All posts tagged: dagbok

Frukost på norska ambassaden, längtan över Atlanten och ett stycke alla hjärtans biljard på Ugglan

Published by Katarina

11-17 februari, Stockholm för hela slanten I år fyller jag 35 år. Jag var tvungen att skriva det för att det känns nästan svårt att ta in, för mig som ändå är den som fyller det. Vissa veckor känns åldern mer, som veckan efter en tung förkylning. Kroppen är stel och motivationen att börja träna igen inte särskilt hög. Så jag och Sofia har duckat för det i veckan och det kan man ju göra om det finns andra nöjen att sysselsätta sig med, som resefrukost på norska ambassaden t ex. Drömres med Vagabond på Norska ambassaden. Diplomatstaden Stockholm. Norska ambassaden bjöd i onsdags in till frukost och en liten kort peppig föreläsning av Vagabond-readaktören, Per J Andersson om bästa resorna 2019. När Diplomatstaden kallar, då åker jag gärna av ren nyfikenhet. Som liten har jag liksom alltid undrat hur ambassaderna ser ut på insidan och nu har jag helt plötsligt varit på både norska ambassaden, turkiska och grekiska i loppet av ett år. Men så är det väl i livet, ett val ger alltid …

Aspuddens bokhandel och röda linjen mot Norsborg

Published by Katarina

4-10 februari, 2019 Det har varit en lång vecka hemma vid Globen. Jag har varit sjuk och jag utvecklade en riktigt mansförkylning denna gång. Vi kvinnor kan visst få dem också, ska det visa sig. Jag gick hem från jobbet i måndags och gick aldrig tillbaka, jag lämnade helt enkelt inte soffan fören i fredags när jag på stapplande kalvlika ben tog mig ner för trappen och ut i solskenet i Enskede. Alldeles nyss fick jag ett sms om att läkarintyg behövs dag 8. Ja, tack för påminnelsen Previa, men jag tänker gå tillbaka till jobbet imorgon. Att vara sjuk tär på mig och på mitt hemmabibliotek. Med svag darrig ursäktande röst lyckas jag övertala bibliotekets kundtjänst på telefon att flytta fram mitt tvåveckors-lån till söndag. Eller egentligen, kvinnan på linjen hör min misär och erbjuder sig att flytta fram lånet till söndag när jag som en mycket lite människa frågar ”vad kostar det att lämna tillbaka en bok en dag för sent?”. Man vill ju som bibliotekskund inte ha en anmärkning och det är …

Med tåg till Göteborg och Thorskogs slott

Published by Katarina

1 februari, 2019. Stockholm till Göteborg. Vi har sett fram emot det så länge, att ta Blå tåget till Göteborg. Restaurangvagnen! Den där restaurangvagnen. Men Blå tåget ställer in så vi får åka SJ. Första klass är det åtminstone, för att Lena tycker det är viktigt att vi slipper fotbollslagen. Första klass är inte fy skam det heller även om vi tror vi ska få bullar men får clementiner. Så vi kompenserar det snabbt med en IPA och chips. Skam den som svälter sig på en tågresa, liksom. När fyra kvinnor ses pratas d om livet. Vi pratar ideér till en workshop. Vi pratar romantik, hopplös romantik. Sofia är hopplös romantiker, men det vet vi ju redan. Det där att vara hopplöst något, ställer verkligen till det men ger intressanta perspektiv på kompromisslöshet. Är vi kompromisslösa eller kommer vi att nöja oss med mindre till slut? Res med SJ från Stockholm till Göteborg. Tågvärden verkar älska att ge information och vi vill att han ska vara tyst. Vi är försenad och ju mer försenade vi blir …

Tankar och ting från norra Gotland. Kyllaj och Prima gård.

Published by Katarina

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 25e november – Kyllaj och Prima gård. Sofia och kaffekopps-betjänten Morgonen börjar utan räv, med en promenad över Heden. Sofia (nästan)bor  i Malms-Kyllaj naturreservat, bland raukar och andra stenar. Vi ångrar så snart vi gått ut i soluppgång att vi inte kokade kaffe och tog med oss. För vad går upp mot en soluppgång och en kopp kaffe? Inget. Absolut inget. ”Man skulle ha en kaffekopps-betjänt som kan räcka kaffekoppen”, en av alla tankar när kaffesuget sätter in. Kanske kan det komma ett RUT – avdrag för det framöver, Sofia. Malms – Kyllaj naturreservat. Vi får vårat kaffe till slut, på Prima gård. Vi får vårat kaffe till slut på Prima gård. Här har de eget kaffe från Gotlands kafferosteri och roliga smycken med citat. Örhängen som passar mig som handen i handsken med budskapet ”kan” och  ”ske” på vardera hänget likväl som ”one” ”day”. …

Tankar och ting från norra Gotland. Fårö.

Published by Katarina

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 24 e november Jag ser en räv! Springer ut i trädgården i pyjamas men räven är redan borta. Vi tar färjan till Fårö. Jag läser på hemsidan medvetenkonsumtion om hållbart resande. Man kan lära sig även fast att en är 34 år. Fårö är verkligen Bergmans ställe. Jag älskar hur vackert det blir på foto, vad man än gör. Fårö i november Så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Gamla hamn. När man kommer till Fårö så vet man att det är blåsigt. Men hur förberedd man än är fryser man ändå så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Vi kör vår lilla hyrbil från Mickes, medsols runt Fårö, och stannar där vi har lust. …

Tankar och ting från norra Gotland. Furillen och Fårösund.

Published by Katarina

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 23nov. Furillen och Fårösund. Vi kommer med färjan mitt i natten och plockar upp vår hyrbil från Mickes biluthyrning. En skruttig volkswagen och jag tänker att jag nog aldrig kört en volkswagen förut. Sen kommer jag på att det har jag ju visst det, innan jag köpte den bilen jag nyss sålde provkörde jag en Bubbla för att det då var min drömbil. Vi är framme kl 01 på natten när vår traktor tagit oss hem. Sofia kör och bra är väl det för det är alldeles mörkt och jag har knappt varit på norra Gotland tidigare och inte i mörker. Jag har en liten prick på mitt vänstra smalben som alltid varit där som gör mitt ben, lätt att känna igen. Favoritstället i Sofias familjs sommarhus, bastun. Jag vaknar tidigt och njuter av utsikten i trädgården innan Sofia kommer ner. Jag springer runt i …

Att leka med kärleken är ett brott. En stund i Nice och en stund av Åtrå.

Published by Katarina

15 sep – lördag – Nice, på väg hem från den italienska rivieran och novellen Åtrå av Bodil Malmsten Jag får äntligen sovmorgon! Hjärnan börjar sakta återhämta sig från en social vecka och idag är det dags för Nice, det ser jag fram emot. Yokos dikter. Åtrå, av Bodil, en del av en samling noveller om kvinlig sexualitet från svenska kvinnliga författare.  Jag har varit i Nice förut. Ungefär 6h, med Sofia och det är väl vad jag kommer att spendera här nu också. Det är varmt i Nice och Jag, Els och Charles flyr värmen till moderna museets AC. Det är förvånansvärt bra och modernt här. Jag plockar med mig några visa dikter från Yoko Ono, för hon delar med sig. Jag brukar älska installationer och det gör jag men vissa är på gränsen till störande. Jag får ståpäls men jag vet inte varför, är det av välbehag eller obehag? Vem vill ha ett rosa nattlinne med ett konstigt monsteransikte på t ex. Ett gulligt monster, ja, men ett konstigt? Det där nattlinnet återkommer …

När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. Gullringen.

Published by Katarina

6 oktober – Gullringen Småland Åker hem från Stockholm. På vägen hem fotar jag kor. Älskar kor. Det är äpplen överallt. Det är visst ett äppelår ska det visa sig på nyheterna och på grannens trädgård. På kvällen går mamma och jag runt dammen i solnedgång. Först äter vi potatismos. Det är inte skälet till att jag är hemma, men sätter knorr på tillvaron, det här att man tömt Kvarndammen, den lilla sjön på baksidan där jag vuxit upp. Den har inte varit tömd sedan 60 – talet enligt mamma. Anledningen är att de ska byta dammluckan för att den återigen ska fungera för kraftverket nerströms som renoveras. Ett roligt projekt att följa även från Stockholm där jag måste erkänna att en sjöbotten är ju minst sagt intressantare en vad en först kan tro. Här hittar vi rostiga hinkar, kvarnstenar, stora musslor, avhuggna alar, golfbollar och oljigt vatten. Alla fiskar har dött och den som renoverar kvarnen ska plantera nya. När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. En ögonöppnande mordor-sanning. Jag följer spåren av vad som …

Resebloggevent och min födelsedag!

Published by Katarina

Vet ni! Idag är min 34 års dag. Det känns allt konstigare att bli gammal på något vis. De flesta firar knappt sina födelsedagar men jag har tagit upp firandet igen från förra året. Det har varit lite svajigt andra år. I helgen firade jag med mina föräldrar och fick en stickad tröja. I måndags firade jag med faster på Clarion Hotell i Skanstull och åt middag. Igår firade jag med en hel lass böcker, där jag äntligen fick tag i Godnattsagor för Rebelltjejer på biblioteket och mumsade på den tillsammans med godis från Jam Jam. Ikväll ska jag träffa den där Dryden, om han kommer ihåg, och prova hans brusreducerande lurar, vilka jag ska skaffa mig ett par för ett ljudfritt liv (ser så mycket fram mot det) och sen ska jag fira med tjejerna (Sofia, Linda, Katarina och Caroline) på söndag på Södra teatern. Så det så. Det blir helt plötsligt mycket firande och flera av dem är resebloggare. Men nog om mitt firande. Förra veckan var jag på resebloggevent med Wowanders app. …

På eftermiddagen tar jag tunnelbanan till Hallonbergen.

Published by Katarina

1e okt – Stockholm Till frukost så pratat vi arv och miljö. Vad är genetiskt och vad är miljö? Den ständiga frågan. I DN Kultur står skrivet att hämndfantasikulturen bland kvinnor är på frammarsch, ett år efter MeToo och allt. Väl tajmat. Lika tajmat som vårt nya jobbsystem, tajma som lanseras idag. Ett system som mäter arbetstid eller vad vi faktiskt gör med den. Något jag funderar mycket på. Vad gör vi egentligen med vår arbetstid. Ofta känns det som att jag svarar på mail och det är det jag gör. Kommer skriva det i tajma. 8-16.30 – svarar på mail (för att inse att det gick inte). Någon säger att tajma är direkt kopplad till lönen och att en kommer få löneavdrag om man inte gör den. Funderar om det gör någon skillnad för mig. Jobbet gav ändå hela min lön till SATS denna månad så vad spelar det för roll om de tar mer? Sofia är hemma från Grönland. Jippie! På eftermiddagen tar jag tunnelbanan till Hallonbergen. Jag älskar den tunnelbanan, så himla …

Om man inte har fotograferat några höstbilder kan en ju iaf äta höstligt, tänker jag.

Published by Katarina

30 sep – Stockholm Sista dagen i månaden och jag bara bloggar. Jag dricker mitt kaffe och jag bloggar. Det har varit tufft på jobbet så när jag inte jobbar då är jag mest bara hemma och bloggar, eller läser. Mest läser jag för att vara ärlig och jag önskade att jag bloggat mer men om jag skriver det här kanske jag gör det. Insikten kommer att jag läst för mycket och jag blir tvungen att åka till Stadsbiblioteket för mitt lager av böcker är snart slut. Och jag kan inte läsa det jag inte är sugen på. Måste ha nya höstiga böcker att läsa. Så jag lånar en hel radda. Låt oss fingra på Virginia Woolf. Tar med mig systemkameran för första gången i september och tar ett par bilder i biblioteket. Ljuset är vackert och bibliotekarierna hjälpsamma. En man i sina bästa år springer till magasinet och hämtar två exemplar av Vagabondliv av Ivar-Lo så att jag ska få välja vilken jag vill ha. Jag väljer originalutgåvan från 1927 såklart. Carro ska komma …

Vi besöker kyrkan i byn och här är målningarna mycket ilsknare än annars. Pieve di Teco.

Published by Katarina

14 sep – Pieve di Teco och Imperia Dagen börjar med feedback och intervjuer i Pieve di Teco i borgmästarens rum. Så coolt och riktigt italienskt. Vi fyller i feedback från resan och det tar minst en timma, sedan blir vi intervjuade. Lunch i borgmästarbyggnaden avbyter intervjuer. Vem vet vem som lagar all denna mat som dyker upp under resans gång? Samtalet rör våra bloggar. Det är alltid intressant att prata med andra bloggare om just det, sin baby och varför en gör just det en gör. Varför och vad som går hem hos läsarna. För vad är det som går hem hos läsaren? Vi besöker kyrkan i byn och här är målningarna mycket ilsknare än annars. Jesus blir piskad och blöder och Sista måltiden har en spricka rakt genom sig. Foto: Charles På kvällen bloggar jag och skriver tre inlägg när de andra sover. Efteråt så äter vi middag. Andrea och hans vän har lagat maten och vi dricker spumante och limoncello som kallas limomcino i Ligurien. Vi pratar om livet och jag visar …

När mitt liv består av böcker och film. Det och mitt treboks-beroende.

Published by Katarina

23e september 2018 – Stockholm Jag är förkyld och precis som när en man är förkyld så känns det som att livet håller på att ta slut. Jag har inte lämnat lägenheten sedan i tisdags. Jag tror aldrig det har hänt tidigare. Har du någonsin stannat inomhus i fem dagar utan att gå ut? Först idag vaknade jag med inga symptom kvar än bara hosta som och andra sidan inte går av för hackor. Jag funderar på om inte grannarna snart kommer och knackar på. Men kära grannar, innan ni gör det, kan ni inte hämta ut ett recept på lite Cocillana? Mitt liv har därför, de senaste dagarna, bestått av böcker och film och telefonsamtal med vänner. Jag tror alla mina vänner i min telefonbok har tagit slut, likaså alla nya filmer på Netflix och Viaplay. Tacka vet jag e-böcker på Stockholm stadsbibliotek, men även där slår jag snart i taket för man får bara låna fem böcker på sju dagar och jag har lånat fyra. Jag har sett ett enda virrvarr av filmer …

Jag duschar för här finns inget Medelhav. Imperia till Cervo.

Published by Katarina

180913 – Imperia till Cervo. Sista dagen av vår vandring längs italienska rivieran. Jag vaknar till åska och ett stormande hav, det är sista dagen vi ska vandra och det enda jag tänka på är Alessios frus snygga skor. Ett par supercoola sneakers. Jag vill ha dem så gärna, men de finns inte kvar i min storlek. Vackra Imperia i regn. Ett oduschat hår och ett Medelhav Att hoppa att duscha och bara bada i Medelhavet fungerar fortfarande. Det är på sätt och vis intressant att följa hårets resa när det inte längre får duscha. Jag måste snart tvätta det i havet igen om det ska gå och borsta. Triviala problem som dessa känns som att de läker själen när man tänker på dem. Det är så här enkelt livet borde vara. Ett oduschat hår och ett Medelhav. Det regnar och färgerna dansar. Imperia. VI börjar morgonen i Imperia. Det regnar och färgerna dansar. Lorenzo berättar när vi går förbi ett kloster att de brukade knacka på och be om oblater som snacks. Och de …

Killen som håller i olivoljeprovningen är vacker. Charles frågar om jag vet hans namn. Nej säger jag, så Charles döper honom till Adonis. Ospedaletti till Taggia

Published by Katarina

180911 – Ospedaletti till Taggia, vandring längs den italienska rivieran Vi startar cykelturen i Ospedaletti. I bilen får jag boken som Lorenzo har med. Den om Dr Antonio. San Remo Om jag någons bryter foten (peppar peppar) ska jag sitta på en stol och kika på folk på Götgatan medan jag läser DN. Italienskor vet hur en behåller stilen, genom åren. Inma. Palmförsäljarnas stad. San Remo Vi cyklar till San Remo. Staden känns lite Karibien möter Europa med sina palmer, pasteller och gamla koloniala stil. Fasaderna är slitna och det doftar gammalt, ibland klor, som det är i Italien. Porten till gamla stan heter Santo Stefano och är från 1321. Vi går härifrån till Via Palmari där den första palmodlarfamiljen levde någon gång på 1400- talet. San Remo är det ställe som odlar palmer och levererar dem till Vatikanen på palmsöndagen, för det gör man visst här. Om jag var katt skulle jag också sova i en blomlåda. Från San Remo cyklar vi vidare på vårt gamla järnvägsspår aka super-platt och bra cykelväg. Det var längesedan …

Jag frågar om hon behållit kärleken och hon svarar ”ja, den har bara bytt person”

Published by Katarina

9 sep – Stockholm till Nice och vidare till Imperia på den Italienska rivieran Åker till Arlanda arla morgon. Även om jag reser ensam ofta känns det som att resa är något jag föredrar i sällskap av andra. Men nu när jobbet och livet har slitit på och jag behöver en paus passar det bra trots allt. Inte varje dag en ser en glaciär ut ur flygplans fönstret. Där är den i alla fall. Någonstans i Alperna. Läser klart den här och förfasas över att jag inte har någon bok kvar och nu är fast i Italien i fem dagar. Finns det lyckliga skilsmässor? – Arlanda Men resan är ju ändå inte ensam. Jag sitter över en frukost och funderar på de jag kommer träffa och energin det kommer ta att träffa nya människor. Fyra andra bloggare. 2 italienska studenter. 2 andra italienare. Läser Avskedsfesten, en bok med frågeställningen ”Finns det lyckliga skilsmässor?” och på sätt och vis känns den här sommaren som en skilsmässa. Från värmen, bränder och omställningen efter min egen separation. Jag …

Fotodagbok: Promenad till Kebnekaise fjällstation

Published by Katarina

4e aug Nikkaloukta – Kebnekaise fjällstation Det var länge sedan jag bloggade om nutid. Jag funderade på om jag skulle göra det idag, men har så mycket material kvar från mina sommarresor och vill så väldigt gärna komma genom det att jag fortsätter med mina tillbakablickar. Ibland är det så. Att en vill avsluta något, för att kunna gå vidare, denna gång är det nog för att komma vidare mot hösten och kommande vandringsresa på söndag som jag berättar mer om då. För nu ska jag snart ut och resa igen! I somras gjorde jag och Linda en fantastiskt roadtrip genom Tornedalen, förbi fjäll, älvar och troll och avslutade med Kebnekaise, eller det där berget som jag har kommit att kalla det. Det där berget som har satt sina spår djupt i min vandringssjäl. Jag har nu kommit till redigering av bilderna men inte längre än så och det tar emot, för jag minns hur jobbigt det var, både psykiskt och fysiskt. Däremot har jag tagit mig genom vandringen från Nikkaloukta in till Kebnekaise fjällstation …

Är det skotthål på skyltarna, McCarthy?

Published by Katarina

21 juni Fairbanks till McCarthy Dagen vi inte sett fram emot. Den där långa dagen i bil som ingen vill minnas vid att vi planerade in längre. Den ger oss bland de vackraste utsikterna.   Servitrisen är trevlig men klumpig – Meiers Lake Roadhouse Jag minns inte när vi kommer iväg men vi stannar och äter lunch på Meiers Lake Roadhouse. Vi pratar om projektet Kvinnliga äventyrare som både jag och Sofia är med i, om jag bara skickar in min presentationstext, vilket jag fortfarande inte gjort. Vissa saker förtränger en, det här är en av dem. Servitrisen är trevlig men klumpig och vi åker vidare efter en snabb titt i museet, något många ställen verkar ha. McCarthy road börjar i Chitina och fortsätter till Kennecott river. Adjektiv i flera negativa varianter forsar ur folks mun när vi nämner McCarthy road. Vi har blivit varnade för McCarthy-road, hur sliten och dålig, hoppig och studsig den är. Adjektiv i flera negativa varianter forsar ur folks mun när vi nämner vägen. McCarthy road är i bättre skick …

Nordpolen

Published by Katarina

20 juni – North Pole och Fox – Alaska Innan jag kommit till Alaska riktigt längtar jag efter det här. Efter karamellstänger till gatlampor och tomten. Kan en längta efter tomten när man blivit vuxen? Jag kan. Tomten finns också, i Nordpolen och Nordpolen finns i Alaska, så det så. Utanför Santa Claus House i North Pole.  North Pole. Det är konstigt att komma till North Pole i värmen. Att se julsaker i mängder i kjol och bara ben. Så vi fotar oss utanför Santa Claus House, vid den fina väggen och njuter av solskenet, såklart. Butiken som varit här sen 1952 är som en stor godisbutik för alla julälskare. Och det verkar visst vara många som gillar julen för trots att det är juni är det en hel massa personer här, barn och vuxna i ett enda virrvarr. Vi vandrar en stund i butiken och åker sedan och köper en glass vid McDonalds. Tycker att McDonalds kunde shapea upp sig här och göra ett samarbete med Gränna för lite karamellsmak på sin glass. Men …

Alla tips en får av locals är inte bra tips. Fairbanks

Published by Katarina

19e juni – Denali till Fairbanks Vi packar återigen in oss i bilen (det känns som det är det en gör på en roadtrip) och kör Parks Highway mot Fairbanks. Dagen innan har vi spanat in Bears Coffee på vägen och stannar för en avokadofrukost. Finns det något bättre i livet än avokadomackor Sofia? Kanske det godaste jag åt i Alaska. Dessvärre är den amerikanska maten av allt för dålig kvalité generellt. En vill plocka ner alla skyltar och förminska dem för att ha hemma. Vi åker förbi Skinny Dicks Halfway Inn och skrattar åt namnet. En bil passerar med skylten Villain som regskylt. Visst är inte maten bra i USA, men roliga skyltar har de iaf. Checkpoint lågt blodsocker. Utsikten. Alla tips en får av locals är inte bra tips. Fairbanks (downtown) Köper en keps på Arctic Souvenir Shop och ett par coola solglajjor på en vintage shop vid namn Bad Mother. Alla Alaskas städer börjar se likadana ut och jag vet inte längre vilket som är Anchorage eller Fairbanks. På Bad Mother frågar …