Resor
comments 4

Om att bestiga Kebnekaise första gången – en nybörjarguide

5e aug – Det där berget. Om att bestiga Kebnekaise för första gången.

Det var ett tag sedan det hände och kanske något de flesta skulle outat med en gång. Det där att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Nej jag vet, jag är inte som alla andra, jag lider inte av ”maraton löpare till vardags, bestiga as coola toppar på helgen” – syndromet ”, tyvärr. Min första tanke var och andra sidan ”jag klarade det” men följdes inte av ”jag måste tala om det på stört”. Jag kände mig mig mest bara ledbruten och trasig och som att jag inte ville rekommendera att hoppa upp på det där berget till någon.

Men enough said om mig, det här inlägget kommer ändå handla om Kebnekaise, som med sina 2097 m är vår stolta högsta svenska punkt i bergskedjan Skanderna. Sydtoppen som består av snö förändras i höjd över året och 2097 m är ungefär var toppen var i höjd när vi var där i somras.


Vad som följer är en nybörjarupplevelse av att bestiga Kebnekaise. Vill du ha ett ”såhär bestiger du Kebnekaise, steg för steg” så finns ett utmärkt inlägg hos bloggaren Dryden här som även inkluderar resan dit och hem i sitt inlägg.


 

Kebnekaise fjällstation.

hur många dagar tar det att bestiga Kebnekaise

Linda – ”Det finns ju nästan inga bilder på mig”. Jag ”Joho, det finns det visst.”

Att bestiga Kebnekaise första gången

Bestiga Kebnekaise – förberedelser

Hur många dagar tar det att bestiga Kebnekaise?

3 – 4 dagar, beroende på energi och väder.

Med det sagt så finns ju ändå en story bakom bestigningen såklart och storyn lyder att jag kunde varit mer förberedd, både mentalt och fysiskt. Jag har i efterhand förstått att man ofta går in till Kebnekaise fjällstation (dag 1), väntar en dag och vilar upp sig (dag 2) och sedan tidigaste dagen efter det (dag 3) går upp på Kebnekaise. Jag och min vandrarkompis – Linda gjorde det briljanta valet att gå in från Nikkaluokta (dag 1) och sedan klättra upp på berget dagen efter (dag 2). Sedan åkte vi hem med helikopter (dag 3). I retrospektiv hade det blivit en mycket härligare upplevelse om vi vilat en dag och hängt med folk i loungen på fjällstationen, njutit av lokalerna och lärt oss lite om bergen samt känt in vädret. Men som man säger, det är lätt att vara efterklok!

Vad kostar det att bestiga Kebnekaise?

Ta vattentäta skor. Nu var det inte mycket vatten i fjällen när vi var här men en måste ändå vada litegrann på ett par ställen och torra fötter är glada fötter i fjällen.

Vägen in till Kebnekaise fjällstation

Från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation.

Vi tog bil till Nikkaluokta, parkerade bilen och gick hela vägen från Nikkaluokta till Kebnekaise, ca 20km på ungefär 6h, inklusive vilopaus. En bit in, från sjön Láddjujávri kan du ta båt för 350 kr och spara 6km av vandringen om du vill.

Vandringen in har ett eget inlägg. Läs och se bilder från vår promenad in till Kebnekaise fjällstation.

Vad kostar det att bestiga Kebnekaise?

parkering Nikkaluokta -> 30 kr/ dygn. Meddela regskylt i reception och lämna in ev värdesaker.
båt -> 350 kr över sjön Láddjujávri. Det går att gå hela sträckan men detta sparar dig 6km.
boende -> ta med tält och övernatta utan kostnad utanför Kebnekaise fjällstation eller bo på fjällstationen. Kolla pris här. Vill du använda Kebnekaises faciliteter kostar det 215 kr / dygn som medlem i STF och annars 315 kr/dygn.
utrustning -> Om du själv inte äger tält mm. kan du hyra utrustning här. Vi hade allt med oss förutom stavar och stegjärn och hyrde det en dag för 130 kr + 160 kr i uthyrningshoppen vid Kebnekaise fjällstation.
mat -> Kebnekaise fjällstation har restaurang och här kan du äta middag och plocka upp ett lunchpaket för 110 kr/ medlem i STF och 125 kr/ ej medlem STF.

Bli medlem i STF-> För att sänka dina kostnader på Kebnekaise fjällstation kan du bli medlem i STF. Kostar 295 kr/helår.

bestiga kebnekaise västra leden sommartid

Västra leden upp på Sydtoppen av Kebnekaise

Rutt.

Vi gick upp på Kebnekaise via västra leden som börjar vid Kebnekaise fjällstation, där vi också övernattat, upp på Kebnekaises sydtopp. Leden är ungefär 9 km lång enkel väg.

Obs! Stegräknaren i mobilen gav en total på 31,7 km, 49890 steg och 322 våningar för den dagen. Min kompis Lindas mobil gav ett annat resultat men jag tror det är säkert att säga att totalen blir längre än 18 km. Tänk på att du ska ner också. 

bestiga kebnekaise sommartid

Linda -”du dricker ju vatten som en kamel”. Jag ”du borde kanske dricka mer så du inte torkar ut.”

kebnekaise sydtopp hyra stegjärn och stavar

Kläder efter väder! Jag är fortfarande mycket glad över att jag tog stavar och stegjärn med mig.

Bestiga Kebnekaise sommartid

Väder

Ta vädret på allvar!

Vädret i dessa trakter är förrädiskt, det vet en ju även om det är svårt att förstå när en vaknar upp på morgonen och rullar ut tältet på grund av kokt fisk känslan som lätt infinner sig i dessa miljöer. Trots de ljumma dagstemperaturen så frös en stackars tjej ihjäl på Keb i september i år så låt inte det varma vädret lura dig även om det är sommar.

När vi var här i somras, augusti, var det runt 20 plusgrader och värmebölja i Sverige. Sommaren 2018 kommer nog alla minnas på ett eller annat sätt. På toppen hade vi räknat ut, Linda som faktiskt både kollade både väder och rutt, att det skulle kunna bli upp till två minusgrader. Så vi packade ner både underställ, den lätta dunjackan, vantar och mössa för att klara oss mot ev oväder. Och det var väl väl värt för vi kunde lika gärna fastnat på toppen när dimman drog in vid kvällskvisten. Bara några dagar tidigare hade nära 40 man hamnat i den situationen och fått övernatta på väg ner från Kebnekaise. Även om vi nu inte fastnade här uppe var det definitivt av det svalare laget på toppen och även om det är sommar när du bestiger Kebnekaise, kom ihåg att vädret snabbt skiftar på en bergstopp.

Kläder

Jag bar vandringsbyxor som är anpassade för fjällregion som skyddar mot vind, en tunt underställ i ullblandning, en scarf runt halsen och en keps för att skydda mot solen. Jag hade extra solskydd med mig i väskan också. På fötterna bar jag mina Meindl Island vandringskängor som är vattentäta och fötterna tejpade jag med sporttejp för att minska belastning under trampdynor och minska risken för skavsår runt häl och tår.

kebnekaise fjällstation

Den vackra dalen där Kebnekaise fjällstation bor.

linda-marie gäfvert bestiga kebnekaise

Linda matchar ryggan med blommorna. Citychic i fjällmiljö är Lindas ledord.

Utrustning

Ta ordentliga dojor, stavar och stegjärn, för tusan!

Vi gick upp, men vi tog inte berget på allvar. Om jag skulle göra det igen, skulle jag ta det på allvar. Risken att skada sig och fastna är abnormalt stor. Det är stenigt, rullgrus och allmänt jävligt. Som Mordor minus Sauron på ett ungefär. När en blir trött flimrar det redan för ögonen och lägg på hög höjd så är risken att ramla mer än stor. På vägen ner halkade vi ett par gånger var och slog i rumpan och Linda, hon pratar om att hon fortfarande har en skugga kvar på låret från det blåmärket hon fick när hon slog omkull på väg ner i Kitteldalen efter toppbestigningen.

Ja, det där berget, det kommer upp som samtalsämne mest hela tiden!

Hyra stegjärn och stavar (och annan utrustning)

Stegjärnen räcker inte till alla, så kom i god tid.

Helt oförberedda var vi ju däremot inte, vi lyckades få med oss stegjärn och Linda förslog vandringsstavar också. Hon tyckte det kändes som ett bra alternativ efter att ha hört några viska om det i uthyrnings-shoppen på fjällstationen. Jag tänkte inte alls på dem om jag ska vara ärlig, men är glad att jag tog dem. För på vägen ner när knä, leder, trampdynor, ja allt värker finns inget längre som håller emot från fritt fall, förutom stavarna då.

Vi plockade upp stavar och stegjärn på kvällskvisten dagen innan vår toppbestigning efter att ha ställt oss i kö strax efter 16 när uthyrningsshoppen, byggnaden mitt emot receptionen, öppnade på eftermiddagen. Redan då fanns en del stegjärn men de flesta är ju åter ganska sent efter en toppbestigning så de flesta i kön får glatt finna sig i att hämta ut sina på kvällen dagen innan eller tom samma morgon.

Att hyra stavar kostade 130 kr för en dag och stegjärn 160 kr. Du hyr dem här.

bestiga kebnekaise sydtoppen

”Det här var väl inte så farligt”.

bestiga kebnekaise påväg mot Kitteldalen

Nej, kanske inte. Men föga visste vi vad som väntade.

kitteldalen kebnekaise

Välkommen till Mordor, eller Kitteldalen, för den som föredrar.

Kitteldalen i bakgrunden Vierramvare Vierranvárri

Här börjar klättringen upp till Vierramvare (nordsamiska Vierranvárri), toppen innan Kaffedalen.

Vad är viktigt att ha med sig upp på Kebnekaise?

Det finns säkert en lång lista över vad som är viktigt att ha med sig upp första gången en bestiger Kebnekaise. Det här var viktigt för mig.

# Vandringskor som är vattentäta
# Lager på lager och skydd mot snö som dunjacka, vantar och mössa
# Mat och powerbars i mängder (lunchpaket finns på Kebnekaise fjällstation)
# Vattenflaska som går att fylla på i närmsta fjällbäck och kåsa som går att ösa i vatten med om vattennivån är låg, vilket den var för oss

sherpastrappan kitteldalen

Tacksamheten är stor för de små sakerna. Här en trappa, Sherpastrappan, bland all sten, byggd av Nepalesiska Sherpas-folket som kommer från byn Kunde i dalen nedanför Mount Everest. Trappan har minskat utryckningarna fjällräddningen behöver göra mångfalt. 

Trappan löper en del av sträckan från Kitteldalen upp mot mot Vierramvare.

bestiga kebnekaise kitteldalen västra leden kitteldalen västra leden

Mat

Jag och Linda åt frukost nere vid tältet i dalen där vi slagit upp vårt tält. Vi kokade upp lite vatten på stormköket och att åt en liten gröt från Blåband. Vi parkerade tältet nere i dalen vilket var både mysigt och inte så bra ur bestiga Kebnekaise synpunkt. Det gav oss två extra kilometer på totalen och med redan trötta fötter var den vägen kanske inte den roligaste jag vandrat. Vi plockade sedan upp ett lunchpaket på Kebnekaise fjällstation. Linda var inte jättenöjd med detta eftersom det mest var smörgåsar så ett alternativ är att ta med ett stormkök och torrmat upp på toppen för den som vill ha bättre energipåfyllning under dagen. Utöver det hade vi fickorna fulla med powerbars, nötter och kokta ägg.

om du inte vill laga själv -> Kebnekaise fjällstation har restaurang och här kan du äta frukost, lunch och middag och plocka upp ett lunchpaket för 110 kr/ medlem i STF och 125 kr/ ej medlem STF.

Vierramvare

Vierramvare eller Vierranvárri på nordsamiska. Här har folk byggt en hel radda stentorn.

Vierramvare bestiga kebnekaise första gången

Från Vierramvare ser en upp på nästa berg där toppen ligger, även om en inte ser toppen. Knäckande nog ligger Kaffedalen emellan och en måste alltså ner innan en kan ge sig på vandringen upp igen. Den här sträckan anser nog de flesta vara den mest psykisk påfrestande delen av leden.

kaffedalen hur bestiger man kebnekaise

I Kaffedalen vilade vi ett slag och fyllde på våra vattenflaskor. Det var dåligt med vatten när vi var på Kebnekaise och vi fick således fylla på vatten där chans gavs. Först vid hängbron och sedan i Kaffedalen.

Hur bestiger man Kebnekaise?

Västra leden till Sydtoppen

Det finns flera leder. Vi gick västra leden upp till sydtoppen som inte innebär någon klättring och där du kan gå själv utan guide.

Hur lång tid tar det att gå upp västra leden till Sydtoppen?

Tid-> För oss 14-16h. Om man frågar andra 8-11h. Min bloggkompis Dryden- runt 13h.

Med syfte att komma iväg kl 6 började vi vår snirkliga bana upp på berget runt kl 8 på morgonen från Kebnekaise fjällstation. Totalt tog det oss någonstans mellan 14-16 h och vi kom hem i skymning, runt kl elva på natten.

”Jag tror det här är lika jobbigt som att föda barn.” Linda – ”Jag tror fan det här är värre”. 

Det är ju synd att kalla att bestiga Kebnekaise en njutningsfull historia, för det var det inte. Men det var en viss charm att kliva upp ändå. Som att bestiga det högsta berget i Mordor med vetskapen om att en gör det, bara för att. Och att vara där gör en ödmjuk inför naturens storhet och mig lite mer peppad om att inte slarva med träningen till vintern detta år.

Hur lång är västra leden?

Enligt skylt vid Kebnekaise fjällstation, 9km enkel väg. Enligt min mobil gick jag 31,7 km den dagen, 49 890 steg och 322 våningar. Enligt Lindas mobil gick vi några kilometer kortare men över 400 våningar. Enligt Dryden 24km. Så ja, det beror väl helt enkelt på vem en frågar! Men det är långt.

Vägen upp

Västra leden upp på Kebnekaise börjar vid Kebnekaise fjällstation och följer dalen fjällstationen ligger i. Den snirklar sig sedan uppåt in i Kitteldalen där den kraftiga lutningen och krångliga vandringen börjar direkt efter Kittelbäcken och en hängbro i metall. Här är det ganska kraftig lutning upp på Vierremvare, runt 1700 möh. Sedan går leden neråt, ner i Kaffedalen och direkt upp igen innan du når den första toppstugan och sedan Sydtoppen som är helt täckt i snö året runt.

Den första biten upp på Kebnekaise mot Kitteldalen är inte särskilt jobbig och Linda och jag tänkte mest ”var är det att prata om?”, det är ju mest bara en liten backe. Men väl framme vid den skramlande hängbron över Kittelbäcken i Kitteldalen förstår vi när mötande par pekar vart vi ska att ”jaha, det var lite mer”. En person vi pratar med flaxar armarna mot den 90 graders vägg som är framför oss, som man ska klättra upp på längs kammen på vänstra sidan. Jag ser väggen och tänker, ”åh herregud”. Och ungefär härifrån från Kittelbäcken är det ”åh herregud” hela vägen. Det är brant och det är stenigt och det är inte bara tungt för låren utan underlaget är mycket ojämnt och kräver koncentration. Värst är nog vägen där stentrappan finns, strax efter hängbron i Kitteldalen mot Vierramvare.

Här hittar du karta och vägbeskrivning om du vill förbereda dig, annars är det bara att följa lemmeltåget upp, det gjorde vi.

Trots motgångar finns det alltid en ljus sida av att göra något sånthär. Människorna en möter, på vägen upp! Härliga individer som kämpar för att komma upp på ett berg, som småpratar om väder och vind och framförallt tiden att ta sig till toppen. Vi möter familjer och vi möter äldre, förberedda till tänderna och andra som tar det mer lättsamt än vi till och med. Vi konstaterar att vi i långtifrån är de minst förberedda, vi har ju stavar och stegjärn minsann, och inte heller är vi de enda som har ont i fötterna av gruset och det ojämna steniga underlaget. Plötsligt känns det som en gör det här i ett kollektiv.

skanderna bestiga kebnekaise hur långt

Skanderna i all sin prakt. ”Vi hade i alla fall tur med vädret” och hade fri sikt hela dagen.

kebnekaise sydtopp

Där ligger hon, Sydtoppen och väntar på mig och linda med våra stegjärn.

Kebnekaise – Sydtoppen

Det är svårt att beskriva känslorna när toppen plötsligt visar sig. Sydtoppen är täckt av snö och is året runt och tornar upp sig som en stor vit hög men det är också skälet till krävs stegjärn för att ta sig upp de sista hundra metrarna. Någon kravlade sig upp utan när vi var där men det såg mest bara otäckt ut för högst uppe är det oerhört smalt och stor risk att en i så fall halkar av toppen. Säkerhet först, tack!

Väl uppe på toppen hade vi privilegiet att njuta av oändlig utsikt över vår bergskedja Skanderna, åt alla håll! Minnet har etsat sig fast på näthinnan och jag njuter av utsikten när jag dagdrömmer, då och då.

