Resor
comments 10

Sensommar-tankar

Sommaren går mot sitt slut, det är sista veckan i augusti och det går inte längre att ducka för känslan att nu är den över och hösten är här. Så för att grunda för ett inlägg om höstens planer senare under veckan tänkte jag att vi tittar tillbaka på min egna senaugusti förra året.

Vad gjorde jag denna vecka förra året måntro?

En ensam ren i ödemarken på Grönland

Vid det här laget har du förmodligen gissat rätt. Jag var på en weekend på Grönland med Sofia och Helena och vi vandrade genom arktisk pil, hörde ljudet av tystnad och stormande fors vid Russel Glacier och kände den hårda isen under våra fötter på inlandsisen i Kangerlussuaq, Grönland.

Alla bilder i inlägget är från sensommaren, 2016, sista veckan i augusti.

Vill du läsa mer om Grönland? Läs min sammanfattande guide med länkar till andra bloggposter från Grönland ”En weekend vid världens ände”.

Att vandra rakt ut i det här landskapet kan vara bland det bästa jag gjort.

Ett omtalat porträtt som fick mer än 30k visningar på Twitter.

Det innebär inte alldeles för mycket längtan att blicka ut över ett september och veta att förra året stod jag med fötterna på stadig mark på Grönland och visste att Island, Färöarna och Lettland väntade i ett svep därefter. Denna augusti står jag förvisso på stadig mark, men i Stockholm och väntar på en höst med jobb och inte så mycket ledighet kvar i semesterbanken. Hur ska en klara det kan en fråga sig?

Tillfället då jag döpte vildbomull till vildbomull. Kanske heter det just det, men vad vet jag utan en Flora i öknen på Grönland.

Jag antar att jag precis som jag alltid gör, kommer klara det, genom att jobba mera, hårdare och ta ifatt timmar, ta smarta semestrar och lösa det ändå. Jag är också sugen på att ta en utvecklande fotokurs och jobba på min blogg och min livskvalité. Ett steg har varit att gå upp strax efter klockan sex på morgonen vilket sensommar-augusti har lärt mig att göra och uppskatta.

 

Ytan var glad.

Men jag ser ändå fram emot hösten, mot kalla vindar, virvlande löv, röda och gula färger, brittsommar, mot att träffa vänner, familj och att bara vara. Jag ser fram emot att sitta vid mitt skrivbord som jag gör nu och skriva mina tankar och dela med mig av. Jag ser fram emot att utveckla mitt skrivande och att styra mitt liv åt det håll jag vill, små steg i taget. Halva året har gått, sommaren är över och jag tänker på vad som ska hända nästa. På så vis är bloggen otroligt mycket värd. Som utvecklingsplattform och kompassnål i livet.

Genom arktisk pil som färgats gul redan i slutet av augusti.

Jag har nu klarat ett år som singel och det känns inte längre som att jag bara klarar det, utan snarare som att det är mitt rätta jag. Är det konstigt? Det känns långt bort att vara i ett förhållande och tvåsamheten, normen, känns inte längre självklar. Jag vill såklart ändå hoppas att den finns där för mig också, att jag blir stormande kär igen och vågar hoppa och landar då i en trygg famn, men tänker att mitt liv ett år framåt, kanske kommer handla om annat. Om singelskapet och om systrar, om mat och om att få vara mig själv. Lite som Eat, Pray & Love, fast i omkastad ordning.

Sofia, på inlandsisvandring.

Jag postar två vykort i den lilla byn Kangerlussuaq, som kommer fram. Värre är det med posten från Färöarna.

När jag var på Grönland för ett år sedan värkte mitt hjärta, men mitt nyfikna sinne tog snart över och överskuggade sorgen. Så på så vis var denna veckan, starten på ett annat liv och ibland tänker jag att den här veckan också var det som gjorde att jag överlevde och gick vidare, bums. Som läkte såren innan de började blöda och skapade starka vänskapsband istället. En vecka med två till som jag lika egna tjejer, trygga med sin roll som står minst lika stadigt, på Grönland och på jorden.

Det är en fin känsla att blicka tillbaka till.

Vad gjorde du sista veckan i augusti förra året?

Katarina

Månlandskapskänsla.

En av räddarna i nöden.Vännerna finns där, när en behöver dem.

10 Comments

    • Katarina says

      Men tack lisa ❤️ det värmer så mycket. Så skönt att öppna hjärtat ibland.

  1. Åå vilka fina bilder! Nu vill jag också åka till Grönland! Jättefina bilder från Padjelanta också. Jag var på vandring i Sarek för flera år sedan, vi blev överraskade av en snöstorm (i augusti) och var tvungna att vända tillbaka så det måste göras om… 🙂 Trevlig och höstvacker vecka till dig!

    • Katarina says

      Men åhå. Snöstorm. Det räknar man ju inte riktigt med liksom. Detsamma! Trevlig höstvecka på dig också. ❤️

  2. Fint inlägg och fantastiska bilder! Härligt med tillbakablickar och framåt-tankar! Förra årets augusti… Hmm… Imorgon är det exakt ett år sedan vi tackade ja till en lägenhet i Sälen. Det första konkreta steget i flytten till drömlivet 🙂

    • Katarina says

      Ja, det låter alldeles för underbart. En lägenhet i Sälen 🙂 Vad jobbar du med nu?

  3. För ett år sedan? Då gjorde jag väl något helt ointressant tänker jag först. Men så minns jag kladdkakan. Den som jag bakade precis nu för ett år sedan och tog med på mitt livs kanske viktigste möte. Med en helt okänd person som hade våra liv i sina händer (kändes det som). På agilitybanan. Efter oändligt många jobbiga och meningslösa möten hemma i soffan med en oändlig rad soc-tanter.
    Vi åt kladdkaka, jag och min son lärde Jonas agility och Jonas fick min son att prova gymnasiet. Först en dag. Sedan en till. Och en till.
    Först efteråt ser man förflyttningen. Tur att jag bakade.

    • Katarina says

      Ja, se där. En oändlig rad viktiga möten i livet och kladdkakan är ofta lösningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *