Normandie

Jag somnar i Paris och vaknar i Normandie

Jag somnar i Paris och vaknar i Normandie när de andra hoppar ur bilen. Känner mig sådär skyldig som man bara kan göra nära man sovit eller faktiskt syndat, lite som att man inte riktigt är med eller steget efter alla andra. Men jag är nog lite steget efter alla som person bara, hinner jag tänka, innan vi åker igen.  

Jag möts av fält med blommor och bondiga utsikter i Normandie. De franska byarna vill fånga mig, insluta mig i en fransk atmosfär och låta mig vara här i dess vagga. Det är tydligt att det är så Frankrie är.

Vi köper calvados och kvinnorna pratar franska som att det inte finns någon morgondag i Monets Etretat

Magen kurrar efter en lång resa, eller ganska så kort, beroende på hur man ser på det. Någon timme till Arlanda, ett par timmar till Charles de Gaulle och sedan ytterligare ett par till Normandie.

Vi kommer till den lilla staden Etretat, en stad som först möts av våra kurrande magar och sedan träffar oss, ett gäng kvinnor i våra bästa år, ensamfirande midsommarkvinnor. Med bagage inslängt i vad som ser ut att vara ett lovande boende för natten, La Villa, äter vi på Bel Ami. Kanske heter det le Bel Ami för le heter allt här. Vi får en perfekt tonfisktartar, en udda makrill i chilisås och annan vit fisk med morotspure. Jag har aldrig kunnat mina vita fiskar, kanske kan jag klara att urskilja en torsk men det är nog allt och morotspure är förvånande nog inte så gott. Sen får man säga vad man vill, men saltar, det gör de inte fransmännen, varken här i Etretat, i Le havre eller någon annanstans i Normandie.

Nordiska kvinnor kan konsten att shoppa och jag och jag köper calvados till vad som sedan komma skall bli mannen i mitt liv, kanske vet jag det redan då och de franska kvinnorna pratar franska med oss som om det inte finns någon morgondag. Jag förstår alldeles inte ett ord men det hindrar inte de två butiksbiträdena från att försöka. Hörni fransyskor, kan ni inte vifta och peka lite istället? Enkla manövrar förstår jag, trots allt.

Det vackra Etretat ligger vid engelska kanalen, känt som konstnärsretreat på grund av Alfons Karr som någon gång skrev en bok och gjorde det känt där mellan 1840 och 1860. Jag måste erkänna att jag inte vet vem Alfons Karr är, mer än att han gjort Etretat känt. Monet känner jag däremot och något hundra av hans tavlor är från Etretat, så kanske var det trots allt inte Karr som gjorde byn känd.

Alice i Underlandet. Les Jardins d´Etretat

En lokal specialitet är salted karamell men jag ska alltid komma ihåg Etretat för sin Alice i Underlandet trädgård. Högt uppe på en kulle, hittar man den, med udda figuriner och ringlande häckar att flytta in bland.

Jag kommer ha besökt alla Normandies trädgårdar men inte Omaha Beach. Le Havre

Kontrasten möter oss i Le Havre, en siluett skapad av Monet och dömd av ww2. Här kommer jag att ha besökt alla Normandies trädgårdar men inte Omaha Beach, trots att Operation Overlord tog plats inte alldeles för långt härifrån.

Stadskärnan är på 50-talet återuppstånden i betong signerad Auguste Perret. Söker man fransk betong, hittar man det här och kanske inte på så många andra platser i världen, men vad vet jag, jag är ju inte betongexpert. Le Havre är staden som byggdes upp i betong av Auguste Perret, över rester från ett krig som inte borde ha landstigit här. Frankrikes Manhattan står och blickar ut över den svala Atlantkusten, likt sin moder på andra sidan.

Det är allt bra skönt att besöka även det som inte är fullkomligt på en resa till de fullkomligas land. Den hängande trädgården

Le Havre döljer sina pärlor, bland dem en botanisk trädgård bygd i en militärbas från 1856. ”Den hängande trädgården”, en trädgård som har mer att önska för den trädgårdsintresserade, men är intressant i sitt utförande och med ett mysigt orangerifik i sin kärna. Det är allt bra skönt att besöka även det som inte är fullkomligt på en resa till de fullkomligas land, Frankrike.

Jag får grädde på min franska cappucino här. Au Caid

Vi äter lunch på Au Caid och lunchen är fransk men amerikaniserad. På sätt och vis är temat USA för den här midsommarhelgen. Sverige möter USA i match och jag får grädde på min franska cappucino här och badar i karamell. Jag tror aldrig det har hänt förut och det är lite förvånande att det händer här, hos detta anrika lunch-café som öppnade redan 1951. Men kanske lämnade aldrig de, som landsteg vid Omaha Beach och därför är delar av Le Havre, ett Frankrike on a sugarrush.

Vem behöver män när det finns camembert? Le Lyonnais

Även om man enkelt kan tro att Le Havre är en liten bit USA, finns här Le Lyonnais, en fem minuter promenad från Art Hotel där vi bor, mitt i smeten. Le Lyonnais är alltifrån Amerikanskt. I Le Havres multikulturella område hittar du denna bit urfranska restaurang. Här får jag mina drömmars crème brûlée till toner av en fransk kypare som bara kan en fras på engelska, ”hot hot”. Jag testar calvados, precis som att fransyskorna pratar franska som om det inte finns en morgondag och detta starka äppelbrännvin gör sig påmind morgonen efter. Escargot landar på min tallrik för första gången i livet och camembertfylld filodeg med äpple är mitt nya afrodisiakum. Vem hade kunnat ana att sniglar smakar så bra och vem behöver män när det finns camembert?

Jag har bara ett tips om du besöker Le Lyonnais. Ät det de serverar, du kommer aldrig att ångra dig.