Month: augusti 2018

Skrivet av er under sommaren

Ibland funderar jag på vad som driver en att blogga? Sällan kommer jag fram till ett givet svar. Kanske är det lyckan i att skriva av sig och veta i alla fall någon läser? Eller är det för läsaren, för att ni ska ha något att läsa i mobilen på morgonen när ni vaknar där i sängen? Eller är det helt av egocentriska skäl, självförverkligande, där läsaren är mindre viktig?   Extra mysiga kommentarer när ni vill följa med på resan. Hur som haver som skriver jag och jag får skriven text tillbaka i form av kommentarer. Min blogg är öppen för att bli kommenterad på och jag tycker fortfarande det är så himla roligt att få dem, stora och små. Reflektioner kring vad som händer i världen varvas med ”Gud vad fint” och ”Där var jag på 80 – talet, står huset fortfarande kvar?”. Det är alltid en fördel att skriva en blogg som skapar känslor och inspirerar och det får en väl säga att en reseblogg ofta gör. Jag gillar särskilt mycket känslan …

Servitören säger att vi får sitta kvar hur länge vi vill så att han kan lyssna när vi pratar. Denali

18 juni – Denali Dagen efter en längre vandring är alltid lite morgontröttig. Det är synd att en glömmer bort det, från gång till gång. Nästa gång behöver vi komma ihåg det så att en planerar in vila och hör sen! Det går inte att maxa både fysisk aktivitet och sevärdheter har jag lärt mig i sommar efter att ha drabbats av något som liknar nära utmattning när jag kommit hem. Sugen på kaffe? Här hittar du Starbucks. Vi börjar även denna morgon sent och åker till Denalis Visitor Center som finns nära entrén och bestämmer oss för att gå delar av Tree Lake Trail. Leden passerar några broar och de vill vi kika på. En hängbro och en järnvägsbro besämt. Jeanette och vår bff Fjällräven. Pendling till jobbet, ja tack. Bara att just Starbucks finns här, så Amerikanskt – Denali När vi kommer tillbaka dricker vi kaffe från Starbucks i Denali. Bara att just Starbucks finns här, så Amerikanskt. Det regnar och vi klär in våra kameror med plast. Jag minns inte våra samtal, …

Möt den lätta saltvattensvinden i Haparanda Skärgård

Haparanda skärgård nationalpark Vaknar av att jag ligger snett i tältet och har tippat in mot Linda. Vi har slagit upp tältet på stranden, den där ensliga stranden, långt ut på Seskarö som vi fick ha för oss själva. En Äntligen vilse strand jag vill flytta till. Skepparen Kim berättar för oss senare att den stranden vi bott på, Kenkälahti, betyder skogsvik. Skogsviken där luftfuktigheten är 99% och håret beachruffsigt hela dagen. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker.   Att övernatta på en strand är ett minne vi tar med oss till höstens vindiga kvällar. Morgonmotljuset och Linda som en av alla tusen gånger går i från mig under vår resa. Skepparen Kim visar Sandskär på sjökartan.  Vi åker tillbaka till Haparanda hamn och härifrån går båten till Sandskär i Haparanda skärgård. Vi far med skeppare Kim och Bosmina båtturer ut till ön. På båten möter …

Sensommaren är här och hösten väntar på sin tur – tankar i nuet

Sensommar- krönika Sensommaren är här och hösten väntar på sin tur. Sin tur att kliva in i vår vardag med virvlande gula och röda vindar, kyliga och dimmiga morgontimmar och alla mina favoritfärger i en enda stor mix. Jag är ju en hösttjej och jag riktigt längtar efter den. För vi har väl ändå fått allt vi behöver i sommar? Med varm temp genom hela Tornedalen, remarkabla vyer i Alaska och tom lite solbränna har sommaren gjort vad den kan för att förbereda mig för vad jag tror kommer bli en tuff höst, personligen och för Sverige som land. Några timmar i solen skänker på sätt och vis livet tillbaka efter en lång och mörk vinter. Missförstå mig rätt nu, jag tänker inte förvandlas till Trisskvinnan men lite solbränna kan jag väl unna mig i mina 30 – something.  Det känns som att det kan komma att bli en lång vinter igen. Med ett valkort som gjort sig påmint i brevlådan i veckan, ett SD-2018 – affischerat Stockholm och att mina semesterdagar så gott som är …

Fikan är bra och kossorna gulliga – Gammelstad kyrkstad

3e aug -Luleå – Nikkaloukta via Gammelstad Kyrkstad Vaknar tidigt, trots sovmorgon. Hoppar in i duschen och duschar för första gången på långa dagar. Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att inte duscha, sitt förfall och hur nöjd en snart blir med det. Inget smink, inget rent hår men glädje. Köket jag inte sett på 10 år. Sist var det paltmatlagning och nu fruktsallad. Ge mig en stuga eller två. Tänk vad tiden går Att sova över hos en barnfamilj innebär också alltid säker frukost. Lillan är såklart uppe och Percy som jobbar lite/ semestrar lite samtidigt. Vad det nu heter när man semestrar och jobbar samtidigt, semjobbar? Det var så längesedan jag såg honom. Precis innan resan upp till Luleå påminner Facebook mig om när jag står i samma kök och kikar på paltmatlagning i början av min Facebook- karriär. På den tiden bodde Percys pappa i huset och nu Percy själv med dotter och dam. Tänk vad tiden går. Världsarvet Gammelstad Kyrkstad Planen för dagen är världsarvet Gammelstad kyrkstad. Det …

Dagar vi minns

Sammanfattning med mobilbilder av roadtrip genom norra Sverige -> Stockholm – Karesuando – Haparanda – Luleå – Nikkalouka – Lycksele och åter Stockholm. 27e juli till 8 aug. Den där känslan, när en landar hemma i soffan efter hundratals mil i bagaget. När foten är stel av gaspedalen och hjärnan alldeles fartblind. Det är en särskilt känsla. After frihets – känslan. Just den känslan fyller nu mitt hjärta, omhuldar det och får mig att småle när jag sakta bläddrar genom alla de där mobilbilderna som blivit tradition efter en semester, som sammanfattar den så bra. Stockholm är inte längre varmt, idag är det 16 grader och regn, men väderprognosen visar värme till veckan. Det känns som att den meningen aldrig slutar att skrivas och till sällskap av väderprognosen är nu mitt hjärta varmt av dagar i Karesuando, Tornedalen, Haparanda Skärgård och ansträngande stunder uppe på det där berget. Det där berget som tog mitt hjärta och överansträngde det. Dagar jag minns. Dagar att ta fram när hösten pockar på och nu vädret sakta vänder. Här …

Hälsa på mig nu eller om tusen år i Haparanda

1 aug – Kattila – Haparanda (Seskarö) Vi vaknar i Kattila som kokta fiskar och Linda jämför tältet med en slow cooker. ”Man märker ju inte ens att en dör. En gör ju det så gradvis”. Övertorneå kyrka. Övertorneå. Vandringsbloggen skojar om sitt frissiga hår och jag ser ut som Jesus. Bra start på en morgon, men vi stannar här. Äter frukost och pratar dagar och tid. Jag börjar tappa uppfattningen om just det och det blir allt svårare att veta hur och var en befinner sig. Jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år på klipporna i Kattila Jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år av Bodil. Några rader triggar alltid min skrivlusta. På klipporna i Kattila blir det jobbigt för jag har inget att skriva på. Min dator har konstant slut på batteri och det finns ingenstans att ladda den. Mycket i Tornedalen är stängt, så och den restaurang som med sin skylt lurar med sina öppettider här i Kattila eller skylten för soluret i Pajala. Skylten finns, …

Vi gör Pajala

31 juli Pajala – Juoksengi Vi vaknar upp mitt i Pajala. Känslan av  otrygghet har tagit oss hit. Ett skönt bad i Torne älv får oss att stanna kvar. Morgonbadet i Torne älv det bästa är. Jag har i år badat fler gånger i Torne älv än vad jag ibland badar på en hel sommar. Såhär glad är Linda efter att hittat en bra tältplats och gröt till frukost i solsken. Efterlängtade prinsessbakelser och en skylt till Kina – Pajala Vi gör Pajala. Besöker centrum och kikar på soluret som inte längre finns. Men en skylt till Kina gör. Kul när man samtidigt läser Populärmusik till Vittula, för då vet man, det där med Kina menar jag. Vi kollar in Pajalas cafe-utbud och får tips om två från kassörskan på den lokala klädbutiken. Vi väljer Cafe Valvet och äter bakelsen Änkan. Som sockerkaka blandad med prinsess skapar den den efterlängtade sockerkick en sockerberoende som jag letar efter. Bakelsen kostar 45 kr och kaffet 15, som sig bör på ett konditori med stil. Pajala visar sig …

Jag badar av mig jag hatar att vara kvinna ilskan i Torne älv. – Karesuando till Pajala

30e juli Karesuando – Pajala Jag vaknar och dricker kaffe på verandan ensam i min ploppmugg. Eller Jimmys mugg för att vara korrekt. Jag vill ha en, så kanske kan jag titulera det som min lånemugg. Mertajärvi, en av Norrlands vackraste små byår. Jimmy har börjat jobba efter semestern och vi ska checka ut från Airbnb Jimmy. Vi plockar ihop och det tar mycket längre tid än vad vi tänkt oss. Det gör det alltid på något vis. Hej då Mertajärvi! Tills vi syns, nästa år. Karesuando Botaniska trädgård. Kan det vara Sveriges nordligaste? Mycket av Sveriges nordligaste någonting ligger i Karesuando. Jimmy vill att vi ska säga hej då så så vi åker till Karesuando för att tanka, handla och säga just, hej då, på Jimmys jobb Eliassons. Carola är på jobbet och säger att Karesuando har en botanisk trädgård. Karesuando botaniska trädgård. Vi åker dit, på stört. Linda motvilligt, men jag bestämt. Linda pratar med sin pojkvän för att fördröja tiden men trädgården är så liten att den inte räcker till ett samtal. Strax …