Jag vet inte Kebnekaises exakta höjd. Kanske är den ungefär 2097 meter. När vi var där mätte Sydtoppen, dagen efter, lägre än Nordtoppen för första gången och det befaras nu att alla kommer vilja bege sig till Nordtoppen, som kräver en del klättring och därför innebär större risk.

Är det svårt att bestiga Kebnekaise?

Som nybörjare upplevde jag det inte svårt att bestiga Kebnekaise i sig. Det som är svårt är att förbereda sig för hur stenigt det är vissa sträckor samt hur jobbigt en kommer uppleva det när en inte vet vad en har att förvänta sig gällande underlag och höjd och även den lite tunnare luften. Det samt personliga förutsättningar. Vissa sträckor kräver att man kravlar över stenar och sista sträckan är snö och is och kan vara lite läskig att gå upp för. Med en halsfluss i bagaget och ingen aptit så var varje meter tillsist en stor utmaning för mig men väl uppe blev jag bländad av utsikten och glömde snabbt bort hur jobbigt jag upplevde toppbestigningen. För vissa slog knän, benmuskler och svindel till också och förvärrade situationen men här klarade jag mig helskinnad. Peppar, peppar.

är det svårt att bestiga kebnekaise kebnekaise sydtoppen västra leden kebnekaise sydtopp skanderna

Att vilja göra det igen

Vi har trots motgångar pratat om om vi ändå skulle göra det igen. Ja en kan ju börja undra om en ändå inte är lite tokig? Om vi skulle, då kanske vi skulle till att stanna på toppen i någon av de fina toppstugorna och sedan gå ner dagen efter. För 16 timmars ohärlig vandring senare så var det ju knappast särskilt mycket njutning. Åtta timmar hade ju sannerligen varit lagom istället och tänk att fota soluppgång vid Kebnekaises sydtopp, alldeles allena.

Ja tänk. Hell yeah, liksom.

Katarina

skanderna glaciär kebnekaise

Glaciären som löper nedanför toppen.

Var det värt åtta timmars vandring? 

hyr stegjärn kebnekaise

Jo men det var det nog, det är ju ganska fint här liksom.

hyra utrustning för att bestiga kebnekaise katarina äntligen vilse kebnekaise sydtopp bestiga kebnekaise första gången

Jaha, då var det väl bara vägen tillbaka dårå. Just ja, den är lika lång den också.

linda-marie gäfvert kebnekaise sydtopp linda-marie gäfvert kebnekaise sydtopp

Hej då Keb, nu drar vi hemåt!

kitteldalen

Glöm inte bort att det är en väg hem också. Det är lätt hänt. Det ä minst lika jobbigt att gå nerför om inte värre, faktiskt. 

Här tackar man Sydtoppen för sitt besök, ”Tackelitack Kebnekaise!”

kebnekaise fjällstation

och köper sig ett bevis på sin prestation, såklart. Tack för att du stod ut såhär länge. På återseende!

4 Comments

  1. Kul läsning!! Jag besteg keb i påskas med splitboard och har inte heller skrivit om det än haha. Det var en stor upplevelse, men vi kom aldrig hela vägen. Vi gick östra leden och klättrade i snöstorm och dimma men när vi kom upp till toppstugan var vi tvungna att vända pga hög risk att blåsa av toppen, eller att inte se var man går och på det sättet falla ned. Så jag har varit där men typ bara sett ett mjölkglas! Och känt musklerna ropa efter vila. Men åket ned – jisses det var helt magiskt! Måste ta mig i kragen och skriva ihop nått jag med. Tack för inspo och återuppväckta minnen, och bra inlägg!

  2. Så himla häftigt att du gjorde detta, och väldigt befriande att läsa något annat än ”jag gjorde det och det var magiskt”, även om det var det på toppen så är det skönt att läsa om det jobbiga. Stanna i en toppstuga låter som att det hade varit något, och det tar jag med mig om jag någon gång ger mig på att göra detta 🙂

  3. Härligt inlägg och tack för alla ”Dryden sa att…”. 😉 Det var en fin upplevelse, under våra 13,5h som vi var ute och jag skulle mer än gärna göra om det.

    Skulle också vilja göra tillägget att nästan packa en väska för ett extra dygn ute, eller i alla fall en natt på fjället när det kommer till kläder och extra mat i väskan. Blir det skitväder och man blir fast på toppen är det guld värt. När vi var uppe drog det in ett åskväder och vi mötte flera som var på väg ner på förmiddagen när vi var på väg upp. De hade fastnat och var sådär lagom kaxiga över den bedriften.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *