Resor, Sverige
comments 7

Dagboksnotering från ett sommarlappligt Mertajärvi

”Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar.”

Hej hej utsikt! Närvä/ Mertajärvi med utsikt över sjön Idijärvi.

Det är svårt att förstå den där morgonsolen förens man sett den med egna ögon tror jag. Kanske är det bara jag, eller kanske är sommarsolen i Norrland bara lite MER. Men vad vet jag egentligen, hur ofta är jag uppe klockan 4 på natten? Och hur ofta är jag det i norr?

Att lämna den norrländska dimman och även folket är vemodigt på något sätt.

Bastuglädje

Jag har spenderat helgen med Helena hos hennes bröder och familj i Mertajärvi söder om Karesuando. Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar. Nu sitter jag vid Lindas köksbord i Örnsköldsvik, medan Linda poddar och Helena mornar, och dricker mitt morgonkaffe ur en Prunus Gustavsbergskopp jag hittade på köksbänken. Lindas loppisfynd. Den svenska sommaren kan inte göra sig mer påmind  här och heller inte känslan av torp på landet.

Du kanske minns att jag varit i Mertajärvi tidigare under vintern? Det var lika vackert då fast på ett vintrigt isande sätt. Nu när jag var där var det faktiskt ganska varmt, så varmt som det kanske blir i det norraste. Men vad vet jag. Jag har ju bara varit här en gång på sommaren och det var nu och nu fick jag värmebölja genom hela Lapplandet.

Jag vet inte men jag tror inte jag varit såhär trött i hela mitt liv. Två dagar på Dansklacken, den lokala musikfesten, har satt sina spår och spåren gjorde sig påminda efteråt. Det är som att jag är beroende av kaffe och resorb för att ens fungera. Kanske bästa uppfinningen, resorb alltså. Man fungerar även efter att ha slarvat alldeles för mycket. Och ja, en evighetslång roadtrip genom Sverige och många dagars vandring sätter sina spår. Kroppen känns slö men omättligt kär i alla vidder, så vackra att de nästan får mig att glömma att äta. Jag kan inte sluta dagdrömma om Lappland, om de oändliga fjäll, vindpinade fjällbjörkar och söta små byar med annorlunda dialekter en stöter på längs vägen. Jag drömmer om att sjunga Kristina från Vilhelmina genom Vilhelmina, att få snabba på för att ens hinna till refrängen innan bilen rullar ut ur byn. Jag drömmer om att se renar traska längs vägkanterna och nyfiket fundera på om det ens är värt att flytta på sig eller kaxigt låta bilen få åka slalom runt en.

Det känns som att det är sådana funderingar livet borde bestå av. Det och hur många gånger en kan basta på en vecka och hur många gånger man kan bada i norrländska iskalla vatten innan kroppen börjar protestera.

På något vis är denna semester den bästa jag haft. Att träffa alla sina vänner, bo hemma hos folk och träffa deras familj och vänner är något en bara kan uppleva genom att gå genom dörren och bo i folks hem.

Mitt huvud planerar redan för en till Sverigeroadtrip fast att det är en vecka kvar av denna. Kanske är det för att jag är på mitt sista stopp, kanske är det för att det varit så oövervinnerligt bra.

Jag vet nu att jag älskar Norrland, både sommar och vinter. Kanske är vintern ändå bättre än sommaren, eftersom det inte längre finns någon vinter att tala om i söder medan sommar – Småland är rungande vackert det också.

Nu har jag bara höst och vår kvar. Undrar hur det är? Kanske är ändå vårvintern bäst, när det är ljust, snön är där och det är lite varmt. Men dimman, den där sommardimman och soluppgång kommer bli svår att slå ändå i slutändan.

 

På väg från Karesuando där vi lämnar Helenas familj bakom oss möter vi regndimman, som pricken över i:et efter ett besök i norra Sverige.

Nehe, nu är det dags att runda av för nu ska jag Linda och Helena ut och vandra i Skuleskogens nationalpark. Hej då Mertajärvi, until we meet again.

Katarina

Foto av mig, Helena Gunnare.

7 Comments

  1. Jag läser och njuter så av din vackra beskrivning och dina helt fantastiska foton uppifrån norr. Karesuando har jag besökt både sommar och vinter och jag kan tänka mig att det är sig likt. Min pappa tog mig ofta med till Lappland under ungdomsåren och det är jag väldigt glad för.
    Förstår att du haft en underbar semester och spännande nu att du planerar en ny tripp.

    Ö-vik och Skuleskogen känne rjag ju igen och det är ju bara drygt två veckor sedan jag var där.
    Och om någon vecka väntar mig en ny jobbresa och då mot Hälsingland. Ska bli jätteroligt. Läser på som bara den och lär mig mycket nytt.
    Tack än en gång för upplevelserna som du delat och alla vackra bilder från norr. Har även följt med/rest med på Instagram.
    Ha det bra!
    Kram!

    • Katarina says

      Tack Ditte för alla underbara kommentarer du lämnar och kul att du gillar D! Kul att du besökt karesuando. ❤️ varför var du där?

  2. Magiskt vackert! Och känner igen den där underbara känslan av att resa runt bland vänner. Så mycket påfyllning. Hoppas du hinner vila och smälta alla intryck så du inte kör helt slut på dig i allt fint. Så fint du har fångat allt!

    • Katarina says

      Haha ja. Svårt att misslyckas med den soluppgången och dimman! Jisses

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *