All posts tagged: fotodagbok

Fotodagbok: Med helikopter från Kebnekaise till Nikkaluokta

6e aug – från Kebnekaise fjällstation till Nikkaluokta Dagen efter vår topptur upp på Sveriges högsta berg, Kebnekaise för den som inte kan sina berg, det jobbigaste äventyret i mannaminne är mina fötter trötta, kroppen bruten och jag minst sagt sugen på att komma hem. Det är nog svårt att förstå hur dagen efter en massiv ansträngning känns men just här och nu så känns helikopterturen från Kebnekaise fjällstation tillbaka till Nikkaluokta, om än förbestämd av min kompis Linda som så gärna velat flyga helikopter, lite som en skänk från ovan. Det visar sig också vara utöver vila för ett par trötta vandrarfötter ett kuligt äventyr i sig att se allt från luften, se lanskapet en nyligen kämpat sig genom till fots och känna lite il i magen på köpet när piloten skojar med pojken som får äran att sitta fram med inget annat än en panoramavy över Sveriges vackra sjöar och berg framför sig. I foton. Katarina Flygturen på sträckan Kebnekaise till Nikkaluokta flygs av Kallax flyg och går dagligen för att hämta trötta vandrare och …

Fotodagbok: Promenad till Kebnekaise fjällstation

4e aug Nikkaloukta – Kebnekaise fjällstation Det var länge sedan jag bloggade om nutid. Jag funderade på om jag skulle göra det idag, men har så mycket material kvar från mina sommarresor och vill så väldigt gärna komma genom det att jag fortsätter med mina tillbakablickar. Ibland är det så. Att en vill avsluta något, för att kunna gå vidare, denna gång är det nog för att komma vidare mot hösten och kommande vandringsresa på söndag som jag berättar mer om då. För nu ska jag snart ut och resa igen! I somras gjorde jag och Linda en fantastiskt roadtrip genom Tornedalen, förbi fjäll, älvar och troll och avslutade med Kebnekaise, eller det där berget som jag har kommit att kalla det. Det där berget som har satt sina spår djupt i min vandringssjäl. Jag har nu kommit till redigering av bilderna men inte längre än så och det tar emot, för jag minns hur jobbigt det var, både psykiskt och fysiskt. Däremot har jag tagit mig genom vandringen från Nikkaloukta in till Kebnekaise fjällstation …

Fotodagbok: Södermalmsvinter

13 januari, Södermalm Stockholm I skrivande stund sitter jag och blickar ut genom mitt bloggfönster och snön ligger alldeles vit på marken. För någon vecka sedan satte  snöfallet igång och det kom som en storm. Jag tog mig ändå till Liljeholmen i början av veckan, har skaffat mig ett såntdär träningskort nu igen och jag och Sofia körde en timma styrka innan jag lydigt pulsade tillbaka genom den växande vita mattan hemåt. När snön väl kommer, kommer den inte precis med fröjd, men här är den! Under förra helgen som var, fick jag besök i Stockholm, pre snö. Nadja är en tjej jag bara råkade följa på instagram och när hon var på väg till Sverige frågade jag vart. Hon skulle till Stockholm och undrade om jag ville mötas upp och visa henne Södermalm. Så på lördag morgon möttes vi upp på Älskade traditioner på söder och tog en lång tur genom Stockholms slingrande gator förbi Cajsa Warg, Åsö gatan, Bergsprängargränd och Vitabergsparken. Över Fjällgatan och Söders höjder. Sa hej till Cornelis statyn och hans Mosebacke, vidare mot …

Fotodagbok: En kort vandring vid Olmsted point

7e november 2017 Värmen slår mot ansiktet när jag kliver ut ur bilen. Det är tidigt på morgonen i november, men solen lyckas ändå värma bergshällen så omgivningen förvandlas till nära öken. Stenarna ligger i kaskader och klipporna lyser starkt vita. Det är nästan så en förväntar sig en grekisk semesterstad torna upp bland klipporna. Långt uppe i bergen, på 2500 meters höjd, bland USAs vildaste natur hittar en Olmsted point. Olmsted point = majestätisk utsikt, vita klippor och ett perfekt ställe att fritt vandra över klippor i alla väderstreck. Medan Helena och Ida stannar kvar och fotograferar utsikten från vägen vandrar jag och Rania zick zack över klipporna. Vi stannar för en enkel lunch med tonfisksmörgås och nötter, kisar mot solen, kramar träden och Rania övar på att kula i den perfekta akustisk som blir i ett öppet klipplandskap. 2 timmar i mitt liv spenderas här. 2 timmar som skapar utmattning och formar drömmar om en stark och vältränad kropp. 2 timmar innan vi slänger in kameran i bilen och beger oss vidare över Tioga Roads karga …

Fotodagbok: Fyrverkeriernas Hannover

Det var nu ett tag sedan jag spenderade en weekend i Hannover. Hannover som stad kom att bli en förvåning, så grön och gemytligt. Men den egentliga anledningen till att jag var i Hannover var fyrverkerierna i Herrenhauser Gärten som tog vid på lördagkvällen. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när grindarna slogs upp och och jag och mina guide Fabian vandrade in. För vad är ens en fyrverkerishow, kan en undra? Men showen var så mycket mer än en show. Showerna, som egentligen är en tävling där ett antal lag runt om i världen möts i Hannover och tävlar mot varandra, har blivit något mer. De har blivit ett sätt att samlas. Runt om i trädgården möter man gamla som unga, vänner och familjer, som tagit sig dit för en stund gemenskap över en picnic. Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina Är du sugen på att besöka en fyrverkerishow i Hannover? Här hittar du mer information.          Resan genomfördes tillsammans med NordicTB och VisitHannover. Text, bild och åsikt …

Fotodagbok: Enskede gårds koloniträdgårdar

170829 Enskede gårds koloniträdgårdar Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har helt enkelt inte haft lust och tog en paus. Pausen blev en vecka och sedan en till med ett inlägg från Hannover, däremellan. Ja brukar blogga oftare, jag vet, men just nu behövde hjärnan paus. Mitt vanliga jobb har stulit kraft, precis som hösten gör med många jobb. Alla möten ska bokas och allt ska hända, just nu. Ibland undrar jag varför man inte bara kan spara lite till januari och februari, månaderna det inte händer någonting? Augusti var en startsträcka på jobbet och en dag tog jag och mina arbetskamrater en tur till Enskede gårds koloniträdgårdar, för känslan av en stunds avkoppling, fika på ett fik som ligger vägg i vägg, grönkålsstöld och en tur till Dalia-trädgården man har slagit upp nästgårds. För mig från landet är kolonilotter något jag bara sett längs landsvägarna. Tror detta, var ett första besök för mig. Sådana här dagar, lever kvar i minnet länge. Katarina

Fotodagbok: Porträtt vid Brahehus

16e maj, 2017. Är det någon mer än jag som mest bara swooooshar förbi längs med E4an, med den virtuella vinden i håret men mest för att den är ju så tråkig att det förslår? Men en som i smyg slänger ett längtigt öga åt sidorna, då och då, med tankar om hur kan en komma av den här oändliga vägen och möta äventyret istället? Jag är nog inte ensam om att många gånger ha åkt fram och tillbaka längs E4an, från Stockholm till Malmö och Malmö till Stockholm. På vägen passerat det där Brahehus (slottsruin). För det gör man ju när man åker från Stockholm till Skånelandet, och hit åker väl alla Stockholmare på sommaren? Som tänker ”att man kanske ska ta ett stopp”, men som inte riktigt har tid, för det är ju allt bra brottom när man är på väg hem och även om äventyrsgenen vill, är man ju allt som oftast lite lat. Men den där dagen i maj, när jag och Malin, Ellen och Jenny var påväg hem från fotokollot Share tog …

Fotodagbok: Högbondens fyr

Enda sedan jag såg det här inlägget från Jeanette har jag inte velat göra något annat än att besöka Högbondens fyr. Så när jag besökte LaLinda (för ungefär en vecka sedan) tog jag och min andra vän Linda chansen när vi fick den och åkte ut till den lilla ön Högbonden. Jag har aldrig varit något skärgårdsbarn, men given chansen har jag upptäckt hur sällan skådat underbart det är med klippor, röda små stugor, dofter av tång, saltvattenstänk och bländande solljus. Högbonden, binder allt detta samman. Vi besöker Högbonden för en laxlunch och stannar till tidig eftermiddag. Vi är knappast ensamma och jag passar på att fråga hur det funkar att bo där, om det finns något ledigt i höst (samtidigt som jag övertalande tittar på Linda) och kanske att det blir en liten höstweekend till för mig till Örnsköldsvik. Linda bor ju numera i Umeå så uppåt landet måste en ju ändå då. Varför inte spendera den på Högbonden? Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina

Fotodagbok: Klipphäng vid Lidingö

5e maj, 2017, Lidingö Stockholm För några helger sedan träffades jag och resebloggaren Jeanette med vänner upp en stund på några klippor bakom hennes hus. Det är så härligt att ha resebloggande vänner att mötas upp med som vet vikten av att ha fotogenica miljöer bakom knuten. En strålande solnedgång, en mästargrillare, två resebloggare och två vänner möttes för en avslappnad fredag efter jobbet, bara sådär. Det behövs verkligen mer stunder som dessa för möjligheten till avslappning. Vikten av att vara tillsammans, att andas friskluft och att bara skratta åt dumheter kan inte nog poängteras. Ikväll händer det igen då jag ska på resebloggaren och färdledare Johnnys födelsedagskalas. Det går bra att hänga med på äventyr under dagen via instagram stories. Katarina

Fotodagbok: Ängsö med #kvinnligaäventyrare

6e maj, 2017 Så träffades vi äntligen. Ambassadörerna och alla följare av #kvinnligaäventyrare, ute på Ängsö naturreservat utanför Västerås. Aldrig hade jag föreställt mig att det skulle till att bli ett så stort event! Kanske 150 personer tog sig ut till Ängsö reservatet, från vad som kändes vara många avlägsna hörn av Sverige. Dagen fylldes med fotoworkshop med Sofi Wennstig, reseskrivande med Sanna Rosell, packningstips och lära sig karta och kompass tur i skogen. Träffade gamla och nya ansikten. Så många nya att jag knappt ens vet vad alla heter. Sådana här dagar är så bra. Att få ta en avstämning med likasinnade, att nörda och fördjupa sig olika ämnen en funderat på och behöver lära sig och ta emot praktiska tips från andra bloggare. Det gör vi snart igen va? Vill du läsa mer om Kvinnliga äventyrare? Klicka här. Katarina Sofia från Hildas. Boel Engkvist Ida från I skog och mark Linnea med bloggen Lanclin. Sofi Wennstig Linnea, Boel och Rania Rönntoft Angelicas mamma. Här är jag, vilse på ett berg. Helena som fotar såklart. …

Fotodagbok: En gungande hängbro i Schweiz

12e mars, 2017 Svindlande är min första tanke när jag vi svänger in till kanten och parkerar. Är ni säkra på att vi ska gå över? Jag må vara äventyrlig, men min äventyrsgen sträcker sig inte så långt att den faktisk njuter av höjd sådär precis. Men ut går vi. Och över. Bron, några bassänglängder lång hänger öppen över en bred dalgång längs vägen från Adelboden ner från bergen. En liten skylt om att hålla minst 10 m mellan varje person och att schaukeln och rennen är förbjudet, varnar och påminner om att inte skaka eller springa. Nåväl, det har jag knappast tänkt tänker jag och tar det första svajande steget ut i vad som nästan känns som luften. Upplevelsen? Hujedamej, det är svajigare än jag tänkt mig skriker min hjärna. Mitt hjärta och andra sidan klappar takt och svarar ”fortsätt ut, fortsätt”. Med ett leende brett som dalen tassar jag försiktigt över. På andra sidan bron tar vi en fika och njuter i solen. Vi ser en kanin reta en hund, en annan hund kika …

Fotodagbok: En eftermiddagstur i Nacka naturreservat

2 april, 2017 När jag vaknar på morgonen, dricker jag som vanligt mitt morgonkaffe och blickar ut mot min lilla skog på baksidan av huset. De där 10 minuterna på morgonen är är det som får mig att vakna till liv. Stunden när jag tittar ut på fåglarna som sitter på grenarna och sjunger försiktigt och hör vinden vina runt knuten. Träden står fortfarande oklädda utanför och grönskan väntar på att spricka ut. På gården leker ett par med sin hund. Lusten kommer över mig och jag bestämmer mig för att ta en tur ute till skogs. Jag packar ner en jacka, en flaska vatten och spänner på kameran med mitt 35mms objektiv på väskan, snörar på vandringskängorna och promenerar iväg allena mot Nacka naturreservat. Trots att jag bor bara 15 minuters promenad från naturreservatet har jag bara varit där en gång. Jag hittar entrén vid Kärrtorps idrottsplats där jag brukar kvällspromenera ibland. Ute i skogen är det ljummet. Folk från hela Stockholm fyller promenadvägarna till bredden men jag som har vandringskängorna på söker mig bort …

Fotodagbok: Vintervandring i Adelboden

10 mars, 2017, Adelboden Schweiz Vandra i snö? Kan en det? Nej, det trodde inte jag heller innan Malin föreslog att ta en liten tur uppe i bergen. 4 km och mjölksyrevader senare vet jag att det går. Besöket i Adelboden kommer att etsa sig fast i minnet med utsikten från Our Chalet, de ständigt snöigt mjölkvita alptopparna, den vassa solen, snajdiga tyskan och under all kritik Schweiziska maten. Men den natur Schweiz levererar är som inget annat. Som taget ur Sound of Music eller annan alpfilm får man precis det turistbroschyrerna säljer och mer därtill. Vi köper ett kabinpass och spenderar en dag uppe bland snön. Vi tar oss med kabinbana upp på de toppigaste toppar, hoppar av där vi känner för det och njuter i solen. Vi dricker vår medhavda pulverkaffe och äter mörk choklad. Ni vet ju att jag älskar snö. För mer behöver en egentligen inte i livet. Katarina Malin Annelie Foto: Annelie Foto på mig i inlägget är fotograferade av Malin, StuudioHuusman.

Fotodagbok: Snöglädje med vänner på fjället

18 februari, Mertajärvi, Karesuando Alltså det har varit svårt för mig att redigera de här bilderna. Det har blivit så grymt uppenbart vad som saknas i mitt liv den här helgen när jag redigerat bilder från Norrland. Den där naturen. Vänner. Vänner i naturen. Sån där natur som bara finns när man kommer långt bort från staden, långt utanför och långt in bland trädgrenarna. Men, bilderna i sig är långt ifrån deprimerande. De påminner om vinter, vänskap och pirrande hastighetsglädje. De börjar en morgon, när jag vaknar med knastriga ögon efter en sen kväll på den finska sidan och tittar ut genom fönstret på Helenas brors hus och ser solen gå upp. Den slutar på fjället, med sol som går ned över vidsträckta vindiga vyer och några renar som enda sällskap. Att vara ute på vidderna är som balsam för själen. Vi stannar en stund på varje utsiktsplats vi hittar och tar oss vidare mot en liten samestuga. Där grillar vi och njuter en stund i solen. Mina kläder luktar fortfarande eld såhär långt efter, …

Fotodagbok: Morgon i Mertajärvi

19 februari 2017 Att vakna med vinter precis utanför fönstret är något jag kan vänja mig vid. Jag inser när jag vaknar att jag saknar det, riktigt, riktigt mycket. Det är söndag och de andra har inte vaknat. Kanske inte så konstigt då min klocka visar sig gå en timma fel och jag är uppe med tuppen, i bokstavlig bemärkelse. Jag värmer lite vatten och Sofia vaknar. Förmodligen för att jag springer omkring och kokar vatten till snabbkaffet. Tror det är inbyggt i generna hos Sofia och mig, när det vankas kaffe, menar jag. Helenas bror Jimmy kommer förbi och vi tar oss ut med skotern, Sofia stannar inne och Helena kommer lite senare, ungefär som alltid. Det är mycket kallare än dagen innan, kanske – 15 och hela Mertajärvi, deras hemby, badar i vitt och blått skimmer. Vet inte om det egentligen finns något bättre än tidiga mornar och vinter. Håller du inte med? Katarina  

Fotodagbok: Torshamn – Färöarna

Torshamn, 5-7 september, 2016. Resan genomfördes i samarbete med Visit Faroe Islands. Vackra dramatiska Färöarna. Ni läsare har väntat alldeles för länge på bilder från Färöarna så här kommer ett första massivt fotoinlägg om Färöarnas mysiga och vackra huvudstad Torshavn. En huvudstad som med sitt genuina intryck talade om för mig att det är Norden jag borde upptäcka mer av. Vad är det jag väntar på? Helena och jag landade på Färöarna 5 september, 2016, efter en hektisk och lugn vecka på Island tillsammans med Sofia. Dimma och turbulens fick planet att hoppa ned i vad som kändes som en avgrund men bara var Vagars flygplats och korta landningsbana på Färöarna. Samma kväll, efter att ha sett döden i vitögat och kanske botat flygrädslan, puttrade vi sakta in i Torshavn, Färöarnas hav av enkeltriktade gator och huvudstad. Tror aldrig huvudstäder, eller städer överhuvudtaget är riktigt vad en förväntar sig. Så heller Torshavn. En pitoresk stad med ett annorlunda språk mitt ute i Atlanten, en huvudstad svår att föreställa sig. Vi vandrar gata upp och ner i hamnen …

Fotodagbok: Tännforsen

15e januari 2017 Det dova ljudet från hjul på en snöig väg fyller öronen. Vi är på väg. Mot Sveriges största vattenfall, Tännforsen, jag och Annika. Det är sista dag innan hemfärd från Åre och vädret är sådär strålande blått. Bilen rullar på vägen, ett dovt ljud hörs, mer som ett mummel från motorn. Fantastiska Åre har många skattgömmor varav Tännforsen är en. Jag tänker att det är helt fantastiskt att jag ska få se Sveriges största vattenfall. Vi parkerar bilen och går sista biten ner mot vattenfallet genom en snötäckt granskog. Snön hänger tungt på grantopparna och det ljuva känslan av knastret under skorna skapar atmosfären. Snön ringlar ner framför ögonen och fläckar bildas på kameralinsen, fläckar som lämnar sitt märke även på fotografierna efteråt. Nere vid fallet fotar vi varandra, hoppar och upp och ner och leker modeller. Vi halkar ner för backen till utsiktsplatsen. Jag åker pulka på rumpan för att överhuvudtaget komma ned och klättrar på räcket för att komma upp på vägen tillbaka. Det är en fin stund med Annika vid Tännforsen, Sveriges …

Fotodagbok: Snöskovandring i Åre

14 januari, 2017 Efter att ha flyttat till Stockholm förra året så har längtan om att återvända till vildmarken krupit sakta på. Att få spendera några dagar med likasinnade, mitt ute i ingenstans, dit det ändå går att ta sig med tåg på ett smidigt sätt är så fantastiskt. En liten by, fylld med fart och äventyr. I lördags snörade vi på oss snöskor på eftermiddagen för att vandra över Åresjön bakom Holiday Club där vi bor. Vi var ett gäng brunhåriga, rödhåriga och blonda med en sak gemensamt, alla kvinnor, som begav oss ut. Det är första gången jag testar att vandra med snöskor. Jag upplever det ganska likt isskorna från Grönland men lite klumpigare och mindre farliga. Jag vandrar och lyssnar på Johanna prata norrländska och foto. Katta gör upp en eld, vi skrattar och fotar och när jag kommer hem värker benen av ansträngningen och jag luktar eld. Det finns inte mycket som slår känslan av svett, rökdoft och brinnande muskler. Katarina Rania Rönntoft, bloggaren bakom Rowantree. Jennifer, med bloggen Forever Abroad.  …

Fotodagbok: Smäktande lavalandskap och Landmannalaugar

1 september, 2016 Jag tittar i backspegeln och ser den isländska kusten försvinna bort och lever med vetskapen om att jag nog inte kommer att få se kusten på ett par dagar. ”Här ska vi ta av” säger Helena och jag som kör svänger höger ner rakt ut i lavalandskapet. ”Är du säker?”. ”Ja alltså man får köra på sånna här vägar men man måste ha fyrhjulsdriven bil” fortsätter Helena. Skämtar hon nu? Vart är vägen? Men jag kör vidare och tänker att det går alltid att vända. Vi virvlar fram genom landskapet, oron rinner sakta av när det isländska höglandet, som klippt ur sagan om ringen breder ut sig. Bitvis försvinner nästan vägen och jag tror att vi ska fara rakt ut i det mossiga landskapet. Men det händer aldrig. Vi stannar och tar en fika och jag vandrar ut mot solen. Sofia knäpper några kort på mig och vidden. Det är sånna här stunder man minns från en resa. Landmannalaugar Vårt mål är Landmannalaugars varma källor mitt ute i ingenstans och vi når dem efter …

Fotodagbok: Urd

27e December 2016 Igår kväll efter en hel dags vila har min energi åter kommit varpå jag bestämmer mig för en sen kvällspromenad längs Gullringens gator. Stormen Urd sveper över Småland och om jag får säga det själv, så är det blåsigt. Men vad är väl lite vind om man har rätt kläder på sig? Under natten ökar stormen och jag lyssnar på vinden, hur det knakar i träden och viner runt husknuten. Jag vaknar på morgonen och det gör också solen. Vinden är bara ett minne blott. När jag är hemma brukar jag bege mig ut mycket i skogen varpå jag bestämmer mig för att ta en tur till min favoritplats, Norra Kvills nationalpark. Jag har fortfarande inte gått upp på idhöjden inne i parken och tänker att nu är det dags. Mamma oroar sig och säger ”akta så att inget träd faller ner på dig” men jag lyssnar bara på ett halvt öra. Jag packar kaffetermos, äggmacka och en flaska vatten tillsammans med stativ och självutlösare med tanken om att fota självporträtt uppe på …