Resor
comments 3

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele.

Det här är storyn om Norrskensvägen.

roadtrip tornedalen norrskensvägen väg 99

Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen.

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt innan, på grund av ekonomi och sådant att vi så mycket det bara går ska bo i tält och i undantagsfall om vi behöver på B&B. Och vet ni! Vi bodde i tält hela tiden, några dagar hos kompisar och inte en dag på något B&B. Vi möttes av sommarens guldläge med värmebölja och inget regn och Tornedalen, ja hela Norrland har nog aldrig varit så varmt. Baksidan, vilket påverkade mest innan avfärd, var det eldningsförbud som förelåg och vi visste inte, knappt när vi åkte om vi faktiskt skulle kunna använda vårt stormkök och såg framför oss dagar med kall torrmat. Men den information som slutligen gavs av Länstyrelsen i Norrbotten var att campingkök var undantagna på eldsäkra underlag så vi kunde i slutändan använda stormköket på asfalt och stränder. Så iväg for vi, med packning till tänderna och med ytterligare två damer från Stockholm som fick skjuts.

Dagbok. Varför Står det Sundsvall i Stockholm och inte Haparanda?

Dagbok. Jag och Linda startar en costsplit och det är nu den riktiga roadtripen börjar – från Luleå till Karesuando.

Sträcka – Norrskensvägen – riksväg 99 från Karesuando till Haparanda

Vi åkte från Karesuando till Haparanda och spenderade en måndag till onsdag i slutet av juli/början av augusti att göra så. Riksväg 99 är en av Norrlands äldre färdvägar. Vägen härstammar från 1700 – talet och går mellan Haparanda och Karesuando och det är på pricken den vi åker. Vi far vägen från norr till söder men guiden är tvärsom då det mesta att göra är i söder och min uppfattning är att en åker så, normalt sett om en kommer söderifrån. Riksväg 99 är en del av Norrskensvägen men Norrskensvägen är längre och går vidare från Karesuando via Kilpisjärvi till Tromsö. Norrskensvägen har en egen sida där du hittar de olika kommunerna och kan planera din resa.

Rastplatser

Längs riksväg 99 finns flera rastplatser nere vid Torneälv eller längs med vägen. En av dem, Kattilakoski, är en av Trafikverkets egna officiella, flera gånger prisats som den finaste rastplatsen och här kan en fylla på vatten, gå på toaletten och bada från klipporna.

Packning. Med i bilen.

# Fjälltält från Vaude
# Stormkök från Trangia och en hel massa torrmat
# Badkläder (inga duschar så långt ögat kan nå)
# Pyjamas och ullunderställ
# Laddare till telefoner och kylväska med biluttag

Vem hade kunnat anat att tälta i Pajala skulle vara såhär vackert? Nu vet jag.

Att göra längs med riksväg 99 och i Tornedalen

Efter att ha åkt de 35 milen med några avstickare här och var kan vi konstatera att Tornedalen och väg 99 är mysigare än vad vi tänkt. Norra delen av väg 99 från Pajala till Karesuando är på sätt och vis ganska innehållslös och södra delen är den där bebyggelsen är och olika turistmål finns. Men trots dess svaga rykte så finns en hel massa att göra längs väg 99. Här finns Torneälv, en av Sveriges 30 nationalparker Haparanda Skärgård, ett världsarv, näbbskoproduktion och god lokal mat.

Att återupptäcka områden som glömts bort sätter guldkant på tillvaron och skapar minnen. Här är min guide till Tornedalen och väg 99. Jag skrev dagbok under hela vår färd genom Tornedalen och har länkat till inläggen i samband med tipsen så att du kan följa vår resa.

äta i tornedalen

Frukostgröten och den härliga frukostflugan, som sig bör efter ett dopp i Torneälv.

haparanda

Haparanda stadshotell.

Haparanda och Seskarö. Njut av en egen strand.

Vill du sova på en egen strand? Då ska du bege dig längst ut på Seskarö, sydväst om Haparanda, en bit avstickare från Riksväg 99. Kommer du söderifrån är Seskarö innan Haparanda på din högra sida.

Här hittar du vackra sandstränder och avskildhet. Seskarö har också en camping om en föredrar sällskap. Vi tältar, efter en ”följ grusvägen, håll vänster och passar vindkraftverken” beskrivning från barn, på en liten strand vid namn Kenkä-lathi, som är finska för sko-vik. Stranden finns inte utmärkt på Google Maps så stanna och fråga lokalbefolkningen för vägbeskrivning. Om du har en hög bil kan du köra hela vägen ner till stranden, annars får du stanna några hundra meter upp och promenera ner.

Här har du vinden, havet och Bottenviken för dig själv.

Dagbok: Hälsa på mig nu eller om tusen år i Haparanda.

Ha en egen strand för dig själv på Seskarö – Kenkä-lathi.

En av de vackraste stränder jag varit på – Haparanda Skärgård.

Haparanda Skärgård. En av Sveriges 30 nationalparker.

Haparanda Skärgård är en av Sveriges alla nationalparker. Sandskär i Haparanda Skärgård har en 5 km naturstig att följa, med blandade kultur och naturvärden, allt från en fiskeby, ett kapell, en dödligt vacker strand, pratiga fåglar, labyrinter, en skog med älgar till en vacker hed. Sandskär har lite av allt.

Båten ut i Haparanda Skärgård går med Bosmina båtturer till Sandskär från Haparanda hamn, mittemellan Seskarö och Haparanda. Färden kostar 200 kr/person, TuR. Ta med mat, myggmedel, badkläder och kläder som tål vind.

Till Haparanda Skärgård har jag skrivit en egen guide – Möt den lätta saltvattensvinden i Haparanda Skärgård och här kan du läsa mer om mina övriga äventyr i Sveriges nationalparker.

kukkola forsen

Kukkolaforsen

Kukkolaforsen. Att fiska sik med håv.

Kukkolaforsen, norr om Haparnada, är en gammalt klassiskt fiskby med fors, hotell, restaurang och museum. Röda söta stugor, en liten kyrka och en skummande fors väntar, värd ett besök för den som gillar att lära sig mer om gamla traditioner, att fiska sik med håv, och strosa runt bland röda stugor.

Dagbok – Hälsa på mig nu eller om tusen år i Haparanda

kukkolaforsen

Kukkola-forsen med gamla vackra fiskebryggor

kukkolaforsen tornedalen

och söta små hus.

utblick tornedalen

Restaurang Utblick på Luppioberget.

Utblick Tornedalen på Luppioberget. Mat av lokala råvaror.

Restaurang Utblick ligger uppe på ett Luppioberget och samsas med café och små vandringsleder ut till utsiktspunkter över hela Tornedalen. Restaurangen serverar modern mat med lokala produkter och är rekommenderad i White Guide.

äta tornedalen utblick

En sallad med lokala råvaror, både betor och ost, med blåbärsdricka till. Passar ett litet blåbär som mig.

restaurang utblick tornedalen

Njut av utsikten ovanför restaurang Utblick. 

kattilakoski

Dopp ett-hundra-elva i Torneälv, här från klipporna i Kattilakoski.

Kattilakoski. Klippor av guld.

Kattilakoski är en av vägverkets rastplatser. Efter att ha sett många rastplatser längs väg 99 kan jag med säkerhet utnämna Kattilakoski till den vackraste. Här finns toaletter, vatten, bord och bänkar så att en kan slå sig ner en stund och vackra klippor att bada vid. Vi stannar över natten, även fast att man inte ska det på en rastplats och både kvälls och morgonbadar i Torneälv från klipporna tillsammans med lokalbefolkningen som använder Kattilakoski som badplats.

Dagbok – Vi gör Pajala.

kattilakoski

Klipporna vid Kattilakoski och min vän Linda på klippor av guld i solnedgång.

Hollywood-skylten i Svanstein. Tips från en tjej på Instagram att ”kika nu upp höger när ni åker genom Svanstein”. För övrigt är väl namnet på den här orten alldeles för görroligt.

pajala torneälv

Pajala-badbeviset.

Pajala. Med folkhemskänsla och Kinaskylt.

Pajala är en gullig liten stad där hela centrum andas Populärmusik från Vittula med folkhemskänsla i centrum och Kinaskylt på köpet. Staden ligger vackert vid Torneälv och har ett par klassiska fik i centrum och trevlig befolkning, såklart. Pajala har även en camping för den som vill bo på sånt och om man vill fricampa går det bra att göra längs Torneälv.

Dagbok – Vi gör Pajala

pajala

Kinaskylten, påminner oss om Poplärmusik från Vittula.

fika i pajala tornedalen

En princessbakelse Änkan för 45 kr och en kaffe 15 kr på Cafe Valvet.

kero sattajärvi

Spana på näbbskorstillverkning hos Kero.

Kero. För den som gillar hantverk och samisk tradition.

Strax utanför Pajala, i Sattajärvi, ligger renskinnsgarveriet Kero. För den som jag gillar lokalt hantverk är detta en pärla med vackra näbbskor i mängder, väskor och andra accessoarer. Om tid finns kan en få en liten tur i garveriet och skomakeriet och lära sig mer hur en garvar och färgar renskinn och sedan tillverkar näbbskor. Och det vill man ju gärna. Jag köpta själv mina näbbskor från Kero för några år sedan via en återförsäljare i Stockholm och har älskat dem av hela mitt hjärta.

Här kan du läsa mer om de näbbskor jag äger.

Dagbok – Vi gör Pajala

kero näbbskor garveriet kero

Emma på Kero visar min vän Linda processen kring renskinnsgarvning och färgning.

skomakeriet kero

I skomakeriet hos Kero.

korpilombolo charlotte kalla tärendö staty

Charlotte Kallas omtalade staty i Tärendö.

Arctic River Lodge i Tärendö

Från Tärendö kommer Charlotta Kalla och till hennes ära finns ny en staty i centrum, som dessvärre inte är något vacker. Utöver det har Charlotte Kalla nu invigt det nyrenoverade Arctic River Lodge som däremot är värt ett besök, där jag mer än gärna skulle stanna en natt till vintern och spana norrsken i deras Aurora Hideaway. Arctic River Lodge har bar och restaurang och här dricker jag den godaste cappuccinon längs Norrskensvägen.

Dagbok – Vi gör Pajala

arctic river lodge

Cappuccino på Arctic River Lodge i Tärendö

akamella ödekyrkogård väg 99

Vägen till ödekyrkogården Akamella. Skyltat från väg 99 är ”Ödekyrkorgård”.

Ödekyrkogården Akamella. Hit skulle jag aldrig åka ensam.

Mitt ute i ingenstans till höger om väg 99 ganska nära älven hittar du Ödekyrkogården Akamella. Hit skulle jag aldrig åka ensam. Men för den som gillar övergivna platser är det här en plats att upptäcka där få har varit och vem vill inte besöka en hemsökt samisk gravplats?

Hitta hit. Ta av från väg 99, vid skylt för ”ödekyrkorgård”. Åk längs en lång rak grusväg och när du hittar skylten till Akamella i en sväng parkera bilen där och gå in två kilometer. Troligen går det att köra ytterligare en kilometer tills ett staket och parkera så man inte behöver gå så långt. Det är ganska tyst och stilla (och myggigt) men snart dyker det röda staketet upp och då vet en att en kommit rätt. Punkten i google maps stämmer.

Dagbok. Jag badar av mig jag hatar att vara kvinna ilskan i Torne älv. Karesuando till Pajala.

akamella kyrkogård akamella

Akamella.

struves medianbåge

Struves Medianbåge på Tynnyrilaki. Ett av Sveriges okända världsarv.

Inte så långt söderut över Karesuando hittar du den nordligaste biten av Struves medianbåge. Som Drottningholm, fast okänt. Struves medianbåge är resultatet av en gradmätning som gjordes (mellan Norra Ishavet och Svarta havet) för att bestämma jordens storlek och form.

Struves medianbåge är skyltat från vägen och ligger på höger sida. En kör in på en liten grusväg och kör en stund och går sedan upp på ett berg för att blicka ut över trakterna. Här finns ett vindskjul och ett utsiktstorn och här kan du läsa om Struves medianbåge också. Har du tur kan du plocka hjortron längs vägen tillbaka.

Dagbok. Jag badar av mig jag hatar att vara kvinna ilskan i Torne älv. Karesuando till Pajala.

struves medianbåge

Då har vi sett ett världsarv. Bäst att springa vidare.

mertajärvi karesuando

Mertajärvi.

Karesuando. Sveriges nordligaste by, så det så.

Här börjar väg 99, eller slutar, beroende på hur en ser på det. Vackra Kareusando med den lilla festivalen Dansklacken ligger vid änden av Sverige. Här finns ingenting och allt. Några butiker, en liten botanisk trädgård, kanske den minsta jag har sett och mycket gemenskap, för så är det i små orter.

Byn delas i två mellan Munioälven i den finska och svenska sidan och på den finska sidan hittar du en liten souvenirbutik. På den svenska finns Handlarn, Byamacken och köttbutiken Eliasson. Hos Handlarn kan du köpa mat för dagen och hos Eliasson kan du köpa renkött eller hjortron. Äta går det att göra på den lokala Grillen och behöver du tanka är det bra att göra det här på Byamacken, som också har allt en kan behöva i övrigt som vantar, termosar, graviditetstest och trevlig personal. I Karesuando finns Laestadius pörte med kopplingar till grundaren av Laestadianismen som fortfarande blomstrar här. Är du här på sommaren finns en fin badstrand i Mertajärvi, 16 km utanför Karesuando. För att komma dit kör du över sanddyner så en högre bil är att föredra.

Dagbok. Jag badar av mig jag hatar att vara kvinna ilskan i Torne älv. Karesuando till Pajala.

mertajärvi badstrand

Playa Mertajärvi. Linda paddlar SUP.karesuando finska gränsen

Karesuando centrum.

Hoppas att du får det kul länge Norrskensvägen och att min guide kom till användning.

Katarina

 

Alla bilder av mig i det här inlägget är fotograferade av min vän Linda.

 

3 Comments

  1. Så fint att ta del av ditt Tornedalsäventyr! Vackra bilder och beskrivningar, som vanligt! Ni hann se och uppleva mycket av pärlorna. Såsom Kattila som var storfavoriten hos mig i somras.

    Kom däremot att tänka på en sak. ”Kenkä” betyder sko på finska. Så det måste nog vara ”sko-vik”. lätt att höra fel, när det både handlar om en annan dialekt och eventuell brytning 😉

    • Katarina says

      Haha! Vad roligt! Det brukar alltid vara något man har fel på. Då ska jag genast ändra.

    • Katarina says

      Haha. Ändrade nu. Ja google translate är inte mkt till hjälp. Det var skepparen på bosmina som berättade för oss. Nåväl han bröt inte. Pratade svenska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *