Resor, Sverige
comments 8

Padjelanteleden. En fjällvandringstrilogi. del III.

Jag känner att fötterna inte riktigt är som igår. De är inte längre helt bekymmerslösa. Tyngden gör sig påmind och träningsvärken sätter in. Jag blir varse om att man kan få den även i fötterna. Den moler lite, men gör inte ont. Fötterna ber om att få vila, men får inte sin vilja genom. Jag stiger upp, snörar kängorna, lyfter upp packningen och börjar gå.


Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del III.

Här hittar du del I och del II.

Tidig morgon och frukost.

Man lär sig snart att diska i isande kallt vatten.

Vandringen, tre dagar börjar lida mot sitt slut. Vi vänder hemåt och påbörjar sista sträckan. Vi går i våra egna fotspår, i både positivt och negativ i bemärkelse. Vi vet var vi har gått och var vi måste passera för att komma tillbaka. Vi vet de fina vinklarna på bergen och vi vet var vi behöver fylla på vatten men hjärnan blir litet uttråkad.

Ett smart knep är att spänna fast en lätt metallflaska fram på packningen och fylla på när du passerar en fjällbäck. Min flaska är från Blank och är isolerad, mycket smidig då den håller vattnet kallt men är egentligen lite för tung för vandring. Hemma från vandringen har jag den till kaffe till jobbet och vatten i bilen på mina roadtrips. 

När man hittar en liten strandbank som en får ha för sig själv då kan inte en djungel stoppa en.

En vacker skalle från en ren.

Stora Sjöfallets nationalpark

Stora Sjöfallets nationalpark har lite av allting. Fjäll och dalar, glaciär och vad som ibland känns som fjällig öken så varmt och torrt är det och efter min vandring också mitt hjärta, nedstoppat i en liten fjällbäck for safe keeping till nästa gång.

Sveriges nationalpark är fylld till bredden med tips om hur du ska klä dig och vad sevärdheterna är. Ett utdrag,

# Ha alltid karta och kompass, då mobilen inte alltid fungerar.

# Ha med tändstickor för att kunna tända en eld och en vandringsstav för att kunna vada över jokkar.

# Väl ingångna vandringskängor rekommenderas.

Vi glömde kartan i bilen, hade ingen vandringsstav och mina vandringskängor var nya, men det gick bra ändå. Att vada behövdes inte på Padjelantaleden från Akkastugorna till Gisuris, det var väl spångat och torra stigar och en kunde gått i vanliga gympaskor om det inte var för den tunga packningen på ryggen.

Jag tror man kan leva här för evigt och aldrig tröttna på utsikten.

Bron mitt i vildmarken som tar dig till oändligheten.

Ganska snart efter en långlunch med bad och ett stormande stormkökskok når vi bron där vi stannar en stund och fotograferar utsikten, vilar och tar in lugnet och forsen. Det är något med de norrländska stormande vattnen. En vet ju om att de är mycket mer i norr, men det är så lätt att glömma.

Stormande forsar som får en att tänka att i norr är allt lite större och lite mer.

Kan jag få stanna här? Tror jag får plats på kanten här och vatten finns det gott om.

  

Tills vi syns igen, Stora Sjöfallet.

Vid sista delen innan vi kommer fram till båten får en plötslig hemlängtan. Men det får en kanske alltid? Jag tänkte tillbaka på när jag var liten och var ute och red och alltid, när vi närmade oss stallet och min hästs hem, satte hon in en extra växel och gick så fort att de andra alltid hamnade långt på efterkälken.

Vandringen lider mot sitt slut och vi belönas av den mest vackra solnedgång jag fått hittills i år. Kanske är det bara soluppgången över huset i Mertajärvi som slår det. Vi slår oss ner och tältar på stranden, äter och dricker en öl (som vi får av några passerande fiskare för att Jimmy badar) och fotograferar varandra i solnedgång, en sista gång, innan båten anländer tidigt på morgonen och tar oss tillbaka till Ritsem, våra bilar och mot färden hem.

Katarina

   

Helena bemästrar att fotografera inifrån tältet för att slippa myggen.

8 Comments

  1. Åh så vackert det ser ut! Underbara bilder , och minnen kan jag tänka:) härlig utsikt att vakna upp till i tältet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *