All posts filed under: Europa

Den sägenomspunna Forsaleden

”Huamej” kunde han ha utropat om jämten vore Smålänning, istället, en liten seg svamlande protest som sig bör i de bittra trakterna kring Östersund. ”Varför vill du så gärna till Forsaleden?” följer. ”Jo” svarar jag, ”för att jag så gärna vill”. Så, skam den som ger sig, min vilja vann, åter igen. Vackra Forsaleden som jag längtat att se dig igen. Långt ut i skogen i Bräcke kommun i Jämtland gömmer sig den lilla pärlan Forsaleden, en vandringsled och fors med laxtrappor. Vacker så det förslår. För 10 talet år sedan var jag här en gång en sommar och badade. Ända sedan dess har jag alltid velat åka tillbaka. Så med lite tjat på bloggen fick jag med mig Dryden och familj. Jämtland, lite som Sveriges Colorado. Foton av mig: Dryden Mr Dryden himself. Drydens bror Robert. Maria och Dryden. Forsaleden Trolsk och sägenomspunnen skog och mark omsluter Forsaleden nära Östersund. Här kan du vandra, fiska och bada i naturliga bassänger. Värt all omväg och möda du kan tänka dig. Vägbeskrivning hittar du här. Obs! Parkeringsavgift …

Från en glad tös i Särna till en surjämte i Östersund

Roadtripen rullar vidare och i skrivande stund har jag precis passerat Vilhelmina med Helena. Efter lite logistiktrix bestämde vi det lämpligast att lämna min bil i Östersund och fara vidare mot norra Sverige i Helenas bil. Imorgon är vi framme i Ritsem och kommer vandra i Padjelanta i fyra dagar. Eftersom det blir lite radiosilence med tanke på fjäll å sånt så bjuder jag på några tidsinställlda inlägg under tiden inklusive ett roligt fototips på tisdag. Först ut, från i fredags. Efter en underbar dag, kväll och morgon hos Katta i Särna hoppade jag in i bilen och tog mig mot Östersund. Förslag från Dryden löd, styr bilen mot Tännäs och fjällvägen från Särna. Och vilket tips sen från surjämten. Renar åh renar! Utsikter åh utsikter! Åh bilen åh bilen, såklart. Foton på mig, Dryden, dryden.se. Sorry D, går inte att länka på vettigt från mobilen. Väl framme i Östersund promenixade vi genom stan. Glodde på båt och ig storiesade. Testade 5m av St Olavsleden och lekte bland roliga grejer inför Storsjöyran. Dryden visade sina hotspot- utsikter …

Hjortron, öppna vidder och en kopp kaffe på Fulufjället

Hjortron, öppna vidder och en kopp kaffe, Fulufjällsmagi när den är som bäst. Visst förstår man människors kärlek till bergen, särskilt när man klättrar upp en sisodor 50 våningar och går 9 km i ojämn terräng. När en får riktigt kämpa för utsikten blir den ännu bättre. Två bergsgetter, en dag på Fulufjället, genom mobilen. Katarina Foto på mig är fotograferat av Katta och redigerat av mig.

Från Stockholm till Dansbandsveckan – Malung

Kikar in och säger hej mitt i frukost (försöker få i mig med gud vad tidigt) innan jag snart ska bege mig till Katta i Särna för en hel dags roligheter på Fulufjället. Så pepp! Men gårdagen då? I bilder. Onsdagen kantades av timmar i bilen mellan Stockholm och Malung. De första 35 milen av roadtripens oklara totalantal avverkades. Med några stopp på vägen. Ett vackert stopp i Dalarna. Blir så pepp när jag ser alla hediga sommarblomster. Vill bara plocka hela bilen full av buketter. En vacker övergiven båt. I Malung mötte jag min vackra kompis Josefine (tävlingscyklist och miljökämpe, om någon undrar) för en kväll på Dansbandsveckan i Malung. Alla var dansbandssugna och sommarklädda. Och lite festivalklädda. Vild – Hasses var där. Och Bengt – Arvids, såklart. Kvällen rundades av inne på tältet i Grönlandsparken och på Sandbäcks uteservering, Malungs kanske enda. Hoppas ni får en fin torsdag och har tid och kika in med en kommentar. Katarina

Fotodagbok: Fotokollo i Vejby strand – Share 2.0

14e till 16e maj, 2017. Fotokollo, Share 2.0. Den 14e till 16e maj tog den plats, fotokollo 2.0 a´la Annelie, det andra i ordningen. Jag fullkomligt älskar de skånska stränderna så vad hade jag för val? Det var bara att åka. I lilla Vejby strand på den skånska västkusten träffades vi alla, fotografer, människor och jämlikar för två dagar av prateliprat och fotograferande. Vi fick dimma, solnedgångar, inspiration och lärdomar med oss hem. Jag låter bilderna berätta resten. Katarina     Bilderna i inlägget är fotograferade av mig. Bilderna på mig själv är fotograferade av diverse fotografer (Anneli, Malin, Jonas) och vi hade lite väl roligt så jag minns inte exakt vem som tog vilken bild. Alla bilder är redigerade av mig.

Ladies on the Riviera – the movie

#LadiesOnTheRiviera blev till film också. Eller i alla fall en vlogg av LaLinda. En himla bra sammanfattning av en himla lyckad resa! Det finns så himla mycket roliga moments i filmen där även lilla jag är inkluderad, som mitt happy face när jag äter pasta, när vi tjoar i cykelgolfbilen och sjunger ”Who run the world” till att jag kör med solglasögonen på nästippen för att det är så många tunnlar överallt på den där rivieran att jag måsta ha dem halvnedhasade på nästippen för att kunna se i tunnel och skyddas från sol samtidigt. In och kik. Ha en god måndag och enjoy filmen! Until we meet again, Civezza. Katarina

Roam like at home – Gratis internet när du reser i Europa (EU)

Så var det här! Det där gratis internetet i telefonerna i Europa (EU). Äntligen! Som den europeiska befolkningen har väntat! Gratis internet i Europa (EU) Från och med juni 2017 är det äntligen avgiftsfritt att surfa på mobilen inom EU, och att ringa och smsa såklart! Kortfattat betyder den nya regeln vid namn ”Roam like at home”  att när du är på resande fot i ett EU land så använder du ditt vanliga abonnemang, betalar samma pris som du alltid gör (hemma) för surf, att ringa och smsa. Obs! Endast EU – länder. Vid skrivande stund, 28 medlemsländer. I Lettland har du bra uppkoppling på de flesta ställen, perfekt när du roadtrippar. ”Roam like at home”   Från europa.eu –> The EU ”roam like at home” rules mean that when you use your mobile phone while travelling outside your home country in any EU country (in this case the 28 EU member states) you don’t have to pay any additional roaming charges. You benefit from these rules when calling (to mobile and fixed phones), sending text messages …

Låt själen läka i Store Mosse nationalpark

Naturen, det som ger ro och låter själen läka när själen gör ont. Jag har alldeles för lite tid att besöka dig, kära natur men när jag får tid, är du det det bästa för mig. För mig finns inget bättre än en lång stund ute i naturen. En promenad längs en enslig stig, knakande grenar och krasande grus. Ljuden, så full av känslor och minnen. Att komma ut i naturen är frihet. Ett inlägg delat av Katarina Wohlfart (@antligenvilse) Maj 14, 2017 kl. 11:59 PDT Sveriges vackraste natur finns på sätt och vis i nationalparkerna, några jag gillar att besöka när jag får tid. Förhoppningsvis har jag möjlighet att besöka fler under min semester i sommar. Förra året hade jag tid att besöka hela sex nationalparker i Sverige, stora som små och i år har jag ännu bara hunnit med en (eller två om en räknar besöket i Abisko) och andra sidan ny för mig, Store Mosse Nationalpark i Småland. Jag besökte Store Mosse på väg mot fotokollo i Vejbystrand tillsammans med tre andra …

Gästbloggcirkel: Låt oss prata om kärlek

Det hela började på en restaurang vid italienska rivieran. Lorenzo, en italiensk man i sina bästa år som bland fyra kvinnor också i sina bästa år, drogs in i samtalet om relationer. I ett generaliserat uttalande där nyanserna försvann i översättningen yppade han de ljuva orden ”kärleken tar slut efter 3 år”. Föga anade han de högljudda protesterna från framförallt Sofia, och föga anade han att uttalandet skulle leda till att fyra bloggare skulle skriva varsin bloggpost om kärlek. Här kommer Sofia med Fantasiresors inlägg på temat.   Kan man vara kär i en annan person tills man dör? Och hur stor är chansen att just den man är kär i, även är kär i en lika länge tillbaka? För en nybliven singel i Stockholms dystra dejtingmiljö kan det helt enkelt tyckas omöjligt. Som att leta efter en nål i en höstack för dinosaurier, ungefär. Men hoppet är det sista som lämnar oss sägs det ju, och när Lorenzo med sin italienska tvärsäkerhet och ingenjörsobjektivitet proklamerar att kärleken tar slut efter tre år, ja då kan jag helt enkelt …

Bland midsommarblomster i doktorns hus

Midsommarafton 2017 Planet har precis landat, jag tagit mig genom Stockholmstrafiken och slagit mig ner framför skrivbordet hemma. Fötterna börjar stillas och semesterkänslan lägga sig. Denna gång får jag en olustig känsla av att komma hem. Jag som reser så mycket, kan en tänka, vill väl aldrig vara hemma? Men faktiskt är hemma, den bästa platsen på jorden. Skrivbordet, en kopp rykande hett kaffe med veganmjölk och vindens sus utanför balkongen. I vanliga fall himmelriket, denna gång olustigt. Jag tänker tillbaka på gårdagens midsommarfirande och känslan av att fira utomlands. När jag kommer hem till Stockholm ser jag lämningar av helgen i tunnelbanan och i parken utanför mitt hus. Jag firar midsommar i Civezza, i doktorns hus. Det är en underbar känsla att bara vara tre tjejer, att få plocka blommor i tryckande hetta på midsommarens morgon, för att sedan slänga sig i poolen en stund. Att som enda bryderi fundera på när en ska hinna vila en stund, knyta kransen och baka jordgubbstårtan. Läs mer om Civezza på ViviCivezza. På midsommarkvällen är Lorenzo tillbaka i …

Midsommarhälsning från Civezza

Midsommar i Civezza. Jag smakar på ordet. Helt ofattbart att jag är här och slipper allt vad sillunch och vodkarus heter. Bara värme, torra fötter, sönderbländade ögon och timmar vid poolen tillsammans med Sofia och Linda. På midsommarblomster-jakt i ett smäktande hett och disigt Civezza. Vi pratade tidigare idag om ångesten förknippad med midsommar. Om att alla är uppe så tidigt och om att allas midsommar är så fina. Om att alla lyckas knyppla ihop en krans innan klockan är nio i sin finaste sommarklänning när en själv fortfarande klipper med ögonen i morgonsolljuset. Men så finns en annan sida av Sverige, ett regnigt abbabord med alldeles för mycket onyktra föräldrar. En sida en inte saknar eller avundas. Här är det så vackert att jag avundas mig själv. Kanske är det skönt att ibland ha det så bra, så att en slipper tänka på allt där hemma, om det en missar och på nära håll säkerligen hade avundas. Så en hälsing till er där hemma, med alla fina midsommarbord, med silliga förrätter, vodkarus och fantastiska …

En cappuccino 8.30 på Piazza Carducci

Varje morgon träffas vi på Piazza Carducci, det lilla torget utanför huset, varje morgon tar vi en croissant och en slät kopp kaffe och lyssnar på Lorenzos historier om italienare, om Italien och kärleken till Civezza. Jag är hungrig, hinner jag tänka kort innan frukost serveras. En slät kopp Cappuccino och en croissant av valfri sort. Nästa tanke, hur ovanligt snabbt en ändå vänjer sig att äta enbart en croissant till frukost. Hej då havregrynsgröt, jag ska lära mig baka croissanter så nu blir det choklad för hela slanten. Torget blir snabbt en naturlig mötesplats, den lilla Piazzan, navet i Civezza. Här samlas vi och lokalbefolkningen varje morgon och språkar över en kopp kaffe. Franco, en annan italienare passar på att träffa oss när vi passerar torget. Italienarnas engelska är svajig men Franco pratar flytande engelska efter att ha bott och drivit en restaurang vid Camden Market i London.   Mycket grundar i samtalet. Så och vår resa runt Civezza. Men vi pratar inte bara om vad som finns här, vi pratar om kärlek, om att …

