All posts tagged: sverigesnationalparker

Det snöar på Fulufjället

Nationalpark + 4 vänner = sant.   Katta, som bor i Särna har skrivit så fint om vår dag vid Njupeskär här. Katta skriver alltid så vackert fina dags-skildringar på sin blogg, reflektioner om livet och vackra bilder från stunden så om du inte redan följer, följ. Precis när vi hälsade på hade hon också fått besök av Dalademokraten som sen skrev en hel artikel om Katta och hennes lugna, men inte tomma liv i Särna. För mig finns det nästan inget bättre än nationalparkshäng med vänner. Att promenera runt i skogen och fotografera naturen är så otroligt rogivande. När jag, Helena och Rania var uppe hos Katta i Särna ville alla åka till Fulufjällets nationalpark, eftersom de tidigare inte varit där och vad är jag att säga nej? Vill du läsa mer om Fulufjällets nationalpark och mitt besök dit tidigare i somras, kika här. Vackra Rania med bloggen Northboundjourneys som jag och Helena snart åker till Yosemite med. Det blev en dag med många väderlekar, från tidig djup morgondimma, till förmiddagssol, till snö och fjället med …

Mata en fågel ur handen – Lavskrikan

Jag håller upp handen och tänker att här får jag nog stå nu och blicka på en tom hand och smulor av kexchoklad. Men så säger det swoooosh och helt plötsligt sitter det en fågel i handen och blickar upp på mig samtidigt som den mumsar kexchoklad. Den sitter alldeles stilla och balanserar innan den flyger iväg och kvar bara är gunget i handen från när den lyfter. Snart följer nästa, och nästa, vem vet hur många lavskrikor jag lyckas attrahera med bara kexchoklad?En sak är säker, jag är med min kexchoklad snart populärast bland fåglarna i nationalparken. Lavskrikan Har du matat en fågel direkt ur handen någon gång? Jag trodde aldrig jag skulle finna det så fascinerande. Lavskrikan (Siberian Jay) är en relativt stor, liten fågel med brun och roströd fjäderdräkt, intelligent blick och ett nyfiket sinne. Att de så enkelt blir så tama, hade jag aldrig kunnat ana. Men med kexchoklad går det mesta, antar jag, och arten är känd för att söka sig till människor för föda. Det var en stunds skratt …

I björnars fotspår – Björnlandets nationalpark

Gruset knastrar under bildäcken och ljudet tycks aldrig ta slut. Grusvägarna är oändliga och frågan ställs ”har vi verkligen åkt rätt?”. Det är inte för inte att Björnlandets nationalpark är okänd. Långt ute i ödemarken i södra Lappland finner vi den, bland skogsfågel och rå dimma kurar granar och den lilla skogsjön Angsjön när vi anländer. Skogsfågel Vackra höstfärger längs den oändliga grusväg som leder in till Björnlandet. Närmsta ort är orten Fredrika. Lite extra charmigt med alla dessa kvinnonamn, i Lappland. Dimma över Angsjön vid entré Angsjön, här kan du parkera bilen och hämta information om nationalparken. Björnlandets nationalpark Björnlandets nationalpark går att besöka året om. Vackert belägen i södra Lappland hittar du en bit orörd skog, frihet och tystnad. Har du tur, kanske du får se en björn, men troligen går du bara i dess fotspår, inte ont anande. Vandringsleder Vandringsleden Svärmorsleden går rakt genom parken. 12km lång tar den dig upp över Björnberget, förbi rastplatser och stugor och genom djup skog. Sveriges nationalparker förslår att du ska gå denna led över två dagar, …

Bli jagad av vildvittrornas rop i Skuleskogen nationalpark

Det finns nog egentligen, inget så frisk som luften i Norrland. Lite som höstluften i södra Sverige som nu vandrar in över Stockholm och gör att en piggnar till, längtar till mörk och murrig grönska, rostiga färger och allt det där underbara så är luften norröver alltid lite mer frisk. En av mina sista dagar i Norrland, spenderades ute i naturen, i Skuleskogen på Höga kusten med vänner, frisk luft, djup skog och höga höjder. Här är min berättelse. Visste du att jag som ett litet sidoprojekt här på bloggen har att besöka alla Sveriges nationalparker? Jag har vid det här laget besökt en hel radda och du kan läsa mer mina besök här. Skuleskogen på Höga Kusten är nyast i samlingen. Även Linda har skrivit om vår dag i Skuleskogen och du kan läsa om den här. Vargen ylar i nattens skog, han vill men han kan inte sova. Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova. Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig. Du varg, du varg, kom …

Padjelanteleden. En fjällvandringstrilogi. del III.

Jag känner att fötterna inte riktigt är som igår. De är inte längre helt bekymmerslösa. Tyngden gör sig påmind och träningsvärken sätter in. Jag blir varse om att man kan få den även i fötterna. Den moler lite, men gör inte ont. Fötterna ber om att få vila, men får inte sin vilja genom. Jag stiger upp, snörar kängorna, lyfter upp packningen och börjar gå. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del III. Här hittar du del I och del II. Tidig morgon och frukost. Man lär sig snart att diska i isande kallt vatten. Vandringen, tre dagar börjar lida mot sitt slut. Vi vänder hemåt och påbörjar sista sträckan. Vi går i våra egna fotspår, i både positivt och negativ i bemärkelse. Vi vet var vi har gått och var vi måste passera för att komma tillbaka. Vi vet de fina vinklarna …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del II

När jag tänker tillbaka på det är det nog min första tältnatt på åtta år. Jag har ju aldrig tältat särskilt mycket. Jag sträcker ut benen, känner efter, ser myggen hänga utanför tältet och funderar på om det var så farligt ändå. Vad var det egentligen jag hade förväntat mig? Jag öppnar dragkedjan och ser morgonljuset strila ned mellan bergen. Känslan kryper på och jag kan inte riktigt placera den. Jo, visst är det den. Kylan slår mig hårt i ansiktet och det är nu jag vet, lycka, riktig lycka sköljer över mig och jag ler stelt och fånigt medan jag går ner för sluttningen. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del II. Här hittar du del I och del III. Morgonutsikten. Arktisk fauna. När solen blir en stjärna. Fjällens vackra morgonljus och iskalla vatten skakar snart liv i mig och vi dukar upp för frukost. Till …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del I

Känslan av att vandra. Jag lutar mig kvar. Känner. Tänker. Nu vet jag vad alla pratar om. Den där känslan av absolut frihet och ett otåligt upptäckarsinne som skriker, ”ge dig ut, ge dig ut”. Jag vet nu vad de menar när de säger att ”mat smakar alltid bättre ute”. Jag trodde för mitt liv aldrig att jag skulle göra det ändå. Jag, vandra? Jag, bära all packning helt själv? Jag? Men nu är det gjort. Nu är det gjort och jag står här på andra sidan, lite starkare, lite stoltare och lite förvånad. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del I. Här hittar du del II och del III. På väg mot STF Ritsem och Stora Sjöfallets nationalpark. Det är svårt att inte stanna i varje krök av en lappländsk väg när roliga renar pockar på. Vägen mot Ritsem ger en försmak …

Som en bergsget över Fulufjällets nationalpark

Tystnaden. Den där absoluta tystnaden en inte finner på många platser. Jag ser så mycket fram emot att möta den igen. Det var många år sedan jag var i de här trakterna, senast när jag säsongande som 19 åring i Grövelsjön, som ligger ganska nära, beroende på vem man frågar och låt oss säga att fjällen då, trots vitpudertäcke etsat sig fast i hjärtat och skapat storslagna drömmar. Alla foton på migi inlägget är fotograferade av Katta med bloggen Bucketlife. Eller så mycket tystnad behöver jag kanske inte, då skulle jag väl ha åkt själv, hinner jag tänka när bilen rullar ner för backen mot Fulufjällets nationalpark, allt medan Katta pladdrar på. För precis som jag, så prata kan hon, den där Katta. Fulufjällets nationalpark Orörd platt fjällnatur med tjocka lavamattor, limegröna och fläckiga stenar ligger Fulufjället hissnade vackert beläget i Sveriges södra fjällkedja. Parken invigdes så sent som 2002 och består till största delen av kalfjäll, fjällhed och fjällkärlek. Katta är en sann bergsget och jag får hålla tempo för att hinna med. Jag kommer hem …

Fjällig värmebölja längs Padjelantaleden

Fyra underbara dagar på vandring längs Padjelantaleden är över och i skrivande stund sitter jag i Karesuando, har lånat första boken i Idijärvitriologin och ska snart åka och bada, för ack det är ju 21 grader i Norrland och vad är 21 grader om inte bok och badväder? Så länge, en liten film från våran vandring med fjällig värmebölja, isande kalla forsar och matlagning i stormkök. Katarina

Hjortron, öppna vidder och en kopp kaffe på Fulufjället

Hjortron, öppna vidder och en kopp kaffe, Fulufjällsmagi när den är som bäst. Visst förstår man människors kärlek till bergen, särskilt när man klättrar upp en sisodor 50 våningar och går 9 km i ojämn terräng. När en får riktigt kämpa för utsikten blir den ännu bättre. Två bergsgetter, en dag på Fulufjället, genom mobilen. Katarina Foto på mig är fotograferat av Katta och redigerat av mig.

Låt själen läka i Store Mosse nationalpark

Naturen, det som ger ro och låter själen läka när själen gör ont. Jag har alldeles för lite tid att besöka dig, kära natur men när jag får tid, är du det det bästa för mig. För mig finns inget bättre än en lång stund ute i naturen. En promenad längs en enslig stig, knakande grenar och krasande grus. Ljuden, så full av känslor och minnen. Att komma ut i naturen är frihet. Ett inlägg delat av Katarina Wohlfart (@antligenvilse) Maj 14, 2017 kl. 11:59 PDT Sveriges vackraste natur finns på sätt och vis i nationalparkerna, några jag gillar att besöka när jag får tid. Förhoppningsvis har jag möjlighet att besöka fler under min semester i sommar. Förra året hade jag tid att besöka hela sex nationalparker i Sverige, stora som små och i år har jag ännu bara hunnit med en (eller två om en räknar besöket i Abisko) och andra sidan ny för mig, Store Mosse Nationalpark i Småland. Jag besökte Store Mosse på väg mot fotokollo i Vejbystrand tillsammans med tre andra …

Ringlande snö i ensamhetens Abisko

#NordicRoadtrip, sponsrat av Abisko Guesthouse En dröm jag alltid haft är att besöka de norrare delarna av Sverige. Jag vet inte vad som specifikt lockar, troligen de vackra vidderna och känslan av att få en liten bit Sverige för mig själv. Onsdag eftermiddag förra veckan packade jag och Sofia vårt pick och pack och hoppade på Arctic Circle Train mot kallare nejder. När #NordicRoadtrip rullar in mot Abisko ringlar snön ner och skapar ett lätt täcke av nysnö över det redan snöbeklädda landskapet. Snödimman och mystiken hänger tungt över fjällen och lovar vintriga dagar. Hej hej ringlande snö. Visst finns det snö så det räcker till alla – Abisko nationalpark Abisko nationalpark, vackert beläget vid Torneträsks strandkant är för mig mystisk. Oändligt vacker kan en ha en liten bit av Sverige för sig själv här. Abisko är en av Sveriges äldsta nationalparker och etablerades redan 1909. Den berömda Kungsleden, och en av mina bucketlist vandringar, passerar byn och tar turister till platsen. Och visst är det turister här. Under vår dag i Abisko möter vi …

Stiltje vid Färnebofjärdens Nationalpark

Min blick vilar på ett stilla vatten. Små knott surrar över vattenytan och en båt glider sakta förbi på håll. Inga ljud hörs. Jag funderar på hur något kan vara ljudlöst. Efter ett år i Stockholm, var det länge sedan jag hörde den. Tystnaden. Men här, längs Dalälven i Färnebofjärdens nationalpark är den, den enda som hörs. Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs, och omkring står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs. Ur Strövtåg i hembygden, Fröding Mitt lilla sidoprojekt Sveriges nationalparker har tagit mig till sex stycken detta år. Tyresta, Stenshuvud, Söderåsen, Norra Kvill, Blå Jungfrun och nu Färnebofjärden. Färnebofjärdens nationalpark Till Färnebofjärden, den park med det vackraste namnet, tog jag mig en dag i juni för en break från staden och dess konstanta hummanden. Nationalparken, som ligger ca två timmars bilfärd norr om Stockholm, nås enklast med just bil, är en nationalpark som sprider ut sig runt nedre Dalälven. Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord står min hembygd och hälsar mig glad, …

På promenad med Carl von Linné – Blå Jungfrun

Dramatiska klipphällar, en rödfotad fågel, häxor med hatt, små söta dass med blå dörr, svajiga vågor och havsdoft. Blå Jungfrun, en oupptäckt exotisk pärla i Kalmarsund. Klockan ringer och ögon klipper. ”Vi måste gå upp”, ”e-hmm”. Martin skruvar på sig och fortsätter sova. Klockan ringer igen, situationen upprepar sig ännu en gång. Klockan ringer gång nummer tre, ”Martin, vi måste gå upp, du måste också väcka Daniel”. Molnen ligger tjocka i Hultsfred när vi hoppar i bilen och kör mot Oskarshamn och turen som ska ta oss till Blå Jungfrun. Vi kommer sist till hamnen, med med tio minuters marginal. Kaptenen för Solturer ropar ut i högtalarna om hur vackert väder vi har och ”nu kan vi åka, för nu har alla kommit, nu får ni hela tio minuter extra på ön”. Tio minuter som ska visa sig väl behövda. Mytomspunna Blå Jungfrun Blå Jungfrun eller Blåkulla är en liten ö i Misterhults socken, belägen mitt i Kalmar sund. Ön är en av Sveriges 29 nationalparker och grundades redan 1926. Man når ön endast på …

En dagsvandring i Stenshuvuds nationalpark

Att vakna upp till ljudet av tystnad, med det sötaste lilla fönster och mysigaste utsikt kan jag leva på länge. Under min och Helenas tur till Skåne gjorde vi en dags vandring till Stenshuvud Nationalpark. Om det var något på vår bucketlist över Skåneresan så var det just nationalparkerna. Helena hade kollat in utsikten över stranden vid Stenshuvud och konstaterat att denna nationalpark hamnar i topp. Så efter två dagar på Österlen, beger vi oss så småningom dit. Vi packar väskan full med fika, goda Marabou – kakor, kexiga, frasiga och parkerar bilen vid Kiviks musteri och börjar vår promenad. Stenshuvuds nationalpark Stenshuvud bildades 1986, en av våra yngre nationalparker, för sina vita sandstränder, speciella flora och unika sydliga karaktär. Just stranden i Stenshuvud är vida känd, med all rätt. Vacker och dramatisk är den ett stycke magi på Österlen som attraherar många besökare och en och annan svan. Men Stenshuvud har även dramatiska klippor, en vacker vit fyr, karga heder, ädellövskog och ett flertal utsikter som lätt överskuggas av den vita stranden. Vad är det med vita …

Jaga solens strålar i Norra Kvills Nationalpark

Gyllene strålar skiner in mellan grenarna, jag tar några tappra steg uppför backen, som är mer brant än jag minns den. Brant och stenig. Väl uppe breder sig den lilla tjärnen ut och stigarna viker av åt olika håll. Jag har kommit till mitten av Norra Kvills nationalpark, en urskogspark i norra Kalmar län. En promenad i Norra Kvills nationalpark Vid påsk gjorde jag en rad äventyr i skogen och har fortfarande några på lager i min lilla skattkammare. Min största skatt är nog ändå den lilla mini hajken jag och mamma gjorde i Norra Kvills nationalpark. Här mötte vi en förtrollande skog, med vackert gyllene solstrålar och en fortfarande isbeklädd skogsjö. Vi var ute på en större rutt runt Södra Vi socken som också kartan i slutet av denna historie förtäljer när vi stannade för en dags vandring i Norra Kvill. Norra Kvills nationalpark ligger i Vimmerby kommun, ute i skogarna norr om kommunen. Man når dit endast med bil eller med en längre cykeltur. Här frodas trollskog sedan 1927 då nationalparken kom till, skogen …

Genom dimmornas slöja i Tyresta Nationalpark

Att naturen ger kärlek, det är ingen hemlighet. Inte heller att man saknar det man förlorat. Att inte längre bo på landet skär lite i mig när jag passerar betongbyggnad på betongbyggnad på min väg mot jobbet varje dag i centrala Stockholm. Så när helgen närmar sig ökar också frihetskänslan och känslan av att återigen få vandra ut i öppet landskap och in i tjocka murriga skogar lockar. Dimman ligger tät när bilen rullar in över gruset på parkeringen vid Nationalparkernas hus i Tyresta by, och startpunkten för många av de vandringsleder som finns i området. Jag och Helena kliver ur bilen, lite lätt trötta efter den korta tur som tagit oss  hit. Lite förvånad kliver jag ur bilen och ser landskapet breda ut sig. Vem visste att det fanns en sådan stor nationalpark mitt i Stockholm bara en busstur  bort?   Nationalparkerna i Sverige och Nationalparkernas hus i Tyresta Sverige har 29 nationalparker, från Sveriges södra lövskogar till fjällnatur. Jag har besökt hela tre stycken, varav två var första besök det senaste halvåret och en har jag vuxit upp …

Tivedens Nationalpark

There is something special with the woods. The air, the colors, the non exiting sound or the sound of silence. The sound of the birds, of the woodpecker that nagg us on with its constant and loud peck our the squirrel with its fluffy read tail, running over the road when walking the small pats deep in the forest. Some just think them to be rats, but I adore them. photo shot by Helena Gunnare with the blog ohdarling.org It is easier to find peace in the forest, I think you might agree. Or else why does we humans tend to try to move out into to wild whenever we get the chance? It is not for the fantastic hamburgers and possibility to head to the cinemas at least. But maybe or most likely it is the romantic feeling of living close to nature. The creation of the national parks For me the forest bring me peace. Especially when moving to Stockholm a day or two in a deep forest like Tiveden is cleansing for the sould. …