En skogstjärn
I det lilla samhälle jag en gång växte upp i finns det fantastiska skogar. Djupa, mörka och murriga, riktiga trollskogar. Nu när jag inte längre har dem runt hörnet längtar jag dit, otroligt mycket. Precis bakom mitt hus finns en riktigt trollskog, till och med skyltarna i skogen säger så. Inne i skogen ligger en liten skogstjärn vackert mellan träden. Under vinterledigheten tjatade jag på Martins tills vi tog en promenad runt tjärnen. En skogstjärn i en trollskog – Uvgölen Eftersom tjärnen inte frusit gick det dessvärre inte att gå ner hela vägen till kanten så vi stod och beundrade den på avstånd, Uvgölen. Stående här infinner sig lugnet. Det är sådär alldeles tyst som det bara är djupt inne i en småländsk skog. Snön ringlade ner mellan träden när vi fortsatte färden runt tjärnen. Martin lånade pappas snowjoggings och jag hade precis köpt nya vinterskor när vi gav oss ut. När vi kom hem, var vi sådär lagom frusna och blöta som jag bara brukade bli när jag var liten och byggde snökojor i slutet av gatan …