Month: oktober 2018

Budgetsaker att njuta av vecka 43

Hösten flyger förbi och jag spenderar den i Stockholm. Tänkte därför ge er några tips till veckan som kommer. Sånt jag sysslar med här och som piggar till min vardag. Har haft kort om cash på sistone och då blir en ju plötsligt kreativ med det en har och letar budgettips också så löfte om en del sånt med. Och visst finns det en massa budget att göra, bara fantasin som sätter gränser, som det så klyschigt heter. Här kommer det. En sak att göra veckans alla dagar. Häng med mig i mitt fiktiva vecka 43. Måndag. Sträckläser Projekt Rosie. Om en autistisk professor som bestämmer sig för att skaffa en fru. Lånar den här. Tisdag. Slänger på en blodmask från The Ordinary, för renare hud kan ingen få! Perfekt för att få lite höstig sammetshy med glow. Kostar ca 72 kr hos Beautybay och finns annars överallt. En flaska räcker ungefär 3 mån om man använder regelbundet. Onsdag. Äter lösgodis från Jam Jam. Lösgodis är livet när en äter det sällan. Då blir det …

En bokhandlares dagbok och det dåliga samvetet av att inte köpa pappersböcker.

En bokhandlares dagbok – Shaun Bythell Varning att läsa om man älskar böcker. En vill liksom bara säga upp sig, flytta till Skottland och öppna en bokbutik. Efter att ha läst denna förstår en att turismen ökat i detta hörn av Skottland, till Skottlands numera bokstad Wigtown. Men en bok kommer med både en framsida som en baksida. Jag vill vara den som handlar böcker på en bokhandel. Jag vill vara den, men varje gång jag står där är det i slutändan alldeles för dyrt för mig så jag går till biblioteket och lånar samma bok. Men jag är ändå den som går in, som klämmer och känner och längtar och tillsist möjligtvis köper en bok för att spara eller som present. Min favoritbokhandel just nu är Söderbokhandeln på Götgatan, där i backen och sist jag var där köpte jag en diktbok till Sofia av Werner Aspenström. Ungefär det här handlar En bokhandlares dagbok om, knäppa kunder som kommer in, ibland gnäller om det ena och andra, säger konstiga saker, prutar på redan billiga priser …

När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. Gullringen.

6 oktober – Gullringen Småland Åker hem från Stockholm. På vägen hem fotar jag kor. Älskar kor. Det är äpplen överallt. Det är visst ett äppelår ska det visa sig på nyheterna och på grannens trädgård. På kvällen går mamma och jag runt dammen i solnedgång. Först äter vi potatismos. Det är inte skälet till att jag är hemma, men sätter knorr på tillvaron, det här att man tömt Kvarndammen, den lilla sjön på baksidan där jag vuxit upp. Den har inte varit tömd sedan 60 – talet enligt mamma. Anledningen är att de ska byta dammluckan för att den återigen ska fungera för kraftverket nerströms som renoveras. Ett roligt projekt att följa även från Stockholm där jag måste erkänna att en sjöbotten är ju minst sagt intressantare en vad en först kan tro. Här hittar vi rostiga hinkar, kvarnstenar, stora musslor, avhuggna alar, golfbollar och oljigt vatten. Alla fiskar har dött och den som renoverar kvarnen ska plantera nya. När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. En ögonöppnande mordor-sanning. Jag följer spåren av vad som …

ett koligt välkomnande

Jag åker inte hem till Smålandet så ofta. Av det enkla skälet trafiken, trängsel och priser. Det tragiska i att det kostar mer att ta tåget från Småland än att ta flyget till Mallorca, i alla fall om man hakat på förra veckans Norwegianerbjudande. SJ – varför har ni inte sånna kampanjer för mig? Jag äger också en bil och i helgen var det dags att lämna hem den för hösten (så jag tog inte tåget ner),  Jag brukar skippa att han den i Stockholm pga trängsel, kostnad och att jag inte behöver den. Jag funderar också på om jag överhuvudtaget ska ha den kvar, men det beror ju också mycket på om jag stannar kvar här och det är en annan fråga. Men när jag väl landade i Smålandet, möttes jag av de här. Är inte kor för underbara? Vid tillfället pratade jag med Linda men jag bromsade in och hoppade ur bilen och sprang fram till dem med Linda kvar i handsfreen i bilen. ”Linda, Linda, jag måste fota korna! De ser ju …

Resebloggevent och min födelsedag!

Vet ni! Idag är min 34 års dag. Det känns allt konstigare att bli gammal på något vis. De flesta firar knappt sina födelsedagar men jag har tagit upp firandet igen från förra året. Det har varit lite svajigt andra år. I helgen firade jag med mina föräldrar och fick en stickad tröja. I måndags firade jag med faster på Clarion Hotell i Skanstull och åt middag. Igår firade jag med en hel lass böcker, där jag äntligen fick tag i Godnattsagor för Rebelltjejer på biblioteket och mumsade på den tillsammans med godis från Jam Jam. Ikväll ska jag träffa den där Dryden, om han kommer ihåg, och prova hans brusreducerande lurar, vilka jag ska skaffa mig ett par för ett ljudfritt liv (ser så mycket fram mot det) och sen ska jag fira med tjejerna (Sofia, Linda, Katarina och Caroline) på söndag på Södra teatern. Så det så. Det blir helt plötsligt mycket firande och flera av dem är resebloggare. Men nog om mitt firande. Förra veckan var jag på resebloggevent med Wowanders app. …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

I Italiensk media.

Det finns många länder som gillar traditionell media. Italien verkar vara ett av dem. I september när jag var där kändes det som att det var foto, video och intervjuer mest hela tiden. I vilket fall som helst resulterade det i att jag dök upp i en artikel och en fototävling. 5 resebloggare går från Ventimiglia till Cervo Resan till Italien i början av september var anordnat ett non-profitprojekt under arbetsnamnet Timon Lepidus Trip. Timon Lepidus är artnamnet för den ödla som på svenska heter Pärlödla. Denna ödla finns i Ligurien, uppe i bergen där vi fem vandrade, därav namnet. Tanken med projektet var och är fortfarande att utvärdera om regionen passar för en Camino och långsamt resande till fots. Innan hemfärd på fredagen lämnade vi våra åsikter under en halv dags intervjuer och de förbättringspunkterna finns nu kortfattat presenterade i den här artikeln. ps. det är inte helt lätt att läsa italienska, men allt går om en vill.  Här är jag i det vinnande fotot. Vinner en fototävling – som modell Under min vecka …

På eftermiddagen tar jag tunnelbanan till Hallonbergen.

1e okt – Stockholm Till frukost så pratat vi arv och miljö. Vad är genetiskt och vad är miljö? Den ständiga frågan. I DN Kultur står skrivet att hämndfantasikulturen bland kvinnor är på frammarsch, ett år efter MeToo och allt. Väl tajmat. Lika tajmat som vårt nya jobbsystem, tajma som lanseras idag. Ett system som mäter arbetstid eller vad vi faktiskt gör med den. Något jag funderar mycket på. Vad gör vi egentligen med vår arbetstid. Ofta känns det som att jag svarar på mail och det är det jag gör. Kommer skriva det i tajma. 8-16.30 – svarar på mail (för att inse att det gick inte). Någon säger att tajma är direkt kopplad till lönen och att en kommer få löneavdrag om man inte gör den. Funderar om det gör någon skillnad för mig. Jobbet gav ändå hela min lön till SATS denna månad så vad spelar det för roll om de tar mer? Sofia är hemma från Grönland. Jippie! På eftermiddagen tar jag tunnelbanan till Hallonbergen. Jag älskar den tunnelbanan, så himla …

just nu är jag här.

Böcker – Just nu är jag här – Isabelle Ståhl Jag slukade den här boken på några dagar. Det är lite som att läsa en bilolycka. Kanske den sämsta jämförelsen men lite så känns den. Den är mörk och tung, den är Stockholm och den är verklighet. Du kan köpa en pocket/e-bok här eller låna bok/e-bok här. För att låna på Stockholm Stadsbibliotek behöver du ett lånekort. Du reggar dig och hämtar ut med leg inom två veckor på ett bibliotek i Stockholm. Läs mer här. Just nu är jag här handlar om människan Elise och Elise är så skör. Hon irriterar mig med sin skörhet och negativa tankar. Jag hatar att folk är såhär sköra, att folk har sådana här tankar, att en själv har sådana tankar. Hur kan man falla så långt ner funder jag sida för sida. Allt eftersom klarnar det. Man kan falla såhär långt, det är inte ens långt. Skälet är kärleken, livet, den och det får oss att falla långt ner, får oss att bli sköra människor och att inte …

Om man inte har fotograferat några höstbilder kan en ju iaf äta höstligt, tänker jag.

30 sep – Stockholm Sista dagen i månaden och jag bara bloggar. Jag dricker mitt kaffe och jag bloggar. Det har varit tufft på jobbet så när jag inte jobbar då är jag mest bara hemma och bloggar, eller läser. Mest läser jag för att vara ärlig och jag önskade att jag bloggat mer men om jag skriver det här kanske jag gör det. Insikten kommer att jag läst för mycket och jag blir tvungen att åka till Stadsbiblioteket för mitt lager av böcker är snart slut. Och jag kan inte läsa det jag inte är sugen på. Måste ha nya höstiga böcker att läsa. Så jag lånar en hel radda. Låt oss fingra på Virginia Woolf. Tar med mig systemkameran för första gången i september och tar ett par bilder i biblioteket. Ljuset är vackert och bibliotekarierna hjälpsamma. En man i sina bästa år springer till magasinet och hämtar två exemplar av Vagabondliv av Ivar-Lo så att jag ska få välja vilken jag vill ha. Jag väljer originalutgåvan från 1927 såklart. Carro ska komma …