All posts filed under: Resor

Gröna växters kurragömma. Grönväxtriket och Ösmo plantshop

Vi vaknar till stillhet och regn. 1a maj välkomnar vårregnet och jag som allt mer pollenallergisk, välkomnar det också. All denna tid. Vi har inget att göra, vi är som barn med brist på fantasi ”mamma jag har tråååkigt”. ”Ja men ge er ut barn, ge er ut och lek”. Så vi ger oss ut och leker och min favoritlek får ta plats, gröna växters kurragömma. Vi tar bilen mot Nynäshamn, en plåtlåda vi är allt mer tacksamma att nu ha lagat. En Ford, jag trodde aldrig jag skulle ha en Ford. Tusenlapparna rullar men friheten består, även hos Ford. Jag tror plötsligt vi inte klarar oss utan den, vi som skulle ha närhet till tunnelbana för evigt och bara tretttio minuter till jobbet med den om man räknar in sträckan till fots. Nu bilar jag eller går till jobbet istället och det tar en timma till fots, jag hade nog aldrig vetat att det går att nå jobbet så enkelt med bara benen, om det inte vore dessa tider, till fots- tiden. Han kör …

I början av något går allting bra

När man tränat så att lederna börjar gnissla, umgåtts på social distanserings-vis med alla som vill och nu börjar få slut på vänner som vill ses. Vad gör man då? I början av virustiden var det inte en så svår tanke att stanna hemma. Att precis ha bytt bostad betyder massa hemarbete och med ny bostad finner jag mig rensa garderoben, pyssla med krukväxterna och baka som aldrig förr. Jag har tom börjat lyssna på radio och titta på TV igen. Bara det. I början av något går allting bra Jag sitter vid köksbordet precis som alltid när jag bloggar, det är här jag sitter. Det är Valborg och jag ser Nisse springa fram och tillbaka och göra vad som ser ut att vara glädjeskutt lite varstans, som om han hoppar och slår samman fötterna i luften. Har i efterhand förstått att det kanske inte är det det är, utan ett sätt att avreagera sig när man har för mycket energi. Jag har också för mycket energi Nisse. Jag vill springa, hoppa och slå ihop …

3 dagsutflykter ut i naturen från Stockholm. Stendörren, Tyresta och Torö.

Tyresta Nationalpark. Mörkt, murrigt och en regnig dröm- djup barrskog nära Stockholm skärgård. I Tyresta finner du barrskog, berg av ljung och vackra sjöar. Här kan du samla kraft från urskogen och senare finna ro vid de stilla sjöarna i skymningen. Nationalparkernas hus möter dig vid entrén och troligen också ett antal Stockholmare, då Tyresta är en av Sveriges mest välbesökta parker vanligtvis, vilket ger både för- och nackdelar. Att finna kraft, ro och sova i urskogen, gör du inte ensam men serveras och andra sidan ett antal aktiviteter att ta del av året runt, åtminstone i vanliga tider. I dessa tider passar det bättre att ta cykel med fikakorg, ge sig ut bland en av Tyrestas alla längre leder bort från folk och fä och t ex skåda det stora brandområdet eller vilken gran man vill. Tyresta stavas kort och gott tillgänglighet. Av de tre, den natur man kan nå enklast med Stockholm länstrafik (busslinje 807/809 från Gullmarsplan till Tyresta by) även om alla alternativ är väl anpassade för de flesta besökare. Följ med …

Torö

Torö

Bilder från en vinterdagsutflykt jag och Erik gjorde i januari i år. Vackrare och kargare än såhär blir det inte i Sverige. Du hittar Torö stenstrand 7 mil från Stockholm, utanför Nynäshamn. Katarina

Tankar från söderorts-nutid

Tankar som slår mig dessa dagar. Det är ibland allt jag tänker på, det som komma skall. Jag vet att jag inte är ensam. Jag läste det här inlägget av Ann som är i karantän i New York City och blev berörd. Jag tror det är svårt att inte bli. Läget i den efterlängtade Sex and the City staden känns allt mer surrealistiskt. Ordet kylbil får mig att rysa av ett kallt domedags-obehag. Bland karantänsorden flyter kärnfrågan till ytan, det vi alla funderar på när vi blickar ut över stad och land; om det som komma skall. ”När ska vi släppas fria? och ”Hur ska det bli då?” för att i nästa stund drabbas av skam till insikten att det finns de som inte kommer ut i friska luften igen, som inte kommer längre än till Hart Island. Vad är vi att längta efter att bli utsläppta, att bli fria, att få semestra och att få kramas när andra aldrig mer kommer få? Vi sitter på balkongen i full kvällssol för vi har en sån …

Lufsa runt i Garphyttans Nationalpark

Plötsligt kommer suget och jag kan inte riktigt hejda mig. Jag är bara tvungen! Det kliar i upptäckarnerven, jag vet inte om det är för att en inte kan resa och fara som en vill numera eller om det bara är våren som pockar på, jag bara vet att jag vill ut och skrika högt rakt ut över takåsarna ”Hej våren, nu är det dags”. Jag bör inte vara ensam. Så jag packar in E i bilen tillsammans med sittunderlag och lite fika och beger mig västerut, mot det stora kända, till allas vår nu samlingspunkt naturen och Garphyttans nationalpark. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Sveriges nationalparker Sverige har numera 30 nationalparker, en har adderats till totalen sedan jag startade mitt projekt att besöka Sveriges alla nationalparker och enligt egen utsago hade jag besökt femton parker när jag besökte Björnlandet, varpå denna torde bli …

Har jag inte läst det där?

Igår på väg till Garphyttans Nationalpark sa jag till Erik ”nu finns ett nytt inlägg uppe på bloggen” varpå Erik ivrigt började jakten för att hitta det. Han verkar ännu inte lärt sig min bloggs direktadress utan kämpar mot Facebooks algoritm för att hitta det nya var gång, varpå han snart utbrister ”Har jag inte läst det där?” (om inlägget om måsarna, jag faktiskt skrev igår, själv nöjd över att jag faktiskt lyckades skriva ett inlägg om måsar). Frågan är ändå om de orden inte är de värsta en kan höra som skribent? Jag tänker i stunden i mitt stilla sinne ”men va, jag har väl aldrig skrivit ett inlägg om måsar, särskilt inte i helgen” varpå jag inser att inlägget nog kanske är väl likt ett av mina tidigare inlägg från veckan, eller i alla fall ingressen. Skillnaden verkar ske i köket, kylen gnisslar i det ena och spisen fräser i det andra. Men Erik, give me a break, det är ändå virustider, vardagen ter sig allt mer lik, fantasin tryter och samtidigt, hur …

Tallinn. i bild.

Hösten 2016 var jag och Linda i Tallinn på matresa. Med på resan var bland annat Jeanette och David och Landleys kök. Jag skrev flera inlägg från resan och skapade bilder till ett inlägg som aldrig blev publicerat. Bilderna har legat och skräpat bland mina andra 87 utkast och såhär i rensandets tider stuckit ut bland mängden jag aldrig gav en chans. Varsegod allesamans, ibland behöver hjärnan vila och bara scrolla, det här är ett sånt inlägg. Varsegod Linda, fyra år senare kommer dina bilder från ett bortglömt men vackert Tallinn, nu återfunna och förhoppningsvis glädjande på nytt. Katarina

Resa i Sverige- listan.

Saxade den här listan från Annika rakt av och inkluderade Erik, som något slags hemmasittar-fun, sånt man numera sysslar allt mera med. 25 frågor om att resa i Sverige, vilket fick mig att lära mig mer om Erik och mig och Erik att komma igång med semesterdrömmandet. Haka på om du vill. Vi kör! #1. Min favoritplats i Sverige Katarina: Norrland. Mer specifikt Karesuando, för man kommer inte längre bort och här finns min vän Jimmy. Erik: Stockholm. Mitt vardagsrum eller matplatsen utanför köket. #2. Ett ställe jag inte vill resa tillbaka till. Erik: New York skulle jag kunna skita i. Katarina: Finns nog inget sånt ställe, men kan tycka att Barcelona är överskattat. Inser att det ska vara Sverige kanske? Hmm. Redan svårt det här med att hålla sig till Sverige. Erik: Ser om jag kommer på något svenskt som jag bara känner sådär ”Äh” för. Katarina: Jag kommer inte på något. Erik: Örebro är inte så spännande. Inte Örnsköldsvik heller. Katarina: Va? Är ju en av mina favoriter. Eller två. Örebro slott! Höga …

Ett liv – en reseblogg – en dagbok

Det fräser och smattrar från spisen. Erik slår i lådorna och besticken rasslar obekvämt till följd. Det doftar rosmarin, kanske ett stänk pasta. Fotsulor mot linoleummatta-ljud varvas med något knorrande, jag tror det är Erik som tänker, då kommer det, knorret. Sinnesintrycken är många i vårt nya kök. Tulpanerna jag fick gratis för att Interflora först förlagt mitt blommogram står på bordet och har växt sig för stora för sin vas. De står i motljus och solens strålar strilar mellan bladen och försvinner sedan ned bakom taknocken på funkislängorna mitt över. Jag funderar hur jag ska gå vidare med mitt (rese)bloggande i denna tid, nu när skrivglädjen återvänt men samhället så dramatiskt ändrats. Vad har jag att säga och vad vill en höra? En messenger facebook- grupp bryter min tanketystnad och talar om att viruset tagit ännu oväntad sväng, att Adam har slukats ned i det svarta hålet. Plötsligt är ljudet från köksfläkten det enda jag hör. Jag antar att olika saker tar olika hårt i olika tider, men det känns ändå i hjärtat ordentligt …

Livet i stiltje

Jag har inte bloggat på länge, jag blir mer och mer medveten om det. Är det nu jag slutar eller är det början på något nytt? Tappade jag lusten eller var det något annat? Jag har med tiden inte lyckats sätta fingret på varför det blev så och kanske spelar det ingen roll nu. Det var långt innan det som nu är ändå. En annan tid kom och vände upp och ner på allt det gamla, det världsliga. Virus-tiden. Jag måste erkänna, jag trodde aldrig den skulle komma. Jag ser mig själv i spegeln på morgonen och tänker att nu har jag all tid i världen för rannsakan kring det där som är viktigt i livet. Jag är ju ändå mest hemma. Hemma i Högdalen. Har jag sagt att jag flyttat? Jag tänker att jag ska kunna fundera mig fram till bästa väg att gå. Men ack den näsbränna som följer vid blotta tanken. Livet har nog aldrig varit så komplicerat som nu och så enkelt på samma gång. I virustider sköter sig livet självt. …

Den tid som gått oss förbi och den kärlek som följde. 2019.

Livet har saktat ned sig för mig i år, på flera sätt. Jag har haft svårt att skriva enda sedan i mars. Jag har nog också haft svårt att läsa. Kanske hänger det ihop. Efter januariöverenskommelsen har livet som statligt anställd inte blivit sig likt och att jobba nu är att navigera över havet utan kompass. Jag antar att jag alltid haft ett mål med mitt skrivande, underförstått. Jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har med bloggen skrivit en dagbok som blivit läst av andra där målet blivit just det. I år tappade jag siktet och då kommer inte orden lika enkelt längre. Men januariöverenskommelsen kanske bara var toppen på Sverige-isberget. Det började någonstans hösten innan när vi, människan som kollektiv, blev allt mer och mer oense om vart kompassnålen pekar. Delar av kollektivet pekar nålen mot medmänsklighet, delar mot Greta och minskad klimatpåverkan och andra delar mot stängda landgränser och ett allt starkare Sverige Demokraterna till följd. Några nålar pekar i ungefärlig samma riktning medan andra mot helt andra väderstreck. Jag …

Irland, likt Rose Tattoo av Dropkick Murphys – en ruffig skir ros

Sponsrat samarbete med Tourism Ireland. Jag vaknar upp i Irland efter att ha sovit hela vägen på flyget. Som flygrädd är det, det enda tricket som funkar för mig för att landa återhämtad. Vi landar och tar en taxi direkt till fish and chipsen och jag tänker att det är rätt prioritering för en lyckad start på fyra dagar på den gröna ön och Sofia tänker nog likadant hon. En vacker utsikt från Kellys i Dublin.  Irland, likt Rose Tattoo av Dropkick Murphys – en ruffig skir ros Inte så unik fish and chips men skrämmande god hos Leo Burdock i Christchurch. Dublin Vi äter fish and chips på Leo Burdocks i Christchurch. Hos Leo får du fisk som kostar som bomull men som smakar guld. Ibland är tips från google bra tips även om man inte alltid vill ha dem när hon erbjuder. Vi tar fisken och även tipset från gubben i kassan om att äta en i en park längre ner för gatan och beger oss till en park blandad med folk och fiskmåsar. Är fiskmåsar mysiga eller vill man mest …

Följ med ut i naturen. Vandra Bergslagsleden genom Tiveden.

Reklamsamarbete.  På vissa platser hör man hemma, lite mer än på andra. Skogen är en sådan plats för mig, en plats att krypa in i. Ett ställe att låta mig själv få vara den jag är. Ett naturbarn. I Tiveden får jag chansen att vara ett skogsbarn, det bästa av naturbarnen. Här vandrar jag in i barrskogen, omhuldas och får vara. Här läker sår, här skapas glädje och här finns liv. Jag har besökt Tiveden två gånger och känslan är den samma. Tjockt, murrigt och hemtamt. I Tiveden bor hästarna och näckrosorna. Följ med ut i naturen. Vandra Bergslagsleden genom Tiveden. I naturen kan man vara ensam, eller med varandra. I juli, sådär lagom i början av min sommarsemester var jag och Sofia, naturbarn och skogsbadare, i Tiveden för en stund naturrekreation, eller som Sofia säger det ”att skogsbada och se på blommor längs med Bergslagsleden”. Det här inlägget är tillägnat min kärlek till naturen och till Tiveden, till djupa skogsandetag, rasslande granris och gnäggande hästar. När jag var liten hade jag en häst som hette …

Vid ishavets kant. En roadtrip genom Nord-Norge.

31a juli – 9aug 2019, Narvik till Lakselv Ett dygn i tåg sätter sina spår. Men det är mysigt, det får jag ge dig SJ. Föga ska jag ana krånglet som skall vänta påväg hem, men det vet jag ju inte nu och det är väl tur det att man inte vet världens olyckor innan de komma skall. Vidderna är värda det, kanske särskilt sträckan Abisko -Narvik, en bucketlist sträcka har jag hört, som jag nu sett, både från tåg och bil. Men som Johnny påpekar påväg tillbaka i en av alla ersättningsbussar vi nästan inte kommer med då inte ens SJ är säker på om den finns ”bäst du håller dig vaken nu så du inte missar denna gång, ack du sov ju genom här sist”. Inte får man missa något så storartat, inte. Med Arctic Circle train, Stockholm till Narvik.  Johnny lagar renskav. Narvik. The band. Johnny, Katarina och Linda. Arctic Circle Train till Johnnys Narvik Vi landar i Narvik bland järnmalm och krigslämningar efter en hel tågresa hit. Ännu har jag inte …

Hästarnas och näckrosornas Tiveden

Reklamsamarbete.  19-21 juli 2019, Tiveden. Solen glimmar i Sofias ansikte när bussen skuttar fram mot Bålsta. Vi har gått upp i arla morgonstund för att komma med tåget till Laxå, härifrån. Lägenheten ligger sömnig kvar och andas semester när jag knyter mina kängor och beger mig mot Blåsut tunnelbana. Det känns alltid krävande att gå upp klockan fem, men alltid belönande i morgonsolen när en inser att dagen kommer bli så mycket längre nu. Jag lämnar lakanen i ett virrvarr med svett på sommarryggen ty det har återigen blivit värmebölja. Jag möter Sofia på Centralstationen och hon är är där tidigare än jag. Vi brukar varva vem som är först och idag är Sofias dag. Det är tur att hon är här, för jag är sömndrucken och vet knappt att det är ersättningsbuss för tåget vi ska ta. Efter lite skutt, byte från buss till tåg allt i banverkets namn så landar vi i Laxå. Vi är påväg till Tiveden för en helg med vandring, ridning och annat mys. För att naturen skall bli tillgänglig …

Roadtrip-tips till Värmland och Bergslagen

Reklamsamarbete med Hyrbilguiden.se Jag saknar mitt Bergslagen, det ställe jag jobbade och trivdes så bra. Jag saknar värmlänningarna och de djupa skogarna och jag saknar att sitta bakom ratten och fara förbi tall och gran på min väg mot Hagfors och jobbet. Jag saknar sammanhållningen på jobbet och fikat i Munkfors. Jag saknar glassen, turerna över kullarna till Sunne och stillheten ute i skogen. Så jag tänkte att det var dags att åka tillbaka, fiktivt i alla fall och dela med mig av alla mina bästa tips till Värmland och Bergslagen, för dem vill ni väl ha, inte sant? Bondlandskapsvackra Värmland. Roadtrip genom Värmland och Bergslagen Det har väl inte gått någon förbi att det numera går att resa klimatsmart inom Sverige. Att ta tåget några timmar och sedan plocka upp en hyrbil för att bege sig ut i det nära belägna och att semestra hemmavid är det nya svarta. Karlstad är faktiskt på alldeles lagom avstånd från Stockholm för en liten weekend, så där så det inte blir jobbigt att åka hit. Hit kommer …

We were strangers once, too. Ace Hotel Seattle.

Visste du att Jeanette är en riktig liten reserachräv som gillar hipsterigt och udda? Nåväl, det är hon i vilket fall och innan vi åkte till Alaska förra året, mellanlandade vi i vad som kanske kommit att bli en ny favoritstad, ett ställe man vill besöka igen, för den svenska lagom känslan på staden och fantastiska naturen man sett så mycket på film lately. Ja du har gissat rätt, Seattle. Men det här inlägget ska inte handla om naturen, knappt heller om Seattle utan hotellet vi bodde på här, Ace Hotel. Boka ett rum på Ace Hotel Seattle – hotellet är del av en kedja andra Ace Hotels i USA och finns bland annat i New York, Chicago och New Orleans. Pris runt 1500 kr/natt, tre personer. Jag i klänningen till vänster som gjorde någon slags flygplats-succé.  Allt man vill ha och lite till. Ace Hotel Seattle. Säga vad man vill om just Ace Hotel, men det är allt man tänker sig ett hipstermecka till hotell bör ha. Snygga skyltar, gröna växter, hippa vägmålningar, snyggt och unikt …