Resor
comment 1

Brittsommareskapader och rebellbryderier

Åh oktober, du fasansfulla och vackra. Månaden när solen skiner lika starkt som guldstatyerna i Kazakstans huvudstad och löven faller i den takt jag önskar Trumps presidentskap gjorde.

Oktobermorgon i trädgården i Småland
Nu ska vi ut på bäverjakt. Får jag följa med? Vart ska ni?
Färgerna i trädgården.

När torrheten i huden gör sig påmind och stressen på jobbet är ett faktum varje morgon klockan åtta, kanske även tidigare, då vet man att oktober är här.

Alla har inte ett stressigt jobb och alla kan inte relatera, men kanske minns ni ett annat tillfälle, känslan som fyller bröstet. Jag är inte så lättstressad och jag är ganska lättstressad. Den där känslan fyller mitt bröst varje dag och vi vet alla att det är vår tids folksjukdom. Varje år är vi här, på höstkanten då jobbelastningen hopar sig som resultat av sommarsemestern. Varför har semester blivit en helig guldko som vi behöver jobba igen? Varför har vi inte bara semester och sedan jobbar som vanligt tiden efter? Nu minskar vi inte ens produktionen när vi är lediga längre, utan kompenserar bara för det med alla dessa digitala hjälpmedel vi skapat åt oss själva. Håller skeppet flytande i en ständig uppsjö av mail och är lediga, fast ändå inte.

– Folksjukdomen stress två komma noll –

höst gullringen
Sjön hemmavid som ser så lockande ut i oktobersolen. Kall och förrädisk dold under ett gyllene oktobertäcke.
En höstsvamp till min kompis Johnny svamplockaren, kanske?

Vet ni! Jag är så trött på detta eviga ekorrhjul som snurrar och som jag själv ivrigt stöter på. Jag är trött på att ständigt reflektera över förhållningssätt, att justera mitt sätt att vara när vi alla vet att ett samhällsfenomen så starkt etablerat knappast går att stå emot genom en strategi eller två. Jag är så trött på att jag försöker, när jag borde rebella. När vi borde rebella! Vi kan lika gärna rebella mot lasutredningen när vi ändå håller på.

höstlöv
naturstigen vid smeåna höst
Lövslottet vid Naturstigen vid Smeåna.
höst gullringen
Hej hej, ser ni mig?
kvarndammen gullringen höst
Vattenfallet vid Naturstigen Smeåna.
höstlöv

Råttraketen ligger raklång bredvid mig efter morgonens jakt. Han spenderar tjugo minuter, kanske en halvtimma att jaga mina fötter, inte morötter, få lite havregryn, mumsa dessa förnöjt och sedan slänga sig raklång på mattan och påbörja dagens vila. Ibland rejsar han runt fram till klockan tolv på förmiddagen, sover till klockan åtta på kvällen och kikar fram lagom till nattning. Som om han hör mig prata reser han sig, gäspar stort och sträcker på de evigt långa kaninbenen. Vaddå, lat jag? Det är såhär livet ska vara.

Varför lär jag mig aldrig, Nisse?

Naturstigen går längs Smeåna, förbi Skomakargrottan och upp på ett berg med en fantastisk vacker tjärn.
Tjärnen Uvgölen.

Men rebelltankar till trots är jag inte den som deppar i första taget när stress och virushöst är här som ett brev på posten. Ärtsoppa och punch-tiden är också här viruset och hör sen! Jag har varit en sväng i Småland, fått frisk oktoberluft i lungorna och ett skratt eller två. Häromdagen bastade jag, Sofia och Erik i den bastu vi har i föreningen och rundade av med ärtsoppa och punch. Jag insåg då att jag knappt kanske aldrig testat punch tidigare så en söt erfarenhet rikare är jag också. Punch passade alldeles utmärkt till ärtsoppan jag sällan äter, så vi tog en repris med Linda som kom nu i helgen från ett varmare Umeå.

Nähe, bryderierna är slut för denna gång och det är dags att väcka rebellen från norr. Ha en fin söndag!

Katarina

1 Comment

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.