Month: maj 2018

Kati i Italien

Bok: Kati i Italien – Astrid Lindgren – 1952 Kati i Italien, min namne på äventyr på samma platser jag. Som jag längtat efter att läsa denna bok! Och jag slukar den också precis som den första boken om Kati, Kati i Amerika, med hull och hår men på en solig terass i Italien, istället för i en vårledsen lägenhet i Stockholms södra förorter. Foto: Sofia, Fantasiresor Kati i Italien är den andra boken i en ungdomsbokstriologi av reseskildringar Astrid skrev tidigt i författarkarriären. En bok med mycket humor och kärlek, med känslan av att Astrid hämtat inspiration till karaktären Kati från sitt eget liv. I Kati i Italien så reser Kati (min namne, fast ska uttalas katig, mkt viktigt, kanske mitt också borde ?!) till Italien efter att ha vunnit pengar på spel tillsammans med hennes bästa vän Eva. Eva är också Katis inneboende på Kaptensgatan (Östermalm) efter att moster ha gift sig med en man på deras resa till Amerika (Kati i Amerika, första boken) och stannat i landet. De båda jobbar på …

Ett Italien genom min iPhone

Jag erkänner, jag drack öl igår. Vaknar med klibbiga pollen-ögonfransar när morgonljuset strilar in genom fönstret i mitt sovrum. Man ska inte underskatta glädjen i en aw med jobbet, inte heller det som kommer morgonen efter. Tunga ögonlock. Precis som vanligt scrollar jag telefonen när jag vaknar, läser mina favoritbloggar i mitt Bloglovin flöde och ler till allas nyinstagrammade lördagsmorgonbilder. Dessvärre tappade jag telefonen i Sofias hårda Italienska badrumsgolv så nu är det nästan slut med mobiläsandet. Mellan skärvor kan jag svara på meddelande och på en bra dag, skicka en snapchat med vitt silvrigt ljus på köpet, för front-kameraglaset det sprack det med. Men men, vem har inte haft en sprucken iPhone-display? Känns 2010-igt liksom. Tillmin glädje i min morgonmisär upptäcker jag att min engångskamerarulle precis framkallats i telefonen. Och vad bättre än att upptäcka Italien i bilder en inte minns att en fotograferat? Glädjen störtar tillbaka. Så vi kikar. Om du är nyfiken på engångskameraappen så har jag skrivit mer om den här. För inte så länge sedan gick min kollega Emmelie på …

Är du den enda jag känner som fortfarande plockar ut biblioteksböcker?

– Are you the last person in New York still taking out library books? – Mr Big – I love the smell. – Carrie Se scenen. Det är på sätt och vis sant att jag själv är den enda jag känner som fortfarande plockar ut biblioteksböcker. De flesta tycker nog det är en bra idé men gör det desto mer sällan. Kanske vill en helst äga sin lilla bok, vilket jag kan relatera till. Men med min bokkonsumtion som både innefattar läsning och att klämma på böcker skulle min lägenhet snart vara fylld av bokhögar från golv till tak och jag vara den där galna lilla boktanten alla tror att jag är. Tips -> Sökmotorn på Stockholm Stadsbibliotek är värd namnet och här kan du söka upp böcker kopplat till destination. Cathinka skrev det på sin blogg och jag är ju inte sen att hänga på sånna ideér. Testade själv inför italienresan. Klicka på länken ovan, sök på land t ex Italien och kolla sedan på ämne i högerspalten. Där kan du t ex välja romaner …

Vykort från Fiesole

Hej läsare! Börjar alldeles nu piggna till från två dagars inte så kul sjuka. Men vad finns det bättre då än en pasta till tröst? Fiesole badar i både sol, moln och tryffel, jag läser Anton Tjechovs novellsamling – Damen med hunden och förundras över de val vi gör i livet. Sara sitter mittemot och Sofia påtar i badrummet. Jag har kommit till det stadie att smink inte längre känns nödvändigt, knappt tvål heller och det enda jag vill är ha fötterna på soffkanten och läsa böcker eller spana efterrätter på de lokala restaurangerna. Ett vykort från Fiesole. Katarina

Bodil Malmstens loggböcker

Min kärlek till Bodil har inte gå någon förbi och i skrivande stund, på en terass i Fiesole har jag läst ut nr 2 av Bodils Malmstens loggböcker, hennes blogg i bokform. Jag läser dem inte i kronologisk ordning så den jag nu lästa ut är den första, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Loggböckerna är bara fantastiska. Jag skrattar på varje sida och tänker vilken skatt som går förlorad nu när hennes blogg inte längre ligger uppe. Om man klickar sig in på finistere.se kommer man inte längre till något även om adressen på sätt och vis fortfarande verkar fungera. Loggböckerna är som ett nutidsdokument (2005-2013) från ett land i fjärran, från allt vad det innebär att vara vardagsboende i Frankrike och några gånger om året pendlande till Sverige. Om Finistère, en annan fransk stad och om Stockholm. Om att vara författare, andra författare, dikter och utdrag ur böcker. Om fransk och svensk politik, om mullvadar och om familjen tejp. De två böcker jag läst och denna text baseras på; Hör bara …

Leonardo da Vincis vingård

Med den sista måltiden tvärs över gatan är Leonardo da Vincis Vingård vad det verkar en undangömd liten skatt. Med en simpel guldpeng får en tillgång till en innegård och trädgård en inte trodde låg mitt inne i en italiensk storstad. Att det var Leonardos, känns sekundärt när en kliver ut på terassen och blickar ut över vinrankor, buskar och grönska. Gräv djupt i fickan efter några överblivna slantar och bege dig hit om du har tid och energi över. Skugga finnes. Katarina

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

Det blir som jag tänkt och morgonen inleds med att vandra runt i en nyvaknad lägenhet. Takterassen väntar och badar i sol även under tidig morgon. Tre koppar kaffe följer med upp på taket och jag sträcker ut benen en stund till en kopp kaffe. Nedanför terassen skramlar spårvagnen förbi varannan minut och det känns som att Milano är en blandning av det Warszawa jag känner till, ett romantiskt turistiskt Rom med priser som ingen annanstans jag sett, men till trots med en stark italiensk själ. Sofia, Fantasiresor på takterass där vi bor, på vårt Via Broletto. En vacker vattenkran i Parco Sempione. Vårt via Broletto Ivrig att komma iväg äter vi en italiensk frukost i caféet på den gata där vi bor, Via Broletto. Vårt Via Broletto. En charmig gata på promenadavstånd från Doumo, den kända gotiska grandiosa katedral Milano använder som framsida. Det är här vi är, vi turister, resenärer och alla som vill lura på oss attiraljer en aldrig behöver, samlas. Jag vet att det inte är mitt Italien men kan ändå …

Att andas Milano

Ett första stycke luft av en stad, jag aldrig planerat att besöka. En strejk som omkullkastat alla planer och fått resväskan att packa sig själv i ett enda virrvarr av bortglömda sommarkläder. Hemma i garderoben ligger fortfarande den svarta kjolen kvar, favoriten och med är en salig blandning av sommarklänningar jag inte minns att jag köpt. Men kanske är det bra ibland att tvingas att spontant ändra sin reserutt, hamna någonstans och i annat sällskap en vad en tänkt sig från början. Tvingas ur sin trygga tillvaro, ut i det okända och med en garderob en kunnat svära på aldrig ha ägt. Att vakna upp till en italiensk storstad, i en vacker italiensk lägenhet i ett gammalt sekelskifteshus med takterass, där den ända vännen är Otis, en hiss i originalutförande, kanske ändå inte är att lämna sin trygga tillvaro. Det är att vandra rakt in i en trygg italiensk famn. Första kvällen spenderas på den lokala vinbaren, med mozzarella, ljumma grönsaker, smakliga röror, tiramisu och andra efterrätter jag inte kan stava. Jag skriver, rad för …

Jag längtar efter alla dessa vardagliga ting, som blir så mycket mer när bakgrundsdoften är pasta, solmogna tomater i ljum värme, kalla gränder och italienska bakelser.

Det har känts alldeles förfasligt längtigt alldeles förfasande länge. Men idag gäller det. Idag gäller Italien och min första resa på mycket, mycket länge. Idag är jag på sakta mak påväg till flygplatsen för att borda Norwegian tillsammans med Sara mot Pisa och sedan Fiesole. Till Sofias Fiesole! Vid min första Italien-resa, med min vän Caroline och min mamma. Charter med Fritidsresor såklart! Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida. Men näe. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. För jag är redan i Italien, i Milano för att vara exakt. Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida. Hur kommer det sig, kan man undra? Jo häromdagen fick Sara ett textmeddelande om eventuell kommande strejk i Italien exakt den tiden vi ska flyga. Vad är oddsen? Nåväl, om en ska till Italien är oddsen ganska goda att så blir fallet, för de strejkar mest hela tiden, italienarna. Vad har man att …

Lilla smycket

Bok – Lilla smycket, Patrick Modiano Jag känner doften av Paris, av parisiskor med alldeles för mycket Paris över sig. Ljudet är svagt stadsligt, bilarna i alla kulörer och människorna mörkhåriga med skarpa ansiktsdrag. Gruset knastrar under fötterna när jag vandrar genom parken och känner doften först svagt. Det går inte att missta sig. Crepes och cider. Jag är i Paris, men hur kom jag egentligen hit? Lilla Smycket av Patrick Modiano En bok på bara 128 sidor? Jag suckar av lättnad när det visar sig att bokvalet är en kort bok. Efter den långdragna I love Dick känns det skönt att få läsa en lite kortare en stund. Men den här boken med sina alldeles lagom många tecken visar att det inte är omöjligt att få nobellpriset utan att vara långrandig, för det är precis det Modiano har fått, 2014. Och jag kan vänligt, objektivt, med mycket hjärta säga att det är han värd. Lilla smycket visar sig vara som en påse Mariannelundskarameller. Gammeldags vackra, fantastiskt söta och bara sådär bra som Småländskt marknadsgodis …

Min röda ullskjorta

Längtar du som jag efter den perfekta resegarderoben? Någonstans stavas det praktiska plagg som klarar mycket och passar i olika väder och sammanhang. Min röda ullskjorta är ett sådant plagg jag riktigt älskar. Som ett varmt och mysigt pricken över i:et plagg, för både skog och fest. På plaskigt äventyr i Njupeskär. Foto: Katta Bucketlife. Min röda flanellskjorta är mer berest än många människor jag känner. Bara på det senaste året har hen varit både i Yosemite, Fulufjället och Skuluskogen för att nämna några nationalparker och en hel massa i Stockholm och andra städer. Hen gillar blåjeans, men är också kompis med en svart kjol i garderoben. Sedan 2016 har hen heller inte duschat alls. Min röda flanellskjorta är av 100% ull och behöver därför inte tvättas, om man inte vill det. Jag fick den av en vän hösten 2016 efter jag varit på Grönland när hon läst det här inlägget. Vännen är amerikan och beskrev med stolthet att de här cowboyskjortorna de har man för livet i USA. Man ärver dem av föräldrarna och …

Sommarkläderna på vinden

Ljudet är tillbaka och jag rycks åter ur bokens värld. Det en kopp kaffe räddade är nu oräddat och jag förbannar allt vad sport heter. Men jag har inte hämtat mina semesterkläder. De är där, där uppe och väntar på mig. Jag vet inte vad som tar emot, eller jag vet ju vad som tar emot, det är det omständiga med det som tar emot och som gör att jag inte hämtar mina banankartonger med sommarkläder, med sköna svalliga Medelhavskläder för dagar i Toscana, fräcka t-shirtar för dagar i Alaska och mina borttappade solglasögon med plastblommor. Det omständiga i att jag alltid på ett oorganiserat sätt slänger i det jag känner för i en banankartong och bär den till vinden på hösten för att förbryllat inte orka hämta dem på våren. Sommarkläderna på vinden. Jag vet att jag kommer att plocka ner dem de sista dagarna. Att frenetiskt leta genom låda efter låda och lämna dem öppna vid fotänden när jag kliver på planet till Toscana. För jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om …

Och andra sidan upphör tid och rum att vara tid och rum och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, bokstavligt

Söndagar är som andra söndagar är, dvs när jag skriver det här är det söndag och jag lyssnar på helikopterljudet som tvingar mig att kika över bokkanten Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Bodils loggbok som fullkomligt trollbinder mig. Att läsa mycket har sina för och nackdelar, helt plötsligt har jag förmågan att helt träda in i bokens värld. En klar fördel, jag har fokus. Och andra sidan upphör tid och rum att vara tid och rum och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, bokstavligt. Att läsa mycket böcker är också förenat med mycket känslor, hjärtat klapprar på i klappertakt, jag blir beroende, vill ha mer, vill ha lidande, kärlek, lycka, sorg och ensamhet. Jag vill inte ha helikopterljud. Men av någon anledning anses det acceptabelt att förorena Stockholm med helikopterljud om anledningen stavas sport. Jag räknar ett, två, tre, fem, tio och ljudet är borta, på riktigt borta. Var det kanske inte en sådan viktig match ändå? Kanske finns tid för en kaffepaus. Helikopterkaffepaus. Jag funderar ett slag på hur …

Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar

Idag är det arbetarrörelsens dag och jag är hemma och tvättar. Förra året var jag på Åre Sessions på Valborgshelgen. Året innan det minns jag inte. Men jag vet att jag sällan är hemma på långhelger. 1a maj är arbetares svar på långweekend och hade jag några hundralappar över skulle jag ta mig med tåg till Sundsvall för en stund utanför Stockholm, bortom livet här. Jag funderar på om jag tillhör arbetarrörelsen? Jag är ju tjänsteman? Hur vet man om man tillhör arbetarrörelsen? När jag tänker på arbetarrörelsen tänker jag på åtta timmars arbetsdag. Men jag är ju för sex timmars eller helt flexibel arbetstid faktiskt. Att jobba lite som en vill. Det passar mig. Ett fyrkantigt tillsammans-system är inte egentligen något som gynnar mig. Men jag är ändå för arbetarrörelsen. För det är ju inte bara det där med tiden utan också miljön på arbetet, framförallt den där psykosociala arbetsmiljön. Årets gemensamma tema för sossarna är ”Tillsammans för trygghet” och det skriver jag under på, även om tillsammans kanske inte alltid är till mitt …