Resor
comments 11

Fotodagbok: Promenad till Kebnekaise fjällstation

4e aug Nikkaloukta – Kebnekaise fjällstation

Det var länge sedan jag bloggade om nutid. Jag funderade på om jag skulle göra det idag, men har så mycket material kvar från mina sommarresor och vill så väldigt gärna komma genom det att jag fortsätter med mina tillbakablickar. Ibland är det så. Att en vill avsluta något, för att kunna gå vidare, denna gång är det nog för att komma vidare mot hösten och kommande vandringsresa på söndag som jag berättar mer om då. För nu ska jag snart ut och resa igen!

I somras gjorde jag och Linda en fantastiskt roadtrip genom Tornedalen, förbi fjäll, älvar och troll och avslutade med Kebnekaise, eller det där berget som jag har kommit att kalla det. Det där berget som har satt sina spår djupt i min vandringssjäl. Jag har nu kommit till redigering av bilderna men inte längre än så och det tar emot, för jag minns hur jobbigt det var, både psykiskt och fysiskt. Däremot har jag tagit mig genom vandringen från Nikkaloukta in till Kebnekaise fjällstation och tänkte dela dem med er idag. Jag sparade aldrig några noteringar från den här två mils färden, så nu vet jag inte riktigt vad jag tänkte och kände, men hade så mycket bilder att jag tänkte vi tar en fotodagboksrevival!  En kan ju skapa sin egen story tänker jag. Och vill man fuska är det bara att läsa bildtexterna.

Vill du kika på andra fotodagböcker hittar du dem här.

Katarina

Packningsgöra och frukost vid Nikkaloukta.

Viktig att skorna sitter skönt när en ska vandra. Det här är min kompis Linda.

100 m in.

Genom en fjällbjörkskog. Under förra årets vandring var Helena lite besviken över hur mycket björkskog det faktiskt är. Jag tycker nog stenarna är värre och gillar skogen.

Om en är rädd för hängbroar kan fjällen bli en utmaning, för de är mest lite varstans.

Det fina med svensk turism, rustika byggnader som alltid serverar högklassig mat.

Härifrån går en båt om en vill tjäna in några kilometer. Tror en sparar sådär 5km.

Mjölkig turkosfärg på den där vattnet.

”Linda, stå här och blicka ut över vattnet så jag kan fota dig”.

Såhär ser de ut. Fjällbjörkarna.

”Linda, är det inte lite mer stenigt än vad vi förväntat oss. Och varmt?”.

Tejpa fötterna, lika a boss.

Jag lovar, det är jag bakom all den där packningen. Har ingen assistent när jag är ute.

Vackra budskap längs vandringens väg.

Det här rosa svämmade fjällen över med och Tornedalen.

Nu så. Nu börjar det likna något.

Fylla på vatten kan en göra överallt där vattnet rinner. Det var dock ganska uttorkat sen när vi skulle upp på det där berget.

Hej hej Kebnekaise fjällstation!

Linda, Lind påväg till vår tältplats.

Om man går en bit ifrån fjällstationen ner i dalen får en det här alldeles för en själv.

Kl 16 anmäler vi oss och bokar stegjärn och stavar för dagen efter. Så redo! Och vi får oss ett par stegjärn och stavar. Wihuu.

Nattinatt!

11 Comments

  1. Haha, ja den där fjällbjörkskogen alltså. Det var nog mest att jag inte hade räknat med att det skulle vara så mycket sånt – jag hade ju sett öppna vidder framför mig… Men stenar är ju bra mycket värre att gå på. Det är ju mer jobbigt medan björkarna bara är tråkiga att se på, haha. Kul att se alla bilder dock.

    • Katarina says

      Haha näe exakt! Det hade jag nog heller inte. Jag hade def inte räknat med all sten. Jisses

  2. Aaah det är så häftigt att du gjorde det här i somras, jag ser verkligen fram emot att läsa om ”det där berget”, och även om din kommande resa?!

    Sista bilden – så magiskt vackert att man dånar.

  3. Det ömmar in i själen när jag ser dom där tejpade tassarna! Tacka matguden för att det alltid finns bra mat här i sverige, det uppskattas ju ännu mer efter Alaskas beiga restauranger.

    • Katarina says

      Haha ja alltså det var bara förebyggande tejp såhär har vi inte ont i tassarna alls. ? Ja Alaska. Sämst mat i världen.

    • Katarina says

      Ja jag ser dock inte fram emot att skriva om d pga så himla tufft! Hjälp. ?

  4. Vad roligt att vandra med sommartid. Härliga bilder! Jag har gjort den här vandringen i mars 1970 när jag gick sista året på Gymnastik och Idrottshögskolan. En natt sov vi ute i snöbivack som vi grävde. Och känslan sen att komma fram till Keb och fjällstationen var skön.Och vi tog oss senare upp på Keb men fick lämna skidorna på sluttampen. Nu blev jag verkligen sugen på att göra om detta sommartid.

    • Katarina says

      Haha gud vilket härligt minne! 1970! Gick du upp på keb i snö? Sjukt imponerande. Jag var helt slut jag. Tror faktiskt inte jag skulle klara d.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *