Resor
comments 4

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

Det blir som jag tänkt och morgonen inleds med att vandra runt i en nyvaknad lägenhet. Takterassen väntar och badar i sol även under tidig morgon. Tre koppar kaffe följer med upp på taket och jag sträcker ut benen en stund till en kopp kaffe. Nedanför terassen skramlar spårvagnen förbi varannan minut och det känns som att Milano är en blandning av det Warszawa jag känner till, ett romantiskt turistiskt Rom med priser som ingen annanstans jag sett, men till trots med en stark italiensk själ.

Sofia, Fantasiresor på takterass där vi bor, på vårt Via Broletto.

En vacker vattenkran i Parco Sempione.

Vårt via Broletto

Ivrig att komma iväg äter vi en italiensk frukost i caféet på den gata där vi bor, Via Broletto. Vårt Via Broletto. En charmig gata på promenadavstånd från Doumo, den kända gotiska grandiosa katedral Milano använder som framsida. Det är här vi är, vi turister, resenärer och alla som vill lura på oss attiraljer en aldrig behöver, samlas. Jag vet att det inte är mitt Italien men kan ändå inte låta bli att spela med en stund.

En kan köpa en biljett och stå i kö till taket på Duomo, eller kan en ta en Aperol Spritz på takterassen mitt emot, inte betala inträde och njuta under ett parasoll. Valet är ditt.

Alla städer med spårvagnar är städer i Äntligen vilses smak.

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

När tre kvinnor möts igen, ett år sedan sist kommer samtalsämnet oundvikligen att beröra relationer. Och vad är bättre än att prata om än kärlek? Minns du det vi pratade om sist? Tonen från Civezza är ständigt närvarande. Men det handlar också om att gå vidare. Om långa relationer och när de avslutas, om kärleken till annat än män, mat exempelvis. ”Det enda vi gör är äter”, säger en klok Sara. Och visst är det så. Croissanter till frukost, caprese pizza och ris med tonfisk till lunch och den där förbannade pastan som lurar mitt hjärta till förälskelse, gång på gång. Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat.

En bit mat på markplan i Milanotriennalen. Italiensk mat lurar en endera till förälskelse och endera till övervikt. Det är lätt att fastna i Italienska råvaror, kypare och språk.

Sara i klänning från Miss Clarity.

Doft av regn och ljudet av åska

Jag står lutad över min resväska och plockar upp mina skor, som fortfarande kom att vara blöta i Fiesole. Ett kallt italienskt golv kommer inte att underlätta inser jag när jag ställer ner skorna på marken. Doften av fukt tar mig tillbaka, till gårdagens ljumna kväll, till en himmel som öppnar sig och kastar kaskader av vatten från backen upp över benen, som rinner likt ett vattenfall genom min lugg och in i mina ögon. Doften av regn mot varm asfalt, blir det någonsin gammalt? Regnet, så starkt tar mig tillbaka till nuet när vi  hoppar av spårvagnen vid Duomo och springer över torget framför. Ljuset, lyser upp en vit fasad och folktomt förstår en varför alla är här dagtid. Ett byggnadsverk så övermäktig byggt under 500 år finns inte i varje stad.

Lilla jag, porträtterad av Sara i ett reafynd från förra sommaren och mina sparkle-sandaler.

En enkel ros i Leonardo Da Vincis vingård.

Duomo i regnskrud.

Vi springer från Duomo för att komma hem så snabbt vi kan. Varför är inte längre självklart, för vi är ju redan blöta in till underkläderna. De sista tvåhundra meterna får Sofia leda mig för jag ser inte längre. Men även om jag inte ser, känner jag. Jag känner vattnet och jag känner nuet.

Katarina

 

4 Comments

  1. Så härligt vårigt, till och med somrigt! All pasta får mig bara att tänka på Eat, Pray, Love haha 😀 Låter härligt med god mat, sol och samtal om kärlek. Hälsa de andra två pinglorna från mig!

    • Katarina says

      Men tack! Ska hälsa till de andra från dig och Rania! Ska bara få upp dem ur sängen först.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *