Italien, Resor
comments 25

Gästbloggcirkel: Låt oss prata om kärlek

Det hela började på en restaurang vid italienska rivieran. Lorenzo, en italiensk man i sina bästa år som bland fyra kvinnor också i sina bästa år, drogs in i samtalet om relationer. I ett generaliserat uttalande där nyanserna försvann i översättningen yppade han de ljuva orden ”kärleken tar slut efter 3 år”. Föga anade han de högljudda protesterna från framförallt Sofia, och föga anade han att uttalandet skulle leda till att fyra bloggare skulle skriva varsin bloggpost om kärlek. Här kommer Sofia med Fantasiresors inlägg på temat.

 

Kan man vara kär i en annan person tills man dör? Och hur stor är chansen att just den man är kär i, även är kär i en lika länge tillbaka? För en nybliven singel i Stockholms dystra dejtingmiljö kan det helt enkelt tyckas omöjligt. Som att leta efter en nål i en höstack för dinosaurier, ungefär. Men hoppet är det sista som lämnar oss sägs det ju, och när Lorenzo med sin italienska tvärsäkerhet och ingenjörsobjektivitet proklamerar att kärleken tar slut efter tre år, ja då kan jag helt enkelt inte hålla tillbaka ett rungande NEJ. Kanske är det min fantasiresande gen som gör sig hörd. Kanske gömmer sig ändå en obotlig romantiker längst där inne. Men att kärleken per definition skulle ta slut efter tre år, det var jag bara tvungen att opponera mig mot. För hur sjukt jäkla deppigt låter inte det?

Vad hände med bilden av den evigt romantiska italienaren? Vad hände med ”älska varandra tills livet skiljer oss åt”? Vad hände med Julia och hennes Romeo?

Efter fortsatta diskussioner med lite mer pasta och prosecco kommer vi fram till att vi åtminstone är överens om att förälskelsen tar slut efter ett tag. Enligt forskarna inom exakt två år. Sedan handlar det om att jobba på kärleken. Kompromissa. Anstränga sig.

Här någonstans så når vi kärnan av kärlek tror jag. Och det är även här jag lyckas mötas med Lorenzo. Kärleken är inte oändlig utan ansträngning. Som sociologen i den italiensk-svenska dokumentären The Swedish Theory of Love konstaterar:
”Det stämmer inte att lycka betyder ett bekymmersfritt liv. Lycka betyder att övervinna problem och att lösa svårigheter.”

Kärlek kommer inte enkelt – och så länge finns där söta hundvalpar och aldrig vissnande olivlundar att njuta av.

Samtidigt pratar man om min generation, de så kallade ”millennials” (födda 1980-2000), som den egoistiska och ofta lata generationen. Där vår egen frihet är den absolut viktigaste och där vi gärna anstränger oss så lite som möjligt för att nå den. Och det här kan ibland göra mig rädd. Min egen kamp för självständighet. För kan man vara kär utan att på något sätt samtidigt vara beroende till viss del av den andra?

Enligt tidigare nämnd dokumentär dör idag en av fyra svenskar helt ensamma – vår jakt på att vara helt oberoende som individer har slagit över till en ofta ofrivillig ensamhet. ”När man mår dåligt i Sverige kan man inte gråta i någons armar. Istället måste man gå och ansöka om något.” Konstaterar en av arbetarna på Boutredningsenheten och hennes kollega fortsätter: ”Vi blir förblindade av det där oberoendet. För vad spelar det för roll om jag har en miljon på banken om jag inte är glad ändå. Sen dör vi i alla fall.”

Jag vill fortsätta tro att den där Romeo och Julia-kärleken finns där ute även för mig. Men kanske är den krassa verkligheten så att Romeo och Julia ändå aldrig hade levt ett liv i romantikens tecken när verkligheten knackat på och frågat om dammsugning och egentid? Kanske är det så att inte heller kärleken har några genvägar?

Jag återkommer om trettio år.

Sofia

Inlägget är skrivet av Sofia från Fantasiresor och är en del av en gästbloggcirkel som vi gör ihop med Linda och Sara. Du kan läsa mitt inlägg på samma tema hos Linda, Lindas inlägg hos Sara, och Saras inlägg hos Sofia. Sedan är vi förstås alla väldigt nyfikna på hur länge kärleken varar enligt dig?

