Resor
Leave a comment

Killen som håller i olivoljeprovningen är vacker. Charles frågar om jag vet hans namn. Nej säger jag, så Charles döper honom till Adonis. Ospedaletti till Taggia

180911 – Ospedaletti till Taggia, vandring längs den italienska rivieran

Vi startar cykelturen i Ospedaletti. I bilen får jag boken som Lorenzo har med. Den om Dr Antonio.

San Remo

Om jag någons bryter foten (peppar peppar) ska jag sitta på en stol och kika på folk på Götgatan medan jag läser DN.

Italienskor vet hur en behåller stilen, genom åren.

Inma.

Palmförsäljarnas stad. San Remo

Vi cyklar till San Remo. Staden känns lite Karibien möter Europa med sina palmer, pasteller och gamla koloniala stil. Fasaderna är slitna och det doftar gammalt, ibland klor, som det är i Italien. Porten till gamla stan heter Santo Stefano och är från 1321. Vi går härifrån till Via Palmari där den första palmodlarfamiljen levde någon gång på 1400- talet. San Remo är det ställe som odlar palmer och levererar dem till Vatikanen på palmsöndagen, för det gör man visst här.

Om jag var katt skulle jag också sova i en blomlåda.

Från San Remo cyklar vi vidare på vårt gamla järnvägsspår aka super-platt och bra cykelväg. Det var längesedan jag cyklade och jag känner det snart i rumpan. Vi stannar på stranden i Bussana och jag får inte använda mitt kort här. Jag lånar 3,50 från Els och får en cappuccino och pizza för det. Jag äter den där pizzan med kaffe jag aldrig skulle ätit om inte Alexander sagt att det var just det, en synd.

Bussana Vecchia, känd för att ha blivit totalförstörd av en jordbävning under 1800 – talet. Huserar fortfarande inga officiella invånare men en hel rad konstnärer som flyttat in, trots förbud.

Konstnärer har flyttat in. Bussana Vecchia

Vi lämnar sedan våra cyklar och hoppar in i bilen för en tur till Bussana Vecchia. Här bor ingen då byn anses obebolig efter en jordbävning. Men konstnärer har flyttat in ändå som de brukar. Jordbävningen var 1887 och konstnärerna flyttade in på 60- talet. De kämpar fortfarande för sin rätt att vara där.

Taggia.

Känd för sin olivolja äter vi kolhydrater i hög. Taggia

Vi äter lunch på Globo, kolhydrater i hög. Jag räknar redan med att behöva banta igen. Inma säger att det ser ut som att jag bränt mig. Jag säger att jag bara är varm och svettig och att jag har spf 50. Lorenzo säger att kvinnor aldrig svettas utan att vi bara glöder. Så jag säger till Inma att det stämmer, jag svettas inte, jag brinner.

Kaffet är underbart i Italien och vi träffar vår guide Rafaela som guidar i Taggia. Ytterligare en italienare med brittisk accent, lika oklar som rolig.

När vi kommer hem badar vi i havet och jag tvättar håret i saltvatten. Jag funderar på om jag kommer klara av att inte duscha på en vecka utan vara bada i saltvatten. Kanske borde jag googla vad som kommer hända med mitt hår med bara saltvatten.

Museum Carli Carlo i Imperia.

I Italien finns fler än 500 arter olivträd. Imperia

Vem hade kunnat gissa att det fanns mer än 500 arter olivträd i Italien? När man bara tror det finns en så har man fel. I Grekland är olivträdet så viktigt att man tidigare ansåg trädet som heligt, varpå om en högg ner ett träd drabbades av död (oklart hur). Allt det här får jag lära mig på olivmuseet Carli Carlo i Imperia. Vi går på guidad visning, olivoljeprovning och en chefs table middag. Killen som håller i olivoljeprovningen är vacker. Charles frågar om jag vet hans namn. Nej säger jag, så Charles döper honom till Adonis.

Katarina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *