Resor
Leave a comment

Bodil Malmstens loggböcker

Min kärlek till Bodil har inte gå någon förbi och i skrivande stund, på en terass i Fiesole har jag läst ut nr 2 av Bodils Malmstens loggböcker, hennes blogg i bokform. Jag läser dem inte i kronologisk ordning så den jag nu lästa ut är den första, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.

Loggböckerna är bara fantastiska. Jag skrattar på varje sida och tänker vilken skatt som går förlorad nu när hennes blogg inte längre ligger uppe. Om man klickar sig in på finistere.se kommer man inte längre till något även om adressen på sätt och vis fortfarande verkar fungera. Loggböckerna är som ett nutidsdokument (2005-2013) från ett land i fjärran, från allt vad det innebär att vara vardagsboende i Frankrike och några gånger om året pendlande till Sverige. Om Finistère, en annan fransk stad och om Stockholm. Om att vara författare, andra författare, dikter och utdrag ur böcker. Om fransk och svensk politik, om mullvadar och om familjen tejp.

De två böcker jag läst och denna text baseras på;

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig
www.finistere.se * juni 2005-feb 2006

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag
www.finister.se *maj 2009 – juni 2010

Loggböckerna sträcker sig mellan 2015 och 2013 och är utgivna av Modernista förlag. Jag har som vanligt lånat mina exemplar från Stadsbiblioteket i Stockholm, där de också finns. Har hittat flera uppsättningar av böckerna, enskilt på tradera och är så sugen på att bara klicka hem. Om det inte vore för den där nedrans frakten när det kommer till böcker så är ju att köpa böcker second hand värsta fyndet. För en enkel 20-lapp får du ett stycke Bodilkonst, dvs om det inte vore för frakten.

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig befinner sig Bodil fortfarande i Finistère. Livet kantas av Finistère, mullvadar och ångest över författarframträdanden. Hon skriver anteckningar om Paris Hiltons hund, om Thomas Bodström och om svensk passpolis. Hon minns tsunamin som den var igår och den var ju faktiskt då, alldeles nyss. Hon prisar Thomas Bernhard, en författare jag inte känner till men nu vill känna till eftersom Bodil prisar honom.

2005 gick jag på universitetet och jag minns det som att det var igår. Idag, flyter tiden förbi och jag läser knappt nyheterna längre. Vad finns det mer att läsa, funderar jag på? Men att läsa Bodils nutidsdokument är en fröjd och jag bestämmer mig för att inkludera mera vardagsnoteringar i mina bloggposter. Bodil är ett skrämmande bra exempel på att all historia, politik och polulärkultur är värd att nämnas, även Paris Hiltons hund. Den sätter tonen i samhället och skapar det vi är då och sedan idag.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är Bodil inte längre i Finistere. Hon är i en annan Atlantstad hon inte nämner vid namn och hon trivs inte här. Hon är god vän med grannen och det är ungefär det. Familjen tejp har hon glömt bort men blir återigen betydande vid flytten till Stockholm i slutet av boken. Flytt, när hon äntligen får sin lägenhet såld för det är ju kris, ekonomisk kris och bostadskris under dessa år.

Att genomlida 2009 och 2010 års ekonomiska kris har format de vi är idag. Men vi glömmer så fort bort. Vi har det så bra nu, räntan är ständigt låg och vi har massa pengar att använda till okynne. T ex resor, som undertecknad föredrar att spendera sina hard earned slantar på. Vad händer om det vänder igen? Sara tänker att vi är anpassningsbara och jag tänker att det är tur att jag får resa nu om jag ska bli resesvältfödd sen.  Innan vi kliver på bussen från Florens tillbaka till Fiesole är vi alla ense om att vi alltid kan leva på torra nudlar och bli smala igen, som på Sofias backpackingresor när hon var 20 år.

Att läsa skapar samtasämnen och känsla. Viktiga ord som feminism och jämställdhet blandat med kärleksrelationer till män kommer upp till ytan. Att läsa är livet och att bibliotek finns där böcker är gratis, är en gåva. Så använd den gåvan. Gå till biblioteket där du bor och låna Bodils böcker, loggböcker eller romaner och ta dig till det litterära Frankrike, till Finistère och njut av en trädgård vi alla vill ha men inte orkar sköta, i Bodils fall på grund av de hemskiga mullvadarna. Ta med boken till Medelhavet och skratta åt kulturkrockar och upplev hur mycket lättare livet är i varmt klimat och ur svårt det ändå är när man är svensk här.

Katarina

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.