en i mitten. Vid sidorna är det hål i golvet (med glas över såklart) så att en kan se rakt ner vid skeppets sida. Det finns en morsekods-spak och jag får lust att klicka runt lite med den, med risk att bli avslängd bara av tanken.

Från kaptenens brygga är vyn oändlig och jag tänker att det måste vara skälet till att en blir kapten. Att få se solnedgången över horisonten på ett öppet hav känns som en rikedom i sig.

jeanette seflinjeanette seflin

Jeanette har havet i blodet.

tallink silja

Att tillverka en krona – en flytande workshop

Efter besöket på bryggan fortsätter vi med något så annorlunda som workshop i krontillverkning. Damen, ursprungligen från Lettland och Australien gör just det som levebröd. Ett företag som blivit framgångsrikt, bland annat på grund av bloggare men också för att ingen annan gör det. Kronorna som är en lång lettisk tradition finns också traditionellt i Sverige, men en ser dem inte så ofta.

Birgita Stroda, en mustig och starkt inspirerande kvinna ger skaparlust bara av sitt sätt att vara. Hon är bestämd, envis och organiserad. Jag får blandad beröm för min krona ”såklart behöver du inte ha tyg på dina piprensare men då kommer folk att se att du har en krona av piprensare” men är fullkomligt nöjd med det.

is längs skeppets sidor

Längs med skeppets sidor guppar konstformationer av krossad is. 

jennifer sandström

Jennifer där soluppgången över Riga reflekteras i ansiktet.

Penseldrag eller vågor?

Samtal vid middagen – Rail Baltica och jakten på frihet

Under middagen delar jag bord med Edvards från Riga tourism som berättar historier om Lettland och om att marknadsföra ett land. Vi pratar om nya färdsätt och Rigas självständighet.

Att ha bestämt sig för att göra något med sitt flygande har satt fart på fantasin och gör den ständigt på jakt efter nya färdsätt. Edvars berättar att de bygger Rail Baltica, en tågsträcka som kommer koppla ihop Baltikum med Europa. Järvnvägen ämnas vara klar mellan 2020 och 2025, men med en härva av lagstiftning mellan länder som försvårar tror han att den kan komma att ta längre tid.

I år firar Lettland 100 år som egen nation. 1918 blev Lettland självständigt även om det efter andra världskriget åter igen varit intaget av Sovjet från efterkrigstiden fram till 90 tal. Jag har själv gått i historiens fotspår när jag var på fängelset Karosta och det är svårt att förstå att det är ganska nyligen landet blev helt fritt.

För Lettland handlade förra året om mat – 2018 kommer handla om frihet. Lettlands frihet.

ida adaras

Ida – Adaras.

att göra i riga inspired by rigaart noveau riga

Art Nouveau – som smällkarameller här och där i Riga

Att göra i Riga

Jag vaknar till ljudet av is och synen soluppgång över Rigas hamn när vi går i land. Riga är en fascinerande gammal mellanstor huvudstad. I världsliga mått liten, i Nordiska mått ganska så stor. Här bor runt 650 000 personer, omkring halva befolkningen i landet och staden är Lettlands nav.

Riga kom till för omkring 800 år sedan av en tysk biskop. Tysk design och kultur från medeltiden har följt med och sätter accent på staden, tillsammans med Rigas Art Nouveau distrikt med ursprung i tidigt 1900-tal blandat med moderna konst-, kultur och mattoner. Riga andas den perfekta kombinationen av hip och budget, ett ställe att ta väninnorna, partnern eller för den delen sätta kurs mot på en singelkryssning.

insiders guide to riga

Mikhail – vår guide genom Rigas isande kalla Art Nouveau-distrikt.

art noveau rigaatt göra i riga upptäcka jugend

Riga – Insiders guide

Som de flesta som följer mig vet har jag varit i Lettland två gånger tidigare på ganska långa roadtrips och börjar väl bli något av en ambassadör för det okända Lettland. Ganska förvånande efter att ha spenderat nära två veckor i ett land så har av det bara varit några korta timmar i just Riga.

Om du som jag kommer med skepp från Stockholm är Rigas Insiders guide filmer smarta sätt att upptäcka staden redan på båten. Jag upptäcker staden med guidning baserat på Women bloggers pitstops (även om min filmfavorit är The Godson bland de åtta). Filmerna, så välproducerade, har vunnit priser vid filmfestivalen i Cannes och är smart inspiration till saker att göra i Riga.

inspired by riga women bloggers tour

Art Nouveau eller Jugend som vi känner den i Sverige.

berlinmuren att göra i riga

En liten del av Berlinmuren har hittat till Riga.

comeflywithme towe

En glad Towe.

En karamellig pizzeria

michael eizenstein art noveau riga

En till Michael, denna gång Art Nouveau – hus designer.

Upptäck Rigas Art Nouveau hus och National museum of Art

Art Nouveau eller Jugend

”Mitt namn är Mikhail, precis som ballerinan från Lettland som spelar Carries pojkvän Alexander Petrovsky i Sex n the City” säger vår guide med ett skratt när han möter upp oss och börjar promenaden bland Rigas Art Nouveau hus, i Sverige kanske mer känt som Jugend-stilen. Vi vandrar längs gator i färglada parlörer, med naturmotiv eller fokus därpå, något Mikhail lyfter fram som typiskt för Jugend. Ett hus med annat än naturmotiv fastnar på näthinnan, en tidigt 1900-talsbyggnad med ett robothuvud – förvånande före sin tid designat redan 1905 av en annan Michael, denna gång Eizenstein. För mig kunde huvudet lika gärna vara plockat från ett modernt tv-spel eller film, då det påminner om eldroboten i den första filmen om Thor.

michel eizenstein art noveau riga

Det är svårt att föreställa sig att Michael Eizenstein designade detta hus 1905, som taget ur Marvels Thor.

art noveau rigaart noveau riga

Tales and Parables of Riga – reseberättelser om Riga

Mikhail är inte bara guide utan även konstnär, skribent och lite av allt om man frågar honom själv. Bland annat har han skrivit en liten bok med reseberättelser; Tales and Parables of Riga som jag köper för 3,50 euro under promenaden. Boken innehåller små berättelser om Riga, delvis sanna och delvis sprungna ur Mikhails egen fantasi, i perfekt reseformat att slänga upp ur fickan och bli inspirerad av.

En kort version av Mikhails berättelse The Tale of the Ancient Oak kan du läsa här.

katter rigalatvian national museum of art rigalatvian national museum of art

Latvian National museum of Art

Mikhail tar oss vidare till Latvian National Museum of Art och det visar sig vara ett stort, vackert, ljust och luftigt museum med en hel massa konst, men även en trappa, som gjord för instagramturister. Guiden, en ung tjej som brinner för sitt arbete säger skrattande ”folk kommer ofta in från gatan bara för att fotografera trappan”. Men, utöver en magisk trappa ger museet en unik möjlighet att se hur konst förvaras när den inte hänger uppe, en ny upplevelse för mig, som trots allt sett ett par museum och mer än gärna beger mig till konstmuseum när jag är i staden.

förvaring av konst att göra i riga

I källaren kan du skåda museets förvaring av sin konstskatt.

guidad tur latvian national museum of art

Interiören är halva nöjet med museum.

att göra i riga konst

Bland museets samlingar är det ett målat fotografi som fastnar, det enda på museet. Jag har sedan tidigare bland gamla släktfoton stött på denna teknik- har du?

mikhail grinevich att göra i riga

Mikhails egna konst.

women bloggers touratt göra i rigakatarina wohlfart äntligen vilse

I det här rummet visas konst av Vija Celmins, en lettisk född amerikansk konstnär vars verk även finns på MoMA.

Latvian National Museum of Art

Tack Ida för fotona ovan.

Handla Baltisk design på Bold Concept Store

Bold Concept Store – Best of Local design är en butik i min smak med lokal lettisk design, och design från Ryssland, Ukraina och andra Baltiska länder.

Butiken, en blandning mellan butik och popkonst är som en present för den som älskar att spana lokal design när en besöker ett land. Här hänger konst av Christians Brekte, bland annat en neonskylt och modefoton från Pastaiga, Lettlands största modemagasin.

Innan jag lämnar Bold hinner jag njuta av en Cappuccino och med Cappuccino-skummet kvar på läppen testa och köpa en baddräkt från det lettiska märket Slow.

mikhail grinevich riga

Mikhail, guide. författare och konstnär i ett.

bold concept store rigabold concept store att göra i riga shoppingatt göra i riga shopping boldpastaiga riga

 

Modefoto från Pastaiga.

Bold Concept Storebold concept storeatt göra i riga äta

Ät lettisk modern mat på Muusu

Lettlands matkultur andas gammal traditionell, tung och rustik lantmat på landsbygden med härliga blandmaker i staden. Med Rigas central Markets mathangarer, som under andra världskriget huserade zeppelinare och där en av sju Riga-bor handlar på daglig basis, som grund vet en lite vad kulturen utgår ifrån.

Maten på Muuzu är lettisk modern och smakfull. Med kronärtskocksbottnar, lax, söta små ägghalvor och mozarellakrocketter går vi mätta därifrån. Vi tar take-away på cheesecaken för att skynda oss tillbaka till färjan. Med hemlängtan i matstrupen njuter vi av efterrätten åter i vårt konferensrum på båten, dags för avfärd.

Andy sa vid vår första roadtrip till Lettland ”Jag trodde aldrig jag skulle komma till Lettland och äta den bästa pizza jag ätit i livet här.” Maten överraskar och om du har tid över och vill åka på en matresa, kika öst. Börja bland Art Noveau och Rigas restaurangdjungel för att ge dig ut till Lettlands landsbygd och njut av Lettisk rustik mat och traditionell lettisk kultur i en salig blandning.

Katarina

   musuu rigaatt göra i riga äta musuumuusu martins

Martins, servitör på Muusu.

äta i riga muusuida adaras

 

Ida, Adaras väntar tålmodigt på maten med en instagram – story som mellantugg.

stockholm skärgård tallink silja

 

Stockholm väntar på NordicTB med rosa soluppgång och glädje.

 

Reklamsamarbete med NordicTB, Tallink Silja, Latvia Tourism och Riga Tourism.

Text bild och åsikt är precis som vanligt mina egna.

 

Romantiska countryside boenden i norra Lettland

Alla hjärtans dag har bara börjat och romantiken sprudlar, eller? Även om man inte är den romantiska typen vanligtvis, faller en ju då och då för lockelsen. När jag roadtrippade Lettland förra året, njöt av Östersjö-kusten, sol och vackra herrgårdar i Lettlands norra nejder, insåg jag snabbt att alla de här boendena, är perfekta små romantiska get aways med fantastisk service och ett lugn man bara hittar långt utanför staden. För är det något Lettland kan är det att leverera en lugn, rustik, romantisk och lättsam miljö som passar både paret och vännerna. Varför inte ta en långweekend till Riga, ta en natt eller två på landsbygden och njuta för en billig (romantisk) peng? Vare sig du är i förhållande eller inte.

bo i lettland liepupe manor

Innan jag släpper mina tips till boende i Lettland vill jag återberätta en historia jag har läst. Det finns alltid en romantisk sägen eller två om ett land om en letar tillräckligt djupt. En del mystiska, en del mot det mer romantiska hållet. På min senaste resa till Lettland stötte jag på en berättelse om en gammal ek. Har du hört den?

Berättelsen om den gamla eken

Sägnen följer att för länge länge sedan längs floden Dyna i Riga fanns en gammal ek som tillbads av människorna på platsen. Eken var stor, vacker och med en särskild lyster och de vise männen i området trodde att den hade planterats av gudarna. Många av invånarna längs floden gick till trädet för att prata med sina anhöriga som inte längre fanns bland dem. En var Ira, vars mamma dött när hon föddes. En präst berättade för Ira att trädets rötter är vår värld och grenarna representerar himmeln, något Ira såklart tog till sig.

Iras pappa levde fortfarande och började bli gammal, något som stressade honom då Ira inte hittat någon pojk av intresse. Men en dag kom en ung man från en närliggande fiskarstam förbi, Yano. Ira var dock fortfarande likgiltig inför män och undvek även Yano, även om deras ögon mötts vid en tidpunkt och hon sett något särskilt i honom.

Precis som vanligt gick Ira till eken och pratade med sin mamma, denna dag frågandes – ”Åh min kära, vackra mamma, snälla ge mig visdom att se min älskade, oavsett hans utseende och mina trosuppfattningar. Låt honom ge mig tre löv från den här eken, och jag spenderar hela mitt liv med honom.” 

Yano och fiskarmännen var snart på avfärd från byn och sista natten, när månen lyste, bestämde sig Yano för att jaga bort sin sorgsenhet genom att följa månen och stjärnorna och begav sig ut i skogen. Utan att han märkte det passerade Yano eken och en av grenarna fastnade i hans tröja varpå han föll och landade med ansiktet i marken bland alla eklöven. Ira som precis som vanligt var vid eken, satt och vilade längs dess sida, öppnade nu ögonen i förvåning och där stod Yano med tre eklöv i håret. Deras ögon möttes och de skrattade.

Sägnen säger att sedan dess har den magiska eken hjälpt många generationer bybor att hitta sin kärlek.

Från Tales and Parables of Riga – Mikhail Grinevich

Även om berättelsen inte är sann ligger det väl ändå något särskilt i dessa små gamla berättelser? Om kärlek, magi, tro och livsval. Det är enkelt att kastas tillbaka, till gamla minnen och att börja fantisera om att det kanske faktiskt stått en ek där någonstans längs Dyna. Och behöver vi inte alla en ek, i våra liv?

lantus countryhouse

3 romantiska countryside boenden i norra Lettland

Förra våren spenderade jag fem dagar på roadtrip i Lettland. Resan tog mig genom Lettlands vackra landsbygd, där jag upptäckte Lettlands oväntat vackerhet. Resan mynnade ut i många inlägg om Lettland men där du kan läsa samlade tips i 11 underbara roadtripäventyr i norra Lettland. Letar du någonstans att bo, är det här inlägget för dig.

liepupe

Boende Lettland

Liepupe Manor

Liepupe Manor är en stor ljus herrgård som har lite av allt. Här kan du vandra och cykla längs vackra maskrosängar, dricka afternoon te, vila i hängmattan i trädgården, lära dig baka lettisk paj i ett lantlig kök eller hänga i jacucuzzin i solnedgång.

Välj rum nr 9, hörnrummet på nedervåningen till höger. Det rummet har fönster åt två håll, badkar på rummet och det är stort nog åt en hel familj.

Passar paret, vänner eller en hel familj med barn.

Vägbeskrivning, Ligger ca 7 mil norr över Riga längs E67, vid Östersjökusten.

 

boende lettland

Liepupe har en ljus vit fasad och stor fönster, perfekt för härliga semesterfoton.

Ät frukost på terassen och njut av Liepupes enorma trädgård.

boende lettland bo i lettland liepupe manor bo i lettland

Drick afternoon tea eller slappa en stund i hängmattan.

Badkar på rummet finns i rum nr 9.

Jacuzzin i solnedgång. En självklarhet på parsemestern? 

 baka paj lettland

Lettisk mat är en fantastisk överraskning.

Foto: Helena

Upptäck Liepupes omgivningar med cykel.

 

 

Lantus country house

Lantus countryhous är en lantlig boendedröm i Lettland. Här har du chansen att ha en liten del av Lettland för dig själv, bo rustikt, äta likaså och njuta av charmiga omgivningar. Här kan du bada badtunna och testa lettisk björkrisbastu och kallbad. Värdinnan är lika precis som stämningen harmonisk och hjälpsam.

Passar paret, vänner och en hel familj med barn.

Vägbeskrivning, Ligger ca 13 mil nord-öst från Riga, nära Valmiera.

Vakna med ett skratt till hemlagade frukostar utanför rummet.

lantus countryhous bo i lettland

Värdinnan på Lantus.

 bo i lettland

Lettisk traditionell mat kan sammanfattas som mustig och välgjord. Har du testat? 

lettisk efterrätt

Traditionell lettisk efterrätt gjord på rågbröd, bär och grädde.

 

Lantus oändliga ängar.

Lantus vackra byggnader i solnedgång.

       

Ungurmuiza manor

Letar du efter ett boende i Lettland som kombinerar husrum, kultur och natur? Ungurmuiža är som skapat för den historie och konstintresserade. Här kan du promenera i naturskön miljö, vandra i timmar bland konstmuseumet som finns i herrgården och äta en god middag på den lilla restaurangen. En del av rummen vätter ut mot skogen och ger en känsla av att sova mitt i naturen. Passa på att njuta av medeltidsstaden Cesis eller Gaujas nationalpark som är precis brevid.

För paret eller de som vill ha lite lugn och ro i naturskön miljö.

Vägbeskrivning, Ligger ca 8 mil nordost från Riga i Gaujas nationalpark nära Cesis.

Katarina

ungurmuiza   bo i lettland

Njut av skogen i Ungurmuizas natursköna omgivningar.

Denna resa gjordes i samarbete mellan Latvia Tourism, Nordic TB och Storytravelers under kampanjnamnet #LatviaRoadTrip – Explore Latvia slowly

Text, bild och åsikter är som vanligt mina egna.

#LatviaRoadtrip #EnjoyLatvia

Vykort från Riga

Hej läsare!

Tallink Silja Romantika puttrar sakta hemåt efter en intensiv, kall men upplyftande dag i Riga. Jag har varit iväg på konferens #NordicTBSummit med Nordic TB, det bloggnätverket jag jobbar för då och då och pratat bloggbusiness. Det är extremt lärorikt och fördomsavskalande att träffa bloggare från Nordens alla hörn en stund, ventilera det som ventileras bör och finurligt planera vidare vart vi vill ta branschen. Under dagen har jag gjort stan med Latvia Tourism, gått i Women bloggers fotspår i Rigas Art Noveau – kvarter med guiden Mikhail, spanat vackra trappor och modern konst på Latvian National Museum of Art, handlat en lettisk baddräkt på Bold Concept Store som jag under kvällen använt och rundat av med mustig mat på Muusu. Lettland visar sig från sin bästa krispigt kalla sida.

Katarina

Båturen och dagen i Riga är en konferens anordnad av det bloggnätverk jag jobbar för, Nordic TB. Du kan följa våra dagar med #NordicTBSummit. Kika in alla roliga stories på instagram!

5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud

Det är spännande hur olika en och samma årstid kan se ut. Hur olika snö och ett landskap i vinterskrud kan se ut. Tusen nyanser av vitt och blått skimrar tillsammans och skapar detta alldeles vita landskap. Så svårt att ta ögonen ifrån. Fem gånger har jag besökt norrlandet under vinter, från januari förra året till januari i år. Många kyrkor har passerat framför mina ögon. Här är fem av dem.

karesuando kyrka

5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud

För den som inte vet så kommer jag från nordöstra Småland, ganska nära det i folkmun kallade bibelbältet. Här är tätheten mellan kyrkor sällan ett problem. Varenda liten by har minst en stor vit kyrka. Jag trodde nog som liten att alla svenska kyrkor såg ut så, vita stora sockerbitar med ett enda ändamål, skolavslutning. Även om jag inte är särskilt religiös av mig har jag ändå spenderat mycket tid i de där byggnaderna. Som lite äldre har jag kommit att bli fascinerad av byggnaderna själva och det här inlägget, om fem kyrkor i norr, har legat och lurat i kalendern och växt till sig allt eftersom jag sett fler kyrkor längs min väg.

Karesuando kyrka

Sveriges nordligaste kyrka, strax brevid Muonioälven i Karesuando. Byggd 1905, av timmer och med sten i botten, av arkitekt Gustaf Lindgren. Den tidigare kyrkan revs på grund att den var så sliten, men i den predikade Lars Levi Laestadius tidigt – till mitten av 1800-talet.

karesuando kyrka

Jukkasjärvi

Norrlands äldsta kyrka från början av 1600-talet med en känd altartavla från Bror Hjort (som också gjort en altarskulptur till Karesuando kyrka), en gåva från LKAB vid kyrkans 350-års jubileum. När man renoverade kyrkan tidigt 1907 hittade man en mumifierad flicka med 1700-tals klänning, högklackad och en fjäder under golvet och vid en närmare titt 1947 ytterligare ett 80 tal gravar från präster, samer och andra män och kvinnor.

jukkasjärvi kyrka jukkasjärvi kyrka jukkasjärvi kyrka

Kiruna

Byggd mellan 1909-1912 av arkitekten Gustaf Wickman är Kiruna kyrka inspirerad av de norska stavkyrkorna. Det sägs att Hjalmar Lundbom, LKABs disponent, ska ha sagt till Wickman ”du ska rita en kyrka som är som en lappkåta”. Och visst är den lik en? Vackert besmyckad med guldgubbar på sidorna är kyrkan, en av Sveriges största träbyggnader, belägen centralt i den lilla kyrkoskogen i Kiruna.

kiruna kyrka kiruna kyrka

Iskyrkan

En av de få svenska kyrkor som tar betalt för ett besök. Men vad är väl några hundralappar om en verkligen vill se ett stycke svensk iskonst? (Kanske) den yngsta av alla kyrkor i norrlandet och definitivt bland de vackrare inifrån. Här är hälften av brudparen från andra länder.

ishotellet ishotellet kyrka

Umeå

Från lappkåta till en kyrka i nygotisk stil. Nuvarande kyrka invigdes 1894 på advent. Det finns reseskildringar som beskriver kyrkan innan som ”den aldra fulaste stadskyrka man kan göra sig begrepp om”, något som kanske påverkar att den faktiskt brändes ner? (”Ett hemskt men grant skådespel”, enligt kyrkoherden). Vad vet jag, men att beskriva den nuvarande kyrkan som ful, känns långt ifrån sant även om en inte gillar gotisk stil. Jag finner den själv vacker, om än inte så svensk och skulle om jag får välja, skulle jag placera Karesuando kyrka på min bakgård.

Vad tycker du om alla svenska kyrkor? Har du någon favorit i norr eller söder?

Katarina

umeå kyrka