All posts filed under: Europa

Fotodagbok: Fyrverkeriernas Hannover

Det var nu ett tag sedan jag spenderade en weekend i Hannover. Hannover som stad kom att bli en förvåning, så grön och gemytligt. Men den egentliga anledningen till att jag var i Hannover var fyrverkerierna i Herrenhauser Gärten som tog vid på lördagkvällen. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när grindarna slogs upp och och jag och mina guide Fabian vandrade in. För vad är ens en fyrverkerishow, kan en undra? Men showen var så mycket mer än en show. Showerna, som egentligen är en tävling där ett antal lag runt om i världen möts i Hannover och tävlar mot varandra, har blivit något mer. De har blivit ett sätt att samlas. Runt om i trädgården möter man gamla som unga, vänner och familjer, som tagit sig dit för en stund gemenskap över en picnic. Jag låter bilderna berätta sin historia. Katarina Är du sugen på att besöka en fyrverkerishow i Hannover? Här hittar du mer information.          Resan var den del av ett samarbete mellan NordicTB och VisitHannover …

Särna, Stockholmshöst och rutiner – veckoresumé, v.40 – 43, 2017

Veckorna har precis som alltid flugit förbi och nu blickar jag ut över ett grått Stockholm. Genom nakna träd ser jag plötsligt mina grannar, där på andra sidan och det blir allt svårare att motivera att ta kvällspromenaden genom staden. Vindarna blåser kallt och det känns ruggigt ända in i märgen. Men rutinerna tvingar mig ut, tvingar mig över gator och torg, genom och förbi blåst och kyla. Utan dem, hade jag inte lämnat soffan. Oktobers gyllene brittsommarljus i En Brittsommar-morgon i Särna Om rutiner Det där med rutiner. Har ni några? Mina är också de som räddar mig. Klockan ringer vid 06.15 – scrollar Instagram 5 min – går upp – kokar kaffe – bloggar/gör annat livsnödvändigt typ räkningar – går till jobbet 7 min – jobbar 8-10 h – går hem 7 min – tar en promenad 45 min – lägger mig på soffan – somnar – Klockan ringer vid 06. 15 När man ser på det utifrån inser en att livet är så tråkigt att klockorna stannar. Nästan. Men, jag säger som Katta i …

Fotopromenad: Morgon runt Kvarndammen

Det är alltid så skönt att komma hem, om så bara för en stund. Så fort jag närmar mig och bilen rullar de sista milen mot mitt barndomshem infinner sig lugnet. Så idag, när en sparade en timma klev jag upp vid klockan 7 för att ta en morgonpromenad runt Kvarndammen, där mina föräldrar bor. En stund, jag och solen, jag och kylan och jag och min kamera. Lugnet runt Kvarndammen möter mig där jag möter några lokalbor som plockar upp bryggorna ur sjön för hösten. En sista bit höst. En sista bit sol. Katarina

Umeå – solo på en dag

En sval fuktig morgon möter mig när flygplatsdörrarna slås upp. Jag blickar ut över parkeringen och ser snart busshållsplatsen, ynka simbassängsavståndet från entrén. Jag köper en biljett, kliver på bussen, för att inse att det var billigare att köpa biljetten på bussen, slår mig ner, andas ut och låter mig vila en stund. Inflygningen för en litet flygrädd, som jag, var inte den bästa, där landningen avbröts. Jag tänker i mitt stilla sinne att avbrutna landningar, kan vara det värsta en kan utsättas för som flygrätt. Bussen tuffar på in mot staden och sakta men säkert börjar kroppen slappna av och nyfikenheten ta över. Det är tur det, att nyfikenheten är ett starkt botemedel mot flygrädsla annars hade jag nog avbokat hembiljetten, tagit tåget och aldrig flugit igen. För några veckor sedan besökte jag min vän Linda i Umeå från en fredag till en måndag. Jag sökte länge på tågbiljetter för att hitta ett billigt alternativt, men efter att inte ha hittat några under 1500 kr föll lotten på flyg med Norwegian för 780 svenska …

Det snöar på Fulufjället

Nationalpark + 4 vänner = sant.   Katta, som bor i Särna har skrivit så fint om vår dag vid Njupeskär här. Katta skriver alltid så vackert fina dags-skildringar på sin blogg, reflektioner om livet och vackra bilder från stunden så om du inte redan följer, följ. Precis när vi hälsade på hade hon också fått besök av Dalademokraten som sen skrev en hel artikel om Katta och hennes lugna, men inte tomma liv i Särna. För mig finns det nästan inget bättre än nationalparkshäng med vänner. Att promenera runt i skogen och fotografera naturen är så otroligt rogivande. När jag, Helena och Rania var uppe hos Katta i Särna ville alla åka till Fulufjällets nationalpark, eftersom de tidigare inte varit där och vad är jag att säga nej? Vill du läsa mer om Fulufjällets nationalpark och mitt besök dit tidigare i somras, kika här. Vackra Rania med bloggen Northboundjourneys som jag och Helena snart åker till Yosemite med. Det blev en dag med många väderlekar, från tidig djup morgondimma, till förmiddagssol, till snö och fjället med …

Mata en fågel ur handen – Lavskrikan

Jag håller upp handen och tänker att här får jag nog stå nu och blicka på en tom hand och smulor av kexchoklad. Men så säger det swoooosh och helt plötsligt sitter det en fågel i handen och blickar upp på mig samtidigt som den mumsar kexchoklad. Den sitter alldeles stilla och balanserar innan den flyger iväg och kvar bara är gunget i handen från när den lyfter. Snart följer nästa, och nästa, vem vet hur många lavskrikor jag lyckas attrahera med bara kexchoklad?En sak är säker, jag är med min kexchoklad snart populärast bland fåglarna i nationalparken. Lavskrikan Har du matat en fågel direkt ur handen någon gång? Jag trodde aldrig jag skulle finna det så fascinerande. Lavskrikan (Siberian Jay) är en relativt stor, liten fågel med brun och roströd fjäderdräkt, intelligent blick och ett nyfiket sinne. Att de så enkelt blir så tama, hade jag aldrig kunnat ana. Men med kexchoklad går det mesta, antar jag, och arten är känd för att söka sig till människor för föda. Det var en stunds skratt …

Fotodagbok: Södermalmshöst

15 oktober, 2017 Hösten piffar minst sagt till allt, när den vill. Under helgen har Dryden och Maria varit och hälsat på och Stockholm bjöd på just en sådan, ”när den vill” dag. Att vakna tidigt på helger förlänger. Så snart vi vaknar packar vi oss in i tunnelbanan och åker in till söder för frukost på Älskade Traditioner, bloggvänligt osv. Inser att jag missat vad som är på menyn där, men i vilket fall som helst var det mycket goda och mättande våffel-wraps. Dagen fördrivs på Södermalms gator med mig som guide (med ett aktivt wikipedia i telefonen), höststros och en stund på fotografiska som visar Paul Hansen, bildjournalisten. Jag tar med mig känslan av guld-höst in i veckan och försöker skaka av mig den mörka känslan av Pauls krigsbilder som etsat sig fast. Katarina Foto på mig av Maria. Foto på mig av Maria. Foto på mig av Dryden.      Dryden och Maria.

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud.   Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i …

En Brittsommar-morgon i Särna

Jag vaknar och klipper med ögonen. Ser solen strila in blygt genom fönstret och sträcker mig efter iPhonen för att titta på klockan som visar halv nio, för mig sovmorgon numera. Jag snabbar mig upp och drar på mig kläderna. Äntligen är jag ute i naturen och får chansen och springa ner till vattnet i morgonljuset. Bara att få vara vid vattnet, mitt här, jag kommer aldrig glömma. Brittsommar Imorgon har Britta namnsdag och runt hennes namnsdag brukar vädret bli varmare, det vi kallar Brittsommar. Så är det inte direkt i år även om solens strålar värmer. Men morgonens solstrålar värmer mitt hjärta precis som det brukar vid den här tiden, min favorittid på året. Det är nu jag fyller år, den 10e oktober för att vara exakt och minnen från förr när brittsommar verkligen fallit in har etsat sig fast i hjärtat. Jag minns höstdagar där jag swishat fram över Smålands vidder på min cykel i bara t-shirt, med vinden i året och en ljum känsla mot huden. Jag antar att det ofta är vi från södraste …

Vykort från Siljan

5e oktober, 2017 Hej läsare! Har krupit ner i Kattas mjuka soffa efter en stund med henne och Rania i bastun. Helena stannade inne för att skriva och redigera lite bilder. Njuter av att ha blogglustan åter och minnet av Siljan i solnedgång när jag susar fram med pärlan genom Dalarna återigen. Spanade in Rättvik, Mora och Falun lite kort genom bilfönstret och log över svenskheten i landskapet på vägen hit. Dalarna har lite av allt en förknippar med Sverige; Dalahästen, böljande kullar och röda små hus. Hemtrevligheter, precis som i Kattas lada där jag kommer vara i fyra dagar framöver. Katarina

Fotodagbok: Enskede gårds koloniträdgårdar

170829 Enskede gårds koloniträdgårdar Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har helt enkelt inte haft lust och tog en paus. Pausen blev en vecka och sedan en till med ett inlägg från Hannover, däremellan. Ja brukar blogga oftare, jag vet, men just nu behövde hjärnan paus. Mitt vanliga jobb har stulit kraft, precis som hösten gör med många jobb. Alla möten ska bokas och allt ska hända, just nu. Ibland undrar jag varför man inte bara kan spara lite till januari och februari, månaderna det inte händer någonting? Augusti var en startsträcka på jobbet och en dag tog jag och mina arbetskamrater en tur till Enskede gårds koloniträdgårdar, för känslan av en stunds avkoppling, fika på ett fik som ligger vägg i vägg, grönkålsstöld och en tur till Dalia-trädgården man har slagit upp nästgårds. För mig från landet är kolonilotter något jag bara sett längs landsvägarna. Tror detta, var ett första besök för mig. Sådana här dagar, lever kvar i minnet länge. Katarina

Vegetarisk mat i Hannover

Reklamsamarbete: Vegetarisk mat i Hannover med NordicTB och VisitHannover #CitybreakGermany Min första tanke när jag ska åka till Tyskland, ”Nu blir det sånt där krångel med vegetarisk mat igen”, förra gången jag var, gjorde ingen vegetarian glad precis. Så mentalt förberedd kliver jag av planet i Hannover och möter guiden Fabian för vår klassiska runda genom staden med pensionärs-sevärdheter. Frågan hänger som en het potatis i luften och jag formulerar försiktigt ”Vart ska vi äta?”, ”Jag är vegetarian” så som man lär sig att göra efter nästan 15 år som veggo. Försiktigt, en vill ju inte vara i vägen. ”Det är inga problem, jag är också vegetarian och vi har tom en vegetarisk restaurang från 50-talet här, vi kan testa den och i Linden har nästan alla restauranger stora delar av menyn vegetarisk.” Alltså wow, lättnadens känsla sköljer över mig. Första dagen av mina tre får en bra start. Vegetarisk mat i Hannover Det visar sig snart att Hannover har en lång lista med vegetariska restauranger, där hela eller delar av utbudet är vegetariskt eller veganskt. Det finns allt från klassisk …

Loppis och te i Hannovers lilla Paris

Reklamsamarbete med NordicTB och VisitHannover Loppmarknad vid Leine, indian summer tea och ett litet Paris – Hannover överaskar med gömställen för alla smaker. Det är min sista dag i Hannover och jag sitter och mornar vid datorn på hotellrummet på Grand Hotell Mussmann nära tågstationen. Innan jag tar tåget mot flygplatsen och hoppar på flyget hem ska vi ta en tur på cykel längs Leine och upptäcka allt det som finns kvar av Hannover och förhoppningsvis lite till. Jag drömmer om söndertrampade ben med träningsvärk och det perfekta fotot längs Herrenhausen Garden, att minnas denna ljuvliga stad med gömmor för alla smaker, likt ett tyskt Göteborg. Gårdagen började med en riktigt loppmarknad längs Leine, den lilla floden som flyter genom Hannover. Loppmarknaden äger rum varje lördag och startades med utgångspunkt och inspiration från loppmarknaderna i Paris. Till skillnad från Paris loppmarknader så kan du faktiskt fynda på riktigt i här där utbudet visar sig vara fantastiskt. Vackra analoga vintage-kameror för ynka 20 euro – lappen. Efter en promenad längs Leines bank fortsätter vi de korta hundra meterna in till …

Vykort från Hannover

Hej läsare! Hannover visar sig från sin bästa sida. Vackert solljus strilar in mellan rader av hus när jag skriver detta vykort från mitt hotellrum på Grand Hotell Mussmann. Kaffet är lagom mellan-Europeiskt blaskigt, något jag kompenserar genom att dricka en liter till. Fotograferade vykortet från den klassiska utsiktspunken på Hannovers rådhus,  en vacker gammal byggnad som till stor del klarade bombningarna under andra världskriget. Hannover, likt Warszawa bombades sönder och samman då. Det gör ont i hjärtat att se hur lite som är kvar men skapar samtidigt hopp när en ser att det går att återuppbygga en stad till något så grönt och frodigt. Katarina Resan gjordes tillsammans med NordicTB och VisitHannover. Text, bild och åsikt är precis som vanligt, mina egna. Kampanjen följs enklast i sociala medier under taggen #CitybreakGermany

Jag möter solen på Kastrup på min väg mot Hannover

kl 05.40 – Andan i halsen på Arlanda Sitter med andan i halsen på Arlanda. En morgontid med Kommer på mig själv när jag småler över denna hatkärlek till Arlanda. Att kliva upp kl 03 för att åka strax innan 04, en timma genom stan, för att vara i tid till morgonflyget. Var det så det var tänkt att livet skulle vara? Jag har frivilligt eller ofrivilligt, kanske en kan säga, börjat leta efter bostäder norr om Stockholm, bara för att komma närmare Arlanda. Tittade häromdagen sporadiskt på Sigtuna och tänkte, här ser ju jättetrevligt ut för att i nästa sekund komma på mig själv, att vad tusan, en kan ju inte flytta nånstans för närheten till en flygplats? Närheten, jag bara nyttjar, på sin höjd ett par gånger i månaden. Vore lite som att flytta till samma gata som ens favoritrestaurang ligger på, på något vis. Eller kan en det? kl 06.05 – En kändare kändis Planet bordar och jag snabbar på att skriva några meddelande innan vi ska lyfta. En twitter och några …

Svartvitt tidvatten vid Saksun på Färöarna

”En av dagarna tyckte mamma och pappa att vi skulle gå längre bort för att ligga på stranden en dag, för det var det en gjorde på 90-talet, så det gjorde vi. Det var då jag mötte tidvatten, för första gången. ” Det är få platser i världen som är överväldigande vackra, där allt är så snyggt att klockorna nästan stannar. Saksun, är nog en sådan plats, sådär att hälften är mer än nog. För ungefär ett år sedan rullade min och Helenas hyrbil nerför vägen vid Saksuns fot, parkerade nästinstill sig själv och två lite för exalterade tjejer, hoppade ut, sprang till närmsta vattenfall för att fotografera ett vattenfall i tio vinklar. Nåväl, inte riktigt så gick det till. När vi anlände vid Saksun den där dagen i september var det två rätt mosiga och fikasugna tjejer som klev ur bilen, efter att ha fastnat allt för många gånger på den lilla turistvägen som sträcker sig till änden av Saksun, på ön Streymoy på Färöarna. Målet med dagsturen var just Saksun såhär slog vi oss ner …

Dagboksnotering från ett höstregnigt Tyresta

Ormbunken lyser omåttligt grön där rönnbären ligger avhuggna i vägdiket. Gruset mosas under mina fötter och jag andas in och fyller lungorna med en fuktig sensomrig höstluft som inte riktigt kan bestämma sig, är det kallt eller varmt, torrt eller fuktigt, och lämnar löven kvar friska och avvaktande på grenarna. 9 september, 2017 Jag vet inte vad jag hade räknat med, men inte hade jag räknat med att det skulle vara så mycket folk i ett regnoväder. Höstrusket har dragit in över Stockholm med sin oberäknelighet och vi får en ordentlig dos nu under helgen, min en av två lediga helger i September. Jag har nog först tänkt att sitta inne, men vad gott gör väl det för själen så efter efter lite snabb beslutsamhet  packar jag väskan och åker till Tyresta nationalpark med Nour (guddotter), Carro och Marcus. Jag har varit i Tyresta en gång tidigare med Helena och du kan läsa om det här. Jag älskar egentligen skogen, oavsett årstid, men kanske är den lite bättre på just hösten. Den antar en djup grön …

Min roadtrip runt Norrland

Tre långa veckor men ändå så lite tid. Det känns vemodigt och lyckligt på samma gång att skriva det avrundande inlägget om min roadtrip över Sverige. Förbi Dalarnas böljande kullar, Jämtlands vilda vidder och genom ett kargt och älskvärt Lappland. Minnena är många och äventyret oändligt. Det finns så mycket mer att se, så mycket fler minnen att skapa. Men här är sommarens resa, samlad. Kära vänner, det gör vi om! Från början av v29 till slutet av v31 reste jag runt delvis solo, delvis med sällskap, i Sveriges norra delar, med en överdos av lappländsk natur, högst upp på önskelistan. Inlägget är fyllt av de erfarenheter jag samlade på mig och de tips jag har att dela med mig av. Roadtrip genom Norrland på 3 veckor Jag vet inte vad jag tänkte när jag planerade min roadtrip runt Sverige egentligen. Bristen på en stor semesterkassa och längtan till vänner runt landet, spelade in och var det som slutligen gjorde att jag valde bort Alaska för en tur runt vårt vackra land. Den där morgonen v29, var jag …

Bli jagad av vildvittrornas rop i Skuleskogen nationalpark

Det finns nog egentligen, inget så frisk som luften i Norrland. Lite som höstluften i södra Sverige som nu vandrar in över Stockholm och gör att en piggnar till, längtar till mörk och murrig grönska, rostiga färger och allt det där underbara så är luften norröver alltid lite mer frisk. En av mina sista dagar i Norrland, spenderades ute i naturen, i Skuleskogen på Höga kusten med vänner, frisk luft, djup skog och höga höjder. Här är min berättelse. Visste du att jag som ett litet sidoprojekt här på bloggen har att besöka alla Sveriges nationalparker? Jag har vid det här laget besökt en hel radda och du kan läsa mer mina besök här. Skuleskogen på Höga Kusten är nyast i samlingen. Även Linda har skrivit om vår dag i Skuleskogen och du kan läsa om den här. Vargen ylar i nattens skog, han vill men han kan inte sova. Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova. Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig. Du varg, du varg, kom …

Padjelanteleden. En fjällvandringstrilogi. del III.

Jag känner att fötterna inte riktigt är som igår. De är inte längre helt bekymmerslösa. Tyngden gör sig påmind och träningsvärken sätter in. Jag blir varse om att man kan få den även i fötterna. Den moler lite, men gör inte ont. Fötterna ber om att få vila, men får inte sin vilja genom. Jag stiger upp, snörar kängorna, lyfter upp packningen och börjar gå. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del III. Här hittar du del I och del II. Tidig morgon och frukost. Man lär sig snart att diska i isande kallt vatten. Vandringen, tre dagar börjar lida mot sitt slut. Vi vänder hemåt och påbörjar sista sträckan. Vi går i våra egna fotspår, i både positivt och negativ i bemärkelse. Vi vet var vi har gått och var vi måste passera för att komma tillbaka. Vi vet de fina vinklarna …