”You had me at pasta”

Varför denna kärlek till Italien? Är det de ljumma ljuva stränderna, med skirande azurblått och glittrande vatten? Eller är det de lika ljumt ljuva italienska männen? Det är väl ingen hemlighet att svenskar, liksom andra älskar att åka till Italien. Till rivieran, till lyxen, till historien och till värmen. Och det är väl ingen hemlighet att när Julia Roberts i Eat Pray Love ska hitta sig själv, väljer Italien just för maten. För när en ställs inför maten är snart de vackra männen en liten siluett i marginalen, som har föga betydelse brevid pastan. ”You had me at pasta” Och just det sveper mig med storm. Pastan. Inte ett hej från en man, utan ett hej från pasta. För när en väl ätit just pastan är det inte mycket som duger längre. I Italien räcker en skål med pasta, lite olivolja och salt långt och det är svårt att hejda sig. ”Ögat vill ha mer än magen kan ta.” Men varför är italiensk pasta så mycket godare än pastan hemma? När jag frågar Lorenzo hur kvinnan …

Vykort från San Lorenzo

18 juni, 2017 Hej läsare! Civezza har visat sig från sin bästa sida i två dagar. Idag tog vi oss upp för vad som för mig nästan är ottan för att ge oss ut och cykla i San Lorenzo. Just cykla under semestern är en aktivitet en gör för lite av. Så mer cykelsemester tack. I skrivande stund sitter jag och Sara på altanen, skriver och pratar fotografering. Värmen på dagarna har gjort mig piggare. Trodde aldrig att jag skulle erkänna det här men efter alla vintersemestrar kanske det var värme jag behövde ändå? Imorgon spenderar vi morgonen på stranden för att sedan ta oss vidare till en eftermiddag i San Remo, där vår värd Lorenzo vuxit upp. Katarina Resan till Civezza är en bloggresa anordnad av ViviCivezza. Text, bild och åsikt, är som vanligt mina egna.

Civezza möter mig med citroner och kyssande italienskor

17 juni, 2017 Jag landar i ett soligt Nice för knappa dagen sedan och mina jeanshängselbyxor blir plötsligt överflödiga. Värmekavalkad. Att köra längs italienska rivieran med en kvinna bredvid mig och två därbak, ylandes av lycka bortom varje tunnel får längtan att stegra. Rivieran, nu vet jag vad alla menar. Civezza möter oss med citroner, en motljusig solnedgång, en skojande italienare och en kyssande italienska. Som en italiensk välkomstserenad ämnad för bara oss. Jag får min första skaldjurspasta av Le Cinque Torri och jag är så mätt att jag inte kan sova. Civezza, en pitoresk medeltidsby i Imperia, här möter lugnet utsikten och känslan av att ha en alldeles egen by på en bergstopp infinner sig. Civezza, jag väntar på vad du har att erbjuda mig mer idag. Katarina Foton på mig av Sofia, Fantasiresor. Resan till Civezza är en pressresa anordnad av Civezza. Text, bild och åsikt, är som vanligt mina egna.

Dimma i Vejby strand

Sitter i skrivande stund vid mitt skrivbord och solen skiner skirande in mellan bladen i träden utanför. Jag älskar sol, men jag älskar nog dimma ännu mera. Det har varit en lång arbetsdag och det är skönt att komma hem, slå sig ner på sin skrivbordsstol med en kopp varm te, sortera bilder, redigera och andas ut. En liten stund har gått sedan fotokollot i Vejby strand. Bilderna har fått sjunka in. Ett tackkort från Annelie som håller i kollot damp ner på posten idag, med en gruppbild vi fotograferade med min självutlösare en dag när det var soligt. Men i Vejby strand, där fick jag också min dos av dimma en vacker grådisig morgon. Vid första anblick ser inte dimman så mycket för världen ut, grå, tjock, mjölkig och vit. Men ibland är det bra att trotsa magkänslan (bara rekommenderat ibland) och gå ut och fotografera ändå. Kanske lättar dimman upp, kanske inte. Kanske blir bilderna fantastiska ändå. I Vejby strand möter jag Jenny nere vid strandbanken och jag ber henne fota mig när …

När en solnedgång över ett rapsfält förvandlar världen till ett brusigt konstverk av guld

14e maj, 2017 Varje år väntar vi på att dem ska komma och varje år kommer dem. Varje år lyckas jag missa det mesta av dem, men inte i år. I år får jag se de blommande härjande rapsfälten i all sin prakt. Vackert brusande guldig, som ett sprudlande brusigt konstverk i guld vajar rapsfälten överallt i Skåne. Så vackra att ögonen värker fyller de alla instagramkonton strax efter körbärsblommorna gett med sig. Alla fyra fotografer hoppar, med en skrikande inre lycka ut ur bilen och springer rakt ner i rapsfältet. Jag vet inte vad Skånes rapsbönder tycker om detta egentligen, men vad är väl fyra fotande tjejer att gnälla på kan en tycka? Katarina Foto på mig: Jenny Drakenlind

Fotodagbok: Klipphäng vid Lidingö

5e maj, 2017, Lidingö Stockholm För några helger sedan träffades jag och resebloggaren Jeanette med vänner upp en stund på några klippor bakom hennes hus. Det är så härligt att ha resebloggande vänner att mötas upp med som vet vikten av att ha fotogenica miljöer bakom knuten. En strålande solnedgång, en mästargrillare, två resebloggare och två vänner möttes för en avslappnad fredag efter jobbet, bara sådär. Det behövs verkligen mer stunder som dessa för möjligheten till avslappning. Vikten av att vara tillsammans, att andas friskluft och att bara skratta åt dumheter kan inte nog poängteras. Ikväll händer det igen då jag ska på resebloggaren och färdledare Johnnys födelsedagskalas. Det går bra att hänga med på äventyr under dagen via instagram stories. Katarina

En korthike vid Múlafossur på Färöarna

Det är få ställen som tagit mig med sådan storm som Färöarna, bokstavligt. Den där dagen i september när jag och Helena landande på öarna, efter en mycket tveksam flygning har gått rakt in i mitt minne som den stormigaste dagen i mitt liv, även om jag säkert upplevt värre. Färöarna, som taget ur nordisk fornmytologi Färöarna. Vad vet en egentligen om Färöarna? När jag berättar på för folk som frågar, ”Vad är ditt bästa tips?”, så svarar jag ofta Färöarna för att få en stillsam blick tillbaka på en helt oförstående människa. Som den räddar i nöden jag är brukar jag snabbt släta över och säga att det är några öarna söder över Island och väst om Norge, där mittemellan. För vad vet en egentligen om Färöarna? Det är nog många av oss som knappt vet att de existerar och ännu mindre att de ligger i Norden. Kanske ännu ännu mindre, att en kan ta sig runt på bara svenska på öarna och att befolkningen pratar någon slags halvsvensk-halvnorsk-halvisländska, som en salig kärleksbarns blandning …

Bondlandskapsvackra Mårbacka i Värmland

Sponsrat av Visit Värmland Selma till Sophie 22/2 1894 ”Det förefaller mig som en riktig synd, då jag sätter mig att skrifva till dig, men nu ger jag samvetskvalen på båten och gör det iaf..” Det är få förunnat att kunna skriva som Selma Lagerlöf gjorde. Med sådan passion, ärlighet och råhet, till en annan kvinna, 1894. Kanske anade de inte då att eftervärlden skulle läsa deras kärleksbrev. Kanske visste de men brydde sig inte. Kärleken gör det med en ibland antar jag. Jag har alltid varit nyfiken att få läsa Selmas kärleksbrev till Sophie. Enda sedan den där dagen i juni 2014. Doften av gräs är överhängande. Lysande knallgrön slår den emot mig när jag kliver ut ur bilen. En ljummen vind möter mig och fläktar i håret när jag går över gräsmattan upp mot gården. ” Jag ville bara säga, att därinne fann jag en människa med en antydan till ögon. Det vill säga, att det var något i dem, som påminte om dig. Det kokade upp i mig af sjudande längtan, då …