All posts filed under: Startsida

Att resa till andra kreativa själar och om Terraforming Mars

Published by Katarina

Mellandagarna är årets resdagar säger man. Och det stämmer, nästan varje år för mig. Jag sitter i skrivande stund på McDonalds vid Gävlebro och snabbladdar Barbaren efter att ha besökt Eriks föräldrar i ett snöfyllt Tierp och sedan Rania i snömojsigt Sundsvall, där vägarna hann att förvandlas till glass innan vi lämnade. Men jag har fått snö! När jag packar väskan för att lämna hemmet har jag alltid lite reseångest nu förtiden. Jag vill inte lämna hemmets trygga vrå, åtminstone allt mer sällan. Att vakna, låta fötterna glida ner i mina ulltofflor och hasa ut i köket för att koka en kopp anarki-kaffe, sedan slå mig ner vid mitt skrivbord och låta fingrarna motionera i mörkret, utan att tända en lampa, är livets goda. Det är tur att det finns likasinnade människor, som tänker precis som en själv. Som värdesätter den första koppen kaffe likt guld. Morgonstund har guld i mund. Det går att förhandla med rutiner, men min morgonrutin är mig allt för kär. Två dagar hos Rania rasade snabbt förbi. Vi pratade om …

Det känns som en livstid sedan Alaska. Lions head

Published by Katarina

Vi hikar mot Lions head. Uberlerigt. Lena har gympisar. Först går vi fel. Sen hittar vi rätt. Rakt upp för en backe. Svinjobbigt! Men vi belönas med en ascool glaciär! Högt upp på toppen av ett lerigt berg finner vi den. Vi har musik på för att hålla björnarna borta. Vi lyckas. Jag svär när jag kommer upp på kullen för jag är så himla fucking trött. Lena säger att hennes rumpa lyfts 10 cm av ansträngningen. Vi dricker en öl på Eureka lodge där vi bor. Packar. Fotar döda djur. Skrattar. Rundar av. Texten ovan skrev jag på stående fot i Alaska, där och då, säkert mitt i den leriga backen. Små stödmeningar som nu känns som en prosadikt om ett liv som en gång var, ett liv som jag har svårt att se komma tillbaka, hur mycket jag än längtar och trängtar. Men vi finns kvar, minnet finns kvar. Jag träffade Lena och Sofia på resebloggarmeet-up så sent som i torsdags och Jeanette flyttar alldeles nu nu till Bandhagen, ett stenkast från där jag bor …

Som bomull kring hjärtat

Published by Katarina

Är den slut nu? Sommaren? Nu när den börjar här på bloggen? Jag har haft en vansinnigt saktfärdig sommar, det måste jag säga. Knappt inget har blivit gjort av det vanliga resandet. Jag funderade prick nu när jag skulle börja skriva om jag ens hade nått att säga om den här sommaren. Vanligt svenskt sommarväder, kanske något varmare än vad det brukar, börjar likna lite Syd- Europa med sporadiskt monsunregn a la Asien och vi vet nog ungefär allihopa vad det beror på. Dystopiskt tropiskt väder med ilska och riv om jag får be! Uppskattar det något ilskna vädret för sin ilskenhet. Igårkväll till exempel, lyssnade jag till regnets brakande ljud utanför balkongen hela kvällen och det är allt en skön dundrande melodi som regnpiskar en till närvaro i hemmet. Jag slukade Mästerdetektiven Blomqvist i ett huj, den tredje och sista boken i serien, med den melondin som bakgrundsljud. Jag har redan börjat jobba, dessvärre, jag hade varit fullt nöjd med att göra ungefär ingenting resten av sommaren också. Att tvingas tillbaka till kalenderplanering i …

Min skrivarresa till Sigtunastiftelsen

Published by Katarina

Det kan ha varit det bästa jag företagit mig i år! Tidigt en onsdagmorgon för någon månad sedan hoppade vi på pendeln, jag i Älvsjö och Sofia i Årstaberg, fullpackade till tänderna med mjukiskläder och ett ivrigt sinne. Med lite packningsovana i benen men kaffe i termosen var vi äntligen ute på resa inom SL- kortets radie. Trots den ringa distansen och enkla målet, en fem dagars skrivarresa i Sigtuna, behövde jag tänka lite när jag packade min kappsäck med tandborste och guldpengar. Det var länge sedan jag var på fri fot! Min skrivarresa till Sigtunastifelsen Resan tog runt en och en halv till två timmar, om man räknar dörr till dörr. Pendel från Älvsjö till Märsta och sedan buss hela vägen fram till Sigtunastifelsens egna busshållsplats med samma namn. Sigtuna, Sveriges äldsta stad, ligger på lagom avstånd från Stockholm och du tar dig hit med SL kortet. För mig var det ”gratis”, Erik bjöd mig på resan med sitt årskort och Sofia fick betala den ringa summan om 38 kronor för en enkelbiljett. Hem …

sotra blåsjön vildmarksvägen

Vildmarksvägen. där turisterna är vildare än naturen

Published by Katarina

Mot Vildmarksvägen, där turisterna är vildare än naturen! Är det nya slogan för i år kanske? En berättelse om min och Eriks tur på Vildmarksvägen sommaren 2020 samt en hel guide till en himla massa saker som vi tittade på. Spara tills det är din tur vetja! Är du också sugen på en roadtrip? Jag samlar mina inlägg från mina roadtrips under taggen roadtrip. Vildmarksvägen. där turisterna är vildare än naturen Min relation till Vildmarksvägen är lång och komplicerad, planeringsmässigt. Den har varit där och naggat mig i kanten i flera år, på min lista över underbara ställen att besöka konstant, men det har blivit andra vägar på min karta istället av olika anledningar, som min och Lindas roadtrip längs med Norrskensvägen. Kanske är det fel att idolisera en väg så mycket, risken är att det blir platt pannkakefall när det väl är dags. Även om Vildmarksvägen håller vad den lovar, så är det väl lite så, att det är trots allt bara är en väg med en massa fint och vi människor har fått …

I Astrids fotspår genom Stockholm hem till en pilaffmakare

Published by Katarina

Har jag sagt att jag ska läsa en kurs om Astrid? Jag sa det häromdagen vill jag minnas men man kan inte säga det för ofta. För så mycket ser jag fram emot denna kurs som jag precis börjat min inläsningsplanering för under denna vecka. Men förra veckan gjorde jag kanske något minst lika spännande. Efter att under julen läst ut boken Astrid i Stockholm jag lånat på biblioteket frågade jag Sofia om vi inte skulle ta en tur i Astrids fotspår inne i Stockholm och vem säger nej till en sådan bra idé? Inte Sofia i alla fall. Så vi tog en tur och han även äta tryffelpasta längs vägkanten, fika mer än en gång och rundade slutligen av med en pilaff på den finaste adress i Norsborg. Häng med vetja! Katarina -> Astrid i Stockholm: Handlar om Astrids liv i Stockholm via de olika adresser hon haft koppling till genom sitt liv. Boken är uppbyggd genom ett register över gator och ett kortare kapitel till varje gata. För mig som Astridintresserad är det …

Böcker att drunkna i tills att översvämningen dragit sig tillbaka

Published by Katarina

Jag gömmer mig allt mer i böckernas värld, särskilt bildböckerna och har turen att ha sparat hela muminsviten alldeles lägligt till vintern. För visst läser vi alldeles mycket mer nu allesammans? Lite okonventionella tips följer, där jag ger spelutrymme åt den barnbokstokige vuxna med upptäckarlusta till litteratur att förkovra sig i. Kanske böcker att läsa eller böcker att njutningsfullt bläddra genom, som väl illustrerade barnboken Vilse som knappt har någon text eller för ett djupdyk, den textmassiva boken Frihetslif! om Selma Lagerlöf och Sophie Elkan på resa med en kamera. Boktips till vintern Småtrollen och den stora översvämningen. Tove Jansson Jag har nio böcker framför mig där Småtrollen och den stora översvämningen är den första i Muminsviten. Och låt mig säga att en riktigt bra barnbok har även vuxna behållning av. Detta är mer än en barnbok, detta är en alla åldrars bok. Kanske är det också så att extra bra litteratur funkar för alla åldrar och är egentligen inte en barnbok, eller en bok skriven av en vuxen för vuxna barn, utan är bara …

solnedgång i skogen

Frösön med en lokalbo och den oändliga saknaden av de där vännerna

Published by Katarina

Alltså börjar inte vänsaknaden bli lite allt för stor nu? Jag slukar bloggar igen, börjar misstänka att det är för att jag saknar mina vänner så mycket. All denna tid till förfogande och ingen social kontakt. Att läsa folks tankar dövar. Djupdök i alla mina utkast och hittade en hel hoper opostade inlägg från sommarsemestern, fastnade för ett inlägg som kanske mer handlar om social gemenskap än sommar. Hörde på radion att vi ska få sibirisk vinter, eller om det var av en kollega. Brr säger jag bara! Vi tittar på sommarbilder istället, från när jag gjorde Frösön på en dag med Dryden, det blir bra va? Kan man göra Frösön på en dag? Det kan man. Detta är om ni frågar mig ett Up´n coming hipstermecka, med en enda brist, avsaknaden av hipsters. För här bor bara Frösöbror och min vän Dryden med familj. Han och sin sida bor i en bostadsrätt, likt de flesta boende på söder men med en för året nybyggd pensionärskuvös och två stycke tonåringar som inte riktigt gör som …

Ängsö nationalpark

Med Eva och Adam i Ängsö nationalpark

Published by Katarina

1-2 timmar sa Folkhälsomyndigheten eller var det Lena. Halleluja sa folket och jag. Ängsö Nationalpark ligger ungefärliga två timmar från Stockholm om man skarvar lite och skarva får man ju i landet lagom. Så vid en lunch i förra veckan tar jag mod till mig ”Går det några turer till Ängsö” varpå Waholmsbolaget, räddar min själ från Kristihimmelsfärdsfördärv med orden ”Jajamen, du kan åka på söndag med Sjöbris.” Så söndag it is! En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Ängsö nationalpark Resan är halva nöjet, i alla fall till Ängsö. Ta varma kläder! Ängsö nationalpark är så nära, men ändå så långt bort. Sannerligen Roslagens pärla, med sitt jordbrukslandskap a´la 1800-tal hittar du Ängsö längs Arholma linjen och kommer hit med en enkel för 137 kr från Strömkajen. Du får följa med om du har SLs reskassa eller vanligt betalkort, jag tar SL och Erik betalkort, …

Ett liv – en reseblogg – en dagbok

Published by Katarina

Det fräser och smattrar från spisen. Erik slår i lådorna och besticken rasslar obekvämt till följd. Det doftar rosmarin, kanske ett stänk pasta. Fotsulor mot linoleummatta-ljud varvas med något knorrande, jag tror det är Erik som tänker, då kommer det, knorret. Sinnesintrycken är många i vårt nya kök. Tulpanerna jag fick gratis för att Interflora först förlagt mitt blommogram står på bordet och har växt sig för stora för sin vas. De står i motljus och solens strålar strilar mellan bladen och försvinner sedan ned bakom taknocken på funkislängorna mitt över. Jag funderar hur jag ska gå vidare med mitt (rese)bloggande i denna tid, nu när skrivglädjen återvänt men samhället så dramatiskt ändrats. Vad har jag att säga och vad vill en höra? En messenger facebook- grupp bryter min tanketystnad och talar om att viruset tagit ännu oväntad sväng, att Adam har slukats ned i det svarta hålet. Plötsligt är ljudet från köksfläkten det enda jag hör. Jag antar att olika saker tar olika hårt i olika tider, men det känns ändå i hjärtat ordentligt …

Vid ishavets kant. En roadtrip genom Nord-Norge.

Published by Katarina

31a juli – 9aug 2019, Narvik till Lakselv Ett dygn i tåg sätter sina spår. Men det är mysigt, det får jag ge dig SJ. Föga ska jag ana krånglet som skall vänta påväg hem, men det vet jag ju inte nu och det är väl tur det att man inte vet världens olyckor innan de komma skall. Vidderna är värda det, kanske särskilt sträckan Abisko -Narvik, en bucketlist sträcka har jag hört, som jag nu sett, både från tåg och bil. Men som Johnny påpekar påväg tillbaka i en av alla ersättningsbussar vi nästan inte kommer med då inte ens SJ är säker på om den finns ”bäst du håller dig vaken nu så du inte missar denna gång, ack du sov ju genom här sist”. Inte får man missa något så storartat, inte. Med Arctic Circle train, Stockholm till Narvik.  Johnny lagar renskav. Narvik. The band. Johnny, Katarina och Linda. Arctic Circle Train till Johnnys Narvik Vi landar i Narvik bland järnmalm och krigslämningar efter en hel tågresa hit. Ännu har jag inte …

Roadtrip-tips till Värmland och Bergslagen

Published by Katarina

Reklamsamarbete med Hyrbilguiden.se Jag saknar mitt Bergslagen, det ställe jag jobbade och trivdes så bra. Jag saknar värmlänningarna och de djupa skogarna och jag saknar att sitta bakom ratten och fara förbi tall och gran på min väg mot Hagfors och jobbet. Jag saknar sammanhållningen på jobbet och fikat i Munkfors. Jag saknar glassen, turerna över kullarna till Sunne och stillheten ute i skogen. Så jag tänkte att det var dags att åka tillbaka, fiktivt i alla fall och dela med mig av alla mina bästa tips till Värmland och Bergslagen, för dem vill ni väl ha, inte sant? Bondlandskapsvackra Värmland. Roadtrip genom Värmland och Bergslagen Det har väl inte gått någon förbi att det numera går att resa klimatsmart inom Sverige. Att ta tåget några timmar och sedan plocka upp en hyrbil för att bege sig ut i det nära belägna och att semestra hemmavid är det nya svarta. Karlstad är faktiskt på alldeles lagom avstånd från Stockholm för en liten weekend, så där så det inte blir jobbigt att åka hit. Hit kommer …

Ödet har bestämt, jag ska gifta mig med Olle. En weekend på Thorskogs slott.

Published by Katarina

Vad har Bush den äldre, Benazir Bhutto och Tommy Körberg gemensamt?  Strax ovanför Göta älv på en egen kulle ligger Thorskogs slott, ett renässansslott i tegel och en jugend oas som samlat fler stjärnor än de som var på slottet 2009-2010 då tv-serien Stjärnorna på slottet spelades in här. Välkomnande, romantiskt och exklusivt på samma gång, har Thorskogs nu även haft äran att husera mig, Sofia, Lena och Jeanette, på en slotts-vinterweekend. Tre nya stjärnor på slottet blickar ut över Göta älv-dal. Bo på ett slott. En weekend på Thorskogs slott. Vi kliver innanför dörrarna på Thorskogs slott en sen fredagkväll i början av februari och det känns som att kliva innanför dörrarna till ett privat hem och en mycket stor villa. Slottet, som på ett historiskt foto på väggen vittnar om, är en jugend oas med utsikt över Göta älvdal. Här vill jag, Lena, Sofia och Jeanette genast flytta in, bland murriga röda mattor, tjocka mörka tyger och mysiga genomtänkta hörnor. Slottet andas livsverk och har en gedigen historia som den anställde Anders, en av …

12 korta fun facts om mig – vem är människan bakom resebloggen?

Published by Katarina

Jag är säker på att många av er där ute känner mig väl. Men visste du det här? 12 korta facts som bara mina närmsta vänner känner till. Pinsamheter om livet och lite därtill. Foto: Jeanette Seflin, Seattle. # Hade egen häst under många år i min ungdom. En stor murrig mörkt brun sak. Hennes man matchade min hårfärg som handen i handsken. Hon hette Flying och var mitt allt från 13 års ålder. Vi erövrade skog och mark och det är från den tiden min kärleken till skogen föddes. # Är överlag dålig på att äta upp maten på tallriken. Sparar liksom en liten bit. Spelar inte riktigt ngn roll mängden på tallriken även om mindre portioner gör det bättre. Något jag aktivt behöver tänka på varje gång jag äter. # Har börjat bli gråhårig vid tinningar och lugg. Kul grej att ställas inför. Känner mig vis och irriterad på samma gång. # Brukade älska romance – genrén. Läste alla cheesy och dåliga böcker jag kom över och tyckte det var livet. Tänk dig …

Tankar och ting från norra Gotland. Fårö.

Published by Katarina

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 24 e november Jag ser en räv! Springer ut i trädgården i pyjamas men räven är redan borta. Vi tar färjan till Fårö. Jag läser på hemsidan medvetenkonsumtion om hållbart resande. Man kan lära sig även fast att en är 34 år. Fårö är verkligen Bergmans ställe. Jag älskar hur vackert det blir på foto, vad man än gör. Fårö i november Så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Gamla hamn. När man kommer till Fårö så vet man att det är blåsigt. Men hur förberedd man än är fryser man ändå så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Vi kör vår lilla hyrbil från Mickes, medsols runt Fårö, och stannar där vi har lust. …

Om att bestiga Kebnekaise första gången – en nybörjarguide

Published by Katarina

5e aug – Det där berget. Om att bestiga Kebnekaise för första gången. Det var ett tag sedan det hände och kanske något de flesta skulle outat med en gång. Det där att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Nej jag vet, jag är inte som alla andra, jag lider inte av ”maraton löpare till vardags, bestiga as coola toppar på helgen” – syndromet ”, tyvärr. Min första tanke var och andra sidan ”jag klarade det” men följdes inte av ”jag måste tala om det på stört”. Jag kände mig mig mest bara ledbruten och trasig och som att jag inte ville rekommendera att hoppa upp på det där berget till någon. Men enough said om mig, det här inlägget kommer ändå handla om Kebnekaise, som med sina 2097 m är vår stolta högsta svenska punkt i bergskedjan Skanderna. Sydtoppen som består av snö förändras i höjd över året och 2097 m är ungefär var toppen var i höjd när vi var där i somras. Vad som följer är en nybörjarupplevelse av att bestiga Kebnekaise. Vill du …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Published by Katarina

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

Jag frågar om hon behållit kärleken och hon svarar ”ja, den har bara bytt person”

Published by Katarina

9 sep – Stockholm till Nice och vidare till Imperia på den Italienska rivieran Åker till Arlanda arla morgon. Även om jag reser ensam ofta känns det som att resa är något jag föredrar i sällskap av andra. Men nu när jobbet och livet har slitit på och jag behöver en paus passar det bra trots allt. Inte varje dag en ser en glaciär ut ur flygplans fönstret. Där är den i alla fall. Någonstans i Alperna. Läser klart den här och förfasas över att jag inte har någon bok kvar och nu är fast i Italien i fem dagar. Finns det lyckliga skilsmässor? – Arlanda Men resan är ju ändå inte ensam. Jag sitter över en frukost och funderar på de jag kommer träffa och energin det kommer ta att träffa nya människor. Fyra andra bloggare. 2 italienska studenter. 2 andra italienare. Läser Avskedsfesten, en bok med frågeställningen ”Finns det lyckliga skilsmässor?” och på sätt och vis känns den här sommaren som en skilsmässa. Från värmen, bränder och omställningen efter min egen separation. Jag …

Möt den lätta saltvattensvinden i Haparanda Skärgård

Published by Katarina

Haparanda skärgård nationalpark Vaknar av att jag ligger snett i tältet och har tippat in mot Linda. Vi har slagit upp tältet på stranden, den där ensliga stranden, långt ut på Seskarö som vi fick ha för oss själva. En Äntligen vilse strand jag vill flytta till. Skepparen Kim berättar för oss senare att den stranden vi bott på, Kenkälahti, betyder skogsvik. Skogsviken där luftfuktigheten är 99% och håret beachruffsigt hela dagen. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker.   Att övernatta på en strand är ett minne vi tar med oss till höstens vindiga kvällar. Morgonmotljuset och Linda som en av alla tusen gånger går i från mig under vår resa. Skepparen Kim visar Sandskär på sjökartan.  Vi åker tillbaka till Haparanda hamn och härifrån går båten till Sandskär i Haparanda skärgård. Vi far med skeppare Kim och Bosmina båtturer ut till ön. På båten möter …

Vackra bilder från en inte så vacker stad – Whittier Alaska

Published by Katarina

Whittier, Alaska Mer eller mindre alla ställen en besöker på jorden är unika. Men vissa mer än andra. Whittier, staden på andra sidan tunneln, är en av dessa. Så udda att om en har vägarna förbi, bara måste fara in genom tunneln. Den vy vi möts av på andra sidan tunneln. Inget är som tunnelväntandets tider. Ta med pizza! Whittier, Alaska Vi kommer till Anton Anderson Memorial Tunnel, porten till Whittier, tidigt på morgonen. Vi vill ha gott om tid eftersom det bara går att köra genom tunneln en gång i timmen. Jämna halvtimmar från Whittier och ojämna halvtimmar till. Vi har gammal pizza med oss i bilen och vid det här laget glada över att det. Blodsockret är alltid det viktigaste, även i Whittier. Sugen på en natt på Anchor Inn? Det hus en gång i tiden alla invånare (ett hundratal eller två) i Whittier bodde i. Whittiers tunnel För att ta sig till Whittier behöver en åka genom en enfilig tunnel, Anton Anderson Memorial tunnel, över tågspår eller ta sig med båt eller …