Resor
comments 8

Oktober är snart slut

Oktober är snart slut, hösten lunkar på och jag vaknar alldeles för otroligt trött nu när vi har flyttat fram klockan en extra timma. Jag tror det är mörkret. Jag fick plötsligt extra timme att sova men jag vaknar i mörker. I natt hörde jag regnet smattra på rutorna, i alla fall registrerade min mosiga hjärna det när jag vaknade till klockan halv sex. Eftersom jag i normalfallet brukar vakna halv sju, vaknar jag nu halv sex eller 5.20 någonting. Ja du hör ju hur tidigt det är, så det kan lika gärna ha snöat.

 

Oktober är snart slut och jag läser Inlandet av Elin Willows. Den handlar om en tjej som flyttar till Norrlands inland eftersom hon har en kille där. Början på slutet sker i bilen påväg upp och när hon landar i inlandet är det ”typ som slut”, som man skulle sagt här. Men hon stannar kvar. Tjejen jag inte vet något namn på stannar kvar och resan att flytta till ett ställe där alla känner alla, där alla undrar varför hon är här, börjar. Boken finns bara som inbunden ännu (eller som e-bok) och kostar därför en slant. Jag har lånat mitt exemplar på Stadsbiblioteket. Den stod där i hyllan och väntade på mig. Förra veckan läste jag Projekt Rosie av Graeme Simsion och har även börjat på nummer två, Rosieeffekten. De två lånade jag som e-bok i mobilen. Jag har skrivit en liten bokrecension av den första, ska bara renskriva den så kommer den också på bloggen. För jag älskade den.

Oktober är snart slut och jag har plockat fram mina av mamma stickade kläder. När jag var hemma i början av oktober och också fotade de här bilderna fick jag en ny stickad tröja av mamma, den jag har på bilderna. Visst är det något särskilt att ha en stickad tröja på sig som någon har hemstickat? Det tycker i alla fall jag.

Oktober är snart slut och så var också veganmjölken från Oatley på mitt Ica. Hur kan den hela tiden ta slut och det finns drösvis med liter av komjölk? Varför detta felfokus? Jag startade ett projekt om att försöka fixa denna mjölk till kaffet på jobbet, för let´s face it, det är ändå 2018. Det visade sig vara ett omöjlighets-projekt. Mjölken finns såklart inte i upphandlingen, men vi kan visst ha frukter från alla världens hörn där, och ingen vill känna sig vid personen som ansvarar för upphandlingen. Myndighets-Sverige i ett nötskal. Men skam den som ger sig.

Oktober är snart slut och så mycket och så lite har hänt. Jag har fyllt år och införskaffat mig ett par brusreducerande lurar. Min kompis Linda har hälsat på och vi har festat en hel helg i Stockholm. Av Sofia fick jag en dag på Sturebadet. Hon vet vad jag vill ha den där Zq. Jag har träffat min bokcirkel och pratat om Avskedsfesten och vi har valt en ny bok, Projekt Rosie, och jag har redan läst ut den. Jag har varit i Småland, lämnat hem bilen för vintern, kanske för sista gången och jag har tränat på mitt SATS i Slakthuset. Någonstans händer det så mycket mer än vad en tror och oktober, mitt oktober är nu snart slut.

Katarina

 

8 Comments

  1. Till min stora förvåning och lycka finns alltid Oatly iKaffe i personalkylen på mitt nya jobb. De bjussar till och med på ”färskosten” Oatly Påmackan! Jobbet, Region Örebro län alltså, gör mitt morgonkaffe lite mjukare och smörgåsen lite snällare, för både magen och miljön. Hoppas ditt kneg väljer veganskt snart också!

  2. Vilka fantastiska bilder och du skriver så fångande jämt, djupt imponerande :).
    Tröjan är jättefin, håller med om att det betyder något extra när det är egenhändigt skapat!
    Kram

  3. Din mamma, hon kan. Så fint! Mamma var också en hejare på att sticka, vad jag önskar att jag hade lärt mig av henne. Det är lätt att vara efterklok!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *