Resor
comments 6

Jag längtar efter alla dessa vardagliga ting, som blir så mycket mer när bakgrundsdoften är pasta, solmogna tomater i ljum värme, kalla gränder och italienska bakelser.

Det har känts alldeles förfasligt längtigt alldeles förfasande länge. Men idag gäller det. Idag gäller Italien och min första resa på mycket, mycket länge. Idag är jag på sakta mak påväg till flygplatsen för att borda Norwegian tillsammans med Sara mot Pisa och sedan Fiesole. Till Sofias Fiesole!

Vid min första Italien-resa, med min vän Caroline och min mamma.
Charter med Fritidsresor såklart!

Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida.

Men näe. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. För jag är redan i Italien, i Milano för att vara exakt. Hit kom jag igår, med Easy Jet och med andan i halsen med Sara lugnt vid min sida.

Hur kommer det sig, kan man undra? Jo häromdagen fick Sara ett textmeddelande om eventuell kommande strejk i Italien exakt den tiden vi ska flyga. Vad är oddsen? Nåväl, om en ska till Italien är oddsen ganska goda att så blir fallet, för de strejkar mest hela tiden, italienarna.

Vad har man att göra mer än att att låta det blåsa över? Egentligen inget. Efter 20 min i kö till Norwegians svenska kundtjänst gav jag upp och ringde den engelska för att i en cirkel prata med personalen som inte förstod vad jag sa när jag sa att planet nog kommer ställas in. ”The flight is on time, mam”. Men efter en stund la till ”If the plane is to be cancelled, we offer refund or rebooking. Do you want to rebook now?”.

Eh, nej, till vad? Nästa plan till Pisa går inte fören om fyra dagar. Så vad har man att göra? Jo spela svensk, härda ut och hoppas att strejken blåser över. Tur att jag inte är en lättstressad person tänker jag när jag lägger på luren både upplyft av samtalet och generad över att jag i stridens hetta inte minns om strejk faktiskt heter strike på engelska eller om jag har inbillat mig, något som bidrar till förvirringen när jag istället beskriver strejk på följande vis ”there is something workrelated on the ground”.

Och strejken då, blåste den över? Ack, det gör den inte. Kl 12.09 igår när jag är mitt i lunchen skickar Norwegian döds-smset. ” We regret to inform that your flight has been cancelled .. ”. med följd av *hjärtstopp*. Strax därefter följer en kamp på liv och död när alla som ska till Italienet på tisdag måste flyga någon annan dag, likt råttor i ett smalt stuprör som alla vill ner från taket med en gång.

Men när pasta väntar är jag inte nådig.

Jag finner mig själv springa längs Globen gallerians gång, svettigt trycka på knapp 7 i hissen vid mitt och springa genom hela kontorslandskapet fram till min dator. Jag kastar mig ner på stolen för att hitta det flyg jag tror jag sett i förbigående under helgen innan Norwegians kundtjänst svarat och med sin lugna kundtjänströst och vaggat mig in i falsk trygghet.

Jo minsann. Det går ett Easy Jet 16.25 till Milano. Ska vi ta det? Och när jag ställer den frågan till Sara och Sofia finns bara ett svar ”Ska jag trycka på boka knappen?”.

Vacka Italien med all sin kultur. I smäktande heta Syracusa, St Lucias hemstad.

När hjärtstoppet lossnar och stressen får lägga sig inser en att det känns skönt att  få komma till en plats där en får rädda sig från solen genom att gå in. Där det enda en har är tid, pasta, pasta och tid.

Bokhögen som slutligen följer med till Italien är stor, större och störst och jag är mentalt förberedd på att fastna med övervikt på vägen hem pga min slentrianpackning. Kanske första gången jag kommer ha bokövervikt, tänker jag i mitt stilla sinne. Jag läser ju alltid på platta eller i telefonen och nu helt plötsligt gör jag inte det längre. Jag crejvar böcker, riktiga pappersböcker med gnisslande pärmar och dammig doft från ingenstans. Ett beroende jag aldrig såg komma.

Det här är min femte gång i Italien och min kärlek växer sig av någon anledning bara starkare. Känner du så för Italien? Jag längtar efter att få se det lilla parfymeri med naturliga ingredienser Sofia så drömmigt visar på sina instastories, de lummiga ängarna nära hennes lägenhet, det lilla torget med marknader vareviga dag, cappuccinon på det café där Sofia envisas att ta takeaway, men där damen insisterar på att Sofia ska slå sig ner och dricka sitt kaffe, för så gör man i Italien. Jag längtar efter alla dessa vardagliga ting, som blir så mycket mer romantiskt när bakgrundsdoften är pasta, solmogna tomater i ljum värme, citron och olivträd, kalla gränder och gamla hus, skummad mjölk och italienska bakelser och allt det som hör Italien till.

Ung och med oskuldsfull blick i Taormina.

Min första gång i Italien är på Sicilien och de enda bilder jag har från resan finns på Facebook. Jag upptäcker att man kan ladda ner hela albumen nu för tiden så jag laddar ner dem och bläddrar sakta genom dem. Minnet värker och värmer, på samma gång.

Ni Italien, nu Fiesole är jag äntligen här.

Katarina

 

 

 

6 Comments

  1. Handlingskraft och snabba ryck är tydligen bästa och säkraste vägen till tid, pasta, pasta och tid! Skönt att ni kom iväg och får njuta av Sofias italienska verklighetsdröm. Hälsa så mycket!

    Jag flyger till Rom på fredag med Norwegian men har inte hört något om strejk… Bör jag vara orolig?!

    • Katarina says

      Nope! Och en stad extra. Hej Milano liksom. Men nu är vi i Florens. ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *