Latest Posts

Are you 21 or older, Seattle?

12e juni, 2018.
Fremont och Capitol Hill

Min förkylning peekar. Jag är fruktansvärt förkyld under natten och Jeanette väcker mig två gånger och säger ”Vänd över till sidan”. Jag svarar att jag ligger redan på sidan och fortsätter sova. Min hals är så trång att den börjar vissla och backarna i Seattle är övermäktiga.

Jeanette vid Seattle Space Needle.

Vi vaknar av oss själva vid kl 5 och hänger på låset för frukost redan vid kl 7. Vad som visar sig vara kanske en typiskt amerikansk frukost, med mer socker än innehåll i övrigt. Men Ace Hotel vinner på instagramvänlighet, gröna växter, trädetaljer och att de älskar bokälskare och skribenter. Ett bokskåp och vackra vykort att plocka med hem lockar också till ett nytt besök.

Sofia.

Att resa för att resa eller resa för att fota? Vilket gör du?

Seattle Space Needle lockar. Den står där som en nål med sin svamp och väntar på ett besök, men det kostar alldeles för mycket att bege sig upp i toppen så utsiktsmålet blir till ett toabesök och ett span i souvenirshoppen. Inga amerikanska sevärdheters souvenirshoppar gör en besviken. Amerikaner måste älska souvenirer. Ganska nära hittar vi istället en rosa vägg. Kanske borde denna vägg vara den verkliga sevärdheten. Vi stannar här för att fotografera och pratar om resa vs fotografera. Att resa för att resa eller resa för att fota? Vilket gör du? Att fotografera är en stark drivkraft för mig, vid resorna och om jag inte fotograferade skulle jag resa då? En fråga som inte går att besvara. En ickefråga. Återigen är diskussionen vid instagram. Detta nutidsfenomen som skapar oss alla, väljer vår väg och skjutsar våra liv i den riktning det sociala mediumet vill.

Minns du filmen Sömnlös i Seattle? Då minns du kanske båthusen vid Lake Union också.

Men vi är där, med en rad andra människor och tittar på ett troll under en bro. Fremont.

Om det finns ett mål för dagen är målet trollet under bron i Fremont. Jeanettes mål. Vi passerar Denny park på vägen och möter en av Seattles många neonskyltar strax innan och en jordekorre. Strax efter når vi Lake Union. Här finns båthuset där Sömnlös i Seattle spelas in. Jag fotar en bild till mamma, men glömmer att skicka. Att inte ha internet dygnet runt gör så med en. Raderar det kortidsminne en redan tappat någonstans bland packningen på hotellet.

Jag möter den första kaffekiosken i Seattle. En liten hut, mitt på en betongig parkering vid Fremont bridge står Coffee Electric Cloud och lockar Sofia, Jeanette och Katarina till kaffedrickande och smördegsätande. Energidepåerna tickar sakta uppåt och glad i hågen passerar vi Google för att snart vara framme vid the troll. Vissa saker vet en inte varför en tittar på och en sådan sak är trollet. Men vi är där, med en rad andra människor och tittar på ett troll under en bro.

 

Seattle har god öl, konstaterar jag innan jag druckit den

Seattle har god öl, konstaterar jag innan jag druckit den. 2018 år är mitt öldrickarår och i år tycker jag öl är det som är värt att drickas. Vin existerar inte längre. Och istället för att bege oss hem beger vi oss mot närmsta ölbryggeri för att hitta en blomsterbutik på vägen. Oväntat sticker Urban Earth Nursery upp på vägen och jag pratar med en av tjejerna som jobbar i butiken och frågar om skillnaden på en vanlig blombutik och ett nursery. Hon säger att de hjälper människor att diagnositera problem hos sina blommor.

We believe in inspiring our customers to fulfill their destiny as enthusiastic plant nerds and observant naturalists. We cultivate our staff, clients, and neighbors to develop the ever more vital primordial bond between humans and plants.  – Urban Earth Nursery

Hej, jag är katt och jag bor på Urban Earth Nursery.

Are you 21 or older?

Det känns fint när en blomaffär har en vision och det känns hipster. Hela Seattle doftar hipster i varje hörn av staden vi besöker. Jag sköljer ner den överväldigande känslan av att jag vill flytta hit imorgon med en öl på Fremont brewing en gata längre ner. Trots min ålder ska det snart visa sig bli svårt att köpa en öl på en bar utan pass. Så om du någonsin är i USA för att dricka öl, glöm inte passet, annars kan det sluta med att en snopet får gå därifrån då de verkar legga alla åldrar mellan jordskott och ja, jord. Are you 21 or older är också det första som möter en på Freemont brewings hemsida. Allt för att vara amerikanskt skylt-tydliga.

Vid lunch tar vi an mina bokdrömmar och jag köper en t-shirt på Oddfellow som statuerar Book Worm över bröstet. Capitol Hill.

En Uber hämtar och blodsockret bestämmer att det blir lunch på Oddfellow i Captiol Hill. Det är svårt att sätta sig in i hur mycket en hinner när en är jetlaggad och då helt plötsligt är morgonpigg som aldrig förr. Redan innan lunch har en likt en glad pensionär hunnit alla vitala sevärdheter en skrivit upp på sin lista. Vid lunch tar vi an mina bokdrömmar och jag köper en t-shirt på Oddfellow som statuerar Book Worm över bröstet. Allt för att vara tydligt amerikansk.

”Sofia, snälla fota en bild så jag har till alla mina bokinlägg”.

Med magen fylld av syrade grönsaker, hummus och en Bloody Mary glider vi in i bokaffären vägg i vägg. The Elliott Bay Company visar sig vara allt jag önskat i en bokhandel. Vackra rader med böcker möter oss och på våning två finns välsorterade hyllor med reselektyr alá Eat Pray Love. Varför har vi inga svenska sådana? Även om en snart blir mättad på amerikanska klyschor finns här en bredd vi inte har. Att söka på reselektyr i Sverige, lämnar inget öga torrt och kanske finns här en nisch för nästa fantastiska skribent att ta sig an. Jag fingrar på en bok om spirituella ställen med vackra illustrationer men håller köpbegäret tillbaka. Book Worm, blir mitt köp för dagen.

Glasswing.

Capitol Hill har allt en hipster önskar och är vad det låter, backigt.

Capitol Hill har allt en hipster önskar och är vad det låter, backigt. Det kommer därför snabbt att göra mig varm om hjärtat, i dubbel bemärkelse.

Visste du att Starbucks kommer från Seattle? Det vet jag nu. Men även om kaffegiganten, en gång startade här, kan fortfarande amerikanarna varken göra eller dricka kaffe (hoppas någonstans att ingen amerikan läste denna mening – crossing fingers). I Capitol Hill finns Startbucks reserve, en blandning av något som liknar ett ställe för en fika, ett museum och en souvenirshop för kaffenörderi,  Starbucks flaggskepp och visningslokal.

Glasswing ligger en gata ner och om svensk reselitteratur eller avsaknad därav retat tårkanalerna, öppnar denna butik dem på vid glänt. Allt en vill ha finns här samlat under samma, extremt dyra tak. Vill du köpa en vacker klänning, kan du göra det här. En vacker resebok? Jajamen den finns. Eller har du inte alltid sedan hemkunskapen på högstadiet drömt om att lära dig allt om växter. Glasswing har såklart workshops för det också.

Unicorn bar skapar till Glasswing något av en kontrast. En bar med uppstoppade djur och My little Pony drinkar. Man kommer för inredningen och namnen på drinken och lämnar när man har sett sig mätt. Efter en dag som denna är benen möra, hjärtat sprittande och magen kurrar konstant. Innan hempromenad tar vi oss an trenden mexikansk mat på Poquitos i Capitol Hill. Jag äter fish tacos och går och lägger mig.

Katarina

Det ska visa sig att Seattle är en Bloody Mary stad.

11 juni, 2018

Efter att ha landat checkar vi in på Ace Hotel och gör sedan staden. Gata upp och gata ner, genom gränder med tuggummi och fisklukt. Min förkylda näsa skonas. Likt San Fransisco är Seattle backigt, backigare än jag förväntar mig när jag kommer ut från den smala trappuppgången vid Ace Hotel. Med rosslig hals får jag pausa i vartannat steg, men till Pike market är det nerföra och tur är väl det.

 

Klänningen som fick två tulltjänstemän på fall.

Pike market är en traditionell hantverksmarknad med krims krams men också allt från havet och lite därtill. Jag äter fish and chips på Lowell´s, en av barerna inslängda i marknaden och dricker en Bloody Mary. Det ska visa sig att Seattle är en Bloody Mary stad och den nu första röda drycken blir sedan inte min sista.

Ace Hotel, Seattle. Det blir inte så mycket mer hipsterigt än det här.

Att anlända på andra sidan Atlanten mitt på dagen med känslan att det borde vara mitt i natten tvingar hem tre trötta tjejer i solnedgång. Förbi Pariserhjul och en kuriosashop. Jag har ett konstant lock i öronen men vad gör väl det när jag har anlänt till ett Seattle med en hel massa barm. Jag tänker att jag får helt enkelt bo i en glasburk ett tag.

Katarina

Pike market.

Seattle Gum Wall.

Hej! från en flygresa till Seattle.

Jag kliver in på Arlanda innan morgonbruset i Stockholm. Arlanda har precis vaknat och jag dansar genom säkerhetskontrollen till gaten. Ett fåtal smörgåsshopar är öppna och vi sätter oss vid den närmast. Jag är är ganska pigg men förstår att det kommer att bli en lång longhaul då jag vaknat med mycket ont i halsen. Jeanette köper boken Sapiens.

På den korta flygningen till Gatwick bryter förkylningen ut ordentligt och jag vet att det inte finns någon återvändo. Med 40 minuters försening får vi halvspringa genom flygplatsen och varför är flygplatser alltid längre än vad en förväntat? När vi landar boardar planet och det tar oss säkert 15 min genom rader av rullband och säkerhetspersonal med klapprande hjärta. Maskinen piper, det är min tur och personalen vill scanna mina skor. Säkerhetsdamen frågar om jag har något farligt vid brösten. Jag svarar ”ja, min bh”. Säkerhetsdamen skrattar och säger att jag har en vacker klänning. Jag får passera.

Mönstret och klänningen, som skapar förvirring.

Med ont i halsen och snuva var resan längre än längst. Jeanette och Sofia sover stora delar och mina ben svullnar av den långa flygningen. Jeanette läser Sapiens och jag läser Mårbacka av Selma som jag lånat på bibblan och tagit med. Den känns inte som bästa valet för resan. Tänker att den kommer passa mycket bättre i en sommarstuga i ett varmt Sverige. Tänker att jag kanske får ladda hem några böcker från bibblan till telefonen istället. Har sugigt på ett par Alaska böcker sedan innan men alla är skräck. Likaså en tv serie jag hittat. Skräck. Varför är allt som kommer från Alaska, skräck? Får plötslig ångest över att jag inom några dagar är påväg till Alaska, där skräcken frodas.

Tittar på Geostorm på planet. Plötsligt turbulens. Jag förbannar mig att jag tittar på en sci-fi film som handlar om oväder och jordens undergång när jag flyger. En tidigare flygrädd borde veta bättre. Norwegian har skärmar fyllda med filmer och spel och man beställer numera sitt vatten och allt man vill ha av personalen från skärmen. Så jag öppnar en nota och stänger den aldrig. På grund av bra service och ett enkelt system spenderar jag nu några hundralappar på ett flygplan. Det har sällan hänt. Hoppas på snabb utveckling av miljövänliga plan också, så kommer kanske färdsättet till sist bli min favorit.

Vi landar. Mannen i tullen säger ”cool klänning, var är den ifrån?” Jag svarar som det är, att den är från en engelsk webshop. Mannen säger ”det kan den inte vara, min fru är engelsk och hon har aldrig något sådant”. Svetten ringer och jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Jag svarar ”många tror den hör till kläderna som svensk ursprungsbefolkning bär, men att den fortfarande är från en engelsk webshop”. Mannen skrattar. Jag skrattar.

Jag är framme i Seattle.

Katarina

Nu börjar en sommar med roadtrips och girls crushes

Nu börjar en sommar med roadtrips och girl crushes. För precis så är det. Precis så kommer min sommar vara. Och den startar idag.

Klockan är strax 4 och jag väntar på att Jeanette dyker upp från Ringvägen med Taxi mot Arlanda för att kliva på planet mot vår Alaska roadtrip. Jag kan inte fatta att det händer nu! Att jag ska få se allt det där konstiga jag drömt om. Först grungiga Seattle vi flyger mot idag och natten mot torsdag, det vildmarkiga Alaska. Efter utmattade veckor i Alaskas vildmark beger jag och Jeanette oss sedan mot Island för några dagar vid västfjordarna. Jag vet knappt hur många mil som kommer ligga bakom oss, men det kommer vara många, det vet jag. Och jag kan knappt bärga mig.

Sommaren är här och det med besked. Jag lämnar ett Stockholm i värmebölja för att skapa nya sommarminnen, litet som att skiljas första gången när en är nykär. Stockholm, du klär i värme. När jag kommer tillbaka kommer jag spendera en hel del av sommaren med min man Stockholm för att sedan ge mig ut på ännu en roadtrip till Norrland, i år inte själv utan i år kommer min bästa vän Linda få äran att träffa min älskare också. Jag undrar om hon kommer falla för dig som jag föll för dig förra året?

Men innan det händer, tänkte jag bjuda på en hel radda gamla minnen, från förra sommarens roadtrip i Sverige och något guldkorn från Island. Så läs eller bara glo på bilder och njut! För nu är roadtripsommaren här, äntligen.

När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar 

Genom svindlande isländska landskap till häst

När skogsrået med stolthet och styrka dansar ensam genom sommaren

Vi som reser då? Alaska girl crushes.

 

Sofia – På den här bloggen inte alls okänd. Lång och sval skönhet från Järna. På ständig jakt efter lätt men lyxig packning, högkvalitativa material och snygga siluetter. Gillar toner av rosa, italiensk pasta med en eller två ostar och ett glas vin på en blomfylld gotländsk hed. Romantiker ut i fingerspetsarna, men med en mycket stark jämställdhetsnål.

Jeanette – Stilfull, vintage skönhet boende på rätt sida av Södermalm tillsammans med en lika rätt man. Vegetarian med ett visuellt öga och en svaghet för konstiga museer, växter och Stockholm. Gillar starka kvinnor och det gör också jag.

Lena – Den girlcrush jag vet minst om men som överaskar med den lägenhet vi alla drömmer om på Valhallavägen, kolonilott och tre gånger så många resor per månad till ovanliga destinationer, som oss andra i bagaget. Vunnit diverse priser för bästa blogg, i alla möjliga kategorier och vinner också kategorien flitigast bloggare. Flit och överraskning, sammanfattar denna tjej.

Så följ oss nu på bloggar och i storiesar, för kul kommer vi ha!

Ciao.

Katarina

 

Om att vara med i en bokcirkel

”Jo, jag läser väl ganska mycket böcker”. ”Ja, jag märker det” säger Rania och tittar på bokhögen på fotpallen rakt framför henne. Det har nog inte gått omärkt förbi, för de som följer mig att jag läser stora lass av både ditten och datten. Men vet ni också att jag är med i en bokcirkel? Det här inlägget kommer handla om den och om kärleken till böcker, såklart.

Mitt bokintresse

Jag vet inte vart mitt bokintresse kommer ifrån från början. Vi pratar om det ibland, jag och min kompis Linda. Egentligen är det kanske så enkelt som den där Polluxklubben jag deltog i som liten, där jag fick en massa hästböcker skickade till mig. Böcker om hästar, ungdomskärlekar och tävlingar. I de där bokhögarna drömde jag mig bort bland doften av häst och sommargräs. Och är det något jag alltid varit bra på, så är det att dagdrömma. Kanske är det också bara av den enkla anledningen min outgrundliga kärlek till ord kommit. Min superskill: dagdrömmeri.

Ibland slukar jag alla böcker jag ser. En del förblir olästa. Jag är en periodare och just nu har jag en lång period av väldigt mycket läsning bakom mig. Jag lånar högar på stadsbiblioteket och jag läser högar åt gången.

Att vara med i en bokcirkel

Jag får ofta frågor om min bokcirkel. Hur det är att vara med i en och hur man kan starta en. Ganska viktiga frågor såklart, men heller inte helt enkla att svara på.

Jag har ”bara” varit med i framgångsrik bokcirkel, dvs en bokcirkel som fortsätter träffas år efter år, läsa och reflektera över världen. Det jag har lärt mig, har jag lärt mig från den.

Såhär fungerar min bokcirkel

Ungefär var sjätte vecka, ibland mer och ibland mindre, träffas vi i min bokcirkel. Kanske har du sett en liten story swisha förbi på instagram, kanske har du sett boken jag läst. Nu senast läste vi Lilla Smycket av Patrick Modiano. Den senaste boken valde en av de andra tjejerna (för vi är bara tjejer, trots att killar får vara med, de verkar bara inte vilja det, no offense).

Vi turas om att välja böcker och följer några enkla riktlinjer vid valet. Här är de.

Riktlinjer för bokcirkel

# Boken får röra vilken genré som helst, men inte vara en ren faktabok. Böcker med en djupare dimension, ett budskap, fokus på relationer/ samhällskritik eller annat bakomliggande är alltid enklare att diskutera. T ex kanske en ren deckare är kul att läsa, men det finns inte så mycket att säga om boken när en träffas och diskuterar.

# Boken måste gå att finna i pocket (dvs gå att köpa på t ex Adlibris eller Bokus till en billig peng). Det är också något vi kollar när vi på slutet pratar om det nya valet. De flesta av oss tar med 2-3 olika val om det första valet är svårt att få tag i och boken är för lång. Vi har ingen direkt längdgräns men de flesta i bokcirkeln svettas om boken är mer än 400 sidor så det är fortfarande något en tar in i beräkningen.

# Alla är fria att välja sin bok och ingen kan ifrågasätta valet, även om det är fritt att rynka på näsan hur mycket en vill när boken kommer på tal.

Gruppen som träffas är sammansatt av en slump. Den skapades när jag jobbade i Farsta för några år sedan, för att någon ville starta en bokcirkel och en rad andra hängde på. Vi är väl idag runt fem medlemmar, någon/några har hoppat av eller aldrig börjat och cirkeln har pågått i ca tre år. Jag jobbar på en arbetsplats med många olika människor i alla åldrar, kulturer och från olika ursprung. Det vi har gemensamt i min bokcirkel är dock att vi är kvinnor, ändå ganska lika på sätt och vis och vi älskar böcker. Jag tror att ”älska böcker” är det enda som krävs för att få en bra grupp. Och med tiden, ju fler böcker en läser, ju fler gemensamma referenspunkter har en och ju djupare blir diskussionen.

Ursprungligen träffades vi i bokklubben på Farsta bibliotek. Men efter organisationsförändringar och att folk har bytt jobb, träffas vi nu i Söderhallarna på Medborgarplatsen, på det café som finns där. Anledningen är att några jobbar i stan, andra bor här och vid Medborgarplatsen är det nära till gröna och röda tunnelbanelinjen och pendel vid Södra station.

Tips om du vill starta en bokcirkel

# Om du vill starta en bokcirkel är det bara att göra.

Jobbet är en enkel plats att starta, men det går även att göra online. Jag föredrar att ses personligen för att diskutera böckerna men tänker att för många andra passar digitala samtal. Det kanske låter klyschigt, men vill du börja en bokcirkel, gör så! Skapa en egen, eller joina befintlig på bibliotek eller på nätet. Om du bor i Stockholm, kolla t ex på Stockholms stadsbibliotek läsecirklar. Är du sugen på att läsa årets bok ”Stockholm läser” så hittar du mer info här. Vill du hellre träffas på nätet, kolla bokcirklar.se.

# Sätt upp några enkla riktlinjer som t ex dem ovan.

När du eller ni startar, sätt upp några enkla riktlinjer. Att boken ska vara enkel att få tag i är a och o, annars kommer det komma folk till bokdiskussionsdagen och inte ha läst den.

# Välj ett lagom intervall för träffar.

Var sjätte vecka är ganska lagom för träffar men är ni som jag och ibland slukar fyra böcker på en vecka kan ett tightare intervall fungera.

# Välj en lugn central plats att träffas på.

Är ni bra vänner kan det ju vara kul att köra hemmakvällar annars välj ett lugnt café, bibliotek eller annan samlingsplats som ligger nära kollektivtrafik eller parkering. Var noga med att välja en tyst plats som ligger något avsides för att ni ska höra varandra och inte störa andra.

# Läs boken även om du inte gillar den.

Att läsa böcker en inte gillar är utvecklande, jag lovar! Den bokcirkel jag är med i har utvecklat min förmåga till skrivande och gjort att jag blivit mycket mindre kräsen när det gäller böcker och även stärkt min bokväljarnäsa. Dessvärre har det också gjort mig besatt av böcker. Jag älskar helt plötsligt alla möjliga genrer och författare. En på sätt och vis härlig sidoeffekt, jag inte riktigt räknat med.

Så, vad väntar du på? Bokcirkel nästa!

Katarina

 

en nationaldag på Södermalm

Dagarna går in för nedräkning till Alaska och jag försöker frenetisk att avsluta det jag har att avsluta på jobbet. För det är ingen som tar vid, ingen vikarie under semestern, inte på de senaste 10 åren, så att oroa sig för det har jag glömt bort för längesedan. Jag kommer ändå alltid tillbaka till det kaos jag lämnar. För en kontrollmänniska som jag, är det på sätt och vis bra att ingen annan mänska lägger sig i det en gör på jobbet och andra sidan är det inget bra, när resurser dras ner och vi nu står med halva den bemanning vi tidigare haft. Att ha koll då känns bortkastat och jag jag slänger mentalt mitt kontrollbehov över axeln. Vad finns det längre att kontrollera, vid kaos?

Nationaldagen kommer därför välkommet mitt i veckan och lugnar ner mitt annars så rusande hjärta. Tar paus, sovmorgon och allt därtill. Lagar min mat från Årstiderna kvällen innan och tar tabelras på resterna till frukost. När jag är ledig tycker jag om att sova länge, bara dricka kaffe till frukost och äta en brunchliknande lunch hemma till något av alla senaste fynd i Netflix och Viaplay himlen.

Sofia på Il Caffe.

Känner du till ordet tabelras? eller ruga? Det har med åren visat sig att jag använder ganska många ord som andra inte känner till. Tabelras borde kanske de flesta känna till från en av Emil-filmerna, när han låter fattighjonen ta ”tabberas” på familjens julmat. Ordet ruga dök upp i ett annat sammanhang häromdagen, när jag dragit på mig ett par skavsår på foten och på ica av misstag slog ihop fötterna så att rugorna gick sönder. Det visade sig att ingen av mina arbetskamrater förstod ordet ruga. Ruga är alltså kort och gott, sårskorpa. Använder du något av dessa ord? Nåväl, en parentes i ett inlägg som annars var tänkt att handla om nationaldagen.

Efter frukost och träning ger jag mig in till Söder för att möta upp Sofia och Jeanette som bloggjobbar på Il Caffe på Södermannagatan. Att bo i Söderstaden, känns som ett privilegium, mest hela tiden får jag nypa mig i armen när jag promenerar in till Södermalm, går längs bruset på Götgatan och myllret vid Medborgarplatsen. Denna dag tar jag tunnelbanan och kliver av vid Skanstull, tre minuter bort, som allt mer känns som hemma. Jag tar norra utgången och genar in längs med Skånegatan. Här är uteserveringarna är på plats och gatorna avstängda från bilar. Kvarteren runt Nytorget andas officiell sommar.

Sofia, Jeanette, David.

Vi sitter kvar en stund på Il Caffe och pratar om några av de sista detaljerna för resan över en islatte. Det är oftast så att allt inte riktigt faller på plats fören sista minuten. Och ännu har vi obokade hotellnätter, men vad gör väl det när man vet att en reser tillsammans? När en förnimmar känslan av att kliva in på Arlanda i morgonrusningen, morgontrötta barnfamiljer i säkerhetskontrollen påväg mot nästa chartersemester, affärsfolket som tar fasttracken och packar så lite att jag själv kommer på mig med att ha mer med mig till mitt arbete sju minuter bort från min bostad. Den känslan är värd alla resenerver i världen.

Resten av dagen spenderar vi vid Skanstull, hemma hos Jeanette, vid Blecks utservering och tillsist på Elefantpojken. David, Jeanettes pojkvän är med och vi pratar hängselbyxor. Nutidens bästa trend om ni frågar mig, som precis köpt mitt andra par.

Det är dags att rusa till jobbet för mig, för att avsluta allt det där sista innan sommarsemestern, så jag säger hej då från en nationaldag värd namnet.

Katarina

Bilderna är fotograferade genom Huji – appen. En annan engångskameraapp som framkallar bilderna direkt.

Bodil Malmstens diktsamling Dvärgen Gustaf

Jag har läst ströbitar och hela samlingar, ett och ett som ett pussel och sträckläst. Bodil Malmstens diktsamlingar går att läsa som en bok eller när andan faller på och jag gör båda två.

Det finns ingen människas dikter jag idag älskar mer än Bodils. Under tiden jag lånar, såklart lånar jag ett exemplar, tar jag boken gång på gång och går till min säng, kryper ner och bara myser med en dikt eller två. Mitt på blanka dagen. Bara för att jag kan. Bodils språk och lagom mysiga rim funkar på sätt och vis som referens vid skrivande, hennes textflöde får mig sugen att skapa och efter att ha läst en dikt kokar jag min kopp kaffe och slår mig ner en stund här vid bloggen för att skriva några rader till er.

Bodil Malmstens samlade dikter innehåller diktsamlingarna Dvärgen Gustaf (1977), Damen, det brinner! (1984), Paddan & Branden (1987), Nåd och onåd (1989), Nefertiti i Berlin (1990), Landet utan lov (1991) och Inte med den eld jag har nu (1993).

Jag börjar med Dvärgen Gustaf och faller för Dvärgen Gustaf. Gustafs Dubbelsäng läser jag flera gånger och känner in känslan. Känner in Gustaf. Kärleken är närvarande på varje rad. Smärtan. Passionen. Att vara förälskad, att vara älskad och kanske inte vara det eller inte veta om man är det.

När jag har läst alla dikter flera gånger funderar jag på om jag är för besatt av Bodil. Hennes böcker kommer förr eller senare ta slut och tanken gör mig sorgsen. Men samtidigt kommer insikten att jag faktiskt egentligen inte läst så mycket av hennes böcker, alls. Det är mest hennes dikter och loggböcker i slutändan. Så då kommer glädjen åter. Det och vetskapen om att det enkelt går att diktsamlingar om och om igen, för en tröttnar liksom aldrig.

Diktsamlingen Dvärgen Gustaf, som jag tycker så mycket om, handlar om Dvärgen Gustaf och Jättedamen som är kär i Dvärgen Gustaf. Den handlar om en cirkus och om individerna där. Om en lindansös, lindansösens pappa och flera. Och mycket kan hända på en cirkus. Och mycket känslor kan frodas. Just Dvärgen Gustaf har en röd tråd och framför allt tilltalas jag av Jättedamens längtan efter Gustaf. Jag antar att vi alla kan vara en jättedam på insidan och hur det känns, att vara kär i någon som kanske är ouppnåelig på många vis, kanske inte bara fysiskt.

Det känns i hjärtat när en läser Bodils dikter. Det känns i själen. Det känns bra för att det känns. Det ska kännas.

Katarina

Tioga Road och ett smäktande Sierra Nevada

Snart ett halvår har passerat sedan jag var i Yosemite. Alla vackra foton och upplevelser pockar på min uppmärksamhet och precis innan Italien tog jag fram alla foton från ena dagen längs Tioga Road och började frenetiskt att redigera. Yosemite är så mycket större en vad en kan tro. Så och min bildsamling från parken. Jämfört med de svenska nationalparkerna är Yosemite mer som ett landskap, med många timmar i bilen från ena sidan till den andra och en oändlig rad av utsiktspunkter och markerade sevärdheter. Tioga Road, som bara är öppen sommarhalvåret fram till november är ungefärliga 12 mil lång, beroende på vart en räknar ifrån och hela sträckan känns som en amerikansk tonårsfilm med hikingturer runt vareviga hörn, stor massiv natur med en björn eller två i dikeskanten.

Tioga Road

En liten historielektion genom Sierra Nevada bergen

Tioga road har kommit till från vad som från början var djurstigar, senare blev handelsleder för ursprungsbefolkningen och nu en allmän väg som tar dig genom Sierra Nevada bergen från öst till väst. Historiska ”the Donner Party” fastnade här, ett gäng pionärer som reste från östra USA mot det gyllene väst och blev kvar vintertid uppe i bergen på grund av vädret. En del av gänget överlevde på grund av inte så ortodoxa metoder.

Vägen, alldeles smäktande och massiv, är fylld med äventyr. Det enda som egentligen saknas är tiden att upptäcka allt. De ståtliga Sierra Nevada bergen sträcker sig i alla vädersträck och gör vädret svårt att förutspå. Att ta solskyddsfaktor blir lika viktigt som att ta mycket varma kläder, precis som energipåfyllning och vatten.

Baksidan av halfdome från utsiktspunkten vid Olmsted Point.

Nyttja jetlag och kliv upp tidigt

Tioga Road är en av de vägar som är avstängda under vinterhalvåret och när vi är här är den först stängt, för att senare öppna några enstaka dagar innan den helt stänger för vintern. Ibland har en bara tur helt enkelt.

Det bästa med USA är nog att landet ligger många timmar efter Sverige tidsmässigt så att gå upp för soluppgång vid klockan 04 blir därför inget problem, även för den morgontrötte. En känner sig urstark och lite vild varje morgon när en faktiskt lyckas ta sig upp.

Här kan du kolla om vägen är öppen.

De flesta av dagarna lyckas både jag och Rania blogga en rad eller två på morgonen (även dricka kaffe såklart) innan vi siktar in första soluppgången. Dagen för utflykt till Tioga Road packar vi in oss i bilen och beger oss mot vad som är vårt planerade första stopp, Olmstead Point. Som bekant finns det flera i resesällskapet som gillar utsikter och flera av oss som gillar att vandra, vilket blir en win – win i slutändan där Helena och Ida spanar utsikt och jag och Rania spanar skog.

Ida, Adaras vid Olmsted point.

Tioga road slingrar sig genom Sierra Nevada från öst till väst.

 

Hikeblandning jag köpt i Yosemite Valley.

Sevärdheter längs med Tioga Road

Vid Tioga Road finns mer än en sevärdhet. Vägen är fylld med vackra skogspartier, blomstergläntor, vackra klippformationer med utsikt från mycket hög höjd (runt 3000m), alldeles blanka sjöar och små floder som ger sjöarna vatten. I hjärtat av vägen genom Sierra Nevada finns plats för camping, ett visitor center och en lodge. Om du fortsätter österut kommer du till Tioga Pass där du åker ut ur Yosemite och kommer till den lilla byn Lee Vining där Mono lake ligger utkastad i öken, alldeles dödsstilla.

Olmstead point

Vi anländer till Olmsted point lite för sent på morgonen, när solen redan har gått upp och ljuset blivit för starkt för fotografi, men när värmen är alldeles lagom för en svettig 2hs hike. Olmsted Point ligger högt över havet och här kan du kolla på Half Dome från baksidan direkt från parkeringen. De bästa fotona får du från parkeringen men om du vill kan du gå ner till en liten utsiktpunkt direkt till vänster vid parkeringen.

Spontanvandra

Jag och Rania spontanvandrar på bergen runt utsiktpunkten. Det är enkelt att spontanvandra i Yosemite eftersom det är stora öppna ytor och varje stig leder någonstans.

Du kan läsa mer om vår vandring vid Olmsted point och kolla på bilder här.

Rania, Northboundjourneys

Trädkramaren.

Tenaya lake är en bergssjö som ligger på nära 2500m s höjd inkastad i Sierre Nevada.

Tenaya lake

Ganska nära bredvid och synlig från Olmsted Point är Tenaya lake. Sjön är alldeles djupt blå och här passar det sig att stanna för en fika. Ljuset en sen eftermiddag lyser upp bergen och de blir alldeles röd-lysande. Vi stannar en stund på väg mot Eastern Sierra för att fotografera varandra, njuta av utsikten och bara vara. Det känns otroligt fridfullt att slå sig ner på stenblocken och lägga sig en stund vid strandkanten. Eftersom sjön är stor går det säkert att hitta ett litet spot för en själv även under turistsäsong.

Badsugen?

      

Mono lake är en salt ökensjö, ursprungligen skapad över 700 000 år sedan.

Mono lake och the Eastern Sierra

Men min absolut favoritplats längs Tioga Road kommer att bli Mono lake och Eastern Sierra, efter Yosemites östra port. Det är något alldeles särskilt med en blå sjö utkastat mitt ute i öken. Sjön är turkos och runtomkring den och i finns vackra raukar som skapar stämning i ett hett och torrt ökenlandskap. Och kanske visste du inte om mig att jag är en liten ökenråtta som älskar öken, trots att jag av naturen är värmeskygg?

Vi stannar en stund i Lee Vining, där inget är öppet och äter innan vi tar oss ut till Mono lake där jag och Ida, lika förtjusta av ökenlandskapet, fotograferar varandra gladeligen längs strandkanten, medan de andra stannar på parkeringen helt oförstående till vår entusiasm.

Under en dag längs Tioga road får du ett omväxlande landskap med vackra vyer för alla smaker, med spontanvandringsstopp, fikastopp, fotostopp passar utflykten alla vänner.

Katarina

                    

 

När sommaren kom till Stockholm och Snösätra graffitifestival

En envis fågel sitter utanför min balkong. Kanske är han som alla Stockholmare, helt begistrade i sommaren som tågat in i maj och allt annat har därav upphört att existera. Det är bara fågeln och hans värld och just nu känner hen för att kraxa.

Ursäkta kvalle, glömde kameran hemma.

Snösätra gränd ligger 10 minuters promenad från Rågsveds tunnelbanestation. Gå vänster när du kommer ut från tunnelbanan och fortsätt rakt framåt. 

Jag har varit vid Snösätra gränd tidigare. Här kan du läsa om det besöket.

Amanda och Jeanette pratar graffiti.

Sommaren har kommit till Stockholm med besked och Stockholmare likt min fågel kryper ur sina bon och kraxar alldeles överlyckliga i parkerna. Jag själv känner bara för att sitta vid min dator och blicka ut över min prunkande lilla skogsinnergård till en kopp kaffe, eller att ligga där nere på en filt och läsa mina böcker. Jag läser två böcker, När djävulen kom till Bagarmossen av Anita Santesson och Jaga Vatten av Ellen Strömberg (debutroman).

När djävulen kom till Bagarmossen är Anitas andra bok och handlar om en lärare som omedvetet gör en deal med grannen, djävulen, för ett bättre liv för henne och hennes elever. Jag har kommit halvvägs och boken faller mig precis i smaken. Älskar allt med boken, dess samhällskritiska Stockholms-skildringar, att den är i en oväntad genré jag inte läst så mycket utav innan, magisk realism och det vackra omslaget. Undrar stilla om fotot är taget på Byälvsvägen i Bagarmossen där läraren Ylva bor?

Kanske min favorit graffiti-artist so far, om man nu får ha någon favorit. Ett av hans andra verk finns med i mitt tidigare inlägg från Snösätra. Supernischat och skillat.

Vegansk falafelrulle från Vegan Schmegan.

Fascinerande med de som lyckas med ansikten. Så svår skala, att måla ett ansikte över en hel vägg, menar jag.

Jeanette och Amandas kompis Julia, konstfackstudent som precis visat sitt masterprojekt på Konstfack och nu målar en egen vägg i Snösätra.

Träffade för övrigt en kille som bor på Byälvsvägen i Bagarmossen igår på min vän resebloggaren Johnnys födelsedagskalas. Ibland känns sammanträffanden lite extra roliga. Igår var en sådan dag. En dag som handlade om mycket Stockholmsförort, sol, vin och kamratskap. Om en ung dag i Rågsved på Snösätra gränds graffitifestival, en eftermiddag i Johanneshov och min gröna baksida och en kväll i Norsborg, bland ett prunkande miljonprojekt och nya människor av alla de slag.

Katarina

 

Genom Sofias lins i Italien

Häromdagen skickade Sofia över lite bilder på mig och Sara efter vår gemensamma resa till Italien. Tanken slog mig genast att det skulle vara lite kul att posta bilder på mig, fotograferade med någon annans öga. Man ser ju så olika på saken, liksom. Och det fick jag, såklart.

Alla bilder i detta inlägg är fotograferade av Sofia, med bloggen Fantasiresor. I inlägget Mitt Fiesole kan du läsa mer om hur Sofia haft det under de två månader hon har bott Florens, och skälet till att vi hälsade på. Sara hittar du på bloggen Träningsglädje.

Jag och Sara, första dagen i Milano. Första kaffen. Sara har en jättefin klänning, minns inte varifrån, men sedan tidigare har Sara flera klänningar från UnderbaraClaras egna märke, MissClarity som är en dröm i ett Toscanskt landskap. Min, eftersom du såklart undrar, är köpt på rea för 75 pix på KappAhl och är från deras Hampton Republic. Den känns så 2017ig med sina blå/vita ränder som bas och blommor över.

Framför Duomo i Milano. Klassisk tidig 2000-tal – turist- bild. Bara hälrem på sandalen som saknas och strumpor. 

På väg bort från Duomo i mer 2010- instagramvänlig stil. Här har vi lyckats att spana in ett Aperol ställe så fotona fick gå fort. Sara lunchmötade på telefon samtidigt

På de Italienska snabbtågen från Milano till Florens. Vilken fröjd att åka tåg! Vi åkte business (någon form av lite finare klass), för det var de biljetter som fanns kvar och om jag minns rätt kostade det runt 700 pix. Här är jag djupt försjunken i Bodil Malmstens första loggbok. Som en blogg i bokform.

Mot Leonardo Da Vincis vingård. Hörde jag vingård? Ja du hörde rätt!

Vädret spelade oss både ett och två spratt och i Milano formligen öppnade sig himlen. Såhär blöta var vi när vi plankat spårvagnen och halvsprungit från Duomen till vår lägenhet på Via Broletto.

Hemma hos Sofia i Fiesole. Det ser mycket misstänkt ut som att jag läser en bok, igen, och Sara jobbar. Klassisk Katarina och Sara bild.

Jag fick min pasta och terrass till slut. Laga mat hemma och blicka ut över en liten utsikt, hur liten den en må vara, kan vara en av mina favoritsaker att göra. Den här är inte så liten däremot. Den blickar ut över en hel dal.

När man reser med Träningsglädje måste en ju ha med sig träningskläderna iaf. Härliga tider på språng.

Här sov Fantasiresor, Träningsglädje och Äntligen vilse en hel eftermiddag. Det här är Florens då. Giardino delle Rose, för att vara exakt.

På vift i Greve Chianti. Vi glömde de där grupporträtten, nu igen!

Alltid enklare att ta sig ner för backen än upp för den. Det må se ut som det lutar lite, men backarna tar egentligen aldrig slut här. Betyder kanske Toscana, never – ending- backe?

Oklar bild, men jag minns att jag var jättekall. Jag tog för lite kläder och fick låna kyparens skinnjacka som luktade alldeles för mycket parfym av alldeles fel sort.

Tillbaka på Sofias terrass med Kati i Italien i högsta hugg. Här spanar Kati solnedgång från Fiesole nykär, tror jag bestämt.

Sofias gräsiga favoritbacke strax brevid huset.

Sofia rekommenderar ravioli med salvia och smör. Det gör jag också! Laga ofta och ät tills du spricker.

Katarina

Kati i Italien

Bok: Kati i Italien – Astrid Lindgren – 1952

Kati i Italien, min namne på äventyr på samma platser jag. Som jag längtat efter att läsa denna bok! Och jag slukar den också precis som den första boken om Kati, Kati i Amerika, med hull och hår men på en solig terass i Italien, istället för i en vårledsen lägenhet i Stockholms södra förorter.

Foto: Sofia, Fantasiresor

Kati i Italien är den andra boken i en ungdomsbokstriologi av reseskildringar Astrid skrev tidigt i författarkarriären. En bok med mycket humor och kärlek, med känslan av att Astrid hämtat inspiration till karaktären Kati från sitt eget liv.

I Kati i Italien så reser Kati (min namne, fast ska uttalas katig, mkt viktigt, kanske mitt också borde ?!) till Italien efter att ha vunnit pengar på spel tillsammans med hennes bästa vän Eva. Eva är också Katis inneboende på Kaptensgatan (Östermalm) efter att moster ha gift sig med en man på deras resa till Amerika (Kati i Amerika, första boken) och stannat i landet. De båda jobbar på samma jobb i Stockholm och har roligt mest hela tiden efter jobbet, som unga kvinnor sig bör på 40 tal.

Boken hette först Kati på Kaptensgatan men bytte sedan namn, vilket väl var bra då den största delen av boken faktiskt utspelar sig i just Italien.

I Stockholm i början av boken är Kati tillsammans med Jan och Jan vill gifta sig men det vill inte Kati. Viktiga feministiska frågor duggar tätt i konversationerna mellan Kati och Eva. ”Hennes inneboende drift att fålla handdukar och inköpa små rustika eldfasta formar och sätta upp hyllremsor borde få tillfredsställas utan hänsyn till hennes civilstånd. Som det nu är kan en flicka lätt låta sig förvillas av sin åtrå efter allt det där pysslet, så att hon tror sej vara kär i vilken olycka till karl som helst.” säger Kati till Eva när hon precis flyttat in. Och visst är det lite så, att kärlek och materiella ting fortfarande blandas ihop i ett enda virrvarr och att jämställdhet göms och glöms någonstans däremellan. Och just det här är Astrid bra på. Att stärka en i känslan av att man inte ska ha män till sånt (försörjning), utan vänta till att en är ordentligt dundrande kär istället.

Men att Kati inte är kär i Jan hindrar henne inte från att ha roligt med vederbörande och snart kommer också en granne in i bilden till Eva. Kati och Eva lär sig att spela på tips och så vips så vinner de 3000 kronor och bestämmer sig att åka till Italien för pengarna.

Att läsa om Italien i Italien ger lite extra skimmer till resan.

Ganska snart efter vinsten finner sig läsaren på väg genom Europa. Först möter Kati och Eva upp ett helt gäng i Köpenhamn för från där går avfärden i en på den tiden så kallad ”sällskapsresa”. Sedan tar boken ännu mera fart, om det är möjligt och en får med Astrids ord landa i Milano med tåg, besöka Venedig, Florens, Rom och Neapel. Jag läser Kati i Italien i Fiesole och njuter av varje ord Astrid skriver om både Milano och Florens och myser när sällskapet åker upp till Fiesole för att spana solnedgång över Florens. Eva och Kati flamsar, dansar och dinerar med sällskapet de reser med och lär sig historia om Italien, precis som resor är i allmänhet.

I Venedig så står han dock plötsligt där, den där stora kärleken och Kati faller heads over heals. Och jag faller in i den skrivna kärleken, skrattar, fnissar och finner mig minst lika löjlig som Kati.

Passar den -> som vill uppleva kärleken i Italien, som uppskattar lättsamma ungdomsböcker och skrattiga flickor. Det gör jag. Inget annat är mänskligt! Boken är utgiven 1952 så mycket härliga Stockholms och Italien skildringar från denna tiden utlovas också.

Katarina

Ett Italien genom min iPhone

Jag erkänner, jag drack öl igår. Vaknar med klibbiga pollen-ögonfransar när morgonljuset strilar in genom fönstret i mitt sovrum. Man ska inte underskatta glädjen i en aw med jobbet, inte heller det som kommer morgonen efter. Tunga ögonlock.

Precis som vanligt scrollar jag telefonen när jag vaknar, läser mina favoritbloggar i mitt Bloglovin flöde och ler till allas nyinstagrammade lördagsmorgonbilder. Dessvärre tappade jag telefonen i Sofias hårda Italienska badrumsgolv så nu är det nästan slut med mobiläsandet. Mellan skärvor kan jag svara på meddelande och på en bra dag, skicka en snapchat med vitt silvrigt ljus på köpet, för front-kameraglaset det sprack det med. Men men, vem har inte haft en sprucken iPhone-display? Känns 2010-igt liksom.

Tillmin glädje i min morgonmisär upptäcker jag att min engångskamerarulle precis framkallats i telefonen. Och vad bättre än att upptäcka Italien i bilder en inte minns att en fotograferat? Glädjen störtar tillbaka.

Så vi kikar.

Om du är nyfiken på engångskameraappen så har jag skrivit mer om den här.

För inte så länge sedan gick min kollega Emmelie på föräldraledighet och lämnade denna vackra skrivbordsplats efter sig. Jag haffade såklart snabbt som ögat.

Ungefär lika snabbts haffade jag de här på H&M när jag var där med Carro och guddotter. Vackra sneakers med glitter och guld är min stora last.

Helgen innan Italien kantades av packningsmaraton på olika vis. Skriver alltid lappar när jag packar, alldeles för många av dem dessutom. Här är den viktiga bok-lappen.

Främst tog det tid att låna nya böcker inför resan men var alldeles euforisk när jag kom hem från biblan. Så många bra fynd! Måste däremot lämna tillbaka en hel radda nu jag lånat för länge. Jonas Hassen Khemiri får vänta ett tag till, trillade in i Bagamossen- boken och verkar inte komma ur samt att jag riktigt längtar efter Selmas dagbok, Mårbacka. #dagboksfrälst

Sofia fixar läggabiffen i Milano, en supervacker en med takterass i huset. Väl behövt efter spontanresande en dag för tidigt, med alldeles för hög puls, taximeck och lågprisflyg till Milano istället för Pisa. 

Men var det värt det? Ja – vill redan tillbaka till Milano. Vilken överraskning alla dessa italienska städer är. En blir liksom aldrig besviken. Här är vi påväg till Duomo.

Den här damen blir så fin på bild 10 gånger av 10. Bra egenskap! Här på restaurang i Milano. Tips – In och kika på Saras blogg, hon har blivit intervjuad av DN om träningsglädje. En sådan sann inspiration. Blir alldeles träningspepp varje gång jag träffar henne.

Och här är hon på Piazza Santo Spirito i Florens.

Efter att ha ätit alldeles för mycket pasta och efterrätter i för många dagar så sockerbantar jag min tillvaro nu. En av alla Fiesoles lokala restauranger där jag syndat, två ggr.

Okej jag erkänner, jag har en girl-crush på Sara.

Allt gott har också ett slut. Jag flyger hem efter en vecka med en lugnare själ, en vecka med samtal om feminism, pojkar, pojkar och feminism. En vecka med pasta och tiramisu, tiramisu och pasta. En vecka med tre tjejer och en terass i Fiesole.

Jag flyger hem osminkad och det känns ofta som en befrielse, att vara omsminkad menar jag. Det är en skön känsla. Jag har så himla krånglig blandhy med massa outbreaks, men skattar mig samtidigt lycklig för när jag ser min hy på bild ser den ofta ganska välmående ut ändå. Med min nya hudvårdsrutin med syror a´la Towe så känns den dessutom ännu bättre!

Stockholm möter mig på tunnelbanan i Gamla stan. Egentligen genom mitt flygplansfönster, för jag ser hela vägen hem till min lägenhet när en går inför landning på Arlanda. 

Den långa tillvaron av uppackning börjar. Både saker och själ ska försiktigt plockas upp och läggas tillbaka  i hyllan.

Solen möter mig i mitt vardagsrum,

och grönskan! Denna grönska.

Nu måste jag gå och handla, för jag har ingen frukost hemma. Jag har mättat magen med kaffe och bloggkärlek denna morgon.

Ha en fin helg nu. Vad ska du pyssla med i helgen?

Katarina

Är du den enda jag känner som fortfarande plockar ut biblioteksböcker?

– Are you the last person in New York still taking out library books? – Mr Big
– I love the smell. – Carrie
Se scenen.

Det är på sätt och vis sant att jag själv är den enda jag känner som fortfarande plockar ut biblioteksböcker. De flesta tycker nog det är en bra idé men gör det desto mer sällan. Kanske vill en helst äga sin lilla bok, vilket jag kan relatera till. Men med min bokkonsumtion som både innefattar läsning och att klämma på böcker skulle min lägenhet snart vara fylld av bokhögar från golv till tak och jag vara den där galna lilla boktanten alla tror att jag är.

Tips -> Sökmotorn på Stockholm Stadsbibliotek är värd namnet och här kan du söka upp böcker kopplat till destination. Cathinka skrev det på sin blogg och jag är ju inte sen att hänga på sånna ideér. Testade själv inför italienresan. Klicka på länken ovan, sök på land t ex Italien och kolla sedan på ämne i högerspalten. Där kan du t ex välja romaner och får då alla romaner från italien. Du kan välja flera ämnen i kombination t ex romaner + deckare + Sicilien. Så smart!


Min nya bästa vän efter att jag upptäckt att jag kan ta direktbuss från Gullmarsplan, 4an mot Radiohuset och landa precis utanför och få en dos Stockholm på köpet. Stadsbiblioteket är en av Stockholms vackraste byggnader. Punkt.

Love Letters of Great Men Vol 1

När Big säger ”Är du den sista personen i New York som fortfarande lånar böcker på bibliotek” skrattar jag av igenkänning. Jag är nog den enda jag känner som regelbundet lånar böcker på bibliotek, med undantaget min bff Linda, som har bibliotek på jobbet.

Det är många som jag som letat efter den bok Carrie läser där i sängen i filmen för att inse att den inte finns till att börja med. Men numera mina vänner finns det flera versioner till och med!  Love Letters of Great Men Vol 1 och Love Letters of Great Men är två av dem. Jag har en liknande bok på svenska som heter Svenska Kärleksbrev av Kaj Attorp som innehåller kärleksbrev från bland annat Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding som jag rekommenderar till sommarens lata dagar i hängmattan (dessvärre är boken slut hos förlag så en får antingen låna eller spana på second hand).


I sagorummet hittar du John Blund av Nils Dardel.

Förra året jag läste, läste jag alla böcker i paddan och mobilen. Kände mig vid den tidpunkten mest modern av alla då de flesta fortfarande verkar föredra papperupplagor av böcker. Kunde inte i mitt liv förstå varför ingen vill läsa e-böcker? I år, vill jag läsa allt på papper. Höra sidorna knaka och doften av gamla bokskatter för precis som Carrie älskar jag doften. I år läser jag också massor av bokskatter som ännu inte blivit till e-book. Okända Astridar och ryska noveller samsas med nobellisar av en äldre sort.

Rotundan. Här samlas de, alla Astridar, andra kända svenska författare och såklart all skönlitteratur värd namnet. Det som inte finns här, det finns knappt tror jag. 

Jag antar att man förändras med tiden och att likt pappersböcker är mitt nya jag kommer kanske kriminalare snart falla mig i smaken.

Och nu till kärnfrågan. Läser du biblioteksböcker eller vill du äga?

Katarina

Vykort från Fiesole

Hej läsare!

Börjar alldeles nu piggna till från två dagars inte så kul sjuka. Men vad finns det bättre då än en pasta till tröst? Fiesole badar i både sol, moln och tryffel, jag läser Anton Tjechovs novellsamling – Damen med hunden och förundras över de val vi gör i livet. Sara sitter mittemot och Sofia påtar i badrummet. Jag har kommit till det stadie att smink inte längre känns nödvändigt, knappt tvål heller och det enda jag vill är ha fötterna på soffkanten och läsa böcker eller spana efterrätter på de lokala restaurangerna. Ett vykort från Fiesole.

Katarina

Bodil Malmstens loggböcker

Min kärlek till Bodil har inte gå någon förbi och i skrivande stund, på en terass i Fiesole har jag läst ut nr 2 av Bodils Malmstens loggböcker, hennes blogg i bokform. Jag läser dem inte i kronologisk ordning så den jag nu lästa ut är den första, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.

Loggböckerna är bara fantastiska. Jag skrattar på varje sida och tänker vilken skatt som går förlorad nu när hennes blogg inte längre ligger uppe. Om man klickar sig in på finistere.se kommer man inte längre till något även om adressen på sätt och vis fortfarande verkar fungera. Loggböckerna är som ett nutidsdokument (2005-2013) från ett land i fjärran, från allt vad det innebär att vara vardagsboende i Frankrike och några gånger om året pendlande till Sverige. Om Finistère, en annan fransk stad och om Stockholm. Om att vara författare, andra författare, dikter och utdrag ur böcker. Om fransk och svensk politik, om mullvadar och om familjen tejp.

De två böcker jag läst och denna text baseras på;

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig
www.finistere.se * juni 2005-feb 2006

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag
www.finister.se *maj 2009 – juni 2010

Loggböckerna sträcker sig mellan 2015 och 2013 och är utgivna av Modernista förlag. Jag har som vanligt lånat mina exemplar från Stadsbiblioteket i Stockholm, där de också finns. Har hittat flera uppsättningar av böckerna, enskilt på tradera och är så sugen på att bara klicka hem. Om det inte vore för den där nedrans frakten när det kommer till böcker så är ju att köpa böcker second hand värsta fyndet. För en enkel 20-lapp får du ett stycke Bodilkonst, dvs om det inte vore för frakten.

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig befinner sig Bodil fortfarande i Finistère. Livet kantas av Finistère, mullvadar och ångest över författarframträdanden. Hon skriver anteckningar om Paris Hiltons hund, om Thomas Bodström och om svensk passpolis. Hon minns tsunamin som den var igår och den var ju faktiskt då, alldeles nyss. Hon prisar Thomas Bernhard, en författare jag inte känner till men nu vill känna till eftersom Bodil prisar honom.

2005 gick jag på universitetet och jag minns det som att det var igår. Idag, flyter tiden förbi och jag läser knappt nyheterna längre. Vad finns det mer att läsa, funderar jag på? Men att läsa Bodils nutidsdokument är en fröjd och jag bestämmer mig för att inkludera mera vardagsnoteringar i mina bloggposter. Bodil är ett skrämmande bra exempel på att all historia, politik och polulärkultur är värd att nämnas, även Paris Hiltons hund. Den sätter tonen i samhället och skapar det vi är då och sedan idag.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är Bodil inte längre i Finistere. Hon är i en annan Atlantstad hon inte nämner vid namn och hon trivs inte här. Hon är god vän med grannen och det är ungefär det. Familjen tejp har hon glömt bort men blir återigen betydande vid flytten till Stockholm i slutet av boken. Flytt, när hon äntligen får sin lägenhet såld för det är ju kris, ekonomisk kris och bostadskris under dessa år.

Att genomlida 2009 och 2010 års ekonomiska kris har format de vi är idag. Men vi glömmer så fort bort. Vi har det så bra nu, räntan är ständigt låg och vi har massa pengar att använda till okynne. T ex resor, som undertecknad föredrar att spendera sina hard earned slantar på. Vad händer om det vänder igen? Sara tänker att vi är anpassningsbara och jag tänker att det är tur att jag får resa nu om jag ska bli resesvältfödd sen.  Innan vi kliver på bussen från Florens tillbaka till Fiesole är vi alla ense om att vi alltid kan leva på torra nudlar och bli smala igen, som på Sofias backpackingresor när hon var 20 år.

Att läsa skapar samtasämnen och känsla. Viktiga ord som feminism och jämställdhet blandat med kärleksrelationer till män kommer upp till ytan. Att läsa är livet och att bibliotek finns där böcker är gratis, är en gåva. Så använd den gåvan. Gå till biblioteket där du bor och låna Bodils böcker, loggböcker eller romaner och ta dig till det litterära Frankrike, till Finistère och njut av en trädgård vi alla vill ha men inte orkar sköta, i Bodils fall på grund av de hemskiga mullvadarna. Ta med boken till Medelhavet och skratta åt kulturkrockar och upplev hur mycket lättare livet är i varmt klimat och ur svårt det ändå är när man är svensk här.

Katarina

 

 

Leonardo da Vincis vingård

Med den sista måltiden tvärs över gatan är Leonardo da Vincis Vingård vad det verkar en undangömd liten skatt. Med en simpel guldpeng får en tillgång till en innegård och trädgård en inte trodde låg mitt inne i en italiensk storstad. Att det var Leonardos, känns sekundärt när en kliver ut på terassen och blickar ut över vinrankor, buskar och grönska. Gräv djupt i fickan efter några överblivna slantar och bege dig hit om du har tid och energi över. Skugga finnes.

Katarina

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

Det blir som jag tänkt och morgonen inleds med att vandra runt i en nyvaknad lägenhet. Takterassen väntar och badar i sol även under tidig morgon. Tre koppar kaffe följer med upp på taket och jag sträcker ut benen en stund till en kopp kaffe. Nedanför terassen skramlar spårvagnen förbi varannan minut och det känns som att Milano är en blandning av det Warszawa jag känner till, ett romantiskt turistiskt Rom med priser som ingen annanstans jag sett, men till trots med en stark italiensk själ.

Sofia, Fantasiresor på takterass där vi bor, på vårt Via Broletto.

En vacker vattenkran i Parco Sempione.

Vårt via Broletto

Ivrig att komma iväg äter vi en italiensk frukost i caféet på den gata där vi bor, Via Broletto. Vårt Via Broletto. En charmig gata på promenadavstånd från Doumo, den kända gotiska grandiosa katedral Milano använder som framsida. Det är här vi är, vi turister, resenärer och alla som vill lura på oss attiraljer en aldrig behöver, samlas. Jag vet att det inte är mitt Italien men kan ändå inte låta bli att spela med en stund.

En kan köpa en biljett och stå i kö till taket på Duomo, eller kan en ta en Aperol Spritz på takterassen mitt emot, inte betala inträde och njuta under ett parasoll. Valet är ditt.

Alla städer med spårvagnar är städer i Äntligen vilses smak.

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

När tre kvinnor möts igen, ett år sedan sist kommer samtalsämnet oundvikligen att beröra relationer. Och vad är bättre än att prata om än kärlek? Minns du det vi pratade om sist? Tonen från Civezza är ständigt närvarande. Men det handlar också om att gå vidare. Om långa relationer och när de avslutas, om kärleken till annat än män, mat exempelvis. ”Det enda vi gör är äter”, säger en klok Sara. Och visst är det så. Croissanter till frukost, caprese pizza och ris med tonfisk till lunch och den där förbannade pastan som lurar mitt hjärta till förälskelse, gång på gång. Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat.

En bit mat på markplan i Milanotriennalen. Italiensk mat lurar en endera till förälskelse och endera till övervikt. Det är lätt att fastna i Italienska råvaror, kypare och språk.

Sara i klänning från Miss Clarity.

Doft av regn och ljudet av åska

Jag står lutad över min resväska och plockar upp mina skor, som fortfarande kom att vara blöta i Fiesole. Ett kallt italienskt golv kommer inte att underlätta inser jag när jag ställer ner skorna på marken. Doften av fukt tar mig tillbaka, till gårdagens ljumna kväll, till en himmel som öppnar sig och kastar kaskader av vatten från backen upp över benen, som rinner likt ett vattenfall genom min lugg och in i mina ögon. Doften av regn mot varm asfalt, blir det någonsin gammalt? Regnet, så starkt tar mig tillbaka till nuet när vi  hoppar av spårvagnen vid Duomo och springer över torget framför. Ljuset, lyser upp en vit fasad och folktomt förstår en varför alla är här dagtid. Ett byggnadsverk så övermäktig byggt under 500 år finns inte i varje stad.

Lilla jag, porträtterad av Sara i ett reafynd från förra sommaren och mina sparkle-sandaler.

En enkel ros i Leonardo Da Vincis vingård.

Duomo i regnskrud.

Vi springer från Duomo för att komma hem så snabbt vi kan. Varför är inte längre självklart, för vi är ju redan blöta in till underkläderna. De sista tvåhundra meterna får Sofia leda mig för jag ser inte längre. Men även om jag inte ser, känner jag. Jag känner vattnet och jag känner nuet.

Katarina

 

Att andas Milano

Ett första stycke luft av en stad, jag aldrig planerat att besöka. En strejk som omkullkastat alla planer och fått resväskan att packa sig själv i ett enda virrvarr av bortglömda sommarkläder. Hemma i garderoben ligger fortfarande den svarta kjolen kvar, favoriten och med är en salig blandning av sommarklänningar jag inte minns att jag köpt. Men kanske är det bra ibland att tvingas att spontant ändra sin reserutt, hamna någonstans och i annat sällskap en vad en tänkt sig från början. Tvingas ur sin trygga tillvaro, ut i det okända och med en garderob en kunnat svära på aldrig ha ägt.

Att vakna upp till en italiensk storstad, i en vacker italiensk lägenhet i ett gammalt sekelskifteshus med takterass, där den ända vännen är Otis, en hiss i originalutförande, kanske ändå inte är att lämna sin trygga tillvaro. Det är att vandra rakt in i en trygg italiensk famn.

Första kvällen spenderas på den lokala vinbaren, med mozzarella, ljumma grönsaker, smakliga röror, tiramisu och andra efterrätter jag inte kan stava. Jag skriver, rad för rad när lamporna har släckts och de andra somnat och lovar mig själv, att imorgon ska kameran få undersöka varje vrå av denna lägenhet till sällskap av det först italienska kaffet vid resan, till doften av tung gammal stuckatur, kalla golv och en fransk balkong.

Katarina

Jag längtar efter alla dessa vardagliga ting, som blir så mycket mer när bakgrundsdoften är pasta, solmogna tomater i ljum värme, kalla gränder och italienska bakelser.

Det har känts alldeles förfasligt längtigt alldeles förfasande länge. Men idag gäller det. Idag gäller Italien och min första resa på mycket, mycket länge. Idag är jag på sakta mak påväg till flygplatsen för att borda Norwegian tillsammans med Sara mot Pisa och sedan Fiesole. Till Sofias Fiesole!

Vid min första Italien-resa, med min vän Caroline och min mamma.
Charter med Fritidsresor såklart!

Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida.

Men näe. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. För jag är redan i Italien, i Milano för att vara exakt. Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida.

Hur kommer det sig, kan man undra? Jo häromdagen fick Sara ett textmeddelande om eventuell kommande strejk i Italien exakt den tiden vi ska flyga. Vad är oddsen? Nåväl, om en ska till Italien är oddsen ganska goda att så blir fallet, för de strejkar mest hela tiden, italienarna.

Vad har man att göra mer än att att låta det blåsa över? Egentligen inget. Efter 20 min i kö till Norwegians svenska kundtjänst gav jag upp och ringde den engelska för att i en cirkel prata med personalen som inte förstod vad jag sa när jag sa att planet nog kommer ställas in. ”The flight is on time, mam”. Men efter en stund la till ”If the plane is to be cancelled, we offer refund or rebooking. Do you want to rebook now?”.

Eh, nej, till vad? Nästa plan till Pisa går inte fören om fyra dagar. Så vad har man att göra? Jo spela svensk, härda ut och hoppas att strejken blåser över. Tur att jag inte är en lättstressad person tänker jag när jag lägger på luren både upplyft av samtalet och generad över att jag i stridens hetta inte minns om strejk faktiskt heter strike på engelska eller om jag har inbillat mig, något som bidrar till förvirringen när jag istället beskriver strejk på följande vis ”there is something workrelated on the ground”.

Och strejken då, blåste den över? Ack, det gör den inte. Kl 12.09 igår när jag är mitt i lunchen skickar Norwegian döds-smset. ” We regret to inform that your flight has been cancelled .. ”. med följd av *hjärtstopp*. Strax därefter följer en kamp på liv och död när alla som ska till Italienet på tisdag måste flyga någon annan dag, likt råttor i ett smalt stuprör som alla vill ner från taket med en gång.

Men när pasta väntar är jag inte nådig.

Jag finner mig själv springa längs Globen gallerians gång, svettigt trycka på knapp 7 i hissen vid mitt och springa genom hela kontorslandskapet fram till min dator. Jag kastar mig ner på stolen för att hitta det flyg jag tror jag sett i förbigående under helgen innan Norwegians kundtjänst svarat och med sin lugna kundtjänströst och vaggat mig in i falsk trygghet.

Jo minsann. Det går ett Easy Jet 16.25 till Milano. Ska vi ta det? Och när jag ställer den frågan till Sara och Sofia finns bara ett svar ”Ska jag trycka på boka knappen?”.

Vacka Italien med all sin kultur. I smäktande heta Syracusa, St Lucias hemstad.

När hjärtstoppet lossnar och stressen får lägga sig inser en att det känns skönt att  få komma till en plats där en får rädda sig från solen genom att gå in. Där det enda en har är tid, pasta, pasta och tid.

Bokhögen som slutligen följer med till Italien är stor, större och störst och jag är mentalt förberedd på att fastna med övervikt på vägen hem pga min slentrianpackning. Kanske första gången jag kommer ha bokövervikt, tänker jag i mitt stilla sinne. Jag läser ju alltid på platta eller i telefonen och nu helt plötsligt gör jag inte det längre. Jag crejvar böcker, riktiga pappersböcker med gnisslande pärmar och dammig doft från ingenstans. Ett beroende jag aldrig såg komma.

Det här är min femte gång i Italien och min kärlek växer sig av någon anledning bara starkare. Känner du så för Italien? Jag längtar efter att få se det lilla parfymeri med naturliga ingredienser Sofia så drömmigt visar på sina instastories, de lummiga ängarna nära hennes lägenhet, det lilla torget med marknader vareviga dag, cappuccinon på det café där Sofia envisas att ta takeaway, men där damen insisterar på att Sofia ska slå sig ner och dricka sitt kaffe, för så gör man i Italien. Jag längtar efter alla dessa vardagliga ting, som blir så mycket mer romantiskt när bakgrundsdoften är pasta, solmogna tomater i ljum värme, citron och olivträd, kalla gränder och gamla hus, skummad mjölk och italienska bakelser och allt det som hör Italien till.

Ung och med oskuldsfull blick i Taormina.

Min första gång i Italien är på Sicilien och de enda bilder jag har från resan finns på Facebook. Jag upptäcker att man kan ladda ner hela albumen nu för tiden så jag laddar ner dem och bläddrar sakta genom dem. Minnet värker och värmer, på samma gång.

Ni Italien, nu Fiesole är jag äntligen här.

Katarina