All posts tagged: Sverige

Vykort från Siljan

Published by Katarina

5e oktober, 2017 Hej läsare! Har krupit ner i Kattas mjuka soffa efter en stund med henne och Rania i bastun. Helena stannade inne för att skriva och redigera lite bilder. Njuter av att ha blogglustan åter och minnet av Siljan i solnedgång när jag susar fram med pärlan genom Dalarna återigen. Spanade in Rättvik, Mora och Falun lite kort genom bilfönstret och log över svenskheten i landskapet på vägen hit. Dalarna har lite av allt en förknippar med Sverige; Dalahästen, böljande kullar och röda små hus. Hemtrevligheter, precis som i Kattas lada där jag kommer vara i fyra dagar framöver. Katarina

Höstiga färger längs med Konstvägen 7 älvar

Published by Katarina

Visst är det något särskilt när man trillar över turistmål av en slump? Som i lördags, när jag och Linda packar bilen med lätt packning för en dags vandring i Björnlandets nationalpark. Konstvägen 7 älvar Björnlandet, ligger längs ned i södra Lappland strax efter Vilhelmina och det är i runda slängar 13 mil dit från Umeå. Lika många mil av ren upptäcksfärd. För just den vägen vi åker, från Umeå till Vilhelmina är smyckad med konst; Konstvägen 7 älvar.     Vi har nog aldrig upptäckt vägen om det inte vore för att den är alldeles för väl skyltad då dagen till ära badar i djup dimma. Där ute i den mjölkvit dimma, står det vackraste av konstverk, Poem, och jag kan inte mer än upphetsat skrika till Linda, ”stanna, stanna, jag måste ta en bild”. Vinglande på strandkanten får jag en råkall kylig bild av konstverket Poem.   Vädret ändrar sig snabbt ute i skogen och strax innan stoppet vid Poem ser vi en bro och lika upphetsad skriker jag ”vi måste vända”, då jag vet …

Fotodagbok: Enskede gårds koloniträdgårdar

Published by Katarina

170829 Enskede gårds koloniträdgårdar Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har helt enkelt inte haft lust och tog en paus. Pausen blev en vecka och sedan en till med ett inlägg från Hannover, däremellan. Ja brukar blogga oftare, jag vet, men just nu behövde hjärnan paus. Mitt vanliga jobb har stulit kraft, precis som hösten gör med många jobb. Alla möten ska bokas och allt ska hända, just nu. Ibland undrar jag varför man inte bara kan spara lite till januari och februari, månaderna det inte händer någonting? Augusti var en startsträcka på jobbet och en dag tog jag och mina arbetskamrater en tur till Enskede gårds koloniträdgårdar, för känslan av en stunds avkoppling, fika på ett fik som ligger vägg i vägg, grönkålsstöld och en tur till Dalia-trädgården man har slagit upp nästgårds. För mig från landet är kolonilotter något jag bara sett längs landsvägarna. Tror detta, var ett första besök för mig. Sådana här dagar, lever kvar i minnet länge. Katarina

Dagboksnotering från ett höstregnigt Tyresta

Published by Katarina

Ormbunken lyser omåttligt grön där rönnbären ligger avhuggna i vägdiket. Gruset mosas under mina fötter och jag andas in och fyller lungorna med en fuktig sensomrig höstluft som inte riktigt kan bestämma sig, är det kallt eller varmt, torrt eller fuktigt, och lämnar löven kvar friska och avvaktande på grenarna. 9 september, 2017 Jag vet inte vad jag hade räknat med, men inte hade jag räknat med att det skulle vara så mycket folk i ett regnoväder. Höstrusket har dragit in över Stockholm med sin oberäknelighet och vi får en ordentlig dos nu under helgen, min en av två lediga helger i September. Jag har nog först tänkt att sitta inne, men vad gott gör väl det för själen så efter efter lite snabb beslutsamhet  packar jag väskan och åker till Tyresta nationalpark med Nour (guddotter), Carro och Marcus. Jag har varit i Tyresta en gång tidigare med Helena och du kan läsa om det här. Jag älskar egentligen skogen, oavsett årstid, men kanske är den lite bättre på just hösten. Den antar en djup grön …

Min roadtrip runt Norrland

Published by Katarina

Tre långa veckor men ändå så lite tid. Det känns vemodigt och lyckligt på samma gång att skriva det avrundande inlägget om min roadtrip över Sverige. Förbi Dalarnas böljande kullar, Jämtlands vilda vidder och genom ett kargt och älskvärt Lappland. Minnena är många och äventyret oändligt. Det finns så mycket mer att se, så mycket fler minnen att skapa. Men här är sommarens resa, samlad. Kära vänner, det gör vi om! Från början av v29 till slutet av v31 reste jag runt delvis solo, delvis med sällskap, i Sveriges norra delar, med en överdos av lappländsk natur, högst upp på önskelistan. Inlägget är fyllt av de erfarenheter jag samlade på mig och de tips jag har att dela med mig av. Roadtrip genom Norrland på 3 veckor Jag vet inte vad jag tänkte när jag planerade min roadtrip runt Sverige egentligen. Bristen på en stor semesterkassa och längtan till vänner runt landet, spelade in och var det som slutligen gjorde att jag valde bort Alaska för en tur runt vårt vackra land. Den där morgonen v29, var jag …

Bli jagad av vildvittrornas rop i Skuleskogen nationalpark

Published by Katarina

Det finns nog egentligen, inget så frisk som luften i Norrland. Lite som höstluften i södra Sverige som nu vandrar in över Stockholm och gör att en piggnar till, längtar till mörk och murrig grönska, rostiga färger och allt det där underbara så är luften norröver alltid lite mer frisk. En av mina sista dagar i Norrland, spenderades ute i naturen, i Skuleskogen på Höga kusten med vänner, frisk luft, djup skog och höga höjder. Här är min berättelse. Visste du att jag som ett litet sidoprojekt här på bloggen har att besöka alla Sveriges nationalparker? Jag har vid det här laget besökt en hel radda och du kan läsa mer mina besök här. Skuleskogen på Höga Kusten är nyast i samlingen. Även Linda har skrivit om vår dag i Skuleskogen och du kan läsa om den här. Vargen ylar i nattens skog, han vill men han kan inte sova. Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova. Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig. Du varg, du varg, kom …

Padjelanteleden. En fjällvandringstrilogi. del III.

Published by Katarina

Jag känner att fötterna inte riktigt är som igår. De är inte längre helt bekymmerslösa. Tyngden gör sig påmind och träningsvärken sätter in. Jag blir varse om att man kan få den även i fötterna. Den moler lite, men gör inte ont. Fötterna ber om att få vila, men får inte sin vilja genom. Jag stiger upp, snörar kängorna, lyfter upp packningen och börjar gå. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del III. Här hittar du del I och del II. Tidig morgon och frukost. Man lär sig snart att diska i isande kallt vatten. Vandringen, tre dagar börjar lida mot sitt slut. Vi vänder hemåt och påbörjar sista sträckan. Vi går i våra egna fotspår, i både positivt och negativ i bemärkelse. Vi vet var vi har gått och var vi måste passera för att komma tillbaka. Vi vet de fina vinklarna …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del II

Published by Katarina

När jag tänker tillbaka på det är det nog min första tältnatt på åtta år. Jag har ju aldrig tältat särskilt mycket. Jag sträcker ut benen, känner efter, ser myggen hänga utanför tältet och funderar på om det var så farligt ändå. Vad var det egentligen jag hade förväntat mig? Jag öppnar dragkedjan och ser morgonljuset strila ned mellan bergen. Känslan kryper på och jag kan inte riktigt placera den. Jo, visst är det den. Kylan slår mig hårt i ansiktet och det är nu jag vet, lycka, riktig lycka sköljer över mig och jag ler stelt och fånigt medan jag går ner för sluttningen. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del II. Här hittar du del I och del III. Morgonutsikten. Arktisk fauna. När solen blir en stjärna. Fjällens vackra morgonljus och iskalla vatten skakar snart liv i mig och vi dukar upp för frukost. Till …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del I

Published by Katarina

Känslan av att vandra. Jag lutar mig kvar. Känner. Tänker. Nu vet jag vad alla pratar om. Den där känslan av absolut frihet och ett otåligt upptäckarsinne som skriker, ”ge dig ut, ge dig ut”. Jag vet nu vad de menar när de säger att ”mat smakar alltid bättre ute”. Jag trodde för mitt liv aldrig att jag skulle göra det ändå. Jag, vandra? Jag, bära all packning helt själv? Jag? Men nu är det gjort. Nu är det gjort och jag står här på andra sidan, lite starkare, lite stoltare och lite förvånad. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del I. Här hittar du del II och del III. På väg mot STF Ritsem och Stora Sjöfallets nationalpark. Det är svårt att inte stanna i varje krök av en lappländsk väg när roliga renar pockar på. Vägen mot Ritsem ger en försmak …

Som en bergsget över Fulufjällets nationalpark

Published by Katarina

Tystnaden. Den där absoluta tystnaden en inte finner på många platser. Jag ser så mycket fram emot att möta den igen. Det var många år sedan jag var i de här trakterna, senast när jag säsongande som 19 åring i Grövelsjön, som ligger ganska nära, beroende på vem man frågar och låt oss säga att fjällen då, trots vitpudertäcke etsat sig fast i hjärtat och skapat storslagna drömmar. Alla foton på migi inlägget är fotograferade av Katta med bloggen Bucketlife. Eller så mycket tystnad behöver jag kanske inte, då skulle jag väl ha åkt själv, hinner jag tänka när bilen rullar ner för backen mot Fulufjällets nationalpark, allt medan Katta pladdrar på. För precis som jag, så prata kan hon, den där Katta. Fulufjällets nationalpark Orörd platt fjällnatur med tjocka lavamattor, limegröna och fläckiga stenar ligger Fulufjället hissnade vackert beläget i Sveriges södra fjällkedja. Parken invigdes så sent som 2002 och består till största delen av kalfjäll, fjällhed och fjällkärlek. Katta är en sann bergsget och jag får hålla tempo för att hinna med. Jag kommer hem …

Strutsar på Höga kusten

Published by Katarina

Jag tror jag har hittat vänner för livet. Eller är det en störtblomstrande superförälskelse kanske. Hur som så gick vårt besök till strutsarna i Örnsköldsvik rakt in i hjärtat den där fredagen när jag LaLinda, Helena och min vän Linda tog oss en tur ut i okänt turistlandskap. Jag är väl allt som oftast inte den som gillar att besöka ”turistiga saker”, som gårdar, parker eller så, men hade egentligen inget val då jag efter en liten promenad med Leya kom tillbaka till ett skrattande Kvaved där tjejerna bestämt att vi skulle till en strutsfarm. Bara sådär. Hade jag fått frågan, hade jag nog svarat tveksamt nej. Strutsar? Ska vi inte ut i naturen istället liksom? Men inte ångrar jag det besöket. Besök strutsar i Örnsköldsvik – Strutsfarmen på Höga kusten Strutsfarmen ligger i Gerdal och har strutsar att titta på och restaurang för den som vill prova köttet. Det är precis vad det låter som, en farm, där man föder upp strutsar till mat. Jag som vegetarian, kan ibland tycka det är lite konstigt att besöka …

Fotodagbok: Högbondens fyr

Published by Katarina

Enda sedan jag såg det här inlägget från Jeanette har jag inte velat göra något annat än att besöka Högbondens fyr. Så när jag besökte LaLinda (för ungefär en vecka sedan) tog jag och min andra vän Linda chansen när vi fick den och åkte ut till den lilla ön Högbonden. Jag har aldrig varit något skärgårdsbarn, men given chansen har jag upptäckt hur sällan skådat underbart det är med klippor, röda små stugor, dofter av tång, saltvattenstänk och bländande solljus. Högbonden, binder allt detta samman. Vi besöker Högbonden för en laxlunch och stannar till tidig eftermiddag. Vi är knappast ensamma och jag passar på att fråga hur det funkar att bo där, om det finns något ledigt i höst (samtidigt som jag övertalande tittar på Linda) och kanske att det blir en liten höstweekend till för mig till Örnsköldsvik. Linda bor ju numera i Umeå så uppåt landet måste en ju ändå då. Varför inte spendera den på Högbonden? Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina

När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar

Published by Katarina

Jag klipper med ögonen och har svårt att ta mig upp ur sängen. Vet inte riktigt om det är trötthet eller om det är känslan att nu är den över. I år slår den extra hårt, smärtan, rakt över bröstet, en illavarslande kollapsande smärta. Jag tänker att det går att ta sig genom dagen med ytlig andning, ett andetag i taget. Jag är säker på att det går för jag har gjort det förut. För precis som en separation lamslår min första arbetsdag mig. Vetskapen om att svensk sommar som jag känner den, bland oändliga bergsvidder med kallt forsvatten rinnande längs låren, de envisa myggen jag sprayar bort med den där blåa allt för giftiga sprayen, den ont i ögonen jobbiga soluppgången i norr som lämnar prickar i ögonen och det envisa fnitter som kommer från min mun när jag möter strutsar för första gången i livet, är över. Och det känns som att livet tar stopp. En sommar, genom min engångskamera (app). Pauspromenad på väg till Dalarna. Min vackra vän Josefin. Josefins kompis på Dansbandsveckan …

Två bloggare kom till stan – en första doft av Kvaved

Published by Katarina

Söta små zucchinisar, ett gult hus och en strålande LaLinda. Kvaved bjuder på en ljuvlig första kväll, när två bloggare kommer till stan. En har ju hört talas om Örnsköldsvik och Höga kusten förut men aldrig besökt. Iaf inte jag som ej har Sverige – husvagnssemestrande – föräldrar. När det väl var dags för semester, styrde allt som oftast kosan söderut mot ett skirande Medelhav, eller några mil väster ut till vår sommarstuga djupt inne i de småländska skogarna. Men nu var det äntligen dags att upptäcka världsarvet Höga kusten. Modig kvinna reder sig själv och roadtrippar man med egen bil då får man åka precis dit man vill. Så jag styrde kosan till Linda i Öviket. Efter Östersund kom så Örnsköldsvik upp på en sen tisdageftermiddag på kartan i GPSn och specifikt Lindas stuga i Kvaved strax utanför stan för en hel veckas fun i Höga kusten – området. Tidigare under dagen stannar jag och Helena vid Döda fallet då jag ser skylten när vi passerar och tänker att det här låter ju coolt, i sann roadtripanda. Och det …

Dagboksnotering från ett sommarlappligt Mertajärvi

Published by Katarina

”Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar.” Hej hej utsikt! Närvä/ Mertajärvi med utsikt över sjön Idijärvi. Det är svårt att förstå den där morgonsolen förens man sett den med egna ögon tror jag. Kanske är det bara jag, eller kanske är sommarsolen i Norrland bara lite MER. Men vad vet jag egentligen, hur ofta är jag uppe klockan 4 på natten? Och hur ofta är jag det i norr? Att lämna den norrländska dimman och även folket är vemodigt på något sätt. Bastuglädje Jag har spenderat helgen med Helena hos hennes bröder och familj i Mertajärvi söder om Karesuando. Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar. Nu sitter jag vid Lindas köksbord i Örnsköldsvik, medan Linda poddar och Helena mornar, och dricker mitt morgonkaffe ur en Prunus Gustavsbergskopp jag hittade på köksbänken. Lindas loppisfynd. Den svenska sommaren kan inte göra sig mer påmind  här och heller inte känslan av torp …

Längs lappländska vägar

Published by Katarina

När jag först tänkte tanken om en roadtrip genom Sverige med övernattningar hos andra bloggvänner tänkte jag mest att det här blir busenkelt. Jag känner ju folk i vareviga landskap nästan, fördelen med bloggeriet. Då hade jag inte riktigt räknat med Lappland och dess evigt långa vidder, skumpiga vägar och brist på befolkning. Hallå, vart gömmer ni er norrlänningar? Men nu vet jag. För varje minus i befolkning finns en ren eller två och 40 mil, det är ju bara ikea-avstånd. Har hamnat lite efter i bloggandet pga för mycket roligheter i Karesuando. Här kommer (äntligen) resan upp, över de lappländska vidderna genom mobilens engångskamera-app, Gudak. Otaliga lappländska vägmil förbi Dorotea, Vilhelmina, övernattning i Sorsele centrum (as-stort för den som undrar), frukost i Arvidsjaur och lunch i Jokkmokk innan nedstigning i Stora Sjöfallets nationalpark. Och filmen därifrån, ja den finns ju redan på bloggen. Katarina

Den där sommarkvällen

Published by Katarina

Den där sommarkvällen. Det här är till dig. Det är dig vi längtar efter hela vintern så hårt att hjärtat värker. När juni tågar in tänds glöden och vi vet att du snart är här med din hjärtesorgs- solnedgång och dimmslöjor över hederna, men vi vet också att vi bara får träffa dig några gånger även om du känns oändlig när du är här. Jag mötte dig i Östersund. I all din styrka gav du mig energi att fortsätta även efter sommaren. Katarina Foton av mig Dryden.

Den sägenomspunna Forsaleden

Published by Katarina

”Huamej” kunde han ha utropat om jämten vore Smålänning, istället, en liten seg svamlande protest som sig bör i de bittra trakterna kring Östersund. ”Varför vill du så gärna till Forsaleden?” följer. ”Jo” svarar jag, ”för att jag så gärna vill”. Så, skam den som ger sig, min vilja vann, åter igen. Vackra Forsaleden som jag längtat att se dig igen. Långt ut i skogen i Bräcke kommun i Jämtland gömmer sig den lilla pärlan Forsaleden, en vandringsled och fors med laxtrappor. Vacker så det förslår. För 10 talet år sedan var jag här en gång en sommar och badade. Ända sedan dess har jag alltid velat åka tillbaka. Så med lite tjat på bloggen fick jag med mig Dryden och familj. Jämtland, lite som Sveriges Colorado. Foton av mig: Dryden Mr Dryden himself. Drydens bror Robert. Maria och Dryden. Forsaleden Trolsk och sägenomspunnen skog och mark omsluter Forsaleden nära Östersund. Här kan du vandra, fiska och bada i naturliga bassänger. Värt all omväg och möda du kan tänka dig. Vägbeskrivning hittar du här. Obs! Parkeringsavgift …

Från en glad tös i Särna till en surjämte i Östersund

Published by Katarina

Roadtripen rullar vidare och i skrivande stund har jag precis passerat Vilhelmina med Helena. Efter lite logistiktrix bestämde vi det lämpligast att lämna min bil i Östersund och fara vidare mot norra Sverige i Helenas bil. Imorgon är vi framme i Ritsem och kommer vandra i Padjelanta i fyra dagar. Eftersom det blir lite radiosilence med tanke på fjäll å sånt så bjuder jag på några tidsinställlda inlägg under tiden inklusive ett roligt fototips på tisdag. Först ut, från i fredags. Efter en underbar dag, kväll och morgon hos Katta i Särna hoppade jag in i bilen och tog mig mot Östersund. Förslag från Dryden löd, styr bilen mot Tännäs och fjällvägen från Särna. Och vilket tips sen från surjämten. Renar åh renar! Utsikter åh utsikter! Åh bilen åh bilen, såklart. Foton på mig, Dryden, dryden.se. Sorry D, går inte att länka på vettigt från mobilen. Väl framme i Östersund promenixade vi genom stan. Glodde på båt och ig storiesade. Testade 5m av St Olavsleden och lekte bland roliga grejer inför Storsjöyran. Dryden visade sina hotspot- utsikter …

Hjortron, öppna vidder och en kopp kaffe på Fulufjället

Published by Katarina

Hjortron, öppna vidder och en kopp kaffe, Fulufjällsmagi när den är som bäst. Visst förstår man människors kärlek till bergen, särskilt när man klättrar upp en sisodor 50 våningar och går 9 km i ojämn terräng. När en får riktigt kämpa för utsikten blir den ännu bättre. Två bergsgetter, en dag på Fulufjället, genom mobilen. Katarina Foto på mig är fotograferat av Katta och redigerat av mig.