15-16 juli
Efter två dagar i regn crejvas sol och Erik säger gladlynt ”nu åker vi tycker jag”. Jag börjar låta som på spåret men vi lämnar Glasrike och åker mot solig ö.



Ölandsbron möter i all sin majestät över Kalmarsund. Erik har inte varit på Öland sedan han var barn och han minns inte mycket. Det är alltid lite roligare att visa runt någon som aldrig varit någonstans, att låta världsvan i varje andetag ”titta där, där är havet på höger sida”, ”titta där, en väderkvarn” och så vidare.


Vi tältar i allemansrättens tecken. Öland
Att bo över en natt i allemansrättens tecken ska visa sig enklare än vad jag först befarar. Utsidans friluftsforum talar om att det inte ska vara så enkelt, att det mest är kohagar överallt och jag är villig att hålla med, ackompanjerat av husbilar. Vad som varit ett lugnt Småland blir ett lite mer fyllt Öland, men vi lyckas hitta vår bit hav med lite ihärdighet och några turer på skumpiga vägar på Ölands västra sida och stolta är vi när vi slår i tältpinnarna och lyckas använda oss av allas vår allemansrätt på denna välbesökta plats.




Bilen rastas i solnedgång och vi pratar om allemansrätten och att den inte nyttjas, förutom de som nyttjar den och att den är svår att nyttja. Förbud efter förbud möter oss och det är ju också ett sätt att se till att en sedvanerätt inte kommer till bruk. Funderar ett slag på att sätta upp en skylt hemmavid med ”tillåtet att tälta”, men vill inte reta upp grannarna, för vem vet, människor är ju rätt galna nu förtin och kanske fotar selfies i grödorna, sådär oprovocerat. som man hört att de gör i Skåne.





Det regnar hela natten och på morgonen smäller något som låter som kanoner. Känslan av väta och vind och kanonsmällar ger en dystopisk känsla i morgonsolen, som gränslandet mellan tiden före och nu händer det. Annars en mycket mindre dramatisk natt än i Småland.











”Det är lite afrikansk stäpp över det”. Alvaret
”Det är lite afrikansk stäpp över det” säger Erik när Alvaret öppnar upp sig framför rutan och det går inte annat att njuta i detta landskap.
Södra Ölands odlingslandskap med Alvaret är ett av Sveriges femton världsarv, med all rätt. Här har ölänningarna nyttjat jorden under flera tusen år vilket skapat dess unika karaktär. Vid Ölands södra Udde tar Alvaret slut och Långe Jan varnar att går du längre trillar du minsann av vår lilla ö och det vill en ju inte. Det är då tur att här finns ett Naturrum och en Naturbokhandel att stoppa mig annars kanske det nu varit en skribent från Småland mindre och på hennes gravsten stod skrivet ”tagen av Kalmarsund”.



















Innan vi vänder norr över slåss vi med några skåningar om pizza vid Grönhögen Väderkvarn och konstaterar att jag inte fotat en enda av Ölands säkert mer än 350 väderkvarnar. Next time Öland.
Katarina














2 Comments