Resor, Sverige
comments 11

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten?

Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad. 

De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla.

fjätfallen

Fall i höstskrud.

northboundjourneys katte bucketlife

Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta?

Allemansrätten

Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i ån och se den flyta iväg sakta och snirklande. Att inte få paddla kanot med vännerna på sommaren i Stångån, eller bada i forsen vid Mariebergs pappersbruk. Hur vore livet i Sverige utan allemansrätt?

Ge mig ett vattenfall och jag vill klättra. Jag vill se, känna och lyssna på forsen, så stark och mäktig och andas in djupt och känna att jag är här och nu. Precis det här gör naturen med mig.

fjätfallen

Jag, fotograferad av Katta, Bucketlife.

katta bucketlife fjätfallen

Katta i Särna, egentligen Katta från Sollentuna som valt att flytta till Särna för att komma närmare naturen.

 fjätfallen katte bucketlife rania northboundjourneys

”Stå där vid forsen och bete er normalt”. 

Lättare sagt än gjort. Är det smed pre-teens jag hänger med i naturen, kan en undra?

katta bucketlife rania northboundjourneys

Allemansrätten är en rättighet men med rättigheter kommer också skyldigheter. I skogens fall inte skräpa ner och ta hand om, såklart.

Informationstavlor om allemansrätten och återvinningsstationer i Älvdalens kommun.

Här luktar det skog. Barr = skogens Wunder-baum.

Det är konstigt att tänka sig en skog där man inte får vara. Som står där orörd och väntar på människan men dit människan aldrig får komma.

Det är konstigt att tänka sig ett fjäll utan vandrare, som står där orört och väntande, på ingenting utom renar.

Det är konstigt, tycker du inte?

 fjätfallen

Känn svindeln förhöja känslan av livet, av lusten att leva och omtänksamheten för naturen.

Lingon och svamp, naturens egna stilleben.

 

Vad känner du när du du kikar ut över denna vy?

Naturen ger Rania en egen vandringsstav.

Stugkärlek.

Katta är modig, hon har flyttat alldeles själv till Särna. En genuin skogsförebild.

Röd kanna – vill ha till mitt stormkök.

 

De dånande Fjätfallen, naturens egen motorväg.

Nu när jag planerar en resa till USA blir jag plötsligt så medveten om allemansrätten, om rätten att vara i naturen, använda den och låta den ge energi. Det är inte självklart i alla länder att ha ett enda stort Airbnb till sitt förfogande. Att bo gratis under en grangren, bada och tvätta sig i en å, plocka och äta bären på marken och göra upp en eld för att laga maten. Det är inte självklart. I USA ska man alltså betala för att åka in i en nationalpark? Är inte naturen gratis och för alla?

Katta älskar att fotografera i låg vinkel, över allt annat. Hon älskar skogen, nästan lika mycket.

I skogen flödar kreativiteten.

En eldstad, kokkaffe och mat i naturen talar om för hjärtat att livet fortsatt är värt att leva.

Så ett inlägg, en hyllning, till den där allemansrätten vi alla tar för given. Till gratisheten att vara i den svenska naturen och till möjligheten att bruka och att vara ett sant naturbarn.

Det här är ingen uppmaning om att du ska göra något särskilt, bara en kärleksförklaring till allemansrätten. En självklarhet för oss svenskar. Låt det fortsatt vara så.

Katarina

Tända eld med tändstål och kniv kräver sin kvinna och näver.

Ge mig en kaffekanna i miniformat nu.

Dryden, hög på höstlöv.

Helenas snygga boots.

Bruce, Helenas nya bästa vän.

Allemansrätten, ett tidigt 1900-tals fenomen, en självklarhet idag. Låt det fortsatt vara så.

11 Comments

  1. Allemansrätten alltså. Heligare än Jantelagen! Vilka underbara bilder, jag bara njuter. Och nyper mig i armen. Tänk att man får bo såhär!

  2. Så sant som du skriver; man tar ofta allemansrätten för givet och glömmer att denna förmån inte finns i alla länder. Cred till Sverige för att de står fast vid att naturen ska vara tillgänglig för alla! Otroligt vackra bilder, med underbart skärpedjup! Älskar bilden där ni gör upp eld med tändstål!

  3. Pingback: Det räcker att titta upp -

  4. Jag håller med dig! Har rest i många länder där allmänrätten inte finns, och det är verkligen en lyx vi har i Sverige – som jag nästan tycker borde vara en mänsklig rättighet, alla behöver naturen. Kloka ord! kram

  5. Ja vi är verkligen privilegierade! Både vad gäller allemansrätten och vår fantastiska natur i sig. Jättefina bilder! Och text! <3

  6. Pingback: Resfredag och höstspaningar i Sverige - RESFREDAG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *