All posts tagged: fotodagbok

Fotodagbok: Klipphäng vid Lidingö

5e maj, 2017, Lidingö Stockholm För några helger sedan träffades jag och resebloggaren Jeanette med vänner upp en stund på några klippor bakom hennes hus. Det är så härligt att ha resebloggande vänner att mötas upp med som vet vikten av att ha fotogenica miljöer bakom knuten. En strålande solnedgång, en mästargrillare, två resebloggare och två vänner möttes för en avslappnad fredag efter jobbet, bara sådär. Det behövs verkligen mer stunder som dessa för möjligheten till avslappning. Vikten av att vara tillsammans, att andas friskluft och att bara skratta åt dumheter kan inte nog poängteras. Ikväll händer det igen då jag ska på resebloggaren och färdledare Johnnys födelsedagskalas. Det går bra att hänga med på äventyr under dagen via instagram stories. Katarina

Fotodagbok: Ängsö med #kvinnligaäventyrare

6e maj, 2017 Så träffades vi äntligen. Ambassadörerna och alla följare av #kvinnligaäventyrare, ute på Ängsö naturreservat utanför Västerås. Aldrig hade jag föreställt mig att det skulle till att bli ett så stort event! Kanske 150 personer tog sig ut till Ängsö reservatet, från vad som kändes vara många avlägsna hörn av Sverige. Dagen fylldes med fotoworkshop med Sofi Wennstig, reseskrivande med Sanna Rosell, packningstips och lära sig karta och kompass tur i skogen. Träffade gamla och nya ansikten. Så många nya att jag knappt ens vet vad alla heter. Sådana här dagar är så bra. Att få ta en avstämning med likasinnade, att nörda och fördjupa sig olika ämnen en funderat på och behöver lära sig och ta emot praktiska tips från andra bloggare. Det gör vi snart igen va? Vill du läsa mer om Kvinnliga äventyrare? Klicka här. Katarina Sofia från Hildas. Boel Engkvist Ida från I skog och mark Linnea med bloggen Lanclin. Sofi Wennstig Linnea, Boel och Rania Rönntoft Angelicas mamma. Här är jag, vilse på ett berg. Helena som fotar såklart. …

Fotodagbok: En gungande hängbro i Schweiz

12e mars, 2017 Svindlande är min första tanke när jag vi svänger in till kanten och parkerar. Är ni säkra på att vi ska gå över? Jag må vara äventyrlig, men min äventyrsgen sträcker sig inte så långt att den faktisk njuter av höjd sådär precis. Men ut går vi. Och över. Bron, några bassänglängder lång hänger öppen över en bred dalgång längs vägen från Adelboden ner från bergen. En liten skylt om att hålla minst 10 m mellan varje person och att schaukeln och rennen är förbjudet, varnar och påminner om att inte skaka eller springa. Nåväl, det har jag knappast tänkt tänker jag och tar det första svajande steget ut i vad som nästan känns som luften. Upplevelsen? Hujedamej, det är svajigare än jag tänkt mig skriker min hjärna. Mitt hjärta och andra sidan klappar takt och svarar ”fortsätt ut, fortsätt”. Med ett leende brett som dalen tassar jag försiktigt över. På andra sidan bron tar vi en fika och njuter i solen. Vi ser en kanin reta en hund, en annan hund kika …

Fotodagbok: En eftermiddagstur i Nacka naturreservat

2 april, 2017 När jag vaknar på morgonen, dricker jag som vanligt mitt morgonkaffe och blickar ut mot min lilla skog på baksidan av huset. De där 10 minuterna på morgonen är är det som får mig att vakna till liv. Stunden när jag tittar ut på fåglarna som sitter på grenarna och sjunger försiktigt och hör vinden vina runt knuten. Träden står fortfarande oklädda utanför och grönskan väntar på att spricka ut. På gården leker ett par med sin hund. Lusten kommer över mig och jag bestämmer mig för att ta en tur ute till skogs. Jag packar ner en jacka, en flaska vatten och spänner på kameran med mitt 35mms objektiv på väskan, snörar på vandringskängorna och promenerar iväg allena mot Nacka naturreservat. Trots att jag bor bara 15 minuters promenad från naturreservatet har jag bara varit där en gång. Jag hittar entrén vid Kärrtorps idrottsplats där jag brukar kvällspromenera ibland. Ute i skogen är det ljummet. Folk från hela Stockholm fyller promenadvägarna till bredden men jag som har vandringskängorna på söker mig bort …

Fotodagbok: Vintervandring i Adelboden

10 mars, 2017, Adelboden Schweiz Vandra i snö? Kan en det? Nej, det trodde inte jag heller innan Malin föreslog att ta en liten tur uppe i bergen. 4 km och mjölksyrevader senare vet jag att det går. Besöket i Adelboden kommer att etsa sig fast i minnet med utsikten från Our Chalet, de ständigt snöigt mjölkvita alptopparna, den vassa solen, snajdiga tyskan och under all kritik Schweiziska maten. Men den natur Schweiz levererar är som inget annat. Som taget ur Sound of Music eller annan alpfilm får man precis det turistbroschyrerna säljer och mer därtill. Vi köper ett kabinpass och spenderar en dag uppe bland snön. Vi tar oss med kabinbana upp på de toppigaste toppar, hoppar av där vi känner för det och njuter i solen. Vi dricker vår medhavda pulverkaffe och äter mörk choklad. Ni vet ju att jag älskar snö. För mer behöver en egentligen inte i livet. Katarina Malin Annelie Foto: Annelie Foto på mig i inlägget är fotograferade av Malin, StuudioHuusman.

Fotodagbok: Snöglädje med vänner på fjället

18 februari, Mertajärvi, Karesuando Alltså det har varit svårt för mig att redigera de här bilderna. Det har blivit så grymt uppenbart vad som saknas i mitt liv den här helgen när jag redigerat bilder från Norrland. Den där naturen. Vänner. Vänner i naturen. Sån där natur som bara finns när man kommer långt bort från staden, långt utanför och långt in bland trädgrenarna. Men, bilderna i sig är långt ifrån deprimerande. De påminner om vinter, vänskap och pirrande hastighetsglädje. De börjar en morgon, när jag vaknar med knastriga ögon efter en sen kväll på den finska sidan och tittar ut genom fönstret på Helenas brors hus och ser solen gå upp. Den slutar på fjället, med sol som går ned över vidsträckta vindiga vyer och några renar som enda sällskap. Att vara ute på vidderna är som balsam för själen. Vi stannar en stund på varje utsiktsplats vi hittar och tar oss vidare mot en liten samestuga. Där grillar vi och njuter en stund i solen. Mina kläder luktar fortfarande eld såhär långt efter, …

Fotodagbok: Morgon i Mertajärvi

19 februari 2017 Att vakna med vinter precis utanför fönstret är något jag kan vänja mig vid. Jag inser när jag vaknar att jag saknar det, riktigt, riktigt mycket. Det är söndag och de andra har inte vaknat. Kanske inte så konstigt då min klocka visar sig gå en timma fel och jag är uppe med tuppen, i bokstavlig bemärkelse. Jag värmer lite vatten och Sofia vaknar. Förmodligen för att jag springer omkring och kokar vatten till snabbkaffet. Tror det är inbyggt i generna hos Sofia och mig, när det vankas kaffe, menar jag. Helenas bror Jimmy kommer förbi och vi tar oss ut med skotern, Sofia stannar inne och Helena kommer lite senare, ungefär som alltid. Det är mycket kallare än dagen innan, kanske – 15 och hela Mertajärvi, deras hemby, badar i vitt och blått skimmer. Vet inte om det egentligen finns något bättre än tidiga mornar och vinter. Håller du inte med? Katarina  

Fotodagbok: Torshamn – Färöarna

Torshamn, 5-7 september, 2016. Resan genomfördes i samarbete med Visit Faroe Islands. Vackra dramatiska Färöarna. Ni läsare har väntat alldeles för länge på bilder från Färöarna så här kommer ett första massivt fotoinlägg om Färöarnas mysiga och vackra huvudstad Torshavn. En huvudstad som med sitt genuina intryck talade om för mig att det är Norden jag borde upptäcka mer av. Vad är det jag väntar på? Helena och jag landade på Färöarna 5 september, 2016, efter en hektisk och lugn vecka på Island tillsammans med Sofia. Dimma och turbulens fick planet att hoppa ned i vad som kändes som en avgrund men bara var Vagars flygplats och korta landningsbana på Färöarna. Samma kväll, efter att ha sett döden i vitögat och kanske botat flygrädslan, puttrade vi sakta in i Torshavn, Färöarnas hav av enkeltriktade gator och huvudstad. Tror aldrig huvudstäder, eller städer överhuvudtaget är riktigt vad en förväntar sig. Så heller Torshavn. En pitoresk stad med ett annorlunda språk mitt ute i Atlanten, en huvudstad svår att föreställa sig. Vi vandrar gata upp och ner i hamnen …

Fotodagbok: Tännforsen

15e januari 2017 Det dova ljudet från hjul på en snöig väg fyller öronen. Vi är på väg. Mot Sveriges största vattenfall, Tännforsen, jag och Annika. Det är sista dag innan hemfärd från Åre och vädret är sådär strålande blått. Bilen rullar på vägen, ett dovt ljud hörs, mer som ett mummel från motorn. Fantastiska Åre har många skattgömmor varav Tännforsen är en. Jag tänker att det är helt fantastiskt att jag ska få se Sveriges största vattenfall. Vi parkerar bilen och går sista biten ner mot vattenfallet genom en snötäckt granskog. Snön hänger tungt på grantopparna och det ljuva känslan av knastret under skorna skapar atmosfären. Snön ringlar ner framför ögonen och fläckar bildas på kameralinsen, fläckar som lämnar sitt märke även på fotografierna efteråt. Nere vid fallet fotar vi varandra, hoppar och upp och ner och leker modeller. Vi halkar ner för backen till utsiktsplatsen. Jag åker pulka på rumpan för att överhuvudtaget komma ned och klättrar på räcket för att komma upp på vägen tillbaka. Det är en fin stund med Annika vid Tännforsen, Sveriges …

Fotodagbok: Snöskovandring i Åre

14 januari, 2017 Efter att ha flyttat till Stockholm förra året så har längtan om att återvända till vildmarken krupit sakta på. Att få spendera några dagar med likasinnade, mitt ute i ingenstans, dit det ändå går att ta sig med tåg på ett smidigt sätt är så fantastiskt. En liten by, fylld med fart och äventyr. I lördags snörade vi på oss snöskor på eftermiddagen för att vandra över Åresjön bakom Holiday Club där vi bor. Vi var ett gäng brunhåriga, rödhåriga och blonda med en sak gemensamt, alla kvinnor, som begav oss ut. Det är första gången jag testar att vandra med snöskor. Jag upplever det ganska likt isskorna från Grönland men lite klumpigare och mindre farliga. Jag vandrar och lyssnar på Johanna prata norrländska och foto. Katta gör upp en eld, vi skrattar och fotar och när jag kommer hem värker benen av ansträngningen och jag luktar eld. Det finns inte mycket som slår känslan av svett, rökdoft och brinnande muskler. Katarina Rania Rönntoft, bloggaren bakom Rowantree. Jennifer, med bloggen Forever Abroad.  …

Fotodagbok: Smäktande lavalandskap och Landmannalaugar

1 september, 2016 Jag tittar i backspegeln och ser den isländska kusten försvinna bort och lever med vetskapen om att jag nog inte kommer att få se kusten på ett par dagar. ”Här ska vi ta av” säger Helena och jag som kör svänger höger ner rakt ut i lavalandskapet. ”Är du säker?”. ”Ja alltså man får köra på sånna här vägar men man måste ha fyrhjulsdriven bil” fortsätter Helena. Skämtar hon nu? Vart är vägen? Men jag kör vidare och tänker att det går alltid att vända. Vi virvlar fram genom landskapet, oron rinner sakta av när det isländska höglandet, som klippt ur sagan om ringen breder ut sig. Bitvis försvinner nästan vägen och jag tror att vi ska fara rakt ut i det mossiga landskapet. Men det händer aldrig. Vi stannar och tar en fika och jag vandrar ut mot solen. Sofia knäpper några kort på mig och vidden. Det är sånna här stunder man minns från en resa. Landmannalaugar Vårt mål är Landmannalaugars varma källor mitt ute i ingenstans och vi når dem efter …

Fotodagbok: Urd

27e December 2016 Igår kväll efter en hel dags vila har min energi åter kommit varpå jag bestämmer mig för en sen kvällspromenad längs Gullringens gator. Stormen Urd sveper över Småland och om jag får säga det själv, så är det blåsigt. Men vad är väl lite vind om man har rätt kläder på sig? Under natten ökar stormen och jag lyssnar på vinden, hur det knakar i träden och viner runt husknuten. Jag vaknar på morgonen och det gör också solen. Vinden är bara ett minne blott. När jag är hemma brukar jag bege mig ut mycket i skogen varpå jag bestämmer mig för att ta en tur till min favoritplats, Norra Kvills nationalpark. Jag har fortfarande inte gått upp på idhöjden inne i parken och tänker att nu är det dags. Mamma oroar sig och säger ”akta så att inget träd faller ner på dig” men jag lyssnar bara på ett halvt öra. Jag packar kaffetermos, äggmacka och en flaska vatten tillsammans med stativ och självutlösare med tanken om att fota självporträtt uppe på …

Fotodagbok: Julaftons morgon

Julaftonsmorgon, 2016 Kikar in för att jag vill säga god jul till alla mina läsare! Det har varit ett fantastiskt år. En summering av årets resor får vänta men Grönland, Island och Färöarna må varit mina drömmars resa. Under morgonen tog jag och mamma en julpromenad. Jag satte klockan tidigt, runt åtta, för att fota soluppgång och döm om min besvikelse när jag vaknade och det stormade och regnade i mitt kära Småland. Så, jag slog mig ner i tv-soffan och gjorde som alla andra envisa, väntade ut det. Efter någon timma lättade det upp och solen kikade fram. Efter regn kommer solsken! Mamma och jag snörade på oss bootsen och vandrade runt byn och förbi barnvaktsstugan. Naturen bjuder inte på någon snö här nere men bjöd på två härliga timmar med sol och grönskande skog! Så god jul alla läsare. Nu bär det av till faster och julaftonsfirande. Katarina  

Fotodagbok: En svallande soluppgång över Skinnarviksberget

19 november, 2016, Skinnarviksberget, Stockholm Södermalm Förra helgen packade jag kamerautrustningen och gav mig ut på morgonäventyr med en annan resebloggare. Malena med bloggen Malena och Shanghai ville lära sig lite mer om fotografering och jag behövde sällskap för en fotografering för inlägg både till Kiliaros fotoskola och för klädspons som jag fått från företaget Craghoppers, så det blev en match. 07.45 möttes vi på Zinkendamms tunnelbanestation. Att säga att det var tidigt, är en underdrift. När klockan ringde trodde jag det var mitt i natten. Men, belöningen infann sig snart när vi fick se Stockholm vakna till ett gyllene sken lila sken. Vi började med att fota självporträtt med självutlösare på Skinnarviksberget under soluppgång. Jag tipsade om enkla knep när man fokuserar i motljus, hur man räddar himlen från att bli utfrätt i soluppgång basic iso, slutartid och bländare innan vi vandrade vidare på söder gator och fotade porträtt i rörelse, Stockholms siluett och annat som kom i vår väg. Katarina

Fotodagbok: Trumpet väder och en het kopp kaffe

Onsdagen den 9e november 2016, Stockholm Onsdagen den 9e november 2016 har så gått historien. Föga anade jag när jag vaknade den där morgonen att jag skulle få pulsa i kilometerdrivor av snö till jobbet och föga anade jag att en orange man skulle ta över makten i USA. Helt klart en trumpen morgon vi inte sent kommer glömma utan aldrig. Jobbet hade prickat in två dagar konferens på Elite Tower Marina i Nacka strand, kanske räddningen på en annars horribel vecka. Att vakna till något så dumt som att Donald Trump blivit president fick mig att stå förvånad på sidlinjen och se åren passera i revy innan de ens hänt. Vad har vi att vänta? Nya udda immigrationslagar? Svettiga resebestämmelser (antar att alla som reser till USA har koll på det redan udda frågeformuläret i Visa Waiver Program) med ytterligare föråldrade kontroller? (fingeravtrycken tar ni ju redan så ni har väl att börja med tåavtryck då) eller varför inte några nya roliga abortlagar eller andra kvinnoförnedrande regler som kommer få kvinnorna att fly fältet? Kvinnlig …

Fotodagbok: ett Stockholm i höstskrud

Oktober 17 och 22 Ibland är det svårt att ta in hur fort det går. Hösten svischar förbi och vi är framme i november. Ett jag vill jag bara krypa ner i soffan med en kopp chai-te och min varma filt runt benen mode infinner sig. Drivkraften växlar ner och det är svårt att få särskilt mycket gjort. Vädret utanför mitt fönster är höstruskigt och lite snöslaskigt och på avstånd lyser Globen lila. Netflix står på i bakgrunden när jag går genom bilder från oktober, sållar, redigerar och förbereder för bloggen. Under hösten visar sig Sverige från sitt vackraste jag ett fåtal dagar, precis de två dagarna när jag tog en höstig promenad med min kollega Alexander och senare en ännu höstigare sådan med min vän Caroline. Just nu är bilderna till för att njutas av och för att glömma bort världen utanför, den tunga, ruggiga och gråkvalmigt vita före den riktiga snön världen, som nästan ingen gillar. Så här kommer två dagar i oktober som gav mig röd, gul och grön glädje, höll vintern …

Fotodagbok från Kangerlussuaq

26 – 29 augusti 2016, Kangerlussuaq Grönland i samarbete med World of Greenland Arctic Circle och Air Iceland. När vi landar I Kangerlussuaq den där fredagen i slutet av augusti är flygplatsen fylld till bredden. Jag blir superförvånad. Hur kan det vara såhär mycket folk här? Jag går ut från flygplatsen och tror att det första som ska möta mig är snöklädda toppar och en fjord belagd med is men möts istället av en oväntat färgglad by med roliga gatunamn som Kissaviarsuk och en minimalt liten befolkning om 512 personer. Från flygplatsen blir vi, jag Helena och Sofia, upphämtade av vandrarhemmet vi ska bo på och körda de två kilometrarna till Old Camp på en guppig väg i en guppig buss. Jag har packat tungt och släpar in min överfyllda resväska till mitt rum. Rummet är inte så varmt, tänker att det är tur att jag lever efter mottot hellre varma kläder än snygga och tar på mig raggsockorna jag packat ner i resväskan på morgonen i ett 26 gradigt Stockholm. Efter en hel dags resande vill både …

Fotodagbok: Saltarö

4-5e juni 2016 Sommaren passerar så fort och vi är nu i augusti. I början av juni spenderade jag en helg på Saltarö, som inte är en ö, men fastlandet i Stockholms skärgård. Jag var där och firade Ulrica, min kusins frus, fruhippa. Vi hade en härligt lagom lång helg med mat, mordgåta och en vacker skärgård i sin bästa juni-skrud. Jag tog trilliarder som får berätta sin egen historia. Katarina

Fotodagbok: Stockholm Pride

30 juli 2016. Äntligen fick jag uppleva Stockholm pride! Har väntat i många år men aldrig riktigt lyckats time-a eventet. Skyndade till dagens parad efter att ha skänkt mitt köksbord som skräpade i förrådet till mina vänner på söder. Hela innerstaden badar i regnbågens färger och har gjort i några dagar. Det finns otaliga souvenirer att köpa längs med stadens gator från peruker, flaggor och halsdukar till hela outfits. Folk i paraden har smyckat sig i överdåd och dansar till musik, stämningen är på topp. Jag och Alex träffas vid centralen och vandrar från Stadshusbron längs med centralen och Vasagatan mot Kungsgatan och hela vägen till Stureplan med tåget. Singlar och familjer, tonåringar och vuxna, kvinnor och män, homosexuella, bisexuella, hetrosexuella, trans och queerpersoner är där. Alla är där! 45 000 peeps går i tåget, upp emot en halv miljon förväntas se på. Helt otroligt vilken fest! Har precis kommit innanför dörren och mina ben är överväldigande trötta. Jag bjuder på en bildkavalkad. Katarina Foton på mig fotade av Alexander på bild vid tunnelbanan stadion, redigerade av …

Fotodagbok: Solnedgång över Sjösbosjön

25e juni 2016 Gruset knastrar när bilen rullar upp på den lilla gräsplätten med stenen mitt i. Jag kliver ur och värmen slår mot ansiktet. Detta årets värmebölja har nått oss och jag sträcker på mig efter bilfärden. På gräsmattan nere vid stugan sitter mina kusiner. De har firat midsommar i trakterna som jag. För första gången har jag lust att bada, jag som inte ens badade i Peru trots mina tre månader där. Jag traskar ner till sjön och ser smultron och midsommarblommor, ljummet vatten och knott i tusentals. Det hindrar, varken mig, Daniel eller Martin och vi tar ett midsommardopp. Vi äter grillchips i solnedgången och Martin fiskar. Några timmar passerar och det är en sådandär ljuvlig kväll. Katarina