25 Comments

  1. Här har ni en romantiker till. Självklart måste det finnas ljuvliga toner av spröd musik samtidigt som man stirrar in i varandras ögon.
    Förälskelsen tror jag svalnar ganska fort, beroende på var man befinner sig i livet. Jag läste om att kärleken finns i tre varianter och om man som jag, skulle befinna sig i den tredje och sista delen, så handlade det inte bara om romantik längre, det handlade även om djup vänskap och innerlighet. Jag vill gärna tro att det förhållande som jag stappligt försöker mig på nu, är det där tredje som varar för livet. Jag vet inte än, trots att det gått två år och jag snart är närmare yngre medelåldern.

    Men jag kommer aldrig sluta hoppas på en fairytale ending ❤️

    • Katarina says

      Härligt med romantiker tycker jag! Ska be sofia svara på kommentaren också. Ja vi söker hela tiden förklaring på vår kärlek på nått vis. Men känner att djup vänskap och kärlek ligger mycket nära iaf. ❤️

    • Åh men så härligt med en till romantiker! Låter rätt smart att tänka det sådär i tre steg. Tror man aldrig riktigt kan veta dock, kanske befinner man sig i steg tre men så kan det ändå ändras plötsligt. Sorgligt på ett sätt, men även fint att inte kärlek går att konservera liksom, att det är färskvara.

  2. Åh jag har också sett den lite halvdeppiga dokumentären och visst fick den mig att fundera.

    Och grejen med kärlek är väl att vi påverkas en hel del av böcker, Hollywood och idag till stor del också rosaskimrande bilder på insta. Hur många gånger har det inte hänt att någon gjort slut och man ba ”vaaa?? De såg ju SÅ LYCKLIGA ut!” Ja, de såg lyckliga ut online. Snacka om att sånt bidrar till en skev bild på kärleken. Därför älskar jag att höra om förhållanden som stormar, men fortsätter segla och på något sätt tar sig igenom svårigheter. Samtidigt som jag är övertygad om att exempelvis en skilsmässa inte alltid måste vara det värsta som kunde hända, utan snarare tvärtom – ibland behövs det.

    • Katarina says

      Jag har inte sett den där dokumentären och undrar nu om jag verkligen vill.. haha

      Ja jag skrev både Hollywood och rosaskimrande i min. Vill man ha kärlek rekommenderar jag The Choice. Himla bra kärleksfilm det.

      Ja många ser ju lyckliga ut online men även i verkligheten. Många frågade t ex när jag separerade, men varför då? Kärleken går inte alltid att se utanpå.

      Stormig kärlek kan vara både bra och dåligt känner jag.

    • Ja visst var den deppig! Rekommenderas inte att kolla på efter att man precis kommit hem från Italien till ett regnigt Stockholm i 12 grader…

      Håller med, man luras lätt av det man ser i sociala medier. Tror aldrig riktigt man kan veta hur någon annan har det i sitt förhållande, inte ens sina närmsta vänner. För det är liksom något som inte ens går att förklara för någon annan, man måste bara känna det själv. Sjukt svårt om man inte vet vad man känner, dock!

      • Katarina says

        Näe. Man luras i verkliga livet också samt att man ibland kanske har det bra men det förändras snabbt. Sorgligt men så äre.

        • Sant. Är ju inte helt enkelt att prata om det med vänner heller ifall man har det dåligt, eftersom man är två om det.

          Och tack för filmtipset Katarina <3

  3. Pingback: Gästbloggscirkel: Låt oss prata om kärlek - La Linda

  4. Jag tycker liksom att ingenting är gratis här i livet, och kärlek är banne mig inte lätt, precis som så många andra saker. Förstås är det alltid upp till en person om hur denne går vidare då ett förhållande blir lite traggligt. Jag har alltid tänkt att om man börjat älska någon en gång, så kan man aldrig sluta älska någon? Klart man kan gå vidare om något väldigt sorgligt händer, såsom otrohet osv, men jag tror att många människor liksom ger upp (alltså, jag menar inte efter otrohet för det tycker jag verkligen att man ska tänka efter två eller tre gånger till innan man bestämmer sig för att stanna? (jag tror inte att jag skulle klara det), utan mer generellt), en del lite för enkelt. Jag känner även att med mina tidigare relationer så älskade jag absolut inte dom, jämför med hur jag känner nu, så även om jag kanske trodde det då, så var det inte så.

    Men jag vet även att det finns vissa relationer som kanske inte bör fortsättas, men då är frågan om det verkligen var true love från början, och hur vet man om det är det om man aldrig känt det? Mamma sa alltid, du vet när du har träffat din one true love! Och jag känner så med W, att även om vi bråkar ibland eller ofta eller aldrig så är han alltid min klippa och kommer alltid vara det, och det vill jag inte släppa 🙂 Jaa, jag får väl titta tillbaka hit om 10 år och se om det stämde haha 🙂

    Ju längre man är tillsammans desto mer lär man sig om varandra, man lär sig och man utvecklas som person, man lär sig uppskatta fler åsikter, man lär sig kommunicera, man lär sig så ofantligt mycket på att inte alltid ha samma åsikt om saker och ting, och att prata ut om saker ting, att förklara hur man känner i vissa situationer, och hur man själv känner sig om den andre gör vissa saker. Jag tror att många (absolut inte alla, ibland måste man kanske gå vidare) väljer den enkla vägen ut, genom att gå olika vägar, istället för att prata ut, och hitta lösningar tillsammans.

    • Jag har nog också tänkt lite som du, att har man någon gång börjat älska någon så borde man inte kunna sluta göra det. Men jag vet inte, ibland tror jag det är mer att jag hoppas att det vore så än att det faktiskt är så.

      Som jag minns att någon kommenterade en gång på Sandra Beijers blogg angående kärlek: ”Varje unik kombination av människor är lite som ett eget land, med eget språk, egna traditioner, egna lagar och en egen kultur. Det kommer aldrig att finnas ett likadant land igen. Världen är full av länder som ingen bor i längre, men som vart och ett finns kvar i minnet hos de tidigare invånarna.”

      Tycker det var himla fint att tänka så. Kanske kan man älska flera personer genom livet men på olika sätt, vissa är kanske bättre att ”flytta ifrån”, medan något land är värt att stanna i? Hela texten finns på hennes blogg (tror inte länkar funkar här i kommentarsfältet men googla ”sandra beijer kärlek länder”).

      • Katarina says

        Ja, samtidigt hoppas jag verkligen att man kan älska flera personer genom livet. Så himla viktigt att låta hjärtat vara öppet för nya och nya möjligheter.

    • Katarina says

      Alltså det här kan vara den längsta kommentar jag någonsin fått.

      Näe. Kanske slutar man aldrig älska någon. Kanske räcker det bara inte längre. Men tror också en ger upp för lätt.

      Det låter som du hittat din soulmate och så kräver det rätt mycket för att en inte ska fortsätta ihop tänker jag. Letar fortf efter min. ❤️

  5. Ja, låt oss prata kärlek! Jisses, jag har så mycket att skriva här att denna lilla kommentarsruta framstår som löjligt liten! Kommer nog spränga ramarna med alla mina ord och tankar om ”kärlekens eviga frågor/utmaningar/lärdomar” osv… Men också lite av en annan typ av kärlek, den jag känner varje dag. Som hans morgonandedräkt mitt i fejset, hans smulor på köksbordet som inte torkas bort av sig själva, hans strumpklumpar i tvättkorgen, hans tomma hamburgerpåsar i bilens baksäte, hans ständiga ”oj då jag glömde” och hans evigt dåliga tv-serie-smak. Som jag älskar. Just nu, säkert tre år till och förhoppningsvis även för alltid.

    • Katarina says

      Tror ann precis gjorde det. 😂

      Morgonandedräkten. Pereeew å fy. Hamburgerpåsar? Haha. Oj då, jag glömde är ju min standardfras. Den får han inte sno.

      • Du får gärna överta den frasen Katarina… Ingen blir gladare än jag om jag slipper höra den sjuttioelva gånger om dagen! 😉

        Kärleksinlägg kommer, lovar. Är ju upp över öronen nykär i era fina texter atm.

  6. Vilka spännande samtal! Och kärleken är ju en så stor del av livet och visst tror jag den kan se olika ut. Förälskelsen tar kanske slut, men sedan är det ju frågan om hur man definierar kärleken. Vad är kärlek egentligen?
    Jag tror att kärleken till en person kan ta slut men ändå finnas kvar trots att man inte fortsätter sitt liv tillsammans, men på ett annat sätt. Och den kärlek man känner till sina barn finns nog alltid där, även när de blir vuxna. I alla fall för mig.
    Kärleken tror jag på.

    • Katarina says

      Ja jag tror också på kärleken. Precis som på det sättet du beskriver det. Härligt beskrivet! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *