All posts tagged: uteinaturen

Ängsö nationalpark

Med Eva och Adam i Ängsö nationalpark

Published by Katarina

1-2 timmar sa Folkhälsomyndigheten eller var det Lena. Halleluja sa folket och jag. Ängsö Nationalpark ligger ungefärliga två timmar från Stockholm om man skarvar lite och skarva får man ju i landet lagom. Så vid en lunch i förra veckan tar jag mod till mig ”Går det några turer till Ängsö” varpå Waholmsbolaget, räddar min själ från Kristihimmelsfärdsfördärv med orden ”Jajamen, du kan åka på söndag med Sjöbris.” Så söndag it is! En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Ängsö nationalpark Resan är halva nöjet, i alla fall till Ängsö. Ta varma kläder! Ängsö nationalpark är så nära, men ändå så långt bort. Sannerligen Roslagens pärla, med sitt jordbrukslandskap a´la 1800-tal hittar du Ängsö längs Arholma linjen och kommer hit med en enkel för 137 kr från Strömkajen. Du får följa med om du har SLs reskassa eller vanligt betalkort, jag tar SL och Erik betalkort, …

Ängsö nationalpark Stockholm

Vykort från Ängsö

Published by Katarina

Hej läsare! Har precis trillat hem efter en dagstur till Ängsö nationalpark i Roslagens skärgård. Vykortet blir lite försenat, jag försökte skriva det på Sjögull men det skumpade sådant att jag fick rätta till mina kråkor och posta det idag istället, annars hade ni nog inte kunnat läsa alls vad jag skrev. Ängsö, vilket fantastiskt ställe och nationalpark sen! Som svunnet från en bondera jag glömt bort existerat. Här på Ängsö var vädret olydigt och det haglade mot slutet av söndagseftermiddagen så jag och mitt resesällskap fick värma oss i den röda lilla stugan vid Hemudden både när vi kom hit och på hemvägen. Tacka vet jag välordnade svenska nationalparker som har ved. I stugan kan man läsa om parken och förbereda sin vandring runt den knappa en och en halv kilometer långa ön där orkidén Adam och Eva finns i ett orkidéöverflöd. Här hittar man också den besynnerliga berättelsen om en annan Adam och hans Caroline, ett torparpar, men den berättelsen väntar jag med tills vi träffas igen. Katarina

3 dagsutflykter ut i naturen från Stockholm. Stendörren, Tyresta och Torö.

Published by Katarina

Att jag gillar natur är väl ingen hemlighet. Jag funderar ibland på var denna kärlek uppstått men kommer ingenstans. Jag vet bara att min kärlek är där och att längtan ut i naturen blir alldeles överväldigande på vår och sommarkanten. Det är då ganska konstigt att bo mitt i Stockholm, bland tunnelbanor och elcyklar, människor i sandaler och vita svajiga linnebyxor, som ser ut som de aldrig sett en skog på denna sidan året. Men jag trivs här också, här mitt i allt myller och med mänskliga människor. Men när längtan blir för stor tar jag mig ut i naturen, roadtrippar iväg någonstans för ett snabbt stopp eller en heldag lite längre bort. Här kommer tre tips nära Stockholm för en halv eller heldag i naturen som passar sig extra bra i dessa tider även om myllret på Drottninggatan nu sägs ha flyttat ut i naturen. Stendörrens naturreservat. Bland smaragdgrönt vatten, svajiga hängbroar och dramatiska klippor – ett stycke medelhav i den Sörmländska skärgården. En personlig favorit som inte ligger allt för långt bort är …

Torö

Torö

Published by Katarina

Bilder från en vinterdagsutflykt jag och Erik gjorde i januari i år. Vackrare och kargare än såhär blir det inte i Sverige. Du hittar Torö stenstrand 7 mil från Stockholm, utanför Nynäshamn. Katarina

Lufsa runt i Garphyttans Nationalpark

Published by Katarina

Plötsligt kommer suget och jag kan inte riktigt hejda mig. Jag är bara tvungen! Det kliar i upptäckarnerven, jag vet inte om det är för att en inte kan resa och fara som en vill numera eller om det bara är våren som pockar på, jag bara vet att jag vill ut och skrika högt rakt ut över takåsarna ”Hej våren, nu är det dags”. Jag bör inte vara ensam. Så jag packar in E i bilen tillsammans med sittunderlag och lite fika och beger mig västerut, mot det stora kända, till allas vår nu samlingspunkt naturen och Garphyttans nationalpark. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Sveriges nationalparker Sverige har numera 30 nationalparker, en har adderats till totalen sedan jag startade mitt projekt att besöka Sveriges alla nationalparker och enligt egen utsago hade jag besökt femton parker när jag besökte Björnlandet, varpå denna torde bli …

Irland, likt Rose Tattoo av Dropkick Murphys – en ruffig skir ros

Published by Katarina

Sponsrat samarbete med Tourism Ireland. Jag vaknar upp i Irland efter att ha sovit hela vägen på flyget. Som flygrädd är det, det enda tricket som funkar för mig för att landa återhämtad. Vi landar och tar en taxi direkt till fish and chipsen och jag tänker att det är rätt prioritering för en lyckad start på fyra dagar på den gröna ön och Sofia tänker nog likadant hon. En vacker utsikt från Kellys i Dublin.  Irland, likt Rose Tattoo av Dropkick Murphys – en ruffig skir ros Inte så unik fish and chips men skrämmande god hos Leo Burdock i Christchurch. Dublin Vi äter fish and chips på Leo Burdocks i Christchurch. Hos Leo får du fisk som kostar som bomull men som smakar guld. Ibland är tips från google bra tips även om man inte alltid vill ha dem när hon erbjuder. Vi tar fisken och även tipset från gubben i kassan om att äta en i en park längre ner för gatan och beger oss till en park blandad med folk och fiskmåsar. Är fiskmåsar mysiga eller vill man mest …

Följ med ut i naturen. Vandra Bergslagsleden genom Tiveden.

Published by Katarina

Reklamsamarbete.  På vissa platser hör man hemma, lite mer än på andra. Skogen är en sådan plats för mig, en plats att krypa in i. Ett ställe att låta mig själv få vara den jag är. Ett naturbarn. I Tiveden får jag chansen att vara ett skogsbarn, det bästa av naturbarnen. Här vandrar jag in i barrskogen, omhuldas och får vara. Här läker sår, här skapas glädje och här finns liv. Jag har besökt Tiveden två gånger och känslan är den samma. Tjockt, murrigt och hemtamt. I Tiveden bor hästarna och näckrosorna. Följ med ut i naturen. Vandra Bergslagsleden genom Tiveden. I naturen kan man vara ensam, eller med varandra. I juli, sådär lagom i början av min sommarsemester var jag och Sofia, naturbarn och skogsbadare, i Tiveden för en stund naturrekreation, eller som Sofia säger det ”att skogsbada och se på blommor längs med Bergslagsleden”. Det här inlägget är tillägnat min kärlek till naturen och till Tiveden, till djupa skogsandetag, rasslande granris och gnäggande hästar. När jag var liten hade jag en häst som hette …

Vid ishavets kant. En roadtrip genom Nord-Norge.

Published by Katarina

31a juli – 9aug 2019, Narvik till Lakselv Ett dygn i tåg sätter sina spår. Men det är mysigt, det får jag ge dig SJ. Föga ska jag ana krånglet som skall vänta påväg hem, men det vet jag ju inte nu och det är väl tur det att man inte vet världens olyckor innan de komma skall. Vidderna är värda det, kanske särskilt sträckan Abisko -Narvik, en bucketlist sträcka har jag hört, som jag nu sett, både från tåg och bil. Men som Johnny påpekar påväg tillbaka i en av alla ersättningsbussar vi nästan inte kommer med då inte ens SJ är säker på om den finns ”bäst du håller dig vaken nu så du inte missar denna gång, ack du sov ju genom här sist”. Inte får man missa något så storartat, inte. Med Arctic Circle train, Stockholm till Narvik.  Johnny lagar renskav. Narvik. The band. Johnny, Katarina och Linda. Arctic Circle Train till Johnnys Narvik Vi landar i Narvik bland järnmalm och krigslämningar efter en hel tågresa hit. Ännu har jag inte …

Hästarnas och näckrosornas Tiveden

Published by Katarina

Reklamsamarbete.  19-21 juli 2019, Tiveden. Solen glimmar i Sofias ansikte när bussen skuttar fram mot Bålsta. Vi har gått upp i arla morgonstund för att komma med tåget till Laxå, härifrån. Lägenheten ligger sömnig kvar och andas semester när jag knyter mina kängor och beger mig mot Blåsut tunnelbana. Det känns alltid krävande att gå upp klockan fem, men alltid belönande i morgonsolen när en inser att dagen kommer bli så mycket längre nu. Jag lämnar lakanen i ett virrvarr med svett på sommarryggen ty det har återigen blivit värmebölja. Jag möter Sofia på Centralstationen och hon är är där tidigare än jag. Vi brukar varva vem som är först och idag är Sofias dag. Det är tur att hon är här, för jag är sömndrucken och vet knappt att det är ersättningsbuss för tåget vi ska ta. Efter lite skutt, byte från buss till tåg allt i banverkets namn så landar vi i Laxå. Vi är påväg till Tiveden för en helg med vandring, ridning och annat mys. För att naturen skall bli tillgänglig …

När vi hikade vilse i Alaska.

Published by Katarina

24e juni, 2018. Eureka Roadhouse, Alaska. Vi äter pannkakor och det regnar. Eureka Roadhouse. Vi vaknar i  Eureka Roadhouse på Eureka lodge. Vad är vad kan man undra. Men här bor vi i alla fall. Sista dagarna i Alaska börjar nu och ett gäng slitna svenska själar äter amerikanska pannkakor och det regnar ute. Men med fomo i Lena-kroppen får vi ju inte missa något så vi trotsar det föränderliga vädret och ger oss ut, ut bland barriga svarta träd och trygga Alaskabor. Amerikanska pannkakor i går inte av för hackor, särskilt inte i Alaska. De smakar vanilj-gummi, ungefär.  De svarta barr-spröt-träden. Svarta barrträd jag inte riktigt minns vad de heter. Jag tror faktiskt de bara kallas sprouts. Eureka Summit. Vi har spanat in Eureka summit på kartan och där stannar vi och fotar. Jag tror ingen av oss minns Eureka summit för här var det plant. Funderar fortfarande på varför den heter summit? Här är massa av svarta barriga träd som ser ut som de brunnit, men den trädsorten är visst vanlig här. ”Hej …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Published by Katarina

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

Italien viskar komsi, komsi

Published by Katarina

Det är nu ett år sedan jag var på italienska rivieran och bara några månader sedan jag var en sväng i den Toscanska delen av landet. Det är kanske resultatet av att ha en vän som älskar Italien och åker dit titt som tätt och där orden ”komsi komsi” följer tätt inpå landning. Jag lyfter idag, om SAS gör vad de ska och får återbesöka Arlanda som jag ibland har kommit på mig själv att sakna. Ens hemflygplats ligger en nog varmast om hjärtat ändå. En stig, byar och lokalbefolkning, den italienska maten. Frihet att vara dig själv. Tvingad att vara sanningsenlig. – löst översatt från Timon Lepidus Trip. En veckas vandring på den italienska rivieran Jag kommer spendera kommande vecka på den italienska rivieran. Med husrum i Imperia och vandring från väst till öst, bland italiensk mat och andra bloggare jag aldrig träffat samt några italienare. Resan är ett non-profitprojekt, Timon Lepidus Trip,  i samarbete med städerna/regionerna vid den italienska rivieran. Syftet, att upptäcka rivieran i en lugnare takt. Det är ungefär på pricken …

Möt den lätta saltvattensvinden i Haparanda Skärgård

Published by Katarina

Haparanda skärgård nationalpark Vaknar av att jag ligger snett i tältet och har tippat in mot Linda. Vi har slagit upp tältet på stranden, den där ensliga stranden, långt ut på Seskarö som vi fick ha för oss själva. En Äntligen vilse strand jag vill flytta till. Skepparen Kim berättar för oss senare att den stranden vi bott på, Kenkälahti, betyder skogsvik. Skogsviken där luftfuktigheten är 99% och håret beachruffsigt hela dagen. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker.   Att övernatta på en strand är ett minne vi tar med oss till höstens vindiga kvällar. Morgonmotljuset och Linda som en av alla tusen gånger går i från mig under vår resa. Skepparen Kim visar Sandskär på sjökartan.  Vi åker tillbaka till Haparanda hamn och härifrån går båten till Sandskär i Haparanda skärgård. Vi far med skeppare Kim och Bosmina båtturer ut till ön. På båten möter …

Mitt Alaskiska jag

Published by Katarina

Kommer ni ihåg de bilderna på mig jag visade för ett tag sedan, de som Sofia fotograferat av mig i Italien? Sofia tyckte det var en så bra idé att vi bestämde oss för att göra en swap av Alaska. Så idag kan du se bilder av oss på våra bloggar, fotograferade genom en annan resebloggares lins. Kul va? Det tyckte vi iaf. Alla bilder i detta inlägg är fotograferade av Sofia, med bloggen Fantasiresor. Texten är skriven av mig. Lenas bilder av Sofia – Ladies Abroad gästar Fantasiresor. Mina bilder av Lena – Äntligen vilse gästar Ladies Abroad. Börjar med en powerbild. Känner mig så powergirl här. Var är capen? Location: Random ställe längs vägen från Anchorage till Kenai. Kläder: Min röda flanellskjorta från Pemberton och jeans-braxor från H&M. Tungan rätt i munnen koncentration. Här är en som gillar att köra bil (Äntligen vilse pga kontrollbehov och slipper bli åksjuk) och en som gillar att åka i baksätet (Fantasiresor pga kan sova och smygfota hela tiden). Kallare än förväntat. Här i Kenai Old Town, försöker bemästra dimman …

17 sistaminuten tips till Sommarsverige

Published by Katarina

Har du ännu inte planerat sommarsemestern eller bara håller den öppen? Lucky you! Jag är redan fullsmäckad. Men om jag inte var det? Här är alla de saker jag skulle göra på min sommarsemester om jag hade några dagar över. En sommar i Sverige såklart! Frösön Östersund. Foto: Dryden. # Ta en morgonpromenad på Frösön – Östersund Ta en morgonpromenad i vajande fält på Frösön. Bada och grilla hela eftermiddagen vid Forsaleden och avsluta med att svänga mina lurviga på Storsjöyran. Vackra Lökskär på Åland där vi (Sofia, Jeanette och jag) spenderade tre dagar bland klippor och bastubadande förra sommaren. Om du hyr en egen ö, snåla inte när du handlar. En vill ju inte få slut på mat. # Hyra en egen ö – Åland Jaga fatt på alla väninnor, packa väskan full med pasta och zucchini och hyra en egen ö på Åland. Vad finns det som inte är fantastiskt med att hyra en egen ö? Inget. Tänk dig att vakna tidigt, hoppa i tofflorna och gå ut på klippan utanför. Livet blir …

Det är vid det här laget så kallt att Sofia skakar tänderna när hon sätter sig i bilen – norrut mot Denali genom Whittier och Talkeetna

Published by Katarina

16e juni, från Kenai till Denali, Parks Hwy 3, Alaska Vi lämnar vad som kommer att bli vårt favoritboende under vår tid i Alaska och kör norröver för att under dagen ta oss till Denali. Vi ser en björn på vägen och Sofia fotar. Glada morgonchaufförer de bästa är. Bensinen är dyrare än på andra ställen i Alaska, men inte kaffet – Whittier Påvägen stannar vi i en liten stad som heter Whittier som en endast kan ta sig sjö eller flygvägen till eller genom en tunnel där en kör över tågspår och betalar 13 dollar i tunnelavgift. Eftersom vi varken har båt eller ett plan, tar vi tunneln, tidigt på morgonen. Whittier är litet och har ett hus där alla i staden en gång bodde, som är övergivet. Det finns nu ett nybyggt hus. Det gamla står kvar som ett ödsligt skal från något som var förr och sätter en prägel på orten som är svår att förklara. Är det det enkla övergivna Buckner building, att en bara kan åka genom tunneln en gång …

Det regnar och parkeringen kostar 5 dollar, men här finns örnar – Kenai, Alaska

Published by Katarina

15 e juni, Kenai, Sterling Hwy, Alaska Vaknar tidigt och får blogga själv i grått väder. Känslan när en är uppe i arla morgonstund i ett hus en själv inte bor i medan de andra sover. Vid kl 7 ringer våra larm simultant. Bagelfrukost Under frukosten pratar vi om varför vi bloggar. Ja varför bloggar en? Om att vara inspiration till någon annan, att vara underhållande och om läsa andras texter innan en skriver sin egen. Frågan hänger i luften om en inspireras för mycket om en gör det. För vems idé är det om idén föds av att läsa en annan text eller ur ett samtal? Samtalsämnena är många under en roadtrip och det är skönt att prata om sin bäbis bloggen med andra mammor och pappor över en bagelfrukost. Veronicas Coffehouse, Kenai Alaska. ”Ryssarna kom, dödade urinvånarna och av någon anledning som är oförklarlig valde en att behålla rysk arkitektur” – Kenai Old Town Kenai visar sig ha en gammal del med det enkla namnet Kenai Old Town. Såklart inte jämförbart med Gamla …

Tioga Road och ett smäktande Sierra Nevada

Published by Katarina

Snart ett halvår har passerat sedan jag var i Yosemite. Alla vackra foton och upplevelser pockar på min uppmärksamhet och precis innan Italien tog jag fram alla foton från ena dagen längs Tioga Road och började frenetiskt att redigera. Yosemite är så mycket större en vad en kan tro. Så och min bildsamling från parken. Jämfört med de svenska nationalparkerna är Yosemite mer som ett landskap, med många timmar i bilen från ena sidan till den andra och en oändlig rad av utsiktspunkter och markerade sevärdheter. Tioga Road, som bara är öppen sommarhalvåret fram till november är ungefärliga 12 mil lång, beroende på vart en räknar ifrån och hela sträckan känns som en amerikansk tonårsfilm med hikingturer runt vareviga hörn, stor massiv natur med en björn eller två i dikeskanten. Tioga Road En liten historielektion genom Sierra Nevada bergen Tioga road har kommit till från vad som från början var djurstigar, senare blev handelsleder för ursprungsbefolkningen och nu en allmän väg som tar dig genom Sierra Nevada bergen från öst till väst. Historiska ”the Donner Party” fastnade …

Kungens hjorthage och Grevens jaktstuga – två naturreservat i Södermanland

Published by Katarina

Vi anländer till slottet i gryningen, just i tid för soluppgång. Solen lyser skimrande rosa på slottets torn när vi klättrar upp för höjden i Gripsholms hjorthage och börjar formulera den första morgonens stavelse. Vackra Gripsholms slott i snöig rosa soluppgång. Jag blickar ut över balkongen och ser solljuset sakta be Stockholmarna vakna till liv. Det är tidig lördagmorgon när jag skriver de första raderna av det här inlägget. Våren börjar ta fart på riktigt och har för mig kantats av långa dagar med Rachel Carsons tyst vår, naturdikter för barn, visor av Astrid Lindgren och Bodil Malmstens rakt in i hjärtat dikter. Men den har också kantats av nya bekantskaper och dagsutflykter ute i naturen. En av dessa gick till Gripsholms slott. Södra station. Dagsutflykt från Stockholm Jag är av naturen inte den bästa lokalupptäckaren då jag har fullt sjå att drömma om resor till de mest avlägsna platser. Jag vet inte varför det är så, jag antar att jag bara är sådan av naturen. Men under våren, likt jag läst mycket böcker har …

Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill

Published by Katarina

Vädret, som Astrid själv skulle säga, var hujedamej- grått över påsken men plötsligt på måndagen spricker det upp, likt ett påskäggsskal som bara trillar av. Våren väntar på gryning och det knakar och brakar både i stammar och hjärtats inre. Jag sträcker ut benen i sängen och minns Ronjas vårskrik när Mattisskogen spricker upp och våren klampar in. Det finns bara en Mattisskog för mig och det är Norra Kvills nationalpark. Så vad bättre än att ta en tur dit tänker jag. Tur att det är precis det jag har planerat. Sprakande våreld och tickande tickor i Norra Kvill Min kärlek till Norra Kvills nationalpark är stor. Det är den nationalpark jag vuxit upp med. Jag delar inte min skogspassion med så många jag känner varför det ofta slutar med att jag får ge mig ut i skogen själv. Men det finns instagramvänner där ute som delar kärleken till mossig skog, lika mycket som jag. Vid påsk slog jag mig därför samman med en och åkte en vända till Norra Kvill. Skägglaven den bästa är. Jag har …