Resor, Sverige
comments 4

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del II

När jag tänker tillbaka på det är det nog min första tältnatt på åtta år. Jag har ju aldrig tältat särskilt mycket. Jag sträcker ut benen, känner efter, ser myggen hänga utanför tältet och funderar på om det var så farligt ändå. Vad var det egentligen jag hade förväntat mig? Jag öppnar dragkedjan och ser morgonljuset strila ned mellan bergen. Känslan kryper på och jag kan inte riktigt placera den. Jo, visst är det den. Kylan slår mig hårt i ansiktet och det är nu jag vet, lycka, riktig lycka sköljer över mig och jag ler stelt och fånigt medan jag går ner för sluttningen.


Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del II.

Här hittar du del I och del III.

Morgonutsikten.

Arktisk fauna.

När solen blir en stjärna.

Fjällens vackra morgonljus och iskalla vatten skakar snart liv i mig och vi dukar upp för frukost. Till nästa vandring vet jag att jag ska ta med lite mer kuliga saker. Jag vet att jag gillar att dricka mitt kaffe med mjölk i, så det där extra krånglet att få med torrmjölk måste vara värt det. Kanske att jag också tar med något extra smarrigt till gröten, lite honung och kanske även en skopa jordnötssmör. Torkad frukt fungerar bra, men har ju aldrig varit en fruktperson. Jag vet nu att jag orkar bära all den där maten själv, att jag kan lyxa till det och bära så mycket choklad att väskan svämmar över med det också.

Det är en härlig känsla att veta, att självklart kommer det bli en nästa gång och jag kan bära packningen själv.

En blomma som liknar den småländska linnean. Vad kan det vara?

Jag tror Jimmy betyder tålamod på norrländska, det måste det göra.

När en blir trött får den som inte är, bära mera.

Min braiga väska från Fjällmark. Min nya bästa vän.

Tony väntar vid en rastplats längs leden. Här finns också dass och en liten strandbank längre bort där man kan bada. Fortsätt längs stigen och genom träddungen så hittar du den.

Tony är otålig och går före resten av oss. Jag pinnar på i samma takt som Jimmy (jag tror Jimmy betyder tålamod på norrländska, det måste det göra), vi slår följe då vi håller någorlunda samma tempo och Helena hamnar på efterkälken, men det är vi ju vana vi, vi som brukar resa med tillsammans. Hon gillar att ta sin tid och att stanna, njuta och fotografera, och varför försöka hålla samma tempo när det går utmärkt att gå en sträcka och sedan vänta in varandra.

Det finns inget vatten som klart fjällvatten.

Vildbomull, eller det är åtminstone det jag kallar dem.

Jag måste erkänna att först kändes mest benen som betong, så nedtyngd kände jag mig, men ju längre jag gick, desto lättare upplevde jag det.

I björkskogen känner jag mig trygg.

Vissa områden är mer öppna än andra, och andra delar vandrade vi bara genom björkskog. Jag föredrar björkskogen, pga lummigt och mysigt, medan andra tycker ”det bara är en björkskog och vi är ju här för att fjällvandra”. Smaken är som baken.

Mitt ute på fjället är det varmt som i en öken.

Det känns nästan lite spexigt att säga att min första vandring var i Europas sista vildmark. Ha. Men, kan jag, så kan du. Särskilt vältränad är jag inte och Padjelantaleden är en enkel led. Men ta med vänner, inte ska man om man inte är van, ge sig på det ensam och det är alltid roligare om man är två.

Jimmy hittade sin egen lilla plätt med snö. Den var en bit ut från leden så jag fick snällt vandra med för att fotografera Jimmy i snöhögen. Viktigt, med snö, om man är från Norrlandet.

”Risk för synfel om en tittar för mycket utsikt.”

Laponia – Europas sista vildmark

”Efter en tid börjar vinden, jokken och fåglarna tala till dig. Efter en tid börjar du ana vad de talar om. Inget konstigt med det.” Laponia.nu

Laponia, de tre parkerna Padjelanta, Stora Sjöfallet och Saret, är på Unescos världsarvslista och är klassad som ”Europas sista vildmark”. Ett av 15 svenska världsarv och här finns särskilt skyddsvärd natur, biologisk mångfald, urfolk, renar, en tidig mänsklig- men även spår av uråldrig natur och historia. Framförallt är det ett av de bäst bevarande exemplen på nomadområden i norra Skandinavien.

Vill du läsa mer om Laponia? Kika in hos Laponia.nu.

När vi vandrade vandrade vi i tre av de fyra nationalparker som tillhöra Laponia, men framför allt i en, Stora Sjöfallet. Utöver Stora Sjöfallet tillhör också Sarek, Padjelanta och Muddus Nationalparker Laponia. Utöver dem finns också ett antal naturreservat.

Som ett litet sidoprojekt här i bloggen besöker jag de svenska nationalparkerna, en efter en och du kan läsa om de jag har besökt hittils, här.

Innan vandringen satte vi ett mål om att gå 3,2 mil på tre dagar. För många kanske det låter kort, men när en fått på sig en himla massa packning, är något morgontröttis (kanske vissa mer än andra) och också vill stanna för mys och längre lunch så är det superlagom. Vi han att bada en till två gånger om dagen, grilla, äta långfrukost och prata, för mig helt ovärderligt och varför jag också gillar att vandra. Så ni som vandrar för att komma hem till kontoret och tala om att ni presterat något, stay away. Jag vill bara fota och bada på mina vandringar, så ingen idé att gå med mig i så fall.

Mysig ”jag går vilse och hamnar i en björkskog känsla.”

Hej hej, här vill jag bo. Snälla låt mig bygga en stuga, flytta in och aldrig lämna.

Att bada i fjällvatten

Efter en halv mils vandring med packning så lackar svetten och det enda jag kan tänka på är att få av mig vandringskängorna, strumporna, kläderna och få på mig bikinin trots att jag blir levande uppäten av mygg. Att bada, trots iskallt vatten, känns som en dröm och lagom när vi är så trötta att tio minuter till känns som en oändlighet hittar vi en vacker plats att äta och bada på. Vi återvänder sedan för att tälta här, men det vet vi inte då även om det genast känns som våran plats.

Bara jag och Helena har kommit ihåg badkläder, så Jimmy och Tony får snällt offra ett par av sin kallingar, som inte torkar så snabbt, att bada i. Jimmy har köpt en överlevnadshanduk i USA som han har med sig, den är liten och tar ingen plats, men visar sig dessvärre inte vara större än en wettex disktrasa, så en kan lika gärna köpa en sådan i så fall. Jag får användning av min vandringshanduk som jag hädanefter även kommer stoppa i strandväskan då den är kompakt, lätt, torkar snabbt men ändå är stor. För att byta om använder jag min svarta långkjol som är så stor att jag kan helt byta om under den.

Hatt eller keps är superviktigt så att en inte får solsting. Det är ökenkänsla ute på fjället när det blir varmt då det inte finns någon skugga så långt ögat kan nå, knappt.

Vi får alla vacker t-shirtbränna av vandringen.

Stugorna vid Gisuris. Här kan du slänga dina sopor mot en avgift och köpa mer proviant. Det går också bra att övernatta här.

Mitt röda terrakottafärgade fjälltält från Vaude – Friluftsvaror. Sätts enkelt upp på fem minuter och funkar galant att torka bikinin på.

Jag somnar där de tre parkerna möts – treparksmötet

Det är inte förens efteråt vi funderar och konstaterar att vi vandrat i Stora Sjöfallet, tagit en titt i Padjelanta och troligen sovit i Sarek. Kvällen dag två stannar vi till där vi badat, där de tre parkerna möts och slår läger för natten.

Vi grillar marshmallows, badar och njuter av solnedgången. När solen gått ner, går vi och lägger oss och det är svårt att förstå att klockan då är runt midnatt. Snart vänder solen och går upp igen, så det är aldrig särskilt mörkt. Turligt nog håller tälten solljuset ute.

Varje natt vid 4a tiden vaknar jag och känner kylan mot ansiktet. Kroppen vet att det är då temperaturen är som lägst ute, kurar in mig i sovsäcken, vänder på mig och somnar om.

Katarina

Tips från dag II

# Investera i en lätt handuk som tar lite plats. Jag köpte min hos Frilufsvaror och kostade 169 pix. Funkar på fjället och i strandväskan i Nice.

# Unna dig extra goda saker till frukost och om du är kaffedrickare som jag, köp det dyraste pulverkaffet.

# Ta dig tid, stanna, häng och bada.

# Mitt ute på fjället är det hett som i en öken så glöm inte huvudbonad.

# Vid stugorna kan du slänga sopor mot en avgift (så ta med lite kontanter) och fylla på proviant.

# Tälten och björkarna funkar utmärkt att hänga och torka bikini och handduk på.

 

Det sanna camplivet –> Hur det egentligen ser ut när en tältar.

 

Får man någonsin nog av en solnedgång?

Marshmallows det bästa är.

4 Comments

    • Katarina says

      Ja det är ett kul projekt faktiskt. Tycker om svensk natur också, dess mångfald och alla tallar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *