Latest Posts

Frukost på norska ambassaden, längtan över Atlanten och ett stycke alla hjärtans biljard på Ugglan

11-17 februari, Stockholm för hela slanten

I år fyller jag 35 år. Jag var tvungen att skriva det för att det känns nästan svårt att ta in, för mig som ändå är den som fyller det. Vissa veckor känns åldern mer, som veckan efter en tung förkylning. Kroppen är stel och motivationen att börja träna igen inte särskilt hög. Så jag och Sofia har duckat för det i veckan och det kan man ju göra om det finns andra nöjen att sysselsätta sig med, som resefrukost på norska ambassaden t ex.

Drömres med Vagabond på Norska ambassaden. Diplomatstaden Stockholm.

Norska ambassaden bjöd i onsdags in till frukost och en liten kort peppig föreläsning av Vagabond-readaktören, Per J Andersson om bästa resorna 2019. När Diplomatstaden kallar, då åker jag gärna av ren nyfikenhet. Som liten har jag liksom alltid undrat hur ambassaderna ser ut på insidan och nu har jag helt plötsligt varit på både norska ambassaden, turkiska och grekiska i loppet av ett år. Men så är det väl i livet, ett val ger alltid ringar på vattnet. Är det vad jag förväntar sig, pampigt och stelt? Ja ungefär så, men något jag helt plötsligt också börjar vänja mig vid.

Per J Andersson till vänster och norska ambassadören i Sverige, Christian Syse.

Det ekar tomt på resebloggare som så på när jag, Sofia, Lena och Johanna men inte tomt på drömmar. Jag vill genast hoppa på ett tåg och ta mig ut i världen. Per pratar om Vagabond, resor och årets resmål, Norge. Om att ta sig till Lofoten med tåg, en av mina drömmar. Han pratar mycket om tågresor, om klimatdebatten och det som definierar vår resande samtid och det är skönt som tågälskare att lyssna en stund på en annan tågälskare i vad som är en modern konst och arkitekturintresserad kvinnas våta dröm, aka norska ambassaden.

Så vackert. Jag vill bara flytta in.

Littfest. Umeå

Linda är snäll och informerar mig om det briljanta fenomenet Littfest i Umeå och jag har sedan dess inte kunnat tänka på annat. Visste du att Sverige har en superstor litteraturfestival, att den äger rum i Umeå och att Sara Stridsberg kommer dit? Nej, det visste inte jag heller i tisdags, men snabb som en iller onsdag eftermiddag efter att SJ släppt billiga biljetter inför Alla hjärtans dag klickar jag hem första klass tågbiljetter med SJ 3000 till Umeå i mitten av mars. Hjärtat skuttar ett slag när jag tänker på det! Hurra för böcker och författare. 590 pix betalade jag TuR. Helt amazed över priset (kostar i vanliga fall 1200 kr enkelt i första klass)!

Kaffetåren den bästa är.

Längtan över Atlanten.

Läste den här fina reseguiden till New York av Sandra Beijer och blir så fasansfullt längtig till New York. Som SATC – tjej borde jag ju ha varit där, men det har jag inte. Har däremot längtat dit för evigt och ett besök närmar sig någon gång. Har tankar på att komma dit inom en snar framtid, men den planen har jag haft länge, så vi får väl se.

Problematiken är ju som bekant, transportsträckan något Sandra nu väcker debatt om på ett nytt sätt i sin reseguide.

Sandra inleder sin guide såhär ->

”På ett otroligt sätt har någon byggt en tågtunnel under Atlanten över natten och man kan nu åka Göteborg ▷ New York på bara några timmar. VI ÅKER DIT.

⭐️Välkommen till New York ⭐️

Vi ska semestra här i fyra dagar – torsdag till söndag.

Låt mig skräddarsy vår helg.”

Diskussionen som följer i kommentarsfältet är minst sagt intressant. Många är peppiga över att få drömma, men andra kraftigt negativa till att Sandra peppar till weekend-resor till New York. Kritiken mot influencers och resande är numera rasande hög kan vi konstatera. Det verkar också vara delat läger här, en del tycker det är rätt att få drömma och andra inte. Åsikterna ungefär lika många som invånare.

Är längtan över Atlanten ett hot?

Men är längtan över Atlanten ett hot? Jag tär benägen att tänka att om vi ska spendera vår tid med att hoppa på andra, reta upp oss och debattera på det här sättet, slösar vi mest bara bort våra egna liv och gör folk ledsna. Vill vi göra det? Fine. Jag tänker i alla fall inte slösa bort mitt liv med att försöka stoppa er drömma. Så dröm om New York idag, det är en sådan dag. Res med fötterna och ta tåget till Norge imorgon. Nu och i framtiden, jobba på att vara medveten, minska ditt flygande och kämpa för att bli en mer hållbar människa, vilket såklart inkluderar social hållbarhet och att inte sprida elakheter i sociala medier också.

Jag läser nu. Japansk reseberättelse

Läser Om mitt Liv av Takasues dotter, en dagbok skriven av en tjej utan namn från 1000- talets Japan. På den tiden hade ofta tjejerna inte namn (offentligt), har jag fått lära mig, eller iaf inte tjejerna vid hovet så de tilltalades efter männen, i det här fallet pappa Takasue. Dagboken är en vacker skildring av ett vackert liv i ett vackert land. Det är inte mycket möda eller besvär som skildras, även om det finns några tillfällen och stycken som systerns död i barnsäng, eller mödan när de är på resande fot som barn, som känns lite tyngre. Det är en dagbok och en reseskildring och ger i sin form en stor inblick i livet från Japan under den här tiden. Den innehåller också små illustrationer som gör att en lättare sätter sig in i livet på den här tiden.

Jag är en biljardprinsessa. Ugglan Södermalm

I torsdags ses jag och Gustaf för att spela biljard. Vi har mest ställt in våra kompisdejter pga sjukdom och livet men nu blev den av. Vi spelar biljard, dricker öl och äter pizzaslice. Gustaf ska såklart inte ha någon pizza men äter ändå av min i slutändan. Lite som livet är. Det är alltid någon annan som äter upp min pizza.

Jag upptäcker en ny skill, att jag är rätt bra på biljard när jag vinner 6 av 7 omgångar. Det är tur att han inte läser min blogg för tror det är lite känsligt att han förlorade. Men men, så kan det gå Gustaf, suger man i biljard då vinner man inte.

Katarina

Ödet har bestämt, jag ska gifta mig med Olle. En weekend på Thorskogs slott.

Vad har Bush den äldre, Benazir Bhutto och Tommy Körberg gemensamt?  Strax ovanför Göta älv på en egen kulle ligger Thorskogs slott, ett renässansslott i tegel och en jugend oas som samlat fler stjärnor än de som var på slottet 2009-2010 då tv-serien Stjärnorna på slottet spelades in här. Välkomnande, romantiskt och exklusivt på samma gång, har Thorskogs nu även haft äran att husera mig, Sofia, Lena och Jeanette, på en slotts-vinterweekend.

thorskogs slott

Tre nya stjärnor på slottet blickar ut över Göta älv-dal.

Bo på ett slott. En weekend på Thorskogs slott.

Vi kliver innanför dörrarna på Thorskogs slott en sen fredagkväll i början av februari och det känns som att kliva innanför dörrarna till ett privat hem och en mycket stor villa. Slottet, som på ett historiskt foto på väggen vittnar om, är en jugend oas med utsikt över Göta älvdal. Här vill jag, Lena, Sofia och Jeanette genast flytta in, bland murriga röda mattor, tjocka mörka tyger och mysiga genomtänkta hörnor. Slottet andas livsverk och har en gedigen historia som den anställde Anders, en av de riktiga stjärnorna på slottet, kan på sina fem fingrar. Han säger till oss stolt att den gula möbeln i hörnet med svanvingar till armstöd är en originalmöbel man lyckats att få hem igen efter en efterlysning på Facebook.

Thorskogs historia börjar dock redan innan slottet byggdes. Här försökte Haakon Haakonsson den äldre och Birger Jarl redan på medeltiden sluta fred mellan Sverige och Norge, även om det inte gick så bra. Några hundra år senare, på 1700 – talet, byggdes en engelsk park här av Olov Wennergren, namngivaren till mitt rum. I parken finns en damm och samma vatten driver också ett litet kraftverk som ger Thorskog 60% av sin el. Den beresta Carl von Linné han också besöka parken.

1892 byggdes så Thorskogs slott, eller villan som den då kallades, av varvspatron Petter Larsson och stannade i familjen till 1986.

frukost på thorskogs slott

Frukost serveras i det vackra orangeriet i anslutning till källaren.

frukost på ett slott frukost hotell slott

Lena frågar förbryllat ”Har du lagt det så fint för att fota”, men det har jag inte. Jag gillar att äta vackert upplagd mat, säger jag, och så är det.

thorskogs slott

Så snart en kliver in på slottet förstår en att det finns någon med en känsla för helhet och gröna fingrar. Ute på promenad skvallrar grannarna om varför, om att det finns en heltidsanställd florist på Thorskog som är en av anledningarna till att det är så fint. Grannarna känner sig välkomna på slottet av de nya ägarna och ibland går de ner bara för att ta en drink. ”Jag brukar skoja om att jag har 800 m ner till baren” säger han.

På jakt efter frukost i orangeriet.

Min rumsnyckel har en stor röd tofs och en guldfärgad platta med namnet Olov. Jag tar min nyckel och Pattis M Train och börjar min promenad ner till frukostrummet, till vad som ska visa sig vara allas vår drömmars orangeri.

Jag bor högst upp tillsammans med Lena och Jeanette och tar trappan ner till våning två. Här bor Sofia och här pryds väggarna av ritningar över slottet. Mitt i trappan hänger en stor kristallkrona som av någon konstig anledning får mig att tänka på Sherlock Holmes och Baskervilles hund. Jag fortsätter ner för trappan till entréplan där reception och salonger finns. Göteborgsposten ligger redo för läsning men jag ser ingen frukost. Ett par passerar när jag står förbryllad vid min tidning. De går med bestämda steg genom salongen in bakom en dörr. Jag hakar på. En visdom att ta med, följ alltid de som ser ut att veta vad de gör. Bakom en dörr i salongen finns trappan ner till källare och frukostrum.

Jag är först vid frukosten och har en stund av njuta av atmosfären och en kopp kaffe innan de andra kommer. Jag doppar mitt långa hjortronhalsband i mitt kaffe av misstag och skvätter ut på den alldeles vita duken. De har även iKaffet, Oatleys havremjölk som har kommit att bli min favorit och gör att jag känner mig som hemma. Frukostrummet är grönt och vitt, med gardiner med gröna växtblad, vita dukar och frukosten uppdukad i mitten med levande ljus utspridda över bordet.

Frukosten serveras i organgeriet på nedre plan mellan kl 8.30 – 10.00.

thorskogs slott

Vill du fira jul på slottet? Månaden innan jul kan du göra just det och det ska vara någonting extra har jag hört. Anders har skvallrat.

Vill du också spendera en helg på Thorskogs slott?

Vill du bo en weekend på Thorskogs slott? Thorskogs har färdiga paket och vi njöt av en slottsweekend lör-sön som nu kostar 2895 kr per person med boende i slottsrum. I priset för slottsweekend hos Thorskogs slott ingår afternoon tea, ett glas mousserande vin & historik innan middag, fyrarätters slottsmiddag, kaffe, övernattning, stor frukostbuffé och såklart, den härliga gästvänliga personalen med en fantastisk inställning till service.

Slottet som byggdes 19892-94 har idag 40 rum och tar 85 gäster max.

Läs mer om olika slottspaket här och boka din vistelse på Thorskogs slott. Se till att välja boende i slottsrum för extra mycket atmosfär.

Vill du göra mera?

Thorskog erbjuder en rad aktiviteter på plats, som bastu och vedeldad badtunna. Det finns flera promenadstråk nära inpå och varför inte ta en tur till skogsgläntan? I Svartedalens naturreservat finns också möjligheten till turridning.

Ta tåget till Thorskogs slott. Stockholm till Göteborg.

För att ta oss till Thorskogs slott tog vi tåget från Stockholm till Göteborg och sedan taxi de sista 4,5 milen till slottet. Tågresan tar ca 3h och den sista biten ungefär 40 min med bil. Det finns också kollektivtrafik att ta den sista biten för den som önskar.

Passa på att köpa biljetterna när SJ rear ut sina biljetter vilket de gör regelbundet.

promenad vid thorskogs slott

I receptionen finns kartor för de små promenadstråken runt slottet. Vi följer den röda markeringen förbi skogsgläntan och möter den lilla Welshponnyn Måns läng vägen, eller prins Måns som han kommer att heta.

sofia zetterqvist måns welshponny

Sofia och prins – Måns.

skogsgläntan thorskogs slott vinter

Här i skogsgläntan brukar vaktmästare Anders fixa med marschaller och varm choklad om vintern.

vinterpromenad thorskogs slott jeanette seflin

En glad Jeanette efter en tur på röda slingan runt Thorskogs slott. Vår weekend är en kombinerad semester och blogghelg, en bloggcation och vi pratar inspiration när vi fotograferar, klimatet och annat resbloggeri. Att promenera får verkligen igång tankeknölarna. 

vinter thorskogs slott

Promenadstråk runt Thorskogs slott

Innan vi beger oss ut plockar vi upp en karta i receptionen. Thorskogs har egna för sina promenadstråk i de djupa skogarna, kanske är det för att folk gått vilse förr? Vi beger oss mot skogsgläntan och pulsar i djup vit snö.

Vi träffar av en slump en apelkastad Welsh längs vägen när vi promenerar förbi en gårdsbutik. Sofia får låna Måns som han heter och vi tar med honom på promenad.

Vi följer röd markering runt slottet och passerar skogsgläntan där snön ligger djup innan vi åter kommer ner till slottet via den engelska parken. Jag känner i hjärta och själ ren lycka över att något så enkelt som promenader värmer själen.

afternoon tea thorskogs slott weekend

Afternoon tea serveras vid kl 14.00 och gör ingen bakelsefantast ledsen. Jag åt paj i tre omgångar och magen knorrar vid tanken.

afternoon tea thorskogs slott

Vad får det lov att vara. En paj, en tårta, en kaka, eller lite mer paj?

vinter thorskogs slott

Min favoritbild av slottet. 

Ostar, scones, småkakor, paj och magi. Afternoon tea.

Efter en pulsande promenad beger vi oss mot afternoon tea i salongen. Vi möter ett bakelsedrömbord och en kvinna vid afternoon teat ger mig en komplimang för min kjol. Sånt värmer. Men ja, jag vet, min kattkjol rocks.

Afternoon tea serveras mellan kl 14.00 och 15.30 på lördag i salongen vid receptionen. På bordet står det framdukat små matsnittar, ostar, scones, småkakor, klassisk gräddtårta, cheesecake, paj, te, kaffe och magi.

blogga på ett slott

Finn fem fel. När man matchar möbler och inredning. Foto: Jeanette Seflin.

stjärnorna på slottet thorskog

Den vackra kristallkronan i entrén sedd från våning två. Jag tänker på Sherlock Holmes när jag ser den, vad tänker du på?

thorskogs slott piano

Utsikten över Göta älv-dal.

jeanette seflin thorskogs slott

Runt om i slottet finns alla dessa vackra speglar. Jag har en egen på mitt rum och Sofia likaså.

rum olov thorskogs slott

Rum Olov, döpt efter Olov Wennergren, som bodde på platsen innan slottet byggdes och även anlade den engelska parken.

Ett rum värt en prinsessa? Bo i ett av rummen i slottsbyggnaden.

Jag går runt mitt rum. I hörnet vid sängen har jag en Chesterfield fåtölj och i taket hänger en kristallkrona. Golvet är vackert i trä, kuddarna på min säng är senpasgula och det finns lite lampor här och var som skapar ett mysigt ljus. Slottet har valt att använda Maria Åkerberg som signatur-schampo och jag slipper således använda mitt egna medtagna. I min bokhylla står en samling svenska dikter. Jag bläddrar i dem. Jag har svårt att komma till ro och läsa i helgen trots att jag har tre böcker med mig. Jag vill läsa M Train, jag vill skriva som Patti i MTrain, men ron kommer ej över mig och kanske är jag allt för trött. Det verkar vara ett återkommande problem på den här tiden av året.

När du bokar rum, tänk på att välja ett rum i själva slottet. Det är värt de extra slantarna när rummen berättar sin egna historia. Ett av rummen sägs spöka, jag vet vilket men det får du veta först när du besöker Thorskog, såklart. Hotellchefen Desirée berättar att en studiecirkel med medium var här och de såg diverse på slottet, som katter i receptionen, barn som sprang på övervåningen och lekte med tidsenliga leksaker, en otäck man i det rummet som sägs spöka och en husa som gick runt som en husa gör. Thorskog andas historia och kan få även den oinvigde att fundera på om det ändå inte finns en parallell dimension där ute.

bloggarna på slottet

Originalmöbel som återfinns på fotot nedan. Anders berättar att de la ut en fråga i slottets facebookgrupp om att de sökte originalmöbler till slottet och fick svar från en som hade denna gruppen och visste att den härstammade från slottet. En mycket vacker grupp med svanvingar som armstöd. Här bloggjobbar vi mest hela söndagen.

Ett svan-möblemang värt en prinsessa, bland en sjö av naturligt ljus och vackra palmer.

Det är inte varje dag en får chans att läsa Göteborgsposten och låna läsglasögon. Noterar var de finns eftersom jag snart troligen kommer behöva dem.

Den historiska berättelsen börjar i Jägarsalen till en välkomstdrink.

Vedeldad badtunna, ja tack.

Jag borde gifta mig med en Olof. Historisk stund i Jägarsalen innan maten.

På lördag kväll träffas vi i Jägarsalen för historisk visning innan fyra rätter middag i orangeriet. Det visar sig under den historiska visningen att Olov Wennergren, vars rum jag bor i var gift med Anna Katarina. Anna är mitt mellannamn och med enkel slutledningsförmåga så är det såklart så att jag borde gifta mig med en Olle.

Tack Thorskogs slott för en fantastisk helg! Jag återkommer när jag hittat min Olle.

Katarina

Den vackra baren i orangeriet som byggdes för att locka yngre gäster. Konstigt det där att vi behöver en bar, för att lockas.

Fyra rätters middag senare.


Tack Thorskogs slott för pressinbjudan. Vi var fyra bloggare som åkte tillsammans och bloggjobbade och semestrade samtidigt, så kallad bloggcation.

Aspuddens bokhandel och röda linjen mot Norsborg

4-10 februari, 2019

Det har varit en lång vecka hemma vid Globen. Jag har varit sjuk och jag utvecklade en riktigt mansförkylning denna gång. Vi kvinnor kan visst få dem också, ska det visa sig. Jag gick hem från jobbet i måndags och gick aldrig tillbaka, jag lämnade helt enkelt inte soffan fören i fredags när jag på stapplande kalvlika ben tog mig ner för trappen och ut i solskenet i Enskede. Alldeles nyss fick jag ett sms om att läkarintyg behövs dag 8. Ja, tack för påminnelsen Previa, men jag tänker gå tillbaka till jobbet imorgon.

Att vara sjuk tär på mig och på mitt hemmabibliotek. Med svag darrig ursäktande röst lyckas jag övertala bibliotekets kundtjänst på telefon att flytta fram mitt tvåveckors-lån till söndag. Eller egentligen, kvinnan på linjen hör min misär och erbjuder sig att flytta fram lånet till söndag när jag som en mycket lite människa frågar ”vad kostar det att lämna tillbaka en bok en dag för sent?”. Man vill ju som bibliotekskund inte ha en anmärkning och det är därför jag nu, med två dagar tillgodo beger mig till ett Enskede bibliotek jag aldrig besökt, 800m från dörren.

Med målet att plocka upp en bok på biblioteket kommer jag från Enskede bibliotek med fyra. Jag lånar Metro 2033 till följd av en snapchat konversation om tv-spel kvällen innan med Gustaf och Astrids Krigdsdagböcker, bland annat.

Jag vet inte vad det är med mig och böcker och varför jag blivit så besatt. Jag kan inte sluta läsa och jag läser så många samtidigt att jag blir helt veckovild. Men efter att ha tagit min bok-sil, hoppar jag på tunnelbanan och köper fyra budgetsemlor på Ica i Skanstull (jag vänder först i entrén hos Gunnarssons där en semla visar sig kosta nära 50 kr).Vad är det med Stockholm och dyra priser på semlor? Sen plaskar jag hela vägen ner längs Ringvägen till Vitabergsparken där Jeanette bor och stolpar in, halvhostandes, för det är det jag gör nu, men med fyra semlor som ursäkt. Jag är här för att hämta nästa bokcirkelbok, Takasues dotter – Om mitt liv som Jeanette precis läst klart.

Aspuddens bokhandel i all sin prakt.

Man kan ju tro att jag skulle nöja mig här. Men med förkylningsuttråkning närvarande i varje sekund av min dag klarar jag inte att vara inne en hel dag så first thing lördag tar jag tunnelbanan in till Östermalm, promenerar genom Sturebiblioteket i Östermalms T-bana, utan att låna något, tänka sig!, och vidare förbi svampen som skyddar mig några minuter mot all illvilligt snöregn, vidare förbi Kungliga biblioteket och bort till Röhnells Antikvariat, på Birger Jarlsgatan aka bokhimlen på jorden. Det slutar nästan med ytterligare fyra böcker, men jag får efter ilsken förhandling med mig själv ner det till två. Så gör jag av Bodil Malmsten som jag läst tidigare och även ett för mig okänt tal av Astrid i bokform. Innan jag vänder hem på röda linjen sprintar jag även in på Hedengrens, bara för att det är fint. Jag har allt för grova kängor på fötterna, man kan ju tro att Östermalmsdamerna ska sätta i halsen, men det gör de inte, däremot nästan jag när jag springer in i en 21 åring och hennes nya sprillans vita sneakers. Går det ens att ha just nu? Vill bara ruska om henna och skrika ”det är ju vatten upp till anklarna ute, bor du här på Sturegallerian eller?”.

Man kan ju tro att jag skulle nöja mig här, men inte då. Söndag är bokad med Jeanette för bokreaspaning och secondhand shopping längs röda linjen mot Norsborg. Vi åker till Aspudden och spanar böcker, eller kanske mest bokhandel. En fin mysig sådan i ett fint och mysigt sådant område. Jeanette blir nödig och de har ingen toalett, det vet vi nu och vi vet nu också att toalett finns på Daisys bakom Stadsmissionen i Sätra. Att det är en kilometers promenad från tunnelbanan, det är också bra att veta. Ytterligare en bra sak att veta är att Myrorna i Skärholmen är stängd på söndagar men falafelstället nära bredvid med en falafel för 50 kr är öppet och värt den 2 km långa promenaden längs med E4an från Sätra till Skärholmen.

Ytterligare fem böcker får följa med hem. En liten bok av John Lennon bland annat och så I kroppen min av Kristian Gidlund som också finns som blogg och i skrivande stund sex år senare fortfarande finns kvar. Jag läste bloggen på den tiden den skrevs, men ja Jeanette, du har rätt, det är alldeles för svårt.

Har du förresten sett instagramkontot BooksOnTheTub? Det är alltså ett konto som sprider ut böcker i tunnelbanan. Böckerna har klisterlappar så man vet att det är dem och syftet är helt enkelt att få folk att läsa. Så fint! Nu vill jag ju bara hitta en bok.

Ja, du förstår ju. Jag har tagit en total boköverdos i helgen. Kom och rädda mig, jag är inte säker på att jag någonsin återhämtar mig.

Katarina

Ett år i böcker – 2018s lista

Listor, listor, listor. Jag har en hel radda listor i min mobil. En av dem är på alla böcker jag läste 2018. Det är alltid så skönt att radera listorna, vilket jag gör när jag publicerat blogginlägget, för då finns ju listan här. Skönt på så vis med en blogg, ett ställe att samla allt.

Här kommer just den listan, böckerna jag läste 2018. För mig ett riktigt bokläsarår, där jag hittat tillbaka till lusten att riktigt konsumera litteratur. Har du läst någon av böckerna jag läste? Vad tyckte du i så fall om dem? I listan som kommer har jag länkat till boken på bokbörsen (secondhand) ifall du blir sugen att klicka hem och läsa någon av dem, vilket du såklart blir.

# Han Kang- Vegetarianen
# Tove Folkesson – Sund (min recension)
# Tales and parables of Riga
# Ernest Hemingway – och solen har sin gång (min recension)
# Lina Wolff – De Polyglotta älskarna
# Chris Kraus – I love Dick
# Bodil Malmsten – Så gör jag
# Astrid Lindgren- Kati i Amerika
# Astrid Lindgren- Ronja Rövardotter (min recension)
# Bodil Malmsten – Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, loggbok 1 (min recension)

# Anton Tjechov – Damen med Hunden
# Astrid Lindgren – Nils Karlsson Pyssling
# Werner Aspenström – Snölegend
# Astrid Lindgren – Sunnanäng
# A.A Milnes – Nalle Puh (min recension)
# Bodil Malmsten – Kom och hälsa på mig om tusen år, loggbok 2
# Astrid Lindgren – Mio min Mio
# Astrid Lindgren – Kati i Italien (min recension)
# Patrick Modiano – Lilla Smycket (min recension)
# Bodil Malmsten – De från norr kommande leoparderna, loggbok 3

# Bodil Malmsten – Samlade Dikter (min recension)
# Bodil Malmsten – Det här är hjärtat (min recension)
# Hanna Lundström – Rassel Prassel Promenad (min recension)
# Lena Sjöberg – Under ett rabarberblad (min recension)
# Ellen Strömberg – Jaga vatten
# Anita Santesson- När djävulen kom till Bagarmossen
# Bodil Malmsten – Sista boken från Finistere
# Bodil Malmsten – Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, loggbok 4
# Anna Fredriksson – Avskedsfesten (min recension)
# Isabelle Ståhl – Just nu är jag här (min recension)

# Shaun Bythell – En bokhandlares dagbok (min recension)
# Elin Willows – Inlandet (min recension)
# Elena Favilli & Francesca Cavallo – Godnattsagor för Rebelltjejer
# Graeme Simsion – Projekt Rosie (min recension)
# Theodor Kallifatides – Ännu ett liv
# Karolina Ramqvist – Det är natten (min recension)
# Sara Stridsberg – Darling River
# Bodil Malmsten – Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, loggbok 5
# Bodil Malmsten – Nästa som rör mig
# Novell: Åtrå – Bodil Malmsten

Läste inte klart;

Hanya Yanagihara – Ett litet liv
# Lori Wilde – Million dollar cowboy
# Gabriella Ullberg Westin – Ensamfjäril
# Rachel Carson – Tyst vår
# Ivar Lo Johansson – Vagabondliv

Katarina

12 korta fun facts om mig – vem är människan bakom resebloggen?

Jag är säker på att många av er där ute känner mig väl. Men visste du det här? 12 korta facts som bara mina närmsta vänner känner till. Pinsamheter om livet och lite därtill.

Foto: Jeanette Seflin, Seattle.

# Hade egen häst under många år i min ungdom. En stor murrig mörkt brun sak. Hennes man matchade min hårfärg som handen i handsken. Hon hette Flying och var mitt allt från 13 års ålder. Vi erövrade skog och mark och det är från den tiden min kärleken till skogen föddes.

# Är överlag dålig på att äta upp maten på tallriken. Sparar liksom en liten bit. Spelar inte riktigt ngn roll mängden på tallriken även om mindre portioner gör det bättre. Något jag aktivt behöver tänka på varje gång jag äter.

# Har börjat bli gråhårig vid tinningar och lugg. Kul grej att ställas inför. Känner mig vis och irriterad på samma gång.

# Brukade älska romance – genrén. Läste alla cheesy och dåliga böcker jag kom över och tyckte det var livet. Tänk dig hyllan på Pressbyrån, de böckerna. Just nu läser jag mer lr mindre allt förutom romance men försöker faktiskt hitta tillbaka, av det enkla skälet att det inte är mycket som går upp mot den där känslan av total besatthet.

Tror man kan se en liten silverslinga i luggen, för den som är intresserad.

# Är singel. Ingen som verkar veta? För jag blir aldrig bjuden på dejt. Så så måste det ju vara då. Vägrar Tinder. Min kompis Linda säger att jag har en typ, korta och blonda män. Alla män verkar dock passa in i denna kategorin, hon ser lite generöst på d så att säga. Så skynda er, jag fyller för tusan 35 i år.

# Har jag ett Secret Single Behaviour? Självklart. Likt Carrie SATC med sina crackers vid diskbänken är jag en ritualperson som riktigt kan längta hem till en ensamkväll efter jobbet där jag med omsorg valt godis och sysselsättning. Just nu handlar det om godisklubbor och att se serien Grimm, av den enkla anledningen att jag tycker människan i huvudrollen som jag inte vet vad han heter, är snygg. Jag förvandlas också till ett barn framför tvn där jag sitter och skrattar för mig själv, högt och ljudligt, ett riktigt häxskratt. Anledningen att jag vet om det? Jag har fått klagomål, flera gånger. Jag vet. Barnsligt, ytligt och skämmigt på samma gång.

# Älskar att skriva men har haft en lång bloggsvacka. Lr kanske är det en livssvacka. Skyller på de gråa håren.

# Gillar tysta och lugna hem. Har aaaaaaldrig på musik hemma. Men gillar musik, bara att jag förknippar det med träning och inte hemmapepp. Min lägenhet är mitt tempel, i den bemärkelsen.

Foto: Jeanette Seflin, Seattle.

# Har ett hem bestående av nästan bara secondhand prylar. Köper sällan nytt, köper helst inte alls, utan tar det folk ej vill ha. Billigt och bra för miljön.

# Snusar på fest. Gjort sen jag var ung å dum och började. Folk blir förvånade. ”Snusar du?!” Som att jag inte passar profilen. Men men, festsnusare I am. Favoritsort är Göteborgs Rapé Lingon, om du någonsin vill bjuda.

# Sjukt dålig på att ta bort gammalt nagellack på tårna. Det har hänt mer än en gång att det får växa av. Just nu har jag 3/4 dels rött nagellack. Ser roligt ut. Viftar lite med tårna som kompensation.

# Sålde min bil i höstas. Filar på ett goodbye bil inlägg som kanske kommer. Hej hej kollektivtrafik och slitstarka promenadskor. Promenader är för övrigt en sysselsättning jag älskar. Gud, börjar jag låta som en kontaktannons?

Det var det. Vad har du för spännande egenheter för dig och har du ett SSB (Secret Single behaviour)? Ös på i kommentarsfältet vetja. Skulle vara så himla roligt att få veta.

Katarina

Och jag gillar att ta selfies, helst med ett smarrigt snapchat-filter.

Med tåg till Göteborg och Thorskogs slott

1 februari, 2019. Stockholm till Göteborg.

Vi har sett fram emot det så länge, att ta Blå tåget till Göteborg. Restaurangvagnen! Den där restaurangvagnen. Men Blå tåget ställer in så vi får åka SJ. Första klass är det åtminstone, för att Lena tycker det är viktigt att vi slipper fotbollslagen. Första klass är inte fy skam det heller även om vi tror vi ska få bullar men får clementiner. Så vi kompenserar det snabbt med en IPA och chips. Skam den som svälter sig på en tågresa, liksom.

sj mot göteborg

När fyra kvinnor ses pratas d om livet. Vi pratar ideér till en workshop. Vi pratar romantik, hopplös romantik. Sofia är hopplös romantiker, men det vet vi ju redan. Det där att vara hopplöst något, ställer verkligen till det men ger intressanta perspektiv på kompromisslöshet. Är vi kompromisslösa eller kommer vi att nöja oss med mindre till slut?

Res med SJ från Stockholm till Göteborg.

Tågvärden verkar älska att ge information och vi vill att han ska vara tyst. Vi är försenad och ju mer försenade vi blir ju oftare pratar han, med hög röst, lite som dubbel bestraffning all over.

Klimatet är på tapeten. Bloggarna likaså. Att vara resebloggare fortsätter att vara knepigt 2019, för vad är hållbart egentligen? Om en ska under 2.0 ton CO2 strecket får man verkligen anstränga sig, om man nu siktar mot det. Det verkar inte alla göra, med 60+ resor med flyg på ett år, vilket är synd, för om vi inte alla hjälpts åt så blir det ju svårt, det kan man med säkerhet konstatera.

Vi möts under spottkoppen och allt handlar om Patti Smith

Vi pratar om Just Kids som vi läst till veckan. Patti Smiths bok om hennes liv med  fotografen Robert Mapplethorpe. Lr Roberts liv med sångaren och diktaren Patti, hur man nu väljer att se det. Jeanette har med sig Just Kids och jag har med två andra Pattis, M Train och Hängiven. Vi har en hel hög för Lena har även köpt en på Pocketshop i T- centralen, du vet den i hörnan nere under spottkoppen. Vi möts också där.

Vi tyckte alla om Just Kids, på sitt vis. Att läsa om en sådan kärlekshistoria förändrar en lite i grunden. Vi vill kanske alltid vara benägna till en sådan kärlek, men frågan är om vi alla är det? Jag vill tro att vi har det i oss men att det inte är självklart att vi låter den sidan komma fram. Boken är så mycket mer än ordinär kärlek, den handlar om den där djupa, förlåtande kärleken, som ger utrymme åt varandra att vara de individer en är, trots misstag, stora och små. Den handlar också om sexuell förvirring och tidiga år i konstnärers utveckling. Vi dras mellan känslor och reflektion kring konsten de skapar (Robert och Patti) och om den är så bra, eller om de bara är i ”rätt tid och sällskap”. Vi kommer ändå fram till att det kanske är det det alltid handlar om, att man måste se till att vara i rätt tid och sällskap. Boken ger mycket. Den undervisar i historia, om vad som hände mellan mitten av 60- talet fram till 89, när Robert dör tillföljd av AIDS. En tid när Vietnamkriget är aktuellt, det mesta kretsar kring Andy Warhol och the Factory och Robert Kennedy blir skjuten. Den visar också att det bara är ”att köra på” med konsten och att aldrig ge upp är svaret för att lyckas.

göteborgs tågstation

I taxin från Göteborg centralstation åker vi med mannen som sitter som en fällkniv när han kör. Är det på grund av halkan eller är han bara så? Men det är halt och det är en himla massa snö, när vi kommer fram till Thorskogs slott där vi ska spendera vår bloggcation. För fram kommer vi i all vinter-oreda.

Katarina

thorskogs slott

Är det alltid bara kvinnor i bokcirklar? Min bokcirkel i Söderhallarna och Mitt namn är Lucy Barton

Jag hör sorlet i bakgrunden, skratten efter en lång arbetsdag. Dofterna. Kaffedoften. Det finns för mig sällan något bättre än kaffedoft. Kanske den gnissliga torra doften av en välläst biblioteksbok kan fungera som en kaka bredvid, men annars är det inte mycket som slår kaffetåren. Jag slår mig ner bredvid min bokcirkelvän på caféet i Söderhallarna. Det är där vi träffas någon gång runt var sjätte vecka för att prata om den bok vi läst, en udda skara vänner, kollegor och så. Kvinnor såklart. Är det alltid bara kvinnor i bokcirklar? Kanske är det mest vi som läser tänker jag ett slag när min vän säger att de andra står i kassan. En flyktig tanke som inte får fäste, ej heller idag.

Söderhallarnas café visar sig vara den perfekta mötesplatsen. Vi träffas där tunnelbanan möter pendeln, där myllret av människor möter myllret av fåglar och här finns Tranströmer biblioteket, ett bibliotek rikt på ungdomsböcker. Jag hinner tänka att det är så vackert här, nästa gång ska jag ta med mig kameran, så det gör jag.

Den här veckan träffas vi för att prata om Mitt namn är Lucy Barton av Elisabeth Strout, författaren till Olive Kitteridge. Jag har egentligen inte så mycket att säga om Lucy Barton, mer än att det var en stilistisk njutbar skildring av nio veckor på ett sjukhus, hur det nu kan vara njutbart. Men en författare har den förmågan, att göra även plågsamma upplevelser njutbara utan att det är något avvikande med det. Mitt namn är Lucy Barton handlar om just Lucy Barton. Den handlar om mor- dotter relationen och hur enkelt den blir så skev och hur svårt det är att få den o-skev. Hur starka barndomsminnen hänger kvar, färgar och formar livet och personen däri.

Nästa vecka träffar jag min andra bokcirkel. Min andra bokcirkel borde ha ett namn så att det inte blir bokcirkeln ett och två och .. Ja, förslag mottages tacksamt! Men först kanske jag borde berätta något mer om den, så att ni kan bidra. Det får bli en annan gång.

Katarina

Den medvetna resenärens manifest

Så bestämde vi oss för att göra något, för oss som resebloggare och för andra resenärer, jag och Sofia. Den medvetna resenärens manifest föddes på Gotland, ur blod, svett och tårar, ur diskussioner om miljö, kultur, turism och feminism utifrån FNs globala mål för hållbar utveckling och våra egna åsikter i ämnet. Det tog oss flera dagar och sen två månader att läsa, prata om och slutligen sätta på pränt. Ett litet manifest för resenärer som i all sin enkelhet får plats på en sida, att ha i fickan när en är ute och reser.


För att förtydliga och eftersom det är lätt att blanda ihop, handlar detta manifest om hållbarhet och inte enbart om klimatkrisen. Att lösa klimatkrisen är däremot en del av de hållbara målen. 

från globalamalen.se ->

”Globala målen är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder någonsin antagit och finns till för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030: Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Att främja fred och rättvisa. Att lösa klimatkrisen.”


Den medvetna resenärens manifest

I dagens debattklimat eller klimatdebatt, är det lätt att tappa bort sig. Att inte känna sig delaktig, eller veta var man ska göra som första steg är fullt naturligt. Syftet med den medvetna resenärens manifest är att förenkla, inspirera och och med lite humor peppa till handling och undvika handlingsförlamning, för att du och jag ska ta ett steg i rätt riktning mot en mer hållbar värld. Jag är fullt övertygad att små steg i rätt riktning är viktigt och att vi inte kan ”fortsätta som vi gör”. Jag är också fullt övertygad om att ingen är perfekt och att en inte kan lyckas med allt på en gång. Jag tror därför att Den medvetna resenärens manifest kan vara ett litet första steg för oss resenärer som vill förändras.

We give u:

Ladda ner som pdf.

Vill du hänga på?

Spara då gärna bild eller pdf och dela i dina sociala medier/ blogg eller med vänner.

Hjälptext: Jag delar Den medvetna resenärens manifest i mina kanaler för att sprida kunskap om normer, fattigdom, hälsa, och miljö till fler. Det här manifestet utgår från vad jag som resenär kan bidra med utifrån de globala målen. Läs gärna mer om dem på globalamalen.se. 

Tack till Alejandra från Jandi Heart Eco och Daniel från Dryden för klok input på vägen. Här kan du läsa Sofias inlägg om manifestet.

Katarina

Disclaimer -> Manifestet är för alla, men är skrivet av två kvinnor. Vissa av punkterna är därför inte könsneutrala, men det är fritt att komma på egna smarta rader för egen del. 😉

Det är natten

Det är natten: författaren och den som skriver, Karolina Ramqvist

Jag har på senare tid intresserat mig för böcker där författare berättar om sitt författarskap, eller hur de skriver. Det här är en sådan. Böcker i samma anda som passerat min bokhylla är Såhär gör jag av Bodil, Ännu ett Liv av Theodor Kallifatides och jag plockade nyligen upp Patti Smiths bok om skrivande inför läsandet av Just Kids. Det verkar som att varje författare skrivit något om sitt skrivande och jag älskar att läsa det. Kanske är varföret kärnan i mitt intresse för skrivande.

Det är natten kryper in i skribentsjälen och en får följa Karolina i sina innersta tankar när hon skriver, om skrivandet och bara skrivandet. Boken handlar om arbetet författare och hur det är att stå utanför det vanliga (arbets-) livet. Den handlar om att hålla författarframföranden och inte ha något direkt att säga om sin bok eller snarare som i Karolinas fall, vara helt oförmögen att ens prata om boken alls.

Jag känner igen mig i de här känslorna. Jag har svårt att prata om den här bloggen och känner ofta obehagskänslor när någon frågar om min blogg och ännu värre, när någon lyfter mig för en prestation. I text går det bra, men personligen, i rummet, mindre bra. För vad har jag egentligen att säga?

Karolina reflekterar tidigt om moderskapet och krocken moderskap/ att skriva. Den historiska patriarkala krocken. Hur hon trott hela sin uppväxt att man inte kan bli en stor författare om man har barn för att snart inse att det inte är barnen som hållit henne tillbaka utan snarare männen i livet. Det är Virginia Wolf som yttrat tanken på tidigt 1900- tal om omöjligheten i ekvationen barn – skrivande och på sätt och vis betydde ju barn då att en man styrde över ens liv. Men så är det ju inte idag, idag är inte man och barn samma sak och det är då lättare att skilja på roten till allt ont och det som bara är ett barn.

Karolina presenterar en rad intressanta tankar på korta 85 sidor. Det är skönt att få gräva sig rakt ner i djupet av någons författartankar. Skönt och intimt. Boken kräver inte en så lång förklaring. Läs istället och njut av författarskapets verkliga sida och tankar om ensamhet i sitt skrivande.

Katarina

Tankar och ting från norra Gotland. Kyllaj och Prima gård.

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia.

25e november – Kyllaj och Prima gård.

kyllaj familjen zetterqvist

Sofia och kaffekopps-betjänten

Morgonen börjar utan räv, med en promenad över Heden. Sofia (nästan)bor  i Malms-Kyllaj naturreservat, bland raukar och andra stenar. Vi ångrar så snart vi gått ut i soluppgång att vi inte kokade kaffe och tog med oss. För vad går upp mot en soluppgång och en kopp kaffe? Inget. Absolut inget.

”Man skulle ha en kaffekopps-betjänt som kan räcka kaffekoppen”, en av alla tankar när kaffesuget sätter in. Kanske kan det komma ett RUT – avdrag för det framöver, Sofia.

malms- kyllaj naturreservat

Malms – Kyllaj naturreservat.

Vi får vårat kaffe till slut, på Prima gård.

Vi får vårat kaffe till slut på Prima gård. Här har de eget kaffe från Gotlands kafferosteri och roliga smycken med citat. Örhängen som passar mig som handen i handsken med budskapet ”kan” och  ”ske” på vardera hänget likväl som ”one” ”day”.

Bengt visar oss hur man rostar kaffe. Han brinner för sin sak, jag blir snabbt besatt och vi blir kvar och lär oss allt om att rosta kaffe. Jag funderar ett slag och tror inte jag har sett processen förut. Även fast en vet att kaffebönan inte är brun vid start blir en litet förvånad över hur grön bönan ändå är. Den gamla maskinen brummar och så är vi igång. När det låter som popcorn är bönan klar, får vi veta. Från då och framåt kan man här hur mycket rostad en vill sin böna. När det böjar poppa i maskinen är bönan mellanrostad och sen väntar man en stund för att välja arom.

Efter att ha fastnat i kaffemaking processen får vi brottom från Prima gård. Vi kör i regn och solnedgång tillbaka mot färjan och Stockholm.

Katarina

prima gård sofia zetterqvist  

Fotodagbok: julafton + juldagen

Ja jag vet bloggen, jag är långsamt och så för tillfället. Men här kommer jul, efter alla andra, för vem vill vara före i bloggvärlden? Inte jag. Räcker väl att man hänger med i den vanliga, tänker jag.

Firade jul, som sig bör, i Smålandet. För det gör jag alltid, nästan. Varannat år blir det nu. Varannat blir det något annat. Undrar vad jag ska göra nästa jul? Det vet jag inte ännu, men det var det här jag gjorde denna jul iaf.

julafton

När man ber pappa ta en bild. 

När man ber pappa göra ett nytt försök. Pappa – ”Den här blev bra.” Jag ”Absolut, förutom att jag blundar då.” Men kolla, vad långt hår jag fått. Det växer så det knakar! Vad ska jag ha för mål tycker du? + bra tips för att rädda topparna mottages tacksamt! Helst eko/reko.

Pappa, klär bäst i svartvitt.

Mamma fixar sillen till flera familjer. Old habits, die hard.

Kusinbarnen – Ludvig och Elise.

Glögg för hela slanten.

Familjen kusin m barn och fru. ”Say cheese” funkar tydligen fortfarande.

Gröt till tomten.

Å mat till hela familjen.

Kalle Anka som sig bör.

Fokus såklart. Favoriten är ju Kalle Anka på semester. Jag vill också ha en sådan husvagn.

Blev misstänkt för att vara tomte, hela julafton, men icke sa nicke, här kommer tomten och jag är bakom kameran, såklart.

Hund, paket och andra äventyr i källaren.

Med gran.

Julklappsspelet. Fick ett änglaspel. Heter det så? Minns det som så. Ska ha i spisen nästa år.

juldagen

Juldagspromenad med Linda. Vi följer hen med hunden mot ljuset. Hunden vill mest till oss.

Naturens egna stilleben.

Solljus och grangrenar.

Vi går mot ljusare tider.

Naturens egna stilleben, 2.

Här bodde Linda som liten. Inte på bron då.

Vad som kan komma att bli ett historiskt foto. Här låg tidigare Gullringshus, nu 2018, rivet.

Katarina

Inlandet

Inlandet, Elin Willows

Inlandet handlar om ej tjej utan namn som flyttar till Norrlands inland, 100 mil eller mer från där hon bor innan, pga kärleken. En kärlek som sedan upphör innan hon hinner komma fram, utan några större ringar på vattnet. Sedan följer en bok om hur det är att inte passa in eller aldrig komma ifatt de som alltid har bott dit man flyttar. För mig som flyttat runt, en ganska spot on känsla.

Tjejen utan namn bestämmer sig för att bo kvar även när pojkvännen gör slut och även när han senare flyttar iväg, trots att han på sätt och vis är hennes enda länk till inlandet. Hon skaffar ett jobb på den lokala matbutiken och bor inneboende hon en tant. Hon har sporadisk kontakt med pojkvännen och det känns tungt men inte mer än så. Tjejen avskärmar sig från andra, samhället och även naturen men börjar efter ett tag hänga litegrann med någon från jobbet och de åker varje lördag till det lokala hotellet för att festa. Hon får hon också några vänner på matbutiken, som mer känns som bekanta då de aldrig får någon signifikant betydelse i hennes liv. Jag funderade ibland under läsningen om hon själv ens är en signifikant betydelse av sitt liv, det verkar inte så. Tjejen saknar helt tyckande och har ingen drivkraft.

Genom hela boken är det flickan utan namns huvud en lever i. Hon med expojkvännen utan namn men med de bekanta Lena, Fredrik och Finn och några andra. Ett huvud som inte tänker i kronologisk ordning utan där en hoppar fram och tillbaka. Tankar som varken är positiva eller negativa, men om en måste välja är mer åt det negativa hållet. Tanken om varför hon stannar kvar eller varför hon kom hit återvänder hela tiden. Tankarna om honom likaså. Fast även om hon tänker på honom verkar hon inte kär, tanken är där ändå.

Efter ett tag tar tjejen körkort och vad som borde vara absolut frihet blir mer som ett konstaterande. Hon köper en bil, jag tror av Fredriks syster och hon använder den men hon lämnar fortfarande knappt samhället hon bor i, tills hon plötsligt gör det.

Elin har lagt ett pussel med tid och tankar och det känns som ett vanligt nutida litterärt grepp, men ändå fräscht. Det hoppar kronologiskt utan att hoppa och hjärnan liksom går igång på pusslet.

En fin enkel skildring av ett liv som känns verkligt, kanske ibland snäppet för passivt och för enkelt.

Passar den som är sugen på Norrlands inland, på sättet man pratar, naturen och ensamheten. För den som inte är rädd att leva i ensamheten det innebär att vara i tjejens tankar och läsa den här boken.

Inlandet är Elin Willows debutroman från 2018 och går att köpa ny, second hand eller låna som papp eller e-bok här. Jag lånade mitt exemplar.

Katarina

Äntligen vilses Nyårskarameller 2018

2018 var trots allt ett bra år. Jag rodde det i hamn, helskinnad och vad mer kan man önska sig egentligen?

Ju äldre en blir, ju mer traskar livet in på skinnet och året blir märkbarare och går fortare och fortare. Tiden är inte vad tiden en gång var och om nästa tio år är det kanske en känsla av ett ännu mer så. 2018 har varit ett omvälvande år på många sätt och vis, jag har läst fler böcker än någonsin tror jag, klimatet har skrikit oss rakt i ansiktet och vi har fått nya ord som flygskam till vår vokabulär.

Alla har påverkas olika mycket av 2018, men som resebloggare har det varit ett kännbart år.

Du hittar tidigare nyårsinlägg här.

Åre

Alaska

Luleå och Gammelstad kyrkby.

Tornedalen

Frukost i Pajala.

# Flygresorna och klimatet

Jag börjar med det som känns som den viktigaste punkten för året. Klimatet.

I början av året skrevs det en del i media om klimatet. #stannapåmarken blev aktuell och en och annan hakade på den nya ”sluta flyga trenden”. Jag blev uppriktigt glad och kände att det var kanske något även jag behöver se över, mitt flygande, för vad hjälper det att leva som vegetarian med second hand fyndade eller ärvda prylar om en ändå flyger okontrollerat. Så kontrollerat flygande har blivit mitt ledord, detta år. Jag skrev en krönika, eller mina tankar om att sluta flyga ganska snart och mina tankar som de då var kan du läsa här. Jag har läst genom inlägget nu igen och står fortfarande för varje ord.

# Vad har jag gjort kopplat till klimatet? – reseide

Förra året flög jag sex gånger utomlands och i år har det faktiskt blivit en ordentlig minskning med bara tre resor med flyg. Fortfarande ganska mycket och bland de tre gångerna inkluderas en långflygning med flera stopp men och andra sidan ganska lite för en heltidsarbetande resebloggare som inte kan göra resan till resandet just nu. Jag har helt enkelt inte tid att spendera en vecka på buss eller åka i ett containerskepp över Atlanten, så jag är nöjd med min insats. Man ska vara nöjd med de förbättringar man gör, helt klart, även om man behöver vara ödmjuk för att man kan göra bättre. Så till nästa år, behöver jag minska ännu mer eller ställa om, beroende på hur man ser det.

Jag har nu inte flugit sedan september och min vandringsresa till Italien, lite för att jag har känt att jag behöver en chans att ta ett djupt andetag och ställa om mitt liv inte bara utifrån resorna utan utifrån ”leva här och nu” något jag konstant måste öva på. Att resa med för hög takt blir snart kontraproduktivt för mig även om det är med miljömässigt smarta medel. Jag saknar tiden för reflektion och verklighetsförankring och känner ofta när jag reser i för hög takt att jag inte riktigt hinner med och att jag ”tappar minnet” för att jag är någon annanstans. Och den här bloggen är inte en ”10 tips till Rom blogg” som många vet utan mer en dagboksblogg eller något annat där det måste finnas utrymme för reflektion.

Och något under hösten fick bägaren att rinna över hos mig i miljödebatten också. Flygfritt 2019 kom och med det en oerhörd shaming över folks livsstilar, sällan skådad aggressivitet i sociala medier som tillsist födde ett nytt ord, flygskam. Ett ord vi kommer leva med 2019, var så säker. Resultatet av retoriken blev för egen del härdsmälta och att jag gick i reseide. Jag orkar bara inte med mänskligheten längre, jag känner mig inte inspirerad och jag känner i stort att vi går åt fel håll. Jag har behövt tid att rannsaka mig själv och komma till insikt vad jag vill göra och är väl trots flera månader, inte riktigt iland även om det känns bra i magen och tilltron till mänskligheten börjar komma tillbaka, mycket tack vare Klimatklubben och en mer nyanserad klimatdebatt.

Milano

Italienska rivieran

Midsommarafton i Alaska

# Sen kom Klimatklubben

Kanske är det sommarens värmebölja som fick folk att tippa över, något gjorde den iaf för Klimatklubben blomstrar på Facebook och det kommer det ena mer kreativa förslaget än det andra här. Jag är inte delaktig så mycket i diskussionerna men tycker varmt om gruppen för att den ger mycket tips. Är du själv sugen på förändring eller lära dig mer så tycker jag att du ska bli medlem i Klimatklubben.

Dessvärre får jag medge är det fortfarande mycket skamkänsla, pekpinnar och klapp på huvudet i Klimatklubben och många som inte gillar skam-känslan i klubben överger gruppen. Men jag känner nånstans att jag tar det, då jag lär mig väldigt mycket, mellan raderna och i dialogen mellan folk.

Ett mycket regnigt Alaska

Höst i Småland

Vackra Johnny mellanlandar i Stockholm, ibland

# Kvinnofientligheten i politik och media – om män som hatar kvinnor

Samtidigt som vi hoppar framåt, hoppar vi bakåt. Hur blev det så?

Efter värmeböljan kom valet och med den en katastrofbudget som trots höstens miljöframgångar bestämmer sig för att skära något kolossalt i miljöbudgeten och övrig välfärd för den delen, samt lägga ner jämställdhetsmyndigheten till fördel för sänkta skatter. När jag läste den, jobbar ju statligt, satte jag mer eller mindre i halsen av chock och det skaver fortfarande i svalget. Det ska mycket till för att jag ska infinna mig på en demonstration, men det var precis vad jag gjorde, demonstrationen mot katastrofbudgeten på Medborgarplatsen och det kändes så bra i magen.

Hur har vi kommit till en punkt när jämställdhetsarbetet går bakåt och där det börjar bli en allmänt accepterad retorik att kvinnor ”vill stå vid spisen” och att folk faktiskt röstar på det parti som anser det här? Är det bara jag eller känner någon annan kvinna lika? Att det kryper på liksom? Sakta, sakta. Som att man inte är värd lika mycket längre. Det här är en otäck känsla tycker jag.

Dock får jag medge för egen del att sånna här känslor av motgång får mig att vakna och bli uppretad. Så tack 2018 för att du retat upp mig politiskt igen. Jag räknar med ett mer feministiskt 2019. Och akta er killar, om ni inte slutar rösta på SD ”kommer ni aldrig bli gifta” som en kär pensionär sa till mig när jag jobbade i vården och berättade att jag är vegetarian när det nalkades julskinka.

Piffiga quinns i Seattle

Ett yrväder Sofia på Fårö

Furillen, Gotland

Fårösund Gotland

Kebnekaise

# Resorna

Mitt inlägg om vad jag drömmer om 2018.

Jag drömmer om medvetna dagar, stormande vidder och avlägsna öar. Jag drömmer om sommar, farliga kuststräckor, pingviner och crepés och om att vara mig själv. 

Jag drömmer om Norden, om nordisk mat, syrade grönsaker, västerkust-fisk och tunnbröd. Mitt hjärta blir vilt i tanken.

Jag drömmer om Vadarhavets långrunda stränder, Marstrands saltiga vindar och ett Kosterhav inom räckhåll.

Jag drömmer om Haparanda skärgård, med Vildmarksvägen som förrätt och Norrskensvägen med Tornedalen som efterrätt.

Jag drömmer om öar, om Gotska Sandöns vita stränder, Bornholms klippor, Shetlandsöarnas karghet och Madeiras blommor.

Jag drömmer om att återbesöka det första land jag besökt som liten. Om Algarvekustens tidvatten och om Lissabons brandgula spårvagnar.

Jag drömmer om vackra tågsträckor, om Arctic Circle train – Kiruna – Narvik och ouppnåeliga drömmar om Orientexpressen. Jag drömmer om att kunna ta tåget till alla destinationer i världen, så förföriskt i all sin medvetna enkelhet.

När man tittar tillbaka på ett år känns det alltid som att man aldrig har kommit någonstans under året, som om det man har tänkt aldrig blev av. Men så är det ju inte. När det kommer till resor har jag gjort mycket av det jag drömt om och det som blir kvar kan jag ta med mig till nästa år och nästa år. Det något diffusa begreppet medvetna dagar blev av på så många vis. Känslan är att nästan hela mänskligheten tog ett stort hopp fram gällande medvetenhet vilket glädjer mig. Haparanda skärgård hände, Norrskensvägen och Tornedalen likaså. Ingen av de tänkta öarna blev av men Sveriges egna Shetslandsöar, Gotland fick sig ett besök. Och Alaska, med sina vilda kuststräckor och oändliga natur blev av. Vilken resa!

Resorna,

Januari – Åre
Februari – Riga
Mars – Småland över påsk.
April – Dagsutflykt till Gripsholms slott.
Maj- Italien, Milano och Fiesole till Sofia.
Juni- Seattle och Alaska
Juli – Karesuando
Augusti – Tornedalen, Haparanda Skärgård och Kebnekaise.
September – Vandringsresa till Italienska rivieran.
Oktober – Småland.
November – Norra Gotland och Fårö.
December – Småland, som jag ännu inte skrivit om.

Jag önskar att fler av mina drömmar slagit in, särskilt drömmen om att kunna ta tåget till alla destinationer i världen. För att jag älskar att åka tåg och för miljön såklart. Men, det hände såklart inte och innan det gör det, har jag att anpassa mig därefter.

Första tältnatten i det fria

# Bästa filmen jag såg

A Star is Born med Sofia på Viktoria biografen Södermalm. Påvägen hem klickade jag mig direkt in på albumet och fortsatte att lyssna på musiken. Åh, musiken! Och Sofia gjorde likadant.

Seattle

# Hujedamej vad böcker jag läste

Hujedamej vad många böcker jag läste, som Astrid själv skulle sagt! Det var rätt många Astridar i sammanhanget så ett citat från en Vimmerbyförfattare får pryda min läsning.

Jag räknade samman (var tvungen att skriva ner allihop) och kom fram till att jag läst 38 böcker. Jag tror jag minns nästan alla. Jag rotade i gamla blogginlägg och räknade i huvudet. Alla böcker har jag lånat på biblioteket eller av kompisar. Nu i december har jag önskat mig några böcker i julklapp och har även köpt second hand så nästa år kommer jag nog troligen att ”äga mer böcker”. Det känns på sätt och vis som att äga ett stycke vishet så det känns bra.

Böckerna

# Jag läste en hel del Astridar och Bodilar förra året och det är de två författarna jag specialiserade mig på.

# Jag läste några diktböcker och älskade Det här är hjärtat mest.

# Debuten Jaga Vatten har etsat sig fast, inte för att jag älskade den så mycket men för att det var en speciell och orädd historia. Patrick Modianos Lilla Smycket känns också som en speciell historia.

# Jag och min kompis Carro läste en del böcker parallellt och pratar fortfarande om Vegetarianen och De Polyglotta älskarna ibland. Böcker jag inte tyckte var sådär super vid lästillfället men som tillför något och hänger kvar.

# Jag njöt mest av att läsa Bodil Malmstens loggböcker. Ett vackert nutidsdokument så underfundigt och politiskt rätt i vår tid.

# Jag läste en bok i en genré jag aldrig rört mig i, magisk realism och det var När djävulen kom till Bagarmossen. Ni som känner mig vet att jag älskar Stockholm och blandat med ”saga” var jag ganska nöjd mest hela sommaren, med bara den boken.

# På höstkanten läste jag några böcker om att vara författare, bland annat Ännu ett liv av Theodor Kallifatides. Theodor har ett otroligt bra språk med säkra och tydliga tankar som är lätta att följa. Det känns logiskt och filosofiskt på samma gång.

# Jag och Sofia startade en liten bokcirkel i november och första boken vi lästa var mitt val, Darling River. Det är alltid lite nervöst att vara den som väljer bok. Man vet liksom inte vad de andra kommer tycka. Men Stridsbergs författarskap är annorlunda och jag väntar fortfarande på att en magkänsla ska infinna sig kring vad jag tycker, det har dock inte hänt. I julklapp däremot fick jag Kärlekens Antarktis av henne och ska till och läsa under vintern hade jag tänkt.

# Jag läste också en hel massa barn och ungdomsböcker, vilket i sig kanske gjorde att det blev så många böcker till antalet, det går ju så fort då. Bästa var nog Ronja Rövardotter.

# En bok jag försökte läsa men inte kom genom var Ännu ett liv. Jag tyckte den var bra, men alldeles för lång. Utöver den köpte jag Million Dollar Cowboy i Alaska (herregud vad tänkte jag här) och den har jag heller inte lyckats läsa klart. Den är rent plågsam att läsa. Gud bevars.

# Jag håller just nu på med Elisabeth Strout – Mitt namn är Lucy Barton och George Orwells essäer, Som jag behagar. Orwell är intressant på många vis.

Se min tipslista om 20 böcker från året för alla böcker jag älskade, på ett eller annat vis.

Alaska

# Min födelsedag

Firade jag med Dryden på Baras Backe. Vad finns det mer att säga. Fick testa hans brusreducerande lurar då med tror jag och så blev det ett par likadana strax efter. Jag älskar dem! De har förändrat mitt liv till de bättre. Kostar 4000 kr men är värt varenda krona.

Karesuando i solnedgång

# Musiken

Jag var på flera konserter och två festivaler. Eminem varvades med 90-tals festival, Dansklacken på Dosan, Within Temptation och Fricky. Tänka sig.

Påväg från Stockholm till Luleå med Sofia och hennes syster.

Alaska

# Största framgång

Att bestiga Kebnekaise. Det gör jag nog aldrig om, men kommer def alltid att minnas. Vilken känsla.

Så sparar den känslan som minne för 2018. Keb-känslan.

Nu önskar jag dig ett fantastiskt nytt år!

Katarina

Alaska

20 böcker till julledigheten och en riktigt God Jul!

Ett år går så snabbt och det var i början av året (i mars för att vara exakt) jag började med bokrecensioner här på bloggen. Det har inte blivit en hel radda, men långt ifrån en för varje bok jag läst. Men jag hoppas ni gillar det, för jag ämnar fortsätta.

I år och idag kommer jag fira jul med familjen igen, det verkar så bli vartannat år nu men förra året firade jag själv. Jag fick då så himla många tips om vad man kan göra när man firar jul själv. De kan du läsa här.

God jul hörni! Här kommer min julklapp till er, 20 tips med böcker till julledigheten att köpa nya, second hand eller låna.


Jag har länkat till vart man kan köpa eller låna böckerna efter varje bok och goda nyheter; alla går att låna och nästan alla att köpa second hand! Länkarna går till pappersböcker men faller suget på finns många i e-bok format och går att låna med ett enkelt klick.


20 böcker till julledigheten

ännu ett liv theodor kallifatides

# Ännu ett liv – Theodor Kallifatides

Handlar om Theodors skrivliv och var en av de mest utlånade biblioteksböckerna på Stockholms bibliotek förra året. Jag tror man räknar i tal om 30, men ändå! Fantastisk skildring av ett liv som tänkare och författare och vad som händer när man vaknar en dag och inte längre har något att skriva, när över 50 år som författare tar ut sin rätt. Men med den nyutkomna Slaget om Troja så vet vi att det gick över. Theodor vandrar runt sin skrivarlya vid Tjärhovsplan i Stockholm och rör sig i området kring sin sommarstuga i Fårösund samt Aten och hans hemby och man vill liksom bara ha mer. Så läsvärd. Var uppriktigt ledsen när den tog slut.

En skilsmässa från sig själv som utspelar sig i Stockholm, på Gotland och i Grekland.

Köpa ny, secondhand eller låna Ännu ett liv.

projekt rosie graeme simsion

# Projekt Rosie – Graeme Simsion

Om den autistiska professorn Don Tillman som skapar ett fru-projekt, han kallar projekt fru då han enligt studier vet att gifta män är lyckligare och lever längre. Utifrån denna logik löper boken på och Don hamnar i diverse situationer mer underhållande än de andra utifrån sin logik. Ganska snart träffar han Rosie och man förstår var det barkar. Rosie vänder upp och ner på Dons fyrkantiga värld och tur är väl det, för efter det blir Dons liv lite roligare.

Feelgood roman som utspelar sig i Australien och New York från början skrevs som ett filmmanus. Väntar på filmatiseringen!

Läs min recension här.

Köpa ny, second hand eller låna Projekt Rosie.

det är natten karolina ramqvist

# Det är natten: författaren och den som skriver – Karolina Ramqvist

Om författaren och om den som skriver, som två olika väsen men ändå samma. Ett spännande sätt att se sig själv utifrån och inifrån och de tankar som rör sig i huvudet under processen. Om livet som författare, som det är. En kort karamell från en riktig godismakare till författare.

Personligt hållen essä som utspelar sig i författarens skrivhörna i Stockholm någonstans.

Köpa ny, second hand eller låna Det är natten.

lilla smycket patrick modiano

# Lilla Smycket – Patrick Modiano

Lilla smycket handlar om unga Thérèse som plötsligt får se sin mamma på gatorna i Paris, en mamma hon trott dog i Marocko för många år sedan. Mötet väcker Thérèses grumliga minnen från en inte så vacker barndom och river med Thérèses själ på vägen. Med följer långa doft- och sinnrika vandringar i staden Paris, som vi vill ha dem, på Modianskt vis.

Kort roman som utspelar sig i Paris. Författaren har vunnit Nobelpriset i litt.

Köpa ny, second hand eller låna Lilla Smycket.

godnattsagor för rebelltjejer

# Godnattsagor för Rebelltjejer – 100 berättelser om fantastiska kvinnor – Elena Favilli och Francesca Cavallo

En feministisk sagobok för fantastiska föräldrar där ute som ser vikten av lite mer jämställdhet och framtidstro i sina barn liv. Är precis vad titeln heter, berättelser om fantastiska kvinnor, som genom historien gjort något som underlättar eller förändrar för andra kvinnor, förebilder, politiker, sportkvinnor och miljökämpar. Allt är välkommet och alla har en unik historia. Gillar särskilt berättelsen om pirater.

Sagobok för barn och vuxna med hyllningsberättelser till kvinnor. Ett kickstarterprojekt som blev den mest förbeställda boken genom tiderna.

kati i amerika astrid lindgren

# Kati i Amerika – Astrid Lindgren

Den första i en trilogi om Kati; Kati i Amerika, Kati i Italien och Kati i Paris.

Jag har läst både Kati i Amerika och Kati i Italien. Jag har bara skrivit om Kati i Italien. Det finns också en tredje bok om Kati, Kati i Paris som jag ännu inte läst, men mycket väl kan komma att läsa till det nya året, vem vet. Astrid är en av de författare som ligger mig varmt om hjärtat varför jag väljer att ha med två av hennes böcker på den här listan. Jag tycker nog Kati i Amerika är bästa av de tre och handlar om Kati, en Stockholmsbrud som far till Amerika.

En reseskildring Astrid skrev efter att ha skickats till Amerika av Damernas Värld och Bonniers. Skarpa observationer kring verklighetens USA utlovas och Astrid skräder aldrig orden.

Köpa ny (trycks ev inte längre), second hand eller låna Kati i Amerika.

Finns som e-bok i Litteraturbanken.

bodil malmsten loggböckerna

# Loggböckerna – Bodil Malmsten

Jag har efter ett års läsande slukat alla Bodils loggböcker. Något av en sorg kryper över mig när jag tänker på det. De är så fantastiska. De är fem av antalet, utspelar sig mellan 2005-2013 och är vad som finns kvar av Bodils blogg. Jag läste de sista raderna alldeles nu i december. Med loggböckerna får vi följa Bodil genom Frankrike, från Finistère till staden utan namn vid Atlantkusten tillbaka till Stockholm. Med Bodils skarpa ögon och sinne får vi känna klasskillnader, nu som då, från Frankrike till Sverige. Böckerna rör författarskap, innehåller dikter och utdrag ur böcker, dissekerar fransk och svensk politik och har en mer lättsam sida med mullvadar och Bodils kända familjen tejp.

Läs min recension här.

* Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, www.finistere.se : juni 2005-feb 2006. Köpa ny, second hand eller låna.
Kom och hälsa på mig om tusen år, www.finistere.se : mars 2006 – april 2007. Köpa ny, second hand eller låna.
De från norr kommande leoparderna, www.finistere.se : maj 2007 – april 2009. Köpa ny (slut hos förlag), second hand eller låna.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, www.finistere.se : maj 2009 – juni 2010. Köpa ny, second hand eller låna.
* Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, www.finistere.se : juli 2010 – juni 2013. Köpa ny, second hand eller låna.

Samlad volym Loggböckerna 2005-2013, Ny, second hand eller låna.

inlandet elin willows

# Inlandet – Elin Willows

Handlar om en tjej utan namn som flyttar till Norrlands inland, 100 mil eller mer från där hon bor, pga kärleken som sedan upphör innan hon hinner komma fram med bilen. En får följa henne i tankarna i vardagen och om honom genom ett pussel i tiden. Boken handlar om Norrlands inland, om dialekten, om naturen och om ensamheten.

Elins debutroman som på ett smart sätt bygger upp en vacker historia om Norrland.

Köpa ny, second hand eller låna Inlandet.

darlin river sara stridsberg

Darling River Doloresvariationer – Sara Stridsberg

Läste den här i vår nystartade bokcirkel för några veckor sedan och jag vet fortfarande inte om den var bra eller dålig. Kanske står Sara Stridsberg över just den bedömningen, då hon litterärt är mycket talangfull. Boken handlar om fyra, det är Dolores som färdas mot drömmens Alaska och vetskapen om barnsängsdöden som väntar, det är Lo som åker bil på nätterna med sin pappa för att möta sina älskare vid Darling River, det är en mamma som flyr man och barn och åker runt i Europa, ja kanske världen, och det är en vetenskapsman i Paris som försöker lära en apa att teckna. Boken driver dessa fyra historier parallellt och vi får följa den smutsiga baksidan av livet, hur illa vi behandlar varandra och hur illa det går när vi gör det och hur illa det kan gå av något så enkelt som en mans blick.

Ett smutsigt, lite dåligt mästerverk. Jag kommer troligen aldrig skriva en recension om den här boken så här ger jag dig en riktigt bra en.

Köpa ny, second hand eller låna Darling River.

En bokhandlares dagbok - shaun bythell

En bokhandlares dagbok – Shaun Bythell

En bokhandlares dagbok handlar om Shaun Bythells bokshop i Wigtown Scottland med knäppa kunder som kommer in till bokhandeln, ibland gnäller om det ena och andra, säger konstiga saker, prutar på redan billiga priser för att sedan inte köpa något. Shaun Bythell som skrivit dagboken, är bokhandlare och det är hans liv ord för ord om hans antikvariat och om bokbranschen och hur man överlever när Amazon kör över mer eller mindre alla bokhandlare. Efter att ha läst denna förstår en att turismen ökat i detta hörn av Skottland, till Skottlands numera bokstad Wigtown.

Under läsandet vill en liksom bara säga upp sig, flytta till Skottland och öppna en bokhandel. Läs min recension här.

Köpa ny, second hand eller låna En bokhandlares dagbok.

just nu är jag här isabelle ståhl

Just nu är jag här – Isabelle Ståhl

Just nu är jag här handlar om sköra Elise. Hon irriterar mig med sin skörhet och negativa tankar. Hur kan man falla så långt ner?  Allt eftersom klarnar det. Man kan falla såhär långt, det är inte ens långt. Skälet är kärleken, den drar oss ner i djupet. Boken utspelar sig i Sthlm. Elise studerar på SU och hänger på Tinder. Tinder och sömnpiller är hennes droger. Hennes psykiska ohälsa är vår samtid och är läskigare än en skräckis, på sätt och vis.

En bladvändare i ett fantastiskt Stockholm. Läs min recension här.

Köpa ny, second hand eller låna Just nu är jag här.

när djävulen kom till bagarmossen anita santesson

När djävulen kom till Bagarmossen – Anita Santesson

Handlar om akrobatläraren Ylva som bor i Bagarmossen. Livet kring Bagis, alla oförätter och svårigheter tonåringar ställs för i skolan och boende i Bagarmossen. Rätt som det är flyttar djävulen in som granne och Ylva får den omedvetna chansen att ta tag i problemen runt omkring henne. Spännande uppbygd, verklig och overklig på samma gång.

Skönlitterär bok i genren magisk realism. Ett plus för en vacker framsida.

Köpa ny, second hand eller låna När djävulen kom till Bagarmossen.

avskedsfesten anna fredriksson

Avskedsfesten – Anna Fredriksson

Avskedsfesten handlar om Rebecca och Jacob, skriven utifrån Rebecca. De har bestämt sig för att skilja sig och meddelar sina vänner nyheten på den årliga svamp-festen i vännernas (svampgänget) stuga, och vad som sedan följer. I en enda lång vardagshistoria får en följa Rebeccas liv efter skilsmässan och vännernas reaktioner. Reaktioner Rebecca aldrig var förberedd på men som den som genomgått en separation, kan känna igen sig i.

Läs min recension här.

Köpa ny, second hand eller låna Avskedsfesten.

Nalle Puh A.A Milne

Nalle Puh – A.A Milne

Nalle Puh är som en enda lång godnattsaga. Med ett magiskt och lugnt, litet udda språk tänker Puh-björnen mycket kloka tankar, gör ologiska handlingar som i slutändan är fullt logiska och inspirerar en till äventyr. Den får en som vuxen att känna att på sätt och vis är ändå livet så enkelt som en skog, en burk honung och en rad udda vänner.

Ett stycke bokkonst som skapat äventyrslusta och harmoni bland generationer. Läs min recension här.

Köpa ny, second hand eller låna Nalle Puh.

Det här är hjärtat Bodil Malmsten

Det här är hjärtat – Bodil Malmsten

Det här är hjärtat handlar om det oundvikliga. Om döden. Om sorgen. Och om allt däremellan. Det som drabbar oss alla, oavsett börd. Om att förlora en nära anhörig och om att förlora sig själv, på sätt och vis. För vem är det som dör egentligen?

Det här är hjärtat är för den som är diktovan som jag, som är kär i kärleken, i livet och att fundera och reflektera över det.

Låna Det här är hjärtat. Dessvärre verkar denna slut på förlag och ej heller finns att få tag i second hand.

ronja rövardotter Astrid Lindgren

Ronja Rövardotter – Astrid Lindgren

Ronja är en ungdomsbok skriven till oss alla, till alla barn med ungdomshjärta eller alla vuxna med tonårsminnen. För vem minns inte den första trevande kärleken? Den bångstyriga känslan av att vara ung tonåring och bara vilja vara ifred? Känslan av att föräldrarnas skallar är som tomma bollar? Alla känslor av passion och irritation infrias i Ronja, blandat med en lagom portion svensk fantasy och enkelt drömmigt Astridspråk.

Läs min recension här.

Köpa ny, second hand eller låna Ronja Rövardotter.

Och solen har sin gång Ernst Hemingway

Och solen har sin gång – Ernst Hemingway

Och solen har sin gång, som på engelska heter ”the Sun Also Rises” ger en tydlig  bild av vad Hemingway är bra på, raka meningar och dialog. Boken kretsar kring tre män och en kvinna, som är vänner, med komplicerade relationer ganska tydligt kopplade till Hemingways egna liv, och karaktärernas liv när de drar runt på barer i Paris, i Pamplona, mellan raderna i samtalen över telefon, i tankarna vid ensamma dagar i San Sebastian och allt däremellan. Ganska likt Hemingways egna liv.

Läs min recension här.

Köpa ny, second hand eller låna Och solen har sin gång.

Damen med hunden Anton Tjechov

Damen med Hunden – Anton Tjechov

En novellsamling som inleds med novellen Damen med Hunden, en berättelse om en redan gift man och en redan gift kvinna, som träffas, blir kära och måste möta konsekvenserna. Innehåller också andra noveller som Vadet och Danspianisten. Vadet är en novell jag fortfarande ofta tänker på. Novellen om Damen med Hunden ska löst vara baserat på Antons liv, som med sin Tuberkulos var tvungen att spendera den mesta tiden i kurorten Jalta medan frun Olga Skipper som var skådespelar hängde i Moskva. Det finns en bok om deras brevväxling under den här tiden som är på min läslista för nsäta år, Älska mig och skriv.

Köpa ny, second hand eller låna Damen med Hunden.

Så gör jag Bodil Malmsten

Så gör jag – konsten att skriva – Bodil Malmsten

Bodil är alltid en stor inspiratör och en kan riktigt känna skrivarlusten knacka på dörren när en läser Bodils Så gör jag, om konsten att skriva. För det är en konst få bemästrar. Bodil överöser en i boken med referensförfattare, författare en kan läsa som skapar skrivarlusta och visar på goda exempel, men jag behöver nästan bara Bodil, för just det är hon, en referens, en inspiratör, och en bra och ha författare i bokhyllan. Jag lånade denna, men så snart jag får några slantar över kanske ett litet exemplar får flytta hem till mig.

Köpa ny, second hand eller låna Så gör jag.

Jaga Vatten Ellen Strömberg

Ellen Strömberg – Jaga vatten

Handlar om vännerna Hanna och Rakel och obalansen i deras vänskap. Om en mamma som lämnat och en pappa som blir kvar, om tryggheten hos morföräldrarna. Om den svenska delen av Finland och om den svåra tiden på gymnasiet, med sexuellt uppvaknande, och sånt. Om allt det där som är jobbigt, just då och om livet som följer, när det blir lite lättare. Rått språk och en härlig debut överlag.

Köpa ny, second hand eller låna Jaga vatten.

Nu ska jag göra mig julfin. Hoppas ni alla får en fantastisk julafton!

Katarina

Tankar och ting från norra Gotland. Fårö.

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia.

24 e november

Jag ser en räv! Springer ut i trädgården i pyjamas men räven är redan borta.

fårö väg

Vi tar färjan till Fårö. Jag läser på hemsidan medvetenkonsumtion om hållbart resande. Man kan lära sig även fast att en är 34 år.

fårö gamla hamn

Fårö är verkligen Bergmans ställe. Jag älskar hur vackert det blir på foto, vad man än gör.

Fårö i november

Så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Gamla hamn.

När man kommer till Fårö så vet man att det är blåsigt. Men hur förberedd man än är fryser man ändå så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Vi kör vår lilla hyrbil från Mickes, medsols runt Fårö, och stannar där vi har lust. Första stoppet är mitt favoritställe, Gamla Hamns raukar på väg mot Lauters, då raukarna går ut i vattnet här. Påväg till Gamla Hamn hittar vi passande buskar till min outfit, tänka sig! Så påväg härifrån stannar vi och fotar såklart, för Fårö är ju en foto-ö.

fantasiresor fårö

Gamla Hams raukområde.

gamla hamn raukar fårönatur fårögamle hamn fårö gotlandkatarina wohlfart fårö gotlandkatarina wohlfart fårö gotlandkatarina wohlfart fårö gotlandmickes biluthyrning gotland

Hyr begagnad bil från Mickes biluthyrning året runt och plocka upp direkt vid färjan.

Dags för fika vid Digerhuvud.

Vad är väl en stund på Fårö utan fika? Min favoritmysgrej är fika i det fria. Sofia är nog ganska likadan vilket resulterar i en fika, här och var, denna gången vid raukarna Digerhuvud.

En kan tro att Fårö består av raukoar, det är nog lite för att det är så och jag tänker att jag måste bli bättre, fotograf som jag är, på mer fotovänlig fika. Trött på powerbars i all fotooändlighet.

digerhuvud fårö

Sträckan Lauters till Digerhuvud är är öppen, karg och

sofia fantasiresor

en fotovänlig vägsträcka.

sofia zetterqvist blank bottles fårö

Vad går upp mot en fika i det fria? Sofia och numera #minBlank. Jag fick den från Sofia, så man kanske ska räkna denna mening och fotot som reklam.

digerhuvud fårö

Digerhuvud.

Doing a swirl at Helgumannens fiskeläge.

Vid Helgumannens fiskeläge finns den historiska stämningen kvar bland de kanske mest fotograferade fiskestugorna på Gotland. Solljus träffar oss rakt i ansiktet när vi anländer och det känns som att huden skriker av glädje. Sofia säger upprepande gånger ”Haru sett de fina spetsgardinerna?”. Och visst är det mysigt att spana in i alla dessa vackra små fönster. Jag ska nog se om jag inte kan fynda några gamla spetsgardiner på loppis till Sofia, i alla fall.

helgumannens fiskeläge fårö gotland

Helgumannens fiskeläge.

hegumannens fiskeläge fantasiresorhelgumannens fiskelägehelgumannens fiskelägehelgumannen fårö gotlandhelgumannens fårö gotlandsofia fantasiresor helgumannens fiskeläge fåröfårö gotlandhelgumannens fiskeläge fårö gotland

Vi kikar nyfiket runt bland de små fiskestugorna för att se vad vi kan finna i rutorna.

En tomte.

En reflektion.

Doing a swirl i min Ivanhoe tröja jag köpte i somras. Alla som läser det här, vet vid det här laget hur mycket jag gillar stickat. Massor.

Langhammars

”Skynda, skynda, solen går ner”.

Och där gick den ner.

Såhär på vintertid finns det inte många timmar att fotografera på. Ett par knappa timmar mitt på dagen när solen har nått över horisonten och solen letar sig in även i våra hus. Precis när vi når Langhammar försvinner den bakom molnen och vi tänker att vi inte kommer se den igen mer under dagen. Raukarna som alldeles nyss var glödgande gula blir torrt matta och litet tråkiga, men det är ju ändå raukar.

väg fårö

När asfalten förvandlas till svart, vacker ädelstensfalt.

langhammar

Raukarna vid Langhammars.

väderkvarn fårö

En väderkvarn på Fårö.

Fårö fyr i solnedgång

Jag vet inte vad det är med fyrar, bara att jag gillar dem. Efter Langhammars får vi bråttom att hitta en plats där vi kan fota solnedgången över havet. Vi är lite för långt norröver och behöver runda änden för att de den. Vi tänker att Fårö fyr kan vara platsen och hastar dit i kyla och guldigt ljus. Det ser nästan varmt ut ute, säker också på fotona, men skenet bedrar. På Fårö är det nästan aldrig varmt, skulle jag tro.

Och har vi rätt om plats?

Jo då. Fårö fyr möter oss med solnedgångarnas solnedgång och en och annan drönarfotograf, till en svärande Sofas förtret. Det händer inte att hon svär så ofta, men män med drönare sliter ner den mest tålmodige med sitt surr och sina stalking tendenser. För när blev det egentligen okej att surra över någons huvud hur som helst? Bara för att något är lagligt, betyder det ju inte att det är moraliskt rätt, och hör sen män med drönare!

roadtrip norra fåröroadtrip norra fåröfårö fyr

Vackra Fårö-fyr.

meindl island kängor

Fårö fyr.

sofia zetterqvist fantasiresor solnedgång vid fårö fyr

Sofia.

reflektion sofia zetterqvist fantasiresorsolndgång vid fårö fyrsolnedgång vid fårö fyrsvarnar fårö

Elsies Café och Kutens Bensin

Efter kyla, ilska och sol kurrar magen så vi åker till Elsies Café för en fika. Har kommit på mig själv med att älska fika helt plötsligt, nu i november. Kanske är november fikamånaden? Det är varmt hos Elsie och värmen stiger mig åt huvudet och precis som ganska vanligt hos mig, så lyckas jag knappt betala men Fårö-kvinnan säger snällt  ”det är ingen som dömer någon på Fårö, här får man vara hur förvirrad man vill”. Det känns ju tryggt att veta tänker jag, om jag åker tillbaka. Bredvid Elsies ligger Kutens Bensin med crêperi Tati och jag tänker ”kanske nästa gång Fårö, för du vet ju hur mycket jag älskar crêpes”.

Fårö-färgprakt.

På kvällen äter vi burro e salvia hemma i Sofias sommarhus. Och vem vill inte äta skirat smör och pasta å salvia? Vi vill såklart.

Katarina

Tankar och ting från norra Gotland. Furillen och Fårösund.

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia.

23nov. Furillen och Fårösund.

Vi kommer med färjan mitt i natten och plockar upp vår hyrbil från Mickes biluthyrning. En skruttig volkswagen och jag tänker att jag nog aldrig kört en volkswagen förut. Sen kommer jag på att det har jag ju visst det, innan jag köpte den bilen jag nyss sålde provkörde jag en Bubbla för att det då var min drömbil.

Vi är framme kl 01 på natten när vår traktor tagit oss hem. Sofia kör och bra är väl det för det är alldeles mörkt och jag har knappt varit på norra Gotland tidigare och inte i mörker.

att göra på norra gotland

Jag har en liten prick på mitt vänstra smalben som alltid varit där som gör mitt ben, lätt att känna igen.

kyllaj

Favoritstället i Sofias familjs sommarhus, bastun.

trädgård norra gotland

Jag vaknar tidigt och njuter av utsikten i trädgården innan Sofia kommer ner. Jag springer runt i min körsbärspyjamas, tills det blir lite svalt, då tar jag på mig en tröja. Det känns så sommarstugeigt här. Att springa runt på gräsmattan i november, en alldeles egen tomt med ett alldeles eget äppelträd!

november norra gotland

Ett alldeles eget äppelträd,

norra gotland klint

en alldeles egen klint och

en alldeles egen bock!

Vi äter frukost med trädgårdsutsikt. När en inte längre bor i hus känns det som en lyx med något så enkelt. Ekologisk havregrynsgröt med honung från Gotland och Vegiar, en helt vegetarisk kaviar av tång till en grön gräsmatta och äppelträdsutsikt. Och såklart Oatley i kaffet som i sin tur är rättvisemärkt. Vi pratar om hållbarhet och om att skriva om just det. Kanske är det så enkelt att få till en förändring? Prata och skriva. Så här på pränt, vår frukost var någorlunda genomtänkt, så det så!

lergrav fiskeläge norra gotland

Lergrav fiskelägePå sommaren huserar här ett café såklart. Det är det Gotland består av på sommaren, caféer och turister.

att göra norra gotland lergrav lergrav sofia fantasiresor norra gotland

Hej Sofia! Vad tänker du på?

Här bor Madonnan och barnet och Lergravsporten. Raukarna vid Lergravsviken

Vi åker iväg och första stoppet är Lergravsviken. Vi ska till Furillen och det här ligger på vår väg. Ett mysigt fiskeläge och ett raukområde. Det finns ju triljoner såklart! Här bor Madonnan och barnet och Lergravsporten. Titta, där står jag i porten!

raukarna vid lergrav lergravsviken lergravsporten

Kattbyxor från Monki (gamla, som i många år), Woolpower ullunderställ, Fjällräven tröja, secondhand- fyndad jaktjacka i ull och en grön beanie jag fått. Å så mina Meindl island herrmodell som följer mig i vått och torrt.

gotland hed hed gotland

Kanske blir det en Nesser någon gång, kanske är inte han för mig. Furillen.

Från Lergrav far vi mot Furillen förbi ett litet minibibliotek i en gammal telefonkiosk. Mer sånt tack! Sofia berättar att i de här trakterna bor Håkan Nesser, vars bok ligger på min bokhylla och aldrig blivit läst för att Theodor kom i vägen. Men han finns här i bokkiosken i Lergrav också, Håkan. Kanske blir det en Nesser någon gång, kanske är inte han för mig. Vi ser senare hans hus när vi far vidare ut på Furillen och jag tänker att ett sådant hus vill jag också ha. Jag kanske ändå ska läsa en Nesser och lära mig hur man ska skriva för så jag får ett sånt hus.

bibliotek telefonkiosk lergrav gotland bibliotek telefonkiosk furillen

Fri kvinna gör det också.

sofia fantasiresor gotland katarina wohlfart äntligen vilse bibliotek telefonkiosk gotland

Tack Sofia för alla fina bilder av mig från Gotland!

furillen

Furillen, vid den gamla kalkstensfabriken, alldeles allena.

furillen norra gotland furillen november

Vackert november – öde.

furillen strand

Vill du fotografera Gotland passar ön alldeles perfekt när det inte är säsong. Det må vara kallt, men du får stränderna för dig själv på många ställen.

natur norra gotland norra gotland strand furillen

Sofia – ” Du ser ut som någon från en Ingmar Bergman film när du går där på stranden!”. 

Det vill man ju göra liksom.

rostig skylt norra gotland

Hela norra Gotland, troligen hela Gotland, är väl omhändertaget och har alldeles för mycket vackra rostiga skyltar och ting att fotografera. Det vackra ordet jordkällare.

Fika bör man annars dör man. Fårösund.

För några veckor sedan läste jag Ännu ett liv av Theodor Kallifatides. Jag vet att jag borde göra en bokrecension, men nu är det som det är, jag har inte skrivit den ännu. Jag har däremot rekommenderat alla att läsa den, för att den är just så bra. Theodor har sommarhus vid Fårösund, i alla fall i boken som handlar om hans liv som skribent och när han slutar skriva, eller tappar förmågan därtill, beroende på hur man ser det.

När magen börjar knorra åker vi hit till Fårösund för att fika. Här finns Café Maffen. Ett riktigt tungrullande namn ”Kaffe – Maffen”. Här är inredningen fylld av små citat. Det verkar vanligt på Gotland. Jag äter currysoppa med räkor och dricker kaffe med Oatley, för ”Fika bör man annars dör man”, som Kaffe Maffen själv skulle ha sagt.

cafe maffen fårösund

Solen går ner när magen knorrar och vi kommer ut från cafét under blå timmen.

sofia fantasiresor cafe

Sofia @Fantasiresor.

cafe maffen kvällsmys gotland

Årets blossa är minst lika vacker som limoncello-god.

Dagen kantas av diskussioner om hållbarhet. Social hållbarhet som jämställdhet, om miljö och ekonomisk tillväxt, om teknik och om framtid. Om att resa i framtiden och influencers ansvar och icke ansvar. Om att ge feedback och att ta feedback. Om att skriva en egen roman och förmågan att göra det.

Ett rött litet sommarhus med vit inredning kan möjliggöra för så mycket kreativitet. En omgivning med ett ljus värt att fotografera i.

Katarina

hemmamys glögg

Ett murrigt och novembrigt Tyresta

Förra helgen var jag i Tyresta och det var allt för längesedan, säkert ett år sedan jag var där sist, trots att jag bor så nära. Jag åkte dit med en fotokompis, för att fotografera i novembermörker och rusk, bara för att det är mysigt. Jag är kanske lite tvärsemot andra då jag i mörker, vind och yra längtar ut för att få väderbitna kinder och känna vinden längs ryggraden, låren stelna av kylan och att få huttra lite. För det är så mycket goigare när man kommer hem till värmen då. Jag antar att det är en del av att älska naturen, den där känslan att man gillar den även när den ställer till med oreda, modd och mörker.

Jag har en fotovän jag inte har skrivit så mycket om här på bloggen som jag brukar fotografera tillsammans med ibland. Han kanske är lite mer av en fotomupp än vad jag är till och med, hur man nu kan vara det, men lite mer klassisk naturfotomupp kanske om det förklarar saken. Han bär Fjällräven från topp till tå och tar bökigt lång tid på sig för att fota lite rötter och stenar, vilket i de flestas värld är ganska oförklarligt beteende. Och vänner som har mage att klaga på mig när jag hamnar lite efter, ni har inte mött Grovetwig, det hör jag det.

Min vän heter Magnus, men kallar sig Grovetwig på Instagram och har en engagerad skara följare där som gillar skogen. Jag tror det var så vi hittade varande, för att vi gillar skogen och då är ju instagrams algoritm riktigt smartsy och förstår att om den smidigt visar de bilder en vill se och pekar en i rätt riktning så hittar en ju kanske en ny vän på köpet liksom.

Jag får ganska ofta frågan om Magnus är något annat än en vän, efter mina instagramstories vid något av alla våra skogliga äventyr. Jag antar att människan är nyfiken av naturen och det är ju helt okej, men nej, jag och Magnus är bara vänner. Vi träffas då och då och fotar skog, helt enkelt. Vi har varit i Norra Kvills nationalpark, vid Gripsholms slott och nu senast Tyresta nationalpark.

Tyresta i mitt hjärta. Här har jag varit två gånger tidigare. Du kan läsa om de äventyrena här.

Dagboksnotering från ett höstregnigt Tyresta.

Genom dimmornas slöja i Tyresta Nationalpark.

Denna gång gick vi en längre vandring längs delar av Sörmlandsleden och genom det brandhärjade området i nationalparken. Det blev mörkt när vi var flera kilometer in i skogen och sista två timmarna gick vi i mörker. Inte ett äventyr för den mörkrädde!

Ha en fin lördag alla vänner. Idag ska jag och Sofia ut på äventyr på Fårös karga stränder.

Tack Magnus för alla fina bilderna på mig.

Katarina

 

Om att bestiga Kebnekaise första gången – en nybörjarguide

5e aug – Det där berget. Om att bestiga Kebnekaise för första gången.

Det var ett tag sedan det hände och kanske något de flesta skulle outat med en gång. Det där att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Nej jag vet, jag är inte som alla andra, jag lider inte av ”maraton löpare till vardags, bestiga as coola toppar på helgen” – syndromet ”, tyvärr. Min första tanke var och andra sidan ”jag klarade det” men följdes inte av ”jag måste tala om det på stört”. Jag kände mig mig mest bara ledbruten och trasig och som att jag inte ville rekommendera att hoppa upp på det där berget till någon.

Men enough said om mig, det här inlägget kommer ändå handla om Kebnekaise, som med sina 2097 m är vår stolta högsta svenska punkt i bergskedjan Skanderna. Sydtoppen som består av snö förändras i höjd över året och 2097 m är ungefär var toppen var i höjd när vi var där i somras.


Vad som följer är en nybörjarupplevelse av att bestiga Kebnekaise. Vill du ha ett ”såhär bestiger du Kebnekaise, steg för steg” så finns ett utmärkt inlägg hos bloggaren Dryden här som även inkluderar resan dit och hem i sitt inlägg.


 

Kebnekaise fjällstation.

hur många dagar tar det att bestiga Kebnekaise

Linda – ”Det finns ju nästan inga bilder på mig”. Jag ”Joho, det finns det visst.”

Att bestiga Kebnekaise första gången

Bestiga Kebnekaise – förberedelser

Hur många dagar tar det att bestiga Kebnekaise?

3 – 4 dagar, beroende på energi och väder.

Med det sagt så finns ju ändå en story bakom bestigningen såklart och storyn lyder att jag kunde varit mer förberedd, både mentalt och fysiskt. Jag har i efterhand förstått att man ofta går in till Kebnekaise fjällstation (dag 1), väntar en dag och vilar upp sig (dag 2) och sedan tidigaste dagen efter det (dag 3) går upp på Kebnekaise. Jag och min vandrarkompis – Linda gjorde det briljanta valet att gå in från Nikkaluokta (dag 1) och sedan klättra upp på berget dagen efter (dag 2). Sedan åkte vi hem med helikopter (dag 3). I retrospektiv hade det blivit en mycket härligare upplevelse om vi vilat en dag och hängt med folk i loungen på fjällstationen, njutit av lokalerna och lärt oss lite om bergen samt känt in vädret. Men som man säger, det är lätt att vara efterklok!

Vad kostar det att bestiga Kebnekaise?

Ta vattentäta skor. Nu var det inte mycket vatten i fjällen när vi var här men en måste ändå vada litegrann på ett par ställen och torra fötter är glada fötter i fjällen.

Vägen in till Kebnekaise fjällstation

Från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation.

Vi tog bil till Nikkaluokta, parkerade bilen och gick hela vägen från Nikkaluokta till Kebnekaise, ca 20km på ungefär 6h, inklusive vilopaus. En bit in, från sjön Láddjujávri kan du ta båt för 350 kr och spara 6km av vandringen om du vill.

Vandringen in har ett eget inlägg. Läs och se bilder från vår promenad in till Kebnekaise fjällstation.

Vad kostar det att bestiga Kebnekaise?

parkering Nikkaluokta -> 30 kr/ dygn. Meddela regskylt i reception och lämna in ev värdesaker.
båt -> 350 kr över sjön Láddjujávri. Det går att gå hela sträckan men detta sparar dig 6km.
boende -> ta med tält och övernatta utan kostnad utanför Kebnekaise fjällstation eller bo på fjällstationen. Kolla pris här. Vill du använda Kebnekaises faciliteter kostar det 215 kr / dygn som medlem i STF och annars 315 kr/dygn.
utrustning -> Om du själv inte äger tält mm. kan du hyra utrustning här. Vi hade allt med oss förutom stavar och stegjärn och hyrde det en dag för 130 kr + 160 kr i uthyrningshoppen vid Kebnekaise fjällstation.
mat -> Kebnekaise fjällstation har restaurang och här kan du äta middag och plocka upp ett lunchpaket för 110 kr/ medlem i STF och 125 kr/ ej medlem STF.

Bli medlem i STF-> För att sänka dina kostnader på Kebnekaise fjällstation kan du bli medlem i STF. Kostar 295 kr/helår.

bestiga kebnekaise västra leden sommartid

Västra leden upp på Sydtoppen av Kebnekaise

Rutt.

Vi gick upp på Kebnekaise via västra leden som börjar vid Kebnekaise fjällstation, där vi också övernattat, upp på Kebnekaises sydtopp. Leden är ungefär 9 km lång enkel väg.

Obs! Stegräknaren i mobilen gav en total på 31,7 km, 49890 steg och 322 våningar för den dagen. Min kompis Lindas mobil gav ett annat resultat men jag tror det är säkert att säga att totalen blir längre än 18 km. Tänk på att du ska ner också. 

bestiga kebnekaise sommartid

Linda -”du dricker ju vatten som en kamel”. Jag ”du borde kanske dricka mer så du inte torkar ut.”

kebnekaise sydtopp hyra stegjärn och stavar

Kläder efter väder! Jag är fortfarande mycket glad över att jag tog stavar och stegjärn med mig.

Bestiga Kebnekaise sommartid

Väder

Ta vädret på allvar!

Vädret i dessa trakter är förrädiskt, det vet en ju även om det är svårt att förstå när en vaknar upp på morgonen och rullar ut tältet på grund av kokt fisk känslan som lätt infinner sig i dessa miljöer. Trots de ljumma dagstemperaturen så frös en stackars tjej ihjäl på Keb i september i år så låt inte det varma vädret lura dig även om det är sommar.

När vi var här i somras, augusti, var det runt 20 plusgrader och värmebölja i Sverige. Sommaren 2018 kommer nog alla minnas på ett eller annat sätt. På toppen hade vi räknat ut, Linda som faktiskt både kollade både väder och rutt, att det skulle kunna bli upp till två minusgrader. Så vi packade ner både underställ, den lätta dunjackan, vantar och mössa för att klara oss mot ev oväder. Och det var väl väl värt för vi kunde lika gärna fastnat på toppen när dimman drog in vid kvällskvisten. Bara några dagar tidigare hade nära 40 man hamnat i den situationen och fått övernatta på väg ner från Kebnekaise. Även om vi nu inte fastnade här uppe var det definitivt av det svalare laget på toppen och även om det är sommar när du bestiger Kebnekaise, kom ihåg att vädret snabbt skiftar på en bergstopp.

Kläder

Jag bar vandringsbyxor som är anpassade för fjällregion som skyddar mot vind, en tunt underställ i ullblandning, en scarf runt halsen och en keps för att skydda mot solen. Jag hade extra solskydd med mig i väskan också. På fötterna bar jag mina Meindl Island vandringskängor som är vattentäta och fötterna tejpade jag med sporttejp för att minska belastning under trampdynor och minska risken för skavsår runt häl och tår.

kebnekaise fjällstation

Den vackra dalen där Kebnekaise fjällstation bor.

linda-marie gäfvert bestiga kebnekaise

Linda matchar ryggan med blommorna. Citychic i fjällmiljö är Lindas ledord.

Utrustning

Ta ordentliga dojor, stavar och stegjärn, för tusan!

Vi gick upp, men vi tog inte berget på allvar. Om jag skulle göra det igen, skulle jag ta det på allvar. Risken att skada sig och fastna är abnormalt stor. Det är stenigt, rullgrus och allmänt jävligt. Som Mordor minus Sauron på ett ungefär. När en blir trött flimrar det redan för ögonen och lägg på hög höjd så är risken att ramla mer än stor. På vägen ner halkade vi ett par gånger var och slog i rumpan och Linda, hon pratar om att hon fortfarande har en skugga kvar på låret från det blåmärket hon fick när hon slog omkull på väg ner i Kitteldalen efter toppbestigningen.

Ja, det där berget, det kommer upp som samtalsämne mest hela tiden!

Hyra stegjärn och stavar (och annan utrustning)

Stegjärnen räcker inte till alla, så kom i god tid.

Helt oförberedda var vi ju däremot inte, vi lyckades få med oss stegjärn och Linda förslog vandringsstavar också. Hon tyckte det kändes som ett bra alternativ efter att ha hört några viska om det i uthyrnings-shoppen på fjällstationen. Jag tänkte inte alls på dem om jag ska vara ärlig, men är glad att jag tog dem. För på vägen ner när knä, leder, trampdynor, ja allt värker finns inget längre som håller emot från fritt fall, förutom stavarna då.

Vi plockade upp stavar och stegjärn på kvällskvisten dagen innan vår toppbestigning efter att ha ställt oss i kö strax efter 16 när uthyrningsshoppen, byggnaden mitt emot receptionen, öppnade på eftermiddagen. Redan då fanns en del stegjärn men de flesta är ju åter ganska sent efter en toppbestigning så de flesta i kön får glatt finna sig i att hämta ut sina på kvällen dagen innan eller tom samma morgon.

Att hyra stavar kostade 130 kr för en dag och stegjärn 160 kr. Du hyr dem här.

bestiga kebnekaise sydtoppen

”Det här var väl inte så farligt”.

bestiga kebnekaise påväg mot Kitteldalen

Nej, kanske inte. Men föga visste vi vad som väntade.

kitteldalen kebnekaise

Välkommen till Mordor, eller Kitteldalen, för den som föredrar.

Kitteldalen i bakgrunden Vierramvare Vierranvárri

Här börjar klättringen upp till Vierramvare (nordsamiska Vierranvárri), toppen innan Kaffedalen.

Vad är viktigt att ha med sig upp på Kebnekaise?

Det finns säkert en lång lista över vad som är viktigt att ha med sig upp första gången en bestiger Kebnekaise. Det här var viktigt för mig.

# Vandringskor som är vattentäta
# Lager på lager och skydd mot snö som dunjacka, vantar och mössa
# Mat och powerbars i mängder (lunchpaket finns på Kebnekaise fjällstation)
# Vattenflaska som går att fylla på i närmsta fjällbäck och kåsa som går att ösa i vatten med om vattennivån är låg, vilket den var för oss

sherpastrappan kitteldalen

Tacksamheten är stor för de små sakerna. Här en trappa, Sherpastrappan, bland all sten, byggd av Nepalesiska Sherpas-folket som kommer från byn Kunde i dalen nedanför Mount Everest. Trappan har minskat utryckningarna fjällräddningen behöver göra mångfalt. 

Trappan löper en del av sträckan från Kitteldalen upp mot mot Vierramvare.

bestiga kebnekaise kitteldalen västra leden kitteldalen västra leden

Mat

Jag och Linda åt frukost nere vid tältet i dalen där vi slagit upp vårt tält. Vi kokade upp lite vatten på stormköket och att åt en liten gröt från Blåband. Vi parkerade tältet nere i dalen vilket var både mysigt och inte så bra ur bestiga Kebnekaise synpunkt. Det gav oss två extra kilometer på totalen och med redan trötta fötter var den vägen kanske inte den roligaste jag vandrat. Vi plockade sedan upp ett lunchpaket på Kebnekaise fjällstation. Linda var inte jättenöjd med detta eftersom det mest var smörgåsar så ett alternativ är att ta med ett stormkök och torrmat upp på toppen för den som vill ha bättre energipåfyllning under dagen. Utöver det hade vi fickorna fulla med powerbars, nötter och kokta ägg.

om du inte vill laga själv -> Kebnekaise fjällstation har restaurang och här kan du äta frukost, lunch och middag och plocka upp ett lunchpaket för 110 kr/ medlem i STF och 125 kr/ ej medlem STF.

Vierramvare

Vierramvare eller Vierranvárri på nordsamiska. Här har folk byggt en hel radda stentorn.

Vierramvare bestiga kebnekaise första gången

Från Vierramvare ser en upp på nästa berg där toppen ligger, även om en inte ser toppen. Knäckande nog ligger Kaffedalen emellan och en måste alltså ner innan en kan ge sig på vandringen upp igen. Den här sträckan anser nog de flesta vara den mest psykisk påfrestande delen av leden.

kaffedalen hur bestiger man kebnekaise

I Kaffedalen vilade vi ett slag och fyllde på våra vattenflaskor. Det var dåligt med vatten när vi var på Kebnekaise och vi fick således fylla på vatten där chans gavs. Först vid hängbron och sedan i Kaffedalen.

Hur bestiger man Kebnekaise?

Västra leden till Sydtoppen

Det finns flera leder. Vi gick västra leden upp till sydtoppen som inte innebär någon klättring och där du kan gå själv utan guide.

Hur lång tid tar det att gå upp västra leden till Sydtoppen?

Tid-> För oss 14-16h. Om man frågar andra 8-11h. Min bloggkompis Dryden- runt 13h.

Med syfte att komma iväg kl 6 började vi vår snirkliga bana upp på berget runt kl 8 på morgonen från Kebnekaise fjällstation. Totalt tog det oss någonstans mellan 14-16 h och vi kom hem i skymning, runt kl elva på natten.

”Jag tror det här är lika jobbigt som att föda barn.” Linda – ”Jag tror fan det här är värre”. 

Det är ju synd att kalla att bestiga Kebnekaise en njutningsfull historia, för det var det inte. Men det var en viss charm att kliva upp ändå. Som att bestiga det högsta berget i Mordor med vetskapen om att en gör det, bara för att. Och att vara där gör en ödmjuk inför naturens storhet och mig lite mer peppad om att inte slarva med träningen till vintern detta år.

Hur lång är västra leden?

Enligt skylt vid Kebnekaise fjällstation, 9km enkel väg. Enligt min mobil gick jag 31,7 km den dagen, 49 890 steg och 322 våningar. Enligt Lindas mobil gick vi några kilometer kortare men över 400 våningar. Enligt Dryden 24km. Så ja, det beror väl helt enkelt på vem en frågar! Men det är långt.

Vägen upp

Västra leden upp på Kebnekaise börjar vid Kebnekaise fjällstation och följer dalen fjällstationen ligger i. Den snirklar sig sedan uppåt in i Kitteldalen där den kraftiga lutningen och krångliga vandringen börjar direkt efter Kittelbäcken och en hängbro i metall. Här är det ganska kraftig lutning upp på Vierremvare, runt 1700 möh. Sedan går leden neråt, ner i Kaffedalen och direkt upp igen innan du når den första toppstugan och sedan Sydtoppen som är helt täckt i snö året runt.

Den första biten upp på Kebnekaise mot Kitteldalen är inte särskilt jobbig och Linda och jag tänkte mest ”var är det att prata om?”, det är ju mest bara en liten backe. Men väl framme vid den skramlande hängbron över Kittelbäcken i Kitteldalen förstår vi när mötande par pekar vart vi ska att ”jaha, det var lite mer”. En person vi pratar med flaxar armarna mot den 90 graders vägg som är framför oss, som man ska klättra upp på längs kammen på vänstra sidan. Jag ser väggen och tänker, ”åh herregud”. Och ungefär härifrån från Kittelbäcken är det ”åh herregud” hela vägen. Det är brant och det är stenigt och det är inte bara tungt för låren utan underlaget är mycket ojämnt och kräver koncentration. Värst är nog vägen där stentrappan finns, strax efter hängbron i Kitteldalen mot Vierramvare.

Här hittar du karta och vägbeskrivning om du vill förbereda dig, annars är det bara att följa lemmeltåget upp, det gjorde vi.

Trots motgångar finns det alltid en ljus sida av att göra något sånthär. Människorna en möter, på vägen upp! Härliga individer som kämpar för att komma upp på ett berg, som småpratar om väder och vind och framförallt tiden att ta sig till toppen. Vi möter familjer och vi möter äldre, förberedda till tänderna och andra som tar det mer lättsamt än vi till och med. Vi konstaterar att vi i långtifrån är de minst förberedda, vi har ju stavar och stegjärn minsann, och inte heller är vi de enda som har ont i fötterna av gruset och det ojämna steniga underlaget. Plötsligt känns det som en gör det här i ett kollektiv.

skanderna bestiga kebnekaise hur långt

Skanderna i all sin prakt. ”Vi hade i alla fall tur med vädret” och hade fri sikt hela dagen.

kebnekaise sydtopp

Där ligger hon, Sydtoppen och väntar på mig och linda med våra stegjärn.

Kebnekaise – Sydtoppen

Det är svårt att beskriva känslorna när toppen plötsligt visar sig. Sydtoppen är täckt av snö och is året runt och tornar upp sig som en stor vit hög men det är också skälet till krävs stegjärn för att ta sig upp de sista hundra metrarna. Någon kravlade sig upp utan när vi var där men det såg mest bara otäckt ut för högst uppe är det oerhört smalt och stor risk att en i så fall halkar av toppen. Säkerhet först, tack!

Väl uppe på toppen hade vi privilegiet att njuta av oändlig utsikt över vår bergskedja Skanderna, åt alla håll! Minnet har etsat sig fast på näthinnan och jag njuter av utsikten när jag dagdrömmer, då och då.

Jag vet inte Kebnekaises exakta höjd. Kanske är den ungefär 2097 meter. När vi var där mätte Sydtoppen, dagen efter, lägre än Nordtoppen för första gången och det befaras nu att alla kommer vilja bege sig till Nordtoppen, som kräver en del klättring och därför innebär större risk.

Är det svårt att bestiga Kebnekaise?

Som nybörjare upplevde jag det inte svårt att bestiga Kebnekaise i sig. Det som är svårt är att förbereda sig för hur stenigt det är vissa sträckor samt hur jobbigt en kommer uppleva det när en inte vet vad en har att förvänta sig gällande underlag och höjd och även den lite tunnare luften. Det samt personliga förutsättningar. Vissa sträckor kräver att man kravlar över stenar och sista sträckan är snö och is och kan vara lite läskig att gå upp för. Med en halsfluss i bagaget och ingen aptit så var varje meter tillsist en stor utmaning för mig men väl uppe blev jag bländad av utsikten och glömde snabbt bort hur jobbigt jag upplevde toppbestigningen. För vissa slog knän, benmuskler och svindel till också och förvärrade situationen men här klarade jag mig helskinnad. Peppar, peppar.

är det svårt att bestiga kebnekaise kebnekaise sydtoppen västra leden kebnekaise sydtopp skanderna

Att vilja göra det igen

Vi har trots motgångar pratat om om vi ändå skulle göra det igen. Ja en kan ju börja undra om en ändå inte är lite tokig? Om vi skulle, då kanske vi skulle till att stanna på toppen i någon av de fina toppstugorna och sedan gå ner dagen efter. För 16 timmars ohärlig vandring senare så var det ju knappast särskilt mycket njutning. Åtta timmar hade ju sannerligen varit lagom istället och tänk att fota soluppgång vid Kebnekaises sydtopp, alldeles allena.

Ja tänk. Hell yeah, liksom.

Katarina

skanderna glaciär kebnekaise

Glaciären som löper nedanför toppen.

Var det värt åtta timmars vandring? 

hyr stegjärn kebnekaise

Jo men det var det nog, det är ju ganska fint här liksom.

hyra utrustning för att bestiga kebnekaise katarina äntligen vilse kebnekaise sydtopp bestiga kebnekaise första gången

Jaha, då var det väl bara vägen tillbaka dårå. Just ja, den är lika lång den också.

linda-marie gäfvert kebnekaise sydtopp linda-marie gäfvert kebnekaise sydtopp

Hej då Keb, nu drar vi hemåt!

kitteldalen

Glöm inte bort att det är en väg hem också. Det är lätt hänt. Det ä minst lika jobbigt att gå nerför om inte värre, faktiskt. 

Här tackar man Sydtoppen för sitt besök, ”Tackelitack Kebnekaise!”

kebnekaise fjällstation

och köper sig ett bevis på sin prestation, såklart. Tack för att du stod ut såhär länge. På återseende!

Fotodagbok: Med helikopter från Kebnekaise till Nikkaluokta

6e aug – från Kebnekaise fjällstation till Nikkaluokta

Dagen efter vår topptur upp på Sveriges högsta berg, Kebnekaise för den som inte kan sina berg, det jobbigaste äventyret i mannaminne är mina fötter trötta, kroppen bruten och jag minst sagt sugen på att komma hem. Det är nog svårt att förstå hur dagen efter en massiv ansträngning känns men just här och nu så känns helikopterturen från Kebnekaise fjällstation tillbaka till Nikkaluokta, om än förbestämd av min kompis Linda som så gärna velat flyga helikopter, lite som en skänk från ovan. Det visar sig också vara utöver vila för ett par trötta vandrarfötter ett kuligt äventyr i sig att se allt från luften, se lanskapet en nyligen kämpat sig genom till fots och känna lite il i magen på köpet när piloten skojar med pojken som får äran att sitta fram med inget annat än en panoramavy över Sveriges vackra sjöar och berg framför sig.

I foton.

Katarina

Flygturen på sträckan Kebnekaise till Nikkaluokta flygs av Kallax flyg och går dagligen för att hämta trötta vandrare och den som gillar att flyga. En kan flyga själv eller bara skicka med sitt bagage om en vill det. Att åka med kostar 850 pix och en köper biljett i receptionen på fjällstationen. Inget maxantal.

Projekt Rosie

Bokrecension Projekt Rosie av Graeme Simsion

Kärlek vid första ögonkastet, var både boken och kanske lite det som händer paret det handlar om, Don och Rosie, även om det tar Don ganska länge att fatta det. Don, autistisk professor i Melbourne Australien spelar den underhållande huvudrollen. Rosie, det omedvetna objektet för Dons omedvetna förtjusning.

Projekt Rosie av Graeme Simsion

Jag kommer inte riktigt överens med namnet Don Tillman även om jag är förälskad i karaktären. Namnet känns macho. I vilket fall är Don professor och han har ett väldigt inrutat schema. Han har effektiviserat sin dag och ser ner på folk som slösar bort sin tid. Han kommer alltid i precis lagom tid, aldrig försent men ej heller aldrig för tidigt. Båda delarna är att slösa bort sin tid, enligt Don. Don vill träffa någon, av den enkla anledningen att statistiskt så är gifta män lyckligare och lever längre, men det går inte så bra att dejta, det har han redan försökt den traditionella vägen. Så Don kommer på den briljanta iden att göra en enkät och lämna ut till kvinnor för att hitta den passande kvinnan för honom, så att han inte slösar bort sin tid. Han jobbar länge och väl med enkäten innan han sätter den i bruk.

Projekt fru är in place.

projekt rosie graeme simsion

Till enkäten söker Don tjejer att testa den på i olika sammanhang och förfinar enkäten efterhand när han upptäcker problem. Hans vän Gene hjälper honom och sätter Rosie i Dons bana och Rosie kommer med ett problem, hon vet inte vem som är hennes pappa är. Eftersom Don älskar att lösa problem så sammanflätas sedan Don och Rosies bana kring pappa-problemet. Underhållande scener följer där Don måste gå utanför sin comfortzone rejält, snart finner sig ätande mat på balkongen fast att det varit otänkbart innan, gör ändringar i sitt annars effektiviserade schema för att få umgås med Rosie och kanske även tar steget mot kriminell när han och Rosie börjar samla in folks DNA utifrån uteslutningsmetoden kring vem som kan vara Rosies pappa.

Vad som följer är bara roligt. jag skrattade flera gånger högt i öppen miljö när jag läste den här boken. På tunnelbanan, på parkbänken, på jobbet och ibland stående halvägs påväg in eller ur ett rum. Jag var så inne i den att jag till sist kom på mig själv med att berätta hela historien för min kollega Eduardo i postrummet, så nu frågar Eduardo om boken och hur det går för Don långt efter att jag läst klart den. Turligen nog mitt i allt det här upptäckte jag att det finns en uppföljare och började läsa den också, såklart.

Boken utspelar sig i Melbourne Australien och är ursprungligen ett filmmanus. Jag gillar det. Att läsa den här boken blir väldigt visuellt på något vis. Den är lättläst, witty och feelgood med underfundig humor. Boken berör enkla etiska ställningstaganden, som t ex frågorna från Rosie om Don tycker hon är tilltalande samt om Don kan bli kär. Men om man är i Don Tillmans huvud, förstår en plötsligt att en sådan fråga inte är lika lätt för alla.

Passar den som gillar enkla kärlekshistorier, som minns universitetsmiljön med glädje och som tycker olika typer av unika personligheter är roligt. Jag lånade den som e-bok på Stockholms Stadsbibliotek. Går att köpa här.

Katarina