Resor
Leave a comment

På eftermiddagen tar jag tunnelbanan till Hallonbergen.

1e okt – Stockholm

Till frukost så pratat vi arv och miljö. Vad är genetiskt och vad är miljö? Den ständiga frågan. I DN Kultur står skrivet att hämndfantasikulturen bland kvinnor är på frammarsch, ett år efter MeToo och allt. Väl tajmat. Lika tajmat som vårt nya jobbsystem, tajma som lanseras idag. Ett system som mäter arbetstid eller vad vi faktiskt gör med den. Något jag funderar mycket på. Vad gör vi egentligen med vår arbetstid. Ofta känns det som att jag svarar på mail och det är det jag gör. Kommer skriva det i tajma. 8-16.30 – svarar på mail (för att inse att det gick inte). Någon säger att tajma är direkt kopplad till lönen och att en kommer få löneavdrag om man inte gör den. Funderar om det gör någon skillnad för mig. Jobbet gav ändå hela min lön till SATS denna månad så vad spelar det för roll om de tar mer?

Sofia är hemma från Grönland. Jippie!

På eftermiddagen tar jag tunnelbanan till Hallonbergen. Jag älskar den tunnelbanan, så himla vacker. Som ett enda stort dagis. Jag läser Bodil och De från norr kommande leoparderna på vägen. Bodil pratar om högmod, en av de sju dödssynderna. Hon kallar högmod en dygd hon inte har, som hon skulle vilja ha. Hon har blivit tillfrågad att tolka högmod och trycka upp på en t shirt och Bodil trycker ”Jag är bäst”.

Johnny är hemma från resa till Uzbekistan och allt – annat – i – stan och har med sig svängiga presenter.

Jag kliver av på fel tunnelbanestation och hamnar i Näckrosen, blir stressad när just Näckrosen saknas i SL appen. Sofia messar, kan vi flytta aw till idag? Ja det kan vi, ska ändå sluta tidigare. Om jag hittar härifrån.

Får det vara en Snukers?

Jag träffar Sofia och Johnny på Baras Backe för här kostar ölen 29 och Proseccon 55 och Johnny har med sig piratkopierade godisar. Snuckers är nu min nya bästa vän. Jag vet inte om jag ska äta dem eller ha dem i en skål som prydnad. Vi pratar om bloggar och livet. Blir så glad att vintern tågar på för nu trillar resebloggarawerna in igen. Johnny hastar vidare till ett möte med en annan kompis och jag och Sofia strosar till Slussen. Där hänger Livs utställning, om att medvetandegöra mens. Är det rätt sätt? Ja det är det nog. Tänk att det är som Sofia säger, man sänker tom rösten när man uttalar ordet. Och det är ju sant. Det gör man ju. Tänk att något halva befolkningen har eller har haft ska vara så tabubelagt. Men nu är det fritt att säga.

Hej mens! Där hänger du i Slussen.

Jag kliver av i mitt Skärmarbrink och går hem i mörkret.

Katarina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *