Resor, Sammanfattningar, Sverige
comments 4

Särna, Stockholmshöst och rutiner – veckoresumé, v.40 – 43, 2017

Veckorna har precis som alltid flugit förbi och nu blickar jag ut över ett grått Stockholm. Genom nakna träd ser jag plötsligt mina grannar, där på andra sidan och det blir allt svårare att motivera att ta kvällspromenaden genom staden. Vindarna blåser kallt och det känns ruggigt ända in i märgen. Men rutinerna tvingar mig ut, tvingar mig över gator och torg, genom och förbi blåst och kyla. Utan dem, hade jag inte lämnat soffan.

Oktobers gyllene brittsommarljus i En Brittsommar-morgon i Särna

Om rutiner

Det där med rutiner. Har ni några?

Mina är också de som räddar mig.

Klockan ringer vid 06.15 – scrollar Instagram 5 min – går upp – kokar kaffe – bloggar/gör annat livsnödvändigt typ räkningar – går till jobbet 7 min – jobbar 8-10 h – går hem 7 min – tar en promenad 45 min – lägger mig på soffan – somnar – Klockan ringer vid 06. 15

När man ser på det utifrån inser en att livet är så tråkigt att klockorna stannar. Nästan. Men, jag säger som Katta i Bucketlife, för att leva ett utsvävande liv i övrigt, behöver en, de där rutinerna.

”Det som får livet att funka och bygger grunden för att kunna sväva ut i projektens och idéernas underbara värld är faktiskt rutiner. Jag mår bra när jag har koll på grejer och kan släppa tankarna på allt som ”hänger löst” – då kan jag fullt ut ägna mig åt det kreativa.”

Katta, Bucketlifte

Mina rutiner är inte sådär dödligt avancerade, och fungerar ungefär var jag än bor och är viktiga, för tiden och för kreativiteten. Jag har ytterst lite tid att blogga, så det bygger ungefär på att rutinerna håller. Tappar jag ork och energi, som varannan dag denna höst, blir det heller inte lika mycket tid till blogg, för då vaknar jag inte vid 06.15 utan kanske vid 07 och då är mer eller mindre min bloggtid borta och jag måste gå till mitt 9-17 jobb.

Men även om jag hade jobbat som frilansare och inte haft mitt vardagsjobb, hade jag behövt rutiner. Jennifer skriver klokt att hon Jagar nya rutiner som vardagsmotion och sällskap nu när hon är frilansare då hon som Katta och jag, kommit till ungefär samma insikt, att rutiner behövs, för allt det andra.

Det funkar sällan, att leva i kaos, även om en skulle vilja. Eller?

Om de djupa skogarna i Lappland, om Björnlandet och om att vara i naturen I björnars fotspår – Björnlandets nationalpark

Inlägg från veckorna

Jag har bloggat lite mindre än vanligt i höstrusket, bara av den enkla anledningen att energin dimper lite på höstkvisten och jag behöver vila mer än reflektera, skriva och redigera bilder. Men de inlägg jag har producerat känner jag att jag har producerat med kvalité, vilket i sig känns skönt. Vill tacka extra mycket för alla fina kommentarer på inlägget om allemansrätten, vi är många som känner likadant, som känner att allemansrätten är viktig.

Jag har spenderat de senaste fyra veckorna i Stockholm och bland underbara bloggare i Särna.

Höstiga färger längs med Konstvägen 7 älvar
Vykort från Siljan
En Brittsommar-morgon i Särna
Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given
Jag bloggar för min egen skull
Video: Roadtrip runt Lettland
I björnars fotspår – Björnlandets nationalpark
Fotodagbok: Södermalmshöst
Mata en fågel ur handen – Lavskrikan
Det snöar på Fulufjället
Fotokurs i Berättande fotografi
Umeå – solo på en dag
Fotopromenad: Morgon runt Kvarndammen

Om vägen till Björnlandet Höstiga färger längs med Konstvägen 7 älvar

Hur kan en människa vara såhär förvirrad?

Imagine a bird skriver många och kloka inlägg om livet. Ett som fångade mig extra var ett inlägg hon publicerade 20 oktober om att vara förvirrad i livet: Jag känner mig som en fidget spinner för jag bara snurrar.

Jag antar att vi alla är här någon gång i livet, att livet inte är en rak väg, av möjligheter och självklara val. En kan därför relatera till Beatas inlägg, till hennes livsåskådning och till hennes förvirring.

Jag kan relatera.

Om jag börjar tänka på vad jag vill, är jag snart där, att jag inser att jag inte har en aning, alls. På något vis relaterar därför detta till två andra bloggares inlägg om rutiner och vikten att ha dem. På något vis har jag accepterat, att jag inte kommer att veta exakt vad jag vill göra, hur jag vill leva och vad nästa år kommer vara fyllt av. Jag bara gör ändå, på något vis, för att jag har mina rutiner. Det låter kanske tråkigt, men är det närmsta sanningen jag kan komma, eftersom jag inte har någon livsplan alls, just nu. När någon frågar, svarar jag inte eller undvikande, inte pga ohövlighet, utan för att jag är trött på frågan jag inte har svar på.

Men som Beata avslutar;

” Jag känner mig som en fidget spinner för jag bara snurrar. Något måste stanna mig snart.”

så är jag ganska övertygad om, att något nog stannar mig snart.

Om Södermalm, om vänner och en promenad i Stockholms hjärta Fotodagbok: Södermalmshöst

Vackra ting

Ibland får en bara lust att länka ett gäng vackra inlägg, så jag gör det.

# Angelica, Vandringsbloggen, har gjort ett reklamsamarbete med Blank Bottles som är så himla fint fotograferat. Hon har varit på Torö i Stockholms skärgård. Det är inte alltid reklam funkar som inspiration, men Angelica lyckas sannerligen. Vill både ha muggarna från Blank och åka till Torö, med dem.

# Har hittat en ny blogg, Illianas, eller det var egentligen nog hon som hittade mig på instagram varpå jag hittade hennes blogg och hon har skrivit och fotat så fint om sin längtan efter snö. Snön har börjat falla runt om i landet och jag riktigt längtar också till det där krispigt vita på marken, det silvriga ljuset och iskalla knarret under skorna.

# Grabbarna bakom Hand Luggage Only måste ju ha ett extra kul liv. Nu har de bloggat om att bada i Arktiska Oceanen  (när en översätter inlägget). Så himla vackert på bild, och kallt. Nu tror jag dock inte de är på Nordpolen vilket titeln antyder, utan typ Tromsö i Nordnorge.

# Från kallt till varmt så har Helena publicerat det här magiska inlägget om En vacker soluppgång vid Red Rock Canyon utanför Las Vegas, att njuta av när du fryser.

Om Lavskrikan Mata en fågel ur handen – Lavskrikan

Nya veckor av äventyr

Det är tänkt att veckosammanfattningarna ska komma på mer regelbunden basis än såhär, men just nu får livet avgöra när jag hinner skriva dem. Så varannan vecka, eller var fjärde, är det som får bli.

Nu följer nya veckor av äventyr, av jobb och av ledigheter.

Jag jobbar på första fotouppgiften i Berättande fotografi och jag ska sakta börja packa, för Yosemite som jag åker till på fredag. Det ska bli så skönt att bara stänga av hjärnan en stund och få fotografera natur, att ta ut sig fysiskt och att bara vara.

Hur har dina veckor varit?

Katarina

Om Umeå – solo på en dag

Sista spåren av höst i Fotopromenad: Morgon runt Kvarndammen

bucketlife rowantree

Om allemansrätten och min kärlek till den i Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

4 Comments

  1. åh, både vikten av rutinerna och den där snurrande vart-är-jag-egentligen-på-väg-känslan träffar så rätt just nu. är mitt i så mycket och samtidigt utan lika tydlig riktning som tidigare. men man får hålla fast i det man har, som du säger – den kaffekoppsrutinen eller gå till jobbet varje dag eller vad det nu är.

  2. Vilket fint inlägg fullt av tankar. Känner också att det är viktigt det där med rutiner, det är så skönt med ett fast heltidsjobb och sedan en fritid utöver det. Samtidigt som jag ibland kan sakna det mer flexibla studentlivet (där jag knappt hade några rutiner utan tog allt som det kom). 😛 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *