15e juli
Glasriket är kanske inte min kopp te så jag köper snapsglas, jag kompletterar de jag redan har köpt på loppis och som Erik slog sönder ett på en fest. Då visste jag inte att det var ett snapsglas, jag trodde det var ett litet cocktailglas, men nu vet jag bättre. Serien är snö från Orrefors och det visar sig att de har stora fina Martini-glas i samma serie, som jag efter en bättre diskussion med Erik inte köper för ”Vad ska vi med mer glas till?” och det har han ju rätt i. Kanske är besöksversionen av Glasriket med Kosta Boda Outletområde inte min kopp te, men glas har sannerligen kommit att bli och just nu stretar och letar jag efter den perfekta vasen (erna, både stor och till stickling såklart).
Folklandet Värend med sin historia är däremot min kopp te. På väg till Kosta Boda Art Hotell och deras sommarlunch för 245 kronor (snål Smålänning kollar upp innan då man inte vill drabbas av en pengachock när man väl ska betala) lär vi oss mer om Virdarna och Blendasägnen. En intressant historia om Virdarna (folk från Värend) och hur kvinnorna ska ha fått lika arvsrätt bland Virdarna efter att på ett listigt sätt ha mördat danskarna i sina mäns frånmäle. Det är alltid kul att lära sig något litet om stället en besöker, även om det bara är för en sommarbuffé och några glas.
Senare hemmavid har mamma ett par vaser från Alsterfors. Det ska visa sig att den trähusindustri jag vuxit upp med, Gullringshus, på 40 -talet någon gång ägde ett glasbruk vid namn Alsterfors. Min morfar som jobbade som lastbilschaufför för Gullringshus körde lastbil dit och så kom det sig att mormor fick några vaser. Vaserna flyttar nu hem till mig.
Katarina
