Resor
comments 2

Ett Italien genom min iPhone

Jag erkänner, jag drack öl igår. Vaknar med klibbiga pollen-ögonfransar när morgonljuset strilar in genom fönstret i mitt sovrum. Man ska inte underskatta glädjen i en aw med jobbet, inte heller det som kommer morgonen efter. Tunga ögonlock.

Precis som vanligt scrollar jag telefonen när jag vaknar, läser mina favoritbloggar i mitt Bloglovin flöde och ler till allas nyinstagrammade lördagsmorgonbilder. Dessvärre tappade jag telefonen i Sofias hårda Italienska badrumsgolv så nu är det nästan slut med mobiläsandet. Mellan skärvor kan jag svara på meddelande och på en bra dag, skicka en snapchat med vitt silvrigt ljus på köpet, för front-kameraglaset det sprack det med. Men men, vem har inte haft en sprucken iPhone-display? Känns 2010-igt liksom.

Tillmin glädje i min morgonmisär upptäcker jag att min engångskamerarulle precis framkallats i telefonen. Och vad bättre än att upptäcka Italien i bilder en inte minns att en fotograferat? Glädjen störtar tillbaka.

Så vi kikar.

Om du är nyfiken på engångskameraappen så har jag skrivit mer om den här.

För inte så länge sedan gick min kollega Emmelie på föräldraledighet och lämnade denna vackra skrivbordsplats efter sig. Jag haffade såklart snabbt som ögat.

Ungefär lika snabbts haffade jag de här på H&M när jag var där med Carro och guddotter. Vackra sneakers med glitter och guld är min stora last.

Helgen innan Italien kantades av packningsmaraton på olika vis. Skriver alltid lappar när jag packar, alldeles för många av dem dessutom. Här är den viktiga bok-lappen.

Främst tog det tid att låna nya böcker inför resan men var alldeles euforisk när jag kom hem från biblan. Så många bra fynd! Måste däremot lämna tillbaka en hel radda nu jag lånat för länge. Jonas Hassen Khemiri får vänta ett tag till, trillade in i Bagamossen- boken och verkar inte komma ur samt att jag riktigt längtar efter Selmas dagbok, Mårbacka. #dagboksfrälst

Sofia fixar läggabiffen i Milano, en supervacker en med takterass i huset. Väl behövt efter spontanresande en dag för tidigt, med alldeles för hög puls, taximeck och lågprisflyg till Milano istället för Pisa. 

Men var det värt det? Ja – vill redan tillbaka till Milano. Vilken överraskning alla dessa italienska städer är. En blir liksom aldrig besviken. Här är vi påväg till Duomo.

Den här damen blir så fin på bild 10 gånger av 10. Bra egenskap! Här på restaurang i Milano. Tips – In och kika på Saras blogg, hon har blivit intervjuad av DN om träningsglädje. En sådan sann inspiration. Blir alldeles träningspepp varje gång jag träffar henne.

Och här är hon på Piazza Santo Spirito i Florens.

Efter att ha ätit alldeles för mycket pasta och efterrätter i för många dagar så sockerbantar jag min tillvaro nu. En av alla Fiesoles lokala restauranger där jag syndat, två ggr.

Okej jag erkänner, jag har en girl-crush på Sara.

Allt gott har också ett slut. Jag flyger hem efter en vecka med en lugnare själ, en vecka med samtal om feminism, pojkar, pojkar och feminism. En vecka med pasta och tiramisu, tiramisu och pasta. En vecka med tre tjejer och en terass i Fiesole.

Jag flyger hem osminkad och det känns ofta som en befrielse, att vara omsminkad menar jag. Det är en skön känsla. Jag har så himla krånglig blandhy med massa outbreaks, men skattar mig samtidigt lycklig för när jag ser min hy på bild ser den ofta ganska välmående ut ändå. Med min nya hudvårdsrutin med syror a´la Towe så känns den dessutom ännu bättre!

Stockholm möter mig på tunnelbanan i Gamla stan. Egentligen genom mitt flygplansfönster, för jag ser hela vägen hem till min lägenhet när en går inför landning på Arlanda. 

Den långa tillvaron av uppackning börjar. Både saker och själ ska försiktigt plockas upp och läggas tillbaka  i hyllan.

Solen möter mig i mitt vardagsrum,

och grönskan! Denna grönska.

Nu måste jag gå och handla, för jag har ingen frukost hemma. Jag har mättat magen med kaffe och bloggkärlek denna morgon.

Ha en fin helg nu. Vad ska du pyssla med i helgen?

Katarina

2 Comments

  1. Så himlans fint. Den här idén med engångskamera-app är ju genialisk. Och jag håller med, Sara blir banne mig bra på lika många bilder som jag blir dålig haha.

    • Katarina says

      Ja alltså en har ju inte mycket val än att acceptera bilden, hur den nu blir liksom. Skönt på sätt och vis. Skönt när livet blir operfekt och fryses i lite fel ögonblick liksom. ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *