All posts filed under: Startsida

Ödet har bestämt, jag ska gifta mig med Olle. En weekend på Thorskogs slott.

Vad har Bush den äldre, Benazir Bhutto och Tommy Körberg gemensamt?  Strax ovanför Göta älv på en egen kulle ligger Thorskogs slott, ett renässansslott i tegel och en jugend oas som samlat fler stjärnor än de som var på slottet 2009-2010 då tv-serien Stjärnorna på slottet spelades in här. Välkomnande, romantiskt och exklusivt på samma gång, har Thorskogs nu även haft äran att husera mig, Sofia, Lena och Jeanette, på en slotts-vinterweekend. Tre nya stjärnor på slottet blickar ut över Göta älv-dal. Bo på ett slott. En weekend på Thorskogs slott. Vi kliver innanför dörrarna på Thorskogs slott en sen fredagkväll i början av februari och det känns som att kliva innanför dörrarna till ett privat hem och en mycket stor villa. Slottet, som på ett historiskt foto på väggen vittnar om, är en jugend oas med utsikt över Göta älvdal. Här vill jag, Lena, Sofia och Jeanette genast flytta in, bland murriga röda mattor, tjocka mörka tyger och mysiga genomtänkta hörnor. Slottet andas livsverk och har en gedigen historia som den anställde Anders, en av …

12 korta fun facts om mig – vem är människan bakom resebloggen?

Jag är säker på att många av er där ute känner mig väl. Men visste du det här? 12 korta facts som bara mina närmsta vänner känner till. Pinsamheter om livet och lite därtill. Foto: Jeanette Seflin, Seattle. # Hade egen häst under många år i min ungdom. En stor murrig mörkt brun sak. Hennes man matchade min hårfärg som handen i handsken. Hon hette Flying och var mitt allt från 13 års ålder. Vi erövrade skog och mark och det är från den tiden min kärleken till skogen föddes. # Är överlag dålig på att äta upp maten på tallriken. Sparar liksom en liten bit. Spelar inte riktigt ngn roll mängden på tallriken även om mindre portioner gör det bättre. Något jag aktivt behöver tänka på varje gång jag äter. # Har börjat bli gråhårig vid tinningar och lugg. Kul grej att ställas inför. Känner mig vis och irriterad på samma gång. # Brukade älska romance – genrén. Läste alla cheesy och dåliga böcker jag kom över och tyckte det var livet. Tänk dig …

Den medvetna resenärens manifest

Så bestämde vi oss för att göra något, för oss som resebloggare och för andra resenärer, jag och Sofia. Den medvetna resenärens manifest föddes på Gotland, ur blod, svett och tårar, ur diskussioner om miljö, kultur, turism och feminism utifrån FNs globala mål för hållbar utveckling och våra egna åsikter i ämnet. Det tog oss flera dagar och sen två månader att läsa, prata om och slutligen sätta på pränt. Ett litet manifest för resenärer som i all sin enkelhet får plats på en sida, att ha i fickan när en är ute och reser. För att förtydliga och eftersom det är lätt att blanda ihop, handlar detta manifest om hållbarhet och inte enbart om klimatkrisen. Att lösa klimatkrisen är däremot en del av de hållbara målen.  från globalamalen.se -> ”Globala målen är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder någonsin antagit och finns till för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030: Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Att främja fred och rättvisa. Att lösa klimatkrisen.” …

Kungens hjorthage och Grevens jaktstuga – två naturreservat i Södermanland

Vi anländer till slottet i gryningen, just i tid för soluppgång. Solen lyser skimrande rosa på slottets torn när vi klättrar upp för höjden i Gripsholms hjorthage och börjar formulera den första morgonens stavelse. Vackra Gripsholms slott i snöig rosa soluppgång. Jag blickar ut över balkongen och ser solljuset sakta be Stockholmarna vakna till liv. Det är tidig lördagmorgon när jag skriver de första raderna av det här inlägget. Våren börjar ta fart på riktigt och har för mig kantats av långa dagar med Rachel Carsons tyst vår, naturdikter för barn, visor av Astrid Lindgren och Bodil Malmstens rakt in i hjärtat dikter. Men den har också kantats av nya bekantskaper och dagsutflykter ute i naturen. En av dessa gick till Gripsholms slott. Södra station. Dagsutflykt från Stockholm Jag är av naturen inte den bästa lokalupptäckaren då jag har fullt sjå att drömma om resor till de mest avlägsna platser. Jag vet inte varför det är så, jag antar att jag bara är sådan av naturen. Men under våren, likt jag läst mycket böcker har …

Weekend i Sveriges vinterpärla Åre

Sverige, detta avlånga land har otroligt många fina pärlor. Något jag själv på senare år har upptäckt är glädjen över vintersemestrar. Och finns det något bättre ställe än vintriga, alpmysiga svenska Åre med sin lyxiga touch passande för en pärlig äventyrare? En vinterweekend i Åre Snön krasar under skorna när jag kliver in på Åre torg. Jag blickar upp och solen lyser ner över berget. Jag hör barn skratta och människor prata med varandra runt mig när mina fötter trampar lätt över torget. Folket, endera på väg till Bergbanan, andra till iften längre väster ut medan några få stannar kvar nere i byn, för en långlunch. En förstår plötsligt varför det är så många Stockholmare i Åre. De två verkar som gjorda för varandra. Som en vintrig avknoppning till ett Stockholm, som sällan har så mycket snö och bara en skidbacke, på ett nattågs avstånd. Ett tåg som landar strax nedanför skidbacken och öppnar upp för besök på svenska restauranger, nöjen och skidåkning, som för de är vana håller världsklass. Men även för det oinvigda …

Riga Stories

Reklamsamarbete med NordicTB, Tallink Silja, Latvia Tourism och Riga Tourism. Stockholm glider snabbt förbi och vi får skjuts ända fram, till båten som ska ta oss till Riga. Det var längesedan jag var till sjös och det kliar lite i fingrarna vid vetskapen att jag ska få kolla på kaptenens brygga, vandra Rigas isiga gator och upptäcka mer av Lettland åter igen. Båtkonferens till Riga För två veckor var det dags för en båttur till Riga tillsammans med andra medlemmar av NordicTB, det resebloggnätverk jag deltar i och aktivt samarbetar med på olika kampanjer. Det vankades bloggkonferens, något jag sett fram emot sedan i höstas och laddad för med Sofia, redan vid trippen till Åre. Har du någonsin varit på kaptenens brygga? Vi kliver på båten runt kl 14, efter att ha jobbat ikapp på jobbet, ätit en snabb lunch och tagit t-banan till t-centralen där Tallink Siljas buss väntar på avfärd. Med oss på bussen är Janis, kommunikationsdirektör på Tallink Silja och berättar lite mer om företaget på vägen. Tallink Silja flyttar 3 gothia towers per dag mellan Sverige …

5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud

Det är spännande hur olika en och samma årstid kan se ut. Hur olika snö och ett landskap i vinterskrud kan se ut. Tusen nyanser av vitt och blått skimrar tillsammans och skapar detta alldeles vita landskap. Så svårt att ta ögonen ifrån. Fem gånger har jag besökt norrlandet under vinter, från januari förra året till januari i år. Många kyrkor har passerat framför mina ögon. Här är fem av dem. 5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud För den som inte vet så kommer jag från nordöstra Småland, ganska nära det i folkmun kallade bibelbältet. Här är tätheten mellan kyrkor sällan ett problem. Varenda liten by har minst en stor vit kyrka. Jag trodde nog som liten att alla svenska kyrkor såg ut så, vita stora sockerbitar med ett enda ändamål, skolavslutning. Även om jag inte är särskilt religiös av mig har jag ändå spenderat mycket tid i de där byggnaderna. Som lite äldre har jag kommit att bli fascinerad av byggnaderna själva och det här inlägget, om fem kyrkor i norr, har legat och lurat …

Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm

Tre bloggare mot snön med en gnistrande soluppgång över Lapporten, händer mot släta pelare på ishotellet och en krispig kyrka i Karesuando. Polarcirkelexpessen mot Sveriges norra nejder har bara börjat. Sofia, i en isande kall Abiskojåkka, Abiskos ravin. Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm Förra vintern packade jag och Sofia väskan och gjorde en tågluff norr ut för att hälsa på Helena som säsongade i Kiruna med bröder i Karesuando. Vi bestämde oss tidigt för att ta tåget och boka egen kupé på SJs Arctic Circle train från Stockholm till Kiruna. Tågluffa till norra Sverige Arctic Circle Train Bara namnet på Arctic Circle train är halva resan värd. Tåget som går till polcirkeln. Inte direkt lika magiskt är tåget som jag och Sofia kliver på på Stockholms central, en mörk eftermiddag i februari förra året men visst väger namnet upp, ändå. Vi har bokat en egen kupé, betalat barnpris för det tredje sätet. Att få plats tre personer i en sådan kupé är kanske inte det enklaste utan två personer visar sig alldeles lagom. En får ett litet handfat …

Om att stanna på marken

Sakta, sakta kryper den upp på bordet, den där miljön, vi så länge vetat att vi pressar till bristningsgränsen. Med artiklar som statuerar att nu är det dags och en hashtag på twitter #jagstannarpåmarken börjar det bli tydligt vad 2018 kommer att handla om. Som resebloggare måste jag erkänna att sådant här ger en lätt kramp i magen. Inte bara över hur en i hela tusan ska klara att dra ner på flygandet utan också att hur en i hela tusan ska kunna fortsätta blogga utan att bli skinnflådd. Att vara resebloggare valåret 2018 känns allt mer som att vara Terry Richardsons assistent under en stormande #metoo – kampanj. Inget jobb en i retrospektiv någonsin skulle ha sökt. Så vad har en kvar? Att ta in fakta och att anpassa sig. Men hörni innan alla ni superresenärens och bloggares krokodiltårar börjar falla. Är inte det här chansen vi behöver? Resebloggare eller inte resebloggare. Inspiratör eller vanlig medmänniska. Nu har vi chansen att ställa om rakt av och vända trenden med fler och fler flyg till färre och …

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud. Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i ån …

Yrande snö och ohämmad sol på Ishotellet i Jukkasjärvi

The finns magiska platser och så finns det ställen som är unika. Ishotellet, med sina 27 år på nacken är ett sådant ställe. Böljande blå is från Torne älv, karvad till det mest fascinerande av konststycke, ligger det där i norra Sverige och väntar på besök från världen över. Vädret under vår norrlandsvistelse var minst föränderligt. Det började med yrande blöt snö och slutade med 20 minusgrader och krispig vinter. Fantastisk om du frågar mig. Lite besvärligt, om du frågar min kamera. Sikten, när vi parkerar bilen vid ishotellet är ogenomtränglig. De där fantastiska instagrambilderna en i bland kan fåfängt drömma om förvinner ur tanken och en hoppas istället på det bästa. Vädret, hur omständigt det än är, får en ändå att le. För hur vackert är det inte med stora vita svallande snöflingor. Helena och Sofia, dryper av snö. ”För oss är den naturliga skönheten och den unika historien som finns i varje enskilt isblock en inspiration som aldrig går att hitta i konstgjord is”, Petra W Lindh, ishotellet. Den vilda Torne älv och …

Fotodagbok: Snöglädje med vänner på fjället

18 februari, Mertajärvi, Karesuando Alltså det har varit svårt för mig att redigera de här bilderna. Det har blivit så grymt uppenbart vad som saknas i mitt liv den här helgen när jag redigerat bilder från Norrland. Den där naturen. Vänner. Vänner i naturen. Sån där natur som bara finns när man kommer långt bort från staden, långt utanför och långt in bland trädgrenarna. Men, bilderna i sig är långt ifrån deprimerande. De påminner om vinter, vänskap och pirrande hastighetsglädje. De börjar en morgon, när jag vaknar med knastriga ögon efter en sen kväll på den finska sidan och tittar ut genom fönstret på Helenas brors hus och ser solen gå upp. Den slutar på fjället, med sol som går ned över vidsträckta vindiga vyer och några renar som enda sällskap. Att vara ute på vidderna är som balsam för själen. Vi stannar en stund på varje utsiktsplats vi hittar och tar oss vidare mot en liten samestuga. Där grillar vi och njuter en stund i solen. Mina kläder luktar fortfarande eld såhär långt efter, …

Fototips: Fotografera snö

Veckans tisdagstips handlar om snö. Härliga ljuva snö, så vacker men ack så förrädisk att fotografera. Inte bara snön är svår utan förhållandena du befinner dig i. Det är kallt, blött och så snart du är ute i naturen får du pulsa för att ta dig fram. Men, vad är väl lite motstånd när en ska ta oemotståndliga bilder? Fotografera snö Packa med sig Om vädret är nedrans kallt kommer det bli besvärligt när du är ute och fotar. Kameran kan bli så kall att det känns som en stor isbit att hålla i för att inte tala om stativet. Därför, innan du beger dig ut i vinterlandskapet packa ner dessa enkla saker för att förbereda dig. – extra kamera batteri – kyla drar ur batteriet – bra fotovantar – en handduk – varm tröja och dryck till dig själv Mina drömmars stuga Underexponera När det kommer till snö är exponering a och o och här kommer smaken avgöra. De flesta tips kommer säga låt inte kameran exponera på egen hand, den underexponerar då och snön blir då …

Genom dimmornas slöja i Tyresta Nationalpark

Att naturen ger kärlek, det är ingen hemlighet. Inte heller att man saknar det man förlorat. Att inte längre bo på landet skär lite i mig när jag passerar betongbyggnad på betongbyggnad på min väg mot jobbet varje dag i centrala Stockholm. Så när helgen närmar sig ökar också frihetskänslan och känslan av att återigen få vandra ut i öppet landskap och in i tjocka murriga skogar lockar. Dimman ligger tät när bilen rullar in över gruset på parkeringen vid Nationalparkernas hus i Tyresta by, och startpunkten för många av de vandringsleder som finns i området. Jag och Helena kliver ur bilen, lite lätt trötta efter den korta tur som tagit oss  hit. Lite förvånad kliver jag ur bilen och ser landskapet breda ut sig. Vem visste att det fanns en sådan stor nationalpark mitt i Stockholm bara en busstur  bort?   Nationalparkerna i Sverige och Nationalparkernas hus i Tyresta Sverige har 29 nationalparker, från Sveriges södra lövskogar till fjällnatur. Jag har besökt hela tre stycken, varav två var första besök det senaste halvåret och en har jag vuxit upp …