Förra helgen var jag i Tyresta och det var allt för längesedan, säkert ett år sedan jag var där sist, trots att jag bor så nära. Jag åkte dit med en fotokompis, för att fotografera i novembermörker och rusk, bara för att det är mysigt. Jag är kanske lite tvärsemot andra då jag i mörker, vind och yra längtar ut för att få väderbitna kinder och känna vinden längs ryggraden, låren stelna av kylan och att få huttra lite. För det är så mycket goigare när man kommer hem till värmen då. Jag antar att det är en del av att älska naturen, den där känslan att man gillar den även när den ställer till med oreda, modd och mörker.

Jag har en fotovän jag inte har skrivit så mycket om här på bloggen som jag brukar fotografera tillsammans med ibland. Han kanske är lite mer av en fotomupp än vad jag är till och med, hur man nu kan vara det, men lite mer klassisk naturfotomupp kanske om det förklarar saken. Han bär Fjällräven från topp till tå och tar bökigt lång tid på sig för att fota lite rötter och stenar, vilket i de flestas värld är ganska oförklarligt beteende. Och vänner som har mage att klaga på mig när jag hamnar lite efter, ni har inte mött Grovetwig, det hör jag det.

Min vän heter Magnus, men kallar sig Grovetwig på Instagram och har en engagerad skara följare där som gillar skogen. Jag tror det var så vi hittade varande, för att vi gillar skogen och då är ju instagrams algoritm riktigt smartsy och förstår att om den smidigt visar de bilder en vill se och pekar en i rätt riktning så hittar en ju kanske en ny vän på köpet liksom.

Jag får ganska ofta frågan om Magnus är något annat än en vän, efter mina instagramstories vid något av alla våra skogliga äventyr. Jag antar att människan är nyfiken av naturen och det är ju helt okej, men nej, jag och Magnus är bara vänner. Vi träffas då och då och fotar skog, helt enkelt. Vi har varit i Norra Kvills nationalpark, vid Gripsholms slott och nu senast Tyresta nationalpark.

Tyresta i mitt hjärta. Här har jag varit två gånger tidigare. Du kan läsa om de äventyrena här.

Dagboksnotering från ett höstregnigt Tyresta.

Genom dimmornas slöja i Tyresta Nationalpark.

Denna gång gick vi en längre vandring längs delar av Sörmlandsleden och genom det brandhärjade området i nationalparken. Det blev mörkt när vi var flera kilometer in i skogen och sista två timmarna gick vi i mörker. Inte ett äventyr för den mörkrädde!

Ha en fin lördag alla vänner. Idag ska jag och Sofia ut på äventyr på Fårös karga stränder.

Tack Magnus för alla fina bilderna på mig.

Katarina